Polonica, Nowa Gazeta Polska och Nowakowski har det svårt med upphovsrätten

Polonica, Nowa Gazeta Polska och Nowakowski har det svårt med upphovsrätten sk när det gäller att betala arvode till fotografer och uppge deras namn vid de publicerade fotografierna.

Ovan. En bilaga (offentlig handling) från Södertörns Tingsrätt - Mål nr FT 10348-14. Nowakowski har efter att jag begärde att få pengarna (genom Tingsrätten i mitten av februari 2014) inte velat att göra rätt för sig. Ovanstående är hans förklaring! Nedanstående bilden är scan från internetupplagan. 
Om det fanns en fotograf och massa andra bilder så undrar jag varför har Nowakowski och Polonica en förkärlek till att använda mina bilder?! Nowakowski, precis som förr, skyller ifrån sig ansvaret på det "sk. tredje parten"! Detta trots att jag har på tidigt stadium upplyst honom att han borde iaktaga största möjliga försiktighet med mottagandet av bilder från "sk tredje parten" där jag kan ha upphovsrätten! 

Om det var en bild tagen av en för Nowakowski känd "akrediterad fotograf" varför står inte hans namn med på bilden. God sed i upphovsrättslagens mening innebär att upphovsmannens namn skall alltid anges. Ibland kan det röra sig om avtal mellan upphovsman och bildköpare om att namnet inte behöver sättas ut. Att inte ange upphovsmanen anses vara ett intrång i upphovsmannens ideella rätt och kan leda till krav på skadestånd.

Min bild olagligt publicerat i Nowa Gazeta Polska, NGP nr. 299. Jag föreslog för Nowakowski att han skall göra på ett enkelt sätt rätt för sig och betala för bilden enligt den gällande praxis och taxan. Nowakowski vägrade.

 Fotot med förstoringslupp av negativet på mitt ljusbord. Jämför med fotot ovan som har olagligt publicerats i Nowa Gazeta Polska, NGP nr. 299 både i pappersupplagan och på internet.  Nog är det samma bild.... Nog är det jag som fotograferade som har upphovsrätten!

Nowa Gazeta Polska i Stockholm fortsätter att använda mina fotografier och därmed bryter mot upphovsrättslagen.

Lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk vilka inkluderar fotografiska verk (1960:729).

Upphovsrättslagen som den vanligen kallas, är från 1960 och gäller fortfarande och den gäller för mina verk 70 år efter min död och jag lever fortfarande!

11 wrzesnia 2001

Takie tylko przypomnienie daty 11 wrzesnia 2001

Pamietam jak rok pozniej chodzilem po tej okolicy i wszystko wygladalo jak ze sztuki Kantora Wielopole, Wielopole. Szare, bezkolorowa, pokryte pylem.
Ostatnio bylem tam 2 lata temu....
http://jimbaotoday.blogspot.se/2012/05/wtc-and-911-revisited.html

Korczak och Kästner

Det flygande klassrummet av Erich Kästner

Kästner skrev flera bästsäljande barnböcker som Emil och detektiverna, men var även en politisk författare. Han hade pacifistiskaideal och skrev för barn, eftersom han trodde på de förnyade krafterna hos varje generations unga. Han var motståndare till naziregimen i Tyskland och hans böcker förbjöds. Alla verk av honom utom barnboken Emil och detektiverna brändes dessutom demonstrativt under de omfattande bokbålen runt om i landet 1933.

Hans böcker har flera gemensamma drag med Janusz Korczaks skrivna verk och även Korczaks liv.

I Janusz Korczaks barnboksklassikern Lille Kung Mattias (Król Macius I) som skrevs 1923 av Janusz Korczak - börjar handlingen med att den gamla kungen plötsligt dör och den elvaårige prinsen Mattias sätts på tronen. Mattias har knappt varit utanför slottets gyllene väggar och litar helt på att regeringen styr riket på bästa sätt. Men när lögn efter lögn kryper fram får Mattias nog. Ministrarna avskedas och barnen skall styra landet!

I Erich Kästners bok Den 35 maj reser Konrad och hans farbror till olika länder, bl.a. besöker de ett land där det är barnen som styr!

Från den polska utgåvan av boken Den 35 maj (Der 35. Mai oder Konrad reitet in die Südsee från 1931) 

 Det Flygande Klassrummet av Erich Kästner publicerades 1933 och var Kästners sista innan nazisterna kom till makten. Det Flygande Klassrummet är en skön bok om två pojkgäng på ett gymnasium, deras interna problem men också i relation till omvärlden. De blir vänner med en av sina lärarna Justus och en mycket speciell relation utvecklas!

Hål, hål, hål! och Korczaks raster

Den norska konstnären Anne-Karin Furunes, född 1961,  arbetar med stora dukar, målade oftast i svart där hon framställer motivet genom att perforera duken med olikstora hål. 

Anne-Karin Furunes utställning på Millesgården. Bakom mig syns den största målningen, Crystal Image X /From Archive 2014, med måtten 600 x 330 cm. Det tog sex månader att göra detta konstverk.

Tittar man bakom konstverken ser man enbart hålen som skapar bilden, på framsidan. Alla hål är gjorda manuellt enligt Furunes.

Utställningen “Beyond The Portraits” i konsthallen. Den norska konstnären Anne-Karin Furunes har utvecklat en rasterteknik med stora dukar, målade i svart eller vitt. I dessa dukar stansar hon ut hål i olika storlekar och fram växer bilder på människor. Går man nära dukarna ser man bara ett exakt mönster av hål, backar man fem meter ser man människan. På svarta dukar områden med stora hål motsvarar vita områden på fotografiet. Små hål motsvarar svarta områden på fotografiet. 

De utstansade hålens storlek och placering skapar bilden som i själva verket är som en rastrerad bild,  en illusion; det som ögat upplever som prickar i en målning är i själva verket hål som visar väggen, ljuset bakom tavlan. Förflyttar man sig längs fotografiet/konstverket så framträder olika fenomen.
När man har kommit tillräckligt nära så ser man bara hål.
På det största fotografiet var hålen från 1 till 10 mm. 
Det var tydligt att den delen av arbetet gjordes på datorn som bestämde och kanske ritade eller så hade datorn bara satt upp en mittpunkt men en siffra, t.ex. 5 som motsvarade en gråton i bilden eller en 1, det minsta hålet som markerar svart. Ett 10 mm hål motsvarar de helvita områdena i fotografiet. Väljer man "ett mjukt papper" för en bild återgivning så betyder det kanske 10 st olika hålstorlekar, väljer man mera hårt så blir det kanske bara 5-6. Med anpassning av hålstorlekar kan en konstnär ändra på bildens hårdhet.

...väljer man mera hårt så blir det kanske bara 5-6. Med anpassning av hålstorlekar kan en konstnär ändra på bildens hårdhet.

Sedan var det bara att stansa, manuellt som konstnären beskriver eller med hjälp av maskiner. Bernina symaskin för hemmabruk har en sådan funktion!

Bara att stansa ut ett öga innebär ca 240 hål 

Rastrering av bilder är ett sätt att åstadkomma gråskala trots att man bara har tillgång till en enda tryckfärg med en enda färgintensitet. Principen är att man på bilden, till exempel ett svartvitt fotografi, lägger ett tänkt rutnät, antingen med kvadratiska rutor eller bikakemönster, och sedan mäter den totala ljusintensiteten i varje ruta. På motsvarande ruta på rasterbilden fylls en vit likadan ruta med en svart prick av sådan storlek att samma totala ljusintensitet för rutan uppnås. Vid vit färg lämnas rutan tom och vid svart färg fylls den helt. När detta har gjorts för varje enskild ruta i hela bilden har man en rasterbild bestående av olika stora svarta prickar i ett regelbundet mönster. Om bilden betraktas på ett avstånd som är så stort att ögat inte kan se de enskilda punkterna, kommer bilden att uppfattas som en gråskalebild.

Traditionellt utförs rastrering med en så kallad reprokamera, där ett raster (rutnät) placeras framför filmen. På grund av ljusstrålarnas diffusion bakom rastret kommer olika stora punkter att bildas beroende på ljusintensiteten på det som filmen "ser" genom varje enskild ruta i rastret.

Korczak högra ögat raster

Traditionellt utförs rastrering med en så kallad reprokamera, där ett raster (rutnät) placeras framför filmen. På grund av ljusstrålarnas diffusion bakom rastret kommer olika stora punkter att bildas beroende på ljusintensiteten på det som filmen "ser" genom varje enskild ruta i rastret.

En bild av pedagogen och författaren Janusz Korczak. Man kan tydligt se rastreringen på bilden. Bilden nedan är en förstoring av Korczaks vänstra öga.

En förstoring av Korczaks vänstra öga. - raster

En förstoring av Korczaks vänstra öga. Ovan en fotografi, nedan ett första försök med hålrastertekniken.

Furunes är en av Norges mest internationellt kända samtidskonstnärer med en omfattande utställningsverksamhet världen över. Hon har även gjort konst för offentliga platser och är aktuell med ett omfattande verk på Skogskyrkogårdens T-banestation i Stockholm.

Korczak symbole i myśli - Czy Janusz Korczak był człowiekiem religijnym? Na czym ona polegała?

Czy Janusz Korczak był człowiekiem religijnym? A jeżeli tak, to o jakiej religijności tu mowa? Janusz Korczak wychował się w żydowskim, świeckim domu. Na czym religia Korczaka polegała? Wg. mnie to jest to specjalna religia korczakowska, religia sumienia Korczaka. Tak zwanej tradycyjnej religii to Korczak sam nie uprawiał.

Korczak - symbole - świecznik siedmioramienny

Rozumiejąc wartość religii w wychowaniu dzieci, a zwłaszcza sierot, Janusz Korczak zachował wszystkie tradycje świąteczne i w żydowskim Domu Sierot i w chrześcijanskim Naszym Domu (Pruszków/Bielany). Podczas planowania nowego Naszego Domu na Bielanach domagał się Korczak, ażeby architekt, w planach budowy, uwzględnił miejsce na kaplicę.
Religia dzieci i możliwość uprawiania przez dzieci religii była przyczyną jednego ze sporów w jego kontaktach z Maryna Falską, która w Naszym Domu nie wyobrażała sobie kaplicy. Korczak natomiast był jednak przekonany, że dzieci potrzebują w swoim życiu kontakt(u) z Bogiem, a szczególnie te przez los skrzywdzone dzieci. W końcu Maryna Falska zgodziła się, żeby w budynku powstała wydzielona przestrzeń, tzw. pokój ciszy,tak jak w Domu Sierot na Krochmalnej w którym dzieci mogły przez chwilę pobyć w samotności. Tej duchowej problematyki dotyczy cykl myśli Korczaka wydany - "Sam na sam z Bogiem. Modlitwy tych, którzy się nie modlą".

Całe swoje życie pracował Korczak zgodnie ze swoimi zasadami, ze swoim sumieniem. Zasady trochę się zmieniały.

U schyłku swego życia powiedział: „Znam w życiu prawa dwojakie: prawa ludzkie – przemijające i prawa Boskie – wieczne. Staram się żyć zgodnie z prawami Boskimi”.

Vem är "Den gamle Doktorn", Pan Doktor eller Janusz Korczak?

Vem är "Den gamle Doktorn"? Vem är Janusz Korczak? Båda är egentligen hans pesudonymer. Den sista blev hans "namn" känd för hela världen.


Han hette egentligen Henryk Goldszmit),  var född 22 juli 1878 i Warszawa, Polen och mördades den 5 augusti 1942 i Treblinka. Korczak var en judisk-polsk läkare, författare och barnpedagog. Under sin livstid även känd under pseudonymen Gamle doktorn (från den Polska Radion). Barnen kallade honom Pan Doktór.

Janusz Korczaks viktigaste pedagogiska idéer var:

1. Nej till våld, fysiskt såväl som psykiskt. Varken högre ålder eller högre position i samhällshierarkin ger rätt att utöva våld.
2. Interaktiv uppfostran där vuxna och barn samverkar, vilket vidgar den klassiska definitionen av pedagogik.
3. Barnet är en mänsklig varelse lika mycket som den vuxne
4. Uppfostran ska ta hänsyn till varje barns individualitet
5. Barnet känner själv bäst sina egna behov, strävanden och känslor och har rätten att bli lyssnad på av de vuxna.
6. Barnet har rätt till respekt, till att inte veta och att misslyckas, till privatliv, egna åsikter och egendom.
7. Barnets utvecklingsprocess måste erkännas som ett svårt arbete

I sin bok ”Hur man älskar ett barn” - "Jak kochać dziecko, Dziecko w rodzinie" som trycks för första gången 1919 efterlyser Janusz Korczak ett Magna Carta för barnens rättigheter där han formulerar tre grundläggande rättigheter. Rättigheter som fyra år senare skrevs in i Geneve Deklarationen (se nedan). 

I en recension av bokens första del "Hur man älskar ett barn, barn i familjen" (Warszawa 1919, skriver en okänd recensent:
Kapitlen om barnet dikteras av den långa och skickliga observationen av barnet, genom att känna och förstå dennes själ. Överallt tränger sig fram en tanke: Låt oss älska ett barn, men älska på ett intelligent och klok sätt. Uppfostringen och utbildningen bör inte inriktas på till vad barnet skall uppfostras till men det enskilda barnets behov.

1. Barnets rätt till sin död. Där han vänder sig mot samtidens överdrifter i barnhygien. Korczak menade att de som till varje pris ville undvika att barnen drog till sig en livshotande sjukdom, så förvägrade man dem ett naturligt liv.

2. Barnets rätt till den dag som idag är. Barns liv har ett egenvärde som ska respekteras. Och enligt denna princip är det orätt av föräldrar, lärare eller samhället att betrakta barn som investeringsobjekt inför framtiden. Det är inte heller rätt av den vuxne att förverkliga sig själv genom sina barn.

3. Barnets rätt att vara den han eller hon är. Varje barn är en individ och varje barn har rätt att vara sig själv.

Janusz Korczak var en föregångare i arbetet för barnens rättigheter, en nyskapande pedagog och författare till böcker och artiklar om uppfostran i teori och praktik. Korczak var även pionjär för forskningen om barns utveckling och beteendeproblem och om barnpsykologi. 

En av Janusz Korczaks djärva idéer var att inrätta barnens egen domstol på de två barnhem han var chef för. I domstolen dömde barnen själva i frågor om brott mot barnhemmets regler. Både barnen och personalen på hemmet kunde ställas inför rätta. 

Denna fantastiska människa hade modet att lita på de barn och ungdomar han arbetade med, han till och med anförtrodde dem disciplinfrågor och mycket svåra frågor som krävde mycket stort ansvar, skrev den schweiziske barnpsykologen Jean Piaget efter ett besök på Korczaks barnhem.

Det var också Janusz Korczak som grundade den första barntidning någonsin som bestod enbart av bidrag inskickade av barn –Mały Przegląd.

Vi vet alla att Korczak det var Den Gamle Doktorn. Få känner till att det var en karaktär skapad av författaren själv för ett program i Polsk Radio.

Korczaks första sändning i radion (1930) var Święto dziecka "Barnets Högtid", och därefter, år 1931 startade han ett program W sierocińcu - "På barnhemmet." Ett fast samarbete med radio Korczak började i december 1934 år. Då kom Den gamla Doktor - en ny radiopersonlighet.

Under åren 1936-1938 inföll en mystisk (läs enl. mig antisemitisk) paus i Korczak samarbete med den Polska Radion. Han återkom därefte till radion med  "Gadaninki" - Små samtal, ett program med svar på brev från de unga lyssnarna.

Korczak drev ett barnhem Dom Sierot i Warszawas getto och fördes den 5 augusti 1942 tillsammans med 239 barn och lärare från barnhemmet Dom Sierot till förintelselägret Treblinka.

Korczak i Justus i Latająca klasa

Erich Kästner

Odnalazlem!

Tak, to książka i postać prof. Justusa, nauczyciela którą zawsze identyfikowałem z Korczakiem.

Nie zapomniana przez 55 lat, to coś znaczy! 

I to imię, JUSTUS, sprawiedliwy, słyszę zawsze i myślę też o Doktorze, też! 

...Na pierwszy rzut oka środowisko gimnazjalistów może się wydawać idealne, ale tak nie jest. Bliżej mu do Dickensowskiego czy Korczakowskiego świata, niż do "Ani z Zielonego Wzgórza". Chłopcy robią to, co inni w ich wieku: rozwiązują konflikty za pomocą pięści, mają niespożyty apetyt i bardzo potrzebują autorytetu. Taką rolę pełnią dwie osoby: profesor Boekh, zwany Justusem ze względu na to, że choć surowy to sprawiedliwy (też mieliście w szkołach takich nauczycieli?) i tajemniczy Niepalący, którego chłopcy po kryjomu odwiedzają. Najczęściej po to, by zasięgnąć jego rad, które niejednokrotnie pomogły im rozstrzygnąć wiele sporów. Bezimienny wagabunda jest ich przewodnikiem, dobrym duchem i opiekunem, pełni nieformalną funkcję autorytetu. Uczy ich, jak radzić sobie z przeciwnościami, bo przecież dzieciństwo nie zawsze jest beztroskie i pogodne. Chłopcy walczą ze słabościami, szlifują swoje charaktery. Nawet walka między dwiema bandami gimnazjalistów odbywa się według określonych zasad, których złamanie grozi surowymi sankcjami. W życiu uczniów liczy się honor, odpowiedzialność, szacunek ucznia do nauczyciela (i odwrotnie), zaufanie (kiedy Justus opowiada uczniom wzruszającą historię ze swoich szkolnych lat), a przede wszystkim przyjaźń i rodzina. Chłopcy mają też marzenia, niby nic nadzwyczajnego: jeden chce być duży i odważny, drugi chciałby spotkać się w święta z rodziną i przyjaciółmi.
Opowieść Kästnera, pełna smutnych i wesołych przygód, posiada głębszy sens, który i dziś nie stracił na aktualności. Płynie z niej przesłanie: nie traćcie wiary, nie przerażajcie się, gdy coś nie idzie po waszej myśli. Musicie znać swoje słabe i mocne strony, walczyć ze słabościami. Pamiętajcie o tym, jak wielką siłę ma prawdziwa przyjaźń. Ważna jest odwaga, ale nic nie jest ona warta bez rozumu. A życie ma diabelnie duży numer rękawicy...