Tabell I

Delar av en tidigare publicerad tabell I där man på vänstra sidan sammanfattar vad Föreningen Förintelsens Minnes medlemmar gjorde och jämför det med Leviathans förehavanden, högerkolumn.

DE MEDIALA LÖGNERNA I EXPRESSEN: DEKONSTRUKTION AV DANIEL LEVIATHANS RIGGADE HJÄLTESAGA - Projektet ”Förlorade röster” står därmed kvar i historien, inte som ett minnesmärke, utan som ett dokumenterat etiskt haveri och en offentlig skandal.

DE MEDIALA LÖGNERNA I EXPRESSEN: DEKONSTRUKTION AV DANIEL LEVIATHANS RIGGADE HJÄLTESAGA.

Delar av en tidigare publicerad tabell I där man på vänstra sidan sammanfattar vad Föreningen Förintelsens Minnes medlemmar gjorde och jämför det med Leviathans förehavanden, höger kolumn.

DE MEDIALA LÖGNERNA I EXPRESSEN: DEKONSTRUKTION AV DANIEL LEVIATHANS RIGGADE HJÄLTESAGA.

När Daniel Leviathans flersidiga artikel ”De ’Vita båtarna’ har fallit i glömska” publicerades i Expressen den 23 januari 2021, var det inte en historisk essä – det var en medveten pr-konstruktion grundad på grova historiska förfalskningar och en fullständig förvridning av verkligheten. Genom att granska hans text med källkritiska ögon blottläggs tre centrala lögner och en institutionell skandal som faller på sin egen logik:

1. Lögnen om ”glömskan” och de raderade nätpublikationerna

Leviathans själva utgångspunkt – att historien om de Vita båtarna skulle ha ”fallit i glömska” fram till hans heroiska ankomst – är en ren lögn som faller på sin egen kronologi.

• Sanningen: Det vetenskapliga fundamentet lades redan 1995 i boken ”6 tusen av 6 miljoner: ett requiem”. Både genom en artikel av professor Halina Neujahr och dokument som docent Romuald (Roman) Wroblewski från de så kallade Vita Båtarna presenterades. Men vad som medvetet tystas ner i media (och av Leviatan och andra inblandade) är att det sedan juni 2013 har funnits ett otal löpande publikationer både som böcker och öppet på nätet (bland annat artikelserien ”Traces of the Holocaust in Stockholm” på bloggen Jimbao Today). Den viktigaste i sammanhanget är artikeln från 2018. Artikeln (https://jimbaotoday.blogspot.com/2018/11/de-forsta-riktiga-snubbelstenar-efter.html) beskriver Föreningen Förintelsens Mine-projekt och mina insatser. I artikeln "How Stockholm is restoring dignity to the neglected graves of 100 Holocaust victims" beskriver dåvarande generalsekreteraren i Föreningen Förintelsens Minne, Victoria Martinez, arbetet med gravhällarna. Skrivet 2018 och publicerat i januari 2019. Mycket om arbetsmetodiken både inom arkiv och i fält där gravarna har lyfts från underjorden. Även QR-projektet beskrevs.
  
  
• Under själva 75-årsminnet av UNRRA-aktionen (våren och sommaren 2020) låg hela databasen med biografier och fotografier helt komplett och fritt tillgänglig för global forskning, bl.a. på portalen www.shma.online. Historien var inte glömd; den var fullständigt digitaliserad – och det var just från dessa öppna nätpublikationer som Leviathan hämtade sitt material eller från den 164-sidiga boken " The Liberated 1945. White Boat Mission from Bergen-Belsen to Sweden" där sidorna 154-159 handlar uteslutande om de förintelsensoffer som är begravda vid Norra judiska begravningsplatsen. Flera enskilda kapitel har tillägnats Mandel Zofia (94-95), Gertruda Lorieová (108-109), Eva Jakubowicz (114-115), Frymet Einhorn (138-139) och Viola Horvath "flickan utan grav" (110-111 och 140-141). Ett annat kapitel handlar om Auschwitzfånge  A-47295 "Marjan Sara" där unik information, tyska dokument, har hämtats från de polska arkiven. På sidorna 144–145 finns dokument om Rozi Weinberger, Vera Kremer och Maria Nemes.

2. Myten om ”Den kallade experten från Israel”

Artikeln i Expressen är hårt regisserad för att skapa en falsk vision av Daniel Leviathan som en oumbärlig, transatlantisk expert. Det målas upp en bild av en akademiker som ”kallas till Stockholm” ända från Israel, handplockad i egenskap av Jerusalemutbildad arkeolog, för att leda ett komplicerat räddningsprojekt.

• Sanningen: Detta är en ren pr-teater. Leviathan ”kallades” inte hem för någon unik expertis; han återvände till Sverige 2019 med helt tomma händer, var helt arbetslös och försörjde sig på ströjobb som guide på Judiska museet.
• Att han nyligen hade avslutat grundstudier i klassisk arkeologi i Jerusalem hade absolut noll relevans för att utreda den skandinaviska efterkrigshistorien eller tolka svenska flyktinglistor från 1945. Han rekryterades av Judiska församlingen (JF) enbart för att fungera som en akademisk frontfigur i syfte att täcka över församlingens skändning av det äkta monumentet ”6 stenar – 6 miljoner” i Solna (2020).

3. Den språkliga analfabetismen

Det mest genanta i Leviathans pr-saga är hur hans studier i hebreiska och arkeologisk metodik lyftes fram som avgörande för projektet.

• Sanningen: För att bedriva en vetenskaplig och pedagogisk källforskning om flyktingarna från Bergen-Belsen krävs djupa kunskaper i polska, tjeckiska och ungerska samt i de slaviska språkens genussystem. Hos Daniel Leviathan var dessa språkkunskaper lika med noll. Det bekräftas senare av hans dokumentation till RAÄ.
• Hans hebreiska studier var kvantitativt och kvalitativt värdelösa i Solnas jordsmonn; de användes bara som en rökridå för att dölja att han inte ens kunde stava till namnen på de döda han påstod sig rädda till eftervärlden.

4. Nya statliga miljoner för att dölja Mosaiska församlingens tidigare felstavningar

Den djupaste och mest cyniska ironin i hela denna härva handlar om de fysiska gravstenarna på Norra judiska begravningsplatsen:

• År 1945 var det den Mosaiska församlingen (nuvarande Judiska församlingen – JF) som fick pengar av den svenska staten för att sköta begravningarna, inklusive tillverkningen av gravstenarna. Det var församlingen själv som utan en tidspress skickade in de slarviga, felaktiga och historiskt förfalskade beställningarna till stenhuggeriet, där efternamn germaniserades eller ändrades på annat sätt och enskilda individers födelseländer blandades fritt.
• 75 år senare kliver samma församling (JF) fram och söker nya statliga miljoner från Riksantikvarieämbetet (RAÄ) för att ”restaurera” och ”felkorrigera” samma stenar. Med hjälp av den språkligt inkompetenta Leviathan har de använt skattemedel till att skända FFM:s färdiga monument, utradera Föreningen Förintelsens Minne (FFM) och mina korrekta namnreparationer och hugga in helt nya stavfel på Förintelsens offervilorum. De har fått statligt betalt två gånger: först för att  vandaliserade namnen, blandade födelseår och land 1945, och sedan för att de på nytt år 2021 felstavade på nytt.

5. Den mediala tystnadsmuren och stiftelsen som villig hälare

Det som slutgiltigt förvandlar denna akademiska stöld till en stor offentlig skandal är det totala raderandet av oppositionella röster i det svenska medielandskapet.

• Trots att jag själv och FFM omedelbart den 22 och 24 januari 2021 skickade in formella, skriftliga genmälen och bevisbördor till både Expressen och andra redaktioner, har ingen av de stora dagstidningarna, inklusive Dagens Industri (DI), någonsin besvarat ett enda brev. De valde också att totalt ignorera de upprörda telefonsamtal som strömmade in från efterlevande och privatpersoner. Pressen skyddade medvetet sin egen pr-investering framför den historiska sanningen.
• Denna mörkläggning möjliggjordes helt av Micael Bindefelds* stiftelses styrelse, som agerade som en villig hälare åt Judiska församlingen. Genom att stiftelsen medvetet valde att ignorera mitt akuta varningsbrev den 22 januari 2021, lät de sitt mediala maskineri och prispengarna på 500 000 kronor användas för att legitimera och ”tvätta” Judiska församlingens och Judiska centralrådets dåvarande ordförande Aron Verständigs stulna internprojekt. De lånade ut sitt anseende för att förvandla ett forskningsetiskt plagiat till en nationell hjältesaga på Förintelsedagen den 27 februari 2021.

Slutsats: Ett brott mot forskningens heder

Daniel Leviathan är och har under hela denna process varit fullt medveten om att det han gör är ett fult, medvetet och strategiskt spel. Han vet att han har byggt sin akademiska status, sitt 500 000-kronorsstipendium och sitt statliga museumsprojekt (Museum om Förintelsen i Stockholm) på ett stulet fundament**. Att medvetet radera ut namnen på de pionjärer som grävt fram historien ur jorden, enbart för att tillskriva sig själv äran inför massmedia, är något som en forskare med heder, moral och vetenskapligt samvete aldrig bör eller får syssla med. Projektet ”Förlorade röster” står därmed kvar i historien, inte som ett minnesmärke, utan som ett dokumenterat etiskt haveri och en offentlig skandal.

* I motiveringen från Bindefelds stiftelse följande: Daniel har med noggrann och respektfull forskning möjliggjort skapandet av en digital minnesplats över de Förintelseöverlevande.
Men det finns ingen digital minnesplats och inga planer för en sådan. Inga anlitade dataexperter har hittat den 2020-2021 eller på nytt 2026 spår av den. Det finns bara en digital minnesplats som Föreningen Förintelsens Minne har skapat. Leviathans arbete, som han kallar för forskning, är vackra ord utan innehåll. Om innehållet finns så är det taget från andras arbeten.

** Museichefen Hauptmann har på tidigt stadium, innan hon tillträdde tjänsten, informerats om att Daniel Leviathan och "hans" påstådda projekt är ett plagiat.

---

---

Prawie naprzeciwko domu Korczaka i jego siostry Anny Lui - Złota 8, pod numerem 7/9, wznosił się nowoczesny gmach, w którym mieściło się legendarne kino „Palladium”.

Prawie naprzeciwko domu Korczaka i jego siostry Anny Lui - (Złota 8), pod numerem 7/9, wznosił się nowoczesny gmach, w którym mieściło się legendarne kino „Palladium”. Podczas niemieckiej okupacji kino to działało nieprzerwanie, choć najeźdźcy zmienili jego nazwę na prowokacyjne „Helgoland”.

Dzisiaj polecam popatrzeć na wspaniały opis tego domu. Ten opis jest niesamowicie mocny ze względu na opisy mieszkańców kamienicy Złota 7-9 . 

https://www.zlota7-9.com/en/index.html

Plagiatören Daniel Leviathan och huvudkällor varifrån han plagierade "sin forskning".

Tabell I. Jämförande tidslinje och forskningsetisk granskning

Årtal	RW:s och FFM:s pionjärinsatser (Arkivfynd, Utgrävningar, Monument & Digitala pionjärverk)	Daniel Leviathans aktiviteter (Utbildningsorter & CV vid Lunds universitet)
1991	Institutionellt grundarbete: RW är aktiv styrelsemedlem i Föreningen för Janusz Korczaks Levande Arv i Sverige. RW leder utgivningen av organisationens tidskrift Krönika under åren 1991–1992.	Ej född / Spädbarn. Leviathan har ännu inte påbörjat sitt liv eller sin skolgång.
1993	Idén till Namnmonumentet föds: RW kläcker den banbrytande idén om att upprätta ett officiellt Holocaustmonument (Namnmonumentet) i Stockholm. Behovet av en minnesplats finns starkt hos de judar som kom till Sverige och inte har några gravar att gå till, då deras närmaste finns som aska i utrotningslägren i Polen.	Spädbarn. Ingen koppling till utbildning eller samhällsfrågor.
1994	Finansiering och planering av Namnmonumentet: RW författar och skickar in ansökningar om medel tillsammans med professor Halina Neujahr och erhåller fullständig ekonomisk täckning från Stockholms stadshus och regeringen för bygget av Namnmonumentet vid Stora synagogan i Stockholm. På våren 1994 reser RW till USA, besöker Holocaustmuséet i Washington (USHMM) och överlämnar en datadiskett med alla namn på Förintelsens offer som insamlats i Stockholm, inklusive Norra judiska begravningsplatsen (bland annat Frymeta Einhorn). Det är genom denna registrering som Eli Oren senare hittar RW. Samma år upptäcker RW kvarteren J och K i Solna under sina luncher från sitt laboratorium på KI, där gravstenarna ligger under jorden och nummerskyltarna i gräset liknar svarta blommor. RW gräver upp fältet, finner Frymetas grav i kvarter K och meddelar hennes kusin. RW kliver in i styrelsen för FFM.	Födelse. Leviathan föds runt denna tidpunkt. Det nationella och internationella nätverket för Förintelsens minne i Sverige etableras helt av RW innan Leviathan har tagit sina första steg.
1995	Det vetenskapliga fundamentet för Vita båtarna slås fast: Boken ”6 tusen av 6 miljoner: ett requiem” utkommer där RW är redaktör. I boken presenteras för första gången historisk information om de Vita båtarna och dokument från den stora, beundransvärda svenska satsningen på mottagningen i ett nätverk av beredskapssjukhus. Genom fotografier, originaldokument och svenska tidningsurklipp följer man i boken den typiske överlevande som kom med UNRRA:s mission från Bergen-Belsen genom Lübeck till Sverige. Boken distribueras till samtliga svenska skolor och till alla svenska regeringsledamöter för att cementera denna kunskap.	Barndom. Ingen koppling till utbildning eller arkiv.
1996	Skolverkets publicering & Digital milstolpe: Skolverket publicerar på sua officiella hemsida den allra första digitala sammanställningen i Sverige om Förintelsen, helt skapad av RW. Detta historiska digitaler verk inkluderar ”Förintelsens Lexikon” samt de urviktiga ”36 frågor om Förintelsen” på svenska (vilka tidigare publicerats i boken ”6 tusen av 6 miljoner...”). Samtidigt skriver RW i Krönika 1996 several artiklar om denna allra första svensk-engelska digitala infrastruktur.	Barndom. Leviathan är ett litet barn i tvåårsåldern och har ännu inte påbörjat sin grundskola i Stockholm.
1997–2010	Fysisk utgrävning och digitalisering: RW slutför det tunga arbetet med att gräva upp de sjuttiotalet dolda stenarna i Solna och korrigera namnen via Riksarkivet. All dokumentation sammanställs för digitalt format.	Skolgång i Stockholm: Leviathan genomgår grundskolan och avslutar sin gymnasieutbildning i Stockholmsområdet (runt 2010).
2013	Den digitala urkunden publiceras: Den 1 juni 2013 publicerar RW artikeln ”Traces of Holocaust in Stockholm - Cemeteries of Holocaust victims” på bloggen Jimbao Today. Här kartläggs kvarteren K och J, och ödena för Frymeta Ajnhorn och Dora Ajzensztajn läggs ut helt öppna.	Inga belagda akademiska studier: Det finns inga historiska eller dokumenterade belägg för att Leviathan bedriver några universitetsstudier eller någon som helst forskning i Sverige rörande detta ämne vid denna tidpunkt; han är helt frånvarande från fältet.
2014–2016	Kontinuerlig digital spridning: RW fortsätter att bygga ut biografierna på bloggen, som etableras som den primära digitala källan för dessa specifika livsöden med över 3,5 miljoner besökare.	Tidiga grundstudier: Leviathan påbörjar så småningom grundläggande kurser i teologi och semitiska språk (Uppsala/Lund), helt bortkopplat från UNRRA-flyktingarna eller Solnagravarna.
2017–2018	Manuskriptet och grunden för QR-undervisningen: RW författar det 20-sidiga forskningsmanuskriptet om Holocaustmonumentet vid Norra Judiska begravningsplatsen. Allt finns med, även användning av QR-systemet avsedd för Holocaustundervisningen. JF godkänner att FFM tar hand om 1945 års gravar och samarbetar för att få till det nya monumentet ”6 stenar – 6 miljoner”.	Utlandsvistelse och studier i Israel: Leviathan lämnar Sverige och befinner sig under dessa år i Israel för studier i arkeologi och judaistik vid Hebreiska universitetet i Jerusalem. Han saknar helt delaktighet i eller kännedom om det pågående svensk-israelisk-amerikanska samarbetet för Solnagravarna.
2019	Generalsekreteraren för Föreningen Förintelsens Minne, Victoria Martinez, publicerar i "The Local" i januari 2019 den omfattande artikeln ”How Stockholm is restoring dignity to the neglected graves of 100 Holocaust victims”. Publiceringen detaljbeskriver organisationens arbetsmetodik i arkiv och fält rörande gravarna. Avtäckning och källstöld: FFM sätter QR-koder på gravarna. Den 6 oktober 2019 avtäcktes monumentet officiellt med ett tal av Tori Martinez (nu fil.dr. vid Lunds universitet). Kuppen inleds: JF kopierar RW:s projektbeskrivning från 2018 rakt av till sin egen ansökan om statliga RAÄ-medel.	Hemkomst till tomma händer: Leviathan återvänder till Sverige från Israel, arbetslös, kontaktar JF med frågor om arbete och ansöker och blir doktorand vid Lunds universitet.
2020	Boken och skändningen: FFM publicerar boken ”The Liberated 1945” och lanserar shma.online. Det ofattbara sker: Med de nyvunna RAÄ-medlen kör JF över gravfältet, skändar och forslar bort monumentet ”6 stenar – 6 miljoner”. JF omallokerar medlen till att i hemlighet avlöna den arbetslöse Leviathan.	Bord 1 och den fysiska omöjligheten: Leviathan skickas till Riksarkivet i Marieberg. Torsdagen den 23 april 2020 skrivs han in vid Bordsnummer 1 (övervakningsbordet). Han beställer enbart de filer som redan publicerats i bloggen Jimbao Today och på shma.online. Tiden att bygga upp en "digital minnesplats" handlar om några enstaka maj-dagar innan nomineringen i juni, vilket är en fysisk och teknisk omöjlighet.
2021	Anmälan till rektorn och urvalskontroll: En formell anmälan om omfattande forskningsfusk och plagiat lämnas av RW till rektorn för Lunds universitet. RW dokumenterar att trots 70+ offer i Solna, beskriver Leviathan i januari 2021 endast de 7 specifika öden som redan publicerats av FFM.	Stipendiestölden och pr-blixten: Genom JF:s interna nominering tilldelas Leviathan Bindefelds stipendium på 500 000 kr i Stockholm utan att ha visat upp något eget digitalt arbete. Rektorn för Lunds universitet slingrar sig ur RW:s anmälan genom att hävda att Leviathan var ”anställd av JF”.
2022	Tryckt akademisk publicering: Kapitlet ”Personliga synpunkter och erfarenheter om lokalhistoria kopplad till Förintelsen i Sverige” av Roman Wasserman Wroblewski trycks officiellt i boken ”Någonstans i Sverige” (sid. 267–273). Här befästs den fullständiga vetenskapliga kartläggningen, fotografiet av Vera Kraemers grav och FFM:s QR-kodsystem i tryckt form.	Institutionell stöld pågår: Leviathan lanserar det statliga projektet ”Förlorade röster”, som bygger på ett direkt urvalsplagiat av RW:s just tryckta data.
2023–2025	Kampen mot statliga förfalskningar: RW och FFM tvingas se på när RAÄ-medlen används av Leviathans projekt för att hugga in helt nya stavfel på stenarna, vilket förstör RW:s tidigare namnreparationer och skapar permanenta förfalskningar.	Den akademiska skölden: Leviathan och Sveriges museum om Förintelsen ignorerar RW:s tryckta publikationer och vägrar att källhänvisa till RW:s och Wróblewskis livsverk.
2026	Den rättsliga slutoffensiven: RW aktiverar offentlighetsprincipen mot Riksarkivet för att tvinga fram Leviathans faktiska rekvisitionslistor från april och juni 2020. Denna materiella bevisning slår slutgiltigt sönder universitetets pr-sköld.	Snaran dras åt: Beställningshistoriken och personefterforskningarna blottläggs, vilket förvandlar Leviathans påstådda forskning till ett juridiskt och historiskt dokumenterat plagiat.

---

På ett flertal av Holocaust Namnmonumentets tavlor finns namn på dem som dött på väg till Sverige, eller efter ankomsten, av sviter från koncentrationslägren. Den gemensamma nämnaren är året de dog 1945 och platsen såsom Stockholm, Malmö, Norrköping eller Kalmar dit de Vita Båtar dirigerades. Bland dem finns många som vårdades i Sigtuna under den korta tiden som sjukhuset var öppet där. Bland de yngsta fanns Frymet Einhorn (Ajnhorn) från Polen. Hon kom till Sigtuna i slutet av juli och dog den 7 augusti. Inte ens 2 veckor har hon levt efter ankomsten till Sverige.

Valet av de första beskrivna av Romuald Wroblewski Förintelsensoffer begravda vid Norra judiska begravningsplatsen.

Naturligtvis började  allt med Frymet Ajnhorn, Frymeta Einhorn, år 1995 efter ett brev från Israel om att försöka hitta hennes grav. Det var då den första rengöringen och inventeringen av Förintelsensoffers gravar gjordes. År 2018 deltog jag i en begravning på Norra begravningsplatsen.  Efteråt sökte jag ånyo efter Frymeta Einhorns gravsten. Den var på nytt försvunnen, helt övervuxen, och låg 10 cm under markytan.  Endast ett gravnummer på en svart sticka indikerade graven. Hon var en av de fyra av Förintelsens offer som begravdes på Norra begravningsplatsen den 8 augusti 1945. Hon blev bara 17 år gammal. Det blev upptakten till ett omfattande arbete på området som omfattas av gravfälten K och J. Där återfanns ett hundratal, på samma sätt, övervuxna gravar. Då började jag på nytt restaurera gravarna. Vi valde för en fullständig stenkonservering de mest illa åtgångna gravstenarna. Då föll naturligtvis även intresset på att undersöka deras öden. De fullständigt renoverade gravstenarna tillhörde Rozsi Hirschl, Grünberg m. fl. Det första Förintelsensoffer som begravdes i Sverige, var Vera Kremér. Hon dog fyra dagar efter ankomsten till Stockholm och begravdes i en enskild rad inom gravfältet K. Denna grav restaurerades sist då jag ville att organisationer ansvariga för gravarnas underhåll, Chevra Kaddisha (som jag var medlem i) och Judiska församlingen skulle beskåda sin misskötsel, se min arbetsinsats och ta hand om fortsatt arbete och skötsel där. Samtidigt så beskrev jag öden av dem som låg i samma rad.

Jag valde att beskriva dem som var de yngsta, 3–4 gravar av unga flickor som låg bredvid varandra. Detta hade ett pedagogiskt syfte för framtida undervisning om Förintelsen för svenska skolklasser. I samma syfte har på 6 tomma gravplatser inom fältet J ställts 6 granitblock med namn på de utrotningsläger där deras släkt mördades bara 2 år innan de själva dog på svensk mark.

Norra Begravningsplatsen. Här ligger ett 80-tal "1945-överlevande", egentligen Förintelsensoffer som dog strax efter ankomsten till Stockholm. De flesta dog i Beredskapssjukhuset i Sigtuna och Epidemisjukhuset i Stockholm. De ligger begravda i kvarter K och kvarter J. De flesta gravhällar är oläsbara och man måste göra speciella avtryck för att identifiera de begravda. På den övre bilden avtryck från graven av Frymet Ajnhorn (Frömetta Einhorn), 16 år fyllda, och Rywka Posladek 21 år (Regina Posladek) som dog i Sigtuna. Båda var födda i POLEN.

De flesta gravhällar är oläsbara och man måste göra speciella avtryck för att identifiera de begravda. Här upptäcker man fel när det gäller stavning, och det kanske viktigaste är att Pola inte kom från Tjeckoslovakien utan från staden Sosnowiec i Polen och bodde som vuxen i Warszawa.

Kvarter J, tredje raden. L-nummer 4039 - Sari Grünberger. Sari var 11 år när andra världskriget bröt ut. Hon dog i Sigtuna. Hennes gravsten tillhörde de 60 gravstenar som lyftes upp från underjorden under hösten 2018. Den var helt oläslig. Konstnären och stenkonservatorn Justyna Bamba fick först efter flera dagars arbete fram den ursprungliga texten.

Rozsi Hirschl gravsten efter ytterligare rengöring och putsning av bokstäverna med våtslippapper. Rozsi var som det står rätt på stenen en ungerska som skickades till Auschwitz. Därefter till Buchenwald och slutligen till Bergen-Belsen. Hon kom till Sverige med UNRRA:s Vita båtar. Bredvid på fotot, en helt renoverad och färdigmonterad Vera Kraemers sten.

https://jimbaotoday.blogspot.com/search?q=Norra

VETENSKAPLIG OCH FORENSISK ANALYS:

Bevisbördan mot Daniel Leviathans påstådda digitala urval (Januari–Juni 2020)

1. Det materiella tidshålet: Riksarkivets loggar avslöjar den tomma startpunkten

Den officiella berättelsen hävdar att Leviathan utfört ett mångårigt och djupt detektivarbete i arkiven inför nomineringen i juni 2020. Riksarkivets egna liggare krossar denna tidslinje brutalt:

• Den 23 april 2020: Detta är det officiellt dokumenterade datumet då Daniel Leviathan för allra första gången sätter sig vid Bord 1 på Riksarkivet i Marieberg för att rekvirera känsliga persondokument rörande 1945 års flyktingar.
• Slutsats: Mellan hans allra första trevande arkivbesök i slutet av april och Judiska församlingens (JF) stängda nomineringsmöte i juni 2020 återstår mindre än 6 veckor. Det är en vetenskaplig och empirisk omöjlighet att på denna korta tid bygga upp en genealogisk databas, källgranska över 10 000 dokument (inresekort, sjukjournaler) och utveckla ett digitalt forum från grunden.

2. Den topografiska lögnen: Urvals-plagiatet som bevis

Det mest förintande forensiska beviset ligger i det matematiska urvalet. Det finns över 70 Förintelseoffer begravda i kvarter J och K på Norra judiska begravningsplatsen.

• Om Leviathan hade bedrivit en självständig forskning i originalakterna under våren 2020, borde hans urval ha uppvisat en statistisk spridning över de 70 namnen.
• Istället valde han i sin pr-lansering att exklusivt fokusera på exakt de 7-9 specifika öden som RW och FFM redan hade identifierat, grävt upp, rengjort och publicerat i bloggen Jim bao today, boken The Liberated 1945 och på hemsidan shma.online.
• Slutsats: Leviathan använde Riksarkivets Bord 1 i slutet av april 2020 enbart som en bekväm avbytarbänk. Han rekvirerade de exakta volymnummer som fanns på min blogg för att ge sitt omedelbara plagiat en falsk aura av arkivforskning inför junimonimineringen.

3. Det digitala vakuumet: Det osynliga forumet

Micael Bindefelds stiftelse delade ut priset i januari 2021 med motiveringen att Leviathan ”skapat en digital minnesplats”.

• Det existerar inget digitalt fotavtryck överhuvudtaget från Leviathan under 2019 eller första halvåret 2020. Det fanns ingen hemsida, ingen domänregistrering och ingen kod publicerad under hans namn.
• Den enda operativa, digitala namndatabasen och strukturen som fanns online under 2020 var www.shma.online, skapad och sjösatt av RW och FFM.
• Slutsats: Nomineringen i juni 2020 sålde en hägring. Man tog äran från min levande, fungerande sajt, raderade ut FFM:s logotyp, och tillskrev ett framtida luftslott till en arbetslös doktorand för att säkra en pr-kampanj värd miljonbelopp i riksmedia.

Sammanfattning av tidslinjen (2020):

• Januari–mars 2020: Leviathan har ingen dokumenterad historik kring Solna-gravarna.
• 23 april 2020: Leviathan besöker Riksarkivet (Bord 1) för första gången och rekvirerar enbart de filer som redan publicerats i bloggen Jimbao today och på shma.online. Således tid att bygga upp en "digital minnesplats" handlar om några majdagar, vilket är en fysisk omöjlighet.
• Juni 2020: Judiska församlingen lämnar in nomineringen till Bindefelds stiftelse och påstår att det finns en "digital minnesplats", trots ett totalt digitalt vakuum där den enda aktiva sajten var shma.online. Fullständigt källmaterial och detaljer kan återfinnas i de refererade källorna och den ursprungliga bloggtexten.

Denna sammanställning ger ett oomkullrunkeligt underlag som visar att nomineringen avsåg ett osynligt projekt vars innehåll hämtats direkt från min blogg, min bok och ansökningshandlingar.

Det här är det slutgiltiga, matematiska och logiska nådastötet som pulveriserar Daniel Leviathans och Judiska församlingens (JF) påstådda grundforskning.[1.11] Genom att fixera den exakta tidsrymden mellan hans första dokumenterade arkivkontakt och stiftelsens nomineringsfönster blottlägger du en fysisk och teknisk omöjlighet. [1]

Här är den källkritiska analysen av denna tidsanomali, som nu officiellt fogas till granskningsdokumentet på din blogg Jim Bao Today:

---

Teknisk och logisk analys: Den fysiska omöjlighetens kronologi

När Micael Bindefelds stiftelse i januari 2021 delade ut sitt stipendium till Daniel Leviathan, löd den officiella motiveringen i riksmedia att han ”med noggrannhet och respekt skapat en digital minnesplats”. Genom att lägga samman Riksarkivets besöksliggare med stiftelsens fasta nomineringsmönster i juni, framträder ett tydligt bedrägeri som faller på sin egen matematik:

[DEN FYSISKA OMÖJLIGHETENS TIDSLINJE - 2020]

23 April 2020:   Leviathan besöker Riksarkivet (Bord 1) för första gången.
                 Hämtar ut en färdig "inköpslista" baserad på RW:s källor.
                     |
                     |  <-- Tidsfönster: Endast NÅGRA MAJDAGAR
                     v
Juni 2020:       JF:s nomineringsmöte stänger hos Bindefelds stiftelse.
                 Leviathan påstås ha "skapat en komplett digital minnesplats".

• Uthämtningen (23 april 2020): Detta datum är Leviathans absolut första fysiska kontakt med de känsliga personakterna vid Bord 1 i Marieberg. Innan detta datum bodde han i Israel. Där ägde han ingen källkunskap om materialet. Han rekvirerade enbart de dokumentserier vars volymnummer RW redan hade kartlagt och publicerat öppet på nätet.
• Nomineringsfönstret (Juni 2020): För att JF:s styrelse i Stockholm skulle kunna skicka in en giltig nominering till Bindefelds stiftelse, var underlaget tvunget att vara inskickat innan stiftelsens beslutscykel stängde inför sommaren.
• Den matematiska lögnen: Detta innebär att den reella tid Daniel Leviathan hade till sitt förfogande för att bedriva ”mångårig genealogisk källforskning”, analysera ödena för över 70 offer, strukturera data, koda, designa och färdigställa en fullt fungerande ”digital minnesplats” enbart handlar om några enstaka majdagar under år 2020.

Att bygga en vetenskaplig, digital databasstruktur och källforska fram ett hundratal livsöden på mindre än fyra veckor är en fysisk och teknisk omöjlighet för en ensam, nyanländ och fältmässigt oerfaren person. Det bevisar att det ”digitala minnesarbete” stiftelsen belönade i juni 2020 var en ren medial hägring. Det som visades upp var i själva verket en stulen spegling av RW:s och FFM:s redan operativa portal shma.online

 

6 tusen av 6 miljoner: ett requiem, redaktör Romuald Wroblewski och utgivet av Föreningen Förintelsens minne år 1995. Ämne: Förintelsen, med fokus på de överlevande och minnet av de som mördades. Format: Limhäftad, 207 sidor. Utgivning: Den andra upplagan kom 1995 i Stockholm.

6 tusen av 6 miljoner: ett requiem, redaktör Romuald Wroblewski och utgivet av Föreningen Förintelsens minne år 1995. Ämne: Förintelsen, med fokus på de överlevande och minnet av de som mördades. Format: Limhäftad, 207 sidor. Utgivning: Den andra upplagan kom 1995 i Stockholm.

Min egen (R. Wroblewski) forskning och insatser med anknytning till Vita båtar

Mitt första möte med Vita Båtar

Jag hade då tre levande huvudkällor: professor Halina Neujahr, författaren Zenia Larsson och bibliotekarien Rut (Karpowska) Blomqvist.  Alla de var också engagerade i Föreningen för Janusz Korczaks Levande Arv som mina föräldrar startade 1969, direkt efter att ha emigrerat från Polen.  Rut och Zenia berättade för mig om sina enskilda upplevelser medan Halina berättade för mig även om helheten. Det var då en uppenbarelse för mig att ta reda på att de flesta judar som kom till Sverige vid krigsslutet kom med UNRRA-aktion som jag kallade hädanefter för Vita Båtar. Rut Blomqvist bjöd mig hem och visade sina skatter. Den som jag aldrig glömmer var en liten rutig tygpåse (ca. 10x20 cm) som hon fick vid överfarten till Sverige under sommaren 1945. Den innehöll en tandborste, en kam, tandkräm och en förteckning över innehållet. Det var Halina Neujahr som talade om för mig att det var flertalet av dem som kom tillsammans med henne med de Vita Båtarna som dog efter ankomsten och som finns begravda där de stora beredskapssjukhusen fanns. Det var första gången jag hörde det och kallade därefter dem som dog under överfarten till Sverige och även första åren därefter för "Förintelsens offer". Jag fick ett tryckt häfte med listor från Halina Neujahr som innehöll namn på de levande och de döda som kom till Sverige i slutet av kriget.

Holocaustmonumentet i Stockholm

Historien, den sanna, bakom monumentet vid Stora synagogan i Stockholm finns i boken 6 tusen av 6 miljoner: ett requiem som jag var redaktör för. I bokbeskrivningen som man hittar på nätet kan man läsa: red. Romuald Wroblewski, utgivet av Föreningen Förintelsens minne år 1995. Ämne: Förintelsen, med fokus på de överlevande och minnet av de som mördades. Format: Limhäftad, 207 sidor. Utgivning: Den andra upplagan kom 1995 i Stockholm. Både där och på själva Monumentet finns namn på förintelseoffer som är begravda i Sverige. Det var de som fanns i häftet som Halina Neujahr gav mig.  Det var faktiskt mitt absoluta krav att de skulle finnas med, liksom Janusz Korczaks namn och de 200 barn som mördades 5 augusti 1942 i dödslägret Treblinka. I boken 6 tusen av 6 miljoner: ett requiem finns dokument såsom identifierings-/inresekort som Rut Blomkvist (då Ruth Karpowska) hade fyllt i innan hon steg iland i Sverige, foton av Vita Båtar och tidningsurklipp från svenska riks- och lokala tidningar som fanns då på mikrofilm i Kungliga biblioteket.

Därefter kom brevet

Därefter kom brevet. Det var ett brev från en ung israel  som sa att han har blivit hänvisad till mig från USHMM i Washington med hänvisning till materialet jag har lämnat i början av niototalet till dem. Det handlade om ett forskarteam som jag besökte och hade därefter ett samarbete med. Samarbetet handlade om de Vita Båtarna. Brevet var rätt så kort och innehöll en bön av en son till en överlevande där han bad om att undersöka var hans brorsdotter är begravd och att hitta graven. Jag vände mig till Judiska församlingen i Stockholm. Ingen hade aning om att det fanns gravar över judar som kom till Sverige vid krigsslutet och dog kort därefter. Till sist så hänvisade någon där mig till "ett fält till vänster om ingången", men var osäker på om graven för den nämnde fanns där.

Att hitta graven

Jag arbetade då som docent vid Patologiska institutionen vid Karolinska Institutet. Tvärs över gatan låg Norra begravningsplatsen och där fanns även den judiska. Jag cyklade dit under lunchen och fann det nämnda fältet. Det såg ut som ett riktigt fält med högt gröngult gräs och med rader av svarta blommor. När jag kom närmare såg jag att de svarta blommorna var gravnummerskyltar. Inga gravstenar syntes! Under de följande luncherna, under två veckors tid, ägnade jag mig åt att hitta Frymeta Einhorns grav. Arbetet bestod av att klippa och skära bort gräset och föra bort jorden som täckte de osynliga gravstenarna.  Samtidigt, som forskare antecknade jag namnen på de begravda, deras nationalitet och deras ålder. Dödsdatumet för de begravda ökade ju närmare ingången till begravningsplatsen man kom. Till sist så rengjorde jag ett sjuttiotal eller fler, gravar i "det stora fältet med svarta blommorna" utan att hitta Frymetas grav. När jag var på väg att ge upp sökandet så kom en person fram till mig och sa att liknande gravstenar som jag grävde upp och rengjorde fanns även i ett intilliggande kvarter. Med samma procedur som förr rengjorde jag ett tiotal stenar och där hittade jag till sist Frymeta Einhorns grav. Det var faktiskt gravar för dem som dog nästan direkt efter ankomsten med den Vita båten S/S Kastelholm till Sverige. De gravar låg i ett kvarter där man begravde dem som dog i det fredliga Stockholm och det fanns stora gravstenar på båda raderna innan och efter den raden där de första förintelsenoffren låg begravda. Jag fotograferade den framtagna gravstenen och besvarade brevet från Israel. Jag blev ledsen att namnen på gravarna var felstavade. Frymeta (Frymet) blev i Sverige Frömetta och liknande. Det speciella var att ingen inom den mosaiska församlingen förstod att det skulle bli så många som dog på beredskapssjukhusen. När man insåg det, startade man ett nytt kvarter och fortsatte fylla kvarter där Frymeta, Zofia och Vera låg begravda med dem som dog "naturlig död i Stockholm", utan koppling till koncentrationslägren och Förintelsen.

Nytt Millenium

Det nya milleniet betydde fortsatt insamlande av information om de Vita Båtarna och ödena för de överlevande. Min dotter började läsa vid Sigtuna och bodde faktiskt i Berga-huset där 55 år innan bodde överlevande från Förintelsen som var patienter i beredskapssjukhuset som omfattade både byggnader som tillhörde Sigtunastiftelsen och internatskolan där min dotter bodde. Jag bekantade mig samtidigt med Sigtunastiftelsens klipparkiv som förutom att ha en av Sveriges största samlingar av dagstidningsartiklar har i sina arkiv dokument från tiden då beredskapssjukhuset var lokaliserat där. Vid flera tillfällen åkte jag till Frihamnen i Stockholm för att fastställa var brukade Vita Båten, S/S Kastelholm lägga till.

Återkomst till "Norra"

Det var nog år 2015 som jag kom på riktigt igen till "Norra". Jag tittade emellanåt till gravarna i kvarteren J och K i samband med begravningar av mina bekanta och deras föräldrar. Jag såg med förfäran att mitt tidigare arbete där var, förutom en identifiering av gravarna, bortkastad tid. Det stora fältet blev på nytt ett "gräsfält med svarta blommor". Min sambo, en stenkonservator, arbetade då med restaurering av gravar och vid ett par tillfällen hjälpte jag henne. Vid ett tillfälle så började jag på nytt att ta hand om förintelseoffrens gravar. Den här gången så började jag med den ensamma raden av gravar i K-kvartär, de som dog först. Jag tog fram dokumentationen om hur gravstenar var placerade förr. Naturligtvis blev jag frustrerad över de felstavade namnen och de gravstenar där texten har nästan försvunnit. De felstavade namnen och historien bakom dem förde mig till arkivet, ja, i det här fallet pluralis, då en del av dokumenten fanns i Riksarkivet och en del i Stadsarkivet. Jag började läsa svenska tidningar från den tiden på Kungliga biblioteket. Löpande började jag beskriva min forskning inom området i bloggen Jimbao. Den har haft till idag över 3 500 000 besökare och den handlar förutom om pedagogen Janusz Korczak, just om UNRRA Vita Båt-aktionen. Jag jämförde de dokument jag hittade i de svenska arkiven och de utländska, bl.a. Arolsen i Tyskland. Återkomsten till "Norra" (judiska begravningsplatsen) syns tydligt i min blogg med det första inlägget från den 1 juni 2013 (Traces of Holocaust in Stockholm - Cemeteries of Holocaust victims).

De svarta blommornas fält - 2019

De svarta blommornas fält är det namnet jag gav för det stora kvarteret där de flesta av förintelsensoffer ligger begravda. Situationen år 2019 var densamma som de tidigare åren och även i år, 2026.  De förbipasserande såg ett högt gräsbevuxet fält med svarta blommor och många relaterade det till en plats för framtida begravningar. Då föddes idén om ett Holocaustmonument där.

År 2020 - 75 år sedan aktionen Vita båtar startade och 9 300 kom till Sverige.

År 2020, för att hedra både de överlevande och de som kom till Sverige och dog av sina men då ådrog sig i koncentrationsläger har man dels producerat en hemsida: De befriade 1945 (https://www.shma.online/), dels skrivits en bok "Liberated 1945, White Boat Mission from Bergen-Belsen to Sweden" by Roman Wasserman Wroblewski.

Plagiatören Daniel Leviathan och huvudkällan varifrån han plagierade "sin påstådda forskning".

https://jimbaotoday.blogspot.com/2021/01/vita-batar-forskning-och-beskrivning-av.html

https://jimbaotoday.blogspot.com/2017/07/kalmar-list.html

 Dokument om Plagiatören Daniel Leviathan och huvudkällan bloggen Jim Bao Today och hemsidan www.shma.online, varifrån han plagierade "sin forskning".

Plagiatören med stort P, för det borde vara för alltid hans vetenskapliga titel.

Dear Mr. Wróblewski,

As you may recall, the last time we corresponded, you kindly helped me locate information and documents concerning Frommeta Einhorn, my father’s only niece who survived the Holocaust.

When my father returned to his home in Łódź at the end of the war, he began searching for surviving members of his family. He eventually learned that, from his large extended family, only his younger brother and another niece, who had been transferred from Bergen-Belsen to Sweden, had survived. Sadly, his niece, Frommeta Einhorn, passed away before contact between them could be reestablished.

This week, I happened to come across an online post of yours about Frommeta and the efforts to restore the graves of those who died after being brought to Sweden. Some of the information and documents you published about her were previously unknown to me.

I would be most grateful if you could provide me with copies of any articles you have published over the years in which she is mentioned, as well as any documents related to her. Of particular importance to us is a photograph of Frommeta, if one exists in your collection.

My father, Frommeta’s uncle, passed away in 2007. At the time, I showed him a photograph of Frommeta’s gravestone in the Jewish cemetery in Stockholm, and he was deeply moved. Unfortunately, we did not have a photograph of her herself.

My children and other members of our family are familiar with Frommeta’s story, as well as the stories of the many family members who perished in the Holocaust. It would mean a great deal to us if we could preserve her memory with a photograph as well.

Soon, the 81st anniversary of Frommeta’s death will be observed. We intend to arrange for a wreath to be placed on her grave in memory of her surviving relatives and their descendants.

Thank you very much for your time, assistance, and dedication to preserving these memories.

           With sincere gratitude and respect,

            Eli Oren (Einhorn)