Ubóstwiam dwie odpowiedzi Korczaka z trzeciej strony kwestionariusza - Czy uprawia Pan działalność naukową?: Tak - Jakiego rodzaju: Obserwuję dziecko

Pierwsza strona formularza. Na tej widoczny prywatny adres i "podwójna" data urodzenia w dodatku z błędem. Zamiast 1878 (79) roku jest podana data sto lat pózniej.

Na pierwszej stronie widoczny prywatny adres i "podwójna" data urodzenia w dodatku z błędem. Zamiast 1878 (79) roku jest podana data sto lat pózniej.

Ubóstwiam dwie odpowiedzi Korczaka z trzeciej strony:
Czy uprawia Pan działalność naukową?: Tak
Jakiego rodzaju: Obserwuję dzieci (dziecko)

WYPEŁNIONY PRZEZ KORCZAKA KWESTIONARIUSZ NIEMIECKI DLA PIERWSZEGO ZGŁOSZENIA ZAWODÓW LECZNICZYCH

W tym niemieckim kwestionariuszu z 20 września 1940 widnieje jeszcze prywatny adres Korczaka - ulica Złota 8 m 4. Dwa tygodnie później, w październiku 1940 utworzono, a w listopadzie – zamknięto getto warszawskie. 

Getto które stało się największym skupiskiem ludności żydowskiej w Europie. Getto w Warszawie zostało utworzone 2 października 1940 zarządzeniem gubernatora dystryktu warszawskiego Ludwiga Fischera, wydanego na podstawie rozporządzenia o ograniczeniach pobytu w Generalnym Gubernatorstwie z 13 września 1940.

Zgodnie z zarządzeniem, w Getcie mieli zamieszkać wszyscy Żydzi mieszkający w Warszawie lub przesiedlający się do niej. 

Zarządzenie to dotyczyło oczywiście również Korczaka, wychowawców i dzieci z Domu Sierot przy ul. Krochmalnej 92 którzy byli zmuszeni do przeprowadzki do getta na ul. Chłodną 33.

Ubóstwiam dwie odpowiedzi Korczaka z trzeciej strony:
Czy uprawia Pan działalność naukową?: Tak
Jakiego rodzaju: Obserwuję dziecko

De svenska gråa lapparna tycks fortfarande gälla i Sverige

Under andra världskriget vidtogs i Sverige ett antal åtgärder som gick på tvärs mot den traditionella svenska pressfriheten. Ett inslag i denna politik var inrättandet av Statens Informationsstyrelse, SIS, med uppgift att bland annat leda och övervaka den svenska pressen. Informationsstyrelsen har i efterhand blivit mest känd för de så kallade ”grå lapparna”, förtroliga meddelanden till tidningarnas redaktörer om vad som inte fick publiceras.

Det ständiga utgivandet av grå lappar ledde till sist till självcensur och till att svenska tidningar många gånger självmant avstod från att förmedla detaljer om bl.a. Förintelsen. I de fall beslag verkligen gjordes var det dock endast mycket sällan som den direkta anledningen var att tidningarna skrivit om judeförföljelserna eller Förintelsen. Till sist skrev man inte om olämpliga ämnen. Enbart få tidningar, bl.a. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning publicerade antinazistiska krönikor och artiklar av Torgny Segerstedt och Hugo Valentin. Även en del av de beslagtogs vid åtta tillfällen under åren 1940-42.

Sanningen om Vita bussar och vilka som kom med bland de 1500 "svensktyskar" eskorterade av Gestapo är belagd med en grå lapp. Man diskuterar och beskriver gärna de judar som kom efter att kriget har tagit slut. Direktiven och verkstälandet tycks ha dock gått till enligt följande:

Nazistfruar och barn först
ariska fångar därefter och
judarna sist.

Sjuktransportbuss 702 var avsedd för 25 passagerare i britsar och på träbänkar, men i vita bussarnaoperationen var de normalt överlastade. Aktionen pågick till juni 1945.

Svenska regeringen i Stockholm gav direktiv om vilka som skulle räddas till Sverige.
Legender och sanningar om Sveriges agerande under krigets sista månader (egentligen de största transporterna har skett redan efter kriget) och om de Vita bussarna florerar.

Svenska regeringen och Svenska Röda korset prioriterade hjälp först åt svenska kvinnor och deras barn bosatta i Tyskland (vilka var de? Hemligtstämplat! - De flesta fruar och barn till nazister?), därefter åt danska och norska fångar i tyska koncentrationsläger.
Då bussarna hade åtta sjukbårar, eller sittplats för 25 passagerare så hade det behövts minst 50 busstransporter för att flytta på de tysksvenska fruarna med barn till Sverige.
.
Vårt land, vårt land...

Vita bussar expeditionen hade tyska sambandsofficerare och högsta befälet av dessa var Himmlers sambandsofficer, SS-Obersturmbannführer Karl Rennau. Även Gestapo hade med sambandsofficer där Franz Göring var högst befäl. Hara hela Gestapoeskorten återvänt till Tyskland?





Diplomaten Sven Grafström, som vid denna tid tjänstgjorde vid UD:s pressbyrå, hörde till dem som var starkt kritiska till tryckfrihetspolitiken som sådan. I sin numera publicerade dagbok antecknade han följande den 23 maj 1940.

”Här undertrycks meddelanden av för tyskarna oangenäm natur, här uppfyllas villigt deras ‘order’ om indragande av för dem obehagligt tryck, här släppas tvivelaktiga tyska journalister in och här ges politiska förmåner. Värre än den illa beryktade ‘femte kolonnen’ äro de ämbetsmän, som tro, att de gagna landet genom denna politik. De bedriva defaitism och tro, att de handla i Sveriges intressen.”

Moderna Museets ställningstagande - Under "ariseringen" och därefter under Förintelsen så tjänade Kungariket Sverige stora pengar på "situationen".

Frachtbrief - fraktsedel från 1934 från Dusseldorf till Nationalmuseum i Stockholm. Av övriga handlingar framgår det att Sverige köpte tavlan för 2 250 riksmark, således till halva sitt försäkringsvärde. 

Frachtbrief eller Fahrplananordnung Nr. 548 från 1942. Den omfattar mina morföräldrars resa mellan Danziger Bahnhof i Warschau och Treblinka. Leerzug zurück betyder att vagnar (godsvagnar) återvände tomma.

Under "ariseringen" och därefter under Förintelsen så tjänade Kungariket Sverige stora pengar på "situationen".

Exporten av järnmalm och transporter av tyska trupper genom Sverige betalades med tyska riksmark.

I SvD läste jag en interesant artikel av Anders Rydell om konst från Tyskland där bl.a. ett flertal tavlor köptes av Nationalmuseum till halva försäkringspriset.

Idag blir man av med varan man köpt och riskerar själv böter eller fängelse om man borde misstänkt eller visste om att varan var stulen.
.
Moderna Museets chef Daniel Birenbaum har svårt att lämna tavlan tillbaks till de judiska arvingarna av tavlans tidigare ägare. Moderna Museet anlitar för våra skattepengar de dyraste tänkbara advokatbyråer som skulle söka efter dokument som skulle kunna bevisa att tavlan tillhörde den som sålde den. Men advokatbyrån hittade ingen sådan handling så de besvarade den med meddelande att de inte hittade någon dokument att ägaren till tavlan ägde den......

Det är med andra ord Svenska Staten, Löfven (S) och Bah Kuhnke (MP) som tycks godkänna att ariseringsprocessens stöldgods finns inom de Statliga Museerna (bl.a.).

Naturligtvis köpet skulle aldrig ha diskuterats om Hitler hade vunnit och Sverige blivit en erkänd partner för det Nya Europa men historien blev tack och lov annorlunda. Efter Stalingradnederlaget slutade svenska nazister att hälsa på varandra på offentliga platser med Sieg Heil.

Ariseringen med åtföljande stöldgods, företagskonfiskeringar och guldaffärer vet vi idag mycket mera om.

Att vissa dokument och kvitton har aldrig skrivits av den typen som av Staten/Moderna Museets anlitade affärsjurister Sven-Åke Bergkvist och Ludvig Metz från Mannheimer Swartling efterlyser vet vi, barn till Förintelsens överlevande, väl. 

Därför finns det inget kvitto för min familjs sista resa mellan Danziger Bahnhof i Warschau och Treblinka. Det finns inget kvitto för bagaget eller någon dödsatestat. Bara att godsvagnar de transporterades i till Treblinka, återvände tomma tillbaks. 

Det som finns kvar efter min morfar och mormor är en sista fraktsedel över transporten, precis på samma sätt som Frachtbrief från Dusseldorf till Nationalmuseum i Sverige.

Moderna Museet misslyckades år 2009 att dra den viktigaste lärdomen: att restitution inte är en ensidig handling. Restitution är en försoningsprocess både för den som återlämnar (läs Sverige) och för den som återfår (läs det judiska folket). En unik möjlighet att göra upp med sin egen historia, skrev Anders Rydell i sin andra artikel i serien.

S och MP regeringen med Lövén och Kuhnke är det de som är ytterst ansvariga för Moderna Museet och hur våra skattepengar hanteras. Jag vill gärna veta vad kostade oss skattebetalarna Moderna Museets advokatkostnader för att behålla konstverk som tycks ha plundrats i Nazityskland. Vi betalar redan till terrororganisationen Hamas genom Wallström och Löfvén en hel del!

Den svenska Regeringen bemyndigade genom beslut den 13 februari 1997 chefen för Utrikesdepartementet att tillkalla en kommission med uppgift att skapa största möjliga klarhet i vad som kan ha hänt i Sverige när det gäller egendom av judiskt ursprung som förts hit i samband med judeförföljelserna före och under andra världskriget (dir. 1997:31). Kommission skapades men inriktade sig huvudsakligen på det som glänser, nazistguldet. 

Naziguldet, det guld som de tyska nazisterna stal från Förintelsens offer och placerade i schweiziska banker. Guldet användes för att finansiera uppköp av livsviktiga varor i bland annat från Sverige.
Som betalning användes guldet, som bl.a. stulits i de tyska dödslägren såsom Treblinka och Auschwitz där min familj mördades.

Guldet stals från individuella offer, från de levande och från de mördade där tänderna drogs ut oftast före kremeringen. Sammanlagt stal nazisterna guld värt motsvarande 20 miljarder kronor. Den kom som betalning för den svenska järnmalmen och de tyska trupptransporterna till Sveriges Riksbank. Järnmalmen och andra varor var avgörande för att Tyskland skulle kunna hålla igång kriget. Guldet var en viktig finansieringskälla under andra världskrigets sista år.

Tyvärr, det arbete som Utrikesdepartamentet har ålagts att göra år 1997 tycks ha stannat av totalt och försetts men en grå lapp.

Epilog, gäller, tyvärr, gäller bara tavlan.

Epilog: Moderna Museets chef Daniel Birenbaum och den svenska regeringen hade svårt att lämna tavlan tillbaks till de judiska arvingarna av tavlans tidigare ägare. Moderna Museet anlitade för våra skattepengar de dyraste tänkbara advokatbyråer som skulle söka efter dokument som skulle kunna bevisa att tavlan tillhörde den som sålde den.  Daniel Birenbaum flyttar till ett annat museum och Löfvén& Co gör detsamma efter den 9 september, läs valet.

Per Ahlmark - RIP

Per Ahlmark skrev många kloka meningar i Förordet till boken 6 tusen av 6 miljoner - ett requiem som jag gav ut i två upplagor år 1995.

Per stödde varmt min idé om Namnmonumentet och tyckte att den hade en naturlig plats vid Stockholms Synagoga.

Per var en av de få svenskar som vistte en hel del om janusz Korczak och Korczaks pedagogik.

Han skrev sanningens ord:
Många av de sextusen döda, vars namn "6 tusen av 6 miljoner - ett requiem" dokumenterar, hade räddats om Israel bildades 1938 i stället för 1948.....

För judar på flykt, eller som vill söka ett nytt hem, står Israel dörrar alltid öppna.

RIP Per Ahlmark och tack för allt Du har gjort för det judiska folket.

RIP Per Ahlmark och tack för allt Du har gjort för det judiska folket.

Per Ahlmark var en av de få svenskar som vistte en hel del om janusz Korczak och Korczaks pedagogik.

The Warsaw Ghetto Museum at famous children hospital where Janusz Korczak worked as a young doctor

The hospital buildings prior to WWII (Top left), after WWII (1946), after rebuilding in mid-fifties (right).

Poland will build a museum dedicated to the life and death in the infamous World War II-era Warsaw Ghetto.

The museum will be located in a former children’s hospital named after two families: Berson and Bauman.

This hospital was founded during the years 1876-1878 thanks to the money and efforts of two families: Majer and Chaja Berson and Salomon and Paulina Bauman. In 1873, they bought the property between Śliska and Sienna streets.

Henryk Goldszmit (Janusz Korczak) worked there as a young doctor.

Хенрик Гольдшмит (Януш Корчак) - Дата рождения: 22 июля 1878 - Варшава - Место смерти Треблинка, 5 августа 1942 (64 года)

Мы отмечаем, сейчас отмечается 140 лет
со дня рождения
Хенрикa Гольдшмитa (Янушa Корчакa).
Дата рождения: 22 июля 1878 (Варшава).

Так как существует некоторая неясность относительно года рождения Я.Корчака, то отмечать его 140-летие следует в течение всего ближайшего года
Место смерти Треблинка, 5 августа 1942 (64 года).

Итак, когда я был такой, как на этой фотографии, я сам хотел совершить все, о чем тут написано. Но потом забыл, а теперь я стал уже стар. (...) И думаю, что лучше давать фотографии королей, путешественников и писателей, когда они не стали еще взрослыми и старыми, потому что в этом случае может показаться, что они всегда были умными и никогда не были маленькими. И дети думают, что они не могут быть министрами, путешественниками и писателями, а это неправда.

(Из предисловия к повести Король Матиуш Первый)

В ноябре 1940 года Дом сирот был переведен в Варшавское гетто, созданное немцами.

5 августа 1942 года, во время ликвидации гетто, Хенрик Гольдшмит (Януш Корчак), 239 дети и сотрудники Дома Cирот были убиты в немецком лагере смерти в Треблинке.

Gdzie mieszkali lekarze miejscowi dr. Kramsztyk i dr. Goldszmit (Korczak) na terenie Szpitala Dziecięcego im. Bersonów i Baumanów?

Szpital Dziecięcy im. Bersonów i Baumanów. Górne zdjęcie - 1938 rok. Dolne zdjęcie w czasie Powstania Warszawskiego sierpien 1944.

Szpital Dziecięcy im. Bersonów i Baumanów. Górne zdjęcie - 2005 rok. Dolne zdjęcie 1945 r. Dr Julian Kramsztyk (1851–1926) – pediatra i specjalista z zakresu chemii patologicznej i fizjologicznej był pierwszym lekarzem miejscowym. W późniejszych latach stanowisko to, jak i mieszkanie w szpitalu, zajął Henryk Goldszmit - Janusz Korczak. Gdzie mieszkali? Prawdopodobnie w budynku, oficynie po prawej stronie od głównego budynku od ulicy Śliskiej (2) lub w domu od ulicy Siennej (3).

Budynki przyszłego Muzeum Getta Warszawskiego to dawne  budynki Szpitala Dziecięcego im. Bersonów i Baumanów.

Dr Julian Kramsztyk (1851–1926) – pediatra i specjalista z zakresu chemii patologicznej i fizjologicznej był pierwszym lekarzem miejscowym* w Szpitalu im. Bersonów i Baumanów. W późniejszych latach stanowisko to, jak i mieszkanie w szpitalu, zajął Henryk Goldszmit. Gdzie mieszkali? Prawdopodobnie w budynku, oficynie po prawej stronie od głównego budynku od ulicy Śliskiej (2) lub w domu od ulicy Siennej (3).

Szczegółowy opis głównego budynku zawdzięczamy doktorowi Julianowi Kramsztykowi (syn rabina Izaaka Kramsztyka, ojciec malarza Romana Kramsztyka):
Pierwsze piętro budynku zajmuje korytarz i 5 sal obszernych, (…). W każdej z tych sal znajduje się sześć łóżek dla chorych dzieci, jako też łóżko większe dla posługaczki. (…). Z powyższych pięciu sal cztery łączące się bezpośrednio ze sobą przeznaczone się dla pomieszczenia chorych wewnętrznych i chirurgicznych, piąta (…) dla pomieszczenia dzieci z chorobami zakaźnymi. (…) W suterenach na koniec znajduje się obszerna kuchnia, magiel, pomieszczenia dla służby, kucharki, praczki, spiżarnia, skład ubiorów i węgli, piwnice itp. Na parterze znajdowała się poczekalnia, ambulatorium, sala operacyjna i pomieszczenie pooperacyjne, biblioteka i apteka szpitalna i sala seminaryjna.

* Lekarz miejscowy - posada lekarza przy szpitalu. Lekarz miejscowy miał własciwie dyżur 24 godziny na dobe. Lekarze miejscowi dysponowali i mieszkaniem w szpitalu.