Janusz Korczak och hans barnhem - Jag älskar dina "Przypisy Edytorskie" - fotnoter sa jag till Marta Ciesielska.

En fullständig och grundligare läsning av Janusz Korczaks skrifter underlättas av Marta Ciesielskas mästerligt förberedda och redigerade fotnoter. Detta är en verklig kunskapsgruva om de människor och händelser som Janusz Korczak nämner i sina texter.

skrev i sin recension av Korczak Getto dagbok dr. Joanna Kapica-Curzytek

Det finns egentligen två huvudtyper av fotnoter. Den ena typen förklarar orden som inte används numera. Till exempel kadryl som Janusz Korczak använder i "Bankructwo małego Dżeka". Jag kände till att kadryl var en dans men i Korczaks bok så står ordet för en billig pressylta. Ett annat ord som förklaras är kajet lub kajecik, som betyder skrivbok eller egentligen en liten skrivbok. Ett ord som finns i "Król Maciuś na wyspie bezludnej" som jag kände till men tycks vara numera okänd.

Tillbaka till "Przypisy Edytorskie" - fotnoter av Marta Ciesielska (m.fl).

Många av Janusz Korczaks böcker har egentligen en extra författare. Redan på tidigt s stadium läser man Fotnoter Marta Kopczynska som är Marta Ciesielska flicknamn.

Pełną i bardziej wnikliwą lekturę pism Janusza Korczaka ułatwiają mistrzowsko opracowane i zredagowane przypisy Marty Ciesielskiej. To prawdziwa kopalnia wiedzy o osobach i wydarzeniach, o których wspomina w swoich notatkach Janusz Korczak.

Dom na Krochmalnej na łamach "Małego Przeglądu" / [wybór i oprac. Marta Ciesielska].

Przypisy edytorskie

kadryl (daw.) — tu: niskiej jakości wędlina, tani salceson.
kajecik (daw., z fr. cahier: zeszyt) — zeszycik, mały zeszyt.

The Innocent Children Day (Värnlösa Barnens Dag) and Holocaust Children Victims.

On that particular day, I am always thinking about Korczak and also about Holocaust victims buried in Stockholm. They were 8-10 years old when WWII started and died in Stockholm in 1945-1946. The photograph shows the Holocaust Memorial in Stockholm. 6 stone stabs with the names of death camps where 1.5 million Jewish children were murdered. The granite stabs stand between the graves of Holocaust victims. Some of them were born in 1930. That means as young as 9 years old when WWII started and teenagers when they died in Stockholm.

On December 28, 2019,

Today is the Innocent Children Day (Värnlösa Barnens Dag).
Because of this Day, I wrote (in Swedish) an article on my blog about 14 000 Jewish Infants that were killed by King Herod in Bethlehem and about 1 500 000 innocent Jewish children that were murdered by Nazis during the Holocaust.
On that particular day, I am always thinking about Korczak and also about Holocaust victims buried in Stockholm. They were 8-10 years old when WWII started and died in Stockholm in 1945-1946.
Holocaust Memorial in Stockholm. 6 stone stabs with the names of death camps where 1.5 million Jewish children were murdered. The granite stabs stand between the graves of Holocaust victims. Some of them were born in 1930. That means as young as 9 years old when WWII started and teenagers when they died in Stockholm.

In Sweden, December 28 was earlier called "Menless Children's Day". In 2000, the day changed its name to "Homeless Children's Day" because it was considered that the word "menlös" had acquired too negative a connotation. This is how the Language Council writes: In older Swedish, menlös most likely meant 'innocent' (actually 'without the ability to do anything'), 'without harm or fault', and menlös children were children who had no sins on their conscience. Today, as you know, menlös mainly means 'bland', or 'inoffensive'.

De oavslutade böckerna

We apologize for the inconvenience this causes you. En annan motståndare är kriget där den enda demokratin i Mellanöstern kämpar för sin överlevnad och bekämpar terrorister. Jag hade planerat att tillbringa oktober-december i Israel och göra där de sista intervjuer och arkivsökningarna då mycket av den information jag är ute efter är inte digitaliserad. Det positiva är att den sk Andra generationen där har aktiverats bl.a. genom mina förehavanden och publicitet.

Vissa böcker blir aldrig klara. Troligen så finns det tusentals böcker som är nästan klara eller helt klara men som aldrig kommer att ges ut. Det handlar om olika typer av skapelser. Allt från vetenskapliga verk till poesi, romaner och enkla deckare.

Själv så raderade jag hittills bara min andra doktorsavhandling, helt! Den som skulle handla om de överlevande som kom till Sverige 1945, 1956 och slutligen 1969 och bygga på en enkät från 1994-1995*. Varför? Jag bara kände att jag måste skiva på nytt, inte redigera den gamla Word-filen.

Nu håller jag på och skriver två böcker samtidigt. Böckernas innehåll sväller och kanske jämfört med andra författare så vill jag bli helt färdig med de. Det handlar inte om pengar eller beröm. Det handlar om en viss plikt. Det handlar också om tiden. Tiden är egentligen min största motståndare nu. Det handlar både om min egen ålder och personer jag vill intervjua. Att intervjua är en konst, det är inte bara ett vanligt samtal från vilken man plockar ut russinen. Man kan inte förberedda sig helt före en intervju. Naturligtvis, vet man vilka frågor man vill ha svar på men... Jag har erfarit så många gånger att en intervju har gått nästan helt i en annan riktning än vad jag har planerat. jag har dock inte försökt at styra in intervjun tillbaka till det gamla spåret men lätt istället ett nytt spår utvecklas. Snabbt bearbetade jag i huvudet nya följdfrågor. Jag bör kanske tillägga att de de personer jag har intervjuat är mellan 80 och 100. Det sidospåret brukar utvecklas till ett huvudspår och informationen blir ofta helt ny och äkta.

Den första intervjun är egentligen bara början. Man bara skapar kontakt, en närhet. Man frågar också om artefakter. De brukar inte dyka upp vid den första intervjun.

Två av mina så viktiga personer har gått bort förra året, en i år. Plötsligt. Ofattbart för mig då bara några dagar innan då jag träffade dem var så levande, glada, helt klara i huvudet. Precis som min "extra moster" Erika från Równe som blir 99 om 3 veckor.

En annan motståndare är kriget där den enda demokratin i Mellanöstern kämpar för sin överlevnad och bekämpar terrorister. Jag hade planerat att tillbringa oktober-december i Israel och göra där de sista intervjuer och arkivsökningarna då mycket av den information jag är ute efter är inte digitaliserad. Det positiva är att den sk Andra generationen har aktiverats. Genom de kommer det fram nya dokument och frågor. De har med sig till mötena föräldrarnas brev och dokument skrivna på polska och ryska och frågar om innehållet. Jag måste faktiskt korrigera lite ovanstående, för det är faktiska många av den tredje generationen som undrar över sina förfäders förflutna och den mörka tiden i Europa, Förintelsen.

Moderna översättningsverktyg klarar inte av att läsa de personliga brev där skrivstilen är så varierande.

Jag märker att med tiden så försöker jag göra böckerna mer och mer personliga. Med det menar jag att beskriva de personliga öden mer i detalj på samma sätt som jag gjorde då det handlade om "flickor från Norra judiska begravningsplatsen". Flickor och kvinnor som är direkta offer av Förintelsen. Oftast var de enda överlevande. Bara tre av flickorna hade någon från familjen som överlevde. Bl.a. Elsa Jakubovics kom till den Epidemiska sjukhuset den 15 juli 1945, klockan 6.30 på morgonen direkt från Vita båten S/S Kastelholm som förtöjde in Frihamnen och dog den 19 juli. Vårdtid 4 dagar. Hennes systrar kunde inte närvara vid begravningen p.g.a. karantän reglerna.

*Min andra avhandling var baserad på en stor enkät som jag sammanställde år 1994. Flera frågor i den handlar om sökandet av de närmaste efter Förintelsen. På sidan 1 ställde jag frågor som gällde bara syskonen då jag visste att de flestas föräldrar var döda, läs mördade. De som mirakulöst överlevde Förintelsen var ett slags monogeneration. Utan föräldrar och oftast utan syskon. På sidan 7 i samma enkät ställde jag en följdfråga:

Hur stor del av Din närmaste vän- och umgängeskrets före kriget, överlevde kriget?

Svar att välja var:     Inga         en fjärdedel          hälften         tre fjärdedelar          alla

Svaret var oftast: Inga

Min andra doktorsavhandling var baserad på en stor enkät som jag sammanställde år 1994. Flera frågor i den handlar om sökandet av de närmaste efter Förintelsen. På sidan 1 ställde jag frågor som gällde bara syskonen då jag visste att de flestas föräldrar var döda, läs mördade. De som mirakulöst överlevde Förintelsen var ett slags monogeneration.

Jag märker att med tiden så försöker jag göra böckerna jag skriver på, mer och mer personliga. Med det menar jag att beskriva de personliga öden mer i detalj på samma sätt som jag gjorde då det handlade om "flickor från Norra judiska begravningsplatsen". Flickor och kvinnor som är direkta offer av Förintelsen. Oftast var de, de enda överlevande. Bara tre av de begravda flickorna hade någon från familjen som överlevde. Bl.a. Elsa Jakubovics kom med ambulans till den Epidemiska sjukhuset den 15 juli 1945, klockan 6.30 på morgonen. Hon kom direkt från Vita båten S/S Kastelholm som förtöjde in Frihamnen och dog den 19 juli. Vårdtid 4 dagar stod i hennes utskrivningsrapport. Hennes systrar kunde inte närvara vid begravningen p.g.a. karantän reglerna. Hennes övriga släkt mördades i Auschwitz. En av stenar i Förintelsemonumentet bredvid Elsas grav hette just AUSCHWITZ.

Korczaks letter to Honorable Mr. J. Halpern.

The letter by Korczak was most probably posted in 1929. The same year started Józef Halpern to work at the Korczak´s Orphanage. His first day of work was, according to his own notes Rosh Hashana 1929, Fri, Oct 4 (Hebrew Year 5690). Photo from internet. The envelope has a private collector.

Pan Józek (Halpern) - Yoseph Arnon, asked Korczak for a place as an educator - Bursa-student at the Orphanage Dom Sierot. Here is an envelope of the letter addressed by Korczak to Józek in Lwów (Poland). The letter by Korczak was most probably posted in 1929. The same year started Józef Halpern to work at the Korczak´s Orphanage. His first day of work was, according to his own notes, the Rosh Hashana 1929, Fri, Oct 4 (Hebrew Year 5690).

The post stamp was issued in 1927 to commemorate the 60th anniversary of the birth of J. Piłsudski. Value 20 groszy.


WP *
J. Halpern,
Lwów,
Szpitalna 30.

* WP means Wielmożny Pan - Honorable Mr.

Józef Halpern started to work at the Korczak´s Orphanage. His first day of work was, according to his own notes, the Rosh Hashana 1929, Fri, Oct 4 (Hebrew Year 5690).

Kapos från koncentrationsläger i Sverige.

Många av Kapos och även förklädda SS kom till Sverige vid krigslutet. Många av de blev igenkända, både under resan till Sverige och under karantän och rehabilitering i de svenska beredskapssjukhusen. När de upptäcktes fick de rätt så omild behandling av de andra vilket kan man avläsa i en del rapporter och som här från en Kapos eget läkarkort. Personen ifråga hade uppget som yrke före kriget... "Slaktare".

Kapo (ty., kortform av Kameradenpolizei ’kamratpolis’), var en benämning i nazistiska koncentrationsläger av fångar som blev lägerledningens medarbetare med uppgift att vakta de andra fångarna. De fick bättre behandling, med större matransoner och andra privilegier. t.ex. eget rum i baracken och möjlighet att förflytta sig mellan olika delar av lägret.
Kapos, var barackansvariga och hade i en del läger en utmärkande brun eller gul armbindel och en träpåk. Tack vare Kapos kunde nazisterna minimera egen SS-personal.

I många fall, trots att de själva var fångar överglänste de även SS-männen med sin grymhet. De kunde misshandla andra fångar, råna dem och till och med döda dem utan konsekvenser.

Kapos samarbetade med tyskarna, kontrollerade och skrämde sina till en total medfångar.

I Tyskland, redan före kriget, användes som Kapo kriminella och så kallade "asociala" fångar. Många av de var de mördare, tjuvar, hallickar eller prostituerade som tidigare avtjänat straff i Reichs fängelser.

Många av Kapos och även förklädda SS kom till Sverige vid krigslutet. Många av de blev igenkända, både under resan till Sverige och under karantän och rehabilitering i de svenska beredskapssjukhusen. När de upptäcktes fick de rätt så omild behandling av de andra vilket kan man avläsa i en del rapporter och som här från en Kapos eget läkarkort. Personen ifråga hade uppget som yrke före kriget... "Slaktare".

Den 11 maj 1945 kom med S/S Homberg till Malmö 1375 flyktingar från Flensburg, av de var 142 kvinnor.

Under resan från Flensburg till Malmö hade en handfull människor dödats och dumpats i havet, troligen var det upptäckta kapos och SS-lägervakter. Brittiska underrättelser berättade att koncentrationslägervakter fanns bland de fjortonhundra flyktingarna. Vad som exakt hände på fartygen fastställdes aldrig. Svenska polisen avslutade sin förundersökning! Att Sverige blev till en fristad för krigsförbrytare läser man i många personliga skildringar, bl.a. från beredskapssjukhusen. Nazister och krigsförbrytare kom till Sverige bland övriga flyktingar. Precis som de så hade de inga dokument och fick som alla andra en blå stämpel i sina inresehandlingar till Sverige.

Inte alla Kapos var grymma sadister. En del använde sig av funktionen för att hjälpa andra.

29 dni przed wybuchem wojny Korczak tak opisał swoje ostatnie spotkanie z Zrubawelem Giladem...

Klewań (pow. Równe) - Spotkanie aktywu Haszomer Hacair. Zrubawel Gilad pierwszy od prawej.

Znalazłem w naszym Archiwum Korczakowskim w Szwecji list (maszynopis) Korczaka pisany 2 sierpnia 1939* roku do Józka (Arnona) w którym opisuje swoje spotkania z Zrubawelem Giladem. W tym okresie nie mieszkał już Doktor w Domu Sierot lecz na ul. Złotej 8. Tam właśnie odwiedzał go Zrubawel.

Byłem zaskoczony opisem ich konwersacji: "/on po niemiecku, ja po rosyjsku/ szło jakoś", pisze Korczak. Oznacza to że znajomość Korczaka języka niemieckiego była bierna.

W tym okresie, po drugiej wizycie w Eretz Israel, Korczak co raz częściej myśli o emigracji z Polski. Do Józka Arnona pisze jednak o planach 4 miesięcznego pobytu w Erec Izrael**.

Ciekawym wątkiem listu jest początek listu Korczaka***:

Ostatnie dwa miesiące byłem poza przestrzenią i czasem. Postanowiłem odświeżyć się /słone kąpiele w Druskiennikach**** i miesiąc na kolonii w roli młodego /znów/ wychowawcy.

Korczak w korespondencji z Zrubawelem Giladem po jego powrocie do Izraela pisał:
"Piękną mamy tego roku jesień w Polsce, takiej nie masz nawet u was, w Palestynie! Gdybym mógł jednak udać się tam z całą moją dzieciarnią, byłbym szczęśliwy!
Tak się, przyjacielu, sprawa przedstawia".

* List (maszynopis) Korczaka pisany 2 sierpnia 1939w Archiwum Korczakowskim w Szwecji. Niestety nie wiadomo kto przekazał, prawdopodobnie od Cesi Arnon z kibucu Ein Hamifratz która powiedziała że będzie ekstra babcią dla moich córek.

** Korczak miał kontakty w tym okresie z Sochnutem na temat emigracji do Erec Israel.
*** List pisany 2 sierpnia 1939 roku, tzn. "miesiąc na kolonii" to lipiec. Poprzednio w w czerwcu, był Korczak w Druskiennikach.
**** Druskieniki to popularne uzdrowisko położone na brzegu Niemna. W Druskienikach bywali Józef Ignacy Kraszewski, Stanisław Moniuszko, Juliusz Osterwa, Hanka Ordonówna, miał tu swój dworek, tak zwaną „Pogankę” Józef Piłsudski.

Om Arkeologer, Mullvadar, Plagierare, Riksantikvarieämbetet, Judiska församlingen och Förintelsemuseet i Stockholm.

Pågående artikel - ej klar!

Arkeolog Daniel Leviathan anmäldes för plagiat till Lunds universitets rektor som avböjde att undersöka hans väldokumenterade plagiarism då han ansåg att hans doktorand var avlönad av Judiska församlingen. Källa till bilden. Handlingar finns hos Registrator, Lunds Universitet.

Plagiat är en medveten direkt upprepning eller efterbildning av annan författares eller konstnärs arbete utan angivande av källan. Plagiat kan bryta mot olika former av immaterialrätt eller mot branschetiska regler. (källa Wikipedia och egna erfarenheter).

Israelisk Mullvad bankar med huvudet mot gångarna. Tidigare, som forskare har jag undersökt den Israeliska mullvaden. Mullvaden ser main inte ofta då den lever i gångar under jorden som den själv gräver. Grävlingens ögon är mycket små och örat saknar ytteröra. Nosen är ett känsligt känselorgan som inte används i grävandet. Innerörat som jag undersökte har en sk uppbyggnad. Den mullvaden jag undersökte tillsammans med ett antal andra forskare hette Spalax ehrenbergi.  Ämne Mullvad kommer jag att beröra nedan i delen om Riksantikvarieämbetets inblandning.

Vad Riksantikvarieämbetet, Judiska församlingen och Förintelsemuseet i Stockholm sysslar med officiellt hittar man på deras hemsidor. De andra, okända sammanflätade verksamheter kommer jag att hänvisa till i deras egna framställningar.

Primär och sekundär avsiktlig plagiering

Jag tillskrev för ett par månader sedan till en arkeolog, numera chef för Förintelsemuseet i Stockholm att de utövar plagiering av mina och Föreningen Förintelsens Minne resultat. Fil. dr. Katherine Hauptman som kände till Leviathans sätt att arbeta, plagiat bemötte kritiken att de uppgifter hon har fått från Judiska församlingen som hon samarbetar med. På samma sätt bemötte hon informationen om de  ekonomiska oriktigheter när det gäller "stödet till projektet". Jag påminde henne att Förintelsemuseum är inte "en tvättstuga" för Judiska församlingens medel. Då Museum om Förintelsen är ett statligt verk kan brevväxling mellan Föreningen  Förintelsens Minne, Katherine Hauptman och hennes chef finns att tillgå hos Registrator, Sveriges Historiska Museer.  

Vad är primär och sekunder plagiering. Häleri och Köp i god tro.
Köp i god tro innebär att man vid köptillfället är fullständigt ovetande om de omständigheter som gör att säljaren inte har rätt att sälja eller överlåta egendomen. En köpare av begagnade varor har enligt lagen en undersökningsplikt för att just undvika häleri. Samma gäller vetenskaplig information. För att undvika plagiarism (både primär och sekundär) bör en forskare, oavsett om han/hon är doktorand, filosofie doktor undersöka och ange den primära källan. Samma sak gäller myndighetspersoner och bokförlag. Ovanstående gäller Föreningen Förintelsens Minne projekt som Judiska församlingen har övertagit som nu tycks ha övertagits av Museum om Förintelsen och Riksantikvarieämbetet. Därav rubriken ovan. Samtliga nämnda har informerats om det speciella upplägget på mycket tidigt stadium.

Vad är det för trams?

Hauptman skriver: "Vi har inte fått kännedom om att det finns något avtal kring upphovsrätt gällande det tidigare arbetet mellan dig och Judiska församlingen. Därmed ser vi inte att det finns underlag för att tala om plagiat vad gäller historien om 1945-års räddade och det arkivmaterial från öppna arkiv som använts i det projekt som nu publiceras under namnet Förlorade röster".
Det handlar inte om samarbetet mellan mig och Judiska församlingen eller ett Avtal om upphovsrätt? Vad är det för trams? Det handlar, ur forskarens synpunkt, om informationen vem som beskrev projektet först, formade arbete och till stor del utförde det. Det var jag och Föreningen Förintelsens Minne. Inte en judisk församling. Det finns bevis till det i de publicerade artiklar, bl.a. vetenskapliga som fil.dr. Hauptman borde för länge sedan tagit del av. Två arkeologer vid den tidpunkten visste inte ens om projektet och en studerade fortsättningsvis hebreiska. Det lukta illa, det tyder på en primär och sekunder plagiering.
Hauptman skriver: "Sveriges museum om Förintelsen har sedan 2023 ett samarbetsavtal med Judiska församlingen och därefter: Sveriges museum om Förintelsen har inte mottagit några bidrag för vårt arbete med detta". Men forskare som arbetar med fortsättning av projektet som Föreningen Förintelsens Minne startade för Sveriges museum om Förintelsen får en lön från Judiska församlingen som bidrag till löner från Riksantikvarieämbetet. Låter det krånglig?

Hauptman skriver vidare: "På webbsidan Förlorade röster finns referenser till den forskningslitteratur som använts som underlag för texterna. Foton och referenser till originalkällor varifrån dokument är hämtade har godkänts av respektive organisation som har upphovsrätt till materialet innan publicering".
Det här skall vara svaret på att det var jag och Föreningen Förintelsens Minne som skrev första om undersökte bakgrunden till de begravda som vi kallar för Förintelsensoffer då de dog i direkt anslutning och pga av hälsoskador de åsamkats i koncentrationslägren och getton. Det var vi som beskrev vilka arkiv man skall leta fram svaren och beskrivningar av de begravdas öden. Året var 2018. Att jämföra det med arkeologiska fynd för de som har mera anknytning till den forskningen. Hela världen är fylld av arkeologiska fynd. En del av de blev kända genom de arkeologiska utgrävningarna, resten inte. Om man är en riktig forskare eller bara en rättfärdig människa. 

Hauptman skriver vidare: "På webbsidan Förlorade röster finns referenser till den forskningslitteratur som använts som underlag för texterna". Det är dock inte de första referenserna som man bör alltid skriva om vid sådan kontext. Särskild om man följer exakt, i detalj,  ett projekt tidigare beskrivet  och påbörjat (2018) av någon annan, läs mig och Föreningen Förintelsens Minne.

För arkeologer och andra forskare

Palatset i Knossos på Kreta blev metodiskt utgrävd av sir Arthur Evans i början på förra seklet. Evans skrev bl.a. The palace of Minos, tre band, som utkom under.1921–30. Om man skriver om ett projekt som har med utgrävningarna på Kreta och i staden Knossos att göra så bör man nämna mannen som startade det, även om det beskrevs för 100 år sedan. Hederlighet!

När började Daniel Leviathan att besöka arkiven och efterfråga dokument som jag publicerade innan. 

I Riksarkivet finns den första anteckningen den 22 april 2020. Han besökte enbart expeditionen och beställde material till dagen därpå som han fick framlagt vid bord nr. 1. Därefter dröjde det fram till 11 juni. Hans beställningar därefter gällde de handlingar som jag redan publicerade år 2018 och fanns i projektbeskrivningen som jag som representant för Föreningen Förintelsens minne överlämnade till till Stockholm. Judiska församlingen fick en kopia av den då de var involverade i projektet såsom "markägare".

Arbetet och beskrivning av de begravda fortsatte. Nedan forskningsarbete och beskrivning av den femte av Förintelsensoffer begravda vid Norra Judiska begravningsplatsen.

WEDNESDAY, JANUARY 23, 2019

Efterlysning - "1945 års räddade" begravda under åren 1945-1947 - Jag söker fakta om de och deras liv innan Förintelsen - Ett QR underlag - Del V.

Specifika artiklar om inskriptioner på Förintelsens offers gravar.

Vidare finns det ett otal artiklar bl.a. från januari 2019 där man specifikt diskuterar frågan av tjeckiska och polska namn där genusfråga och germanisering av namnen (Sara och Israel) under och efter kriget måste beaktas vid ändringen av uppgifterna på gravstenarna. I flera slaviska språk, som ryska, tjeckiska och polska, slutar kvinnors och mäns efternamn olika. Grammatiken i de språken är otroligt könsbunden. Låt mig ge ett exempel. Det finns en kvinna från Prag begraven under namnet Gertrud Lorie f. 1918. Så har hon aldrig hetat. Enligt det tjeckiska systemet skulle hon heta Lorieova och inget annat.

Förintelsens Minne - Sanningen

Lokalhistoria av Stockholm kopplad till Förintelsen har för första gången beskrivits på hösten 2018 i samband med uppvaktning av Stockholms borgarråd. Manuset, på ett 20-tal sidor från Föreningen Förintelsens Minne finns arkiverat i Stadshuset. Författare Roman Wasserman Wroblewski, Föreningen Förintelsens Minne, se nedan omslagssidan. Vi föreslog att ihågkomma Förintelsensoffer begravda i Stockholm genom att markera det kvarteret de ligger begravds i genom ett Förintelsemonument 6 stenar - 6 miljoner. Senare Judiska församlingen (ansvariga Aron Verständig och Isak Reichel) skändade platsen exakt på 75 årsdagen av UNRRAs Vita Båtarnas ankomst till Sverige (juli 2020). Riksantikvarieämbetets anslag tycks ha använts för att utföra den omfattande skändningen.