Monday, August 5, 2019

Pedagogika i Dydaktyka Janusza Korczaka przed Zagładą - Dom Sierot w Będzinie




Lista mieszkanców Bedzina z okresu okupacji. Na ulicy Sienkiewicza gdzie miescil sie Dom Sierot kierowany wg. zasad korczakowskich mieszkaly dwie siostry Kalkopf. Przywiezione do szpitali szwedzkich Bialymi statkami opowiadaly o swoim spotkaniu z Korczakiem gdy odwiedzil ich sierociniec.


Brakuje opracowan o rozprzestrzenieniu Pedagogika i Dydaktyka Janusza Korczaka przed Zagładą.
Istnieje wiele opracowan na temat  Pedagogiki i Dydaktyki Janusza Korczaka po Drugiej Wojnie Swiatowej.

Oprócz sławy Korczaka głównymi, naturalnymi propagatorami mysli pedagogicznych Doktora byli bursisci.


*Dydaktyka – jedna z głównych gałęzi nauk pedagogicznych, która zajmuje się procesami nauczania i uczenia się, wszelkimi przedmiotami na kolejnych poziomach tych procesów, od przedszkola do studiów wyższych, a także mających miejsce poza instytucjami oświatowymi, przy zwykłych czynnościach.

The Persistence of Youth: Oral Testimonies of the Holocaust

edited by Josey G. Fisher

Wednesday, July 31, 2019

Besiktning av Gravstenar - Gravstenvård - Textkomplettering - Åtgärder mot fallande gravstenar - Montering och demontering - Plantering av växter - Förslag till gravvårdar som inte kräver mycket tid.

Gravsten med två socklar. Alla 3 delar är förbundna med varandra med rostfria dubbar. Om dubbarna eller stenen run de ger upp så flyttas stenens vridpunkt (röd prick) upp. På samma sätt så flyttas stenens tyngdpunkt (blå punkt) upp. Här på bilden har vi markerat den nya tyngdpunkten med X.


Gravsten med två socklar. Alla 3 delar är förbundna med varandra med rostfria dubbar. Om dubbarna eller stenen run de ger upp så flyttas stenens vridpunkt. När vridpunkten och tyngdpunkten ändar sig påtagligt så behövs det inga stora krafter för att få stennen att falla.


En del gravstenar och gravar har en livslängd på 25 år.
Många gravstenar liksom gravar återanvänds efter den tiden om gravrätten inte förlängs.

Många gravar och gravstenar tjänstgör dock som det heter i all evighet. Som exempel stora familegravar eller gravar vid judiska begravningsplatserna.

Den typ av gravar, läs gravstenar har andra förutsättningar och således borde andra krav ställas vid montering av gravstenen, se länken bredvid som handlar om den judiska begravningsplatsen.
https://jimbaotoday.blogspot.com/2019/06/fallande-gravstenar-ett-fall-av-flera.html

Våra tester
Tester utförs i enlighet med CGK:s (Centrala gravvårdskommitténs) riktlinjer på alla gravstenar som är högre än 30 cm. I de fall då gravstenen inte uppfyller säkerhetskraven kommer graven att märkas upp och gravrättsinnehavaren att kontaktas via brev.

Om gravstenen bedöms vara en stor säkerhetsrisk kommer den att läggas ner.

Bakgrunden till gravstenskontrollen är att flera olyckor, några med dödlig utgång, har skett på grund av fallande gravstenar. Fallande gravstenar orsakar även skador på andras gravstenar.

Det är faktiskt gravrättsinnehavarens skyldighet att se till så att gravstenen inte är en säkerhetsrisk.

Stenen får ha en viss rörelse på sockeln dock utan att den utgör en fallrisk. Denna ”vickmån” finns där för att stenen ska kunna lyftas av från sockeln vid exempelvis en textkomplettering.

För att en gravsten ska anses som säker ska den uppfylla följande:
  • Gravstenen får inte luta för mycket.
  • Det ska finnas minst två ”dubbar” med en viss tjocklek (beroende på stenens storlek).
  • Gravstenen ska tåla ett tryck av 35 kg från alla håll.

Saturday, July 27, 2019

"1945-års överlevande" som kom med Vita Båtar är begravda i Norrköping som Förintelsens offer.

HMS Prins Carl som tjänstgjorde som Vit Båt under juni-juli 1945.


Gamla judiska gravar i Norrköping
Kung Gustav III utfärdade år 1781 ett judereglemente vilket utan "lättnader" medförde en rad begränsningar i bl.a. judarnas rätt att välja vistelseort. Judar till en början fick enbart bo i Stockholm, Göteborg och Norrköping. I judereglementet föreskrevs också att det i de tre städerna skulle finnas judiska begravningsplatser som det ålåg ”Judesällskapet at sielfwe inhägna”.
Kring 1780–90-tal tillkom en judisk begravningsplats i Norrköping.

När Norrköping industrialiseras sker det genom en inflyttning av unga judiska män, framför allt från norra Tyskland. De etablerar sig som klädesfabrikörer och kvarnägare, de var bildade och levde väl.
När Holmen bildas 1854 sker det med kapital från judiska grosshandlare i Göteborg.
Trots att Norrköping var en av tre städer där judar tilläts bosätta sig från och med 1782 blev den judiska befolkningen i Norrköping aldrig särskilt stor. Som mest räknade den 99 medlemmar. Redan när synagogan byggdes 1858 tog man till i överkant.

1945-års gravar - de som kom från Bergen-Belsen direkt med Vita Båtarna och indirekt från Malmö dit de fördes med Vita bussarna och Padborg-tåg.
De flesta som kom med Vita båtarna kom från Bergen-Belsen. Första Vita båten från Lübeck anlände den 1 juli 1945. De sjuka placerades i beredskapssjukhusen i staden som bestod av två skolor förberedda sk för ändamålet. En månad innan, den 6 maj 1945 kom ett ambulanståg från Malmö till Norrköpings central med den första gruppen befriade lägerfångar som hade Malmö som första anhalt. Det är oklart om de placerades på beredskapssjukhuset som var då inte färdiga och ombyggnads- anpassningsarbeten har bara påbörjats. Chefen för beredskapssjukhuset var dåvarande överläkaren på medicinkliniken i Norrköping, Leonard Brahme. Han fick till hjälp endast två färdiga läkare (vid andra Vita Båt transporten), två underläkare och en kvinnlig medicine kandidat. 
  


Logg från HMS Prins Carl som tjänstgjorde som Vit Båt under juni-juli 1945.
DP-2 kort av Gross Dora som kom med den första Vita Båten till Norrköping. Hennes syster Blanca dog bara en dag efter ankomsten. 


DP-2 kort av Gross Blanka som kom med den första Vita Båten till Norrköping och dog efter bara 1 dag.

Född i Polen, kom från Bergen-Belsen med Vita båtar, dog i Norrköping.


Inom Matteus begravningsplats finns den Judiska begravningsplatsen som tillkom 1782. Här gravhällar av Förintelsens offer begravda i Norrköping.


Inom Matteus begravningsplats finns den Judiska begravningsplatsen. Här gravhällar av Förintelsens offer begravda i Norrköping.


Norra begravningsplatsen i Norrköping - ännu fler gravar av Förintelsens offer.

Norra begravningsplatsen i Norrköping - ännu fler gravar av Förintelsens offer.

ECKER Olga f. 15 januari 1924 d. 18 juli 1945
KLEIN Elisabeth f. 3 mars 1913, d. 17 augusti 1945
KLEIN Ethel f. 8 oktober 1919, d. 15 augusti 1945


Var är hon begraven?
DP-2 Szenkalska Hela L-1661 to Norrköping dog 9 juli 1945

Var är hon begraven? Szenkalska Hela från Czestochowa. Hon kom till Norrköping 1 juli och dog 9 juli 1945.


Var är hon begraven? Szenkalska Hela från Czestochowa. Hon kom till Norrköping 1 juli och dog 9 juli 1945.

Var är hon begraven? Szenkalska Hela från Czestochowa. Hon kom till Norrköping 1 juli och dog 9 juli 1945. Här hennes Lübeck kort med nummer 1661.





SCHECHTER Ibolyja f. 20 juni 1927 d. 5 augusti 1945











Tack till Svenska kyrkan i Norrköping som tar hand om gravarna tillhörande Förintelsens offer. I Stockholm har judiska församlingen i 70 år sparat på underhåll. Detta ledde till att gravhällarna sjönk under markytan och var helt oläsbara tills Föreningen Förintelsens Minne satsade 250 000 kronor för att gräva upp de, rengöra och beskriva öden av ett flertal av de begravda.





Wednesday, July 24, 2019

Hela 400 000 - 400 000 - 400 000 - 400 000 - 400 000 tittade på min blog


Jag startade min blog den 17 november 2006.

Idag blev det 400 004 sidvyer. Ganska bra för en nybörjare, tycker jag. 100 000 av 400 000 sidvyer, inlägg har förmedlats genom Face book. Resten bl.a. genom Google.

Jag startade min blog den 17 november 2006. Livet kändes mycket konstigt utan hund. Särskilt att inte kunna gå ut ett antal gånger per dag. Varför skulle man gå ut utan en hund?!

Därför kändes det naturligt att min blog skulle heta som hunden, vännen Jim-bao. Jim-bao betyder på kinesiska Guld-skatt.


Idag blev det 400 004 sidvyer. Ganska bra för en nybörjare, tycker jag. 100 000 av 400 000 sidvyer, inlägg har förmedlats genom Face book. Resten bl.a. genom Google.


4 av de 5 mest populära inläggen handlar om Janusz Korczak. Den femte handlar om den största judiska emigrationen från Polen efter andra världskriget.


Det är Polen före Sverige som är "mottagarlandet" för mina inlägg.


Det är Polen, strax före Sverige som är "huvudmottagarlandet" för mina inlägg.

De fem mest populära inlärr, mellan 2 000 - 4 000 sidvyer.

Sunday, July 21, 2019

Zenia Marcinkowska-Larsson kom till Sverige med Vita båten Kronprinsessan Ingrid som kom från Lübeck - Bergen-Belsen



När den Vita båten stävade från Tyskland mot den svenska kusten sommaren 1945, var mitt enda bagage det vittnesbörd jag tänkte delge världen, skrev Zenia Larsson.

Zenia Larsons bok och dedikation till mina föräldrar Zofia och Michal Wroblewski.
Signalmeddelande om M/S Kronprinsessan Ingrids resa till Lübeck såsom UNRRAs Röda Kors båt. Under den 27:e och 28:e juni togs 424 patienter ombord på Kronprinsessan Ingrid, varav 179 liggande. Det var fem Vita båtar som anlöpte Lübeckhamn den 26 juni 1945. Konvojen återvände mot Sverige och Kronprinsessan Ingrid lämnade av sina patienter i Malmö och i Göteborg för vidare vård. De Vita båtarna eskorterades under resorna av tyska minsvepare. Här info att en sådan, nr. 401 återvände till Tyskland efter den första resan mellan Lübeck och Sverige.
M/S Kronprinsessan Ingrids resa från Lübeck till Sverige såsom UNRRAs Röda Kors båt. 
Lisa Welander - läkare med sina patienter. Lisa blev så småningom professor i neurologi.
Patienter "under däck" såg ofta annorlunda ut. De beskrev i rapporter såsom "liggande". Patienter som kunde själva gå beskrevs som "sittande".
Zenia Marcinkowska (Larsson) kom till Sverige med Vita båten Kronprinsessan Ingrid som kom från Lübeck och la till dagen efter i Trelleborg.

Zenia Larsson kom rätt så ofta till mina föräldrars lägenhet vid Birkagatan 3 i Vasastan. Hon såg ut som en dagisfröken och samtalen med mina föräldrar handlade ofta om Korczak och Polen.

Zenia Marcinkowska kom till Sverige med Vita båten M/S Kronprincessan Ingrid som kom från Lübeck och la till dagen efter i Trelleborg. 

I en av sina böcker har hon skrivit att med sig så hade hon ett vittnesbörd som ett enda bagage. Hon hade dock mycket svårt att packa upp det när hon kom till Sverige 23 år gammal. Hon tänkte på det och sin skrivkramp dagligen.

Var det kanske den figurinen som Zenia Marcinkowska satt med när Eric Grate uppmannade henna att skriva?

Redan under studietiden på Konstakademien (1947) fick hon en direkt uppmaning att berätta om sina erfarenheter. Hon höll på med en kuvad liten kvinnogestalt i lera då hennes lärare Eric Grate stannade upp vid den gav han inte som vanligt estetiska kommentarer utan sa bara: ”Det där borde du skiva om...”. Sin plikt att berätta tänkte på hon ofta men först 10 år efter befrielsen från koncentrationslägret Bergen-Belsen började hon skriva. Zenia Larsson debuterade som författare 1960 med den självbiografiska romanen Skuggorna vid träbron, som utspelar sig i ghettot i Lódz. Boken blev första delen i en trilogi om flickan Paula Levin och hennes närmast ofattbart hemska upplevelser. De två följande delarna, Lång är gryningen, 1961, och Livet till mötes, 1962, handlar om befrielsen från Bergen-Belsen respektive ankomsten till Sverige och anpassningssvårigheterna under den första tiden. Larssons bok Livet till mötes trots att den är skriven som fiction så handlar den utan tvekan om författarinnans egna upplevelser. Boken beskriver bl.a. en aggressiv antisemitisk hållning hos icke-judiska polskor på Vita båten från Lübeck till Trelleborg.  
Dessa böcker är centrala i det som kom att bli ett omfattande och betydande författarskap. Alla läsare finner det anmärkningsvärt att Zenia Larsson har i dessa böcker, i stort sett förbigått själva livet i koncentrationslägret, Det handlar således om en nio månaders period mellan Gettot i Lodz och Befrielsen i april 1945 som var omöjliga för henne att berätta om.

Friday, July 19, 2019

Powstanie Warszawskie i Żydzi

Obóz Gęsiówka - KL Warschau. Obóz, na terenie dawnego Getta Warszawskiego był otoczony wysokim murem wraz z wieżyczkami strażniczymi. Niedaleko bramy głównej wisiała wielojęzyczna tablica ostrzegawcza, na której widniała trupia czaszka oraz napis w języku niemieckim, polskim, węgierskim i francuskim: „Uwaga! Neutralna część. Bez ostrzeżenia się strzela!”. 5 sierpnia 1944 r. żołnierze harcerskiego batalionu „Zośka” (AK) opanowali Gęsiówkę i odbili 348 przetrzymywanych tam więźniów. 


Obóz Gęsiówka (G) - KL Warschau. Obóz, na terenie dawnego Getta Warszawskiego był otoczony wysokim murem wraz z wieżyczkami strażniczymi. Niedaleko bramy głównej wisiała wielojęzyczna tablica ostrzegawcza, na której widniała trupia czaszka oraz napis w języku niemieckim, polskim, węgierskim i francuskim: „Uwaga! Neutralna część. Bez ostrzeżenia się strzela!”. 5 sierpnia 1944 r. żołnierze harcerskiego batalionu „Zośka” (AK) opanowali Gęsiówkę i odbili 348 przetrzymywanych tam więźniów. Pawiak - P, Umschlagplatz - U.


W Powstaniu Warszawskim na Starówce walczyli: Nehemiasz Szulklaper, Aleksander i Zrubawel Werbowie, Efraim Krasucki; w Śródmieściu – m.in. 14-letni węgierski Żyd Erwin Junarz (uwolniony z Gęsiówki). Wśród żołnierzy atakujących gmach Sądów na Lesznie był Kazik Ratajzer (Symcha Rotem). Kilku żydowskich żołnierzy uczestniczyło w szturmie na budynek PAST-y. Pochodzący z Węgier „Paweł”, prawdopodobnie tez uwolniony z Gęsiówki, był cenionym strzelcem, obsługującym m.in. granatnik przeciwpancerny.

Latem 1944 r., przed wybuchem Powstania Warszawskiego na terenie Warszawy znajdowało się kilkanaście tysięcy Żydów. Większość z nich ukrywała się, bądź też mieszkała pod fałszywą tożsamością po tzw. aryjskiej stronie miasta. Kilkaset osób Niemcy przetrzymywali w obozie koncentracyjnym Gęsiówka oraz na Pawiaku.

Żydzi polegli w Powstaniu Warszawskim w 1944 roku.
Według różnych szacunkowych danych, w powstańczych oddziałach walczyło od kilkuset do około 3 tys. Żydów. Ich dokładnej liczby nigdy nie uda się ustalić. Na cmentarzu żydowskim w Warszawie przy ul. Okopowej znajduje się kilkanaście nagrobków żołnierzy, biorących udział w Powstaniu Warszawskim w 1944 r. Pochowano tu między innymi: Blimę Mykanowską, Halinę Kahan, Franciszka Grynbauma, Bolesława Kejlina, Leonarda Kimnama, Jakuba Żyto i Bolesława Szenfelda. Żydowskie nazwiska można znaleźć także w kwaterze powstańczej na Cmentarzu Wojskowym w Warszawie oraz na Murze Pamięci w Muzeum Powstania Warszawskiego. Lista żydowskich bojowników Powstania Warszawskiego jest jednak zdecydowanie dłuższa. 

Żydowska Organizacja Bojowa - ŻOB w Powstaniu Warszawskim.
Icchak Cukierman zastępca Anielewicza w Powstaniu w Getcie Warszawskim w 1943 roku dowodził w Powstaniu Warszawskim samodzielnym plutonem działającym w ramach III batalionu Armii Ludowej (AL). W tym plutonie ŻOBu walczyli m.in.: Cywia Lubetkin, Kazik Ratajzer (Symcha Rotem), Sara Biderman, Irena Geldblum, Tuwia Borzykowski, Julian Fiszgrund, Józef Sak, Marek Edelman i Zygmunt Warman. W sierpniu 1944 r. oddział ten bronił pozycji w rejonie ul. Mostowej i Rybaki i brał także udział w kilkudniowych walkach o przejęcie strategicznego tzw. Czerwonego Domu przy ul. Bugaj. Po ponad trzech tygodniach pluton wraz z innymi jednostkami zmuszony został do ewakuacji kanałami na Żoliborz, gdzie bojowcy ŻOBu kontynuowali walkę.

O udział Żydów w Powstaniu Warszawskim apelował 3 sierpnia, komendant ŻOBu po Anielewiczu, Icchak „Antek” Cukierman. W swojej odezwie napisał m.in.: „Stoimy dziś wespół z całym narodem polskim w walce o wolność […]. Wzywamy wszystkich […] bojowców ŻOB oraz całą zdolną do walki młodzież żydowską do kontynuowania oporu i walki, od której nikomu nie wolno stać z dala. Wstępujcie do szeregów powstańczych”.

O udział Żydów w Powstaniu Warszawskim apelował 3 sierpnia, komendant ŻOBu po Anielewiczu, Icchak „Antek” Cukierman. W swojej odezwie napisał m.in.: „Stoimy dziś wespół z całym narodem polskim w walce o wolność […]. Wzywamy wszystkich […] bojowców ŻOB oraz całą zdolną do walki młodzież żydowską do kontynuowania oporu i walki, od której nikomu nie wolno stać z dala. Wstępujcie do szeregów powstańczych”.


O udział Żydów w Powstaniu Warszawskim apelował 3 sierpnia, komendant ŻOBu po Anielewiczu, Icchak "Antek" Cukierman. 
W swojej odezwie napisał m.in.: „Stoimy dziś wespół z całym narodem polskim w walce o wolność […]. Wzywamy wszystkich […] bojowców ŻOB oraz całą zdolną do walki młodzież żydowską do kontynuowania oporu i walki, od której nikomu nie wolno stać z dala. Wstępujcie do szeregów powstańczych”.  Szeregi powstańcze nie zawsze jednak przyjmowały Żydów. Dlatego m.in. pluton ŻOBu Icchaka Cukiermana (imienia Mordechaja Anielewicza) działał w AL a nie w AK do których się poczatkowo zwrócili.

1 sierpnia 1944 Umschlagplatz.
1 sierpnia, wkrótce po godzinie „W”, oddział Kedywu dowodzony przez por. Stanisława J. Sosabowskiego ps. „Stasinek” wyzwolił ok. 50 Żydów zatrudnionych przy Umschlagplatzu. W akcji tej udział brali Polacy żydowskiego pochodzenia: Stanisław Aronson i Stanisław Likiernik.

1 sierpnia 1944 - Gęsiówka 
Obóz Gęsiówka - KL Warschau. Obóz, na terenie dawnego Getta Warszawskiego był otoczony wysokim murem wraz z wieżyczkami strażniczymi. Niedaleko bramy głównej wisiała wielojęzyczna tablica ostrzegawcza, na której widniała trupia czaszka oraz napis w języku niemieckim, polskim, węgierskim i francuskim: „Uwaga! Neutralna część. Bez ostrzeżenia się strzela!”. 5 sierpnia 1944 r. żołnierze harcerskiego batalionu „Zośka” (AK) opanowali Gęsiówkę i odbili 348 przetrzymywanych tam więźniów. Część z wyzwolonych – m.in. Henryk Lederman ps. „Heniek” i Dawid Goldman ps. „Gutek” – przyłączyła się do powstańców i podjęła walkę z okupantem.

W AK zdarzały się przypadki nie tylko odmowy przyjmowania żydowskich ochotników lecz ich mordowanie. Niezależnie od takich sytuacji, w AK walczyło wielu Żydów lub osób z żydowskimi korzeniami miedzy innymi moja tesciowa Maria Kalisz (pózniej Maria Pereswiet-Soltan, żona Tadeusza).

Żydzi wchodzili również w skład różnych formacji pomocniczych: budowali barykady, zajmowali się aprowizacją, służyli jako sanitariusze. W powstańczych szpitalach pracowali jako lekarze m.in. Adina Blady-Szwajger, Michał Lejpuner, Szmul Gilgun, Stefan Rotmil, Idel Singer, Edward Zwilling. Major dr Roman Born-Bornstein – początkowo zastępca Zgrupowania „Chrobry II” – 25 sierpnia 1944 r. został szefem służby sanitarnej IV Rejonu Obwodu AK Śródmieście. Dowódcą łączniczek i sanitariuszek w Batalionie AK „Łukasiński” była Emilia Rozencwajg ps. „Marylka” – wsławiona wyprowadzeniem z obozu w Trawnikach Emanuela Ringelbluma. Funkcję łączniczki i sanitariuszki w sztabie płk. Antoniego Chruściela ps. „Monter” pełniła 18-letnia Alicja Zipper ps. „Alina”, która za zasługi podczas powstania została awansowana do stopnia oficerskiego. Nie można nie wspomnieć też o nastoletnich chłopcach, którzy z narażeniem życia przenosili meldunki: Zalmanie Hochmanie ps. „Miki Bandyta”, jego bracie Perecu Hochmanie ps. „Cwaniak”, Henryku Arnoldzie ps. „Ryś” czy Jehudzie Nirze. Łącznik z plutonu „Gustaw” Stanisław Pinkus ps. „Panienka” zginął tragicznie na ul. Kilińskiego, w wyniku eksplozji czołgu-pułapki. Niemal wszyscy wymienieni chłopcy mieli w czasie powstania 14 lat.
Na Starówce walczyli: Nehemiasz Szulklaper, Aleksander i Zrubawel Werbowie, Efraim Krasucki; w Śródmieściu – m.in. 14-letni węgierski Żyd Erwin Junarz (uwolniony z Gęsiówki). Wśród żołnierzy atakujących gmach Sądów na Lesznie był Kazik Ratajzer (Symcha Rotem). Kilku żydowskich żołnierzy uczestniczyło w szturmie na budynek PAST-y. Pochodzący z Węgier „Paweł”, prawdopodobnie tez uwolniony z Gęsiówki, był cenionym strzelcem, obsługującym m.in. granatnik przeciwpancerny.

Do AK dołączył m.in. uciekinier z Treblinki II – Samuel Willenberg. Henryk Lederman oraz żydowscy żołnierze o pseudonimach „Bystry” i „Gutek” byli przewodnikami w kanałach. Włazu do kanału na rogu ul. Nowy Świat i ul. Wareckiej bronił Natan Morgenstern.

Spośród innych żołnierzy AL o żydowskim pochodzeniu należy wspomnieć Edwina Rozłubirskiego, od 1942 r. członka Gwardii Ludowej, po wojnie awansowanego do stopnia generała brygady. Po wybuchu Powstania Warszawskiego Rozłubirski początkowo bił się w szeregach batalionu AK „Zaremba”, następnie został dowódcą kompanii w batalionie AL „Czwartacy”, walcząc na Starym Mieście i w Śródmieściu. W AL służył również Jan Szelubski ps. „Leszek”, który dowodził oddziałem walczącym przy ul. Czackiego, a później toczącym zacięte walki w rejonie ul. Frascatti-Nullo. 24 września 1944 r. gen. Tadeusz Komorowski „Bór” w imieniu Prezydenta RP odznaczył Jana Szelubskiego Krzyżem Virtuti Militari.

Desant z prawobrzeżnej Warszawy dnia 16 września 1944 r.
Desant 16 września 1944r. nad ranem na Czerniaków przeprawił się 1 batalion 9 pp 3 DP,  z armii gen. Berlinga. Pomimo tego, że żołnierze przepływali przez Wisłę na opanowany przez Powstańców teren, przeprawa nowych wojsk podczas kolejnych nocy nie wpłynęła zasadniczo na polską obronę Czerniakowa gdyż Niemcy także otrzymali posiłki i inicjatywa strategiczna pozostawała w ich rękach. Ciężkie walki toczyły się do 23 września , kiedy nad ranem oddziały niemieckie ostatecznie zajęły ostatnie dwa budynki na Czerniakowie. Działania armii Berlinga zostały opisane przez Henryka Baczko, jednego z wielu Żydów w tych desantach w ksiażce 8 dni na prawym brzegu.

Mordowanie Żydów To nie były "przypadki mordów na Żydach". I AK jak i NSZ mordowały Żydów Podczas Powstania warszawskiego. I tych co brali udział w Powstaniu jak równiez ukrywajaca sie dotad ludnośc cywilna.
Czarne karty Powstania Warszawskiego. Mordowano również Żydów ukrywajacych sie na dawnym terenie Getta. Niestety to nie jest jak ktos to obecnie  określił "niedopuszczalne uogólnienie". To była codziennośc Powstania, niestety. Opisala to moja tesciowa walczaca w szeregach AK która złapała inna grupa AK i juz prowadziła pod mur. W ostatniej chwili ktos rozpoznał że to jest "nasza Żydówka".
Engelking B., Libionka D., Żydzi w powstańczej Warszawie, Warszawa 2009.

https://jimbaotoday.blogspot.com/2018/08/stas-i-smyk-na-i-pod-barykada-na-rogu.html

Częsc materiałów przedrukowana z ZIHu.

Thursday, July 18, 2019

Warszawaupproret och Judar - tankar 75 år senare - 1944 - 2019.

Warszawaupproret var ett uppror av den polska motståndsrörelsen i Warszawa under andra världskriget. Den startade den 1 augusti och pågick till 3 oktober 1944 med mål att befria staden från tyskarna. På andra sidan av floden fanns polska och ryska styrkorna som har precis utkämpat slaget om Praga, stadsdelen öster om Wislafloden.

Mina tankar går till alla som dog under den så ojämna striden och till alla som mördades av tyskarna som en slags vedergälning.

Judar under upproret är ett mångfasseterat ämne. Små tankar att börja med, olika händelser utan koppling emellan;

Den 5 augusti befriades ett läger med 300 judar av många nationaliteter. De togs till Warszawa från olika läger för att arbeta inom området avv det forna Warszawa Gettot som jämnades med marken under och efter Warszawa Getto Upproret ett år innan.


Under 1944, under Warszawaupproret var Icchak Cukierman befällhavare för en judisk ZOB styrka, i vilken ingick flera de överlevande kämpar från Warszawa Getto Upproret i april-maj 1943. När Warszawa Upproret faller gömmer sig med flera ur sin styrka (bl.a. Zivia Lubetkin) Promyka gatan. De är omringade av flera tyska posteringar tyska försvarslinjer då gatan ligger bara ett hundratal meter från Wislas strand.

Warszawaupproret och Stockholm. I Stockholm, liksom i andra svenska städer finns ett flertal gravar av de som deltog i Warszawaupproret och fängslades därefter och skickades till slavarbete till Tyskland. Deras gravar finns både på de katolska och judiska begravningsplatserna.