Dr. Hans Arnoldsson - En läkare som ställdes inför ett svårt etiskt dilemma - Att välja bland fd. Bergen-Belsen fångar.

Vilka skall få åka till Sverige. Två olika bilder av kvinnor från Bergen-Belsen lägret.

Svåra beslut på alla sätt. Vilka som skall få åka till Sverige. När? Klarar de av resan? Skall man skilja systrar och kusiner som har genomlevt Förintelsens fasor i 6 år tillsammans? Hur skall man skilja två kvinnor som blev vänner unde den mörka tiden. Vänninor vars syskon och föräldrar mördades vid ankomsten till Auschwitz och stödde varandra under dödsmarscherna. Deras vänskap var starkare en ett släktskap!

Dr. Hans Arnoldsson en läkare och chef för Swedish Transit Hospital ställdes dagligen inför ett svårt etiskt dilemma. Att välja bland fd. Bergen-Belsen fångar. Han visste att bara 10 000 som fick åka till Sverige genom UNRRAs aktion.

På bilden ovan ser man de som mådde relativt bra och de som var i mycket dåligt skick. De sistnämnda som vägda mellan 20-30 kg var många. Det stora beslutet där var kommer de klara av resan. Skall man utsätta de för en besvärlig resa i livets slutskede?

När det gäller den andra gruppen som mådde relativt bra fanns det andra frågeställningar. Tar hon inte plats för någon som verkligen behöver vård och inte konvalescens?

Vilka skall få åka till Sverige. Två olika bilder av kvinnor från Bergen-Belsen lägret. En del som mådde relativt bra och en del som inte fotograferades som transporterades liggande på bår till fartyget.

Vita båtar och Bergen-Belsen - Massmedia rapportering - Det här fotot kan ha våldsamt innehåll och har täckts över automatiskt! - VITA BUSSAR - VAR DET RÄDDNING ELLER TRANSPORTER FÖR ATT BÄTTRA RYKTET?

Bergen-Belsen - april 1945. Sådana foton täck numera automatisk i Face-book.

Det här fotot har täckts över automatiskt så att du kan välja om du vill se det.

Täck det här fotot.

Den här typen av meddelanden dyker ofta numera i den digitala massmedian.
Men den svenska rapporteringen i krigets slutskede (andra världskrigets, borde jag skrivit) så täcktes (ej rapporterades) den sanna nakna sanningen.  Både bilderna och texten tycks ha täckts av de berömda gråa lapparna och en rådande självtcensur. Det som numera uppfattas såsom politisk korrekthet.

Den politiska korrektheten i mediarapporteringen då byggde nog på den politiska situationen som uppstod efter andra världskriget. Politisk situation och världsopinion. Sveriges rykte var riktigt skamfilat. Man försökte in i det sista förklara att allt samarbete med Nazityskland berodde på "neutraliteten" och "den stora rädslan" att bli occuperat av Nazityskland.  De myter försökte man att odla intensivt. Särskilt efter Stalingrad och Kursk. Storbritanien och USA visste att det egentligen handlade om bekväma förklaringar och om att skapa myter. Sverige var inte sk intressant ur strategiskt synpunkt. De tyska trupptransporter rullade glatt genom Sverige varmt hälsade av den svenska befolkningen precis som de vore vapenbröder. Svenska båtar levererade malm till tyska vapenindustrin och Lufthansas plan flög reguljärt mellan Bromma och Berlin.

Skamen växte och man var på det klara att Sverige var i praktiken inte ett neutrallt land.
Hur skall den socialdemokratiska regeringen rädda ansiktet? Vita bussar blev svaret. Hämtningen av norska och danska medborgare från koncentrationsläger i krigets slutskede var ett genialiskt drag. Sverige skulle på det sättet förbättra relationerna till Norge.

Det är viktigt att studera de streckade röda frontlinjerna per 19 april 1945 för att bilda en egen åstikt om Vita bussarnas transporter eller "räddningsaktion".

Det var bråttom. Annars skulle norrmännen och danskarna befrias bara inom några veckor av de arméer som avancerade mot Berlin både från öster och väster. Det gällde att hinna rädda de. Egentligen transportera!

Så evakueringsaktionen Vita bussar i Andra världskrigets slutskede var mera att rädda ansiktet på svenskarna än att rädda skinnet på de fängslade danskar, norrmän som skulle ändå bli fria bara inom veckor. Merparten av de fängslade danskar, norrmän var poliser och satt i speciella läger som inte hade mycket gemensamt med de koncentrationslägren som man idag associerar med koncentrationsläger för t.ex. judar och polacker, slavarbetare. Förutom poliser fanns bland de fängslade danskar, norrmän fanns även motståndsmän. Norska judar då? De flesta av de norska judar som fängslades i slutet av 1942 transporterades med båt till Stettin och därefter med tåg direkt till Auschwitz mördades där. Bara 8 av 540 judar som transporterades med S/S Donau överlevde (1.5%). Så aktionen var allt annat än att rädda judar som man gjorde det gällande i flera år. I Wikipedia så skriver man att antalet räddade judar har dock aldrig kunnat redas ut, eftersom de transporterade fångarna inte registrerades efter trostillhörighet. Skrattretande! De danska judarna som hann inte att sätta sig i säkerhet i Sverige hade fängslats och transporterats till mönstergettot Theresienstadt vid staden Terezin i dagens Tjeckien. Det fanns inga planer att förinta de. Däremot skulle man ha de som ett byte vid en eventuell kohandel....

Vilka hade högsta prioritet av de som skulle hämtas? Helt klart svenska kvinnor och barn oftast nazistfruar och barn som bodde i Tyskland var de första som skulle hämtas i det tysta. De skandinaviska krigsfångar skulle tjäna som dimridå. Om möjlighet fanns kunde man dessutom ta med andra. De andra handlade mycket lite om de som fanns på gränsen mellan liv och död. Aktionen skulle bli en stor humanitär succé och det skulle heta att tack vare den så räddade SVERIGE livet på många fångar. Den delen, liksom den första delen med nazifruar och barn lyckades man bäst med.

Det var första veckan i april 1945 som de brittiska trupperna omringade koncentrationslägret Bergen-Belsen. Efter en veckas förhandlingar övertog britterna lägret den 15 april.
Vita bussar då? De vita bussarna fick att börja med köra åt SS. Den sista SS-transporten skedde så sent som den 13 april 1945.

Vita bussar expeditionen var uppdelad i tre busstransporttroppar (med 12 bussar var. Bussarna hade sittplats för 30 passagerare eller åtta sjukbårar. Om man dividerar antalet nazifruar med barn och bagage således de av RK uppgivna 1500 genom 30 så finner man att minst 50 busstransporter upptogs att evakuera "svensktyskar" som man kallade den gruppen för. Många nazister gifta med svenskor följde med. Det var Gestapo som eskorterade de vita bussarna hela vägen, in i Sverige. Totalt hade Vita bussar expeditionen runt 40 tyska sambandsmän - SS-officerare och Gestapomän. I Wikipedia uppger man att precis såsom för behållandet av den svenska neutraliteten att de Vita bussarna var totalt beroende av samarbete med tyskarna.

Vita bussar - RKs egen statistik. Tysk-svenskar och svenskfödda tyskar. De står under rubriken Transporterade fast de har räddats från de allierades domstolar. Bussarna hade sittplats för 30 passagerare eller åtta sjukbårar. Om man dividerar antalet nazifruar med barn och bagage således de av RK uppgivna 1500 genom 30 så finner man att minst 50 busstransporter upptogs att evakuera "svensktyskar" som man kallade den gruppen för. Många nazister gifta med fd svenskor följde med, fd. de hade enbart ett tyskt medborgarskap). Det var Gestapo som eskorterade de vita bussarna hela vägen, in i Sverige. Totalt hade Vita bussar expeditionen runt 40 tyska sambandsmän - SS-officerare och Gestapomän.

Expeditionens total transportkapacitet var 1 000 personer för längre distanser. Naturligtvis då alla bussar skulle fyllas enbart med kategorin "friska, sittande". Om man skulle fylla bussarna med sjuka utmärglade koncentrationslägerfångarna i behov av vård så skulle transportkapaciteten vara 288 personer (36 bussar med 8 bårar). Oj!

Oj, det visste Bernadotte och det visste SHEAF. Man visste att 99.99% av fångarna i koncentrationslägren borde "stay put", alltså vänta tills de befriades av de allierade. Därför blev det bråttom med att genomföra expeditionen till varje pris. Bussarna färdades ofta i ett slags korridorer mellan de tyska och de allierades trupper. Jättefarligt! Man visste också att de allierade satte in speciella lågflygande attackplan för att stoppa all trafik på vägarna.

Vita bussar. Tysk-svenskar och svenskfödda tyskar anländer till Malmö.  Bussarna hade sittplats för 30 passagerare eller åtta sjukbårar. Om man dividerar antalet nazifruar med barn och bagage, således de av RK uppgivna 1500 genom 30 så finner man att minst 50 busstransporter upptogs att evakuera "svensktyskar" som man kallade den gruppen för. Många nazister gifta med svenskor följde med. Det var Gestapo (t.ex. den långa mannen i hatt med händerna bakom ryggen) som eskorterade de vita bussarna hela vägen, in i Sverige. Totalt hade Vita bussar expeditionen runt 40 tyska sambandsmän - SS-officerare och Gestapomän.

Den längsta turen för de Vita bussarna var till mönstergettot i Theresienstadt i Tjeckien. Den 15 april blev 423 skandinaviska, huvudsakligen danska judar hämtade eller som man vill gärna säga "Räddade" av de Vita bussarna (danska) och kunde påbörja den farofyllda resan genom norra Tyskland tillbaka till Danmark. 

Den längsta turen för de Vita bussarna var till mönstergettot i Theresienstadt i Tjeckien. Den 15 april blev 423 skandinaviska, huvudsakligen danska judar hämtade eller som man vill gärna säga "Räddade" av de Vita bussarna (danska) och kunde påbörja den farofyllda resan tillbaka till Danmark. Den 2 maj övertog Internationella Röda Korset förvaltningen av lägret. Samma vecka, den 9 maj nådde Röda armén Theresienstadt och övertog ansvaret för lägret och dess fångar. Enligt mig var risken att dö mycket större under räddningsresan än att stanna kvar i Theresienstadtlägret.

Så nog är det på tiden att börja diskutera om Sverige räddade eller transporterade. Bernadotte blev ju en gång helgonförklarad för att ha varit en enastående juderäddare. I Israel år 1991 tog man därefter med stor tacksamhet ett av de Vita bussar som var med. Bernadotte och Vita buss propagandan fortsatte. En del judar som togs till Sverige med UNRRAs aktion brukade tala om för media att de kom med Bernadottes bussar. För det lät finare...  Bernadottes insats bör omvärderas och sk hans insats att "rädda judar"!

När det gäller Vita båtar aktionen har man transporterat sjuka fd koncentrationslägerfångar och gett de vård. Här känner man till det totala antalet som har transporterats/räddats till Sverige, drygt 9 300. 

Dagens Nyheter har inte velat att titta "under däcket" eller ta bilder när Förintelsens offer, sjuka och utmärglade skulle tas ombord.

Under däcket. En av de få bilder tagna "under däcket" på Kronprincessan Ingrid.

På sidan 7 skriver man i Aftonbladet om den andra gruppen av fd koncentrationslägerfångar som kom till Stockholm.

Kvinnorna som bärs i land som små knyten, de som inte visades på första sidan Av DN -kategorin "under däcket". Här är bilden från Kajplats 2 i Frihamnen i Stockholm. Kvinnorna från första sidan i Dagens Nyheter har redan gått iland och sitter i solen på bänkarna på kajen medan man lastar av de riktigt sjuka och utmärglade.

Dagens Nyheter har inte velat att titta "under däcket" eller ta bilder när Förintelsens offer, sjuka och utmärglade skulle tas ombord på de Vita båtarna. DN nämner dock direkt i sin artikel från den 1 juli 1945 greve Bernadotte som hade ingenting med aktionen Vita båtar att göra.

På bilden från Lubeck ser man glada kvinnor på väg till Sverige för att få vård. De är finklädda. 

Hur såg det ut i verkligheten? Hur såg det ut under däcket. I lastrummen i de två lastfartygen var det inte som man har tänkt sig när Civilförsvaret chartrade de två nybyggda fartygen. Deras jungfruresa med fd fångar från Bergen-Belsen var svår. Svår för fd fångar som placerades djupt inne i lastrummen på de provisoriskt ditmonterade militära våningsängar. Det var mörkt och kvavt. Det värsta var det oljud som skapades av bullermaskiner som var monterade på var sin sida av fartyget.

Tyvärr, så saknas det (jag har inte hittat de ännu) bilder från lastrum på M/S Rönnskär och M/S Karrskär där förhållanderna var så annorlunda. Just de ovannämnda fartygen har råkat ut för oväder vid sina korta överfarter (2 dagar) till orter i södra Sverige.

Folke Rickardssons bild från Lubeck som visar hur den svenska badputonen tar hand om en överlevande. En bild som ogärna visas i Sverige där man ägnar sig huvudsakligen att visa geriatriska bilder på överlevande som har överlevt Förintelsen och är numera 90+.

Söndagen den 8 juli 1945 kom S/S Kastelholm med 201 fd Bergen-Belsen fångar till Kajplats 2 i Frihamnen. Om detta vill ingen berätta.

Det var den andra turen för S/S Kastelholm mellan Lubeck och Stockholm. Igen dryggt 200 sjuka, mestadels unga kvinnor som kom till Sverige för att få vård eller som en av de brittiska läkarna uttryckte det, för att dö i ett fridfullt land.

Tyvärr, så var det precis som läkaren i Lubeck sa, många dog bara några dagar efter ankomsten. Bland dem Vera Krémer, 25 år. Hon var det första Förintelsens offer som begravdes i Stockholm. Vårdtid 5 dagar står i hennes journal från Epidemiska sjukhuset vid Roslagstull.

Vera Krémers journal från färden mellan Lubeck och Stockholm

Vera Krémers grav före- och efter renoveringen. Före - betyder att gravhäll var osynlig, ca. 10 cm under markytan där bokstäver och siffror var oläsbara.

De befriade 1945 - Vårdkedjan Bergen-Belsen - Lübeck - Sverige - Från lägrets portar till de svenska sjukhusen

De befriade 1945

Vårdkedjan 

Bergen-Belsen - Lübeck - Sverige

Vårdkedjan - skall vara första rubrik av fyra på skärmens översida

1. 15 april 1945, Bergen-Belsen 

När de brittiska trupperna kom in i Bergen-Belsen så var det första steget att skilja de döda från de halvdöda och begrava liken i massgravar. Det fanns mängder av lik. Detta trots alla de massgravar som SS låtit gräva under tiden då det pågick överläggningar om lägrets övertagande. De brittiska trupperna fann tusentals obegravda kroppar både i lägret och i ett närliggande godståg. Den tillfångatagna SS-personalen sattes sedan i arbete att flytta liken i lägerområdet till massgravar. Omkring 20 000 döda begravdes då. Brittiska armén förde samtidigt tyska civilpersoner och offentliga tjänstemän till lägret så att de med egna ögon kunde se den morbida konsekvensen av nazismen.

2. April 1945, Bergen-Belsen
En skylt utanför Bergen-Belsen lägret som berättar om att det befriades den 15 april 1945 av de brittiska trupperna. Att det fanns 10 000 inte begravda döda där och att ytterligare 13 000 dog strax efter befrielsen. Samtliga var de offer för den nya tyska policyn i Europa och ett exempel av nazistisk kultur.

3. April 1945, Bergen-Belsen.

I början av 1945 blev Bergen-Belsen slutstation för tiotusentals fångar som sändes ut på dödsmarscher från andra läger i öst. Många av de nyanlända fångarna fick inte ens tak över huvudet. Livsmedels- och vattenförsörjningen upphörde och en fruktansvärd fläcktyfusepidemi bröt ut. Från januari till mitten av april 1945 dog omkring 35 000 fångar, varav 18 000 enbart under mars månad. Då det inte fanns möjlighet att bränna eller gräva ner alla döda kroppar började man istället att stapla de döda i högar runtom i lägret. När de brittiska trupperna kom in i Bergen-Belsen så var det första steget att skilja de döda från de halvdöda och begrava liken i massgravar. 

4. April 1945, Bergen-Belsen.

Det första steget var att skilja de döda från de halvdöda och begrava liken i massgravar. Här bär tyska soldater eskorterade av en beväpnad brittisk soldat kroppen som ska till en av massgravarna i området. Man la vanligtvis 700-800 döda i en massgrav. 

5. April 1945, Bergen-Belsen 

Det första steget var att skilja de döda från de halvdöda och ge första hjälpen till dem som låg i barackerna inom koncentrationslägrets område. Därefter flyttade man de f.d. fångarna till det nyetablerade militära sjukhuset i kasernområdet, strax utanför lägret.

6. April 1945, Bergen-Belsen.

Det första steget var att skilja de döda från de halvdöda och begrava liken i massgravar. Här bär brittiska soldater ut en överlevande, från samma barack som på bilden ovan, för vidare transport till sjukhuset utanför lägret.

7. 

April 1945, Bergen-Belsen

Det första steget var att skilja de döda från de halvdöda. Här bär brittiska soldater ut en överlevande (från samma barack som ovan) för vidare transport till sjukhuset. Man ser att de brittiska soldaterna har ofta en cigarett i munnen. Det berodde oftast på behovet att inte känna stanken av de döda kropparna som låg ute i hela lägerområdet samt i barackerna.  

April 1945, Bergen-Belsen

Det andra steget - omhändertagande av de överlevande. Från Bergen-Belsens lägrets baracker fördes de överlevande till det nyetablerade sjukhuset i tyska militärkaserner som låg strax utanför. Sjukhuset hade som mest 13 400 sängplatser. Senare, under sommaren-hösten 1945, omvandlades successivt sjukhuset till ett så kallat ”Displaced persons camp”.

9.  April 1945, Bergen-Belsen

Det andra steget - omhändertagande av de överlevande. Hela kassernområdet som tillhörde den tyska armén och låg strax utanför koncentrationslägret omvandlades till ett sjukhus. Här hundratals sängar i en sal som tidigare  användes som biosalong. Sjukhuset hade som mest 13 400 sängplatser.  

8. April 1945, Bergen-Belsen
Det andra steget - omhändertagande av de överlevande. Hela kassernområdet som tillhörde den tyska armén och låg strax utanför koncentrationslägret omvandlades till ett jättesjukhus. Sjukhuset hade som mest 13 400 sängplatser. Detta kan jämföras med Nya Karolinska i Stockholm som har drygt 600 sängplatser. Bilden tagen före andra världskriget. 

11. April 1945, Bergen-Belsen
Det andra steget - omhändertagande av de överlevande. Hela kassernområdet som tillhörde den tyska armén och låg strax utanför koncentrationslägret omvandlades till ett sjukhus. Sjukhuset hade som mest 13 400 sängplatser. På bilden tyska sjuksköterskor tvättar de nyss intagna fångarna som har transporterats från det närbälägna koncentrationslägret. Foto av Sgt. Hewitt, No 5 Army Film & Photographic Unit. Bergen-Belsen april 1945.

12. April 1945, Bergen-Belsen

Det andra steget - omhändertagande av de överlevande. Field Medical Card av Zofia Mandel, 17 år gammal. Hon överlevde Łódź getto och tre koncentrationsläger. Hennes sista röntgenundersökning gjordes den 10 juli 1945 på Bergen-Belsens sjukhus. Efter det  flyttades hon med ambulanståg till  Lübeck och Swedish Transit Hospital. Hon lämnade Lübeck ombord på Vita båten S/S Kastelholm som anlände till Stockholm tidigt på morgonen 15 juli 1945. Zofia dog tre veckor efter ankomsten till Sverige.

13. April 1945, Bergen-Belsen

Det andra steget - omhändertagande av de överlevande. De tidigare helt anonyma fångarna vars identifiering var bara ett fångnummer som de hade tilldelats. Under vistelsen i den temporära sjukhuset fick de sina första handlingar. Dels erhöll de en brittisk Field Medical Card och en D.P. kort (DP - Displaced person). Här är Rywka - (Regina) Posladeks kort. Ryfka dog på beredskapssjukhuset i Sigtuna, utanför Stockholm, 8 augusti 1945, drygt tre veckor efter ankomsten till  Stockholm.

14. Maj-juni, Bergen-Belsen

Det andra steget - omhändertagande av de överlevande. De tidigare helt anonyma fångarna vars identifiering var bara ett fångnummer som de hade tilldelats. Under vistelsen i den temporära sjukhuset fick de sina första handlingar. Dels erhöll de en brittisk Field Medical Card och en D.P. kort (DP - Displaced person) som utfärdades i Bergen-Belsen före avresan med ambulanståget till Lübeck.

15. Juni - juli 1945, Från Bergen-Belsen till Lübeck Transit Hospital

Det tredje steget, patienterna från Bergen-Belsen transporterades med ambulanståg till Lübeck. Fem tåg per vecka, vardera med c:a 450 passagerare anlände till Swedish Transit Hospital. Där registrerades de och valdes successivt för vidare transport med Vita båtar till Sverige. 

Brittisk personal vid tåget som förde patienterna från Bergen-Belsen till Lübeck. Det står 29 BGH Belsen på vagnen. BGH kommer troligen från Brigadier Hugh Glyn Hughes som var officer i den brittiska 11th Armoured Division som ansvarade för transporterna. Det sista huset som var kvar inom sjukhusområdet då det omvandlades till ett DP-läger kallades av de judiska fd fångarna för Glyn Hughes Hospital.

16B. Juni-juli 1945, Lübeck Swedish Transit Hospital

Det fjärde steget - Swedish Transit Hospital vid kasernområdet vid Schwartauer Allée. Vid var sin sida av exercisplatsen har den svenska badplutonen haft två parallella linjer, utrustningar för desinfektion och bastubad.

16A1. Juni-juli 1945 Lübeck Swedish Transit Hospital
Det fjärde steget - Swedish Transit Hospital, även kallad för s.k. Liibeckdetachementet, i Cambrai-kasernerna vid Schwartauer Allée. Då låg det i utkanten av Lübeck. Nu finns nästan hela det forna området med alla byggnader kvar. Bakom gymnastikhallen (byggnaden på tvärren) som var inskrivningscenter för de som kom med tåg från Bergen-Belsen finns idag en Astrid Lindgren förskola. Chef för sjukhuset var doktor, major Hans Amoldsson. Arnoldson hade tidigare tjänstgjort i Svenska Röda korsets detachement i Tyskland i samband med "de vita bussarna"-aktionen. Trots att detachment kallades för Swedish så var svenskarna där i minoritet. Personalen där var huvudsakligen tysk: 14 läkare och l05 sjuksköterskor plus 367 man handräckning. Förutom de tjänstgjorde brittisk personal ur Royal Army Medical Corps, 56 man plus vaktmanskap på 20 man. Drygt 1 400 bäddplatser fanns i de tre byggnader runt exercisplatsen, där den svenska badplutonen hade haft två parallella behandlings linjer och utrustning för desinfektion samt bastubad.

16B. Juni-juli 1945, Lübeck Swedish Transit Hospital
Det fjärde steget - Swedish Transit Hospital, även kallad för s.k. Liibeckdetachementet, i Cambrai-kasernerna vid Schwartauer Allée. Här hade den svenska badplutonen två parallella behandlingslinjer och utrustning för desinfektion samt bastubad.

16C. Juni-juli 1945 Lübeck Swedish Transit Hospital

Det fjärde steget - Swedish Transit Hospital. Kvinnor längs bad- och desinfectionslinjen bistås av den svenska badplutonen.

16D. Juni-juli 1945 Lübeck Swedish Transit Hospital

Det fjärde steget - Swedish Transit Hospital. Kvinnor längs bad- och desinfektionslinjen bistås av den svenska badplutonen. De som inte kunde gå själva har burits mellan stationerna, bastun, dusch och DDT-behandling.

16. A2. Juni-juli 1945 

Det fjärde steget - Lübeck Swedish Transit Hospital i Cambrai-kasernerna vid Schwartauer Allée. Patienterna som har ankommit med ambulanståget från Bergen-Belsen sjukhuset kördes till kasernområdet. I nedre delen av bilden ser man ett antal överlevande som ligger på bårar i väntan att bli badade och registrerade. I bakgrunden ser man ett antal tält där de överlevande badades, mm. Chef för detta sjukhus var doktor, major Hans Amoldsson. Arnoldson hade tidigare tjänstgjort i Svenska Röda korsets detachement i Tyskland i samband med "de vita bussarna-aktionen". Trots att detachment kallades för Swedish så var svenskarna där i minoritet. Huvuddelen var tysk personal: 14 läkare och l05 sjuksköterskor plus 367 man handräckning. Förutom de så fanns brittisk personal ur Royal Army Medical Corps, 56 man plus vaktmanskap på 20 man. 1 400 bäddplatser fanns i de tre byggnader runt exercisplatsen där den svenska badpluton haft två parallella linjer, utrustningar för desinfektion och bastubad.

Juni-juli 1945 Lübeck Swedish Transit Hospital

Det fjärde steget - Swedish Transit Hospital. En patient bärs av personalen ur den svenska badplutonen.

17. 1 juni 1945, Stockholm

Följande förordnande hade undertecknats vid konseljen 1 juni 1945 av Gustaf V. Det har inte publicerats tidigare fast det gäller i högsta grad Förintelsens överlevande. Det handlar om svenskt deltagande i UNRRA-aktionen. Troligen hade ett informellt beslut fattats redan tidigare, direkt efter förfrågan/kravet från UNRRA. När det formella beslutet fattades i konseljen den l juni så var redan förberedelserna för aktionen i full gång. De för uppdraget valda båtarna var klart ombyggda för uppdraget redan den 20 juni trots att det rådde strejk i varven.

18. 8 juli 1945 Lübeck

Det fjärde steget - Swedish Transit Hospital. D.P. Registration Record tillhörande Zofia Mandel från Sosnowiec i Polen. Hon var 11 år när kriget startade. Först var hon fängslad i Lodz getto och därefter var hon i tre år i ett annat arbetsläger innan hon flyttades vid krigsslutet till Bergen-Belsen. Enligt kortet ville hon åka till Amerika efter att ha blivit frisk i Sverige. Registreringskortet skrevs den 8 juli 1945 på Swedish Transfer Hospital och den 11 juli transporterades hon till Vita båten S/S Kastelholm som kom till Stockholm den 15 juli 1945. Den som intervjuade Zofia kunde nog bara franska och därav språket där. I nedre vänstra hörnan svarar hon om vad som hände med resten av familjen - morté a Oswiecim, mördade i Oswiecim (Auschwitz på polska).

19. 8 juli 1945, Lübeck

Det fjärde steget - Swedish Transit Hospital. Ett identitetskort med ett Lübeck, L-nummer. Före transporten från Swedish Transit Hospital till de Vita båtarna i hamnen där, fick alla överlevande ett Identitetskort. Ibland var de överlevande så svaga att de fick hjälp att fylla i kortet och skrev bara under. Kortet var på fyra språk. På många kort finns ett rött kors - att de överlevande tillhör ett Röda korsets kontingent. Längs ned på högra sidan finns en eller två inresestämplar. Två inresestämplar betydde ofta att en gränspolis kom upp på båten på Trelleborgs redden innan båten fortsatte till hamnar på Väst- och Östkusten. Zofia Mandel som befriades i Bergen-Belsen en vecka innan hon skulle fylla 17 år fick ett Lübeck-nummer 4084. Hon anlände till Stockholm den 15 juli 1945 med Vita båten S/S Kastelholm. Zofia Mandel dog på beredskapssjukhuset i Sigtuna den 8 augusti efter att ha vårdats i Sverige i 3 veckor. Trots att hon hette Zofia i förnamn och var från Sosnowiec i Polen så står det Sophia från Tjeckoslovakien på hennes gravhäll i Stockholm.

20A.  Juni-Juli 1945 Lübeck

Det fjärde steget, från the Swedish Transit Hospital till Vita båtar i Lübeck hamn. På bilden, tyska soldater i sina arméuniformer utan gradbeteckningar hjälper de överlevande att komma ombord på en av de Vita båtarna.

20B. Juni-juli 1945, Lübeck

Det fjärde steget, från the Swedish Transit Hospital till Vita båtar i Lübeck hamn. Här tyska soldater i sina uniformer utan gradbeteckningar tar ut de överlevande ur de brittiska ambulanserna och bär dem ombord.

20B. Juni-juli 1945, Lübeck

Det fjärde steget, från the Swedish Transit Hospital till Vita båtar i Lübeck hamn. Fotomontage från Dagens Nyheters första sida den 1 juli 1945.  Bilderna visar inte den verklighet som finns i rubriken och de sjuka kvinnorna som hade burits ombord. 

21. 17 juli 1945, Lübeck

Det femte steget - överfarten. Skyttetrafiken mellan Lübeck och de svenska hamnarna blev så småningom en rutin för Vita båtarna. Samma dag som fartygen anlöpte Lübeck kunde fartygen lämna hamnen. I lasarettsfartygets HMS Prins Carl däckloggbok den 17 juli 1945 ser man det tydligt. Fartyget la till klockan 17.05 i Lübeck och redan klockan 17.25 började ombordtagande av patienter som avslutades klockan 19.30. 19.55 kastade man loss med hjälp av bogserbåten enligt HMS Prins Carls däckloggbok. Samma kväll nådde fartyget Travemünde redd där det ankrade klockan 21.55 för natten, inför överfarten nästa dag.

22. Juni-juli 1945, Lübeck - Sverige 

Det femte steget - överfarten med Vita båtar mellan Lübeck och Sverige. Här bilden från den allra första transporten med M/S Rönnskär som var, liksom systerfartyget M/S Karskär, en lastbåt. Bilden är unik då den är tagen i ett lastrum under däck. Båda fartygen var under kriget levererade till Rederi AB Svea i Stockholm. De lades upp och kom inte i trafik förrän i samband med aktionen med Vita båtar i juni 1945. Det krävdes ett iordningsställande av lastrum till förläggningar och byggande av kokhus på däck mm. Bilden är tagen den 20 juli 1945 av Sgt Evans i hamnen i Lübeck. Kvinnan på bilden tycks hade haft tur och fått en enkelsäng. De flesta sängar som monterades på fartyget var arméns dubbelvåningsängar. Antalet sängplatser på fartyget framgår  av ett beslut i Marin Förvaltningen den 13 juni 1945: "I befintliga utrymmen på mellandäck och i lastrum skulle monteras 129 dubbla armésängar, således 258 sängplatser avsedda för patienterna samt 14 enkla för Röda kors-personal. Vidare skulle tillföras 15 fältklosetter (och anordnas en urinoar). Akter om överbyggnaden skulle anordnas ett provisoriskt kokhus med en fältspis på balkar samt skåp, lådor och bord".

23. Juni-juli 1945, Lübeck - Sverige 
Det femte steget - överfarten. Ett hemligt Signalmeddelande. Det handlar om en tysk minsvepare som eskorterade M/S Kronprinsessan Ingrid från hamnen i Lübeck till Trelleborgsredden och nu vände tillbaka till Lubeck. Datum och klockslag för meddelandet - den 27 juni 1945. Under M/S Kronprinsessan Ingrids jungfruresa från Lübeck som UNRRAs (Röda Korsets) Vita båt fanns det 424 patienter ombord varav 179 i kategorin liggande - svårt sjuka. Det var fem Vita båtar som låg i Lübeckhamn den 26 juni 1945. Konvojen startade mot Sverige och Kronprinsessan Ingrid lämnade efterhand sina patienter i Malmö respektive Göteborg för vidare vård. De Vita båtarna eskorterades under alla resorna av tyska minsvepare.

24. Juni-juli 1945, Lübeck - Sverige 
Det femte steget - överfarten. Vita båten M/S Kronprinsessan Ingrid var tidigare en bilbärande färja mellan Göteborg och Fredrikshavn, med plats för 30 personbilar och drygt 560 passagerare. Fram till andra världskriget gick hon i linjetrafik. Under kriget var hon upplagd på grund av oljebrist. Under M/S Kronprinsessan Ingrids jungfruresa från Lübeck som UNRRAs (Röda Korsets) Vit båt fanns det 424 patienter ombord varav 179 i kategorin liggande - svårt sjuka. Det var fem Vita båtar som låg i Lübeckhamnen den 26 juni 1945. Konvojen startade mot Sverige och Kronprinsessan Ingrid lämnade efterhand sina patienter i Malmö respektive Göteborg för vidare vård. De Vita båtarna eskorterades under alla resorna av tyska minsvepare.

25. Juni-juli 1945,  Lübeck-Göteborg
Det femte steget - överfarten. Överlevande från koncentrationsläger ombord på M/S Kronprinsessan Ingrid på en resa till Göteborg sommaren 1945. Sammanlagt hade Kronrinsessan Ingrid gjort 8 turer från Lübeck, med ca. 400-450 patienter ombord. Hon lämnade patienter i både Malmö och Göteborg. Foto: Weclewicz (SRK).

26. Juni-juli 1945, Lübeck-Göteborg
Det femte steget - överfarten. Överlevande från koncentrationsläger ombord på M/S Kronprinsessan Ingrid på resa från Lübeck till Göteborg sommaren 1945. Här är ett unikt foto taget under däck. Kvinnan på bilden tillhörde kategorin "liggande", således svårt sjuka som fick bäras ombord på bår.

27. Juni-juli 1945 Lübeck-Göteborg
Det femte steget - överfarten. Överlevande från koncentrationsläger ombord på Kronprinsessan Ingrid på resan från Lübeck till Göteborg sommaren 1945. Dr. Lisa Welander, här 35 år gammal, var den enda läkaren ombord  med ca 400-450 patienter ombord. Efter uppdraget med Vita båtar arbetade dr. Welander på ett TBC-sjukhus i Otwock, utanför Warszawa i Polen. Dr. Lisa Welander disputerade 1951 och blev professor i neurologi 1964.

28. Juli 1945, Lübeck - Malmö - Slite

Det femte steget - överfarten. Slite hamn. Arméambulans och hundratals bårar väntade på Vita båtens HMS Prins Carls ankomst från Malmö. Josef Weinberger läkarkort från beredskapssjukhuset i Parkskolan i Lund. Josef kom till Malmö den 19 juli 1945 med Vita båten M/S Kronprinsessan Ingrid. Efter en vecka i Lund på beredskapssjukhuset i Parkskolan transporterades Josef Weinberger vidare 27 juli. Tillsammans med en grupp på 150 andra TBC-patienter åkte han med Lassarettfartyget HMS Prins Carl till Gotland. Fartyget anlände dagen efter till hamnen i Slite. Josef dog på TBC sjukhuset i Lärbro på Gotland, till följd av den tuberkulos han hade ådragit sig i lägret. Han är en av nio judar som ligger begravda på kyrkogården i Lärbro. Många patienter som anlände till Malmö transporterades vidare med tåg till andra städer där beredskapssjukhusen iordningställdes, t.ex. till Örebro och Karlstad.

29. Juni - juli 1945,  Lübeck - Stockholm

Det femte steget - överfarten. Här stävar Vita båten S/S Kastelholm mot Frihamnen. S/S Kastelholm brukade ha ca. 200 patienter ombord.  Fartyget är märkt med stora röda kors, svensk flagga och påskriften SVERIGE.

30. Juni - juli 1945,  Lübeck - Stockholm

Det femte steget - överfarten med Vita båtar mellan Lübeck och Sverige. Här bilden från den transporten med  S/S Kastelholm som kom till Frihamnens Kajplats 2 den 15 juli 1945. 

31. Juni - juli 1945,  Lübeck - Stockholm

Det femte steget - överfarten med Vita båtar mellan Lubeck och Sverige. Här är Grete Lories journal från S/S Kastelholm, hytt nr. 37-2. I journalen ser man feberkurva och medicinering mellan den 5-8 juli 1945. Grete Lorie från Prag dog på Epidemiska sjukhuset i Stockholm den 30 juli och ligger begraven i K-kvarteret på Norra Judiska begravningsplatsen i Solna.

32. Juli 1945,  Lübeck - Stockholm

Det femte steget - överfarten med Vita båtar mellan Lübeck och Sverige.  Aftonbladets urklipp från 9 juli 1945 vittnar om att flera överlevande var mycket medtagna. De kördes direkt från fartyget till Epidemiska sjukhuset i Stockholm.

32. Juli 1945,  Stockholm-Frihamnen

Det sjätte steget - vård i Sverige. S/S Kastelholm i Frihamnen. Under tiden de liggande patienterna undersöktes i tältstaden fick kategorin sittande patienter vänta på sin tur att undersökas.

35. Juli 1945,  Stockholm-Frihamnen
Det sjätte steget - vård i Sverige. Området i Frihamnen vid Kajplats 2 där man tog emot de befriade koncentrationslägerfångarna. Precis som tidigare i södra Sverige etablerades där en tältstad. De befriade fångarna, numera patienter, undersöktes snabbt och flyttades därefter till Sanitetsstationen i Ropsten. Från Ropsten kördes patienterna vidare till beredskapssjukhuset i Sigtuna. De akutsjuka kördes med ambulans direkt till Epidemiska sjukhuset i Stockholm.

37. Juli 1945, Epidemiska sjukhuset i Stockholm

Det sjätte steget - vård i Sverige. En del patienter från Vita båten SS Kastelholm kördes med ambulans direkt från Frihamnen till Epidemisjukhuset uppe på Albanokullen. Sjukhuset var en isolerad och för ändamålet välanpassad inrättning. 

38. Juli 1945 Frihamnen - Sanittetsanstalten Ropsten

Det sjätte steget - vård i Sverige. I Sverige. Sanittetsanstalt i Ropsten. Hit kördes de överlevande från Vita båten i Frihamnen. Stockholms stad hade med hjälp av bidrag från Staten uppfört en avlusningsanstalt vid Ropsten. Den blev färdig till användning i slutet av april 1920. Den placerades uppe på en kulle på den nuvarande trafikplatsen vid tunnelbanestationen Ropsten. Besökande badades och avlusades. Deras kläderna sanerades med cyanvätegas. Anstalten hölls öppen under beredskapstiden. 

39. Juli 1945 Frihamnen - Sanitetsanstalten Ropsten
Det sjätte steget - vården i Sverige. Sanitetsstationen Ropsten. Det var hit som Förintelsens överlevande vilka kom till Stockholm med UNRRAs Vita båtar förflyttades för att tvättas och avlusas.  Många kom dit i arméns speciella ambulansbussar som var anpassade för transporter av patienter liggande på bår.

40. Juli - december 1945, Beredskapsssjukhuset i Sigtuna
Det sjätte steget - vård i Sverige. De överlevande som kom med Vita båten S/S Kastelholm kördes vanligtvis till beredskapsssjukhuset i Sigtuna. Sigtuna beredskapssjukhuset inrymdes i ett antal skolor i Sigtuna: Sigtunastiftelsen som var en folkhögskola, Svenska kyrkans lekmannaskola, Diakonistyrelsens anstalt för utbildning av frivilliga för kyrkligt församlingsarbete, Sigtunaskolan - ett internat för pojkar och Humanistiska läroverket - en skola för både pojkar och flickor. På bilden de överlevande fotograferade genom fönstret. Två av de har ett koncentrationsläger-nummer på vänster underarm.

41. Juli - december 1945, Beredskapsssjukhuset i Sigtuna

Det sjätte steget - vården i Sverige. Beredskapssjukhuset i Sigtuna. Flickor och kvinnor placerades i sjukhusets olika skolbyggnader. Om man tittar på de snart 75 år gamla läkarkorten ser man ofta namn på byggnaderna: Backa, Berga och Sandvreten. Samma byggnader med de ovannämnda namnen finns fortfarande inom Sigtuna internatskola. 

Här listan av patienter från Sandvreten. Patienternas L-nummer som de fick i Lübeck finns antecknade liksom deras medborgarskap.

42. Juli - december 1945, Beredskapsssjukhuset i Sigtuna
Det sjätte steget - Vården i Sverige. Majoriteten av patienter i Sigtuna var huvudsakligen unga judiska kvinnor, de flesta i 20-års åldern. Många av dem var sjuka i sjukdomar de hade ådragit sig i Bergen-Belsen eller i andra koncentrationsläger där de hade vistats tidigare. Bland de vanligaste åkommorna var Tbc och lungsäcksinflammation. Många led också av sviter efter tyfus. De flesta läkarjournaler från Sigtuna har handritade lungor där de mest sjuka områdena är markerade med rött. Diagnoskortet tillhör Frymet Ajnhorn from  Łódź. Frymet var 9 år när andra världskriget startade och var sedan 1940 fängslad i Łódź- eller Litzmannstadt getto. Frymet kom till Sigtuna den 15 juli 1945 och dog där 7 augusti 1945, bara 17 år gammal. 

43. Juli - december 1945, Beredskapssjukhuset i Sigtuna

Det sjätte steget - Vården i Sverige.  Patienter som kom med lasarettfartyget S/S Kastelholm till Frihamnen, och  som var i lite bättre skick än de som skickades i ambulans till Epidemiska sjukhuset vid Roslagstull, kördes till beredskapssjukhuset i Sigtuna. Ibland när deras hälsa försämrades kördes de till Epidemisjukhuset i Stockholm. Vid alla beredskapssjukhus gällde 3 veckors karantän. Sjukhusen omgärdades av taggtråd. I Sigtuna rådde också badförbud i Mälaren.

44. Juli - december 1945, Beredskapssjukhuset i Sigtuna 

Det sjätte steget - Vården i Sverige. Tre läkarkort av patienter från Beredskapssjukhuset i Sigtuna. Den här gången de röda och svarta kors markerade inte att de befriade kom med Röda korsets Vita båtar utan att patienterna dog på sjukhuset.

45. 7-8 juli 1945, Epidemiska sjukhuset i Stockholm
Det sjätte steget - Vården i Sverige   Patienter som kom med lasarettfartyget S/S Kastelholm till Frihamnen och var mycket dåliga fick åka direkt i ambulans till Epidemisjukhuset i Stockholm. De skrevs in kontinuerligt. 
Här är Läkarjournalen 1945 öppen på datumet 7-8 juli 1945. Patienterna inskrivna i Epidemiska sjukhusets den 7/7 är de som kom med en tidigare transport och transporterades till beredskapssjukhuset i Sigtuna. När deras hälsa där försämrades kördes de till Epidemisjukhuset. Inskrivna den 8/7 är däremot de som ankom till Frihamnen samma dag.
Vera Krémer, sist på sidan, kom till sjukhuset den 8/7 direkt från lasarettsfartyget S/S Kastelholm när det anlände till Stockholm söndagen den 8 juli 1945. Vera dog på Epidemiska och var det första Förintelsensoffret som begravdes i Stockholm.

46. 1 juli - 24 oktober 1945, Epidemiska sjukhuset i Stockholm
Det sjätte steget - Vården i Sverige. Patienter som kom med lasarettsfartyget S/S Kastelholm till Frihamnen i Stockholm och som var mycket dåliga fick åka direkt i ambulans till Epidemisjukhuset i Stockholm. De kallades vid inskrivningen för krigsfångar. Här är Patientkortet av Eva Fürst som kom med S/S Kastelholm den 1 juli 1945. Det var S/S Kastelholms allra första resan som ett lasarettsfartyg. Eva tillhörde den grupp av patienter som var mycket svaga och transporterades direkt från Frihamnen till Epidemiska. Den 24 oktober skrevs hon ut och kördes till beredskapssjukhuset i Sigtuna. När patienternas hälsa i Sigtuna försämrades kördes patienterna tillbaka till Epidemisjukhuset. Eva Fürst dog den 18 januari 1946, 19 år gammal, drygt 6 månader efter ankomsten.

47. 8-13 juli 1945, Epidemisjukhuset Stockholm
Det sjunde steget - Vården i Sverige.  Anteckning om patienten som kom till Epidemisjukhuset från Vita båten S/S Kastelholm. Båten la till Stockholm tidigt på morgonen den 8 juli 1945. Patienten dog den 13 juli. Vårdtid 5 dagar anges i nedre delen av bilden.

48. September 1945, Norra Judiska begravningsplatsen i Solna

Det sjunde steget - Vården i Sverige. Tre systrar Jakubovics kom till Sverige med Vita båtar. En av systrarna dog på Epidemisjukhuset. De två andra systrar som var i bättre skick och som placerades på beredskapssjukhuset i Sigtuna överlevde. Först efter flera veckor kunde de besöka sin döda systerns grav vid Norra Judiska begravningsplatsen i Solna.

49. 1946, Patienter från Beredskapssjukhuset i Örebro

Det sjunde steget - vården i Sverige. En lista med flera intressanta rubriker. Förutom kroppsvikten som var mellan 32-37 kg hos en del (3 månader efter Bergen-Belsens befrielse) så anges även tatueringar på kroppen, en del av dem börjar med A, dvs Auschwitz nummer. Den fjärde rubriken är önskemål om resmål efter att de har tillfrisknat. Där svarade nästan 40% till Palestina (dåvarande Brittiska Mandatet Palestina). Sista rubriken visar att alla tillfrågade redan var arbetsföra och även arbetade inom allt från Konsum till skofabriker. Naturligtvis de ca. 700 svårare sjuka som fanns på sjukhus och sanatorier är inte upptagna.

50. 1946, Söderby
Det sjunde steget - vården i Sverige. Två systrar, Márta och Lili Sternberg kom med Vita båten S/S Kastelholm till Stockholm. Márta har flyttats från Sigtunaberedskappssjukhus till ett antal sjukhem och sanatorier. Márta blev aldrig frisk och dog den 7 februari 1946 i Söderby och begravdes på Norra Judiska begravningsplatsen, grav J 0417.  Systern Lili, vars hälsotillstånd var mycket bättre när de kom till Sverige, gifte sig i Sverige och var yrkesverksam till sin pension. Innan hon dog på 2010-talet, framförde hon önskan att bli begraven bland de "sina". Det betydde bland de som kom till Stockholm med UNRRAs Vita båtar under sommaren 1945. Lili och Márta delar en gravplats i tredje raden av J-kvarteret.

51. 1945-2019, Norra judiska begravningsplatsen, Solna.
Det sjunde steget - vården i Sverige. Ett flertal patienter dog under resan till Sverige. I Stockholm dog flera av de anlända bara efter några dagar eller veckor på sjukhuset. Deras allmänna tillstånd var så dåligt att i läkarjournalens rubrik Diagnos, står det ofta ej fastställd. I de avlidnas utskrivningsrapport står det anteckning, vårdtid 5 dagar. Zofia Mandel som befriades i Bergen-Belsen, en vecka innan hon skulle fylla 17 år, fick ett Lübeck-nummer 4084. Hon anlände till Stockholm den 15 juli 1945 med S/S Kastelholm. Zofia Mandel dog i Sigtuna den 8 augusti efter att hon hade vårdats i Sverige i 3 veckor. Zofia föddes i Sosnowiec, Polen. Tyvärr, så står det Sophia från Tjeckoslovakien på hennes gravhäll i Stockholm och ingen ansvarig organisation är intresserad att rätta misstaget och ge henne en gravsten med hennes rätta namn och födelseort.

52. 2019, Norra Judiska begravningsplatsen, Solna

Medlemmar ur Föreningen Förintelsens Minne vid Vera Krémers grav. Den var, precis som alla andra "1945 räddade" gravar i flera år osynlig då den i likhet med många andra sjönk och låg under markytan. När stenen lyftes i samband med renoveringen var inskriptionen i det närmaste oläslig. Vera Krémer från Budapest var det första Bergen-Belsens offret som dog i Sverige.  Hennes dotter, Julia räddades undan Förintelsen och bor i Budapest.  

53. 1945-2020, Holocaust Monumentet i kvarter K och J, Norra Judiska begravningsplatsen, Solna 

På bilden medlemmar ur Föreningen Förintelsens Minne, Helena Brus och Daniel Kraus, strör ut jorden från Israel i samband med minnesceremonin tillägnad 75 årsdagen av befrielsen av Bergen-Belsen lägret, den 15 april 1945.
På flera orter i Sverige där det fanns beredskapssjukhus finns det begravningsplatser för de som dog under resan till Sverige eller kort efter ankomsten. På de flesta av dessa begravningsplatser finns det monument till minnet av Förintelsens offer. Det senaste monumentet avtäcktes 2019 i Stockholm. Monumentet består av 6 stenblock av granit placerade mellan offrens gravar. Stenblocken finns bär namnen på de 6 förintelseläger: Auschwitz, Treblinka, Chelmno, Majdanek,  Sobibor och Belzec. Många av de begravdas närmaste familj hade mördats i  dessa förintelseläger. Därför var det angeläget att uppföra ett monument som binder samman de begravdas och de mördades öden. Samtidigt representerar de 6 stenblocken, de 6 miljoner judar mördade under Förintelsen.

På kvällen, den 15 april 1945 när de brittiska trupperna slutligen övertog Bergen-Belsen lägret så var situationen värre än den de har kunnat föreställa sig. Lägrets område var en härd av epidemiska sjukdomar av alla sorter. Bl.a. därför så "övertogs" lägret. Både tyskar och britter var rädda för smittspridningen. Tyskar till den lokala befolkningen och britter till de brittiska trupper som utkämpade de sista striderna runt de omringade städerna. Det tog flera dagar och först på natten till den 12 april 1945 underteckande den lokale tyske militärbefälhavaren och den brittiske stabschefen, brigadgeneral Taylor-Balfour, ett vapenstillestånd. Ett område på hela 48 kvadratkilometer runt Bergen-Belsen förklarades för en neutral zon.

Under tiden förhandlingarna pågick, så började SS-männen att reparera lägret och försöka begrava kropparna i massgravar. Under fyra dagar, mellan den 11 och den 14 april användes alla lägerfångar som fortfarande kunde arbeta till att hjälpa till att begrava liken. Från kl. 6 på morgonen tills mörkret föll begravde man liken. Trots det fanns mer än 10 000 ruttnande lik kvar när den britiska armén den övertog lägret. I de första tre fordon som åkte från det tyska kassernen där det formella övertagandet skedde var en ung judisk officer som senare blev Israels president. Bland de tre första fordonen fanns en trupp med jättehögtalara för att förmedla på olika språk vad som skulle hända härnäst. Att fångeskapet var slut var det klart för alla fångarna de artilleristrider pågick ett längre tid i området.

Varför fanns det så många fångar i lägret? Vid krigslutet omvandlades Bergen-Belsen läger till en typ evakueringsläger dit fångarna från de läger som låg i öst såsom t.ex. Auschwitz förflyttades västerut p.g.a. offensiven på östfronten. Det skedde genom Dödsmarscher eller med godståg. Bl.a. från lägren Auschwitz och Gross-Rosen. Följden av det blev en enorm överbeläggning och ytterligare försämring av förhållandena i Bergen-Belsen. I juni 1944 var det omkring 7 300 fångar i lägret, i april 1945 hade antalet stigit till 60 000.

Så första steget i vårdkedjan var att dela och skilja de döda från de halvdöda och begrava de döda i massgravar. Man gav den första hjälpem samt mat. Brittiska trupper började systematisk bränna allt i det gamla lägret, baracker, inventarier och fångarnas kläder.
Först den 17 april 1945 kom brittiska sjukvårdsenheter till lägret. De etablerade ett sjukhusområde i ett av den tyska arméns träningsläger i närheten. Det första akutsjukhuset i området var i Panzertruppenschule. Samtidigt så pågick anpassning att de andra byggnaderna i området som låg 2 km från koncentrationslägret till ett jättesjukhus med 12 000 bäddar. Senare med totalt 13 400 bäddar(vårdplatser. Detta kan man jämföra med Nya Karolinska som har totalt 550 vårdplatser, varav 84 intensivvårds- och intermediärvårdplatser. Av de 29 000 forna fångar som flyttades till det nya sjukhusområdet dog nästan hälften, 14 000. I juni 1945, två månander efter lägrets befrielse så behövde 11 000 forna fångar ett intensiv vård.

Den 18 april 1945 påbörjades begravandet av de döda på nytt. Den här gången under brittiskt befäl. Tyska SS-personalen, som nu var britternas fångar, beordrades att begrava de döda.

Det andra steget i vårdkedjan. En vecka efter det brittiska övertagandet av lägret, den 21 april 1945, inleddes evakueringen av de fångar som hade överlevt. Först avlusades fångarna och därefter flyttades till barrackerna i tyska armén träningslägrets byggnader. Man tog hjälp av Röda korset. Epidemin var fortfarande inte under kontroll, och mellan 400 ioch 500 fångar dog varje dag. Först 2 veckor efter lägrets övertagande, den 28 april var arbetet med att begrava kropparna i massgravar avslutat. Trots Röda korsets och den brittiska arméns läkarinsatser fortsatte fångar att dö. 9000 dog under de första två veckorna efter att britterna hade kommit dit, och ytterligare 4000 dog i maj. De anonyma kropparna begravdes i anonyma massgravar.
Drygt en månad efter befrielsen, den 19 maj 1945 så hade alla de tidigare fångarna evakuerats till armébarrackerna i närheten. Den 21 maj brändes den sista byggnaden i Bergen-Belsen ner till grunden. Bergen-Belsen och dess fasor hade utplånats från jordens yta. Idag är det forna lägret en park med ljung som täcker massgravarna.

Det tredje steget var transporterna från Bergen-Belsen. De tidigare helt anonyma fångarna vars identifiering var bara det fångnummer de har tilldelats fick under vistelsen i den temporera sjukhuset sina första handlingar. Dels så fick de en brittisk Field Medical Card och en D.P. kort (DP - Displaced person) som utfärdades i Bergen-Belsen. Just de korten följde med de därefter, bl.a. till Sverige. Transporter mellan Bergen-Belsen och Lübeck skedde med tåg med tågvagnar anpassade för transporter av liggande patienter. De transporter gick helt och hållet i brittika arméns regi.

Det fjärde steget. Det fjärde steget var Swedish Transit Hospital i Lübeck. Egentligen i ett gammalt kassernområde vid Schwartauer Allée i utkanten av staden. Man borde kanske istället för Swedish Transit Hospital använda Dr. Arnoldsons Sjukhus. Dr. Hans Arnoldson var den som var chefsläkare för de Vita bussarna. Han och några andra stannade kvar i Tyskland efter att den så glorifierade aktionen med Vita bussar var avslutad. Den 2 maj, efter korta strider övertar brittiska trupper Lubeck. Samma dag träffar Arnoldsson komendanten för de brittiska trupperna och informerar honom om den svenska aktionen med Vita bussar samt att han vill gärna fortsätta verksamheten, bl.a. den avbrutna aktionen med kvinnorna från Ravensbrucklägret. Så startar Swedish Transit Hospital och den lokala historien om Vita båtarna. De första lokalerna för verksamheten var de två skolor där svensktyskar bodde i innan de mha Vita bussar flydde till Sverige (1 500 eller mer). Verksamheten avbryts och övertas av engelsmännen. De svenska läkarna reser till Sverige men återvänder snabbt. Nu skall de fortsätta i UNRRAs regi med samma typ av arbete. Ta emotfd koncentrationslägerfångar, ge de vård och förberedda de inför resan till Sverige. 19 juni reser ett nytt detachment. Ett uppdrag från UNRRA som genom svenska Civilförsvarsstyrelsen tillfaller det svenska Röda korset. Det nya uppdraget skulle vara att avlusa alla som skall transporteras till Sverige. Därför fanns med i gruppen två badplutoner med allt som behövdes för uppdraget.

Det femte steget var överfarten från Swedish Transit Hospital och Lübeck till Sverige. Fem Vita båtar deltog i UNRRAs aktion.

S/S Kastelholm gjorde tre resor mellan Lübeck och Stockholm. Första resan påbörjades den 28 juni och fartyget anlöpte Frihamnen 1 juli. Vid andra resan anlöpte S/S Kastelholm till Frihamnen den 8 juli. Den tredje resan startade den 11 juli och fartyget kom till Stockholm söndagen den 15 juli. Att resan ha var så lång berodde dels att fartygen från Lübeck måste eskorteras första sträckan (eg. till Trelleborgs redd) p.g.a. minor i vattnet. Fartygen la ibland till i Karlskrona eller Trelleborg innan de kom till Stockholm.

Det sjätte steget. Det sjätte steget omfattar egentligen all vård i Sverige. I Stockholm har man efter den första överfarten transporterat 1l patienter direkt från kajen i Frihamnen till Epidemisjukhuset vid Roslagstull. Flera av de dog där. Merparten av patienter som ankom den 1 juli 1945, kördes dock till Beredskapssjukhuset i Sigtuna. Ibland patienter som kördes först till Sigtuna, när man fastställde diagnosen där så kördes patienten till Epidemisjukhuset i Stockholm som hade så mycket bättre resurser än beredskapssjukhuset i Sigtuna.

Det sjunde steget.  Det sista steget. Ett flartal patienter dör under resan till Sverige. I Stockholm dör flera bara efter några dagar på sjukhuset. Deras allmäna tillstånd var så dåligt att i läkarjournalens rubrik Diagnos, står det ofta ej fastställd. Många patienter dör efter bara några dagar på sjukhuset. I deras utskrivningsrapport står det anteckning av typ, Vårdtid 5 dagar. Tunna utmärglade kroppar begravs inom 2-3 dagar efter dödsfallet. I Stockholm blev det kistbegravning och i en del andra städer kremering.

Det sjunde steget.  Holocaust Monumentet i kvarter K och J Norra begravningsplatsen Stockholm  och begravningsplatser på flera orter i Sverige.