"De vita bussarna" skulle nog nu inte klara en riktig historisk besiktning - Kors och högklackat.

Historien om "De vita bussarna" har blivit till en svensk hjältesaga. En ren indoktrinering av svenska nationen i hela 80 år? En propagandainsats som med en oförminskad styrka fyller ånyo museer, tidningar och TV!

Historien om "De vita bussarna" har blivit till en svensk hjältesaga. Vad var och vad fortsättningsvis är orsaken till denna fortgående process, denna rena indoktrineringen av svenska nationen i hela 80 år? En propagandainsats som med en oförminskad styrka fyller ånyo museer, tidningar och TV!

Det finns tre huvudsaker som grunden till detta. Två direkt och en indirekt kopplade till "De vita bussarna" och deras transporter. I 80 år har man huvudsakligen presenterat bara en sida av de Vita bussarnas transporter. Hämtningen till Sverige av norska och danska medborgare strax före krigsslutet och hämtning av ett mindre antal kvinnor från koncentrationslägret Ravensbrück. Bland de fanns även en del judinnor. Det här med judinnor har blivit en så starkt propagandainslag att man numera, inte bara i Sverige, tror att hela aktionen handlar om att rädda judar.

I hjältesagan om "De vita bussarnas transporter" berättar man inte om två mycket avvikande typer av transporter. De nämns sällan nu och tidigare, direkt efter kriget, har de helt förtigits i massmediala sammanhang. 

Svenska Röda korsets avvikande transporter

• Svenska Röda korset transporterade under hela aktionen (8 veckor) flyende tyskar eller som man vill kalla de för tysk-svenskar där man skriver att det handlade om kvinnor och barn med svensk anknytning. Den kategorin har aldrig varit fängslade och hade oftast mer koppling till tyska Nazister än till Sverige. Att även män var med och nyttjade de Vita bussarnas transporter har det varit tyst om.
• Svenska Röda korset och SS-transporter. Vita bussarna transporterade bort fångar från "Sjukstugan" i Neuengamme för att bereda plats för skandinaverna. Koncentrationslägret Neuengamme skulle användes som uppsamlingsläger för de norska och danska fångarna. Man anser att många av de 2000 borttransporterade fångarna från "Sjukstugan" i Neuengamme överlevde inte resan och de nya villkoren i de koncentrationslägren de förflyttades till. Det handlar om tre (3) "dödstransporter" av nästan 2 500 fångar. Om detta antal dras ifrån det totala antalet "räddade icke-skandinaver" kommer nettot vara en skrämmande sanning. 

Rädslan för krigsreparationer. 

Hjältesagan själv och den stora propagandainsatsen efter Vita bussarnas transporter med bl.a. utgivning av Folke Bernadottes bok* skulle skydda Sverige från Krigsreparationer och andra handelshinder efter Andra världskriget. Krigsreparationer efter Andra världskriget innebar att de länder som förlorade kriget, främst Tyskland, skulle betala ekonomiska och materiella ersättningar till de länder som vunnit. Dessa reparationer var en del av efterkrigstidens strävanden att ställa de ansvariga för kriget till svars och att finansiera återuppbyggnaden av de förstörda områdena. Man var klar med det redan under Jaltakonferensen (februari 1945). Tre länder, USA, Storbritannien och Sovjetunionen var de som skulle bestämma vilka länder förutom självklara Tyskland som skulle räknas som de som förlorade kriget inom Axelmakterna inklusive deras medhjälpare. Det fanns en stor risk att Sverige skulle falla bland de sistnämnda och utmätas ett krigsskadestånd. Slutligen, förutom Tyskland har Japan, Italien Grekland, Jugoslavien, Albanien och Etiopien. Finland, Rumänien och Bulgarien tvingats betala krigsreparationer.

Boken av och om Folke Bernadotte Slutet som har givits ut så fort så att motorer på de danska och svenska Vita bussarna har nästan inte hunnit kallna. Slutet/Bernadotte angav också tonen och påverkade nog flera andra som var med i de Vita bussarnas aktion och skrev egna skildringar och publicerade de med start 1946. Deras egna minnesbilder är ofta en kopia av vad som angavs i Slutet. Boken och propagandan runt de sista 8 veckorna av Andra världskriget gjorde att Sverige slapp straff för sina ökända "krigshandlingar", bl.a. då tysktågen med tyska soldater, vapen, och krigsmateriel transporterades dagligen genom Sverige till Norge.

Svenska Röda korset transporterade under hela aktionen (8 veckor) flyende tyskar eller som man vill kalla de för tysk-svenskar där man skriver att det handlade om kvinnor och barn med svensk anknytning. Den kategorin har aldrig varit fängslade och hade oftast mer koppling till tyska Nazister än till Sverige. Att även män var med och nyttjade de Vita bussarnas transporter har det varit tyst om.

Svenska Röda korset transporterade under hela aktionen (8 veckor) flyende tyskar eller som man vill kalla de för tysk-svenskar där man skriver att det handlade om kvinnor och barn med svensk anknytning. Den kategorin har aldrig varit fängslade och hade oftast mer koppling till tyska Nazister än till Sverige. Att även män var med och nyttjade de Vita bussarnas transporter har det varit tyst om.

Maj 1945. Falska Vita bussar passerar Österport i Köpenhamn 1945. Första bussen är sk. halvhyttare med registrerings nummer M14509 medan den andra är något nyare buss i Malmö lokaltrafik med registreringsnummret M15017.

Maj 1945. Falska Vita bussar ankommer till Malmö på tågfärjan från  Köpenhamn 1945. Bussar på fotot är inhyrda från Malmö lokaltrafik och har aldrig deltagit i de riktiga Vita bus transporter från Tyskland.

Tystnaden råder runt de Vita bussarnas transporter av nazister. Jag har skrivit om det tidigare efter att ha studerat Inresekorten till Sverige som finns i Riksarkivet. Folke Schimanski som själv kom med en sådan transport skrev om det ett flertal gånger. Nu hade redaktör Christoph Andersson i Sydsvenskan (2025) skrivit om Vita bussarnas roll som nazismens livlina.

Boken av och om Folke Bernadotte Slutet som har givits ut så fort så att motorer på de danska och svenska Vita bussarna har nästan inte hunnit kallna. Slutet/Bernadotte angav också tonen och påverkade nog flera andra som var med i Vita bussarnas aktion och skrev egna skildringar och publicerade de med start 1946. Deras egna minnesbilder är oftast en kopia av vad som angavs i Slutet.

Den 24 juni 1945 startade UNRRA en aktion som fick senare heta "Vita Båtar" - Patienterna från Bergen-Belsen sjukhuset transporterades med ambulanståg till Swedish Transit Hospital i Lübeck.

 

Brittisk personal vid tåget som förde patienterna från Bergen-Belsen till Lübeck. Det står 29 BGH Belsen på vagnen. BGH kommer troligen från Brigadier Hugh Glyn Hughes som var officer i den brittiska 11th Armoured Division som ansvarade för transporterna. Det sista huset som var kvar inom sjukhusområdet då det omvandlades till ett DP-läger kallades av de judiska fd fångarna för Glyn Hughes Hospital.

Swedish Transit Hospital, även kallad för s.k. Liibeckdetachementet. Drygt 1 400 bäddplatser fanns i de tre byggnader runt exercisplatsen, där den svenska badplutonen hade haft två parallella behandlings linjer och utrustning för desinfektion samt bastubad. På bilden syns patienter liggande på bår som väntar på sin tur.

Den 24 juni 1945 startade UNRRA en aktion som fick senare heta "Vita Båtar". Enligt avtalet så skulle Sverige ta emot 10 000 fd. fångar från koncentrationslägret Bergen-Belsen som befriades den 15 april 1945. Många av de var mycket sjuka.
Patienterna från Bergen-Belsen sjukhuset transporterades med ambulanståg till Lübeck. Det handlade om 5 tåg per vecka, vardera med c:a 450 passagerare anlände till Swedish Transit Hospital. Där registrerades de och valdes successivt för vidare transport med Vita båtar till Sverige.

Swedish Transit Hospital, även kallad för s.k. Liibeckdetachementet, i Cambrai-kasernerna låg det i utkanten av Lübeck vid Schwartauer Allée. Nu finns nästan hela det forna området med alla byggnader kvar. Bakom gymnastikhallen som var inskrivningscenter för de som kom med tåg från Bergen-Belsen finns idag en Astrid Lindgren förskola. Chef för sjukhuset var doktor, major Hans Arnoldson. Arnoldson hade tidigare tjänstgjort i Svenska Röda korsets detachement i Tyskland i samband med "de vita bussarna". Trots att detachment kallades för Swedish så var svenskarna där i minoritet. Personalen där var huvudsakligen tysk: 14 läkare och l05 sjuksköterskor plus 367 man handräckning. Förutom de tjänstgjorde brittisk personal ur Royal Army Medical Corps, 56 man plus vaktmanskap på 20 man. Drygt 1 400 bäddplatser fanns i de tre byggnader runt exercisplatsen, där den svenska badplutonen hade haft två parallella behandlings linjer och utrustning för desinfektion samt bastubad.

På det övre fotot ser man brittisk personal vid tåget som förde patienterna från Bergen-Belsen till Lübeck. Det står 29 BGH Belsen på vagnen. BGH kommer troligen från Brigadier Hugh Glyn Hughes som var officer i den brittiska 11th Armoured Division som ansvarade för sjukhuset och transporterna. Det sista huset som var kvar inom sjukhusområdet då det omvandlades till ett DP-läger kallades av de judiska fd fångarna för Glyn Hughes Hospital.

White bus number 29.

 

Operation Barbarossa och Holocaust by bullets startade den 22 juni 1941.

Mykhailo Pecharsky identifierad från de två över bilderna.

Bilden fångades på 8 mm-film av tysk personal. Filmen upptäcktes senare av amerikanska styrkor i en SS-kasern i Augsburg och bevaras nu i Holocaustarkivet – ett permanent vittnesbörd om ett illdåd som var menat att glömmas bort.

Lviv 1941

Babij Jar 1941

Operation Barbarossa var Nazitysklands kodnamn för invasionen av Sovjetunionen den 22 juni 1941. Det var den största militära operationen i historien, med miljontals soldater på en 2000 mil lång front. Målet var att skapa "Lebensraum" (livsrum) i öst.

Samtidigt så började Holocaust by bullets. Vi bör minnas efterföljande pogromer , bl.a. i Lviv, där den lokala befolkningen tog aktiv del i.  Vi bör minnas Babij Jar och alla andra massgravar, bl.a. i staden Pinsk där hela min släkt mördades.

Bielańska nr 18 czyli dom w którym w 1878 roku urodził Henryk Goldszmit - Janusz Korczak.

Bielańska nr 18 (22), drugi od lewej to dom w którym w 1878 roku urodził Henryk Goldszmit (ew. nowy dom w miejscu poprzedniego domu).

Zdjęcie z okresu Getta Warszawskiego. Skrzyżowanie ulicy Bielańskiej z Długą. Od prawej ulica Bielańska nr 18, nr 20 i nr 22. Trzypiętrowa kamienica (nr 22) druga na prawo od ulicy Długiej stoi dokładnie na miejscu gdzie poprzednio była Bielańska nr 18 czyli dom w którym w 1878 roku urodził Henryk Goldszmit - Janusz Korczak.

Zdjęcie powojenne. Al. Karola Świerczewskiego w Warszawie – obecnie aleja "Solidarności" lub Trasa W–Z.  Budynek po prawej stoi na ulicy Bielańskiej 18. Obecny, nowy budynek z adresem Bielańska 18 stoi na działce, gdzie poprzednio stało kilka budynków obok siebie, aż do ulicy Długiej. Bielańska 18 to miejsce, gdzie urodził się Henryk Goldszmit w 1878 roku.

Wycinek z starej mapy z 1878 roku, gdzie zaznaczone są tory tramwajów konnych. Żółta kropka po lewej pokazuje miejsce urodzenia Henryka Goldszmita przy ulicy Bielańskiej 18. Dwie linie tramwajowe idące na północ i na zachód zaczynają się od Pl.Teatralnego. Plan'' g. Varšavy : s'' oboznačeniem'' sĕti konno-želĕznych'' dorog'' 1879 = Plan m. Warszawy: z oznaczeniem sieci kolei konnej.

Botbart stadium?

ecka efter vecka så undrar jag om det är ett botbart stadium.

 Vecka efter vecka så undrar jag om det är ett botbart stadium.

 Vecka efter vecka så undrar jag om det är ett botbart stadium.

Denmark, Korsör ferry - Fake White buses waiting for people transported from concentration camps - Who ordered Fake White Buses?

During the last transports from Padborg to Malmö, both Scandinavian and non-Scandinavian former concentration camp prisoners arrived on the same ferry to Korsör and later to Malmö. "White buses" parked along the ferry were not the real White buses, just newly prepared in Sweden, false White buses.

The ferry location is in Korsör, Denmark. Looking at this photograph, I found that there was something that was not right. Looking closer, I recognized that the "White buses" parked along the ferry were not the real White buses, just newly prepared in Sweden, false White buses. They were clean and nice, shiny white, and lacked roof rails. They did not match the military White buses from Hässelholm that carried out the mission for the Red Cross on the continent. However, they matched buses from local bus depots in Gothenburg and Malmö. Who are the local White buses picking up here? They are probably Danes from the Danish internment camp in Fröslev, which in April had about 5,500 people. When the camp was dissolved, most of them passed through the Danish Red Cross station in Padborg. Did the Swedish Red Cross count the Danes interned in Fröslev as "rescued" from German concentration camps? Most likely, among those arriving by ferry from Nyborg were also former prisoners from the camps in Nazi Germany and the large group of German Swedes who arrived daily in large and small groups to Padborg. Germans (German-Swedes) arrived in Padborg in the real White buses and in private cars. During the last transports from Padborg to Malmö, both Scandinavian and non-Scandinavian former concentration camp prisoners arrived on the same ferry to Korsör and later to Malmö on April 28, 1945.

Swedish historians should investigate who ordered the action of Fake White Buses.