Flickorna i rött

Som tidigare meddelats så Nellys sele krymper oerhört fort.

På bilden skyndar hon sig tillsammans med Nanna för en träff i Västermalmsgalerian.

Nelly rumsren men inte syskonen!

Till skillnad från många andra jag känner (t.ex. bland mina syskon) kan jag numera säga att Nelly är rumsren. Både när det gäller hennes fysiologiska funktioner och själen.

Samma metod som jag använde då mina barn var små använde jag med Nelly. Det gällde att passa på att gå ut med Nelly vid de tillfällen då risken för en pöl eller en hög är som störst. Således efter det hon har sovit eller ätit eller lekt intensivt.

När det gäller mina barn så bytte jag omedelbart blöjan efter att ha hör att de har kissat. Hemma fick de gå så mycket så möjligt utan en blöja.

För att få Nelly rumsren på snabbast möjliga sätt så sov vi första nätter med henne på en uppblåsbar maddras i köket. Hunden som separerades efter 8 veckor från sin mamma fick på det sättet en extra trygghet och Nanna och jag kunde reagera omedelbart då Nelly vaknade genom att springa ned 2 trappor och ställa henne på grässmattan.

Vi berömde Nelly varje gång hon jorde ifrån sig ute. BRAVO var nyckelordet. Vi berömde henne medan han gör det, inte efteråt. En hund förknippar beröm med vad den gör, inte vad den gjort. Därför sa vi inget när vi hittade "för sent" en liten pöl hemma. Vi uttryckte oss dock mycket fördömande när hon gjorde det i vårt sällskap!

Regelbundna tider för mat, sömn och lek hjälpte mycket att uppnå den totala rumsrenheten. Naturligtvis faktum att Nelly fick med tiden bättre kontroll till sina slutmuskler bidrog till det också.

Att Nelly hade så lätt att bli rumsren var nog faktum att hennes uppfödare höll valparna uta på grässmattan. Det var därför naturligt att fortsätta göra nr 1 och 2 just på det underlaget, istället för en tidning eller liknande.

Sele "krymper"

Nellys sele krymper. Med andra ord Nelly växer. För 3 veckor sedan var den lagom. Sedan fick jag förstora den två gånger med ett antal extra centimetrar varje gång!

Tidigare så tyckte Nelly att bilresor var rätt så tråkiga då hon kunde enbart se genom framrutan trädkronor och husfasader. Nu har hon vuxit så mycket att hon kan titta genom sidorutan. Dagens färd var till veterinären på Stora Essingen

Grön Allians

Sommaren 1968 fick jag en åtråvärd anställning Allians Fönsterputs. Firman låg nog på Tegenergatan bakom spårvagnshallarna. Jag minns att man fick kvittera ut gröna, solida men ack så tunga trästegar. Firmanamn Allians stod på det med vit färg. Därefter fick man en hink en flaska med ammoniaklösning och en med någon typ av Yes, således med tensider.
De tråkigaste jobben var de inom olika kontor. De trevligaste, snabbaste var skyltfönster längs Hötorget och Slöjdgatan.

Ett jobb minns jag särskild bra. Det var ett skyltfönster i en fastighet nära Franska skolan där Döbelnsgatan övergår Johannesplan och därefter i Mallmskillnadsgatan. Det var ett jättehögt fönstret som sträckte sig en halvtrappa upp. Då jag inte kunde på något sätt nå övre fönstrens övre delar fick jag göra en improviserad ramp. Den bestod av min röda folka 1200 (1965) med takräcke på. Folkan körde jag upp på trottoaren och på takräcket ställde jag Alliansstege och så kunde jag lätt putsa de översta fönstren. Trots mina ansträngningar och uppfinnaranda tyckte beställarna inte om min och ringde firman och sa något om en cirkusartist…

Aluminium stege betraktades på den tiden som en Rolls Roys

Bananrepubliken i Frihamnen

Det var genom en Polenvän Bengt Windell, som älskade att åka till Polen på 60-talet som jag fick jobbet där. För Bengt var det nog hans första jobb efter ekonomistudierna. Han var någon typ av "lägre kontorist" på den tiden (därefter blev han med tiden vd för hela Banan-kompaniet AB). Mitt jobb var huvudsakligen att lossa vagnar som kom från Göteborg. Jobbet var tung, precis som lådorna. Mina arbetskamrater lärde mig grundkunskaper i finska som jag minns fram till idag. Vad det betyder vet jag inte exakt med min fru som är finlandssvenska rodnar varje gång jag demonstrerar språkkunskaperna.

Banantågen kom två gånger i veckan. Däremellan packade jag bananer på ackord i plastpåsarna som prismärktes därefter. Jag fick också köra ut bananer i ChiquitabilPå den tiden so bytte man namn eller leverantör så överallt fanns skyltar FYFFES nu heter vi Chiquita.

Att Banankompaniet ligger i Frihamnen så beror det troligen på att man har planerat att ta emot båtarna i Stockholm och inte i Göteborg.¨

Det gamla fotot föreställer arbetet vid packningen. Så har jag också stått. Delade bananer till 3-5 stycken och packade de i plastpåsarna som prismärktes direkt för de olika datalisterna.

Nelly växer i relation till

Tiden går fort och Nelly växer så det knackar. Det är huvudsakligen genom att jämföra hennes prestationer, möjligheter och saker som börjar bli svåra att genomföra som man märker det.

Nelly kan numera använda Jim baos mat- och vattenskål.

Nelly kan inte längre krypa under staketet som omgärdar vårt hus.

Nelly kan, dock med svårigheter krypa under soffan i TV-rummet.

Kapplöpningen och löpning

Nelly älskar TVs programm med hundar, även reklam. Hennes favorit är Kapplöpningen till Sydpolen 1911. Där två nutida lag, upprepar en av de mest ansträngande expeditionerna genom tiderna - Kapplöpningen till Sydpolen 1911, mellan norrmannen Roald Amundsen och engelsmannen Robert Falcon Scott.
Nelly reagerade mycket starkt när en av tikarna som började löpa blev en ledarhund. Alla hundar både från det egna och de andra hundspann ville springa efter henne med en del krockar som resultat..