FIAT rostgaranti eller rostskyddsgaranti är ett skämt !

FIAT rostgaranti eller rostskyddsgaranti är ett skämt !

FIAT Punto, Fiat Punto Grande, Fiat 500, Fiat Panda, Fiat Croma och Fiat Bravo karakteriseras av rostskyddsgaranti på 8 år som är egentligen en pappersprodukt.

När rosten dök upp på min bil åkte jag till "min" auktoriserad Fiatbilverkstad. Oj det är rost sa de. Efter konstaterandet följde frågor och påståenden som hade nog med avfärdandet av rostskyddsgarantn att göra.

Är det inte stenskott? Nej, lacken är jo helt intakt. Det är rosten som bubblar underifrån som det handlar om.

Har Du bytt vindrutan? Nej, den är original sådan!

Efter förhöret tyckte "min" auktoriserad Fiatbilverkstad att det är en rostskada orsakad av en för dålig galvanisering längs svetsningen av två plåtar och skickade ärendet till Fiats generalagent I Uppsala.

Fiat i Uppsala begärde nya bilder varvid jag lämnade bilen under en dag hos den auktoriserade Fiatbilverkstaden i Stockholm.

Så småningom kom det fram att Fiats generalagent tycker inte som deras (min) auktoriserad Fiatbilverkstad.

När jag tog nya bilder och begärde ett begärde snällt ett riktig svar Från Fiats generalagent: "Hoppas Du kan ändra Din bedömning mha de bifogade bilderna samt AR-verkstadens tidigare bedömning".

Förklaringen jag fick är följande:

"Baserat på den dokumentation vi erhållit så är alltså bedömningen just denna att rostbildningen har uppstått på utsidan av plåten under listkanten, troligen som ett resultat av att listen utövat mekanisk nötning på lacken".

Jag vet fortsättningsvis inte varför skall rostskador på min Fiat inte omfattas av en rostskyddsgaranti!

Enligt Rostskyddsmetoder AB är Rostbetyg för de flesta av FIAT är bara 2 av 5 möjliga.


BETYG 2 = underkänt
Rostskyddet är inte tillförlitligt, behandlingen är undermålig eller saknas ofta helt och hållet. En behandling bör göras så tidigt som möjligt.


Därför behöver Fiat en fungerande rostskyddsgaranti. Den skall dock inte vara en pappersprodukt men en reell och fungerande garanti.


Rostregistret , se länken nedan, bygger på prognoser eftersom bilarna testats när de varit fabriksnya. I testhallen används optiska instrument för att kika inne i dolda hålrum. En samlad bedömning av galvaniseringens tjocklek och utbredning, förekomsten av rostskyddsmedel, materialval och konstruktioner som bidrar till att bygga bort rostfällor ligger till grund för de betyg som sätts.
Dagens bilder på den nu aktuella bilen: Tändstickorna indikerar rostställena samt storleken dito. Se den hemska svarta gummilisten som orsakar Fiatrost!

Fyra bokstäver i FIAT emblemet bör ersättas med lika stilliga ROST.

http://www.vibilagare.se/zino.aspx?pageID=109&brandID=13

Nelly på Djurgården

Legia

Sa man Legia under mina ungdomsår så betydde det en simbassäng som var öppen på somrarna i Warszawa. Officiellt tillhörde badet den halvmilitära idrottsklubben Legia. Det var den första simbassängen i Warszawa och den öppnades år 1928.

Roman Polanskis "Kniven i vattnet" som var den första polska filmen som blev nominerad till en Oscar spelades in in vid de Masuriska sjöarna och i Legias vatten. Polanski lär ha funnit en av filmens rollinnehavare bland de vackra tjejerna som besökte Legia.


Kazio institution. Det fanns en jättetjock farbror på Legia som var någon slags vaktmästare där. Han avstyrde bråk och dylikt genom att putta bråkmakaren med sin stora mage. Alla var nog lite rädda för Kazio och visade honom en stor respekt.

Hopptornet ingav också respekt. Att hoppa från 3 meter var en bedrift. Att hoppa från 5 meters höjd var en stor bedrift. Att hoppa från 10 meter var endast en sista utväg om man ertappades där av badvakterna. Varför var 10 meters plattformen så populär? Jo därifrån kunde man se ned på bassänghusets tak som utgjorde även solarium för damer. Man kunde se helt nakna kvinnor bara på 65 meters avstånd...

Wagary. Att skolka hette på polska Wagary (chodzic na wagary). Själva ordet kommer ifrån den latin Vagari som betyder att ströva omkring eller vandra. Legia var oftast platsen dit "man" gick "na wagary i slutet av skolåret dvs i maj och juni. Man kunde tydligt se "wagarowiczów" eller brukare av wagary som oftast satt högt upp på sidoläktaren och hade sina skolväskor med sig och åt till lunch medhavda hemifrån smörgåsar som var nog ämnade för skolmiljö....

Simundervisning bedrevs på eftermiddagarna vid båda bassängerna. Det var egentligen där som jag startade min simkarriär.


Femte sinnet. Jag vet inte vilket nummer på min hos min pappa som räddade Gabriel från att drunkna. Vi låg som vanligt på gräsmattan (se högra sidan av flygfotot) och plötsligt min Pappa reste sig och sprang mot simbassängen. Det var inget skrik eller annan yttre signal som styrde honom. Han såg sin son redan under vattnet i den djupa delen av bassängen. Ingen annan såg att han höll på att drunkna. Jag var nog 4-5 år gammal men minns det fortfarande!

Ett annat minne är från friidrotstävlingan vid Legias stadion som låg i närheten. Jag var där med min pappa när Emil Zatopek van flera tävlingar. Samma år vann han flera olympiska medaljer i Helsingfors olympiaden. Året var 1952..


ränna runt

Tu Bishvat

Tu Bishvat - ט"ו בשבט - är trädens nyår. Mina ekar i krukan hemma kan det med högtider och efter vintervilan

Nelly ETT och ETT HALVT år

Aportuje patyki
i mój pan wierzy swiecie
ze mi sprawia przyjemnosc
to glupie zajecie

Nina Laron

Idag har jag målat om en bokhylla. Fick plocka bort alla böcker. Plötsligt uppenbarade sig Ninas ansikte på omslaget utav en av böckerna.

Vem var Nina Laron? Svaret kan vara kort: en av två kusiner till min första svärmor som överlevde Förintelsen. Från hela hennes släkt överlevde bara 4 (FYRA) personer.

Nina bodde i hamnstaden Ashdod och var en av personalcheferna på en fabrik som tillverkade frysta grönsaksprodukter. Hälften av arbetsstyrkan i fabriken kom från den närbelägna Gazaområdet. På den tiden rådde inget hat och en god sämja rådde mellan de arabiska och judiska arbetarna. Att passera från Gaza till Israel var lika lätt som att åka genom biltullarna i Stockholm fast det behövde man inte betala för.

Nina var jättevacker. Nu, letade jag bland hennes bästa bilder utan hitta någon bild som motsvarade hennes skönhet. Det var nog alltid någon aura som lyste runt henne som inte fastnade på den fotografiska filmen. Nina har nu varit borta i 13 år. Men det känns inte så. Hon känns i högsta grad närvarande.

När jag sista gången träffade henne (1995), följde jag henne till en onkolog i det stora Hadassah sjukhuset. Jag berättade om mina bekymmer med att resa Förintelsemonumentet i Stockholm och att största problemet var den Mosaiska församlingen (trots namnbytet till den Judiska) som också fick en oväntat stöd från den lokala rabbinen.
Ninas agerande var blixtsnabb. Hon tog kontakt med Israels chefsrabbin och berättade storyn. Chefsrabbinen kontaktade stockholmsrabbinen och församlingen och slog bort en av deras huvudargument mot monumentet: att folk efter bröllop och andra lyckliga tillställningar skulle, när de gick ut ur synagogan, påminnas av den mörka tiden. Det är precis så det skall gå till förklarade chefsrabinen. Jag blev det sk svarta fåret i församlingen men monumentet blev till.

Tack Nina!

Vändpunkten för 66 år sedan !

Den 2 februari 1943 i slaget om Stalingrad avgjordes Stalingrads och kanske även Europas öde. Slaget blir i alla fall den definitiva vändpunkten på östfronten.

Stalingrad var ockuperad av tyskarna sedan augusti 1942.

Över en miljon man dödades vid striderna.