Tuesday, May 13, 2025

Swedish Guilt and the Second World War - Efforts to save the face in 1945 - Blessed are those who have not seen and yet believe (Joh 20,29).

IN PREPARATION

February 5, 1945. The situation in Germany for Germans with "Swedish connections! The decisive battle for the Oder line and Berlin may occur early this week. Kristina and Erika want to go to Sweden. BERLIN, Monday. February 5, 1945 (Expressen) Among those waiting for the opportunity to come to Sweden as soon as possible are Kristina Söderbaum and Erika Patzek-Bernadotte (former wife of Prince Sigvard of Sweden). The legation has good hopes of bringing home the Swedes now sitting and waiting for the opportunity to travel - the last train from Berlin. In German newspapers, the front reports are extremely few. They really only mean that the German Oder line is stabilizing. It is known here that the Russian advance is in full swing on the other side of the Oder. The next phase of the great dilemma is approaching. The decisive battle for the Oder line and Berlin may occur early this week.


Sweden was not as neutral during World War II as it was claimed for years.
On the way to Theresienstadt, the column took with it 400 Frenchmen who had been released from Neuengamme by the Germans. The Frenchmen were to be left in Flossenburg, but when they arrived, the camp was found to be in disarray. It was therefore decided to take the Frenchmen to Theresienstadt, where they were soon picked up and taken to Switzerland.

Swedish present Red Cross description (as seen on the internet in May 2025):
On the way to Theresienstadt, the column took with it 400 Frenchmen who had been released from Neuengamme by the Germans. The Frenchmen were to be left in Flossenburg, but when they arrived, the camp was found to be in disarray. It was therefore decided to take the Frenchmen to Theresienstadt, where they were soon picked up and taken to Switzerland.

Above in Swedish: På vägen till Theresienstadt tog kolonnen med sig 400 fransmän som tyskarna hade släppt från Neuengamme. Fransmännen skulle lämnas i Flossenburg men när de kom fram visade sig lägret vara i upplösning. Man beslöt därför att ta med sig fransmännen till Theresienstadt, där de snare hämtades och fordes till Schweiz.

The truth is that the White buses, in cooperation with the SS, in March 1945, transported 2,000 prisoners of war (French, Russian, Polish) from the Neuengamme concentration camp to certain death during the transport or at the destination. Almost all of them were in poor physical condition. Many were sick and taken out of the ambulatorium in the Neugame concentration camp, which was assigned as the main gathering point for Scandinavian prisoners (Norwegians) who were imprisoned at several different concentration camps.

Himmler and Bernadotte's last meeting took place in the middle of the night between April 23 and 24 in the city of Lubeck. It was during the bombardment of Lübeck, so the talks took place in the cellar of the Swedish consulate there. Himmler was desperate for post-war outs. He realised that the war was over, and therefore, when asked by Bernadotte about further transports from the concentration camps, he answered Bernadotte's question that he might evacuate "anyone he wanted" and "how many of the prisoners he wanted". Himmler's answer was probably a kind of sarcasm as he found Bernadotte's questions ingenious. Himmler was no longer in power. He was actually persona non grata, a banned person among the German military leaders and among the Allies. He was responsible for the Holocaust and the fate of prisoners of war, where Soviet POWs were treated extremely hard and starved to death.

However, Himmler wanted Bernadotte to act as his courier to deliver a message to be passed through the Swedish government to US General Dwight Eisenhower. It was his proposal for a German surrender on the entire Western front, not the Eastern front, Soviets. Realising the war was lost, Himmler attempted to open peace talks with the Allies. Learning of this, Hitler dismissed him from all his posts in late April 1945. The Allies, of course, rejected the offer of Himmler as the war was practically over.

Also, Hitler knew the war was lost and, by April 27, had sent most of his personal staff away. He also permitted senior leaders such as Hermann Göring, Albert Speer, Heinrich Himmler, and Karl Dönitz to flee Berlin, which was fully surrounded by Soviet troops. Dönitz was appointed as Hitler’s successor and built the last Third Reich government in the town of Flensburg on the Danish border. He wanted to keep his government free from the SS-generals and rejected Hitler's offer to join it.

The Allies probably disliked the White bus transports as they wanted to achieve German complete capitulation as quickly as possible. Therefore, there were intensive bombing raids on the railways and roads. British RAF pilots were, however, informed about the White buses in the small corridor that was left in German hands.

Skandinaviska judar
423 nordsiska judar nådde Lübeck den 16 april. Därifrån fördes de vidare till Malmö, dit de anlände två dagar senare. Det handlade egentligen om de danska medborgare då flesta norska judarna hade efter deporteringen till Auschwitz avrättats eller avlidit på annat sätt.

Total number of concentration camp prisoners transported with White buses (not trains and ships).
The number of prisoners transported in White buses in the direction of Sweden is seldom mentioned. The same concerns the number of non-Scandinavian Jews.
The Swedish White buses' force was divided into three bus platoons (each with 12 buses), one truck platoon (with 12 vehicles), and one supply platoon. The buses had eight stretchers or seats for 30 passengers. That means up to 1080 persons could be transported at the same time. That included an extra driver, doctors, nurses, and Gestapo men.

De utomnordiska judar som kom till Sverige med Vita Bussar, kom med den allra sista transporten från koncentrationslägret Ravensbrück - se listor från 28 april 1945. Hur många judar var med de nämnda transporterna har ingen forskare undersökt. En snabb titt på listorna ger det dock en uppfattning att det rör sig om 1 500-3 500.
Här talar jag om de som registrerades och som kom med bussar under April 1945. Inte med tåg eller Vita båtar. tågtransporter anlände till Padborg 30 april och 2 maj. Vita Båt transporter var juni-juli 1945. Sista Vita Båten anlände 26 juli 1945 till Malmö. 

Vad var Vita buss aktionens syfte. Syftet var inte att rädda dödsdömda judar i sig, utan de nordiska medborgarna som fanns i lägren. Men på det sättet kunde de nordiska medborgarna som hade judisk bakgrund räddas. Övriga som kom med kom med enkom i mån av plats och tillfälle.

Vita tåg
Det första tåget till gränsstationen i Padborg, Danmark kom från koncentrationslägret Ravensbrück, 53 godsvagnar där 80 fångar stuvades in i varje vagn – totalt 3 989 kvinnor. Tåget avgick från Ravensbrück den 25 april och anlände till Lübeck den 29 april och ankom till Danmark den 30 april 1945.

Det andra tåget, med 2 800 kvinnor (3 000) från lägren runt Hamburg kom till Padborg i Danmark den 2 maj 1945.

Beträffande Folke Bernadotte är jag övertygad om att beskyllningen är grundlös. Såväl i Israel som i USA har han hyllats för sina räddningsaktioner, säkert inte utan föregående noggranna undersökningar.
Eva Dickson journalist

Vad jag påpekade var att de nordiska judarna – och många andra utsatta grupper – inte stod lika högt på dagordningen som till exempel nordiska motståndsmän, svensk-tyska hemmafruar med flera, och rent faktiskt togs sist under vita bussarnas räddningsaktion i Nazi-Tyskland. Expeditionen valde särskilt mot slutet själva vilka som skulle få åka med – svåra val som påverkades av en bredare svensk rasism och xenofobi än bara antisemitism.
Bosse Lindquist radioproducent och författare

Fotoutställning - Anamnes* av fd koncentrationslägerfångar som kom till Sverige under sommaren 1945 ger en klar bild av Förintelsen - Anamnes: D. 8/12 1944 placerades hon tillsammans med 80 andra i en boskapsvagn för resa till Bergen-Belsen. Män och kvinnor i samma vagn. Ingen mat eller dryck på en vecka. 13/3 Fick fläcktyfus, låg medvetslös i 3 veckor.


Juli 1945, Beredskapssjukhuset i Örebro

Anamnes: D. 8/12 1944 placerades hon tillsammans med 80 andra i en boskapsvagn för resa till Bergen-Belsen. Män och kvinnor i samma vagn. Ingen mat eller dryck på en vecka. 13/3 Fick fläcktyfus, låg medvetslös i 3 veckor.


Monday, May 12, 2025

Fotoutställning - Anamnes* av fd koncentrationslägerfångar som kom till Sverige under sommaren 1945 ger en klar bild av Förintelsen - Anamnes: Fadern. Modern, en 10-årig och en 7-årig broder samt en syster blevo ihjälgasade och en syster dog i fläcktyfus.

Anamnes: Fadern. Modern, en 10-årig och en 7-årig broder samt en syster blevo ihjälgasade och en syster dog i fläcktyfus.

Anamnes: Fadern. Modern, en 10-årig och en 7-årig broder samt en syster blevo ihjälgasade och en syster dog i fläcktyfus.



Bilden ovan är från min fotoutställning som jag förberedde år 2019 och som inte kunnat äga rum på grund av force majeure - coronapandemin.

*Anamnes. Vad betyder anamnes? Anamnes betyder en sjukdomshistoria. I en journal under Anamnes nedtecknar läkaren patientens uppgifter och all essentiell information från patienten.

En anamnes är således en sammanställning av information av vikt för diagnostik och patientvård. För de befriade omfattade anamnes tiden före och under Förintelsen. Patientkorten i beredskapssjukhusen i Sverige, eg. Patientjournaler var ofta hophäftade med brittiska Field Medical Card som följde patienterna på de Vita fartygen vilka inom UNRRA aktionen anlöpte svenska hamnar under försommaren 1945.


Friday, May 9, 2025

Austria - Losy Paulinki z Piotrkowa.

Paulina Janaszewicz (w środku w białych skarpetkach) po przyjezdzie do Szwecji.

W Austrii, w miejscowości Landeck Paulina i jej przybrane "ciocie" z Piotrkowa pracowały w tkalni w firmie Textil AG w Bruggfeldstraße 12. W opisie poniżej z akt meldunkowych miasta Landeck jest informacja ze oprócz robotników jeńców wojennych była tam grupa 75 robotników zagranicznych (okreslanych po niemiecku jak pracowników cywilnych)

Ponadto w Landecku znajdowały się dwa większe obozy dla obcokrajowców, jeden w budynku fabryki Donau-Chemie i jeden w domu dla dziewcząt Textil AG w Bruggfeldstraße 12. Pod koniec listopada te W obozach przebywało 75 robotników zagranicznych i 519 jeńców wojennych (188 Francuzów, 131 Serbów i 200 Rosjan).

*Meldung des Bürgermeisters der Stadt Landeck an den Landrat des Kreises Landeck vom 21.11.1944, TLA, BH/Lk Landeck III 125/15.


** https://storiaeregione.eu/attachment/get/up_129_16172006092254.pdf
*** Landeck miasto w Austrii blisko miasteczka granicznego, Martina w Szwajcarii, 40 km .

Opis Justman w Ave Pax z wiezienia w Innsbrucku:
Ruth Litman była blondynką o niebieskich oczach. Podobnie jej siostra Regina. Tylko mała Paulina, ściśnięta między nimi, wyglądała na ciemną Cygankę. Miała najciemniejsze, najsmutniejsze oczy, jakie kiedykolwiek widziałem. Wszystkie trzy pracowały w mieście Landeck, a wraz z nimi ojciec Pauliny, Dawid Janaszewicz. Uciekli z getta w Piotrkowie i po zakupieniu polskich dowodów osobistych i papierów pracy, wyruszyli w drogę do Austrii. Ich celem był Landeck***, miasto blisko Szwajcarii. Po pewnym czasie próbowali przekroczyć granicę. Ale wycieczka zakończyła się fiaskiem i zawiozła ich do Innsbrucka na proces. Jednak los był dla nich więcej niż łaskawy – prokurator przyjął z ochotą ich kruche wymówki i odesłał ich z powrotem do Landeck. I tak kilka dni temu, gdy trzech wysokich gestapowców wtargnęło do ich mieszkania i kazało im się spakować, byli pewni, że stara sprawa rozgorzała na nowo. Będąc w siedzibie Gestapo w Innsbrucku, odkryli prawdziwy powód aresztowania. Zostali oskarżeni o ze są Żydami na fałszywych papierach. Gestapo miało informacje z pierwszej ręki... i nie było miejsca na zaprzeczenie. Wszyscy zostali wysłani do obozu Reichenau w Innsbrucku.

Monday, May 5, 2025

Korczak zawsze przeciwny karze cielesnej - Szkoła podstawowa na ul. Freta.

Korczak był zawsze przeciwny karze cielesnej - Szkoła podstawowa na ul. Freta.

Tak pisał na temat kary cielesnej Augstyn Szmurło*, dyrektor szkoły do której chodził Henryk Goldszmit/Janusz Korczak:
Jeżeli winny nie dotrzymywał słowa, i prowadził się po-dawnemu, a kara cielesna, po dojrzałej rozwadze nad jego przeszłością i indywidualnością, zdawała się rokować pożądane rezultaty, w takim razie pozostawiało się opiece domowej jej wymiar, lub też wymierzało się ją po porozumieniu się z opieką domowa, przyczém nie chodziło bynajmniej o intensywność kary, gdyż zapatrywano się na nią tylko na symboliczny środek upokorzenia pychy, źródła zapamiętałości w złem, której na innej drodze nie dało się poskromić, tudzież poddania zwierzęcych instynktów pod berło rozumu i sumienia.


*Augustyn Szmurło prowadził swoją szkołę prywatną na ulicy Freta 1 przez 9 lat. Zmarł w 1888 roku. Szkoła została prawdopodobnie przejęta przez innych i przeprowadziła się na parzystą stronę ulicy Freta pod numer 6. Korczak opisał tą szkole dopiero w Pamiętniku pisanym w 1942 roku, m.in. o tam stosowanych karach cielesnych. Korczak bardzo głęboko przejął się stosowaną tam karą chłosty, że rodzice musieli zabrać go ze szkoły i pobierał naukę prywatnie w domu (na Miodowej). Korczak zaczął szkołę Augustyna Szmurły w 1885 roku.

Wednesday, April 30, 2025

Wyklęci, zapomniani przez Solidarność, KOR* i Muzeum Polin - Komendant Żydowskiej Organizacji Bojowej (ŻOB) Mordechaj Anielewicz i jego przyjaciółka Mira Fuchrer.

Wyklęci, zapomniani przez Solidarność i KOR Komendant Żydowskiej Organizacji Bojowej (ŻOB) Mordechaj Anielewicz i jego przyjaciółka Mira Fuchrer. Mural dzięki Muzeum Getta Warszawskiego wraz z uczniami – Liceum Ogólnokształcącego im. Aleksandra Fredry w Warszawie oraz Państwowego Liceum Sztuk Plastycznych im. Wojciecha Gersona w Warszawie. Foto: Renata Zawadzka-Ben Dor (FB).

28 kwietnia 2025 r. przy ul. Miłej 5 odbyło się uroczyste odsłonięcie muralu autorstwa Dariusza Paczkowskiego i Magdaleny Czyżykiewicz-Janusz. Mural upamiętnia członków Żydowskiej Organizacji Bojowej (ŻOB): Komendanta Mordechaja Anielewicza, jego przyjaciółkę Mirę Fuchrer, a także Izraela Chaima Wilnera, Rachelę Zylberberg (Sarenkę) i Lutka Rotblata.

W realizację muralu zaangażowali się uczniowie i uczennice z warszawskich szkół – Liceum Ogólnokształcącego im. Aleksandra Fredry w Warszawie oraz Państwowego Liceum Sztuk Plastycznych im. Wojciecha Gersona w Warszawie.

Mira Fuchrer bojowniczka Żydowskiej Organizacji Bojowej.


https://jimbaotoday.blogspot.com/2017/04/nowa-faszywka-muzeum-polin.html

Saturday, April 26, 2025

Korczak's "fight" with CENTOS i opis Emanuela Ringelbluma i Edelmana.



Tak pisze o Korczaku Emanuel Ringelblum:
Przyjął pod swe skrzydła wszystkie żydowskie dzieci w Warszawie. Był ich obrońca, ich zagorzałym adwokatem. Budził i wzywał cała ludność do okazywania pomocy głodującym dzieciom; tam, gdzie groziło szczególnie wielkie niebezpieczeństwo, interweniował osobiście. Tak było z zakładem dziecięcym przy Dzielnej 39 - w tamtejszym zakładzie położniczym dzieci ginęły jak muchy. Wstrząsnęło to Warszawa. Dr Korczak przejął kierownictwo zakładu i położył kres panującym tam porządkiem. Nie zadowalał się tylko alarmowaniem żydowskich instytucji wieściami o nędzy dzieci. Wespół z personelem nauczycielskim organizował koncerty i imprezy literacko-artystyczne, żeby zdobyć fundusze i przyjaciół la zakładu.



Bzdury Marka Edelmana na video na internecie:
Zresztą Korczak był bardzo trudnym człowiekiem, bardzo trudno z nim było mieć wspólnego, bo w czasie wojny, naprzeciwko szpitala (Ibersonów-Moumonów ?), gdzie ja pracowałem oni mieli swój dom dziecka tam przeniesiony no i zawsze były awantury między nim a naczelnym lekarzem naszym, bo on uważał, że szpital kradnie jedzenie jego dzieciom.

Edelman jako goniec szpitalny nic nie rozumiał ani wtedy ani po wojnie.  Szpital Bersohnów i Baumanów  był pod numerem 60 a Dom Sierot pod 16. Ponad kilometr dzielił te instytucje.
Korczak postawiony w sytuacji konieczności zdobycia jedzenia dla dzieci i personelu oraz utrzymania w miarę znośnych warunków w Domu Sierot stawał przed arcytrudnym zadaniem. Centos miała "swoje2, własne zakłady które w jakis sposób miały pierszenstwo (wg. Centosu) przy rozdziale pieniedzy, jedzenia i opału. Korczak walczył o byt nie tylko Domu Sierot na Siennej lecz równiez w zakładzie przy ul. Zegarmistrzowskiej (Wolnosc) i zakladzie przy ul. Dzielnej 39 dokad wlasnie w styczniu 1942 roku sie przeprowadził.Być może dlatego, jak to mówi Edelman był "trudnym człowiekiem". Bez jego bezkompromisowości i uporu Dom Sierot by nie przetrwał.

Konflikt z Braude-Hellerowa, szefową Marka Edelmana ze szpitala Bersonów i Baumanów też nie jest tak jednoznaczny jak opisuje go Edelman. Korczak zarzucał Braude-Hellerowej, że okrada dzieci z racji żywnościowych. Znane jest pismo Korczaka do niej (i 6 innych), wtedy przewodniczącej Komisji Zdrowia w Warszawskim Getcie, informujące o podjęciu pracy przez Korczaka w Głównym Domu Schronienia przy Dzielnej 39. Korczak uważa, że zdecydował się dobrowolnie zamknąć w tym obozie koncentracyjnym gdzie, według jego informacji, umiera tam kilka dziesiątków dzieci dziennie.