 |
| Vita bussar parkerade vid Skånska trängkåren (T 4) i Hässleholm |
Vita Bussar före avfärd parkerade vid Skånska trängkåren (T 4) i Hässleholm
Churchill om Sverige under andra världskriget:
"beräknande själviskhet"
Man ville ge Churchill Nobelpriset 1953 men han tackade nej.
I Sverige publiceras en hel del artiklar med "Räddningsaktioner" "judar" "koncentrationsläger", "Vita bussar" "Folke Bernadotte" "Röda Korset".
Man interviewar överlevande judar och sätter stora tidningsrubriker med ovanstående ord med en fetstil. Till sist får den gemene mannen en särskild version om den svenska insatsen. Att Vita bussarnas aktion var till att rädda de i förhand dödsdömda judarna.
 |
| Absolut i krigets sista dagar |
Räddningsaktioner av judar i krigets slutskede som inte har med Vita bussar eller Folke Bernadotte att göra, började med Heinrich Himmler och säkerhets polischefens Ernst Kaltenbrunner förhandlingar om frisläppandet av 1200 Theresienstadt fångar i utbyte mot fem miljoner schweiziska francs från de judiska organisationer som sättas in på ett konto i Schweiz. Även fångarna skulle levereras till Schweiz. Förhandlingarnas huvudsyfte var naturligtvis inte pengarna men Himmler hoppades att kunna använda frisläppandet av fångarna från Theresienstadt som ett förhandlingsobjekt för att kunna inleda "en räddningsaktion" för sig själv och visa sig som en betydelsefull person in i det sista. Samma sak gällde de senare samtalen mellan Himmler med svenska Röda Korset och svenska diplomater. Tyskland behövde också utländsk valuta.
De utvalda, för schweiciska franc förhandlade 1200 judar från Theresienstadt (523 tyska judar, 433 holländska judar, 153 österrikiska judar och 91 från sk protektoratet) nådde Schweiz den 5 februari 1945.
Drygt 2 månader senare, på natten mellan den 14-15 april 1945 hade Svenska Röda Korsets personal att ta 423 danska judar ut ur Theresienstadt på lastbilar och föra de till Danmark.
Bernadotte förhandlingar med Himmler i krigets slutskede resulterade i att i februari 1945 fick man tillstånd att hemföra svenska kvinnor med tyskt medborgarskap (gifta sig med tyska män). Senare förhandlingar resulterade i frisläppandet av ett flertal danskar och norrmän. Det dröjde inte länge då Himmler, den 24 april 1945 gav Folke Bernadotte ett uppdrag att framföra ett förslag till Västmakterna om att Tyskland skulle kapitulera för dem på Västfronten och i Danmark och Norge. Således utan Sovjet inblandat. Bernadotte flög till Stockholm och via svenska utrikesdepartementet framfördes förslaget för de allierade 26 april 1945 som naturligtvis förkastade det men Himmler visade sig mha av Sverige som världspolitiker och citerades i alla tidningarna världen över.
Historia - Legend - Sanning?
Det hela började med Bernadottes förhandlingar med Himmler att med hjälp av Svenska Röda Korset transportera tysk-svenskar (mest svenskfödda kvinnor gifta med tyskar (troligen de flesta Nazister) jämte deras barn och andra svenskfödda tyskar. Det blev cirka 1 500 som reste. Det gick bra och alla var i säkerhet då den ryska armén från öster och amerikaner och britter från väster började sina offensiver med målet i Berlin. Man alla visste, inklusive Folke Bernadotte och Heinrich Himmler att krigslutet var nära. Alla ville rädda det som räddas kan.
För Sveriges del så handlade "räddningen" om anseende i världen. Räddningen fanns genom svenska Röda korset aktion som skulle genomföras mha dess viceordförande. Sverige hade man under hela kriget haft bra kontakter med Nazi-Tyskland så att komma med ett förslag om "räddning" var inte sk svårt.
Man måste vara på det klara att det var Sveriges aktion. Nästan alla som var med i räddningsaktionen (n=308) kom från de svenska militära trupper T1, T3 och T4. Naturligtvis var de volontärer. De körde svenska militära bussar/ambulanser (n=36) samt ett större antal lastbilar mm. Alla utgifter för expeditionen betalades från den svenska statskassan.
Därför efter räddningsaktionen av svenskfödda kvinnor gifta med tyskar har den Svenska regeringen i Stockholm gett direktiv om att fångar av rätt nationalitet som var fängslade i tyska koncentrationsläger skulle räddas till Sverige. De skulle ha rätt nationalitet, läs nordiska arier. Det handlade om danskar och norrmän som fängslades p.g.a. sin medverkan i motståndsrörelse.
Det florerar legender och sanningar om Sveriges agerande under krigets sista dagar och om de Vita bussarna. Vilka är sanningarna och vilka är legender?
Svenska Röda korset prioriterade hjälp åt dels danska och norska fångar i tyska koncentrationsläger, dels svenska kvinnor och deras barn bosatta i Tyskland (vilka var de? fruar och barn till nazister?). Dessa två kategorier utgjorde också flertalet av de räddade till Sverige.
De utvalda, för schweiciska franc förhandlade 1200 judar från Theresienstadt (523 tyska judar, 433 holländska judar, 153 österrikiska judar och 91 från sk protektoratet) nådde Schweiz den 5 februari 1945.
Drygt 2 månader senare, på natten mellan den 14-15 april 1945 hade Svenska Röda Korsets personal att ta 423 danska judar ut ur Theresienstadt på lastbilar och föra de till Danmark.
Bernadotte förhandlingar med Himmler i krigets slutskede resulterade i att i februari 1945 fick man tillstånd att hemföra svenska kvinnor med tyskt medborgarskap (gifta sig med tyska män). Senare förhandlingar resulterade i frisläppandet av ett flertal danskar och norrmän. Det dröjde inte länge då Himmler, den 24 april 1945 gav Folke Bernadotte ett uppdrag att framföra ett förslag till Västmakterna om att Tyskland skulle kapitulera för dem på Västfronten och i Danmark och Norge. Således utan Sovjet inblandat. Bernadotte flög till Stockholm och via svenska utrikesdepartementet framfördes förslaget för de allierade 26 april 1945 som naturligtvis förkastade det men Himmler visade sig mha av Sverige som världspolitiker och citerades i alla tidningarna världen över.
 |
| Buss nr. 44 med plats för 6 bårar rullar vidare |
Historia - Legend - Sanning?
Det hela började med Bernadottes förhandlingar med Himmler att med hjälp av Svenska Röda Korset transportera tysk-svenskar (mest svenskfödda kvinnor gifta med tyskar (troligen de flesta Nazister) jämte deras barn och andra svenskfödda tyskar. Det blev cirka 1 500 som reste. Det gick bra och alla var i säkerhet då den ryska armén från öster och amerikaner och britter från väster började sina offensiver med målet i Berlin. Man alla visste, inklusive Folke Bernadotte och Heinrich Himmler att krigslutet var nära. Alla ville rädda det som räddas kan.
För Sveriges del så handlade "räddningen" om anseende i världen. Räddningen fanns genom svenska Röda korset aktion som skulle genomföras mha dess viceordförande. Sverige hade man under hela kriget haft bra kontakter med Nazi-Tyskland så att komma med ett förslag om "räddning" var inte sk svårt.
Man måste vara på det klara att det var Sveriges aktion. Nästan alla som var med i räddningsaktionen (n=308) kom från de svenska militära trupper T1, T3 och T4. Naturligtvis var de volontärer. De körde svenska militära bussar/ambulanser (n=36) samt ett större antal lastbilar mm. Alla utgifter för expeditionen betalades från den svenska statskassan.
Därför efter räddningsaktionen av svenskfödda kvinnor gifta med tyskar har den Svenska regeringen i Stockholm gett direktiv om att fångar av rätt nationalitet som var fängslade i tyska koncentrationsläger skulle räddas till Sverige. De skulle ha rätt nationalitet, läs nordiska arier. Det handlade om danskar och norrmän som fängslades p.g.a. sin medverkan i motståndsrörelse.
Det florerar legender och sanningar om Sveriges agerande under krigets sista dagar och om de Vita bussarna. Vilka är sanningarna och vilka är legender?
Svenska Röda korset prioriterade hjälp åt dels danska och norska fångar i tyska koncentrationsläger, dels svenska kvinnor och deras barn bosatta i Tyskland (vilka var de? fruar och barn till nazister?). Dessa två kategorier utgjorde också flertalet av de räddade till Sverige.
 |
| Svenska Röda korset prioriterade hjälp åt dels danska och norska fångar i tyska koncentrationsläger, dels svenska kvinnor och deras barn bosatta i Tyskland (vilka var de? svenska fruar och barn till tyska nazister?). Dessa två kategorier utgjorde också flertalet av de räddade till Sverige. |
 |
| Man måste vara på det klara att det var Sveriges aktion. Nästan alla som var med i räddningsaktionen (n=308) kom från de svenska militära trupper T1, T3 och T4. Naturligtvis var de volontärer. De körde svenska militära bussar/ambulanser (n=36) samt ett större antal lastbilar mm. Alla utgifter för expeditionen betalades från den svenska statskassan. |
 |
| Registrering i en gymnastiksal i en skola i Malmö av de nyanlända från koncentrationslägren som transporterades med Vita bussar. 1 Maj 1945, foto Gullers KW. |
 |
| Hon hade hämtats med Vita Bussar i Ravensbrück. Hennes öde är okänd. Kom hon till Sverige? Den 30 april 1945 befriade Röda Armén lägret. Texten: An unidentified French woman who was rescued from Ravensbrück. |
 |
| En del kvinnor var i dålig skick och fick bäras. Stark kontrast mot den gruppen som man såg på färjan eller den som registrerades i en skola i Malmö. |
 |
"Pojkar från Gestapo" (alla de i hatt) följde de Vita bussarna... En härlig erfaren samling på sitt sista, så annorlunda uppdrag!
Folke Schimanski var med i en av de nertystade kontingenten av tysk-svenskar, däribland fanns det rena nazianhängare. Schimanskis syster, Verareste i en BDM uniform som man vet hade en svastika på ärmen Alla 1500 transporterades som första av Vita bussarna till Sverige.
|
 |
| Utdrag ur sv. Röda Korsets pdf fil om Vita busarnas aktion |
 |
| De Vita Bussarna var från början camouflagefärgade men hade röda kors och svenska flaggor målade på sidorna och taken. Så kom ett meddelande från de allierade att bussarna måste målas vita så att de lättare skulle kunna särskiljas från fiendens fordon. Då ordern kom var de första bussarna redan lastade på Köpenhamnsfärjan. En del målades vita vid överfarten till Danmark. |
På svenska Röda Korsets sida finns en Pdf fil om de Vita bussarna. Bra början för den som skall reda ut förhållandet mellan legender och verkligheten. Det saknas där många viktiga datum och fakta i den bara 8 sidors långa förteckningen.
De siffror jag tror på är antalet transporterade tysk-svenskar (nazister?!) som kom (undan rättvisan) till Sverige = cirka 1 500. Inga namn....(finns bara på UD, hemligtstämplade).
 Röda Korsets transporter från de olika fånglägren till Neuengamme (en förstad då till Hamburg) under mars/april omfattade totalt 5072 fångar. De flesta fångarna, nästan hälften kom från Sachsenhausen som låg 200 km från Neuengamme. Egentligen så var Neuengamme ett läger som administrativt tillhörde Sachsenhausen. De Vita bussarna gjorde totalt 7 resor mellan lägren och transporterade 2 161 fångar.
Aktioner som "Vita Bussarnas" folk företog fredagen den 24 april sammanfaller med tidpunkten då två ryska arméer slog ring runt Berlin och de ryska trupperna mötte USA trupperna (se kartan med de olika tidpunkterna markerade).
Den ryska och allierades offensiv startade på nytt i januari 1945. Warszawa intogs den 17 januari 1945. För de svenska nazistfamiljer i Tyskland så gällde det nu att rädda sina liv då man visste redan i februari 1945 att det handlade bara ett antal veckor kvar av kriget.
För Sverige var det en fråga att tvätta sin smutsiga byk inför den nya Europa som skulle ta form snart!
Det finns "gamla", okorrigerade siffrorna på de räddade av de Vita bussarna, nästan 20 000 människor. Tyvärr, där har man blandat friskt in alla de som kom med "spöktågen", mm. Av sådana okontrollerade data bygger man därefter legender såsom "Judarna räddades av svenska Vita bussar". Därefter gör man stora och små utställningar om det. T.o.m i Yad Vashem står det en vit bus. Den borde egentligen stå på en höjd gjord av svensk järnmalm och svenska kullager!
Nazityskland hade för sin krigföring ett stort behov av järnmalm för sin stålproduktion och fick hälften av sin järnmalm från Sverige. Bara under 1943 levererades tio miljoner ton järnmalm (+ kullager). Den svenska exporten har förstärkt Tysklands ekonomi och krigspotential. Således har Sverige bidragit till att kriget förlängdes och att Förintelsen kunde fortgå under en längre tid. Den "hjälpen" bidrog till kriget förlängdes och att tusentals människor dödades och mördades.
Folke Bernadottes bok Slutet där han starkt överdrev sin egen insats.
De Vita Bussarna var från början camouflagefärgade men hade Röda kors och svenska flaggor målade på sidorna och taken. Så kom ett meddelande från de allierade att bussarna måste målas vita så att de lättare skulle kunna särskiljas från fiendens fordon. Då ordern kom var de första bussarna redan lastade på Köpenhamnsfärjan. En del målades vita vid själva överfarten.
Hur den Mosaiska församlingen i Stockholm agerade kring räddningen av judiska naziofferfår i slutet av kriget fårvi nog aldrig veta då församlingens ordförande Gunnar Josephson förstörde sina privata handlingar från 1945. Man kan naturligtvis spekulära varför och då kommer nog negativa tankar fram. Precis såsom strax före och under kriget ville de Mosaiska församlingarna inte ha fler judar i Sverige då de ansåg det påverka deras egen säkerhet och öka antisemitismen. 
Svenska Röda korset prioriterade högst transporter av svensk-tyskar och först därefter hjälp åt dels danska och norska fångar i tyska koncentrationsläger,. Huvudparten av svensk-tyskar var svenska kvinnor och deras barn bosatta i Tyskland (svenska fruar och barn till tyska nazister?). Dessa två kategorier utgjorde också flertalet av de räddade till Sverige. Först långt därefter kom en del judiska fångar ur koncentrationslägre. På övre bilden ser man den Vita buss kontigenten som Shimanski och hans familj kom till Sverige (från Populär Historia). På nedre bilden en liknande transport. Välmående folk med resväskor eskorterade av resliga män i hatt - Gestapo. Stannade de därefter i Sverige?
|
