ORP Batory

Den 2 oktober eskorterade den svenska torpedbåten HMS Ragnar (på bilden bakom ORP Batory) den polska patrullbåten ORP Batory till Klintehamn och dagen efter bogserades den till Visby. Bilden nedan är troligen tagen av Marindistriktschefen för Gotland kommendör Erik Braunerhielm

Batory i Modlinvarvet utanför Warszawa

ORP Batory
Total längd - 21,2 m
Totalbredd - 3,6 m
Djupgående - 1,2 - 1,35 m.
Deplacement - 28 ton
Motoreffekt högsta - 2 x 550 hk
Motoreffekt marsch - 175 hk
Hastighet Maximal -24,85 Knop
Operationsradie - 264 nm (nautiska mil)
Beväpning - 2 tunga kulsprutor
Maxim Browning kaliber 7.9 mm
Besättning - 10 människor

Jag nämnde tidigare i min blog, i samband med de ubåtar som flydde Polen i september 1939 att även patrullbåten ORP Batory lyckades fly.

Patrullbåten var byggd 1932 i närheten av Warszawa i varvet Modlin enligt ett projekt av ingenjör Alexander Potyrała. Skrovet var delvis byggd av aluminium. När båten testades i Gdynia orsakade den med sina 25 knop jättehöga svallvågor och genererade många problem för de förtöjda fartygen vars förtöjningar slets sönder.





Under sin hela gränsbevakningstjänstgöring blev Batory känd bland smugglare för sin snabbhet i sådan utsträckning att ingen av de prejade skepp har försökt att fly.
Batory hade deplacement på 28 ton var 21,20 meter lång 3,60 bred och lika och hade 1,3 meters djupgående.

För att garantera högsta hastighet fick den hjälp av två motorer på lätt brännolja (bensen), vid vanlig patrullering användes en dieselmotor med en motoreffekt 12 hk. Under däck fanns en dubbelhytt för två officerare och hytt för besättningen på sex. Batory var utrustad med en radiokommunikationsapparat med radie av 200 km, reflektor som nådde upp till 5 km.

När Batory var underordnad Gränsbevakningen var den första befälhavaren för fartyget kapten M. Chmielewski. Den polska marinen övertog Batory strax före utbrottet av andra världskriget. Under det tyska anfallet den 1 september hade Batory gett luftvärnseld mot det tyska Luftwaffe som besköt på Hel-halvön.

Den 10 september beordrades besättning att lämna båten, demontera de två tunga kulsprutorna och införlivades i försvaret av Hel-halvön kusten.

Inför den polska kapitulationen och överlämnandet av Hel återvände delar av besättningen till ORP Batory och på kvällen (19.40) den 1 oktober 1939 flydde 16 personer genom tripla tyska avspärrningarna. - Då hade ORP Batory 16 besättningsmedlemmar som består av kpt. Jerzy Milisiewicz - arrangör av flykten, kapten Eligiusz Ceceniewski, kpt. Konrad Sawicz - Korsak, Alfons Mountain, Tadeusz Męczyński, sek. Mieczyslaw Tarczyński, 4 underofficerare, tre tulltjänstemännen och tre civila.
kpt. Jerzy Milisiewicz - (40 år gammal då) var arrangören av flykten hade beskrivit den noggrant i sina anteckningar. Han upplevde en misstro till honom som baserade sig på att han inte tillhörde flottan. Samtidigt som jag har kunnat utläsa av hans sätt att föra båten över Östersjön och undvika tyskarna, helt superba. Då han innan planerade flykten i en enkel segelbåt så måste hans navigations- och sjökunskaper vara ganska bra.

Kraftig storm på Östersjön på morgonen den 2 oktober bidrog till Barorys driftsmotorhaveri. Också bränsle till de 2 stora 550 hk motorer började ta slut. Batory fick kontakt med svensk militär som hänvisade de till hamnen i Visby?. Vid 12-tiden närmade sig Batory Gotland men upptäcktes av ett tyskt spaningsplan och snart kom 3 stycken tyska jagare (troligen "Bremse", "Grille", "Hansestadt Danzig").
Jag undrar var exakt ORP Batory befann sig? Mellan Stora Karlsö och Klintehamn?

Närmast Batory kom tyskt jagare/minfartyg Grille. Grille var ett fartyg på 3.420 ton byggd personligen för Adolf Hitler. Grille gjorde 26 knop. Hon var välbeväpnad med fyra 37 mm AA kanoner i dubbla fästen samt fyra 20mm AA kanoner. När kriget bröt ut blev hon ett minfartyg hade och kunde lägga ut mellan 120 till 228 minor. När Tyskland kapitulerade maj 1945 den övertog brittiska marinen Grille. Året därpå såldes hon till ett privat företag och blev en Medelhavet kryssningsfartyg fram till 1951 då hon skrotades.

På Batory lyckades man dock fixa motorn och stäva mot svenskt territorialvatten där den fick faktiskt skydd av den svenska torpedbåten "Ragnar" (HMS Ragnar (22) tidigare (5), var en jagare i svenska flottan). HMS Ragnar eskorterade Batory till Klintehamn
"Batory" besättningen blev internerad (se 2 st svartvita bilder frav besättningen och båten i Klintehamn). Tre tulltjänstemän, två civila och reservist som Batory togs ombord från en mindre flyende motorbåt hade dock släppts.

Batory bogseras av "Ragnar" till Visby, där det skadade propellern reparerades. I början av november 1939 bogserades Batory av vedettbåten "Snapphanen" till Vaxholm i Sverige (andra källor säger att det var i januari 1941 som Batory kom frän Visby till Stockholm).


I Stockholm låg Batory förankrad bredvid det polska skolskeppet "Dar Pomorza" och de tre polska ubåtar.

När nazityska styrkor den 9 april 1940 gick in i Danmark och Norge beslöt Sverige att flytta de polska u-båtarna från Vaxholm till Beckholmen på Södra Djurgården, där redan skolskeppet, fullriggaren Dar Pomorza var förtöjt. I juni 1940 insåg man att detta var fortfarande en olämplig placering varefter ubåtarna bogseras in i Mälaren där de kom att ankras upp i Mariefreds närhet. Batory stannade dock i närheten av Dar Pomorza. Då de flesta ur besättningen av Dar Pomorza (förutom sju stycken) som har gett sig av till England och Polen stannade i Sverige utgjorde Dar Pomorza ett slags hotell för besättningarna av de tre ubåtar och för Batorys besättning.

Under september 1945 blev det på nytt ett återseende av de 3 ubåtar samt Dar Pomorza och Batory. Man förberedde återlämnande av fartygen till Polen. Den 21 oktober 1945 lämnade alla fem svenska vatten och styrde mot Gdansk. Ubåten ORP Żbik bogserade ORP Batory till Polen. Ombord på Dar Pomorza fanns polska koncentrationslägerfångar, bl.a. kvinnor från Ravensbruck som fick vård i Sverige.

Jag undrar om det något försök på de polska ubåtarna att bryta interneringen liksom ORP Orzel och ORP Wilk ta sig till England för tjänstgöring inom British Navy? Man vet att man enligt ett meddelande från den 4 maja 1943 från den polska militärattachén i Stockholm till den polska regeringen i London om rättsliga försök av 6 officerare och 3 matroser att få flyktingstatus dvs inte internerade soldats och på det sättet resa till England och ansluta sig till de polska styrkor där.

De sex var: kpt. Jerzy Milisiewicz, kpt. Eligiusz Ceceniewski, kpt. Konrad Sawicz-Korsak, por. Tadeusz męczyński, por. Alfons Górski och ppor. Mieczysław Tarczyński. De framhöll att de flydde från Polen "privat" i en privat båt och blev upplockade av ORP Batory. De har lyckats att komma till England och kämpade mot tyskarna. Kapten Konrad Sawicz-Korsak blev senare befälhavare för ORP Burza.

Klockan 08.00 Helt ljust, inget land i sikte, bensinen finns för ytterligare 2 timmars gång. Man försöker på nytt starta dieseln då det finns bränsle för den för 10 timmars gång. Man lyckas och mekaniker stänger självmant bensinmotorerna. Kaptenen ger order att alla tre motorer skall vara igång. Vatten översköljer fartyget. Kompassen och kursen är de enda navigationsinstrument. 

Vågor blir högre och besättningen mår dåligt av det. De kräver en rak kurs mot vågorna och då tar kaptenen Milisiewicz tillika styrmannen kurs 360 för att minska på rullningen. Därefter går han åter till den tidigare utsatta kursen mot Gotland.

Jag har som tonåring tillbringat flera år (1962-1966) på ORP Batory som var i tjänst såsom räddningsfartyg för WOPR, ett slags polsk Sjöräddning. Jag har lärt mig serva och köra de stora diselmotrena, styra och navigera. Mycket tid har jag tillbringat under Batory då jag med hammare slog bort rosten och målade den med en röd mönja färg. Trots alla försök att hålla Batory vid liv har man 1967 tagit den till varvet i Zeran i Warszawa där den väntade på sin tur att omvandlas till rakblad.

Man har dock väckt opinionen och så småningom bogserades Batory till Gdynia.

ORP Batorys sista resa längs Wisla floden, innen den blev ett museiföremål. Wisla floden har dock blivit mycket grundare och flera svårigheter uppstod under färden.

Därefter har man ställt upp Batory på land på Hel halvön men numera har man flyttat det tomma skalet till ett museum i Gdynia.

I Australien publicerade man en notis om ORP Batorys flykt redan den 5 okto

ber 1939.

ORP Batory och ORP Błyskawica är de enda fartygen som överlevde kriget och inte blev skrotade.


Nedan bilder på ORP Batory när båten tjänstgjorde inom den polska tullen

Batory i hamnen i Hel. Från denna hamn skedde flykt till Sverige den 1 oktober 1939.

MS Batory som var ett polsk passagerarfartyg (ofta till USA) var också i "krigstjänst" under andra världskriget och deltog bl.a. i flera trupptransporter. Den klarade sig genom hela kriget och kallades för Lucky Ship.

MS Batory var också i "krigstjänst" under andra världskriget och deltog bl.a. i flera trupptransporter. Den klarade sig genom hela kriget och kallades för Lucky Ship. Här står jag med mina föräldrar i hamnen i Gdansk eller Gdynia. Året var 1965 eller 1966.

Balkongprojekt i hamn

Gugu på väg till balkonginvigningen. Visst är den fin,
eller hur?

Lodjur, Vildkatt och en Gam i Mariefred

Det handlar inte om en rovfågel och rovdjur i Sörmland men om tre polska ubåtar som låg i Mälaren under andra världskriget.

Historien börjar redan när 2:a världskriget bröt ut, således den 1 september 1939. Hela Polens ubåtseskader (franskbyggda moderna ubåtar av typ Wilk (Varg) gick till sjöss för att i sina bevakningsområden lägga ut minor och bekämpa tyska örlogsfartyg. Tyskt flyg och marina enheter lokaliserade snabbt flera av dem och en av ubåtarna skadades svårt.

Den översta bilden visar ORP Żbik (Vildkatten) när den anlände med två andra polska jagare ORP Burza och ORP Wicher på ett flottbesök i Stockholm 1934.
Bilden nedanför visar systerfartyget ORP Sęp (Gam) i samband med interneringen i Sverige 1939.

Två andra, större ubåtar bl.a. Varg (ORP Wilk) och Örn (ORP Orzeł) sökte nödhamn i Tallin på Östersjöns östra sida men blev kvarhållna och fråntagna sjökorten. Trots bevakning lyckades man en natt kapa förtöjningarna och fly. Utan sjökort sökte de sig mot Öresund där man helt frankt gick upp i övervattensläge och la sig i kön på en konvoj och slank igenom – trots att man mötte tyska fartyg! Vilken fräckhet, men det är sådant som i vissa lägen kan lyckas. Totalt lyckades två ubåtar slinka igenom på väg mot England, en av dem senare sänkt i närheten av Norge.

Den 2 september 1939 försökte den polska ubåten ORP Sęp (Gam) att torpedera den tyska jagaren Friedrich Ihn, men missade och blev i stället anfallen med sjunkbomber. Hon fick vissa läckor och lämnade tydliga oljespår efter sig. Tyska ubåten U14 försökte torpedera Sęp, men torpeden exploderade strax innan den kom fram. Då ubåtsbasen i polska Hel (nära inloppet till Gdansk) inte längre var tillgänglig för reparationer och vägen till England via Öresund var för lång för den skadade ubåten, valde fartygschefen Władysław Salamon att gå till Sverige för internering. Sęp angjorde Landsort i gryningen den 17 september lotsades därifrån först i till Vaxholm, varifrån, efter desarmeringen hon tillsammans med systerbåtarna ORP Ryś (Lodjuret) och ORP Żbik (Vildkatten) senare flyttades till Mariefred i Mälaren där båtarna låg i en vik nära Nedre Lägesta och godset Marielund (se de två nedersta bilderna där den polska flaggan vajar vid stationen i Marielund). Ubåtsbesättningarna använde Marielunds tvättstuga för egna behov. Det är den enda byggnaden som finns kvar med anknytning till den svunna tiden.

De polska sjömännen på ORP Ryś (Lodjuret) tvingades att efter 3 veckors kamp söka nödhamn i Sverige. Ubåten hade stora skador, bränslet var slut och besättningen var utmattad efter striderna. Polackerna ville reparera skadorna på ubåten, fylla på bränsle och sedan försöka ta sig över Nordsjön till England, där Polen hade upprättat en exilregering. Istället blev de internerade. Internering varade tills oktober 1945
då ubåtarna tillsammans med fulltiggaren Dar Pomorza och patrull-båten ORP Batory överlämnades i oktober 1945 till Polen.

Fanns det något försök på de polska ubåtarna att bryta interneringen liksom ORP Orzeł och ORP Wilk ta sig till England för tjänstgöring inom British Navy? Man vet att man enligt entt meddelande från den 4 maja 1943 har den polska militärattaché i Stockholm till den polska regeringen i London beskrivit försök av 6 officerare och 3 matroser att få flyktingstatus dvs inte internerade soldats och på det sättet resa till England och ansluta sig till de polska styrkor där.

De sex var: kpt. Jerzy Milisiewicz, kpt. Eligiusz Ceceniewski, kpt. Konrad Sawicz-Korsak, por. Tadeusz męczyński, por. Alfons Górski och ppor. Mieczysław Tarczyński. De framhöll att de flydde från Polen "privat" i en privat båt och blev upplockade av ORP Batory. De har lyckats att komma till England och kämpade mot tyskarna. Kaptain Konrad Sawicz-Korsak blev befälhavare för ORP Blyskawica.


Så här beskrivs första möte mellan de flyende ubåtarna och det svenska försvaret av Jan Henrik Bergqvist:

Tidigt på morgonen kl. 0500 den 17
september 1939 rapporterar utkiken på
Landsort en ubåt i övervattensläge på väg
in mot Mysingen. Alarmrapport gick till
befälhavande amiralen, kommendanten i
Vaxholm, sektionschefen i Nynäshamn och
till spärren Mellsten. Tjänsteförrättande
spärrchefen på Mellsten, den nyutnämnde
fänriken Eric Jarneberg, fick ett brådstörtat
uppvaknande och fick snabbt på sig uniformen
utanpå pyjamasen. 0520 upptäckte
man ubåten från Mellsten och att den förde
polsk flagg! Rapport sändes och batteri M1
fick högsta eldberedskap för att skjuta prejskott.
Flaggsignaler hissades på signalstationens
mast enligt internationella
signalboken: ”STOPPA, ANKRA, VÅRA
KANONER ÄRO RIKTADE PÅ ER”.
Ubåten drejade bi och ankrade. Ubåten låg
nu 1½ distansminut (3000 m) S fyren
Måsknuv och vedettbåten 74 gick ut med
beväpnad patrull ombord samt Jarneberg
som chef för att ta reda på vad ubåten ville.
Fartygschefen på ubåten Sep anmälde att
ubåten vad skadad och önskade komma i
svensk hamn för reparation. Kl 0620 fick
Jarneberg order: ”Inför polska ubåten till
Nynäshamn. Bevaka densamma. Besättningen
får ej komma i kontakt med land.
Avvakta vidare order”. Fänrik Jarneberg
var denna söndagsmorgon ende aktiva
officer i tjänst inom spärren och det föll på
hans lott att föra in båten till Nynäshamn. I
ett rep halades han ombord på Sep. Uppe i
tornet var alla officerarna samlade. Det var
språkförbistring. De ville prata franska,
vilket Jarneberg inte behärskade. Tyska
vägrade polackerna att tala och engelska
kunde de inte. Det blev engelska, gester
och emellanåt någon svensk svordom.
Torpedtuberna plomberades provisoriskt
och vedettbåten visade vägen in till Nynäshamn.
Efter förplägnad ombord på Sep
gick fänrik Jarneberg glad och nöjd iland i
Nynäshamn – fortfarande med pyjamasen
under uniformen.

Dagen efter kom ytterligare en ubåt, men
denna gång in mot Sandhamn och en vecka
därefter ytterligare en för att interneras.
Ubåtarna Sep, Ryś och Żbik fördes in till
Vaxholm, senare till Beckholmen i Stockholm
– men där kunde de ju utgöra ett
attraktivt bombmål, varför de bogserades
in till Mariefred i Mälaren. Besättningarna
var första tiden internerade i en kasern på
Rindö, senare boende i bostadspråmar och
slutligen i baracker inom ett taggtrådsförsett
område. Så småningom fick de röra sig
fritt i Mariefred, man blev ofta inbjuden på
kaffe hos Mariefredsborna och man hittade
flickor på dansbanan. Flera svensk-polska
äktenskap ingicks, man skaffade sig arbete
och många rotade sig i Sverige.

http://www.youtube.com/watch?v=6Do6P6vg_-4&feature=related

Förutom ubåtarna har två andra fartyg flytt från Polen och internerats i Sverige. Fullriggaren Dar Pomorza och en mindre patrullbåt Batory.

Under början av 60-talet har jag lärt med det mesta som hade med motorbåtar att göra just på det fartyget ORP Batory som skänktes av den polska marinen till en LOK-klubb i Warszawa.

Uno Olofsson

Plötsligt försvann han. Uno Olofsson, född 1948. Han bara dog. Troligen en hjärtinfarkt.

Varför?

Det gör ont!

Uno var en av mina trognaste vänner. Tystlåten men inte tyst. Hjälpte mig så obeskrivligt mycket under den svåra tiden "efter 1995".

Utav de "fysiska" gärningar kan hans skjutsar till och från Uppsala nämnas.

Oftast var det han som körde. Jag var som en kolli ibland. Roligare vore det nog att transportera en säck potatis än mig. Men Uno valde att köra mig ändå! Under tiden, på F-6 gick hans följeslagare sedan 14 års åldern, Kerstin ut med Jimbao...

Hur skulle jag har klarat mig utan de?!

Tungt!

Från Fontainebleau till Viggsö

I Fontainebleau palatset bodde flera prominenta fransmän som Napoleon, Marie Antoinette och Catharina de Medici. Trädgårdsanläggningen är mycket vacker med blomsterträdgårdar och karpdammar och slottet ligger i en jättestor skog med bl.a. stora gamla ekar.

Just från Fontainebleau palatset i Frankrike har man i Stansvik gård i Finland planterat ekar. Om det var verkligen ett franskt ollon eller Degerös inhemska ollonet vet jag ej med säkerhet (se Topelius Nattens barn. Från Stansvik har jag tagit ett ekollon och planterat i en kruka i Stockholm.

Så småningom blev det en ekplanta på Fridhemsgatan 6 som idag, 2 år gammal förflyttades till Viggsö.

Både Camille Corot (1796–1875) nedre målningen och Claude Monet (1840–1926) målade de vackra ekarna i Fontainebleau skogar.

Ett av träden The Bodmer Oak var en av de mest berömda och bemålade ekarna i världen. Monet målning visar hur ljuset filtreras genom trädets grenar och löv innan den slutligen syns som skuggor på marken.

På nedersta bilden bärs en avkomma från The Bodmer Oak (i ryggsäcken) ombord på Waxholmsbåten på sin sista överfart från Lillsved till Viggsö.

Kul att inte åka ensam!

Gugu åkte bil idag och kände hur barnet sparkade. Kul att inte åka ensam! tänkte hon.