Monday, March 8, 2010
Sunday, March 7, 2010
Vilda Nelly
Det är vår Nelly som har pinnen. Här springer hon med en mörkare kompis på isen utanför Djurgården.
En Ryss, en Polack och en Jude - troligen en typisk historia
Judar i Polen före andra världskriget - 3 113 900
Efter andra världskriget sägs att vi var cirka 100 000.
Efter 6 dagars kriget stannade få.
Nu, när nästan hela generationen av Holocaust överlevande är borta börjar vi, second generation, tänka på vår uppfostrat i "that Poland". Ett uttryck som jag har använd sedan slutet av sextiotalet.
Var vi någon typ av curlingbarn som skulle få bra glid i livet men inte bara genom att man banade och borstade vägen framför oss men även genom att man såg till att föräldrarnas ögonsten skulle aktas för onödiga kollisioner.
Vad ansågs vara en kollision eller en ojämnhet på vår väg glättades till på olika sätt som kanske först nu efter en halvt sekel kan anses vara sofistikerade. Hur som helst så ger de mycket att tänka på.
www.nytimes.com/2010/02/28/world/europe/28poland.html?scp=5&sq=polish jew&st=cse
I en New York Times artikel kan man läsa om ett exempel från en tredje generationen som plötsligt fick veta om sitt ursprung och saddlade om från en neonazi skinhead till en ortodox jude.
Orsaken till ovanstående var troligen hans föräldrars (second generation - dvs sådana som jag själv) önskan att: Vad? Det är en fråga som plågar mig!
Killen i Warszawa förklarar sina föräldrars beteende: “My parents were the typical offspring of Jewish survivors of the war, who decided to conceal their Jewish identity to try and protect their family.”
OK, tänker jag på verben conceal - to prevent from being seen or discovered.
Vad gömmer sig bakom det att gömma och försöka glömma i andra generationen. Här tänker jag endast på de som vet om eller kan misstänka sitt judiskt ursprung.
Jag tänker på ett bråk i gymnasiet där en ryss (dvs en kille med ett ryskt efternamn) slog en jude - Jurek Lewi och en polack (med ett polskt klingade namn)- dvs jag själv bråkade. Jag kom till en undsättning av juden som slogs av ryssen då han var en jude och ryss var en judehatare. Jag försvarade juden och fick en kraftig smäll mot magen av ryssen men lyckades att svara med en rak vänster mot hans öra (tyvärr, lite svag) varefter ringde skolklockan och rasten samt bråket var slut. Jurek Lewi var svagast av oss, ryssen kraftigast och van med slagsmål, inte minst med sin tvillingbror.
Jag fick så småningom ana och därefter veta om mitt ursprung. Jag hann dock ta mitt körkort innan. Nyligen fick jag veta att den antisemitiska ryssen (det var det bråket handlade om) var också en jude. Konstigt bråk tänker jag nu när 45 år har passerat från händelsen i korridoren framför toaletten i gymnasiebyggnaden på Karowa 18 i Warszawa.
Fortfarande förundras jag över att jag har aldrig, på riktig, in på djupet frågat mina föräldrar eller kanske fått mina föräldrar att självmant berätta varför vi saknade far- och morföräldrar eller mer om deras liv under fyrtiotalet, samma fyrtiotalet av vilkets slutskede jag föddes.
Efter andra världskriget sägs att vi var cirka 100 000.
Efter 6 dagars kriget stannade få.
Nu, när nästan hela generationen av Holocaust överlevande är borta börjar vi, second generation, tänka på vår uppfostrat i "that Poland". Ett uttryck som jag har använd sedan slutet av sextiotalet.
Var vi någon typ av curlingbarn som skulle få bra glid i livet men inte bara genom att man banade och borstade vägen framför oss men även genom att man såg till att föräldrarnas ögonsten skulle aktas för onödiga kollisioner.
Vad ansågs vara en kollision eller en ojämnhet på vår väg glättades till på olika sätt som kanske först nu efter en halvt sekel kan anses vara sofistikerade. Hur som helst så ger de mycket att tänka på.
www.nytimes.com/2010/02/28/world/europe/28poland.html?scp=5&sq=polish jew&st=cse
I en New York Times artikel kan man läsa om ett exempel från en tredje generationen som plötsligt fick veta om sitt ursprung och saddlade om från en neonazi skinhead till en ortodox jude.
Orsaken till ovanstående var troligen hans föräldrars (second generation - dvs sådana som jag själv) önskan att: Vad? Det är en fråga som plågar mig!
Killen i Warszawa förklarar sina föräldrars beteende: “My parents were the typical offspring of Jewish survivors of the war, who decided to conceal their Jewish identity to try and protect their family.”
OK, tänker jag på verben conceal - to prevent from being seen or discovered.
Vad gömmer sig bakom det att gömma och försöka glömma i andra generationen. Här tänker jag endast på de som vet om eller kan misstänka sitt judiskt ursprung.
Jag tänker på ett bråk i gymnasiet där en ryss (dvs en kille med ett ryskt efternamn) slog en jude - Jurek Lewi och en polack (med ett polskt klingade namn)- dvs jag själv bråkade. Jag kom till en undsättning av juden som slogs av ryssen då han var en jude och ryss var en judehatare. Jag försvarade juden och fick en kraftig smäll mot magen av ryssen men lyckades att svara med en rak vänster mot hans öra (tyvärr, lite svag) varefter ringde skolklockan och rasten samt bråket var slut. Jurek Lewi var svagast av oss, ryssen kraftigast och van med slagsmål, inte minst med sin tvillingbror.
Jag fick så småningom ana och därefter veta om mitt ursprung. Jag hann dock ta mitt körkort innan. Nyligen fick jag veta att den antisemitiska ryssen (det var det bråket handlade om) var också en jude. Konstigt bråk tänker jag nu när 45 år har passerat från händelsen i korridoren framför toaletten i gymnasiebyggnaden på Karowa 18 i Warszawa.
Fortfarande förundras jag över att jag har aldrig, på riktig, in på djupet frågat mina föräldrar eller kanske fått mina föräldrar att självmant berätta varför vi saknade far- och morföräldrar eller mer om deras liv under fyrtiotalet, samma fyrtiotalet av vilkets slutskede jag föddes.
Wednesday, March 3, 2010
Nya mål - Nya hål eller vice versa
Från Jim bao today November 2006
Jag har lyckats att gå ned 10 kg under 24 novemberdagar. Hoppas dock, att före den 1 december se bara två digitaler (före punkten) på vågen.
Således
99.9
Nya mål - Nya hål eller vice versa
Tyvärr, har jag under 2009 kommit upp till 111 + kg.
Nu, efter januari-februari tävlingen ser jag igen bara 2 siffror före punkten 95 och en liten sexa efter således 95.6.
Nytt hål att göra i mitt skärp.
Tuesday, March 2, 2010
Nyheter från Indien Holifesten som är en polsk Smigus-dyngus som den i Tatrabergen.
Vad finns det för koppling mellan bilderna?
Vatten i stora mängder!
Holi är årets färgstarkaste högtid i Indien. Holi är en karnevalsliknande fest som pågår i flera dagar, med en på sina ställen helt galet lössläppt och vilt avslut. Rent tekniskt går det ut på man smetar färgpulver och sprutar färgat vatten i allehanda starka färger på varandra. Överallt kan man köpa hinkar, vattensprutor och pistoler samt påsar, eller t.o.m. säckar med färg. Tyvärr, är färgen inte alltid vattenlöslig!
I Polen finns i april Śmigus-Dyngus eller Lany poniedziałek - Fuktig (vatten) Måndag. Ingen färg men mycket, mycket vatten.
Monday, March 1, 2010
Sara Rein Hornemann - R. Hornemann (1863–1960)
Vem var R. Hornemann?
Sara Johanne Rein Hornemann studerade i Christiania (dvs Oslo) under åren 1883-86, sedan under åren 1891-93 i Paris. Sedan år 1894 har hon arbetat på målarskola med Harriet Backer (1845-1932), vars arbete fick stort inflytande på verk av konstnären.
Sara Johanne Rein Hornemann, född 16 september 1863 i Rissa, Sør-Trøndelag, Norge, död 1960, norsk målare, elev av Christian Krohg, Puvis de Chavannes og Harriet Backer, målade for det mesta naturalistiska interiörer och porträtter. Denna fattiga information om R Hornemann får man ihop från två norska sajter. Man får också veta att både hennes mor och syster levde långt över nittio år.
Det finns ingen djupare information om Sara Johanne Rein Hornemann eller bilder på hennes konst på internet.
Man kan ana sig till att hon följde i fotspår sina äldre kvinnliga norska kolleger Harriet Backer och Kitty L Kielland. Deras gemensamma nämnare är kontakter med Christian Krohg och hans fru Oda som var jämngammal med Hornemann samt den franske konstnären Pierre Puvis de Chavannes. Hur många tavlor hade R Hornemann hunnit måla under sitt långa liv? Hennes lärare Harriet Backer var känd att arbeta mycket långsamt och det finns endast 180 målningar av hennes hand.
Sara Johanne Rein Hornemann signerade sina tavlor R. Hornemann
Om Hornemann: norsk slekt som stammer fra Henrik Hornemann (1644–1716). Han innvandret fra Flensburg til Trondheim og ble en av byens rikeste kjøpmenn. Den store bybrannen i Trondheim 1681 brøt ut i hans brygge ved Nidelva. Han var far til bl.a. rådmann Hans Horneman (1688–1764) og Anna Horneman (1671–1766), som ble stammor til de nålevende slektsgrener.
Rådmann Hans Horneman var tollforpakter og eide store andeler i bl.a. Selbu og Røros kobberverker og drev 28 sagbruk. Denne linjen døde ut med hans sønnesønn, cand.jur. Henrik Olaus Horneman (1761–1841).
Anna Horneman ble gift med assessor Ebbe Carstensen (1694–1748), som fra 1704 var eier av godset Reinskloster i Rissa, som fremdeles er i slektens eie. Deres barn var bl.a. assessor Henrik Horneman til Reinskloster (1694–1748), som tok morens navn, og sogneprest Niels Ebbesen Tønder (1700–65), som tok mormorens navn. Assessor H. Horneman var far til bl.a. justisråd Henrik Horneman til Reinskloster (1738–1807) og generalmajor Johan Thomas Horneman til Reppe (1740–1825), som ble stamfedre til tre grener av slekten. Justisråd H. Horneman eide Hornemansgården i Trondheim, og var far til bl.a. eidsvollsmannen, stiftsoverrettsassessor Christian Hersleb Horneman (1781–1860) og cand.jur. Ebbe Carsten Horneman (1784–1851). C. H. Horneman var far til godseier, stiftsoverrettsjustitiarius Robert Nicolai Horneman til Reinskloster (1815–89) og genealogen Jacob Hersleb Horneman (1819–86). R. N. Horneman var far til maleren Sara Rein Horneman (1863–1960).
Foto: Två tavlor av R. Horneman med hennes signaturer (mittenfotot) Grote kerk in Dordrecht and fish market och Flower market at channel.
Subscribe to:
Posts (Atom)
