Świeca z 28 lutego - Symbol bólu i Zagłady

Taka typowa świeca z 28 lutego. Właściwie nigdy nie widziałem jak ją moja matka zapalała. Widziałem ją tylko z rana, do końca wypaloną, jako stopioną, rozlaną stearynę i czarny wykręcony knot. 

Świeca z 28 lutego. Właściwie nigdy nie widziałem jak ją moja matka zapalała. Widziałem ją tylko z rana, do końca wypaloną, jako stopioną, rozlaną stearynę i czarny wykręcony knot. 

Na zdjęciu ze starej Warszawy. ciotka, Sabina Rozental idzie po prawej stronie, żyła lat 26.

Ta stearyna do dziś symbolizuje dla mnie koncentrat bólu po mojej ciotce i reszcie rodziny zamordowanej w czasie Zagłady.
Przynajmniej dla mnie. Świecę pale ja też, i stopiona stearyna to też ból, może mniej ostry. Na zdjęciu ze starej Warszawy. ciotka, Sabina Rozental idzie po prawej stronie, żyła lat 26.



Levande ljus den 28 februari. 

Egentligen har jag aldrig sett min mamma när hon tände det. Jag såg bara resterna av det morgonen därpå. Resterna av det smälta, det vita stearinet och en svart förvriden veke. i alla år jag minns så tände hon ljuset till minnet av sin syster Sabina som dog i Warszawas getto den 28 februari 1941.

En stearinklump med en svart utbränd veke symboliserar för mig en koncentrerad smärta och en avsaknad av min moster och resten av familjen som mördades under Förintelsen. 

Bilden av ett smält stearinljus medför, åtminstone för mig. också en en smärta, kanske mindre skarp än min mammas. 

Bilden av två kvinnor på gatan är från den gamla Warszawa. Min moster, Sabina Rozental går på höger sida, hon levde bara i 26 år.

SOS i Stockholm. En segelbåt med besättning driver mot klipporna - 2º C och 7 m/sek vind!

SOS i Stockholm. En segelbåt med besättning driver mot Riddarfjärdens västra strand. Polisen och kvällstidningarna larmade, men jag och Nelly var före...

Oświęcim to Auschwitz a Auschwitz to Oświęcim !!!

Polskie nieudolne prób zmiany Oświęcim na Auschwitz

ale Auschwitz to Oświęcim !!! A co z Birkenau nazywany Brzezinka, od osiedla Brzezinka.


W Polsce próbuje się przekonac ze Oświęcim to miasteczko a Auschwitz to obóz śmierci i obóz koncentracyjny.

A co wobec tego z Treblinka? Bo Treblinka to stacja (polska) kolejowa i osada (polska) gdzie polscy kolejarze dzielili pociagi i po 20 wagonów wysylali do Treblinki. I chlopi okoliczni (i przyjezdni) gromadzacy sie w Treblinka którzy czekali na odejscie Niemców i wtedy byla "Goraczka zlota" a miejsce nazywano "Eldoradem Podlasia".... Rozumiem to ze sie nie powinno mówic o polskim obozie w Oswięcimiu. Ale zmiana nazw uzywanych w czasie wojny i przez 40 lat po wojnie to NONSENS!!! Chyba się rozumiemy!

Próba rozróznienia Auschwitz i Oswięcim zaczęła się pojawiac dopiero od kilku lat.W szkole i podręcznikach była zawsze mowa o obozie w Oświęcim.


Reakcje: 

Wychowałem się wśrod "oświecimiaków" (m.in. Hfl.Nr. 77 czy 3441) i nigdy od nich ani od Mamy obozowych koleżanek nie słyszałem, ze przezyły Auschwitz (to była okupacyjna nazwa miasta) lecz własnie Oswięcim. Z drugiej strony jakoś nikomu nie przeszkadza nazywanie po polsku KL Lublin - Majdanek czy KL Kulm - Chełmno etc.


W szkole uczono mnie o obozie koncentracyjnym w Oświęcimiu. Nigdy nie używano innej nazwy. Ale z nazwami jest tak, ze ewoluują. Kiedyś byli Cyganie, co wędrowali, po polskich drogach, teraz Romowie nie wędruja. Kiedyś był Murzynek Bambo, teraz jest Afro-Amerykanin B. To się nazywa poprawnośc. Tylko czasem wykrzywia rzeczywistośc.


Ta "nowa" nazwa oświecimskiej mordowni była pomysłem jakiegoś urzędasa z polskiego MSZ, co to w życzeniowym zamiarze mial funkcjonowac jako uniwersalne panaceum na niewygodne propagandowo dla Polski sformułowania niedouczonych zachodnich publicystów z ich "polskimi obozami koncentracyjnymi". Jednakowoż wydaje się tu tez, ze to nie przypadek, kiedy to (przy absencji premiera i prezydenta) do "obsługi" uroczystości rocznicowych w Oświecimiu, wysyła się panów Grabarczyka czy Zdrojewskiego, zaś do Katynia brak miejsca w samolotach (i cmentarzach) dla wszystkich chętnych prominetów.

Jewish soldiers and officers of the Polish army - Sumy and Monte Casino.

Sub-Lt. (sub-lieutenant) Michal (Wasserman) Wróblewski, on the right in the 1st Corps of the Polish Armed Forces. The photo was probably taken in Sumy, Ukraine, in 1944.

My father, Michal Wasserman Wroblewski, was first in the Red Army and thereafter in the Polish army, from Sumy to Berlin.

General Anders salutes his fallen Polish Jewish soldiers of the 2nd Polish Corps at Monte Cassino

According to Polish documents, the percentage of Jews serving in the Polish army in WWII—both when the Germans invaded Poland on September 1, 1939, and in the ranks of the Free Polish Army organized in the Soviet Union and in England. It came to be 10 percent of the total forces.

In other words, some 100,000 Jewish soldiers and officers fought in the battles following the German invasion, which lasted for 17 days,

Approximately 1.5 million Jewish officers and soldiers in the ranks of the Allied regular armies, in Underground national resistance movements, and in Partisan units participated in all theatres of the war, fighting the Nazis and Axis Powers. They fought bravely, proved their heroism, and showed courage and dedication in their struggle. Their valor made a significant and impressive contribution to the ultimate victory of the Allied Forces in World War II.

Nearly 200.000 Polish Jews fought against Nazi Germany in the ranks of the Polish Armies on Polish soil and in Exile. They defended Poland in September 1939 against German aggression. They fought in the Polish Armies in exile; in the 1940 defense of France, in the Middle East, in North Africa in Italy, and in the Netherlands at Market Garden in Arnhem. While serving in the Polish Army, Air Force, and Navy, they participated, together with the RAF and the British Royal Navy, in the Normandy Landings. The Polish Forces, along with the Red Army, took part in the great offensive, eventually liberating Poland and conquering Germany.

In addition, many Polish Jews fought as part of the Polish, Russian, and French Underground movements. They were also a part of the Palestine Jewish Brigade. Polish Jews fought in the French Army, in the Red Army, and in the British Forces.

Read more: http://polandsite.proboards.com/thread/2452#ixzz2u7TGmHv5

Jews-Officers in the Polish Armed Forces 1939-1945
by Benjamin Meirtchak and foreword by Sir Martin Gilbert

According to the book’s author, nearly 200,000 Polish Jews fought against Nazi Germany in the ranks of the Polish Armies on Polish soil and in exile. They defended Poland in September 1939 against the German aggression, and they fought in the Polish Armies in exile. Despite the tremendous Jewish military contribution to the Polish war efforts, the official Polish historical bibliography of WWII ignores this Jewish phenomenon. The purpose of this book is to rectify this historical injustice and to commemorate the Jewish Fighters in the struggle against Nazi Germany.

The book identifies nearly 5,000 Polish-Jewish officers, giving their name, birth date, military rank, and service branch, and death circumstances when applicable. Originally published by the Association of Jewish War Veterans of the Polish Armies in Israel.

Jewish soldiers and officers were of course in other arrmies. Here grave of Jewish soldier killed during fights after D-day in Normandy in June 1944.

Att föra bakom ljuset eller vice versa

Att föra bakom ljuset

är att
bedra, dupera, missleda, mystifiera

ett exempel på ovanstående är "de trodde de kunde föra mig bakom ljuset med sina falska uppgifter"

ett annat är "föra en någon bakom den upplysta, sanna delen in i mörkret för att narra honom eller missleda, föra in i mörker där allt är suddigt och oklart"

Nej, det handlar inte om mina bröder Gabriel och Marian Wroblewski och deras falska vittnesmål under ed om mina gamla foton.

Det handlar om att ta bilder med en ljuskälla framför eller bakom objektet.

Min fotoateljé, här har jag använt ett ljus, ett levande ljus som den enda ljuskälla. Ljuskällas färgtemperatur på 1 500 - 2 500 Kelvin indikerar bara hur ljuset kommer att upplevas - rött och gult närmast lågan.

Kontorsljusstake i mässing framför en vitmålat vägg.

Kontorsljusstake i mässing tänds med hjälp av en kontorsljusstake i mässing. Inga reflekterande ytor i närheten!

Här är ljuset i form av ett levande ljus förd bakom motivet, dvs. det icke tända stearinljuset. Den nedre bilden är en omgjord svart vit variant.

Här är ljuset i form av ett levande ljus förd bakom motivet, dvs, vinglaset.

Här är ljuset i form av ett levande ljus förd bakom motivet, dvs, vinglaset. Orginalfotot är tonat.

Grunden i all ljussättning är relationen mellan högdagrarna (de ljusaste partierna) och skuggorna (i de mörkaste partierna). Ju kraftigare skillnaden blir mellan dessa desto tydligare blir i allmänhet motivets form.

Huvudljuset eller som det också kallas karaktärsljuset är den viktigaste belysningen och den har samma funktion som solljuset utomhus. Alla övriga ljuskällor har bara bifunktioner till denna. Huvudljuset ger karaktär till motivet och framhäver konturerna. De bästa förutsättningarna är om den ligger med ca 45 grader från kameran, d.v.s. inte rakt bakom. Många fotografer använder sig av indirekt ljus, t.ex. där ljuset studsar först mot paraply eller reflektor och därefter riktas mot motivet.

Här har jag använt ett ljus, ett levande ljus som en enda ljuskälla. En ljuskällas färgtemperatur på 1 500 - 2 500 Kelvin indikerar bara hur ljuset kommer att upplevas. Utomhus en sommardag ligger färgtemperaturen på närmare 6 000 K, det vill säga blått, en vinterdag kan den gå ända upp till 10 000 K, vilket är ännu blåare. Färgtemperaturen har inget att göra med ljuskällans förmåga att återge färger. Naturligtvis så gäller det att inte ändra på kamerans inställningar. Detta gäller sk. vitbalans. Genom att ändra kamerans färgtemperatur ändrar man kamerans färgåtergivning, varm, neutral eller kall.

Här är ljuset i form av ett levande ljus förd bakom motivet, dvs, saltkaret. På den nedersta bilden är orginalfotot i tonat.

Huvudljuset ger karaktär till motivet och framhäver konturerna. Här, precis om när det gäller bilderna ovan så finns huvudljuset bakom min högra fot.En hel del av indirekt ljus so har studsat mot taket (2 meter) och vita vägar i studion (2 meter) ger motivets form.

Helbrägdagörelse. Huvudljuset ger karaktär till motivet och framhäver konturerna. Här, precis om när det gäller bilderna ovan så finns huvudljuset bakom min vänstra hand. Bara en hel del av indirekt ljus som har studsat mot taket (2 meter) och vita vägar i studion (2 meter) når motivet.  Motivets form känns platt med konturerna är jättevackra.

  La Mano - Här, finns huvudljuset framför min högra hand. 

 La Mano - Här, finns huvudljuset bakom min högra hand. 

Stearinljusets temperatur är ca. 1 700 - 2 500 K, dvs mycket av det röda och en del gul. 

Tulpaner belysta bakifrån med ett stearinljus!

Här, finns huvudljuset bakom mikroskopfoten. En del av ljuset reflekteras mot det runda preparatbordet och ger en behaglig belysning av nedre delen av mikroskopet.

Reseur 1800-talet, här finns huvudljuset bakom uret och ljuset sprids genom de glasade sidorna

Här, finns huvudljuset bakom Bells gamla telefon från 1899. Stor del av ljuset reflekteras mot paraplyet och stoppas av det. Man ser tydligt att färgtemperaturen - ljusets färgsammansättning domineras av varmt rött ljus. Stearinljusets temperatur är ca. 2000 K medan vid utefotografering har ljuset ett temperatur 6000 - 7000 K.

 La Mano con Manzana - Här finns huvudljuset nedanför min lil finger. 

Här är ljuset i form av ett dagsljus (6 000 K) bakom motivet.

Att photoshoppa håller på att bli ett accepterat verb. Att photoshoppa innebär att bildbehandla, retuschera och manipulera på alla sätt. 

Photoshoppar, manipulerar man en bild utöver kontrastförändring och en mild ändring av ljusstyrkan, bör man givetvis tala om att den är manipulerad. Särskild om ens bild är ett fotomontage.

Att inte photoshoppa betyder numera att man använder sig av de traditionella förändrigsmöjligheterna som fanns inom den analoga fotografin.

Bildbehandling i mina digitala bilderna.

Jag försöker att hålla mig de tre huvud möjligheter vilka finns (fanns) i de analoga teknikerna.

1. Bildbeskärning och val av förstoringsgraden
2. Mörkare och ljusare bilder
3. Kontrastförändring

Bildbehandling - bildbeskärning. Vid traditionell, d.v.s. en analog bildbehandling används en förstoringsapparat. Förstoringsapparatens lamphuvudet kan flyttas i höjdled så att man på detta sätt uppnår olika förstoringsgrad och väljer området av intresse inom bilden. Det motsvarar våra nutida digitala bildbeskärningar.

Bildbehandling -  mörkare eller ljusare bilder. För att uppnå mörkare eller ljusare bilder belyses fotopappret med olika tider. Förutom tiden som kan anpassas mha exponeringsuret kan en bländare på själva förstoringsapparatens objektiv användas för justering av ljusintensitet. Ljuskällan i ett förstoringsapparat kan också ge olika effekter på den slutliga bilden. Fotopappret som skall exponeras brukar placeras på förstoringsapparatens bottenplatta, 

Bildbehandling - bildens kontrast Bildens kontrast erhålls genom val av fotopapper. Fotopapper för svartvit kopiering är oftast graderat. Graderna anges i siffror som anger papprets hårdhet, det vill säga hur kontrastrikt pappret är, ett papper med en högre siffra ger högre kontrast i kopian än ett med en lägre siffra. Fotopapper med en 1 är således ett mjukt kontrastfattigt papper. Ett "mjukt" papper (1-2)  ger således en lägre kontrast än ett "hårt" (5-6). Mitt emellan, d.v.s. 3-4, är vad man kallar normalt papper.Det finns också  multigraderade papper vilket har variabel en kontrast, där en och samma pappersort ger olika kontrast beroende på vilket färgfilter som sätts i förstoringsapparaten. 

Bildbehandling i mina digitala bilderna. Jag försöker att hålla mig de tre huvudmöjligheter vilka finns (fanns) i de analoga teknikerna.  Se den enkla menyn på vänstra sidan. 

* Mörkare och ljusare bilder  

* Kontrastförändring   

* Bildbeskärning, kant vit eller vinjetering och val av förstoringsgraden 

En mycket kraftfull möjlighet i kopieringen är att efterbelysa eller skugga pappret vid kopiering. Med hjälp av afterbelysning respektive skuggning kan man mörka ned respektive ljusa upp valda delar av bilden, för att få fram detaljer i högdagrar mm. 

Vid skuggning använder man i allmänhet av en kartongbit på ett smalt skaft, en så kallad pjatt, för att korta ned exponeringen av ett visst område i bilden. Skuggade områden kommer att bli relativt sett ljusare än de omgivande områdena (mindre exponerade).

Vid efterbelysning eller vid pjattning kan man använda sig av en större bit kartong eller papp med ett hål i (en mask) för att förlänga exponeringen av ett visst område i bilden. Man kan också använda sig av handen för att rikta ljuset mot det område som skall efterbelysas. Efterbelysta områden kommer att bli relativt sett mörkare än de omgivande områdena. Pjattning innebär att man skuggar en del av bilden en stund under exponeringen så att den inte blir lika belyst som de övriga delarna. 

Bara en ljuskälla i fprm av ett levande ljus bakom äpplet. Ingen photoshopping. Bara ljusstyrka och kontrast, som det var på gamla tider...

Således är pjattning och efterbelysning egentligen samma sak då man ger olika delar av bilden en varierande exponering. 

För att man ska hinna med att pjatta eller efterbelysa får inte exponeringstiden vara för kort. Det kan därför bli nödvändigt att blända ned förstoringsapparatens objektiv för att på så sätt förlänga tiden. S.k. pjattar som enklast tillverkas av tunn men styv ståltråd och papp.

Från Wiki: Kontrast är ett sätt att ange hur tydligt man exempelvis ser en bild, kurvatur, eller färgskillnader på en yta. Kontrasten mellan färg A och färg B är medelvärdet av kvoten mellan färgernas reflektivitet R över hela våglängdsområdet på ljuset som används för att mäta reflektiviteten. För specialfallet där reflektiviteten mäts medmonokromatiskt ljus är kontrasten  . Papper har en kontrast som varierar mellan 10:1-20:1.

Korczaks barnhem i bilder för JOINT

Många känner igen denna bild. Den har beskrivits flera gånger att den var tagen i Warszawas getto. Bilden är dock tagen framför byggnaden Krochmalna 92 där Janusz Korczaks barnhem Dom Sierot låg fram till november 1940.

Bilden är tagen framför byggnaden Krochmalna 92 där Janusz Korczaks barnhem Dom Sierot låg fram till november 1940. Bilden har tagits i samband med en sammanställning av ett fotoalbum för JOINT.

En kort tid efter Warszawa ockuperades av tyskarna, organiserade det
judiska samhället en särskild socialnämnd som kallades för Den judiska Social
Självhjälpen i syfte att ge socialt stöd till de judiska invånarna.

Finansieringen av verksamheten kom i första hand från den polska
grenen av amerikanska JOINT, som  fanns i Warszawa. JOINT, en förkortning
för The American Jewish Joint Distribution Committee  hade grundats av
amerikanska judar (1914) för att ge stöd till judiska samhällen som låg
utanför USA. 

Eftersom JOINT var en amerikansk institution, tilläts den
fortsätta sin verksamhet i det ockuperade Polen. Under första
halvan av 1940 var organisationens biståndsverksamhet inriktad på att
öppna offentliga soppkök och distribuera mat till de behövande.
och etablera och stödja institutioner för barnomsorg. Dessutom
finansierade JOINT transporterna av matpaket och kläder från USA till
judarna i Warszawa.

För att visa sina donatorer hur deras bidrag användes och
för att skaffa ytterligare medel hade för JOINTs räkning ett större antal 
bilder tagits i Warszawa och Warszawa ghettot
under våren 1940. 

Det var nog en professionell fotograf (kanske flera)
som dokumenterade den sociala verksamheten. Det blev en imponerande serie
av bilder. 

När arbetet var slutfört bilderna framkallades och kopierades
bilderna i Foto Forbert fotografi, butik som var beläget på
Wierzbowagatan 11 och senare Clodna 20.. 
Butiken ägdes av en man vid namn Henryk Bojm och det är möjligt 
att hab var också fotografen. 

Det var 462 bilder som valts och sattes in i en fotoalbum.
Bilderna har suttit på gula papparken som även inkluderade korta
beskrivningar, samt namn och adress till den institution som visades
på bilden. Det är inte klart vem som fick dessa album, hur många de blev
och vad som blev av dem under kriget men en del klarade sig.

Fotografierna i dessa album har tagits för att tjäna ett specifikt
syfte och därför de bara täcker ämnen relaterade
till socialt stöd, osv . De flesta av dem togs inne i de olika
byggnaderna som drevs av självhjälpsinstitutioner. 
Därför i merparten av bilderna kan vi se
olika soppkök, improviserade bostäder för nyanlända till Warszawa ,
barnhem, kliniker, daghem, paketlager, osv.

Fotograf Dora Forbert var bara 17 år gammal när hon kvävdes till döds i Treblinka.

Förbereder just nu bilder för en fotoutställning. Tittar igenom andras bilder på internet. Vet inte om jag hinner med de egna i ämnet.

Plötsligt när jag letade bland motiven på internet så kom jag över bilder av en okänd kvinnlig fotograf, Dora Forbert. Helt okänd. Jag trodde först att det kunde vara min mammas faster eller hennes dotter med samma namn. Tyvärr, kom jag inte ihåg förnamnen på min faster Forbert och på hennes dotter. Det ända jag minns var att min mor berättade att min mammas faster långt innan Andra världskriget bröt ut, blev katolik och gick sedan till kyrkan. Även i gettot i Warszawa. Det var just i Warszawagettot som Dora Forbert tog sina bilder, läste jag.

Vidare fick jag veta att Dora Forbert, fotografen från Warszawas getto, delade ödet med min mammas faster och hennes dotter under sommaren 1942 då de flesta judar i Warszawas getto mördades i Treblinka dödsläger .

Foton jag hittade påstås ha tagits bara två månader innan den Stora Aktionen, det vill säga i juni 1942. Ingenstans finns information om hur bilderna togs, vem var modellen.

När utställningen av Dora Forbert fotografier öppnades var hennes bilder täckta med ett rött filter. Detta för att hennes bilder har inte tillräckligt fixerats och sköljt och fotopappret var fortsättningsvis ljuskänslig. Enligt mig så använde Dora ingen fotografisk film. Ett negativ bladfilm eller glasplåt fanns troligen inte att tillgå i Warszawas stängda gettot år 1942. Troligen därför använde hon ett vanligt fotopapper för sina exponeringar (bilden till höger). Således blev ett fotopapper samtidigt ett negativ. När man analyserar hennes bilder så ser på fotopappret så ser det vit i kanterna. De vita kanterna är märken av en kassett.  Normalt så hade man en bladfil eller en glasplåt kassetten. Fotopappret är mindre känslig än ett negativ film och ger inga direkta möjligheter att göra flera kopior av motivet.

Enligt mig så använde Dora ingen fotografisk film, negativ, det fanns troligen inte längre att tillgå i det formatet i Warszawas stängda getto. Troligen använde hon vanlig fotopapper för sina exponeringar. Således blev ett fotopapper samtidigt ett negativ. När man analyserar hennes bilder så ser på fotopappret, i kanterna, märken efter en kassett.

När utställningen av hennes fotografier öppnades år 2011 var bilderna täckta med ett rött filter. Detta inte bara för att de skulle se ut på exakt samma sätt som de sågs under framkallningen av Dora Forbert. Rött filter användes på grund av att bilderna inte var tillräckligt fixerade, således fortsättningsvis ljuskänsliga. Allt detta  på grund av bristen av fotokemikalier!

Dora Forbert var bara 17 år gammal när hon mördades i Treblinka dödsläger i augusti 1942, angav man.

Enligt mig så använde Dora ingen fotografisk film,  negativ, det fanns troligen inte att tillgå i Warszawas stängda gettot år 1942. Troligen använde hon ett vanligt fotopapper för sina exponeringar (bilden till höger). Således blev ett fotopapper samtidigt ett negativ. När man analyserar hennes bilder så ser på fotopappret så ser det vit i kanterna. De vita kanterna är märken av en bladfilm kassett.  Normalt så hade man en bladfilm eller en glasplåt kassetten.

Plötsligt när jag letade bland motiven så kom jag över bilder av en kvinnlig fotograf, Dora Forbert. Jag trodde först att det kunde vara min mammas faster eller hennes dotter med samma namn. Tyvärr, kom jag inte ihåg förnamnen på min faster och hennes dotter. På Holocaust Monumentet i Stockholm fanns dock alla "mina Forberts" data!

Observera. Dora Fobert har aldrig existerat. Hon uppfanns av en polsk författare Karolina Sulej, för Krakow Photomonth i maj 2011. Två fotografer levde sig in i hennes biografi och producerade de fotografier som de trodde att den fiktiva men så realistiska Dora Forbert kunde ha tagit. Mina slutsatser angående de använda fotografiska teknikerna är dock riktiga.