Wednesday, September 15, 2021

From Piotrków Trybunalski to Innsbruck. Short story how Dawid Janaszewicz tried to save his family during the Holocaust.

Piotrkow Trybunalski Ghetto border sign.

Two Wehrmacht officers standing at the Piotrkow Trybunalski Ghetto border sign.

German pansar vehicles in Piotrków, behind them, building at Slowackiego street number 1.

The Piotrkow Trybunalski Ghetto borders

Probably in Austria where Dawid Janaszewicz together with his daughter Paulina (Pesa) and Litman sisters tried to survive the Holocaust as Polish Workers. On this photo from the left: Regina Litman-Rundbaken, an unknown woman (Miriam Fuks (Fuchs) ?), Paulina Janaszewicz, Ruth Litman, and Dawid (in Austria Stanislaw) Janaszewicz (Januszewicz).

This short story starts during the first week of September 1939 in Piotrków. During the German bombing of Piotrków Trybunalski on September 2, one of the bombs hit Dawid Janaszewicz's house (at 21 Garncarska Street) and killed his wife and the youngest daughter. Janaszewicz and his elder daughter survive.

Two sisters, Regina and Rut, lived in the same building. Both were married. Regina's husband, Abram Rundbaken was in the Polish military service like many other Polish Jews. Whereabout Ruth's husband is not Eisenberg 

At a certain point, before the Gross Action in October 1942, Dawid Janaszewicz decided to leave the Piotrków Ghetto. He knows what Action means and the fate of Warszawa Jews where the Gross Action started in July 1942.  With false documents, pretending to be Polish Roman Catholic, David Szmul, now Stanislaw Janaszewicz decided to illegally leave the Piotrków Ghetto together with the Litman sisters and his daughter Paulina heading Austria. They do it separately with false identification documents. They also applied for employment in Germany using these documents.  Working in Germany was paid but more important was the secu
Rywka Litman-Rundbaken was early widowed as her husband Abram Rundbaken was a soldier in the British army and was killed during the siege of Tobruk on December 1st, 1941. Abram Rundbaken was serving in the famous Polish Independent Carpathian Brigade. 

Before Actions in the ghettos, numerous Jewish families had gone through the experience of trying to hide their children, mainly girls, in Catholic families. However, several hidden children were expelled back to ghettos.

It is also important to mention that poor families or those without contact with Judenrat had difficulties being among the workers at the factories like Hortensja, Kara, and Bugaj owned or run by the Germans. When in early March 1942, the German administration in Piotrkow ordered the ghetto to be closed by April 1, 1942, numerous Jews of the Piotrkow ghetto tried to be admitted to the factories.

Rumors were spread that only 3,000 'productive Jews" would remain for work at the factories owned by the Germans. At this time thousands of Jews were brought into the ghetto from the nearby towns and villages, such as Sulejow, Srocko, Prywatne, Wolborz, Gorzkowice, and others. These 'actions' increased the ghetto population to some 25,000. The tension in the ghetto reached its climax on October 13, 1942, when the horrifying news spread that the deportation 'Aktion' was scheduled to begin on the following day.

Escaping Piotrków Trybunalski Ghetto
Rumors about deportations of the Piotrkow Jews to Treblinka reached Piotrków in late September. Paulina's father already planned to escape and arranged forged documents for Paulina, himself, and Litman's sisters. On October 13th, Paulina and Litman's sisters leave the ghetto and travel to Austria. They were pretending to be Polish workers and were first examined for the job at a transit point in Czestochowa. Paulina's father travels later, alone, and rejoins with Paulina and the Litman sisters later in Landeck in Austria. It is possible that Miriam Fuks, (the fifth person in the photo from Austria, see above) also left Piotrków Ghetto with them. Anyhow, the group succeeded with forged papers to reach Landeck in Tyrol. All of them got work at the local weaving mill. After some months, Janaszewicz wants to find total security for his daughter and Rywka-Regina Rundbaken, who became Paulinas' stepmother. They are trying to make a well-planned Sunday excursion to Switzerland. where they worked for a weaving mill. They were arrested, sent to Innsbruck, and charged in the Court of Justice. At the court, the prosecutor believed their fabricated story about a tourist trip into the Swiss Alps and sent them back to Landeck and their previous jobs, twice during their stay in Austria.

They were arrested by the Gestapo on March 13, 1944, after posing as Christian-Polish foreign workers. They were simply denounced by other workers at the weaving mill and arrested by the Gestapo. Paulina and Litman's sisters were sent to Innsbruck prison while Janaszewicz was sent to KZ Reichenau.

In the Summer of 1944, the head chef of Innsbruck prison received an SS order to prepare a transport of prisoners from the Innsbruck prison to Auschwitz. Among the listed 88 prisoners there were five Polish Jews - Paulina Janaszewicz, Regina Litman-Rundbaker, Ruth Litman-Eisenberg, Leokadia Justman, and Mirjam Fuks. The five girls turned to the prison master, Wolfgang Neuschmidt, for help. Neuschmidt called on his superior Karl Dickbauer for the girls because they were needed for kitchen work in prison. Two police officers Erwin Lutz and  Rudi Moser who were involved in the action to save the girls persuaded their superiors to make the girls' papers disappear from the deportation papers and to use them for work in his kitchen. Police inspector Dickbauer made the girls' papers disappear. The girls were excluded from the transport to Auschwitz, but remained in prison and were employed in the prison kitchen. When the dispatch order arrived, Another person who also took part in making the girls' papers disappear was criminal investigator Rudi Moser. The next deportation order arrived on January 18, 1945.  All the inmates of the Innsbruck prison were directed to the Bergen-Belsen concentration camp, Again, Dickbauer, Moser, Dietz and Lutz were involved in the girls' escape of two girls. Leokadia Justman and Mirjam Fuks managed to escape from the prison during the night with the help of the rescue apartment as their first place of refuge. Rut Litman-Eisenberg was sent to another camp in Austria while Paulina Janaszewicz and Regina Litman-Rundbaker were sent to Bergen-Belsen.

As mentioned Dawid Janaszewicz was sent to KZ Reichenau (Reichenau camp) while women were sent to Innsbruck prison.

In Reichenau camp, the Gestapo had its own barrack built with two interrogation cells, 24 double cells, and four single cells, surrounded by a three-meter high barbed wire fence to accommodate the “political”. Tyrollean Jews were also brought to the Reichenau camp.

Most of the camps were SS camps but KZ Reichenau was a kind of Gestapo concentration camp. Reichenau was a transit camp for hundreds of prisoners on their way to a concentration camp, especially to Dachau but also to Auschwitz extermination camp.

Most of the camps were SS camps but KZ Reichenau was a kind of Gestapo concentration camp. 

Most of the concentration camps were run by SS but KZ Reichenau was a kind of Gestapo concentration camp. 

When in KZ Reichenau, David Janszewicz belonged to a resistance group of Polish forced laborers. The Gestapo discovered them in March 1944. Two Jewish members of the group Jakob Justman and Dawid Janaszewicz were murdered (most probably hanged) on April 25, 1944, in the KZ Reichenau. Justman and Janaszewicz were exhumed in December 1945 and buried in the Jewish part of Innsbruck's west cemetery.

Litman sisters and Paulina Janaszewicz were imprisoned in Innsbruck prison and they were close to be send to Auschwitz. However, they were excluded from the transport, read saved, by the Austrian director of the prison. Later Paulina Janaszewicz and Regina Litman-Rundbaken were sent to Ravensbrück and later to the Bergen-Belsen concentration camp.

After the liberation of the Bergen-Belsen concentration camp in April 1945, Regina and Paulina were hospitalized there, and later, in July 1945, they were included in the same group as Kinderheim children and both came to Sweden with the UNRRAs White Boat mission. Paulina, born in 1932 (or 1930), lives in Stockholm (September 2021).

Two Jewish members of the resistance group, Jakob Justmann, and Dawid Janaszewicz were murdered on April 25, 1944, in the KZ Reichenau. Justman and Janaszewicz were exhumed in December 1945 and buried in the Jewish part of Innsbruck's west cemetery.


After the liberation of Bergen-Belsen in April 1945 Regina and Paulina were hospitalized there and later, in July 1945, both came to Sweden with UNRRA White Boat mission. Paulina left Sweden for Poland. She thought that she would find relatives in her home city. No-one survived! In 1950 she returned as grown up (18 years) to Sweden. Paulina lives in Stockholm (September 2021).

Sweden, Summer 1945-1946. Paulina Janaszewicz is standing in the middle in a white dress.

Paulina Janaszewicz (Pesa Januszewicz) and Rywka-Regina Rundbaken - Time table
  • Sept 1, 1939 - Oct 13 1942 Piotrków and Piotrków Ghetto (Regina moved from Lodz Ghetto to Piotrkow Ghetto in December 1940)
  • Transit to Austria as a Polish worker among a group of women that left Piotrków by transit point in Czestochowa
  • October 1942 - March 16, 1944, Landeck 
  • March 16, 1944 - January 18, 1945 - Innsbruck Prison 
  • January 18, 1945 - April 15, 1945, Ravensbrück and thereafter Bergen Belsen concentration camp
  • April 15, 1945 - July 22, 1945 Liberation and thereafter at Bergen-Belsen Hospital
  • July 23-25 Lübeck Transit Center
  • July 26 Arrival by UNRRA White Boat, SS Kastelholm, Malmö Sweden
  • 1945-2024 Sweden (some years in Poland).

Document from 1947 concerning Paulinas citizenship that was sent from the Polish consulate i Stockholm to her home city Piotrków. In reply, we can read Paulina's real name, Pesa Januszewicz. From Piotrków city archives.


Tuesday, September 14, 2021

Dla Żydów praca pod fałszywym nazwiskiem dawała szansę ocalenia.

Dla Żydów praca pod fałszywym nazwiskiem dawała szansę ocalenia.


Wyjazd na roboty do Niemiec był dramatem dla Polaków, oznaczał izolację i rozłąkę z rodziną. Żydzi niejednokrotnie zdobywali fałszywe zaświadczenia, m.in. Kennkarte i jako Polacy zgłaszali się do takiej pracy. Dla Żydów praca pod fałszywym nazwiskiem dawała szansę ocalenia. Gestapo tropiło Żydów którzy próbowali ocalic swe życie w ten sposób.

Posiadanie metryki i odcinka zameldowania pozwalało na samodzielne wyrobienie kennkarty, dlatego wiele osób usiłowało zdobyć jedynie chrześcijańską metrykę, m.in. od księży.

Poniżej biura i plakaty werbujące do pracy w Niemczech.







Monday, September 13, 2021

There were 14,000 Jews still in Belsen, of whom 800 were children - The Swedish Government has agreed to pay 14 000 000 USD of Nazi funds to be used for Refugee rehabilitation.

 



JTA - July 15, 1945.

The Swedish Government has agreed to accept all orphans and sick children in the Belsen concentration camp, it was announced today by Dr. Joseph C. Hyman, executive vice-chairman of the Joint Distribution Committee. Children whose parents are ill will also be accepted. According to the latest information available, there are 14,000 Jews still in Belsen, of whom 800 are children. The children are housed in a separate block and their condition is known to be desperate.

14 000 000 USD for 14 000 DPs ? 10 000 DPs were brought to Sweden by White Boat Mission. It sounds like war reparations. War reparations are compensation payments made after a war by the vanquished to the victors. They are intended to cover damage or injury inflicted during a war. Generally, the term war reparations refers to money or goods changing hands.

Sunday, September 12, 2021

Fartyget S/S San Miguel från Sverige blev "Hamapil Haalmony" vid Jaffas kust. Varför kom inga Förintelsens överlevande ombord i Sverige?

S/S San Miguel som försökte i slutet av 1946 att hämta Förintelsens överlevande till Sverige.


Alyah Beth* ledare visste att i Skandinavien, speciellt i Sverige fanns "ett större antal". Förintelsens överlevande. Överlevande vilka kom till Sverige vid krigslutet med UNRRAs Vita båtar och med Röda korsets Vita bussar. Förutom de som kom det flera tusen judar med så kallade spöktåg till tysk-danska gränsstationen Padborg vilka fördes vidare genom Köpenhamn till Malmö i Sverige.

Efter krigets slut fanns 250 000 judar i Europas uppsamlingslägren (DP-läger). Bara under andra halvåret 1945, direkt efter kriget kom det 60 000 Förintelsens överlevande till Eretz Israel. Flera sionistiska organisationer deltog i underjordiska närverk för att smuggla judiska flyktingar genom Europa till Medelhavets kuster för vidare transport till sjös till Eretz Israel - Palestina.

När det gäller de överlevande i Sverige så ansåg man att sjötransporten** var att föredra istället för att passera hela Europa och ett antal gränser som var svåra att passera både legalt och illegalt.

Det fanns således ett stort behov att transportera de överlevande vidare till Eretz Israel. Både legalt och illegalt. Den mest kända resan var när den tredje stora gruppen, cirka 650 personer startade den 24 januari 1947 sin långa resa från Trelleborg till Haifa. Skeppet hette S/S Ulua.

Den stora motståndaren till förflyttningen av de överlevande från Förintelsen till Israel var den Brittiska regeringen som hade ansvaret för det som daglig bruk kallades för Palestina. Flyktingorganisationens motståndare var således Storbritannien som ville begränsa invandringen till Eretz Israel (Palestina). I den ökända brittiska Vitboken (1939) har man på tidigt stadium begränsat antalet judiska immigranter till Eretz Israel (Palestina) till 10 000 per år. Detta trots att krigshetsen ökade markant i Nazityskland och att man tidigare i Balfourdeklarationen (1917) så stödde den brittiska regeringen inrättandet av ett judiskt hemland i Palestina.

Organisationen Berihah, Haapalah/Aliyah Beth (uppdrag från Jewish Agency) och andra chartrade och köpte skepp över hela jordklotet och försökte på så sätt i hemlighet transportera judar till Palestina via Medelhavet.
Från den brittiska sidan så berättar man i boken The Royal Navy and the Palestine Patrol att minst fyra skepp köptes och skulle avgå från Sverige. Fyra förutom de som försökte ta sig från Sverige till Frankrike eller Holland och därefter från södra Frankrike över Medelhavet till Eretz Israel.

I boken The Royal Navy and the Palestine Patrol beskriver man att hela fyra (4) fartyg skulle ha förberetts för direkta transporter från Skandinavien till Eretz Israel.  Ett av de fyra fartygen tycks ha varit S/S San Miguel. Det andra hette S/S Ulua. Båda har varit under 1946 i hamnen i Marseille där de har förberetts för transporter från Sverige. 

I boken The Royal Navy and the Palestine Patrol beskriver man att hela fyra (4) fartyg skulle ha förberetts för direkta transporter från Skandinavien till Eretz Israel.  Ett av de fyra fartygen tycks ha varit S/S San Miguel. Det andra hette S/S Ulua. Båda har varit under 1946 i hamnen i Marseille där de har förberetts för transporter från Sverige. 

Den brittiska underrättelsetjänsten följde arbetet i hamnen i Marseille noga och därefter när fartygen avseglade från Frankrike så följde man deras route noga och försökte stoppa de innan de skulle utföra hämtningen av de överlevande från Förintelsen. Man angav till olika hamnmyndigheter att fartygen var inte sjödugliga och saknade viss utrustning. Därefter angav man att det handlade om transporter av vita slavar, kvinnohandel till bordeller i Sydamerika. I Köpenhamn försökte man stoppa provianteringen och bränslepåfyllning.

S/S San Miguel som senare fick heta "Hamapil Haalmony" - "Den okända illegala invandraren" tycks ha byggts om i Marseille och därefter i Sverige. Det är möjligt att ombyggnaden i Sverige var huvudsakligen ett svepskäl för att komma till Sverige. Hämtningen i Sverige har dock inte kunnat genomföras och fartyget. Man har dock inte lyckats att ta upp de överlevande i Sverige och lämnade Sverige för Köpenhamn varifrån den avseglade på Nyårsafton 1946 tillbaka till hamnen i Marseille.

Orsaken till misslyckad hämtning i Sverige är okänd. Tekniskt, så krävdes tre saker. En isfri hamn, insamlade överlevande och en goodwill från svenska myndigheter. Det sista tycks man ha haft då på tidigt stadium har de överlevande sökt och fått ett svenskt Främlingspass. För att resa från Sverige skulle man ha en giltig visa till ett annat land. För det skaffades en grupp-visering till Kuba. Så det är möjligt att det var någon av de andra två orsaker som gjorde att S/S San Miguel återvände tomhänt från Sverige. 

S/S San Miguel ("Hamapil Haalmony") seglade från Sete hamn i Frankrike den 3 februari 1947, med 796 överlevande ombord. Ett brittiskt spaningsflygplan såg fartyget den 14 februari och därefter åtföljdes av två brittiska marinfartyg dagen efter. Fartyget skulle lämna de överlevande strax söder om Jaffa, men britterna slog innan det och tog över efter en halvtimmes kamp.

Under konfrontationen använde britterna gasbomber och vattenkanoner.  Några överlevande skadades. Brittiska marinfartyg tvingade S/S San Miguel ("Hamapil Haalmony") till Haifas hamn på morgonen den 17 februari 1947.

Innan fartyget anlände till Haifa gömde sig besättningen och några överlevande vattentanken inne i fartyget, som gjordes innan till ett gömställe. De har senare lyckats att ta sig iland osedda medan 798 av de överlevande fördes samma dag med fängelsefartyg till interneringslägren på Cypern. 6 stycken överlevande som skadades under sammandrabbningar med brittiska kommandosoldater fördes till sjukhus.

10 dagar senare var det S/S Uluas tur och de överlevande satte sig hårt mot de brittiska försöken att ta kommando över fartyget. Ett antal gånger försökte britter att rama det judiska fartyget, föra över kommandosoldater och övertag fartyget. Trots att Ulua som bytte namn till Chaim Arlosoroff var helt omringat så lyckades den gira mot land. Tyvärr så var det ett helt fel ställe att försöka landsätta de överlevande då stället låg strax söder om Haifa och där stationerade även starka brittiska förband. Igen, några lyckades att gömma sig och komma senare iland medan de flesta fördes till Famagusta på Cypern med de brittiska fängelsefartygen. Flera av de överlevande och soldater fick föras till sjukhuset.
Tougher meat beskrev man försöken att överta fartyget från britternas sida i The Palestinian Patrol.

Tougher meat beskrev man försöken att överta fartyget från britternas sida i The Palestinian Patrol.

Trots att S/S Ulua som bytte namn till Chaim Arlosoroff var helt omringat så lyckades den gira mot land. Tyvärr så var det ett helt fel ställe att försöka landsätta de överlevande då stället låg strax söder om Haifa och där stationerade även starka brittiska förband. Igen, några lyckades att gömma sig och komma senare iland medan de flesta fördes till Famagusta på Cypern med de brittiska fängelsefartygen. Flera av de överlevande och soldater fick föras till sjukhuset.
Tougher meat beskrev man försöken att överta fartyget från britternas sida i The Palestinian Patrol.

Hamnar och platser där britter observerade S/S Ulua. På samma sätt följde man S/S San Miguel.

Trots att S/S Ulua som bytte namn till Chaim Arlosoroff var helt omringat så lyckades den gira mot land. Tyvärr så var det ett helt fel ställe att försöka landsätta de överlevande då stället låg strax söder om Haifa och där stationerade även starka brittiska förband. Igen, några lyckades att gömma sig och komma senare iland medan de flesta fördes till Famagusta på Cypern med de brittiska fängelsefartygen. Flera av de överlevande och soldater fick föras till sjukhuset.
Tougher meat beskrev man försöken att överta fartyget från britternas sida i The Palestinian Patrol.

* Alyah Beth - förflyttningsaktioner av de överlevande från Förintelsen till Eretz Israel startade då den Brittiska regeringen vägrade att öka antalet legala migranter.

** S/S San Miguel (senare "Hamapil Haalmony" namngavs efter Herbert Lazar, en invandrare som dödades medan han motsatte sig britterna ombord på ett annat fartyg, "Lanegev" på väg mot Eretz Israel. Fartyget kapades av britter i februari 1947.  I Herbert Lazars dödsannons stod de "Den okända illegala immigranten - "Hamapil Haalmony".

*** Den mest uppmärksammade fartyget av de som skulle föra de judiska flyktingarna, Förintelsens överlevande hette Exodus 1947 vars öde filmatiserades på 60-talet.

**** The Royal Navy and the Palestine Patrol

Page 159

Ministry of Foreign Affairs - MAE

Also on 22nd January, the British Embassy in Paris informed the MAE that the San Miguel and the Arbil both suspect ships, had arrived in Marseilles.

The Embassy chided the French to make amends for past failings “ His Majesty’s Embassy earnestly trust that all possible steps will be taken by the French authorities to prevent a repetition o f the ‘San Dimitrio' incident in connection with these two ships.”45To British dismay, the San Miguel sailed from Sete on 3rd February’ and die Abril from Port-de-Bouc on 1st March. The San Miguel carried 807 immigrants on board, mostly from Poland, Yugoslavia and Romania. They comprised 462 men, 212 women and 133 children. On being intercepted on 16th February, the passengers had to be subdued with water jets and tear gas. As the engines were sabotaged it took 14 hours for a British minesweeper to tow ha* into port, now under her new name of Ha’Maapil Ha’Almoni. During trans-shipment in Haifa there was
no resistance and die immigrants were even smiling and singing.46