Friday, October 4, 2013
После драки кулаками не машут - posle-draki-kulakami-ne-mashut
После драки кулаками не машут - Efter att det har hänt är det ingen idé att vifta med knytnävarna! brukade min far säga. I hans översättning så handlade det om att om något har redan hänt så är det ingen mening att göra en stor grej av det. Han menade att man skall handla innan något händer och inte skrika sin ilska eller dylikt efter att det har redan hänt!
Thursday, October 3, 2013
Po Nocy Kryształowej - Szmugiel synagogi z Hamburga jako stary sprzęt biurowy
Przyszedłem dzis do synagogi jako 10-ty i zrobiłem kilka zdjęć. Synagoga to ciekawostka z okresu Zagłady. Synagoga z Hamburga która przeżyła Noc Kryształową i została przeszmuglowana do Szwecji.
Dowiedziałem się niedawno, że kwiaty na ławkach, Bima i Aron ha-kodesz odkryto przypadkiem przy kolejnej przeprowadzce 22 lata temu. Specjalisci odrestaurowali stare malowidła. Zostały one prawdopodobnie po Nocy Kryształowej zamalowane by zmylic celników w nazistowskich Niemczech gdyż wysyłano je z Hamburga do Szwecji jako stary sprzęt biurowy...
Dowiedziałem się niedawno, że kwiaty na ławkach, Bima i Aron ha-kodesz odkryto przypadkiem przy kolejnej przeprowadzce 22 lata temu. Specjalisci odrestaurowali stare malowidła. Zostały one prawdopodobnie po Nocy Kryształowej zamalowane by zmylic celników w nazistowskich Niemczech gdyż wysyłano je z Hamburga do Szwecji jako stary sprzęt biurowy...
Wednesday, October 2, 2013
Utpressare under kriget eller Sz - Sz - Sz czyli Szacowanie Szantaży Szmalcowników
![]() |
| Ett gatunamnsförslag på internet. Alé till minne av offren till Szmalcowniks förehavanden |
Szmalcownicy - var faktiskt en yrkesgrupp i Polen under den tyska ockupationen. Livnärde genom att utöva utpressning mot judar som hade flytt från gettot och försökte rädda sig från döden. Sedan oktober 1941 judar i Warszawa som befann sig på den ariska sidan kunde bestraffas med döden.
Szmalcownicy, utpressare hotade judar, som de fångat utanför gettot, att överlämna dem till tyskarna om du inte betalade för sig. De spårade judarna var tvungna att köpa sig fria från utpressaren. Szmalcownicy - utpressarna, hotade annars att återlämna de till tyskarna eller polsk polis. Valet var enkelt, för det fanns inget val ... Utpressare fanns hela tiden utanför gettot. De cirklade runt gettot hela tiden och observerade om det var någon som avvek. De väntade på judar som försökte fly varhelst i världen och bestämde sig för det. Många judar hade kontakter utanför gettot, med den sk ariska sidan. Varje dag passerade ut, genom grindarna till gettot, tusentals. Oftast handlade det om jobb judarna utförde på den ariska sidan. Många försökte (som min far) att avvika från en sådan arbetsgrupp. Det visste utpressarna som följde efter! Utpressarna sökte sig till allmänna platser där det fanns lättare att gömma sig direkt efter flykten, t.ex. järnvägsstationer, konditorier, restauranger. Att ange judar var en säker inkomstkälla för utpressarna. Bl.a. därför så få judar överlevde Förintelsen. Bl.a. därför så få judar vågade fly från gettot!
I Warszawa, szmalcownicy agerade både som organiserade gäng och individuellt. Det sägs att det fanns uppemot 1000 gäng och jag skulle tro att antalet szmalcowników uppgick till 150 tusen (150 000).
Bland Szmalcownicy - utpressare, fanns arbetare, kontorister, konstnärer, jordbrukare, näringsidkare, spårvagnsförare, gymnasieelever, adel - således företrädare för de flesta samhällsgrupperna. Utpressning av pengar från judarna utnyttjades ibland spontant då någon uppmärksammade denna möjlighet. Således en del gjorde inte det "professionellt" men "från fall till fall." eller såsom en hobby.
Fader, under kriget gömde jag Judar i min i källare.
- Detta är en mycket bra gärning, min son, det kan du vara stolt över !
Jo, ja, men jag sa till de att betala för varje dag 100 amerikanska dollar.
- Du vet, min son, tiderna var hårda, Du riskerade ditt eget liv. Det är inte en synd!
Vilken lättnad - svarade den gamle mannen och vandrade bort från biktstolen,
men efter ett par steg tillbaka och tvekande frågar:
Då kanske jag borde borde berätta för de att kriget tog slut för 5 år sedan.
Detta skämt gjorde mig lite trött då jag började tänka när en slutar vara Utpressare, szmalcownik och börjar vara "Rättfärdig" ?
Yad Vashem har en medalj - rättvis bland nationerna, ett pris till de som räddat judar… Polacker sägs vara överrepresenterade där jämfört med andra nationer.
Hur gick det till - Szmalcowniks utpressning av min flyende far - Pan Misza.
En dag bestämde sig min pappa att fly. Vägen till jobbet på bygget vid 11te Novembergatan kände han väl efter alla dagars marscherande. Det var drygt 5 km dit. Jobbigt att gå i arbetsskor och tom mage. Efter jobbet igen, 5 km hem, till gettot!
Arbetsgruppen (tyska judar samt min pappa och tre pojkar från barnhemmet) utgick från någon av de två gettoportar som vette mot Ogród Krasinskich (Krasinski Parken). Därefter gick den långa vägen längs Midowagatan (Honungsgatan) till Krakowskie Przedmiescie och genom Kierbedz bro över Wisla floden. Från bron ledde Zygmuntowska(gatan) fram till Targowa gatan. Där tog man till vänster och efter en kort sträcka till höger in på 11 Listopada (11te Novembergatan). Arbetslaget arbetade vid ett magasinbygge i andra ändan av den långa 11te Novembergatan. En stenkast från bygget löpte järnvägsspår. På det passerade varje dag, en eller två tågsätt av boskapsvagnar med judar från Umschlagsplats på väg mot döden i Treblinkas gaskammare.
På väg till jobbet, när de marscherade en tidig morgon genom Warszawas eller egentligen Pragas gator (Praga heter stadsdelen på Wislas östra strand) som låg nästan helt tomma, rev han av sig det vita bandet med Davidstjärnan och steg åt sidan på trottoaren på Targowa (gatan). Han kände stadsdelen mycket väl och gick med säkra steg mot järnvägsstationen (Dworzec Wilenski), utan att uppvisa någon stress och utan att titta omkring sig. Efter några minuter fick han dock ett sällskap, en välvårdad man i 30-35 års åldern, szmalcownik, en utpressare.
Jag såg dig tidigare när du gick ifrån arbetsgruppen sa mannen. Pappa förstod att han var fast. Det gällde att betala. Pappan och den polska utpressaren gick lugnt i ett slags yttre samförstånd längs Targowa söderut mot nuvarande Stadion X-lecia. Vare sig min pappa eller utpressaren ville bli iakttagna. Min pappas alla pengar bytte ägare. Polacken önskade min far lycka till… En annan polsk familj som min far kände och som bodde nära hans arbetsplats vid 11 Novembergatan övernattade honom och lånade honom pengar till en tågbiljett till Lvov.
Szmalcownicy, utpressare hotade judar, som de fångat utanför gettot, att överlämna dem till tyskarna om du inte betalade för sig. De spårade judarna var tvungna att köpa sig fria från utpressaren. Szmalcownicy - utpressarna, hotade annars att återlämna de till tyskarna eller polsk polis. Valet var enkelt, för det fanns inget val ... Utpressare fanns hela tiden utanför gettot. De cirklade runt gettot hela tiden och observerade om det var någon som avvek. De väntade på judar som försökte fly varhelst i världen och bestämde sig för det. Många judar hade kontakter utanför gettot, med den sk ariska sidan. Varje dag passerade ut, genom grindarna till gettot, tusentals. Oftast handlade det om jobb judarna utförde på den ariska sidan. Många försökte (som min far) att avvika från en sådan arbetsgrupp. Det visste utpressarna som följde efter! Utpressarna sökte sig till allmänna platser där det fanns lättare att gömma sig direkt efter flykten, t.ex. järnvägsstationer, konditorier, restauranger. Att ange judar var en säker inkomstkälla för utpressarna. Bl.a. därför så få judar överlevde Förintelsen. Bl.a. därför så få judar vågade fly från gettot!
I Warszawa, szmalcownicy agerade både som organiserade gäng och individuellt. Det sägs att det fanns uppemot 1000 gäng och jag skulle tro att antalet szmalcowników uppgick till 150 tusen (150 000).
| Domstolbyggnaden år 2013 sett från Ogrodowa (gatan) |
![]() |
Domstolbyggnaden sett från den ariska sidan, dvs från Ogrodowa (gatan) - Domstolen var faktiskt omgiven av gettot. På bilden syns gettomuren och bakom den fastigheter Ogrodowa 10, 8 och 6.
|
![]() |
| Domstolen var faktiskt omgiven av gettot. På bilden kameravinklar i de två foton tagna från Białagatan. |
Bland Szmalcownicy - utpressare, fanns arbetare, kontorister, konstnärer, jordbrukare, näringsidkare, spårvagnsförare, gymnasieelever, adel - således företrädare för de flesta samhällsgrupperna. Utpressning av pengar från judarna utnyttjades ibland spontant då någon uppmärksammade denna möjlighet. Således en del gjorde inte det "professionellt" men "från fall till fall." eller såsom en hobby.
Szmalcownictwo (utpressning av judar) var ett känt sätt att försörja sig i de polska städerna under ockupationen.
Ett annat, dock mycket farligare sätt att försörja sig var att gömma judar mot en skyhög betalning. Om detta finns en del roliga polska historier (som en del kallar för antipolska) vilka fortsättningsvis berättas i Polen, se nedan:
Ett annat, dock mycket farligare sätt att försörja sig var att gömma judar mot en skyhög betalning. Om detta finns en del roliga polska historier (som en del kallar för antipolska) vilka fortsättningsvis berättas i Polen, se nedan:
Bikten i kyrkan - Spowiedz
Proszę księdza, w czasie wojny ukrywałem Żydów w piwnicy.
- To bardzo dobry uczynek mój synu, możesz być z siebie dumny!
No tak, ale ja mu kazałem płacić za kazdy dzień po 100$.
- No wiesz synu, czasy były cieżkie, narażałes własne życie. To nie grzech.
Co za ulga – odpowiedział staruszek po czym oddalił się od konfesjonału,
- To bardzo dobry uczynek mój synu, możesz być z siebie dumny!
No tak, ale ja mu kazałem płacić za kazdy dzień po 100$.
- No wiesz synu, czasy były cieżkie, narażałes własne życie. To nie grzech.
Co za ulga – odpowiedział staruszek po czym oddalił się od konfesjonału,
ale po paru krokach wraca i niepewnie pyta:
To może powinienem im powiedzieć że wojna się już się skonczyła?.
Ten dowcip to trochę mnie zmęczył gdyż zaczałem myślec kiedy się kończy Szmalcownik i zaczyna "righteous" - Sprawiedliwy.
To może powinienem im powiedzieć że wojna się już się skonczyła?.
Ten dowcip to trochę mnie zmęczył gdyż zaczałem myślec kiedy się kończy Szmalcownik i zaczyna "righteous" - Sprawiedliwy.
- Detta är en mycket bra gärning, min son, det kan du vara stolt över !
Jo, ja, men jag sa till de att betala för varje dag 100 amerikanska dollar.
- Du vet, min son, tiderna var hårda, Du riskerade ditt eget liv. Det är inte en synd!
Vilken lättnad - svarade den gamle mannen och vandrade bort från biktstolen,
men efter ett par steg tillbaka och tvekande frågar:
Då kanske jag borde borde berätta för de att kriget tog slut för 5 år sedan.
Detta skämt gjorde mig lite trött då jag började tänka när en slutar vara Utpressare, szmalcownik och börjar vara "Rättfärdig" ?
Yad Vashem har en medalj - rättvis bland nationerna, ett pris till de som räddat judar… Polacker sägs vara överrepresenterade där jämfört med andra nationer.
Hur gick det till - Szmalcowniks utpressning av min flyende far - Pan Misza.
En dag bestämde sig min pappa att fly. Vägen till jobbet på bygget vid 11te Novembergatan kände han väl efter alla dagars marscherande. Det var drygt 5 km dit. Jobbigt att gå i arbetsskor och tom mage. Efter jobbet igen, 5 km hem, till gettot!
Arbetsgruppen (tyska judar samt min pappa och tre pojkar från barnhemmet) utgick från någon av de två gettoportar som vette mot Ogród Krasinskich (Krasinski Parken). Därefter gick den långa vägen längs Midowagatan (Honungsgatan) till Krakowskie Przedmiescie och genom Kierbedz bro över Wisla floden. Från bron ledde Zygmuntowska(gatan) fram till Targowa gatan. Där tog man till vänster och efter en kort sträcka till höger in på 11 Listopada (11te Novembergatan). Arbetslaget arbetade vid ett magasinbygge i andra ändan av den långa 11te Novembergatan. En stenkast från bygget löpte järnvägsspår. På det passerade varje dag, en eller två tågsätt av boskapsvagnar med judar från Umschlagsplats på väg mot döden i Treblinkas gaskammare.
På väg till jobbet, när de marscherade en tidig morgon genom Warszawas eller egentligen Pragas gator (Praga heter stadsdelen på Wislas östra strand) som låg nästan helt tomma, rev han av sig det vita bandet med Davidstjärnan och steg åt sidan på trottoaren på Targowa (gatan). Han kände stadsdelen mycket väl och gick med säkra steg mot järnvägsstationen (Dworzec Wilenski), utan att uppvisa någon stress och utan att titta omkring sig. Efter några minuter fick han dock ett sällskap, en välvårdad man i 30-35 års åldern, szmalcownik, en utpressare.
Jag såg dig tidigare när du gick ifrån arbetsgruppen sa mannen. Pappa förstod att han var fast. Det gällde att betala. Pappan och den polska utpressaren gick lugnt i ett slags yttre samförstånd längs Targowa söderut mot nuvarande Stadion X-lecia. Vare sig min pappa eller utpressaren ville bli iakttagna. Min pappas alla pengar bytte ägare. Polacken önskade min far lycka till… En annan polsk familj som min far kände och som bodde nära hans arbetsplats vid 11 Novembergatan övernattade honom och lånade honom pengar till en tågbiljett till Lvov.
Monday, September 30, 2013
Dagliljor från frön

Det här med dagliljan är lite sorgligt, det att den öppnar sig bara en gång, för en dag i förhoppning att bli befruktad och när kvällen kommer sluter hon sina kronblad för första och sista gången!
Frökapslar utvecklas efter befruktningen. På hösten skall man ta hand de. Fröna behöver torka och förvaras torra.
Friday, September 27, 2013
Heil Hitler sa min moster - Tomt vatten, det låter konstigt
Från K. Żywuskas bok Tomt vatten.
Mamma upprepar en daglig ritual. Hon sätter på spisen en kastrull med vatten. Ofta kokar hon bara vatten, njuter av ljudet av bubblor som stiger upp. Vatten, kokande vatten skall föreställa eller vara en surrogat för en kokande soppa. Ibland ställer hon faktiskt en terrin med kokande vatten på bordet, ibland i det varma vattnet så simmar liten potatis eller en bit av sockerbetor. En kastrull eller en terrin med varmt vatten är en stor metafor för styrkan att överleva.
En dag, utan en större planering kommer Żywulska att föra sin mor ut ur gettot. I gettot, lämnar hon sin far....
Från K. Żywuskas bok Tomt vatten.
Heil Hitler sa (min moster) Krystyna till den tyska soldaten i vaktkuren vid järnvägsstationen. Det fungerade! Hon visade ett papper med antalet "arbetare", antalet stämde och gruppen fick fortsätta in i järnvägsstationen. Det var en av min mosters farliga sysselsättningar, att föra enskilda och grupper av judar från olika städer till Warszawas stängda gettot. Hennes och hennes pojkväns assistans under tågresan skulle föra folk till ett säkert getto. Ett getto som likviderades nästan helt under tre sommar månader 1942 och alla invånare mördades med gas och brändes i krematorieugnar.
Tillsammans med den 17-årige Jurek Błaszkowski hade Krystyna en rörelse för transporter av människor till Warszawas getto. De hade falska dokument, som tjänstemän anställda av den tyska järnvägen. De reste oftast till Lviv och hämtade folket därifrån. De delade till folk opossum kragar till deras rockar. E sådan pälskrage var då ett tecken på att de inte är judar (som inte fick ha pälsar). På detta sätt, transporteras till Warszawagettot dussintals människor. Krystyna och Jurek tog pengarna av de rika medan från studenter tog de inga pengar. Krystyna blev en gång sjuk och Jurek åkte ensam på en upplockningresa till staden Krzemieniec. På väg mot tåget blev de dock avslöjade av en polsk kvinna som serverade öl i järnvägsbaren. Hon kände igen en av personerna som skulle till Warszawa och angav de. Alla tillfångatogs och hängdes på torget i Krzemieniec!
Mamma upprepar en daglig ritual. Hon sätter på spisen en kastrull med vatten. Ofta kokar hon bara vatten, njuter av ljudet av bubblor som stiger upp. Vatten, kokande vatten skall föreställa eller vara en surrogat för en kokande soppa. Ibland ställer hon faktiskt en terrin med kokande vatten på bordet, ibland i det varma vattnet så simmar liten potatis eller en bit av sockerbetor. En kastrull eller en terrin med varmt vatten är en stor metafor för styrkan att överleva.
En dag, utan en större planering kommer Żywulska att föra sin mor ut ur gettot. I gettot, lämnar hon sin far....
| Epilog eller egentligen 5 sidor med namn på personer så är beskrivna i boken och deras öden. De flesta mördades i Treblinkas gaskammare. Zywulska beskriver det: kvävda med gas, brända i krematorieugnar. Krystyna Rozental (Zielinska-Zarzycka) dog år 2007 i Warszawa. |
Heil Hitler sa (min moster) Krystyna till den tyska soldaten i vaktkuren vid järnvägsstationen. Det fungerade! Hon visade ett papper med antalet "arbetare", antalet stämde och gruppen fick fortsätta in i järnvägsstationen. Det var en av min mosters farliga sysselsättningar, att föra enskilda och grupper av judar från olika städer till Warszawas stängda gettot. Hennes och hennes pojkväns assistans under tågresan skulle föra folk till ett säkert getto. Ett getto som likviderades nästan helt under tre sommar månader 1942 och alla invånare mördades med gas och brändes i krematorieugnar.
Tillsammans med den 17-årige Jurek Błaszkowski hade Krystyna en rörelse för transporter av människor till Warszawas getto. De hade falska dokument, som tjänstemän anställda av den tyska järnvägen. De reste oftast till Lviv och hämtade folket därifrån. De delade till folk opossum kragar till deras rockar. E sådan pälskrage var då ett tecken på att de inte är judar (som inte fick ha pälsar). På detta sätt, transporteras till Warszawagettot dussintals människor. Krystyna och Jurek tog pengarna av de rika medan från studenter tog de inga pengar. Krystyna blev en gång sjuk och Jurek åkte ensam på en upplockningresa till staden Krzemieniec. På väg mot tåget blev de dock avslöjade av en polsk kvinna som serverade öl i järnvägsbaren. Hon kände igen en av personerna som skulle till Warszawa och angav de. Alla tillfångatogs och hängdes på torget i Krzemieniec!
Nie zapomniałem o was!
Szymon Wiesenthal był sumieniem Zagłady i zawsze występował przeciwko neonazizmowi i rasizmowi. Był głosem 6 milionów Żydów, ofiar Zagłady. Sam stracił w czasie II wojny światowej 89 krewnych.
Kiedyś znajomy jubiler, też były więzień Mathausen, zapytał go po latach, dlaczego zaraz po wojnie odsunął myśli o fortunie i sławie, zarzucając zawód architekta.
Wiesenthal odrzekł:
Wiesenthal odrzekł:
„Jestem wierzącym człowiekiem. Gdy znajdziemy się na tamtym świecie, spotkamy miliony Żydów zamordowanych w obozach. Spytają nas, czego dokonaliśmy? Ty odpowiesz: zostałem jubilerem. Ktoś inny powie, że budował domy. Ja zaś odpowiem:
Nie zapomniałem o was!”.
Szymon Wiesenthal umarł 20 września 2005. RIP.
Rättvisa – men inte hämnd
Wednesday, September 25, 2013
Nytt liv till Apollon
Subscribe to:
Posts (Atom)
















