Saturday, February 8, 2014

View from Marieberg - now and before, Digital photography versus Daguerreotypy

En digitalbild från Marieberg mot Stockholm från 2014.

Johannes Jaegers månskensbild från Marieberg mot Stockholm från 1870. Johannes Jaeger studerade åren 1848-1851 vid konstakademin i Berlin och blev 1885 Kunglig hovfotograf i Stockholm. Han började tidigt att pröva det nya mediet fotografi med hjälp av daguerrotypin. Hans konstnärliga utbildning kom till uttryck i denna panoramavy från Marieberg mot Stockholm. Det är en fotografisk konstbild visande Stockholm i månsken med dramatisk himmel och påmålad förgrund samt förbättrad med täckfärg. I bildmitt avtecknar sig Riddarholmskyrkans nya spira.

En digitalbild från Marieberg mot Långholmen från 2014.


Marieberg is a district in Kungsholmen borough in Stockholm. Derived from the Swedish words for "mountain" and name "Marie".

Johan Poppels stålstick efter en teckning av C. Calmeyer från 1850-talet visar Stockholm sedd från Marieberg, ungefär där DN-skrapan reser sig sedan 1964. Holmen i förgrunden är Smedsudden med sin malmgård längst ut. På Riddarfjärden tuffar en hjulångare från höger in i blid. Stockholm ligger långt bort i dis men siluetten känns igen med Kungsholms kyrka till vänster, Storkyrkan i mitten och Katarina kyrka till höger. Bilden publicerades bland annat i en bok med titeln "Stockholm och dess omgifningar förmedlad av P.A. Hultbergs Bokhandel i Bazar'n på Norrbro".

Nelly is here on the top of the Marieberg mountain - "berg" looking down.

Bilden visar den äldsta bevarade daguerrotypin, tagen av Daguerre själv år 1837. image is laterally (left-right) reversed, as were most daguerre­o­types.

Dagerrotypi, även stavat daguerreotypi, är en tidig fotoprocess, uppfunnen av Louis-Jacques-Mandé Daguerre tillsammans med Nicéphore Niepce, där bilden formas i amalgam (en legering av silver och kvicksilver) på en tunn silverplåt som valsats ihop med ett tjockare kopparunderlag. Man behövde långa exponeringstider och Daguerrotypin användes flitigt, i synnerhet för porträtt, men även för arkitektur- krigs- och astronomisk fotgrafering[ända till 1860-talet. Nackdelarna med processen var att den krävde dyrbara material och att oxideringen av silvret måste förhindras genom att daguerrotypin bevaras bakom en glasskiva i en förseglad ram eller etui. Bilden består av lösa silveramalgam-kristaller, små som pulverkorn, som ligger på silverplåtens yta.