View from Marieberg - now and before, Digital photography versus Daguerreotypy

En digitalbild från Marieberg mot Stockholm från 2014.

Johannes Jaegers månskensbild från Marieberg mot Stockholm från 1870. Johannes Jaeger studerade åren 1848–1851 vid konstakademin i Berlin och blev 1885 kunglig hovfotograf i Stockholm. Han började tidigt att pröva det nya mediet fotografi med hjälp av daguerrotypin. Hans konstnärliga utbildning kom till uttryck i denna panoramavy från Marieberg mot Stockholm. Det är en fotografisk konstbild visande Stockholm i månsken med dramatisk himmel och påmålad förgrund samt förbättrad med täckfärg. I bildmitt avtecknar sig Riddarholmskyrkans nya spira.

En digitalbild från Marieberg mot Långholmen från 2014.

Marieberg is a district in the Kungsholmen borough in Stockholm. Derived from the Swedish words for "mountain" and the name "Marie".

Johan Poppels stålstick efter en teckning av C. Calmeyer från 1850-talet visar Stockholm sedd från Marieberg, ungefär där DN-skrapan reser sig sedan 1964. Holmen i förgrunden är Smedsudden med sin malmgård längst ut. På Riddarfjärden tuffar en hjulångare från höger in i bild. Stockholm ligger långt bort i dis, men siluetten känns igen med Kungsholms kyrka till vänster, Storkyrkan i mitten och Katarina kyrka till höger. Bilden publicerades bland annat i en bok med titeln "Stockholm och dess omgifningar förmedlad av P.A. Hultbergs Bokhandel i Bazar'n på Norrbro".

Nelly is here on the top of the Marieberg mountain - "berg" looking down.

Bilden visar den äldsta bevarade daguerrotypin, tagen av Daguerre själv år 1837. The image is laterally (left-right) reversed, as were most daguerre­o­types.

Dagerrotypi, även stavat daguerreotypi, är en tidig fotoprocess, uppfunnen av Louis-Jacques-Mandé Daguerre tillsammans med Nicéphore Niepce, där bilden formas i amalgam (en legering av silver och kvicksilver) på en tunn silverplåt som valsats ihop med ett tjockare kopparunderlag. Man behövde långa exponeringstider och Daguerrotypin användes flitigt, i synnerhet för porträtt, men även för arkitektur-, krigs- och astronomisk fotografering ända till 1860-talet. Nackdelarna med processen var att den krävde dyrbara material och att oxideringen av silvret måste förhindras genom att daguerrotypin bevaras bakom en glasskiva i en förseglad ram eller etui. Bilden består av lösa silveramalgamkristaller, små som pulverkorn, som ligger på silverplåtens yta.