Karantän i Sverige vid slutet av andra världskriget - Frihetsberövande åtgärder i karantäns- eller liknande för­läggningar med stöd av 14 § epidemilagen den 19 juni 1919.

Direkt från Ravensbrück. De överlevande som kom till Sverige vid krigslutet fördes direkt från kajen i Malmö till sanitetsanstalten. De fick klä av sig och genomgå ett antal omilda behandlingar, bl.a. ett hett bastubad följd av kall dusch. På bilden en kvinna på bår med ångande kropp ute i aprilkylan. Snart skall hon kylas ner med kall dusch.

Direkt från Ravensbrück. De som kom till Sverige fördes direkt från kajen i Malmö till sanitetsanstalten. De fick klä av sig och genomgå ett antal omilda behandlingar, bl.a. hett bastubad. På bilden en kvinna som fördes på bår från det heta bastun ut i aprilkylan där hon kylas ner med kall dusch. I filmen Vittnesbörd av Nils Jerring varifrån fotot kommer ifrån ser man hur chockad kvinnan är men samtidig så har hon ingen kraft i kroppen för att undgå den omilda behandlingen. 

Lübeck juni-juli 1945. Det fjärde steget - Swedish Transit Hospital, även kallad för s.k. Liibeckdetachementet, i Cambrai-kasernerna vid Schwartauer Allée. Då låg det i utkanten av Lübeck. Nu finns nästan hela det forna området med alla byggnader kvar. Bakom gymnastikhallen (byggnaden på tvärren) som var inskrivningscenter för de som kom med tåg från Bergen-Belsen finns idag en Astrid Lindgren förskola. Chef för sjukhuset var doktor, major Hans Amoldsson. Arnoldson hade tidigare tjänstgjort i Svenska Röda korsets detachement i Tyskland i samband med "de vita bussarna"-aktionen. Trots att detachment kallades för Swedish så var svenskarna där i minoritet. Personalen där var huvudsakligen tysk: 14 läkare och l05 sjuksköterskor plus 367 man handräckning. Förutom de tjänstgjorde brittisk personal ur Royal Army Medical Corps, 56 man plus vaktmanskap på 20 man. Drygt 1 400 bäddplatser fanns i de tre byggnader runt exercisplatsen, där den svenska badplutonen hade haft två parallella behandlings linjer och utrustning för desinfektion samt bastubad.

Lübeck juni-juli 1945. Swedish Transit Hospital. Kvinnor längs bad- och desinfektionslinjen bistås av den svenska badplutonen. De som inte kunde gå själva har burits mellan stationerna, bastun, dusch och DDT-behandling.

Lübeck juni-juli 1945. Swedish Transit Hospital. Kvinnor längs bad- och desinfektionslinjen bistås av den svenska badplutonen. De som inte kunde gå själva har burits mellan stationerna, bastun, dusch och DDT-behandling. Följden av de olika behandlingar

Förflyttningen från Bergen-Belsen till Sverige påbörjades i slutet av juni 1945. Då hade det gått 3 och en halv månad efter befrielsen. De befriade fördes i grupper med ambulanståg till Lübeck. Ingen kontakt mellan de och utomstående under transporten. De flesta ansåg sig vara färdigbehandlade när det gällde ohyra. Men ohyran följde med. Ny avlusning skulle ske omedelbart efter ankomsten till Lübeck. Det betydde i praktiken 2-3 dagar före avresan med de Vita båtarna till Sverige. Vid ankomsten till Lübeck upprepades proceduren från barackerna i Bergen-Belsen: av med alla kläder och nakna ofta på bår in det svenska tvätteriet, se schemat ovan. Igen, var det unga manliga svenska soldater ur badplutonen som svarade för proceduren. Tvättkedjan bestod av flera moment och skedde i en sammanbunden rad av stora vita militära tält.

Ordet underkastelse är en synonym till subordination och underdånighet och kan beskrivas som ”det att låta någon annan bestämma över sig; kapitulation”. Underkastelse hos de befriade kvinnorna började efter befrielsen i Bergen-Belsen. Då var situationen minst sagt kaotisk. Man var att börja med tvungen att gå in i barackerna och skilja mellan de levande och de döda kropparna. De döda kroppar fördes utan kläder till massgravarna. De levande kvinnorna fick ta av sig alla kläder och lades på en bår, täcktes med en filt och fördes över till det man kallade på engelska "human laundry" - tvättinrättning för människor. I Bergen-Belsen låg tvättinrättningen i en fd häststall där det fanns rader av tvättbänkar. Till varje tvättbänk fanns en grupp tvättare och en läkare fanns på plats. Tvättgänget bestod av män och kvinnor, oftast tyskar. I varje grupp fanns mins en kraftig man, fd tysk soldat för att lyfta de överlevande från båren till tvättbänken. Ovanstående gällde de som var värst åtgångna, Kvinnorna i lägret som var i bättre skick behandlades kontinuerligt med DDT, överallt, både håret och underlivet.

Förflyttningen från Bergen-Belsen lägret till fältsjukhuset i gamla Wehrmacht kaserner skedde kontinuerligt. När alla fd fångar flyttades brände man ned alla baracker med allt som fanns inuti.

Förflyttningen till Sverige påbörjades i slutet av juni 1945. Då hade det gått 3 och en halv månad efter befrielsen. De befriade fördes i grupper med ambulanståg till Lübeck. Ingen kontakt mellan de och utomstående under transporten. De flesta ansåg sig vara färdigbehandlade när det gällde ohyra. Men ohyran följde med. Ny avlusning skulle ske omedelbart efter ankomsten till Lübeck. Det betydde i praktiken 2-3 dagar före avresan med de Vita båtarna till Sverige.

Vid ankomsten till Lübeck upprepades proceduren från barackerna i Bergen-Belsen: av med alla kläder och nakna ofta på bår in det svenska tvätteriet. Igen, var det unga manliga svenska soldater ur badplutonen som svarade för proceduren. Tvättkedjan bestod av flera moment och skedde i en sammanbunden rad av stora vita militära tält. Avklädning

I en skrivelse från Kungliga civilförsvarsstyrelsen från mars 1945 (23/3 1945, ÖII:2) kan man läsa följande: I stora drag avses detta arbete organiseras så, att flyktingarna sammanföras till uppsamlings - platser, där en kategoriuppdelning sker med hänsyn till varje flyktings nationalitet och motiv m.m. (t.ex. om flyktingen är patriot, samarbetsman, tysk militär, tysk civil eller f.d. krigsfånge). Därefter följer en summarisk läkarundersökning, där vårdbehövande samt uppenbara smittobärare avskiljas och barn under 16 år difteriympas. Efter sanitetsbehandling föras i regel flyktingarna vidare in i landet för karantänsbehandling och fortsatt omhändertagande. Denna transport torde i regel ske genom militär försorg till urlastningsstationen. 

Ett av de 3000 skyltar som Civilförsvaret tryckte i maj 1945 som skickades till beredskapssjukhuset i Sverige. Den är från Sigtuna Beredskapssjukhuset. 

Alla beredskapssjukhus dit de överlevande kom betraktades således som karantänsförläggningar. Vid karantänsförläggningen skulle, enligt ett meddelande från Civilförsvarsstyrelsen, den ansvarige civilförsvarschefen vidta en serie åtgärder: 1. a) att uppsätta anslag […] om att tillträde för obehöriga är förbjudet och att flyktingarna icke få avlägsna sig från förläggningsområdet; b) föranstalta, i den mån så anses erforderligt, om enkla avspärrningsanordningar […] c) anordna vakthållning […] 3. Befolkningen i ort, där karantänsförläggningen finnes, skall på lämpligt sätt upplysas om meningen med att förläggningen har karaktär av karantän – nämligen att erhålla möjlighet till urskiljande av personer, som lida av smittosam sjukdom – samt uppmanas att hålla sig på avstånd från karantänsförläggningen. (7/5 1945, ÖII:2). Beredskapssjukhusen omgavs av plank och även som i Sigtuna av ett taggtrådsstängsel. Vakter och poliser fanns id beredskapssjukhusen.

Beredskapssjukhusen omgavs av plank och även som i Sigtuna av ett taggtrådsstängsel. Vakter och poliser fanns id beredskapssjukhusen. Här en vakt vid Humanistiska Läroverket där flera elevhem användes som beredskapssjukhus.

Beredskapssjukhusen omgavs av plank och även som i Sigtuna av ett taggtrådsstängsel. Vakter och poliser fanns id beredskapssjukhusen. Här en vakt vid  Sigtuna Stiftelsen som användes som ett beredskapssjukhus.

Detta trots att det fanns skrivelser att i den mån avspärrningen kan göras betryggande utan användande av taggtråd bör detta slag av tråd undvikas i stängslet. Alla i det läge ansågs veta att taggtråd kan förknippas med koncentrationsläger. Denna typ av medvetenhet saknades nog i Europas DP-läger och i brittiska läger på Cypern dit de överlevande som försökte ta sig till Eretz Israel (Mandatet Palestina) fördes till och internerades. De läger var precis som koncentrationsläger var omgärdade av dubbla taggtrådsstängsel och torn med beväpnade militära vakter.

Det mesta som gällde Förintelsens överlevande som kom till Sverige vid krigslutet var reglerad i lagen.

När jag såg filmen Vittnesbördet av Nils Jerring blev jag väldigt illa berörd av scener ur sanitetsanstalten. Behandlingen som jag såg var i många fall en slags våldtäkt. Det gällde de mest sjuka från koncentrationslägret Ravensbrück, de som såg ut som ett levande skelett. Jag vet inte hur stora delar av filmen visades för svensk publik? Filmen hade premiär samma dag som freden firades på Kungsgatan i huvudstaden. Scener ur filmen i sanitetsanstalten påminner starkt om ett liknande behandling av kvinnor som kom några veckor senare med Vita båtar till Sverige.

Kvinnor från Ravensbrück som filmen berättar om kom till Sverige direkt från lägret den 28 april 1945. Kvinnor från Bergen-Belsen kom två månader senare, således tre en halv månad efter Bergen-Belsens övertagande den 15 april 1945.

Sanitetsbehandlingen i Malmö och den som Bergen-Belsen kvinnorna utsattes för liknade varandra. Den finns beskriven i badplutonens föreskrifter.

Kungl. Majlis proposition nr 259. Sida 95-96

I fråga örn tillämplighetsområdet för den särskilda lagen påpekar civilför-
svarsstyrelsen, att lagen ej är tillämplig på sådana frihetsberövande åtgärder,
som avse flyktingars omhändertagande i karantäns- eller liknande för­
läggningar. Sådant ingripande mot utlänning kan ske med stöd av 14 §
epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443). Emellertid har det, enligt vad civil-
försvarsstyrelsen anför, å civilförsvarets förläggningar förekommit, att ka-
rantänsliden förlängts i och för hållande av polisundersökning med de om­
händertagna. Styrelsen yttrar i anslutning därtill följande.

Civilförsvarsstyrelsen förutsätter, att erforderliga bestämmelser rörande fri­
hetsberövande åtgärder av detta slag i samband med flyktingars omhänder­
tagande i karantäns- och liknande förläggningar kunna utfärdas i admini­
strativ väg med stöd av fullmaktsstadgandet i 56 § i förslaget till utlän­
ningslag, oaktat det tillägg till gällande lagtext, som föranletts av förslaget
till lag angående omhändertagande av utlänning i anstalt eller förläggning.
Styrelsen anser nämligen icke att sistnämnda lag kan komma i tillämpning för
verkställande av dylika polisundersökningar.

Holocaust survivors in Sigtuna in 1945 - Juxtaposing of old pictures with the current ones - Swedish Holocaust Memorial Association research.

Arrival of the ambulansbuses from Frihamnen port to Sigtuna, July 1945.

The list of patients from Sandvreten, a building within Sigtuna Läroverket (now SSHL, a boarding school in Sigtuna)that was used as a part of the emergency hospital during summer 1945. On left side där are annotations which patiens should be moved to Sigtuna Foundations building. Several of the patients listed here died within the days or weeks after arrival from Bergen-Belsen.

Some documentary filmmakers use an established trick of juxtaposing old pictures or film clips with the current ones. And it seems that my own brain might be working like that as well.When we visited the Sigtuna Foundation (Sigtunastiftelsen) and went up to the famous Klipparkivet, I passed a stone staircase. The sun was shining, the sky was blue but suddenly in a blink of an eye everything turned black and white, and a barbed-wire fence appeared right in front of my eyes. I almost lost my breath because, suddenly, I saw a number of Holocaust survivor women who came on UNRRA's White Boats to the Sigtuna Foundation that was a part of Emergency Hospital in July 1945. Most of them came directly from Frihamnen port. I blinked again but the women in hospital garb were still staring at me.

Isabel Larruy Bergqvist, the Archivist of the Sigtuna Foundation opened the door to the Klipparkivet and took me and Helena R. Brus (Secretary-General of the Swedish Holocaust Memorial Association SHMA) down to the library. I told her about the image "the stairs" evoked in me. Later we were joined by Anders Claesson, the Librarian at Sigtunastiftelsen who knows everything about the Foundation. We went up the stairs again and could only confirm that the black and white image that I have had for years stored in my brain had found a home. The juxtaposition of the photograph taken in 1945 matches exactly the place as it is now. The same experience of reconciling the black and white pictures of the events from over 75 years ago with the color-filled spaces of today's Sigtuna was repeated a number of times and several places at the Foundation came alive as if a scenario from the Summer of 1945.

Many thanks to the Sigtuna Foundation. We will return soon with a team of filmmakers that will digitize, record, and bring to life the scenes from the past on location.
The Swedish Holocaust Memorial Association (Föreningen Förintelsens Minne) was founded in 1995 by among others, Halina Neujahr, a professor at Royal Technical Highschool, KTH who came to Sweden on the White Boat HMS Prince Carl. She weighed just over 20 kg. Föreningen Förintelsens Minne, or Swedish Holocaust Memorial Association, SHMA can be sound found on Facebook

Flickor från Bergen-Belsen bakom ett taggtrådsstängsel i Uppland

Bilden av flickorna från Bergen-Belsen som står bakom ett tagtråd i Sigtuna gäckade mig länge.

Bilden av flickorna från Bergen-Belsen som står bakom ett tagtråd i Sigtuna gäckade mig länge. Jag hade två alternativt. Trappan på väg till studenthemmet Berga eller Backa inom läroverkets område eller en liknande trappa inom Sigtuna stiftelsens område. Trappor och byggnaderna var projekterade av samma arkitekt och fanns på flera ställen inom området.

Trappor i läroverket kände jag de min dotter bodde där i två år.till men men inte inom Sigtuna stiftelsen.

På väg till ett möte såg jag plötsligt "min trappa". Trots att den var tom så fylldes den på en gång med unga kvinnor från Bergen-Belsen. De stod bakom ett taggtrådsstängsel som drogs mellan Sigtuna stiftelsens Bibliotek och resten av området på kullen dit beredskapssjukhuset har förlagts. Plötsligt flyttade jag till sommaren 1945.

Socker och salt under och efter Förintelsen - Warszawa - Bergen-Belsen - Lübeck - Lövsättra sockerdricka.

Förra veckan pratade jag med ett barnen från Piotrków Trybunalski som kom från Bergen-Belsen till Sverige, Mirka Stern. Mirka berättade att sockersuget bestod länge. Hon nämnde att flera barn tog socker från källarförrådet i barnhemmet i Lövsättra (Täby) och gjorde en egen sockerdricka. De flesta av barnen åkte från Sverige till Eretz Israel.

Ruta Karpowska som var styrelsemedlem i Föreningen Förintelsens Minne (SHMA) i slutet av 1990-talet beskrev löpande om sina erfarenheter efter befrielsen. Ovan är en del av hennes berättelse som handlar just om sockersuget när de kom till Transitsjukhuset i Lübeck. Bl.a. att de åt socker med allt. Smörgåsar med socker och att i de stoppade så mycket socker i kaffet att det aldrig löste sig.

Att jag nämnde Warszawa i titeln beror på mina egna första erfarenheter när det gäller salt och socker som hade koppling till Förintelsen. I skafferiet i vår lägenhet i Warszawa i Polen på femtiotalet fanns alltid påsar med SOCKER, SALT och MJÖL. De fanns alltid där, bytes ibland till nyare men stod alltid gemensamt på den översta hyllan. När min mor drack te var det alltid en mättad sockerlösning med olöst socker i botten.

När jag har frågat de överlevande från Bergen-Belsen och Ravensbrück som kom till Sverige 1945 har alla berättat om det enorma suget efter socker och. sötsaker.

Sockret liksom brödbitar gömdes av de befriade under vistelsen på Bergen-Belsen sjukhuset och därefter på UNRRAs Transit Center i Lübeck (Swedish Transit Hospital) och även under resan med de Vita Båtarna till Sverige.

Personalen på sjukhusen och på de Vita båtarna hittade alltid brödbitar och annan mat under kuddarna. En plats som var ett säkert förvaringsställe även under sömnen.

Ruta Karpowska från Lodz som var styrelsemedlem i Föreningen Förintelsens Minne (SHMA) i slutet av 1990-talet beskrev löpande, under 1945, om sina erfarenheter efter befrielsen i Bergen-Belsen. Ovan är en del av hennes berättelse som handlar just om sockersuget när de kom från sjukhuset i Bergen-Belsen till Transitsjukhuset i Lübeck. Bl.a. att de före detta fångarna åt socker med allt. Bl.a. smörgåsar med socker och att i de stoppade så mycket socker i kaffet att det aldrig löste sig.

Förra veckan pratade jag med ett barnen från Piotrków Trybunalski som kom från Bergen-Belsen till Sverige, Mirka Stern. Mirka berättade att sockersuget bestod länge, länge. Hon nämnde att flera barn tog (snodde) socker från källarförrådet i barnhemmet i Lövsättra (Täby) och gjorde en egen riktig mättad, sockerdricka.  

Gross Neglect of the Graves of Holocaust Victims by the Jewish Congregation and Chevra Kadisha at the Jewish Cemetery in Stockholm

Upon a recent visit to the cemetery on August 8, coinciding with the date of death of four of the young victims, we discovered a terrifying scene of neglect. This picture shows the neglected grave of Rywka Posladek from Lodz. More pictures will be sent together with a full report to The Swedish National Heritage Board that gave grants to Jewish Congregation that were aimed for the stone restoration. Not a single crown was, however, used for that purpose and zero crowns are left!

These days a very sad view appears when you visit the graves of the Holocaust victims who survived the atrocities of the war but perished soon after and were buried at the time by the grace of the Swedish Government in the North Jewish Cemetery in Stockholm. After a half-century of neglect, these graves were first uncovered in 1995 and then meticulously restored by the actions of the Swedish Holocaust Memorial Association (SHMA) which also designed and erected a Holocaust Monument of Six Stones marking the six death camps, Auschwitz, Treblinka, Majdanek, Belzec, Chelmno, Sobibor, where most of the victims' families had perished. The ceremony to unveil and sanctify the Monument took place in October 2019 and yet as early as July 2020, in the middle of the pandemic, the Jewish Congregation of Stockholm suddenly removed the Six Stones, effectively desecrating the Monument, even though - during fundraising - they took co-ownership of the project. What's even more tragic is that this act apparently gave rise to a progressive neglect of the graves which are again beginning to disappear under the grass, debris, and earth, making it difficult to read the names of the victims. Yellow grass shows that the area is not watered regularly. There are markings of the heavy machinery regularly crossing the area. One might ask, how is it possible that an official organization representing the Swedish Jewry would not care to preserve the Jewish heritage of the Holocaust survivors who succumbed to death despite the medical care they received in Sweden and not to honor the virtuous act of their burial by the Swedish government at the time?

Upon a recent visit to the cemetery on August 8, coinciding with the date of death of four of the young victims, we discovered a terrifying scene of neglect. Below there are three pictures: (1) the state of the graves before SHMA started the project in 2018, (2) the appearance of the graves after restoration in 2019, and (3) the current state of August 8th, 2021. These pictures speak for themselves.

Upon a recent visit to the cemetery on August 8, coinciding with the dates of death of four of the young victims, we discovered a terrifying scene of neglect. Below there are three pictures: (1 top left) the state of the graves before SHMA started the project in 2018, (2 below) the appearance of the graves after restoration by SHMA in 2019, and (3 right) the current state of August 8th 2021. These pictures speak for themselves.

The grave of the first Holocaust survivor, Vera Krémer died in Stockholm. The grave was only indicated by the grave number while the entire tombstone was fully overgrown and 10 cm below the grass level. On the right, the appearance of the grave after the full restoration by SHMA in 2018-2019.

The graves were fully forgotten until the mid-90s. It was a chance event that brought the attention of Roman Wasserman Wroblewski (RWW), the Secretary General of SHMA to the sight. He was approached by a dying survivor from Israel asking for help to locate the grave of his niece from Lodz. There were no published lists of the buried, and Wroblewski who worked as an associate professor at Karolinska Institute overlooking the graveyard, spent several lunch hours cutting out grass to find the grave. The grave of Frymeta, the girl from Lodz, only eleven when the war started, was one of the last of the 80 graves uncovered in 1995. This was the first step in the unique research project undertaken by SHMA that led to the identification and often correction of the names, dates, and places of birth of the victims, their vicissitudes, and even information about what happened to their families. It turned out that the girl from Lodz was only eleven when the war started and that both her first and family names were misspelled. The majority of the victims buried in the Cemetery were very young at the outset of the war.

In section J of the North Jewish Cemetery in Stockholm, there are three rows of Holocaust victims, in the next section at least 13. They were brought from Bergen-Belsen in July 1945. Some of the former inmates were in such bad condition that they died during the transport on UNRRA's White Boats or during the first hours or days after arrival at Frihamnen port. The dates of death on their tombstones begin in July and continue in August which was a real death month with several burials on the same day. On the tombstones paid by the Swedish Government, there are also places and dates of birth.

By 2018 the tombstones had sunk under the grass and there was a kind of a view hole of 10-15 cm which gave the possibility of cutting the grass with big machines driving over the graves and tombstones. But uncovering the graves would not reveal the stories behind the victims. It required painstaking research by RWW in the Swedish archives to find out who the victims were, where they came from, what happened to them before coming to Sweden, and what happened to them afterward, thus including their medical history. It turned out that previously unknown information was discovered in the Swedish archives thanks to the care offered by the Swedish doctors to the victims that documented not only the physical state of the patients but also took their full family histories. Further, it turned out that the various entry/exit documents issued to the survivors in various camps before coming to Sweden traveled with the people and were attached to the medical cards. This way SHMA discovered that many young and completely orphaned survivors desired to settle in Eretz Israel despite the offer of residency in Sweden. Also, this way SHMA gained information about the fate of their families which was often recorded in the archived documents. As most of the survivors lost their parents and siblings in one of the death camps, the idea of using the empty spaces dispersed among the graves for the erection of the Six Stones - Six Million Memorial came to life. The Six Stones represented the link between the victims and their families murdered in the above-mentioned death camps.

In 2019, SHMA organized the gathering to commemorate the anniversary of the Crystal Night by illuminating the 80 graves and the Holocaust Monument "6 Stones - 6 Million".

In 2019, SHMA organized the gathering to commemorate the anniversary of the Crystal Night by illuminating the 80 graves. In April 2020 on the day of the Liberation of Bergen-Belsen, three months before the Six Stones - Six Million Memorial was destroyed, SHMA placed soil from Israel on the graves as most of the Holocaust survivors dreamed of life in Eretz Israel. In a short time, the Monument started serving as a focal point for both individual visits and public ceremonies.

During 2020 the Jewish Congregation did nothing about the graves except using public, most likely taxpayers funds for a costly removal of the Six Stones. Paradoxically, they used the main part of the Government grant to pay wages to Daniel Leviathan, an archeologist, who identified himself as a Ph.D. student at Lund University, and who copied already published results by Wasserman-Wroblewski as his own. Leviathan presented the plagiarised material as his own research in public media, including television, limiting himself to the information already published by Roman Wasserman Wroblewski. The case was notified to the Dean of Lund University as plagiarism. When three scientists from three different research institutions in Sweden wanted to be involved in the case, the Dean abandoned the entire investigation. Plagiarism is an act of academic dishonesty, there was a breach of journalistic ethics, and above all, a publishing crime was committed.

Research by SHMA does not end with the preservation of the memory of the victims buried in the North Cemetery. It also intended to serve as an educational tool for Swedish children, using such modern tools as QR codes. The research resulted in the digitalization of several thousands of Swedish Medical Cards and British Field Cards. Above all, to this day, SHMA provides heartbreaking information about the lives of the Holocaust victims to the living members of their families all over the world. We receive constant inquiries, identify new pictures, and meet with the survivors. In 2020, SHMA published a book (168 pages) written by Roman Wasserman Wroblewski, "The Liberated 1945, White Boat Mission from Bergen-Belsen to Sweden" and it produced a virtual exhibition tracing the life stories of several survivors, available on www.shma.online. In the coming year, SHMA will be publishing a book about "Kinderheim", a group of children originally from Piotrków Trybunalski who survived the war and passed through Sweden.

Today´s text is by: 

Helena Roza Brus, A.B. Harvard, B.Sc. LSE.
Secretary-General
Swedish Holocaust Memorial Association

and Roman Wasserman Wroblewski, Chairman.

"6 Stones - 6 Million" unveiling ceremony. The rabbi.

"6 Stones - 6 Million"

In April 2020 on the day of the Liberation of Bergen-Belsen, three months before the Six Stones - Six Million Memorial was destroyed, SHMA placed soil from Israel on the graves as most of the Holocaust survivors dreamed of life in Eretz Israel. In a short time, the Monument "6 Stones - 6 Million" started serving as a focal point for both individual visits and public ceremonies.

Picture of the book "The Liberated 1945 - White Boat Mission from Bergen-Belsen to Sweden" 2020, 176 pages.

Secretary General
Swedish Holocaust Memorial Association