Marzec-68 i Gorzkie Marcowe Migdały w 2018 roku - "I ja żegnałam nieraz kogo i powracałam już nie taka".

Wg. znaczka to wtedy jednak była Polska. Nie wiem, czy byli wtedy Polacy czy tylko komuchy, ORMO i ZOMO. I tak, teraz to wina ZSRR. Na pocztówce  okazyjnej, nie zmiesciła sie tylko patelnia i drabina malarska. A wystarczyłyby słowa Agnieszki Osieckiej:  I ja żegnałam nieraz kogo i powracałam już nie taka.

Wg. znaczka to wtedy jednak była Polska. Nie wiem, czy byli wtedy Polacy czy tylko komuchy, ORMO i ZOMO. I tak, teraz to wina ZSRR. Na pocztówce  okazyjnej, nie zmiesciła sie tylko patelnia i drabina malarska. A wystarczyłyby słowa Agnieszki Osieckiej:  I ja żegnałam nieraz kogo i powracałam już nie taka.


W żółtych płomieniach liści
Tekst: Agnieszka Osiecka
Muzyka: Andrzej Zieliński

W żółtych płomieniach liści brzoza dopala się ślicznie
Grudzień ucieka za grudniem, styczeń mi stuka za styczniem
Wśród ptaków wielkie poruszenie, ci odlatują, ci zostają
Na łące stoją jak na scenie, czy też przeżyją, czy dotrwają
I ja żegnałam nieraz kogo i powracałam już nie taka
Choć na mej ręce lśniła srogo obrączka srebrna jak u ptaka
I ja żegnałam nieraz kogo, za chmurą, za górą, za drogą
I ja żegnałam nieraz kogo, i ja żegnałam nieraz
Gęsi już wszystkie po wyroku, nie doczekają się kolędy
Ucięte głowy ze łzą w oku zwiędną jak kwiaty, które zwiędły
Dziś jeszcze gęsi kroczą ku mnie w ostatnim sennym kontredansie
Jak tłuste księżne, które dumnie witały przewrót, kiedy stał się
I ja witałam nieraz kogo, chociaż paliły wstydem skronie
I powierzałam Panu Bogu to, co w pamięci jeszcze płonie
I ja witałam nieraz kogo, za chmurą, za górą, za drogą
I ja witałam nieraz kogo i ja witałam nieraz
Ognisko palą na polanie, w nim liszka przez pomyłkę gore
A razem z liszką, drogi Panie, me serce biedne, ciężko chore
Lecz nie rozczulaj się nad sercem, na cóż mi kwiaty, pomarańcze
Ja jeszcze z wiosną się rozkręcę, ja jeszcze z wiosną się roztańczę
I ja żegnałem nieraz kogo i powracałam już nie taka
Choć na mej ręce lśniła srogo obrączka srebrna jak u ptaka
I ty żegnałeś nieraz kogo, za chmurą, za górą, za drogą
I ty żegnałeś nieraz kogo i ty żegnałeś nieraz.

Warschau Danziger Bahnhof - Warszawa Gdańska under 60 år - Performance art

Polska nationalfärger används numera överallt. Överst graffiti av Museum Polin som skall visualisera tågstationen och migrationen av judar 1968-1970. Nedan samma färger och Davidstjärna i centrala delar av Warszawa. Andra graffiti är enklare och där står det klart på tyska: Juden raus.

Platsen för Performance art. Ett tyskt flygfoto från 1944. Området i nedre delen av bilden är ruiner av Warszawa Gettot. Människorna har utplånats och deras hus jämnats med marken. Järnvägsstationen Warszawa Gdańska (Warschau Danziger Bahnhof) för gods 1 och persontrafik 2.  I högra vänstra hörnan syns järnvägsbron över Vislafloden 3. Den röda punkten visar platsen för bunkern vid Mila 18. Där dog den hjältemodiga upprorets ledare Mordechaj Anielewicz och hans kamrater när tyskarna omringade bunkern i Maj 1943.

Smärta vid en och samma järnvägstation. Kan man koppla smärtan till en plats varifrån mina morföräldrar sändes österut år 1942 mot döden i ett utrotningsläger, med smärtan av mina föräldrar som tvingades lämna Polen ett 20-tal år senare och åkte mot väster från samma järnvägstation? 

Jag gör det, jag ser den klara kopplingen, jag känner smärtan!

Järnvägsstationen Warszawa Gdańska (Warschau Danziger Bahnhof - under kriget) ligger i norra delen av Warszawa. En stadsdel som faktiskt kallades för Norra före Förintelsen. 

Järnvägsstationen Gdańska var både för passagerare (2) och gods (1). Godset hanterades 600 meter från stationsbyggnaden.

Warszawa Gdańska hette på tyska Warschau Danziger Bahnhof. Här väntar polacker samt en tysk officer på tåget.

Under Förintelsen så kallades godsterminalen Warszawa Gdańska för Umschlagplatz (1) – på tyska en uppsamlingsplats eller omlastningsplats. Warszawa Gdańska hette på tyska Warschau Danziger Bahnhof. Umschlagplatz (1) skapades på våren 1942 genom att man delade och inhägnade av den västra delen (närmast Dzikagatan) av godsstationen Warszawa Gdańska. Den delen låg i anslutning till de norra delarna av Stora gettot i hörnan av Stawki/Dzikagatan.
Järnvägsstationen Warszawa Gdańska finns och fungerar även idag (2). Godsterminalen  (1) – med sina sidåspår – är dock borta och på platsen där ingången till Umschagsplatz fanns under åren 1942–1943 finns numera ett monument med förnamn av dem som fördes i de förseglade boskapsvagnarna mot döden.

1942-1943   400 000
Den 22 juli 1942 omringades gettot i Warszawa av tyska, ukrainska och lettiska SS-soldater och man började den Stora Aktionen. Den judiska befolkningen lastades ombord på järnvägsvagnar för en transport som det hette österut. Transporterna gick direkt till förintelselägret Treblinka. Judar från Warszawa-gettot kvävdes där till döds i gaskamrarna. Varje tåg som avgick från Umschlagplatz vid Danziger Bf förde mellan 6 000 och 10 000 judar mot döden. Varje dag betydde ett tåg på 60 boskvagnar. Ibland avgick det två.
Efter Warszawas Gettot Upproret i april-maj 1943 fördes därifrån den återstående befolkningen i gettot som lyckades att hålla sig vid liv efter den Stora aktionen 9 månader innan. Drygt 400 000 judar fördes bort från Warszawas Gettot genom Warschau Danziger Bahnhof - Warszawa Gdańska.

Warszawa Gdańska hette på tyska Warschau Danziger Bahnhof. Här är godsdelen av stationen, kallad på tyska Umschlagplatz. Nära 400 000 judar har passerat Umschlagplatz på väg till döden i Treblinka. På högra sidan siffror, antalet deporterade till Treblinka-lägret under sista veckan i juli och första veckan i augusti. Bland dem finns mina morföräldrar (olika dagar) och Janusz Korczak, Stefa Wilczynska och 239 barn. Listan med siffrorna är en del av Oneg Shabbath-arkivet.

Tidtabell Warschau Danziger Bahnhof nach Treblinka med avgång i stängda godsvagnar kl. 12.25.  Tomma vagnar tillbaka. Nära 400 000 judar har passerat Warschau Danziger Bahnhof på väg till döden i Treblinka

1956-1960  50 000 judar lämnade Polen

Den stora emigrationen av judar från Polen ägde rum åren 1956–60. Minst 50 000 judar lämnade Polen. Det var den näst största emigrationen efter den som ägde rum år 1946 efter Kielcepogrom då 150 000 - 200 000 judar lämnade Polen genom den tillfälligt öppnade gränsen mot Tjeckoslovakien. Tretton år sedan sista tågen med boskapsvagnar lämnade Warschau Danziger Bahnhof/Warszawa Gdańska lämnade de polska judarna landet från samma station. Före avresan kontrollerade de polska tullmännen nitiskt godset som judar fick ta med sig. Resan gick mot någon av Medelhavets hamnar och vidare till Haifa i Israel. 

Warszawa Gdańska eller Dworzec Gdański. Där kontrollerade man nitiskt (enligt texten under bilden) godset som judar fick ta med sig. Resan gick mot någon av Meddelhavets hamnar och vidare till Haifa i Israel.

1968-1970  12 000-20 000 judar lämnade Polen

Den så kallade eftermarsemigrationen. Borde heta Juniemigrationen då den starkaste koppling den emigrationen har, är faktiskt junimånad 1967. Juni månad 1967 är naturligtvis 6-dagarskriget i Israel och talet den 19 juni 1967 av partisekreteraren Gomulka som tydligt sa vad han tycker om de polska judarna och kallade dem för den V-kolonnen. Gomulka varnade de polska judarna (m.fl.) för att visa sympatier för staten Israel. Det var den första officiella signalen i den antisemitiska kampanjen som pågick redan i det tysta. Den Stora Aktionen av Gomulka påbörjades redan åren 1965-1966. Den började dock ta form och nå sitt apogej 1968–1969. Judar blev entledigade från sina arbeten och den nya partistyrda antisemitismen, kallad såsom nu antisemitismen, spred sig bland den polska befolkningen.
I mars 1968 var det ett polskt studentuppror. Upproret har numera blivit rent judiskt, precis som den polska regeringspartiet ville ha det då. Upproret kvästes brutalt och följdes av ännu ett tal (19 mars 1968) av partisekreteraren Gomulka som bekräftade det han sa i sitt tal tio månader innan, i juni 1967, att judar i Polen utgör en sk. Femte kolonn, är Främmande och får/bör lämna landet. Alla som fick lämna Polen tvingades att avsäga sig sitt medborgarskap samt att ha som slutlig destination Israel i det tillfälliga resedokumentet som utfärdades. Allt för att bekräfta en koppling till den V kolonnen som var en fara för Polen. Man fick även ha andra visieringar. Danmark och Sverige stämplade in sina visum i de fd polska medborgarnas pass.

2018  antalet okänt ?
Nuvarande situation i Polen är mycket speciell. Antisemitismen blomstrar på nytt. Juden raus – syns inte bara på husen, utan kommer numera rakt ut ur munnen på de polska politikerna.
Juden raus verbaliseras dock enbart på husgavlar och i media. Politikerna använder dock andra ord men med samma innehåll för att stärka den polska nationella känslan. Skyller situationen på nytt på den politiska konflikten i Israel. 
Polska judar i Polen och ditresta från utlandet för att fira, precis fira och inte högtidshålla minnet av den stora aktionen på 60-talet bidrar aktivt till det regeringsstyrda Museum Polins program och andra, huvudsakligen judiska, aktiviteter. Samtidigt är den 8 000 man judiska befolkningen i Polen beredd att påbörja den första emigrationen under det nya millenniet i det nya EU-Europa. 

Selektivt minne

Den 8 mars planerar man ett skådespel (Performance art) vid Warschau Danziger Bahnhof men inte för att hålla minnet levande av de 400 000 judar som transporterades därifrån i godsvagnar till döden i Treblinka. Nej, det skall handla om de 5-6 000 som reste därifrån ett 20-tal år senare. Selektivt minne.

Polska nationallfärger används numera överallt. Överst graffiti av Museum Polin som skall visualisera tågstationen och migrationen av judar 1968-1970. Nedan samma färger och Davidstjärna i centrala delar av Warszawa. Andra graffiti är enklare och där står det klart på tyska Juden raus.

I filmen "Shoah" användes inga arkivfotografier, inga filmsekvenser från tyska krönikor från andra världskriget. Claude Lanzmann visar emellertid i filmen alla platserna i samband med Förintelsen – koncentrations- och dödsläger, järnvägsspår samt platser från vilka deportationer ägde rum. 

Till exempel, i den nedre bilden ser man en polsk lokförare och ett tåg från Warszawa Gdańska som närmar sig stationen Treblinka.

Performence art, prestationskonst är en form av skådespel utan en bestämd dramatisk text, men den skapas live i närvaro av inbjudna åskådare, t.ex: 

Den 8 mars skall det vara en plattformen vid Warszawa Gdańska station. Kanske kommer dit en lokomotiv, ett ånglok som beroende om Performens art skall anspela på är 1942 eller 1968, så skall tågsättet ha ett antal kopplade vagnar efter sig. År 1942 - 60 godsvagnar utan fönster med luckorna omvirade med ett taggtråd eller personvagnar efter år 1968. 

• Loket visslar ! Tåget avgår mot öster mot bron på Wislafloden med de 60 godsvagnarna. Alternativet, tåget avgår mot väster med personvagnar, en av de är rysk, den kom från Moskva och skall hela vägen till Stockholm. 
• Tårar, De främmande hemma (Obcy w domu) sänker rösten för att de som finns kvar där känner sig idag Främmande hemma. Precis som de som lämnade Warszawa under den Stora Aktionen 1942, liksom de som lämnade Polen 1946, 1956, 1968 och förmodligen de som kommer att lämna landet efter 2018.

I filmen "Shoah", nedre bilden, användes inga arkivfotografier, inga filmsekvenser från tyska krönikor från andra världskriget. Calude Lanzmann visade emellertid alla platserna i samband med Förintelsen -  koncentrations- och dödsläger,  järnvägsspår samt platser från vilka deportationer ägde rum, ett slags Performance art. På ser man en polsk lokförare och ett tåg från Warszawa Gdańska som närmar sig stationen Treblinka. 

Den övre bilden utgörs bakgrunden av den polska flagan, texten lyder  Främmande hemma (Obcy w domu). Så heter hela satsningen av det statskonrtollerade Museet Polin. Alla har svårt att sväla budskapet, utan polackerna.  De som deltar i Performance art vid Danziger Bahnhof den 8 mars känner sig faktiskt idag Främmande hemma. Precis som de som lämnade Warszawa under den Stora Aktionen 1942, liksom de som lämnade Polen 1946, 1956, 1968 och förmodligen de som kommer att lämna landet efter 2018. 

Tidningen Gazeta Warszawska och deras första sidan. Innehållet av det slaget hittar man enbart i Der Strummer.

E T I O L O G I A - W Y P A D K O W - M A R C O W Y C H - i "Komu w drogę, temu czas"

Oprócz paczek wysłałem im dwa samochody, czerwonego Garbusa i Mercedesa 190 SE. Ten ostatni, na zdjeciu z naszego okna stoi koło drzew, za Syrenka.

E T I O L O G I A
W Y P A D K O W
M A R C O W Y C H
będzie omawiana w wielu instytucjach rządowych i "nierządowych" w przyszłym tygodniu.

Tutaj, po poprzedniej opowieści o testosteronie wśród członków Klubu Poszukiwaczy Sprzeczności, historia wyjazdu moich braci z Polski.
Będac juz w Szwecji od lata 1967, i pracujac na kilku posadach czułem za obowiązek pomóc finansowo mojej rodzinie w Polsce by im było łatwiej wyjezdzac. Oprócz paczek wysłałem im dwa samochody, czerwonego Garbusa i Mercedesa. Ten ostatni, na zdjeciu z naszego okna, za Syrenka. Bracia jednak nie chcieli wyjeżdżac, mimo umowy. Dopóki istaniał Bristol i inne instytucje...

Ja ze Szwecji naciskałem że jak nie ruszą to ja jadę dalej, do Cioci Różyczki, tzn do Kraju (okreslenie Korczaka, m.in.).

Ostatecznie, jeden się zdecydował, ten poszukiwacz sprzeczności, ale z drugim było ciężej. W koncu, ten poszukiwacz kupił dla drugiego płytę z nagraniem piosenki "Komu w drogę, temu czas". A że był po technikum radiowo-telewizyjnym im. Marcina Kasprzaka to przystosował płytę w odpowiedni sposób.

Gdy płyta dochodziła do miejsca gdzie był refren "Komu w drogę, temu czas" zahaczała się i grała już tylko:

Komu w drogę, temu czas
Komu w drogę, temu czas
Komu w drogę, temu czas
Komu w drogę, temu czas

Przyjechali oddzielnie i pierwszą wspólną wycieczkę zrobilismy do Cioci Różyczki, do Kraju, do Izraela. Rodzice czekali w dalszym ciągu w Polsce na pozwolenie na wyjazd, dostali je 20 wrzesnia 1969 roku, w dzien moich urodzin. Trzy lata obchodziłem moje urodziny w Szwecji bez rodziców. I tak z wyjazdu do Kraju nic nie wyszło, tym razem.

Poniżej urywki piosenki dla Tych wszystkich "Komu w drogę, temu czas".

Komu w drogę, temu czas
Popatrz, księżyc już zgasł
Już tramwaj z Woli się gramoli
Świt się wdarł między nas

Bo komu w drogę, temu czas, temu czas
Idźmy tam, gdzie jeszcze nie ma nas

Co to za droga, w jaki wiedzie kraj?
Co czeka człowieka na niej: ból czy raj?
.
Komu w drogę, temu czas
Niech się dzieje, co chce
.
Bo komu w drogę, temu czas, temu czas
Idźmy tam, gdzie jeszcze nie ma
Idźmy tam, gdzie jeszcze nie ma
Idźmy tam, gdzie jeszcze nie ma nas

Bzdury internetowe Muzeum Polin* i niepoprawianie ich przez 2 lata - to nie jest historia wyłącznie Korczaka.

Bzdury internetowe Muzeum Polin i niepoprawianie ich przez 2 lata

Bzdury internetowe Muzeum Polin i niepoprawianie ich przez 2 lata – to nie jest historia wyłącznie Korczaka. Opisy deportacji na Umschlag itp. były wprost skandaliczne. Dyrektor muzeum p. Dariusz Stola odsyłał mnie w wielu sprawach do swoich współpracowników a ci do... Agencji fotograficznych (East News Poland), gdzie Muzeum Polin kupowało (!) darmowe (bez copyrightu) fotografie i że stamtąd mają informacje, kto i co jest na fotografiach. No i to ich zadowala!*

Pan Stola pisze, że mam permanentne pretensje. To jedyna prawda w tym, co Stola pisze, bowiem mam od lat  takowe. Dlaczego permanentne? Pan Stola bowiem permanentnie nie poprawia błędów na stronach internetowych.

Po 24 miesiącach indolencji
Nagle udaje p. Stola, po 24 miesiącach indolencji, zaszczutego. Pisze:
Bardzo dziękuję wszystkim powyżej za obronę przed p. Romanem Wroblewskim, dla którego atakowanie Muzeum Polin jest chyba ulubionym hobby. Z jego licznych wpisów można odnieść wrażenie, że nasze muzeum i ja osobiście jesteśmy wiodącymi przykładami antysemityzmu i manipulowania historią w Polsce. Obawiam się, że niestety tak nie jest. Proszę się rozejrzeć, a może znajdzie Pan jakiś lepiej uzasadniony obiekt krytyki.

Oczywiście pełne bzdury. I jeszcze dodatki o antysemityzmie i manipulacjach. Oczywiście że dane podawane przez Muzeum Polin były podawane przez opłacanych pracowników w tzw. dobrej wierze. Niepoprawianie błędów natomiast to inna sprawa i za to jest nikt inny niż Stola odpowiedzialny!

Przykład indolencji Muzeum Polin na zdjęciu ze stron internetowych, po lewej. Po prawej dane, które z narażeniem życia spisywała Oneg Szabat dla przyszłych pokoleń. Dla przyszłych pokoleń, dla przyszłych pokoleń! Oczywiście, to nie "żandarmi" pakują, tylko policja żydowska.

W pierwszych tygodniach Wielkiej Akcji wysyłano do Treblinki ponad 6 000 Żydów dziennie – Muzeum Polin napisało: "po kilka tysięcy, a potem nawet 4 tysiące”. I nie chcieli tych cyfr zmienić! A te cyfry nie powinny im być "obce". Musiałem przesłać dokumenty, ręcznie pisane listy przed członków Oneg Szabat i niemieckie listy wywożenia, by pan Stola i Muzeum zmieniły cyfry.

W tych pierwszych dniach Akcji wywieziono mojego dziadka, Gabriela Rozentala, dwa dni później babcię Helenę i znów po 2 dniach Korczaka, Stefę, wychowawców i 239 dzieci z Domu Sierot. To tylko jeden przykład, mały, bo to tylko różnica 2 500 uduszonych gazem Żydów dziennie.

Tak jak ktos napisal "Dariuszu (Stola) nie trzeba sie przejmowac krytykanctwem" - o to wlasnie chodzi, to nie trzeba sie przejmowac to indolencja.

Dobry znajomy Stoli napisał (w obronie) panie professorze Dariusz Stola, jest pan wspanialym dyrektorem polin i jestem szczesliwy, ze pan zajmuje sie moja historia

Niestety znów "moja historia", czyli pisze w obronie Żyd, a ta nasza wspólna, o której inni pisali, że powinna być opisana prawidłowo, bez karygodnych błędów jak ta opisywana przez Muzeum Polin na internecie!

Obrońcy pana Stoli

Nikt z obrońców Stoli nie dyskutuje z podanymi przeze mnie bzdurami z internetu, które Stola nie chciał zmienić. Rzucają się na ślepo „do obrony" winnego karygodnych błędów. Pelny smród!

Tak, smród znany z autopsji – dla mnie normalka – pracowałem na wydziale patologii przez 10 lat i na patologii sądowej przez 2 lata. Nie mogłem się jednak przyzwyczaić do jednego zapachu – zwlok wyłowionych słodkiej wody. Gdy znajoma z Warszawy pisze, że mając bilety na te państwowe obchody rocznicy Powstania w Getcie Warszawskim, że chyba jednak nie pójdzie, i pisze o obchodach i  atmosferze wokół  — to ja to już to wszystko znam z autopsji — smród. 

Jest już niewiele osób w naszym kręgu, które mogą porównać to, co się dzieje teraz i lata przed- i pomarcowe. Wiem, że to różne lata (i nawet pokolenia), ale odczucia, myśli dają się porównywać niezależnie od podkładu. Moje patologiczne pytanie: czy ten zapach ciała z jeziora na zawsze zostanie wokól Muzeum Polin?

* Muzeum POLIN, nabywając zdjęcia z domeny publicznej, teoretycznie nie płaci za samą „własność” obrazu, lecz za wysoką jakość cyfrową oraz profesjonalne opracowanie archiwalne (datację, lokalizację, identyfikację osób). Taka usługa powinna w założeniu oszczędzać czas badaczy i historyków. Niestety, w praktyce Muzeum POLIN nie tylko ponosi koszty zakupu, ale często nabywa zbędne licencje na materiały, które są już ogólnodostępne.
Problem z jakością zasobów wizualnych jest wyraźnie widoczny na stronach internetowych muzeum, gdzie fotografie prezentują się gorzej niż te dostępne w zasobach Żydowskiego Instytutu Historycznego (ŻIH) czy nawet na Wikipedii. Ponadto opisy wielu zdjęć są niedokładne lub wręcz błędne, co jest szczególnie dotkliwe, biorąc pod uwagę dużą liczbę użytkowników online korzystających z tych zasobów. Zakup kosztownych licencji na materiały niskiej jakości sugeruje braki w kompetencjach kadry zarządzającej, z dyrektorem Dariuszem Stolą na czele, i poddaje w wątpliwość efektywność wydatkowania środków publicznych.

Marzec 1968 - Mars 1968 Warszawa Gdanska (Warschau Danzinger Bf)

I Polen skriver man nya pjäser, trycker nya böcker, järnvägsstationen Warszawa Gdanska (Warschau Danzinger Bf) abonneras.

I Sverige kemtvättas gamla kostymer, flugor tas fram och Botox fylls på.
.
Vad handlar det om? Om Mars-1968. Tidigare handlade Mars-68 om ett polskt studentuppror. Numera har det blivit rent judiskt. Upproret kvästes brutalt och följdes av ett tal av partisekreteraren Gomulka som bekräftade att Judar i Polen utgör en sk. 5 kolonn och får/bör lämna landet. Bara några månader tidigare, i Juni 1967 höll Gomulka ett liknande tal och varnade de polska judar (m.fl.) att inte visa sympatier för staten Israel (efter 6-dagars kriget).

Nuvarande situationen i Polen är mycket speciell. Antysemitismen blomstrar på nytt. Juden raus - syns inte bara på husen men kommer numera rakt ut ur munnen på polska politikerna.
Juden raus verbaliseras enbart på husgavlar och i media. Politikerna använder dock andra ord med samma innehåll för att stärka den polska nationella känslan.
.
Min mor började sina studier vid Warszawa Universitetet före kriget. Upplevde där antisemitiska protester och införandet av bänkar i föreläsningssalarna avsedda enbart för judiska studenter som fick sin nationalitet instämplad i sina studenleg. Bänkar var få så resterande judar skulle stå under föreläsningarna.


Stax innan studenrevolten 1968 lämnade min mor och hennes promotor en ansökan om ett disputationstillstånd (tillsammans med den färdigskrivna doktoravhandlingen).
.
Efter 3 månader, den 21 maj 1968 så kom svaret med ett fastställt datum för disputationen. Hennes opponent skulle bli den välkänd prof. Suchodolski..Antisemitismen luktade dock då lika illa 1968 som nu 2018. Precis som förr så var den inte enbart folklig men kom ifrån regeringspartiet.
Min mor bestämde sig att i protest inte disputera och lämna landet. Efter en lång väntan fick mina föräldrar ett utresetillstånd och lämna Polen. Med ett israeliskt och ett svenskt visum tog de tåget västerut från Warschau Danzinger Bahnhof som järnvägstation hette ett 20-tal år innan då min mors föräldrar packades i godsvagnar och sändes österut, mot förintelselägret Treblinka.
.
Naturligtvis det är en mycket förenklad beskrivning av läget. Polska judar där är dock ordentligt skrämda. Samma tankar och känslor som förr finns nu. Skall vi lämna landet?
Jag tror att Sochnutrepresentanten där får en hel del att göra, på nytt. Tack och lov Israel välkomnar alltid alla judar.
.
The same procedure since 1948. Det skall vi fira <3 br="">.
Det verkar att de som reser till Polen för att fira Mars-68 har tappat sitt luktsinne. De venärar minnet av sina föräldrar och hela den generationen som transporterades från Warszawa Gdanska österut, till dödslägret Treblinka.

Det kända Centret i Los Angelse rekomenderar numera att åka till Polen enbart för att besöka gravar och minnesplatser kopplade till Förintelsen.



* Studentrevolten 1968, ägde rum i flera europeiska länder, bl.a. i Sverige har också ägt rum i Polen i mars 1968. Till skillnad från andra europeiska länder har man dock i Polen pekat ut judarna eller som man kallade de för SYONISTER som orsaken till oroligheterna. Den av staten organiserad landsomfattande antisemitisk kampanj ägde rum knappt tjugo år efter Förintelsen. Kampanjen var rasistisk, den drabbade med trakasserier och avskedanden från arbete. Egentligen så började aktionen redan i mitten av sextiotalet. Min mor hade ett svårt beslut att fatta. Hon var mycket omtyckt lärare, lektor vid Warszawa Universitet (vid Stawki gatan) och höll på med didaktik för blivande lärare. Hon hade under flera decennier arbetat dubbelt således både som vanlig lärare i skolan och samtidigt som lektor undervisade hon vid olika lärarhögskolor. Hon ville känna till hela undervisningskedjan.
Hennes ställning och anställning vid Warszawa Universitetet hotades aldrig. Hon kvävdes dock av stämningen och att se andra hånas och diskrimineras. Hon har redan varit med om den mörka stämningen vid samma universitet före kriget. Som student fick hon uppleva numerus clausus och bänkar vid vilka de judiska studenter fick inte sitta.

** Min mor protesterade mot den polska antisemitismen år 1968 genom att INTE försvara sin doktorsavhandling och lämna landet. Man ville ha kvar henne vid Warszawa Universitetet som ett levande exempel att inte alla judar kastades ut från sina statliga anställningar.
När jag återvände till Warszawa 40 år senare fann jag en ny Bermudatriangel. Den ligger i centrala Warszawa, 15 meter öster om paradgatan Krakowskie Przedmiescie. I denna triangel, läs Warszawa Universitetet försvann från deras arkiv alla papper som har med min mors doktorsexamen år 1968 att göra! Avhandlingen och brevväxlingen som jag huvudsakligen sökte, där hon förklarade, sin protest, sitt agerande var borta! Inte heller finns kvar några akta som berörde hennes anställning som högskolelektor där. Senare fick jag en bekräftelse om det från dekanus vid universitetet i Warszawa, att alla papper försvann, spårlöst. Tidigare fick jag förklaringar från de anställda vid Universitetets arkiv "Ni vet hur det var 1968". Jag svarade att jag inte vet då var jag redan i Stockholm. Min mors examen som hon tog före andra världskriget fanns dock i arkiven, trots kriget... Min mor sökte aldrig en upprättelse. Hos vem skulle hon söka?

*** http://jimbaotoday.blogspot.se/2008/01/r-1968-en-protest-som-aldrig-har.html

**** Bara 1 (en) procent av förekrigstidens judiska befolkning i området kallad av tyskarna GG (Gubernia Generalna), överlevde Förintelsen. Många stannade kvar i Polen efter kriget. Resterande 99% fanns utspridda som aska i Polen som av tyskarna gjordes till Europas största judiska begravningsplats. Mångfalden av de överlevande som fanns i Polen år 1946 flydde efter Kielce Pogromen.

***** Situationen i Polen är mycket allvarligt nu då man sprider antisemitismen från alla håll. Polsk humör har fyllts med nya judehistorier -t.ex. om bensinmätaren i bilen så säger man "Juden har tänts". Således samma vokabulär som användes i Jedwabne där under andra världskriget de polska invånarna mördade sina judiska grannar genom att samla de i en stallbyggnad varvid de tände på. Efter kriget restes det ett monument där. "De var lättantändliga" skriver folk på monumentet. När kommer EU/Sverige att vakna?

Nowolipki 7 - Mały Przegląd Korczaka - Zmiany krajobrazu - Białoniebieska kropka - 1935 - 1945 - 1955

Ulica Nowolipki i Zamenhofa/Dzika w 1935 i 1945 roku. Niebieska kropka to Nowolipki 7 gdzie sie miescił Mały Przglad Korczaka.

Ulica Nowolipki i Zamenhofa/Dzika w 1940 i 1955 roku. Niebieska kropka to Nowolipki 7 gdzie sie miescił Mały Przglad Korczaka

Nasz Przeglad Ilustrowany na 10-lecie Małgo Przgladu Korczaka

Performance na stacji Warszawa Gdańska - Warschau Danzig Bf

W filmie "Shoah" nie użyto żadnych zdjęć archiwalnych, żadnych fotografii ani kadrów z kronik niemieckich z okresu drugiej wojny światowej.

Calude Lanzmann pokazuje jednak w filmie miejsca związane z Holokaustem – tereny obozów koncentracyjnych i śmierci, tory kolejowe, miejsca, z których odbywały się deportacje.
Np. na dolnym zdjęciu to tory "w relacji" Warszawa Gdańska - Treblinka.

Performance art to taka forma widowiska bez ustalonego tekstu dramatycznego, ale tworzona na żywo w obecności zaproszonych widzów np.

Wjazd na peron stacji Warszawa Gdańska to lokomotywa i zależnie czy to rok 1942 czy 1968 doczepione wagony.

Bydlęce lub osobowe.

Gwizdek lokomotywy!

Pociąg odjeżdża na wschód z bydlęcymi wagonami.
lub
Pociąg odjeżdża na zachód z wagonami osobowymi.

Ocieramy łzy, tak Obcy w domu w 1942, tak jak i w 1946, 1956, 1968 i chyba tak jak i w 2018.

Performance to taki gwizdek!

Gwizdek czasu!

PS. 
* W 2012 roku protestowałem, ze skutkiem, przeciwko innemu Performance - To był rok 2012 - chodziło wtedy o Musical Korczak w Treblince. Organizatorzy zapewniali mnie że to będzie się odbywało na zewnątrz obozu. Na zewnątrz obozu? Tak, na tym fałszywym peronie z napisem TREBLINKA na który przyjechało prawie 1 000 000.

** 8 marca byl względny spokój, i w 1942 roku i w 1968 roku. W 1968 roku to raczej ulica Krakowskie Przedmiescie i Uniwersytet. 8 marca nikt nie myslał o wyjezdzie z Polski. Przemówienie tow. Wiesława to dopiero 19 marca. POC(o) komu ten Banhof Warschau Danzinger tego dnia?

To z 1942 rozkład jazdy Warszawa Gdańska - Treblinka

Tory "w relacji" Warszawa Gdańska - Treblinka.