Fyra (4) telefonsamtal med den forna generationen - snö i Stockholm

Listan på "de närmaste" från mina föräldrars generation krymper för varje år. Jag brukar ringa till de någon gång, varje månad och alltid vid Nyår. Numera handlar det enbart om fyra samtal, ett till USA, ett till Frankrike, ett till Israel och ett i Sverige.

Stockholm i mitt hjärta - sista 2009 bild

Stockholm i mitt hjärta är en sång om Stockholm skriven på beställning från landshövding Ulf Adelsohn, när han skulle tillträda tjänsten 1992. Ursprungligen framfördes låten som en stillsam vals, senare ändrades tempot
till marsch, mm.

Solljuset stiger ur havet,
spelar i koppar och glas,
Stockholm i gryningen strålar
som var hon en gyllene vas,
med blommor från Östersjöns stränder,
med ängsört från ekarnas sal,
en skönhet på urbergets stränder,
Mälarens ljuva vestal.

Refräng:
Stockholm i mitt hjärta,
låt mig besjunga dig nu,
åldrad i ungdomlig grönska,
öarnas stad, det är du!
Av städer jag känner i världen
är du den stad som fått allt.
Genom Mälarens kärlek till havet
en blandning av sött och salt.

Solljuset dansar på fjärden,
det glittrar för stort och för smått,
för träkåken uppe på Söder
men även för Konungens slott.
Det porlar i fiskrika strömmar,
det valsar i Mälarens famn,
det skymmer och skänker oss drömmar
sjungandes sjöstadens namn.

Året som gått - Delhi, Warszawa, Treblinka

Det var två resor som var årets höjdpunkter.

Den första till Polen. I Warszawa träffade jag gamla klasskompisar som kändes dock inte som kompisar men riktiga, gamla vänner. Möte med Treblinka dit jag åkte med min systers familj var kraftigt. Detta trots en blå himmel och ljuvlig grönska omkring.

Den andra resan var till Indien. Gamla Delhi, New Delhi, Cochin och Backwater kommer jag altid minnas eller egentligen "känna". Under hela det besöket kände jag en så stark kärlek från Gugu som gav mig så mycket krafter för framtiden.

Skål.

Last days of year 2009 - Stockholm

Riddarfjärden

Rasbiologin i en sopcontainer.

Bland gamla hurtsar och bänkar i en sopconteiner vid Uppsala Universitet hittade jag detta föremål.

Herman Lundborg skrev ett mödosamt alster som han kallade Svenska Folktyper (1919).

Herman Lundborg skrev ett mödosamt alster som han kallade Svenska Folktyper (1919).

En dag på väg till arbetet vid Uppsala Universitet så tittade jag ned i en sopcontainer uppställd vid den Anatomiska Institutionen. Först blev jag jätteförskräckt då jag såg bland trasiga stolar och skåp ett flertal människoskallar. Vid närmare besiktning såg jag av de inte var "äkta" men gipsavgjutningar. Jag plockade några namngivna skallar från containern, bl.a. en Finne, se bilden.

Rasbiologiska institutet (först i världen av det slaget) i Uppsala finns ej längre. Den lades ned i slutet av 50-talet. Jag har arbetat vid UU under millennieskiftet. Passerade ofta den sk Dekanushuset som tidigare inrymde det ökända institutet. 

År 1909 bildades Stockholms Svenska Sällskapet för Rashygien med zoologen Vilhem Leche som ordförande. Nobelpristagaren Svante Arrhenius var en avstyrelseledamöter.

Bland de aktiva inom denna rörelse var Herman Lundborg. Han blev medicine doktor 1902 i Lund. 1903 blev han docent i psykiatri och neurologi vid Uppsala Universitet.
1916 utsågs Herman Lundborg till docent i rasbiologi och 1921 utnämndes han till professors titel till chef för det rasbiologiska institutet i Uppsala.

Fredagen den 13 maj 1921 fattade riksdagen utan omröstning beslut att upprätta ett Statens institut för rasbiologi. Bakom riksdagsbeslutet fanns en motion, som hade framförts i riksdagens båda kammare den 13 januari 1920 och undertecknats av ledande politiker som högerns Arvid Lindman och socialdemokraten Hjalmar Branting. Upprättandet av det rasbiologiska institutet hade starkast möjliga politiska stöd.
Motionen om bildandet, skrevs av den socialdemokratiske riksdagsmannen Wilhelm Björck tillsammans med anatomiprofessorn i Uppsala Vilhelm Hultkrantz, Herman Lundborg (som senare skulle bli chef för institutet) samt dennes förtrogne Robert Larsson.

Bland det rasbiologiska institutets första åtgärd var att mäta 100 000 svenskar ur olika samhällsskikt. Man mätte social status, kroppslängd, axelbredd, bäckenbredd, näshöjd, näsbredd, öronbredd, ögonfärg, hårfärg, skägg, axelhår, blygdhår m.m.

1927 utkom verket "Svensk Raskunskap" som trycktes i två upplagor samt som gymnasielärobok.

Herman Lundborg var en varm anhängare av nationalsocialismen. För Herman Lundborg så hade de så kallade olika raserna olika mentala beskaffenhet. Därför tyckte han att det var viktigt att klassificera de olika raserna enligt hans eget "vetenskapliga system". Lundborg skrev ett mödosamt alster som han kallade Svenska Folktyper (1919). Det var en bilderbok över samer och finska rastyper som Lundborg betraktade som mindre värda rastyper. Boken gavs också ut i en förkortad version såsom en lärobok för gymnasiet Herman Lundborg var en trogen nationalsocialist under Hitlerepoken. Han dog 1943.

Vid Stockholmsutställningen 1930 med avdelningen "Svea Rike" försökte skapa en syntes mellan svensk historia och kultur. Detta torde ha lyckats alldeles utmärkt.
Svea Rike var den mest besökta paviljongen på utställningen. Där, 1 trappa upp visades en avdelning som anordnats av Lundborg. Där visades bland annat fotografier av människor som tillhörde den nordiska (germanska) rastypen. Dessa var enligt bildtexten högväxta, ljusögda, hade blont hår och långsmala huvuden. Här fanns som kontrast också bilder av bland andra valloner, östbalter ("finnar") och lappar som tillhörde andra raser. "Ett folkmaterial av god ras är ett lands största rikedom" kan man läsa i texten som författades av Sundsvallsförfattaren Ludvig Nordström. Nordström skrev en text om Svea Rikes fyra motton där han lyfte fram ariskt blod, ras, rot och stam.

Från min tid vid Uppsala Universitet minns jag också en del vetenskapliga artiklar som var publicerade under 40-talet i ett samarbete mellan de svenska och tyska forskarna. I Material och methods delen så stod det att vävnaden avlägsnades från kroppen direkt efter döden. Så ordagrant brukar det stå i nu publicerade artiklar då man använder försöksdjur. Men materialet i artiklar från 40-talet handlade om människokroppen. Jag törs inte spekulera mera! Men det fanns flera dr. Mengele med professorstitlar och de hade villiga samarbetspartners i andra länder.


Bilder:

• Finne - en kontainerfynd från Uppsala Universitet.
• Ur Nordisk Familjebok (1925) om Rashygien och om Statens Institut för Rasbiologi av H. Lundborg.
• Bokomslag Svenska folktyper: bildgalleri ordnat efter rasbiologiska principer och med orienterande översikt. 235 sidor med många illustrationer. 1919.
• Dekanushus i Uppsala, fd säte för den rasbiologiska forskningen.

Finland -last days 2009