Förintelsen och telefonkataloger och kombinationen Rozental, Gabriel

När min mor och moster reste utomlands, letade de alltid upp telefonkatalogen över den nya platsen. De slog upp bokstaven R och sökte sig ner över raderna, efter kombinationen Rozental, Gabriel.

Det är deras pappas namn.

Ibland, när de hittade det så skrev de ned det, ibland när tiden var knapp, t.ex. på en flygplats så rev de ur sidan (och skämdes för det) berättade de.

– Vi hittade få personer med namnet Gabriel Rozental och vi ringde faktiskt bara en gång. Ringde, trots att de visste att det var inte möjligt!.

Senare har de fått höra att de inte var ensamma om att göra så. Att leta efter namnet på anhöriga som gått förlorade i nazismens förintelseläger under andra världskriget är ett vanligt beteende hos de överlevande. Numera har det spridits sig till den Andra generationen!

Sista gången de såg sin pappa var 1942 i Warszawa getto. Gabriel Rozental skulle hämta soppa från en soppkök på Ogrodowagatan. Det var den 26 juni 1942. Gross aktion har precis startat. Det finns ingen bild över min morfar Gabriel Rozental född 30 december 1893 (?) i Warszawa. Han mördades i Treblinka 48 år gammal.

Samma dag då han inte dök upp hemma till kvälningen förstod de att han deporterades  till dödslägret Treblinka där han hade gasats ihjäl i gaskammare. Efter den dagen hörde systrarna Rozental inget mer från sin far. 

Ändå bläddrade systrarna i många år i telefonkataloger.

De hittade i en utriven telefonkatalogsida Gabriel Rozental i Kanada. Han var en gammal förmögen man och ville hjälpa de ekonomiskt. Min mor och moster avböjde. De hade förväntat sig ett underverk.  Gabriel Rozental i Kanada gick bort under sjutiotalet.

Nelly & Mio

Nowa Gazeta Polska to gazeta darmowa - czy to tłumaczy że nie płaci za bezprawnie umieszczane tam zdjęcia i teksty

Nowa Gazeta Polska w Sztokholmie
to gazeta darmowa jak to określił Tadeusz Nowakowski w sądzie.

Niby że na niej nic nie zarabia. To miało być częsciowe tłumaczenie że nie płaci za bezprawnie umieszczane tam zdjęcia i teksty.

Oczywiście wielu pisarzy i dziennikarzy jak i krytyków kulturalnych jest zachwycona że ktoś ich alster tam drukuje. Ja nie!

Gazeta ma 16-24 stron, wg. Nowakowskiego. Taka 16 stronicowa ma zazwyczaj 10 stron reklam i ogłoszeń. Taka 24 stronicowa podwójnie, czyli 20 stron reklamowych z ogłoszeniami. Jedna strona ogłoszeniowa to miedzy 6 000 a 12 000 koron do kasy Nowakowskiego, za stronę. Pomnożone przez 10 stron daje 120 000 od małego, cienkiego numeru. Czyli darmowa to nie to samo co non-profit!

Dlaczego Nowakowski nie chce płacić jak każdy wydawca za używany materiał w "części kulturalnej", nie wiem! To jego sprawa!

Dla mnie ważniejsze jest by Tadeusz Nowakowski nie używał tekstów i zdjęć które do niego nie należą! 

Szczególnie moich lub mojego Ojca i Matki!

Przepisy dotyczące prawa autorskiego w Szwecji, EU i  w Polsce są wyjątkowo restrykcyjne!

Mimo to wielkie zdziwienie wzbudzają u  Tadeusza Nowakowskiego moje żądania odszkodowawcze z tytułu naruszenia praw autorskich poprzez  używanie moich zdjęć w gazecie Nowa Gazeta Polska w Sztokholmie. 

Medale i mundur Janusza Korczaka

Rok po studiach na Wydziale Lekarskim Cesarskiego Uniwersytetu Warszawskiego, Janusz Korczak, jako poddany cara, zostaje zmobilizowany i wysłany na wojnę rosyjsko–japońską. Przez ponad pół roku, jako oficer, pełni obowiązki starszego lekarza w pociągach sanitarnych.

Korczak w mundurze studenckim Uniwersytetu Warszawskiego, ok. 1904 r. Najwyzsze zdjecie to na kolonii letniej Towarzystwa Kolonii Letnich w Michałówce, koło Małkini, 1907 r.

Pierwsza wojna światowa (1914-1918). Korczak, lekarz wojskowego lazaretu jest powołany do czynnej służby w armii rosyjskiej, w stopniu kapitana. Był m.in. młodszym ordynatorem szpitala dywizyjnego w Głuboczku na Ukrainie, następnie został lekarzem pediatrą w przytułku dla dzieci ukraińskich pod Kijowem. W tym czasie odwiedził też dom wychowawczy Maryny Falskiej dla chłopców polskich w Kijowie.

W czasie wojny polsko–bolszewickiej (1919–1920), Janusz Korczak w randze majora Wojska Polskiego pracował w szpitalu epidemicznym w Łodzi, następnie w Warszawie, w szpitalu na Kamionku. Tam zaraził się tyfusem plamistym, następnie zaraża swoją matkę. Nie wytrzymała choroby. Syn napisze: Gdy mi się stopy w cierniach zaplątały a ręce i serce krwawią... wołam: Ludzie. I żadnej odpowiedzi. Wołam: Mamo — /. Nic. Nic... Sam!
Wrzesień 1939. Agresja niemiecka na Polskę. Korczak, w mundurze Wojska Polskiego pełni służbę na ulicach Warszawy. Jest namawiany jest do zdjęcia munduru, by się Niemcom nie rzucać w oczy. Stanowczo odmawia.

W 1947 roku Janusz Korczak pośmiertnie otrzymał Krzyż Kawalerski Orderu Odrodzenia Polski.

Borgerlig gryning i Stockholm - Vinter eller vår?

Borgerlig gryning: den gryning man i dagligt tal avser, och som utgör tidsintervallet när solskivans mittpunkt befinner sig mellan 6 grader under horisonten fram till att solskivans övre kant ligger strax under horisonten. Under den inledande delen av gryningen är det i detta fall redan så ljust vid klar himmel att man kan utföra sysslor utomhus utan att behöva extra belysning, och även läsa en text i en ordinär dagstidning.

Korczak's Orphanage deportation from the Warszawa Ghetto to Treblinka as described in Szpilman's book The Pianist:

The deportation of Janusz Korczak, teachers and 239 children from the Orphanage at Sienna/Sliska street to Umschlagplatz is legendary. The last march was certified by many accounts and memories (not always coherent and credible in detail). 

The legend continues to live its own life - in a mythologised version. However, the essence of this legend reflects the real truth about Janusz Korczak - that he was a solid moral authority for all those who looked up to him for guidance and hope.

Sliska street during the Warsaw Uprising in 1944. Two years earlier on the 5th of August, 1942 from the building Sienna16/Sliska 9 entire Korczak orphanage was led to cattle cars and deported to the Treblinka death camp, Korczak, ten teachers and 239 children were led out by gate at the 9 Sliska street in the direction of Umschlagsplatz. 

On this unique picture the two-storey house with a gap is just 9 Sliska building two years after the deportation of the Korczaks Orphanage.

In Władysław Szpilman's book The Pianist one can read following:

One day, around 5th August, when I had taken a brief rest from work and was walking down Gęsia Street, I happened to see Janusz Korczak and his orphans leaving the ghetto. 

The evacuation of the Jewish orphanage run by Janusz Korczak had been ordered for that morning. The children were to have been taken away alone. He had the chance to save himself, and it was only with difficulty that he persuaded the Germans to take him too. He had spent long years of his life with children and now, on this last journey, he could not leave them alone. He wanted to ease things for them. He told the orphans they were going out in to the country, so they ought to be cheerful. At last they would be able to exchange the horrible suffocating city walls for meadows of flowers, streams where they could bathe, woods full of berries and mushrooms. He told them to wear their best clothes, and so they came out into the yard, two by two, nicely dressed and in a happy mood. 

The little column was led by an SS man who loved

children, as Germans do, even those he was about to see on their way into the next world. He took a special liking to a boy of twelve, a violinist who had his instrument under his arm. The SS man told him to go to the head of the procession of children and play – and so they set off. When I met them in Gęsia Street, the smiling children were singing in chorus, the little violinist was playing for them and Korczak was carrying two of the smallest infants, who were beaming too, and telling them some amusing story. I am sure that even in the gas chamber, as the Zyklon B gas was stifling childish throats and striking terror instead of hope into the orphans' hearts, the Old Doctor must have whispered with one last effort, ‘it's all right, children, it will be all right’. So that at least he could spare his little charges the fear of passing from life to death." 

It is likely that the only truth in above description is the day of deportation, August 5th, 1942 and Korczaks name is also spelled correctly and it is true that Korczak, children and Orphanage staff were murdered upon arrival to death camp Treblinka.
.
There was no "children loving SS-man", Korczak was not "carrying two smallest children" and there was no "Zyklon B" in Treblinka. 

"Zyklon B" in Treblinka appear only in English translation. In Polish version it says: Z pewnością jeszcze w komorze gazowej, gdy gaz dławił już dziecięce krtanie, a strach zajmował w sercach sierot miejsce radości i nadziei, Stary Doktor ostatnim wysiłkiem szeptał im:

– To nic,dzieci! To nic… – by przynajmniej swym małym podopiecznym zaoszczędzić strachu przed przejściem z życia do śmierci.

Janusz Korczak och Holocaust monumentet i Stockholm

Nedanstående är en kapitel i boken Krönika 1996 (120 s) och 

6 tusen av 6 miljoner - ett requiem  1995, 208 s.

Korczak Janusz     1878  Warszawa     1942  Treblinka

Romuald Wroblewski

Holocaust namnmonumentet kommer under våren 1996 att avtäckas i Stockholm. 
Bland de 6.000 namn på de som dödades under Förintelsen och vars närmaste bor 
i Sverige kommer även Janusz Korczak och 200 barn att vara ihågkommna.

Minnesmonumentet är tänkt att bekräfta ännu än gång Förintelsen och förmedla 
dess minne till nya generationer och samtidigt utgöra en viktig dokumentation 
av Förintelsen. Det är därför det innehåller personliga uppgifter. Det skall 
vissa ödet av en mycket liten del av de förintade bland de namnlösa 6 miljoner
judar, vars familjer bor i Sverige.

         Monumentet skall bestå av 6 granitblock med namn på dem vilkas minne 
man vill ihågkomma. För var och en av de ihågkommna skall det finnas 
uppgifter om födelsedatum och ort samt platsen där de förlorade livet. 

Uppgifter på Namnmonumentet kommer att visa att judar som föddes i olika länder i hela
Europa, barn, unga och gamla, dog eller förintades på platser såsom Auschwitz, 
Majdanek, Treblinka, Bergen-Belsen och olika getton. För flertalet av de döda kommer 
platsen för Förintelsen att behöva beskrivas som - Okänd!
På samma sätt kommer födelsedatum för de ihågkommna vara utspritt från 1850-talet 
till krigets dagar. Datum då de förlorade livet kommer att vara koncentrerat till krigsåren 
1939-1945.
First stone printout on the park bench. It is of utmost value that the Name Monument contains 
personal data of those remembered. These particulars will briefly identify the fate of a 
small group among the annihilated 6 milions nameless Jewish victims. Every name should, 
therefore be followed by the date and place of birth as well as date and place of death or 
disappearance. Names and dates are correct, taken from the list of my own family, see below on 
a picture from the Name Monument.

Dessa uppgifter kommer att visa att judar som föddes i olika länder i hela Europa, barn, 
unga och gamla, dog eller förintades på platser såsom Auschwitz, Majdanek, Treblinka, 
Bergen-Belsen och olika getton. För flertalet av de döda kommer platsen för 
Förintelsen att behöva beskrivas som - Okänd!

På samma sätt kommer födelsedatum för de ihågkommna vara utspritt från 1850-talet 
till krigets dagar. Datum då de förlorade livet kommer att vara koncentrerat till krigsåren 

1939-1945. kommer också att påminna om de 1.5 miljoner barn mördade under 
Förintelsen av vilka många förblev okända. Många judiska familjer har utplånats helt 
och  det finns inte någon som kan minnas deras namn. Många av de överlevande 
har redan dött utan att lämna några uppgifter om sina närmastes öden.

I Treblinka finns det tusentals stenar som syboliserar de 870.000 förintade 
i detta utrotningsläger. På stenarna står namnen på städer från vilka 
mördade härstammade. På en sten står det namn - Janusz Korczak.

Min far Michal Wasserman Wroblewski vid en ceremoni i utrotningslägret Treblinka, år 1983. 
Bland 17.000 stenar med namn på orter från vilka de i Treblinka mördade kom ifrån, finns bara
en sten som bär ett namn:

JANUSZ KORCZAK
HENRYK GOLDSZMIT
200 BARN 

Bland 17.000 stenar med namn på orter från vilka de i Treblinka mördade kom ifrån, finns en sten som bär ett namn av en människa Janusz Korczak. När mina föräldrar var tvungna att emigrera till Sverige hade de som de sa "tagit med oss Korczak" som man såg snett på i Polen i slutet av 1960-talet. Korczak Janusz och 200 barn (det fanns 239 barn vid deportationen) symboliserar 1.5 miljoner barn som mördades under Förintelsen.

Minnesmonumentet skall ge möjlighet för den enskilde efterlevande, 
som bor i Sverige, att bevara och hedra minnet av sina närmaste 
som berövats livet under Förintelsen. Vi får ej glömma denna 
generationsom försvann under andra världskriget men som ändå 
kom med oss till Sverige. Som min far framförde i ett föredrag om sin 
emigration från Polen, om trakaserier mot de utvandrade judarna från 
de polska tulltjänstemänen, att han hade lyckats att i sin emigrations 
bagage att ta med Janusz Korczak.

Mitt yngsta barnbarn vid sin familj... 2014.

Namnmonumentet har kommit till tack vare ekonomiskt stöd från 
Stockholms kommun och Sveriges regering. Det utgör ett svenskt bidrag 
till dokumentationen om Förintelsen som bör vara en angelägenhet 
för alla svenskar.

Litteratur

6 tusen av 6 miljoner - ett requiem (andra upplagan) 1995, 208 s, 
red. R. Wroblewski. ISBN: 91-630-3612-6.