Warunki ekonomiczne podstawą pedagogiki Janusza Korczaka?

Załoga kontenerowca Korczaka opisana w Jak kochać dzieci (1919) "Jedna gospodyni, jedna wychowawczyni, stróż i kucharka" potwierdza system angażowania personelu i wychowawców. System podyktowany ekonomią: minimum płatnych pracowników i system bursy.

Korczak wprowadził wiele prywatnych, osobistych elementów w Domu Sierot a następnie w Naszym Domu na Bielanach. Najlepszym przykładem są szufladki w sali rekreacyjnej (tu widoczne na drugim planie) gdzie każde dziecko miało swoje skarby.

Wszystko było kompromisem. Duże sale sypialne nie były oczywiście optymalne dla dzieci.

Nie wiem czy ten tytuł, "Warunki ekonomiczne podstawą pedagogiki Janusza Korczaka?", w pełni odpowiada moim przemyśleniom. Wiem jednak, że warunki ekonomiczne w Polsce były częściowo podstawą systemu prowadzenia Domu Sierot. Nie tylko systemu prowadzenia, ale również projektowania i budowy Dom Sierot i Naszego Domu (funkcjonalizm).

Wszystko było kompromisem. Duże sale sypialne nie były oczywiście optymalne dla dzieci. Dobrze o tym wiedział Korczak który wprowadzał wiele prywatnych, osobistych elementów w Domu Sierot a następnie w Naszym Domu na Bielanach. Najlepszym przykładem są szufladki w sali rekreacyjnej gdzie każde dziecko miało swoje skarby. Innym przykładem była odzież. Różnolite ubrania tak, że na ulicy czy w szkole dzieci z Domu Sierot nie rozróżniały się swoim ubiorem od innych dzieci.

Również system angażowania personelu i wychowawców był podyktowany ekonomią: minimum płatnych pracowników i system bursy.

 Janusz Korczak. Jak kochać dzieci, 1919:

Organizacyjny rok zakończył się naszym tryumfem. — Jedna gospodyni, jedna wychowawczyni, stróż i kucharka, — na sto dzieci. Uniezależniliśmy się od byle jakiego personelu i tyranji przytułkowej służby. Gospodarzem, pracownikiem i kierownikiem domu stało się — dziecko. — Wszystko, co poniżej, jest dziełem dzieci, nie naszem.

System angażowania personelu i wychowawców był również podyktowany ekonomią: minimum płatnych pracowników i system bursy. Na zdjęciu bursista Józek Arnon i dzieci przed Domem Sierot na Krochmalnej.

Organizacyjny rok. Strona z Jak kochać dzieci. "Jedna gospodyni, jedna wychowawczyni, stróż i kucharka" potwierdza system angażowania (i zaangażowania) personelu i wychowawców. System podyktowany ekonomią: minimum płatnych pracowników i system bursy.

Organizacyjny rok. Strona z W Słoncu z 1913 roku. Koszta prądu i węgla od stycznia do czerwca.

* 

funkcjonalizm 

[łac.], 

arch. kierunek w architekturze, urbanistyce i sztuce użytkowej, którego głównym założeniem było wysunięcie na plan pierwszy funkcji i uzależnienie od niej zarówno elementów technicznych (materiał, konstrukcja), jak i estetycznych (forma).

Dziecko i Dos Kind - Miesięczniki z którymi współpracował Janusz Korczak.

Reklama Dos Kind w Dziecko. Oprócz Korczaka jako autor jest wyliczony Jakub Kutalczuk który był, bursista i wychowawca w Domu Sierot. Przeżył Zagłade i po wojnie mieszkał w Izraelu. Zobacz ponizej zdjecie ze spotkania w Izraelu w 1960 roku.

Dos Kind (Dziecko) to żydowski miesięcznik po żydowsku wydawany w nakładzie 1000 szt. od 1924 roku. Własciwie dwa miesięczniki albowiem od od 1932 roku wydawany równolegle po polsku. Dos Kind/Dziecko poświęcony jest sprawom wychowania i opieki nad dzieckiem.  Był wydawany jako organ Centralnej Organizacji Opieki nad Dziećmi Żydowskimi w Polsce - Centos.

Janusz Korczak współpracował z Dos Kind od 1924 roku. Bardzo interesuje mnie artykuł zatytułowany Janusz Korczak napisany po żydowsku w Dos Kind przez Najmana.

Janusz Korczak współpracował z Dos Kind a następnie w Dziecko od 1924 roku.

Bardzo interesuje mnie artykuł zatytułowany Janusz Korczak napisany po żydowsku przez Najmana.

Potępienie kar cielesnych przez Dos Kind 100 lat temu i inne porady i analizy pedagogiczne wskazują na unikalność tego pisma. Artykuły Korczaka były pisane po polsku i tłumaczone na żydowski.

Pamiętajmy że w 1926 roku Korczak stał się twórcą i animatorem unikalnego czasopisma - Małego Przeglądu.

Od jednego z naszych pedagogów warszawskich otrzymaliśmy następujące ciekawe uwagi. To chodzi wg. mnie o Korczaka. W formularzu niemieckim dla lekarzy i innych pracowników służby zdrowia odpowiedział Korczak krótko na pytanie na czym polega jego praca naukowa "Obserwuje dzieci"

Od jednego z naszych pedagogów warszawskich otrzymaliśmy następujące ciekawe uwagi. To chodzi wg. mnie o Korczaka. W formularzu niemieckim dla lekarzy i innych pracowników służby zdrowia odpowiedział Korczak krótko na pytanie na czym polega jego praca naukowa "Obserwuje dzieci"

Ubóstwiam dwie odpowiedzi Korczaka z trzeciej strony kwestionariusza:

Czy uprawia Pan działalność naukową?: Tak

Jakiego rodzaju: Obserwuję dzieci (dziecko)

Znany ze skorowidzu autorów w Dos Kind w Dziecko  Jakub Kutalczuk  który był bursista i wychowawca w Domu Sierot. Przeżył Zagłade i po wojnie mieszkał w Izraelu. Zdjecie ze spotkania w Izraelu w 1960 roku. Na zdjeciu równiez inni bursisci - Arie Buchner i Józek Halperin-Arnon. Z dzieci poznaje oczywiscie Szlomo Nadel.

*, **

Dążenia emancypacyjne i asymilacyjne Żydów powodowały powsta­wanie prasy wydawanej w językach krajów, w których Żydzi mieszkali. Najwcześniej, bo już w pierwszej połowie XVIII w., powstają żydowskie gazety w językach „krajowych”w Europie zachodniej, m.in. w Niemczech, Francji i Szwajcarji.

W Polsce dążenia do powołania prasy w języku polskim powstały również wcześnie, co obok aspektu emancypacji wiązało się także z walką o równouprawnienie oraz z sytuacją ekonomiczną i polityczną Żydów, którzy zaczęli pod każdym względem odgrywać coraz większą rolę w kraju. Już w 1823 r. Antoni Eisenbaum, zwolennik asymilacji, wydaje w Warszawie w języku polskim i żydowskim tygodnik „Dostrzegacz Nadwiślański”, czyli „Der Beobachter an der Weichsel”. Pisma tego ukazało się 44 numery: 5 w 1823 r. i 39 w 1824 r. Miało ono służyć „sze­rzeniu oświaty pomiędzy ludem wyznania starozakonnego”.

Na przełomie stuleci oraz w początku XX w. powstaje więcej cza­ sopism żydowskich drukowanych w języku polskim. Wszystkie te pisma, chociaż wydawane z różnych pobudek i w róż­nych dzielnicach kraju, przeważnie we Lwowie, w Krakowie i w War­szawie, dobrze służyły zarówno sprawie podnoszenia kultury społeczeń­stwa żydowskiego, jak i jego zbliżeniu ze społeczeństwem kraju, w któ­rym od wieków żyli.

Prasa w języku żydowskim w Polsce zaczęła jednak rozwijać się stosunkowo późno. Przyczyna prawdopodobnie tkwiła w tym, że najbardziej oświe­ cone środowiska żydowskie za język literacki uważały bądź hebrajski, bądź też, jeżeli chodzi o środowiska mniej lub więcej zasymilowane, polski.

Z. Jamiński, pisał w 1936 r „Pod względem wyposażenia technicznego prasa żydowska stoi na wy­ sokim poziomie i nie ustępuje w niczym prasie polskiej. Przeważna część gazet żydowskich składana jest linotypami, drukuje się je zaś na wiel­kich maszynach rotacyjnych, czasami nawet kilkoma kolorami. Pieczoło­ wicie opracowywany jest dział ilustracyjny. Większe pisma posiadają swoje własne cynkograiie, wytwarzające dobre siatkowe klisze. Moja rodzina w Warszawie miala Drukarnia Braci Wójcikiewicz miala zawsze najbardziej nowoczesne maszyny. Skonfiskowane przez Niemców już w 1939 roku.

Istnieje także doskonale zorganizowana służba redakcyjna. Obok ogólnoświatowych prasowych agencji żydowskich, dostarczających infor­ macji, pracują sprawnie wewnątrz Polski liczne agencje prasowe i fo­ tograficzne [...] O tych szczegółach nie wie się prawie zupełnie. [...] każ­dy dziennik drukuje po jednej, dwie powieści, które następnie w postaci książek rozchodzą się w licznych nakładach

Podstawą przy zakładaniu pisma żydowskiego było oczywiście uwzglę­ dnienie liczby ewentualnych czytelników. Na ponad trzy miliony ludności żydowskiej (z minimalną liczbą analfabetów) można było liczyć jako na potencjalnych czytelników.

Jamiński w swojej broszurze pisał w 1936 r „Pół miliona egzempla­rzy dziennie! W Polsce wychodzi ni mniej ni więcej tylko 129 pism ży­ dowskich. Mówię tu tylko o pismach żargonowych lub nielicznych (3) wydawanych w języku niemieckim czy polskim dla Żydów27. Dodajmy dla ilustracji, że Palestyna posiada zaledwie 30 czasopism żydowskich, podczas gdy sama Warszawa, stolica Polski, wydaje ich aż 46! Codziennie rozchodzi się w Polsce około 450 000 egzemplarzy dzie­ników żargonowych". 

* M.Fuks. Prasa żydowska w Polsce XIX i pierwszej połowy XX wieku (do końca drugiej wojny światowej). Rocznik Historii Czasopiśmiennictwa Polskiego 12/1, 27-55, 1973.

** Z. Jamiński, Prasa żydowska w Polsce, Lwów 1936

Janusz Korczak Photo Archives - The final call to find the original photographs - Manual and digitalized Face Recognition.

The picture above was neither emulated with the digital photography software nor by chemical sepia toning. The yellow-brown color is due to the aging process of the photographic paper, se the back of the prints in the images below.

Lägg till bildtext

Normal and the reversed image. Many old photographs were reversed by means of printmaking techniques when the film negative was placed with the emulsion side up in enlarger or against photographic paper. This produce the images where the printed copy is reversed from the image made on the negative.

Sepia toning is a method of changing the color of black-and-white photographs. In analog photography, it is a chemical process carried out on silver-based photographic prints. It is a darkroom process of replacing the metallic silver in the emulsion with a silver compound, such as silver sulfide (Ag2S). The effects of this process can be emulated with software in digital photography. Sepia is considered a form of Black and White or Monochromatic Photography. The picture above was emulated with the digital photography software.

The picture above is a scan from the wrongly printed analog photography. The photographer placed the negativ in the enlarger with emulsion side up, towards the light source. This mirrored picture is from my homepage published on the  internet 1995. I feel guilty for this mistake, sorry!

This print published omn my blog Jimbao Today is most probably a scan I did from the print I got from Shlomo Nadel that was a child that survived the Holocaust.

Roman Wassermann Wroblewski showing for the Director of Photo archives - Zvi Oren at the Kibbutz of the Ghetto Fighters, the third, very smal photo that his father send to to Archives. Also this one has an handwritten description. Photo: Helena Brus. 

I hope to use soon the Face Recognition techniques in my ongoing research Who is Who on the pictures from the Janusz Korczak Orphanage. Face Recognition is a technique used to detect faces and recognize of individuals whose images saved in the data set. Despite the point that other methods of identification can be more accurate, face recognition has always remained a significant focus of research because of its non-meddling nature and because it is people’s facile method of personal identification. In all the projects one need several pictures. Even if used algorithms will identify the same person on numerous pictures it is of course the need of an primary identification of that person. See the work by late Shlomo Nadel and me on the photographs below.

Even if algorithms used in Face Recognition programs will identify the same person on numerous pictures it is of course the need of an primary identification of that person. See the work by late Shlomo Nadel and me on the photographs above.

De vita bussarna hör INTE ihop med Förintelsen - Sverige hjälpte dock till att begrava Förintelsens offer - Skrönan att vita bussar räddade judar undan Förintelsen.

Swedish Red Cross Bus Used to Rescue Concentration Camp Prisoners in Early 1945 - Yad Vashem Holocaust Museum - Jerusalem - Israel (5684020829).jpg - står på bildbeskrivningen. Kanske borde stå Used also to Transport  svenska nazistfruar, barn och tyska nazister. Siffran på skylten är också fel - 27 000. Enligt svenska Röda Korset räddades totalt 15 345 personer, och av dem var 7 795 skandinaver samt 7 550 från andra länder. I den siffran ingår nazistfruar, barn och en hel del tyska nazister. De räddade judarna som kom med Vita bussarna är en minoritet.

Hur hamnade då en Vit buss med röda kors i Jerusalem? Efter hemkomsten till Sverige återfick de vita bussarna sina gamla kamouflage-lackeringar och användes sedan fram till 1970-talet på olika svenska arméförband. När det var dags att utrangera bussarna år 1973 så köpte.

Bernadotteföreningen skänkte tre bussar till Röda Korset i Sverige, Norge och Danmark. 1983 och 1990 hittade man resterna av ytterligare två bussar. En av bussarna gjordes i ordning av Volvo och Hägglunds och skänktes till Israel. Bussen står nu uppställd på Yad-Vashem-museet i Jerusalem.

Tyvärr, (egentligen inte) så är det helt klart för mig att de Vita bussarna hör INTE ihop med Förintelsen. Sverige hjälpte dock till att begrava Förintelsens offer.

Vita bussarna hör till Sveriges "Efter-Kursk-politik" vid krigets slutskede och åren därefter.

Den massmediala kuppen har man lyckats med, med Folke Bernadotte i spetsen. Folke Bernadottes bok Slutet (se nedan) och de ensidiga, felaktiga massmediala uppgifterna om de räddade och deras antal har starkt bidragit till detta.

Vita bussar hör till olika typer av hedersamma och mindre hedersamma fångförflyttningar.

Vit buss med rött kors uppställd i Yad Vashem kanske vittnar om de 2 000 sjuka fångar som har av SS eskorterats mellan lägren för att ge plats för "de privilegierade".

I Wikipedian står följande beskrivning av fotot ovan: Swedish Red Cross Bus Used to Rescue Concentration Camp Prisoners in Early 1945 - Yad Vashem Holocaust Museum - Jerusalem - Israel (5684020829).jpg - står i bildbeskrivningen. Kanske borde det stå Used to Transport och att man förutom transporter av de svagaste fångarna mellan lägren även transporterade svenska nazistfruar, barn och tyska nazister. Siffran på skylten i Rad Vashem är också fel - 27 000 "räddade". Enligt Svenska Röda Korset räddades totalt 15 345 personer, och av dem var 7 795 skandinaver samt 7 550 från andra länder. I den siffran ingår inte nazistfruar, barn och en hel del tyska nazister. I Röda Korsets senaste sammanställning, se nedan, så står det helt riktigt – Specifikation över antal räddade/transporterade med de vita bussarna. Precis vad jag menade, transporterade och räddade. Det här med verbet räddade borde man också kommentera mera utförligt. Skulle de norska och danska fångarna inte "räddats av greven" så skulle de vara befriade bara några veckor senare!

Bernadotte-Pauly överenskommelse. Från augusti 1942 var Max Johann Friedrich Pauly kommendant i koncentrationslägret Neuengamme fram till andra världskrigets slut.  Innan dess var han kommandant i koncentrationslägret Stutthof från september 1939 till augusti 1942. År 1939 var Pauly stabschef för SS-Wachsturmbann Eimann, en SS-enhet som bland annat mördade 1 400 psykiskt funktionshindrade personer i Fria staden Danzig.Pauly ställdes inför rätta vid Neuengammerättegången och dömdes till döden för krigsförbrytelser. Pauly hängdes tillsammans med tio andra krigsförbrytare (1946).

Förflyttningen var resultatet av en uppgörelse, en byteshandel mellan den nazistiske Neuengamme-lägerkommendanten Max Pauly och den svenska Vita bussens ledning, läs greve Folke Bernadotte. Svaga och döende "icke-skandinaviska" fångar kördes bort från lägret med vita bussar och i gengäld släpptes lika många norska och danska fångar från olika läger och fördes med bussarna till Neuengamme för en vidare färd till Sverige. De "icke-skandinaviska" fångarna skulle transporteras till andra läger, men många dog i de vita bussarna under färden och lämnades vid vägkanten. Andra dog nästan direkt efter ankomsten i de nya fånglägren i Braunschweig och Hannover.. Ett fåtal klarade sig fram till befrielsen som kom bara inom några veckor.

Skrönan att vita bussar räddade judar undan Förintelsen ledde till att många judar i Sverige berättade av bara farten att de blev räddade av greven Bernadotte, fast de kom till Sverige med UNRRA:s aktion bara några veckor senare. Det var finare så! Folke Bernadotte ansträngde sig inte direkt för att rädda judar undan de nazityska koncentrationslägren. Tvärtom … ”Ta judarna sist”. Finns i ett mötesprotokoll från den 8 mars 1945 där ett av de tyska önskemålen har noterats som ”Judarna bör avhämtas sist”. Uppgifterna om hur många som räddades med de Vita bussarna har varierat kraftigt. Det har heller inte klargjorts hur stor andel av dessa som var judar. Man skyller fortsättningsvis på att "Sverige inte registrerade trosbekännelse när fångarna togs emot" fast det är inte så svårt att skilja på bara för- och efternamnet. t.ex.  Sara Israelson och Karin Söderbaum....

Dr. Josef Goebbels sa den 28 juni 1942: Sverige har gjort mer för den tyska krigföringen än vad man i allmänhet känner till. Framför allt har man gett oss väsentligt stöd i kriget mot Sovjetunionen. Utgången av Slaget vid Stalingrad 1942-43 och därefter vid slaget vid Kursk under sommaren 1943 ledde till en uppenbar förändring i den svenska utrikespolitiken.

Troligen därför när i augusti 1943 proklamerade nazisterna ett undantagstillstånd i Danmark och meddelade att man tänkte börja tillämpa där den ”slutgiltiga lösningen” har Sverige öppnat då sina gränser för de danska judarna. 95 procent av de danska judarna, ca. 7300 judar och en mängd danska motståndsmän lyckades fly till Sverige. Då visste man om ödet av de norska judarna liksom om den nästan totala Förintelsen av de polska judarna.

Vita bussarnas räddningsaktionens syfte och Folke Bernadottes roll bör fortsättningsvis ifrågasättas. Naturligtvis kan de enstaka judar som kom till Sverige med Vita bussar uppfatta greven som "räddare". Så var han på sätt och vis också. Samma sak kan inte intygas av de fångar som dog i Vita bussar och lämnades av den svenska personalen vid vägkanten. Det var då som de Vita bussarna "tvingades" att köra för SS. De svaga fångarna i Neuengammelägret skulle ge plats för de privilegierade skandinaviska fångarna.

Slutet - Mina humanitära förhandlingar.. boken av Folke Bernadotte kom redan i juni 1945, som det heter "innan Vita bussarnas motorer hann kallna helt". Boken översattes snabbt till arton (18) andra språk.

Räddare eller transportör? Bernadotte vänd mot kameran och Gestapo-pojkar. Vita bussar i bakgrunden.

Greven Folke Bernadotte och aktionen Vita bussar kom inte i grevens tid. De kom när det redan var slutet av Förintelsen. De kom när Sverige behövde politiska poäng och tvätta sitt smutsiga byk efter det kraftiga stödet man gav nazisterna fram till 1943. Det heter numera"Sverige - en politisk stormakt".

Räddningsaktionen kom till när kriget redan var avgjort. Var det verkligen en räddning eller transporter? Inga historiker har velat svara på frågan vad som skulle hända med dem som transporterades till Sverige eller inom Tyskland om inte Vita bussarnas aktion har ägt rum.

I Grevens tid, uttrycket gäller inte judar i Folke Bernadottes aktion. De som nog säkert har räddats är de första 1 500 svensktyskar vars namn ofta inkluderade "von" och en hel del tyska och svenska nazister. De sistnämnda var en byteshandel. Högt uppsatta tyskar, läs, nazister skulle få visum till Sverige i samband med hämtningen av de skandinaviska judarna från Theresienstadt. De hämtades strax innan Internationella Röda Korset helt övertog lägret vid månadsskiftet april-maj. Vita busskolonnen som lämnade lägret med sina 423 skandinaviska judar nådde Lübeck den 16 april. Därifrån fördes de vidare till Malmö, dit de anlände två dagar senare. I själva verket handlade det enbart om danska judar. 
De norska judarna hade så gott som omedelbart efter deporteringen (till Auschwitz) avrättats eller avlidit på annat sätt. Endast ett litet fåtal överlevde.

Sverige hjälpte till att begrava de döende Förintelseoffren som kom hit med vita bussar och därefter, några veckor senare, med vita båtar. 200 kronor betalades ur statskassan som skulle täcka begravningskostnaderna och en gravsten.

Wallenbergs hjältearbete i Budapest är dock direkt knutet till Förintelsen!

Sverige hjälpte till att begrava de döende Förintelseoffren som kom hit med vita bussar och därefter, några veckor senare, med vita båtar. 200 kronor per begravning betalades  ur statskassan t.ex. till Mosaiska församlingen i Stockholm. Det skulle täcka begravningskostnaderna och en gravsten.

Victoria house at Bergianska Garden

The Victoria House was inaugurated in 1900 and the purpose was to cultivate and put on display the fantastic, giant water lily, Victoria. The water, on the right, is the part of the Baltic Sea. The single leaf can be up to 3 meters in diameter

En riktig Levande Historia om Förintelsen för Paideia studenter vid Norra Judiska Begravningsplatsen i Stockholm. - Om de dödsmärkta av Förintelsen.

Stockholm. Norra Judiska begravningsplatsen. En grav av ett Förintelsens offer. Osynlig gravsten. Djupt under markytan. Bara en nummerskylt indikerar att det är någons gravplats.

En riktig Levande Historia om Förintelsen för Paideia studenter vid Norra Judiska Begravningsplatsen kanske låter lite konstigt. Studenter kom till avtäckningen av Förintelsemonumentet vid ett gravfält som heter J.

En riktig Levande Historia om Förintelsen för Paideia studenter vid Norra Judiska Begravningsplatsen kanske låter lite konstigt. Studenter kom till avtäckningen av Förintelsemonumentet vid ett gravfält som heter J. 6 stenblock med namn på utrotningsläger avtäcktes.

Nu har vi försedda med spett, krattor och spadar gått till det intilliggande gravfältet som heter K. Jag (Roman Wasserman Wroblewski) pekade ut de första gravarna av Förintelsens Offer begravda i Stockholm. Först gick vi till graven av Vera Krémer. Vera var just i deras ålder när hon dog här i Sverige. Vera och drygt 600 andra före detta fångar i koncentrationslägret Bergen-Belsen tog i Sverige i en aktion som heter Vita båtar och varade under Juni-Juli 1945. Jag berättade även historien bakom Vera Kremers grav. Historien från mars 2019 då medlemmar ur Chevra Kadisha med rabbinen Ute Steyer skulle be vid hennes grav men vi kunde inte hitta stenen. Vi hittade till sist en skylt med gravnumret och djupt under gräset fanns gravstenen där man kunde ana sig till ordet UNGERN. Nu har gravstenen grävts upp och rekonstruerats av stenkonservatorn, konstnären Justyna Bamba. Oj vad fint sa alla studenter.

Jag förflyttade mig 2 rader bakom inom K-gravfältet. I den ojämna marken stack ut 3 svarta skyltar. Här skall vi arbeta idag förklarade jag. Men gravarna? undrade studenterna. De finns här liksom deras gravstenar. Jag berättade att man skall luckrar upp upp jorden runt den nedgrävda gravstenen gräver upp jorden på ena sidan för att därefter lyfta den med spett eller spade. Så har jag gjort inom J-gravfältet med de andra 90 gravstenar under den gångna långa heta sommaren.

När den första gravstenen kom upp smekte en av studenterna över ytan och då kom födelsedatumet fram 1926. Oj!, sa hon blev bara 19 år sa studenten och vi blev alla tysta.  Jag berättade om projektets IT-sida och att vi tyckte att man skall ange tydligt åldern då de dödsmärkta av Förintelsens dog här i Sverige.

De dödsmärkta av Förintelsen såsom jag berättade under mitt anförande vid avtäckningen dog redan vid befrielsen av Bergen-Belsen och därefter dog drygt  36 000 vid det sjukhus som sattes upp med 11 600 sängplatser strax utanför lägret. De dödsmärkta dog därefter på Swedish Transit Hospital i Lubeck. I Lubeck skulle alla registreras och förberedas inför resan med de Vita båtarna till Sverige.
Det finns således en begravnings plats både utanför Bergen-Belsen läget av de som dog på det brittiska sjukhuset men även i Lubeck för de som dog på Swedish Transit Hospital eller strax före inlastningen på de Vita båtarna. Så utmärglade och sjuka var de! Därefter dog de också ombord på de Vita båtarna på väg till Sverige och slutligen i de svenska sjukhusen. Begravningsplatserna finns i ett antal orter i Sverige.

När den första gravstenen kom upp smekte en av studenterna över ytan och då kom födelsedatumet fram 1926. Oj!, sa hon blev bara 19 år, sa studenten och vi blev alla tysta.

Chevra lektion av en icke religiös jude. Det var en annan person som skulle berätta om Chevra Kaddisha men hon försvann efter att ha bett Kaddishbönen. Min begränsade kunskap om Chevran har jag försökt att överföra på bästa tänkbara sättet. Vad de olika medlemmar t.ex. i Tara-gruppen gör samt att det är en mitzva att vara en volontär där.

Därefter tog jag upp det som är viktigt i dagens sekulära judiska kretsarna. Varför skall man följa vissa traditioner. Jag beklagade mig att den tradition som min far har lärt mig att tvätta händerna när man lämnar en judisk begravningsplats. Jag berättade att på grund av min kritik så har Judiska Församlingen i samarbete med Chevra Kaddisha utfärdat en fatwa över min förra sambo - Justyna Bamba. Tyvärr, blir de så religiösa där bara förlåtna en kort stund under Försoningsdagen då de har vare sig bett om ursäkt eller tagit tillbaka fatwan. Så de från Chevra Kaddisha och Judiska Församlingens styrelser (de sååå religiösa) börjar nytt år såsom syndare.

Gravstenen av Vera Kremer såg ut precis såsom de tre gravstenar vi gemensamt tog up från underjorden. Jag berättade att det var ett ideellt arbete av Justyna Bamba som är konstnär och stenkonservator som lyckades tyda bokstäverna och återskapa gravstenens i det närmaste nyskick. Jag berättade också att på grund av min kritik så har Judiska Församlingen i samarbete med Chevra Kaddisha utfärdat en fatwa över min förra sambo - Justyna Bamba. Tyvärr, blir de så religiösa där bara förlåtna en kort stund under Försoningsdagen då de har vare sig bett om ursäkt eller tagit tillbaka fatwan. Så de från Chevra Kaddisha och Judiska Församlingens styrelser (de sååå religiösa) börjar ett nytt judiskt år såsom  grava syndare.

Vita båtar har fortsättningsvis gråa lappar och får inte jämföras med "Bernadottes bragd" - Vita bussarna

Grav nr K-3343 på Norra judiska begravningsplatsen i Stockholm. Personen som är begravd under skylten är en judinna. Graven är typisk "levande historia". Bilden togs den 6 oktober 2019 av Roman Wasserman Wroblewski.

Grav nr 3343 - personen som är begravd under är en judinna. Graven är typisk "levande historia".

15 cm under markytan finns en gravhäll. Djupare i jorden finns även en gömt och glömt kropp av en av Förintelsens offer. Precis, Förintelsens offer. Förintelsen skördade liv långt efter att koncentrationslägren befriades, övertogs. Förintelsens offer dog även i Sverige! Förintelsens offer begravdes i Sverige!

Vid övertagandet av koncentrationslägret i Bergen-Belsen den 15 april 1945 fanns det 60 000 levande fångar där och 20 000 döda som senare begravdes i massgravar av den Brittiska armén.

Under perioden 15 april och slutet av maj 1945 dog mellan 36 400 - 37 600 före detta fångar där. Detta trots de massiva resurser som britterna satte in. Det byggdes bl.a. ett mastodont fältsjukhus, strax utanför lägret med 11 400 sjukbäddar. Detta att jämföras med det totala antalet sjukbäddar i Nya Karolinska i Stockholm som är 640.

I Bergen-Belsen fanns judar från nästan hela Europa: Tyskland, Polen, Spanien, Portugal, Holland, Frankrike, Jugoslavien, Albanien, Ungern samt från Turkiet. De flesta kom till Bergen-Belsen i slutet av 1944 och början av 1945 då man evakuerade de stora lägren såsom Auschwitz och Gross-Rosen. Då kom tusentals judar i ordnade former transporterats med godståg eller mindre ordnade i så kallade dödsmarscher, Tyskarna evakuerade dessa läger på grund av den annalkande ryska armén. Fortsättningsvis behövdes fångarna för slavarbetet bl.a. i krigsindustrin på andra orter i Tyskland. Samtidigt så monterade man ner fabrikerna runt Auschwitz.

Följden av förflyttningarna blev enorm "överbeläggning" och ytterligare försämring av förhållandena i bl.a. Bergen-Belsen. Precis såsom tidigare i getton så på grund av trängseln och undernäring blev resultatet stora epidemier av sjukdomar. Bl.a. därför hade tyskar och britter diskuterat under ett antal dagar övertagandet av Bergen-Belsen lägret. Både britterna och tyskarna var rädda att epidemier. skulle sprida sig utanför koncentrationslägret.

Man kan konstatera att mer än hälften arv Bergen-Belsens fångar dog under de 7 veckor som följde efter befrielsen den 15 april.

Förintelsen skördade liv bland defd fångarna under en lång tid. När Sverige har efter förfrågan (egentligen kravet) från UNRRA beslutat att ta emot 10 000 fd fångar så har ett flertal dött på vägen mellan sjukhuset i Bergen-Belsen och den svenska transitsjukhuset i Lubeck. Flera dog i väntan på de Vita båtarna i Lubeck och är begravda där. Döden bland fd fångarna fortsatte hela vägen till Sverige. Flera dog strax före inlastningen på de Vita båtarna i hamnen i Lubeck. Ett flertal dog under färden till de svenska hamnarna och begravdes i Sverige. Döden fortsatte att skörda liv bland de fd fångarna även i Sverige, som mest under 1945-1946. I sjukjournalerna, t.ex.från Epidemisjukhuset i Stockholm så står det ofta "vårdtid 3 dagar" och därefter ett kors och anteckning om dagen och klockslaget då patienten dog.

Förintelsen skördade således sina offer långt efter koncentrationslägren, bl.a. Bergen-Belsen befriades.

Vid den judiska begravningsplatsen i Stockholm (Norra begravningsplatsen i Solna) ligger ett hundratal Förintelsens offer som kom med de Vita båtarna till Stockholm begravda.

Sammanlagt så kom det över 600 personer till Stockholm med Vita båtarna. Av de 600 var troligtvis  400-450 judar, egentligen judinnor. Det är vad jag tror, har aldrig räknat exact. Både kristna och judiska fångarna fick att börja med ha landet där de föddes såsom nationalitetsbeteckning. Om min uppskattning är rätt så dog 25% av de judar som kom med Vita båtarna. Omedelbara Förintelsens offer.

Vita båtar. Sammanlagt så kom det över 600 personer till Stockholm med Vita båtarna. Av de 600 var troligtvis 400 judar.. Bilden tagen i Stockholm, Frihamnen, kajplats 2. I bakgrunden en "Vit båt" - S/S Kastelholm. 

Vita bussar. Veit Harlan och Kristina Söderbaum i Lübeck i april 1945. Veit Harlan producerade och Kristina Söderbaum medverkade i ett flertal av hans antisemitiska filmer, inte bara den mest mycket grova ”Jud Süss”. De stannade i Nazitysklam ända tills dess undergång och tycks ha flytt till Sverige mha Vita bussar i april-maj 1945.

Den 15 juli 1945 anlöpta S/S Kastelholm till Frihamnen i Vita båtarnas aktionen för tredje och sista gången. Ombord fanns tre systrar Jakubovits. Den yngsta, Elsa var i så dåligt skick att ho togs omedelbara i en ambulans till Epidemiska sjukhuset (Vid Roslagstull). Hon dog där efter 4 dagar.

Den 15 juli 1945 anlöpta S/S Kastelholm till Frihamnen i Vita båtarnas aktionen för tredje och sista gången. Ombord fanns tre systrar Jakubovits. Den yngsta, Elsa var i så dåligt skick att ho togs omedelbara i en ambulans till Epidemiska sjukhuset (Vid Roslagstull). Hon dog där efter 4 dagar.

Varför gav jag det här inlägget titeln Vita båtar har fortsättningsvis gråa lappar och får inte jämföras med "Bernadottes bragd" - de Vita bussarna. Dels så handlar det om den totala okunskapen om den fantastiska svenska aktionen Vita båtar. Dels så handlar det om den senaste invigningen av Förintelse Monumentet bland gravarna av Förintelsens offer som ägde rum igår. Det kom mycket folk men inga officiella, inga inbjudna bland massmedian, Stockholm lokala politiker, inte ens tjänstemän från Myndigheten för Levande Historia. Trist och mycket märkligt!

Inbjudna
SVT
TV4
SR P1
SvD
DN
Dagen
Mitti
Stockholm stads samtliga Kommunfullmäktige ledamöter

Egentligen så ville jag personligen ha det på det sättet, utan massmedia och politiker. Vi, dem överlevandes barn och barn barn och de som håller Förintelsens Minne levande och de - de begravda Förintelsens offer som kom med Vita båtar till Sverige 1945. Men faktum består, en total tystnad. Vita båtar skall ej nämnas. Vilka som utfärdade de gråa lapparna vet jag inte men resultatet av utskicket av inbjudan är entydigt.