Saturday, December 23, 2023

Piotrków Jewish Children - 1 month - Two transports - Buchenwald and Bergen-Belsen - My Very Own Jewish Calendar.

In Buchenwald, almost the entire inmate population was set to work. Therefore, later, in January 1945, 21 listed upon arrival boys (left list dated December 4th, 1944, see above) were separated from their fathers and sent to Bergen-Belsen (right list dated January 5th, 1945). The age and the German inmate number of 21 boys is listed in the document on the left.

On December 2nd, 1944, the last "legal Jews" of Piotrkow were deported to concentration camps Buchenwald and Ravensbrück. "Sondertransport Nr. 131 am 2.12.1944 aus Petrikau / GG ohne Papiere" (Special Transport No. 131 on Dec. 2, 1944 from Petrikau/Generalgouvernement without documents). The train with cattle wagons was, on its way west divided and some wagons were directed to Buchenwald (354 men and children) and the rest to Ravensbrück (286 women and children). Ravensbrück wagons were woman wagons while the ones directed to concentration camp Buchenwald. In the Buchenwald wagons, there were men and children, boys.

When in Buchenwald the boys were first allowed to stay with their fathers and relatives. So during the Chanukah, Sun, Dec 10 Mon - Dec 18. 1944 they were in Buchenwald. However, in Buchenwald, almost the entire inmate population was set to work. Therefore, later, in January 1945, 21 listed upon arrival boys (left list dated December 4th, 1944, see above) were separated from their fathers and sent to Bergen-Belsen (right list dated January 5th, 1945).

Family Zajaczkowski was divided during the December deportation from Piotrków. Father in the family, Chaim (94946) was sent together with his son Lolek (94947) to Buchenwald while the mother in the family, Maria, was sent to Ravensbrück together with daughter Lusia. Chaim Zajaczkowskis probably brother. Jozef was also sent to Buchenwald in the same transport and was executed there.

Family Rosenblatt was also torn apart in the same way. At an unknown railway station on December 2nd, 1944, the train from Piotrków Trybunalski was divided, and two sets of wagons that were sent in different directions. Rozenblatt Moszek born 1903 and his son Jozef (Jasio) born 1931 went to concentration camp Buchenwald. Rosenblatt Ryszard born 1936 and his mother Bina Malka went to Ravensbrück. 

Family Zajaczkowski was divided during the December deportation from Piotrków. Father in the family, Chaim (94946) was sent together with his son Lolek (94947) to Buchenwald while the mother in the family, Maria, was sent to Ravensbrück together with daughter Lusia. Chaim Zajaczkowskis probably brother. Jozef was also sent to Buchenwald in the same transport and was executed there.

Family Rosenblatt torn apart. At an unknown railway station on December 2nd, 1944, the train from Piotrków Trybunalski was divided, and two sets of wagons that were sent in different directions. Rozenblatt Moszek born 1903 and his son Jozef (Jasio) born 1931 went to concentration camp Buchenwald. Rosenblatt Ryszard born 1936 and his mother Bina Malka went to Ravensbrück. The above, are parts of two German Deportation lists. Women list (top) and men list (bottom).

Reunion in Bergen-Belsen

Arrival of the boys from Piotrków Trybunalski - January 1945
Boys that arrived in Kinderheim and were originally from Piotrków Trybunalski were earlier, on December 2, 1944, sent together with their fathers or other male relatives sent in cattle wagons from the Piotrków to Buchenwald. Later, in Buchenwald after approximately one month, they were separated from their relatives and sent to Bergen-Belsen. Lists of boys that arrived with the transport of men that arrived to concentration camp Buchenwald on December 2, 1944 show that the youngest boy was two and half years old (Henechowicz Jidele). The list of 21 boys that were thereafter sent on January 5, 1945, from Buchenwald to concentration camp Bergen-Belsen includes 21 persons that are listed according to the age and after their prisoner number that was given at the registration in KL Buchenwald. On the list on the right, the prisoner numbers are followed by the surnames. The distance between KL Buchenwald and KL Bergen-Belsen was about 280 km. It is known that this boy's transport was by ordinary train and the boys were escorted by German soldiers.

Arrival of the girls and woman from Piotrków Trybunalski - February 1945
It is exactly known when boys from Piotrków Trybunalski arrived at Kinderheim. There is no precise date of the arrival of the woman with children who were previously deported from the Ravensbrück concentration camp. According to testimonies, it might be a question of "few weeks" so it is likely that this group arrived at the end of late January or the beginning of February 1945.
Mala Helfgot, one of the girls remembered; After about two and a half months there (in Ravensbrück), we were again put into cattle trucks to travel to another concentration camp, Bergen-Belsen, where we found total chaos. There was terrible overcrowding, sanitation in the form of open pits, and hardly any food. People walked around like zombies and looked like skeletons; there were piles of corpses and dead bodies lying around everywhere. Typhus was rife and there was an air of utter hopelessness. The degradation, humiliation, and despair were clearly visible on people’s faces. You could be speaking to someone and she would literally drop dead in front of you. Hania (Helfgot Hanna, cousin of Mala) and I managed to search out a children’s barrack which was run by Sister Luba and a team of Jewish ‘nurses’, themselves inmates, who were very kind and devoted. I know that they used to beg, steal, and do everything in their power to obtain a little extra food for the children. They also gave us loving care. The barack was situated opposite a large hut with a pile of corpses.

So it is likely that after deportation from Piotrków on December 2, 1944, and after about 10 weeks in Ravensbrück the women and children were further transported in cattle trucks to Bergen-Belsen. According to numerous testimonies, the first night, in February they spent in tents. Likely, the same type of tents were later used for the storage of the dead inmates.

My Very Own Jewish Calendar means that every month I am trying to remember what happened during this month during the Holocaust.

Thursday, December 21, 2023

Sex år med Riksarkivet i Marieberg.

 

En av de första beställningarna jag gjorde på Riksarkivet med hjälp av "Pärmarna".

En del dokument hade ersatts med mikrofilm och en del har fallit offer för ett gallringsbeslut.



Det var under våren och sommaren 2018 som jag på riktigt började forska vid Riksarkivet. 

Jag minns dock exakt mitt första kontakt där. Det var på Arkivens dag på Riksarkivet år 2012. Det som lockade klart mest var inte släktforskning, inte heller föreläsningarna, utan den guidade turen ner i berget, i underjorden, där många av de originalhandlingarna förvaras. Tidigare har enbart varit där på utsidan av berget, vid Smedsudden där det finns en ingång till en tunnel som leder till Riksarkivet.

Tillbaka till "Marieberg" och Riksarkivet. När man går in i hissen vid gatuplanet där parkeringen finns så är man på våningsplan 9 om jag minns rätt. Hissen går ned hela åtta våningar och det djupaset, våningsplan 1 ligger under Riddarfjärdens nivån.

De flesta som kom till Arkivens dag var i 60-80 års ålder och huvudsakligen intresserade av släktforskning.

Gruppen av besökare som jag var med fick åka till platsen där bl.a. de "polska dokument" var förvarade.
Jag tänkte direkt på Katarzyna (Katarina) Jagiellonikas son Zygmunt Waza vars staty fanns i slutet av gatan då jag bodde i Warszawa. Kolumna Zygmunta heter den på polska och Sigismundkolonnen på svenska. Det består av en 22 meter hög kolonn av granit med en bronsstaty av kung Sigismund på toppen. Den 22 meter höga Sigismundkolonnen är ett av de äldsta sekulära minnesmärkena i norra Europa och restes 12 år efter Sigsmunds död, år 1644. Andra "polska dokument" som finns där är från Potop szwedzki, således från Karl X Gustavs polska krig som varade 1655 – 1660. En arkivarie iförd i vita handskar visade några dokument med kungliga underskrifter.


Det var under våren och sommaren 2018 som jag på riktigt började forska där. Det svåraste var att hitta rätt. Speciellt att dokument jag var intresserad av var inte digitaliserade och att hitta rätt behövde man "pärm-kunskap". Hur de olika dokument såsom Inresekort, SUK Avlidna, Diagnos- eller Läkarkort såg ut har ingen beskrivit innan. Inte heller det viktigaste, vad de innehöll.  Jag blev riktigt rörd när jag hittade det jag egentligen sökte, information om de överlevande och deras familjer som har skrivits ned läkare inom fältet Anamnes.

En del dokument hade ersatts med mikrofilm och en del har fallit offer för ett gallringsbeslut.
Äktheten är en pluspoäng för dokument och mikrofilm då allt som är digitalt kan man manipulera. Vill man skydda något mot förfalskning måste man ha kvar det på papper.
Den mikroskopiska texten på mikrofilm är svårare att förfalska än datafiler. Rätt förvarad håller mikrofilm i hundratals år. Problemet med mikrofilm är, att bara en del arkiv såsom Kungliga Bibliotek i Stockholm ha riktiga mikrofilmläsare som kan omvandla en negativ bild till positiv, digitalisera den och skicka till användarens konto.
Den absolut sista beställningen för år 2023 gäller ett föräldralöst barn som kom till Sverige från Bergen-Belsen koncentrationsläger. Hennes Läkarkort och andra dokument hade jag inhämtat 2018, se nedan). 





Monday, December 18, 2023

TBC, DDT och UNRRA Vita Båtar.



Tyskland
Bergen-Belsen
Efter övertagandet av Bergen-Belsen lägret har man man börjat sanera lägret. Att börja med att skilja de döda från de levande.
Därefter i själva koncentrationslägret genomfördes de allra första läkarundersökningarna. Det viktigaste var då att snabbt avskilja fall av smittosamma sjukdomar, bl.a. typhus som skördade tusentals liv även efter befrielsen.
En mer ingående läkarundersökning skulle senare ske vid det stora akutsjukhuset som anordnades i ett kasernområdet i närheten av lägret.
Två veckor innan lägret övertogs den 15 april 1945 av de brittiska trupperna, under mars månad dog över 18 tusen fångar i en tyfusepidemi.

Field Medical Card tillhörande Awiwa Morgensztern. Awiwa vårdades på Bergen-Belsen sjukhuset innan hon flyttades till Swedish Transit Hospital i Lübeck. På insidan av Field Medical Card fanns ofta för ritade patienternas lungor med de sjuka områdena markerade. Inga andra uppgifter än de medicinska fanns med på FMC-korten. Här finns ett undantag där man beskriver att Awiwas mor finns på TBC-avdelningen, mm.

Lübeck
Ett av de första signalmeddelanderna som skickats genom radiotelefonen på M/S Karskär. Chefen för Swedish Transit Hospital, dr. Arnoldsson informerar om de ambulanståg som anlände den 23 och 24 juni från Bergen-Belsen. Man får reda på tågets kapacitet, drygt 450 liggande samt att Swedish Transit Hospital disponerade öve 900 sängplatser. Signalmeddelandet har sänts från M/S Karskär, som lämnade Trelleborg redden som den första av fem Vita Båtar redan den 22 juni med minsvepareskort. De övriga fyra Vita Båtar avgick på eftermiddagen den 23 juni, eskorterade av tre tyska minsvepare från basen i Kiel.

I Lübeck omfattade sanitetsbehandlingen de tidigare fångarna och deras bagage. Patienter kom med ett tåg från Bergen-Belsen och därefter kördes till Transit Centrum Sjukhuset (Swedish Transit Hospital) med ambulanser och ambulansbussar,

Vid ankomsten till Transit Centrum - registrerades alla och på nytt sanitetsbehandlades. Den svenska badplutonen tog hand om det. I Lübeck skulle läkarundersökningen skilja mellan de som kunde föras vidare till Sverige och de som p.g.a. hälsan ansågs inte klara av resan.

Ett av de första signalmeddelanderna som skickats genom radiotelefonen på M/S Karskär. Chefen för Swedish Transit Hospital, dr. Arnoldsson informerar om de ambulanståg som anlände den 23 och 24 juni från Bergen-Belsen. Man får reda på tågets kapacitet, drygt 450 liggande samt att Swedish Transit Hospital disponerade öve 900 sängplatser.




DP-2-kort utfärdades till Morgensztern Sulamit, Morgensztern Awiwa och Talesnik Nechama som var syster till Awiwas far(?). Från DP-2-kort kan man ta reda på att Morgensztern Sulamit transporterades till Sverige den 7 juli 1945 medan hennes dotter och svägerska Nachema kom separat på UNRRA Vita Båt S/S Kastelholm som lämnade Lübeck den 25 juli 1945 ("Barnbåt"). Nachema skrev att Awiwa var hennes syster.

A.E.F betyder American Expeditionary Forces. D.P. är en förkortning av Displaced Persons, på svenska - fördrivna personer. Den här typen av kort fylldes i Swedish Transit Hospital i Lübeck och i DP- läger som inrättades efter andra världskriget i bl.a. Tyskland , Österrike och Italien. DP-läger var främst avsedda för flyktingar från Östeuropa och fd fångar i de nazityska koncentrationsläger. I DP-läger fanns förutom judar (mindre än 20%) även armenier , polacker , letter , litauer , estländare , jugoslaver, greker, ryssar, ukrainare och tjeckoslovakerna. Omedelbart efter kriget flydde många östeuropeiska judiska över­levande undan antisemitism till tryggheten i flyktingläger i Tyskland och Österriket av alla ställen. DP-läger var också ett ställe där man väntade på en visering t.ex. till USA eller Sydamerika. D.P. Registration Record - korten har en hel del information om de överlevandens öden och familj under Förintelsen.


Ej desinficerade. Vita båten KP Ingrid patient lista. Vid absolut sista turen från Lübeck till Sverige med avgång den 24 juli 1945 fanns två kategorier av "liggande patienter" - L. Korsad L betydde en liggande sjuk patient medan en okorsad L betydde att patienten inte var föremål för desinfektion i Lübeck.

Sverige
I Sverige har de tidigare fångarna från Bergen-Belsen förflyttats direkt från UNRRAs Vita Båtar till karantänslägren. Många beredskapssjukhus tjänstgjorde som sådana. Enligt karantänsanvisningarna skulle flyktingarna alltså hållas helt avskilda från den svenska befolkningen under de första 14 dagarna. Isoleringen innebar att flyktingarna inte fick lämna förläggningarna. Vid varje förläggning fanns dock ett särskilt område utomhus där flyktingarna fick vistas. På varje karantänsmottagningsplats gjorde en läkare första undersökning. Läkarens undersökning brukade ske samma dag eller dagen efter ankomsten vilket man kan avläsa i patienternas Läkarkort.

Det var Civilförsvarets uppgift att ta hand om flyktingarna. Många var i mycket dåligt skick. Smittsamma sjukdomar härjade. Alla måste först sättas i karantän under 14 dagar. Den mest fruktade sjukdomen var tyfus och en del bar på sjukdomen. Flera blev smittade, inklusive ett fåtal svenskar som assisterade vid mottagningen.

Det var viktigt att på tidigt stadium identifiera dem som krävde omedelbar sjukhusvård – dessa skickades efter sanitetsbehandling till sjukhus. Sanitetsbehandlingen omfattade de evakuerade och deras bagage och ägde rum i samband med läkarundersökningen.

Sverige, Malmö, April 1945. De överlevande som kom till Sverige direkt från Ravensbrück i slutet av kriget fördes direkt från kajen i Malmö till ”Badhuset”. De fick klä av sig och genomgå ett antal hårda behandlingar, inklusive ett varmt bastubad följt av en kall dusch - steg 1, 2 och 3 i proceduren. På bilden är en kvinna placerad på en bår i aprilkylan, hennes utmärglade kropp ångar fortfarande av bastuvärmen. Hon ryggar tillbaka av rädsla när hon precis ska spolas ner med en kall dusch.






















DP-2 kort av Sulamit Morgensztern, L:2574, som var patient på Karlstads beredskapssjukhus. Det speciella är att hennes 11 åriga dotter, Morgensztern Awiwa, L: 7878, kom från Bergen-Belsen först 3 veckor senare med den sista Vita Båten som anlöpte Malmös hamn den 26 juli 1945. Dottern fanns i gruppen av sk Kinderheim barn och placerades på Sundsgården i Råå, utanför Helsingborg, drygt 450 km från Karlstad. När modern och dottern fick träffas är inte känt.





Gazeta Żydowska z 21 grudnia 1941 - Pierwsza i ostatnia zima na Siennej 16.


 Gazeta Żydowska z 21 grudnia 1941 - Pierwsza i ostatnia zima Korczaka i Domu Sierot na Siennej 16.

Autorka artykułu "Zakład Sierót Janusza Korczaka. Dzieło wielkiego przyjaciela dzieci", Guta Eizencwajg, jako obywatelka obcego państwa została 17 lipca 1942 r., na 5 dni przed Wielką Akcją w Warszawskim Getcie uwięziona na Pawiaku . Jej matka pozostała w getcie i często przesyłała jej paczki do więzienia. Do paczek bliski przyjaciel Guty - urzędnik Gminy, dołączał listy, dzięki którym więźniowie Pawiaka wiedzieli o wydarzeniach w getcie. W październiku 42 r. do internowanych w Pawiaku dołączyła matka Guty. Guta Eizencwajg wraz z matką przeżyła wojnę w Vittel we Francji. Guta Eizencwajg była absolwentką szkoły pedagogicznej w Krakowie, jako dziennikarka napisała kilka artykułów do Gazety Żydowskiej.

".....Ten‎ ‎„Pan‎ ‎Doktor",‎ ‎to‎ ‎jak‎ ‎się‎ ‎rozumie‎ ‎—‎ ‎Janusz
Korczak.‎ ‎Znajdujemy‎ ‎go‎ ‎właśnie‎ ‎w‎ ‎prowizorycznej‎ ‎kan
celarii,‎ ‎składającej‎ ‎się‎ ‎z‎ ‎jednego‎ ‎stołu‎ ‎w‎ ‎pokoju‎ ‎służą
cym‎ ‎za‎ ‎izolatkę‎ ‎dla‎ ‎dzieci‎ ‎słabszych‎ ‎i‎ ‎chorych.‎ ‎Nie
przeszkadza‎ ‎mu‎ ‎to‎ ‎wcale,‎ ‎że‎ ‎w‎ ‎tym‎ ‎samym‎ ‎pokoju‎ ‎są
dzieci.‎ ‎Ten‎ ‎głoszony‎ ‎przez‎ ‎pedagogów‎ ‎dystans‎ ‎koniecz-
ny‎ ‎dla‎ ‎zachowania‎ ‎własnego‎ ‎autorytetu,‎ ‎jest‎ ‎niekonie-
czny.‎ ‎Czy‎ ‎już‎ ‎ktoś‎ ‎widział‎ ‎ojca‎ ‎myślącego‎ ‎o‎ ‎sposobach
zachowania‎ ‎autorytetu?‎ ‎Nie!‎ ‎ojciec‎ ‎myśli‎ ‎o‎ ‎czym‎ ‎zu
pełnie‎ ‎innym,‎ ‎tak‎ ‎jak‎ ‎to‎ ‎czyni‎ ‎p.‎ ‎Korczak,‎ ‎który‎ ‎siedzi
tutaj‎ ‎i‎ ‎„kombinuję"‎ ‎o...‎ ‎„kaszy,‎ ‎grochu"‎ ‎itp.‎ ‎Wszak
dzieci‎ ‎przede‎ ‎wszystkim,‎ ‎„muszą‎ ‎żyć!"‎ ‎A‎ ‎kto‎ ‎nie‎ ‎tylko
czyta‎ ‎te‎ ‎słowa‎ ‎z‎ ‎plakatu,‎ ‎kto‎ ‎je‎ ‎nie‎ ‎tylko‎ ‎głosi,
ale‎ ‎sam‎ ‎spełnia‎ ‎postulaty‎ ‎tego‎ ‎zdania,‎ ‎ten,‎ ‎jak‎ ‎Doktor
Korczak,‎ ‎siedzi‎ ‎ze‎ ‎zmarszczonym‎ ‎czołem‎ ‎i‎ ‎kombinuje...
i‎ ‎wystaje‎ ‎w‎ ‎urzędach,‎ ‎instytucjach,‎ ‎przed‎ ‎drzwiami
dyrektorów‎ ‎—‎ ‎bez‎ ‎względu‎ ‎na‎ ‎to,‎ ‎że‎ ‎nazwisko‎ ‎Korczak
ma‎ ‎również‎ ‎swoją‎ ‎wagę.‎ ‎Cóż‎ ‎imię?‎ ‎cóż‎ ‎honor?‎ ‎kiedy
dzieci,‎ ‎jego‎ ‎dzieci‎ ‎czekają...‎ ‎I‎ ‎siedząc‎ ‎w‎ ‎korytarzu
i‎ ‎czekając,‎ ‎myśli‎ ‎sobie‎ ‎p.‎ ‎Korczak,‎ ‎jakby‎ ‎to‎ ‎cudnie‎ ‎było,
żeby‎ ‎już‎ ‎wreszcie‎ ‎dostać‎ ‎te‎ ‎przyrzeczone‎ ‎2000‎ ‎zł‎ ‎z‎ ‎akcji
„Miesiąca‎ ‎Dziecka".‎ ‎Te‎ ‎dwa‎ ‎tysiące‎ ‎złotych‎ ‎ma‎ ‎już
zgodnie‎ ‎z‎ ‎orzeczeniami‎ ‎„prawie"‎0‎ ‎w‎ ‎kieszeni,‎ ‎no,‎ ‎ale
co‎ ‎z‎ ‎tego,‎ ‎kiedy‎ ‎„prawie"‎ ‎to‎ ‎jeszcze‎ ‎nie‎ ‎faktycznie.
I‎ ‎proszę‎ ‎nie‎ ‎myśleć,‎ ‎że‎ ‎na‎ ‎tym‎ ‎kończy‎ ‎się‎ ‎działalność
p.‎ ‎Korczaka.‎ ‎Korczak‎ ‎to‎ ‎„jak‎ ‎prawdziwy‎ ‎ojciec"‎ ‎—
stwierdza‎ ‎jedno‎ ‎z‎ ‎dzieci‎ ‎w‎ ‎chwili‎ ‎jego‎ ‎nieobecności‎ ‎—
który‎ ‎stale‎ ‎o‎ ‎nas‎ ‎pamięta.‎ ‎Co‎ ‎tydzień‎ ‎je‎ ‎waży,‎ ‎mie
rzy‎ ‎i‎ ‎bada‎ ‎i‎ ‎nikt‎ ‎z‎ ‎nas‎ ‎nie‎ ‎pojmuje‎ ‎bólu‎ ‎tego‎ ‎człowieka,
gdy‎ ‎przeglądając‎ ‎linię‎ ‎wagi‎ ‎stwierdza,‎ ‎że‎ ‎się‎ ‎nie‎ ‎pod
nosi.‎ ‎Co‎ ‎z‎ ‎tego,‎ ‎że‎ ‎p.‎ ‎Korczak‎ ‎opowie‎ ‎dzieciom‎ ‎bajki,
że‎ ‎ich‎ ‎pogłaszcze,‎ ‎pocałuje‎ ‎i‎ ‎uśmiechnie‎ ‎się‎ ‎—‎ ‎co‎ ‎z‎ ‎te
go,‎ ‎że‎ ‎wywołuje‎ ‎śmiech‎ ‎ich,‎ ‎że‎ ‎oczy‎ ‎im‎ ‎się‎ ‎iskrzą‎ ‎z‎ ‎za
dowolenia‎ ‎—‎ ‎kiedy‎ ‎on‎ ‎sam‎ ‎wie‎ ‎i‎ ‎czuje‎ ‎braki‎ ‎w‎ ‎ich‎ ‎ma-
’łych‎ ‎organizmach‎ ‎i‎ ‎nic‎ ‎im‎ ‎poradzić‎ ‎nie‎ ‎może.
Korczak‎ ‎nie‎ ‎ustaje‎ ‎w‎ ‎pracy,‎ ‎nie‎ ‎wpada‎ ‎w‎ ‎rozpacz,
ale‎ ‎martwi‎ ‎się.‎ ‎I‎ ‎głębokie‎ ‎zmarszczki‎ ‎na‎ ‎jego‎ ‎wysokim
czole‎ ‎pogłębiają‎ ‎się.".


"....Ta‎ ‎twierdza‎ ‎dziecięca‎ ‎—‎ ‎jak‎ ‎ją‎ ‎sam‎ ‎Janusz‎ ‎Korczak
nazywa‎ ‎—‎ ‎znajduje‎ ‎się‎ ‎obecnie‎ ‎w‎ ‎kilku‎ ‎salach.‎ ‎Na
pierwszy‎ ‎rzut‎ ‎oka‎ ‎zda‎ ‎się,‎ ‎panuje‎ ‎nieład,‎ ‎ale‎ ‎gdzie‎ ‎tam!
Już‎ ‎po‎ ‎bliższym‎ ‎poznaniu,‎ ‎stwierdza‎ ‎się‎ ‎przedziwną‎ ‎pla
nowość‎ ‎i‎ ‎co‎ ‎najdziwniejsze!‎ ‎—‎ ‎planowość‎ ‎charaktery
styczną‎ ‎dla‎ ‎dziecka,‎ ‎które‎ ‎potrąfi‎ ‎swymi‎ ‎małymi‎ ‎rącz
kami,‎ ‎często‎ ‎niezaradnymi,‎ ‎w‎ ‎jednym‎ ‎małym‎ ‎pudełecz
ku‎ ‎urządzić‎ ‎sobie‎ ‎piękne‎ ‎trzy-‎ ‎ba,‎ ‎nawet‎ ‎czteropokojo-
we‎ ‎mieszkanie.‎ ‎I‎ ‎gdy‎ ‎dorosły‎ ‎sceptycznie‎ ‎pokręci‎ ‎gło
wą‎ ‎—‎ ‎ono‎ ‎wskaże‎ ‎Ci‎ ‎każdy‎ ‎pokój,‎ ‎każdy‎ ‎kąt‎ ‎i‎ ‎objaśni
ich‎ ‎celowość.‎ ‎I‎ ‎rzeczywiście‎ ‎z‎ ‎podziwem‎ ‎musisz‎ ‎przy
znać,‎ ‎że‎ ‎w‎ ‎mistrzowski‎ ‎sposób‎ ‎wszystko‎ ‎zostało‎ ‎zbu
dowane.‎ ‎,
Podział‎ ‎jednego‎ ‎pokoju‎ ‎na‎ ‎szwalnię,‎ ‎jadalnię,‎ ‎uczel-
liię,‎ ‎pokój‎ ‎rozrywkowy‎ ‎i...‎ ‎sypialnię‎ ‎(na‎ ‎noc)‎ ‎przypo
mina‎ ‎taką‎ ‎zabawę‎ ‎dziecka,‎ ‎ale‎ ‎jak‎ ‎to‎ ‎się‎ ‎mówi‎ ‎„na
prawdę".‎ ‎Moi‎ ‎dwaj‎ ‎mali‎ ‎przewodnicy,‎ ‎dwaj‎ ‎chłopcy‎ ‎do
skonale‎ ‎się‎ ‎tu‎ ‎czują‎ ‎i‎ ‎nie‎ ‎przejmując‎ ‎się‎ ‎wcale‎ ‎moim
sceptycyzmem‎ ‎z‎ ‎dumą‎ ‎mię‎ ‎oprowadzają,‎ ‎oświadczając
po‎ ‎kolei:‎ ‎to‎ ‎jest‎ ‎jadalnia,‎ ‎a‎ ‎to‎ ‎szwalnia...‎ ‎itd.‎ ‎—‎ ‎nie
zrażając‎ ‎się‎ ‎wcale‎ ‎faktem,‎ ‎że‎ ‎w‎ ‎końcu‎ ‎przecież‎ ‎znajdu
jemy‎ ‎się‎ ‎w‎ ‎tym‎ ‎samym‎ ‎pokoju.‎ ‎Wszak‎ ‎—‎ ‎czyż‎ ‎nie‎ ‎wi
dzę‎ ‎najwyraźniej,‎ ‎że‎ ‎tu‎ ‎pracują‎ ‎tzw.‎ ‎szwaczki‎ ‎przy
'stole,‎ ‎które‎ ‎reparują‎ ‎bieliznę‎ ‎dzieci.‎ ‎Nie‎ ‎zawsze‎ ‎pracują
te‎ ‎same,‎ ‎bo‎ ‎to‎ ‎by‎ ‎było‎ ‎za‎ ‎ciężkie‎ ‎—‎ ‎są‎ ‎dyżury.‎ ‎Nawet
chłopcy‎ ‎też‎ ‎tu‎ ‎mają‎ ‎swoje‎ ‎dyżury.‎ ‎No‎ ‎i‎ ‎czy‎ ‎nie‎ ‎widzę
tych‎ ‎wszystkich‎ ‎dzieci‎ ‎przy‎ ‎tych‎ ‎wielkich‎ ‎stołach‎ ‎?
Gwar‎ ‎i‎ ‎hałas‎ ‎mówi,‎ ‎że‎ ‎się‎ ‎teraz‎ ‎bawią,‎ ‎więc‎ ‎i‎ ‎miejsce
gdzie‎ ‎się‎ ‎znajdują,‎ ‎jest‎ ‎„salą‎ ‎zabaw"‎ ‎—‎ ‎wszak‎ ‎to‎ ‎oczy
wiste.‎ ‎Mci‎ ‎dwaj‎ ‎malcy‎ ‎przepychają‎ ‎się‎ ‎przez‎ ‎tłum‎ ‎dzie
ci‎ ‎i‎ ‎prowadzą‎ ‎mnie‎ ‎w‎ ‎jakimś‎ ‎określonym‎ ‎kierunku!‎ ‎Naj
widoczniej‎ ‎chcą‎ ‎mi.‎ ‎pokazać‎ ‎coś‎ ‎bardzo‎ ‎ważnego.‎ ‎Te
apartamenty‎ ‎mają‎ ‎swoje‎ ‎zakamarki‎ ‎i‎ ‎trzeba‎ ‎je‎ ‎poznać.
I‎ ‎oto‎ ‎jedna‎ ‎z‎ ‎niedostrzegalnych‎ ‎dla‎ ‎oka‎ ‎laika‎ ‎tajemnic.
Malutka‎ ‎szafka‎ ‎oszklona.‎ ‎Na‎ ‎pozór‎ ‎nic.‎ ‎Ale‎ ‎jakież‎ ‎to
ważne‎ ‎ze‎ ‎względu‎ ‎na‎ ‎swoją‎ ‎zawartość,‎ ‎składającą‎ ‎się
z‎ ‎zagubionych‎ ‎przedmiotów,‎ ‎a‎ ‎znalezionych‎ ‎przez‎ ‎dzie
ci‎ ‎i‎ ‎umieszczanych‎ ‎przez‎ ‎nie‎ ‎tutaj.‎ ‎Zginie‎ ‎Ci‎ ‎pióro,
stalówka‎ ‎lub‎ ‎ulubiona‎ ‎zabawka‎ ‎—‎ ‎idziesz‎ ‎do‎ ‎tej‎ ‎szafki
i‎ ‎tam‎ ‎w‎ ‎większości‎ ‎wypadków‎ ‎znajdziesz‎ ‎twoje‎ ‎zguby,
złożone‎ ‎przez‎ ‎kolegę,‎ ‎które‎ ‎je‎ ‎znalazł.".


R. 2, nr 127 (21 grudnia 1941) Gazeta Żydowska = Ywdiyšeʿ Sayytwng.