 |
| Ett brev från Janusz Korczak till Michał Zylberberg, en pedagog som bodde i samma byggnad som barnhemmet (Dom Sierot) i Warszawagettot, på Chłodnagatan 33. |
För åttiofem år sedan, i september 1941, organiserade Janusz Korczak bönemöten inför Rosh Hashaná (5702) och Jom kippur för barnen på sitt barnhem i Warszawas getto. Detta var det enda nyåret de firade inom gettots murar på Chłodna-gatan 33.
Hösten 1941 tvingades barnhemmet att flytta från Krochmalnagatan 92 till den tidigare Roesler-skolans byggnad på Chłodnagatan 33 i det lilla gettot. Denna plats kom att bli kulissen för deras enda och sista nyårsfirande i gettot.
På barnhemmet på Krochmalnagatan hade barnen, ända sedan starten, läst böner före måltiderna och firat alla judiska högtider. Janusz Korczak själv levde dock inte ett traditionellt religiöst liv.
Michał Zylberberg, en pedagog som bodde i samma byggnad i det Lilla Gettot, mindes att Korczak kom till honom några dagar före högtiden och bad om hjälp med att anordna gudstjänster för de 150 föräldralösa barnen. Han var mån om att ceremonierna skulle få en värdig inramning eftersom han ville göra intryck på barnen. Zylberberg blev överraskad när Korczak sa:
"I dessa fruktansvärda tider är religionen vår enda positiva kraft, vårt enda skydd."
De lyckades hitta en ung kantor (chazan). Barnen ställde i ordning den stora salen på Chłodna-gatan 33, lade ut mattor och arrangerade blommor.
Firandet av Rosh Hashaná och Jom Kippur på barnhemmet blev en djupgående upplevelse. Doktor Korczak bar en svart kippa av silke och stod under dagen i ett hörn med sin bönbok på polska. Hans tal berörde alla i grunden när han talade om livet, döden, den judiska tron, Toran och Israel.
Under sitt sista anförande, i samband med Neilah-bönen, sa han:
"Vem kan veta om vi är i livet under nästa Jom kippur?"
Vid nästa Rosh Hashaná fanns barnen inte längre kvar där. Och doktor Korczak levde inte mer.
* Neilah (hebreiska: נְעִילָה, "stängning") är den femte och absolut sista bönen under Jom Kipur(Försoningsdagen). Det är den mest högtidliga och känslosamma stunden under hela det judiska helgåret. Man ber den precis i skymningen innan solen går ner, precis innan Jom Kipur avslutas. År 1941 inföll Jom Kipur och den tillhörande Neilah-bönen på onsdagen den 1 oktober 1941.