Museum om Förintelsen i Stockholm - vill fortsättningsvis inte visa Förintelsen - Denotation och Konnotation - Holocaust by Bullets.

Denotation och Konnotation
För 60 år sedan blev jag "nästan direkt" antagen till forskarutbildning efter ett bildtolkningsseminarium som var led av professor Björn Afzelius. Det handlade om ett tvärsnitt av cilier där man kunde se att en del cilier hade dyneinarmar vridna åt höger och en del åt vänster. Vi, fysiologistudenter, fick drygt en kvart att analysera bilderna tagna i ett elektronmikroskop. Jag var den ende bland studenterna som kom på det rätta svaret.

Bildtolkning
Bildtolkning betyder att analysera, förstå och tolka innebörden i en bild, ofta genom att titta på både vad bilden föreställer (denotation) och vilka känslor eller symboler den förmedlar (konnotation). Det handlar om att förstå bildens "språk" av symboler, färger, komposition och ljussättning för att komma fram till vad bilden vill säga.

Denotation
Denotationen är fri från känslor, värderingar och personliga associationer. Om man tittar på de tyska fotografierna (nedan) av personer utan kläder, beskriver man dem först som nakna. Denotationen är "nakna människor". Offren förblir en anonym massa. Det är först när man lägger till tolkningar som "sårbarhet", "skam" eller "frihet" som man går in på konnotationer.

Konnotation
För att komma till konnotationer behövs två saker, dels information om att foton kommer från Ukraina och att de föreställer en pågående arkebusering av den judiska befolkningen, "Holocaust by Bullets". Det andra villkoret är en ingående bildanalys. Istället för att titta på bilden där de vita konturerna föreställer en grupp av nakna människor får man lov att noggrannare titta på och analysera de enskilda fotografierna. Denotation: den "torra" definitionen blir brist på kläder. När man talar om nakenhet i samband med Förintelsen, förändras ordets innebörd dramatiskt. Här lämnar man definitionen (att vara utan kläder) och går in i några av de tyngsta och mest smärtsamma konnotationerna som finns i mänsklig historia.

Det är just den delen som man saknar i Museet om Förintelsen i Stockholm och i deras utställningar. Etiken kring fotografier av offrens nakna kroppar, först levande och därefter i massgravar från tiden för Förintelsen, är ett av de mest komplexa områdena inom historieforskning och museipedagogik. Det handlar om balansen mellan att visa, bevisa brottet och respekt för offrens värdighet.

De gamla fotografierna nedan, tagna i oktober 1941–1942 av nazistiska fotografer, var ett sätt att dokumentera deras "effektivitet". Det handlade inte om att ytterligare förnedra offren. Genom att "slarvigt" titta på dessa bilder, inte noggrant analysera, riskerar vi att anta förövarens perspektiv.

Hur skall de bilderna visas på en utställning? Kronologiskt med bibehållen logistik som var nedskriven i de tyska dokumenten! Starta med bilder på "Individer", annars blir offren en anonym massa. Det skapar kontrastverkan. Fokusera på detaljer. Bilder på mammor som håller sina barn tätt intill kroppen återger offrets dignitet och sociala konnotationer (människa, mor, älskad, tillgiven) istället för bara denotationen (lik).

Nakenhet
När man väljer att visa en bild på nakenhet i samband med Förintelsen flyttas fokus ofta i bildtexten bort från själva fotot. Detta trots att det är fotot som innehåller den primära informationen. Det förfarande minskar dock kraften i dokumentationen.

Tyvärr har det blivit allt vanligare att man inte visar sanningen, de allra värsta bilderna. Logiken som Museet om Förintelsen tillgriper är att svenskar som samhälle nu "vet" vad som hände. Vet de? 6 miljoner och Förintelsen har blivit slogans, utan innehåll, bara två skrämmande ord. Men att dölja den "nakna och brutala sanningen" för att visa hänsyn är långt ifrån det Förintelsens offer ville, vilket har dokumenterats ett otal gånger. Sista önskan de hade inför döden var att de överlevande skulle berätta vad som hände med dem.

6 000 000 och Holocaust
Siffran 6 000 000 mördade judar och själva ordet Förintelsen (Holocaust) har genom åren tappat sitt forna innehåll. Man kopplar inte siffrorna till det de egentligen beskriver, de lever ett eget tynande liv. Hur de 6 000 000 mördade judar dog och varför har tynat bort! Etiken kring bilder som har med Förintelsen att göra ändras successivt. Det gäller egentligen allt bildmaterial.

Dokumentationen skall i form av fotografier skapa empati och förståelse, inte bara en chock. Om en fast utställning som den vid Stockholm utelämnar bilder på massgravar till förmån för megastora bilder på en grönskande skog där morden på de oskyldiga mammor och barn har begåtts är det inte ett tecken på en vördnadsdiskurs – man väljer från museledningens sida att "gömma eller egentligen glömma sanningen" istället för att föra de mördades talan.

I Sverige tycks kunskapen om Förintelsen minska. De senaste åren har både Forum Levande Historia och Museum om Förintelsen varit upptagna med att nästan uteslutande återberätta livshistorier av enskilda "svenska" Förintelsens överlevande (tyvärr, samma individer under ett tiotal år). De valde att inte berätta om Förintelsens offer och hur de dog. Inte ens under Förintelsens offers minnesdag. Allt detta gjorde att kunskapen om "förintelsen under Förintelsen" blev minimal.

1 500 000 - 2 000 000 judar mördades under Holocaust by bullets
Att minst 1 500 000 judar mördades under Holocaust by bullets med start under sommaren 1941 vet nästan ingen svensk om. Att det handlade om den första fasen av Förintelsen, genomförd främst i Ukraina, Belarus, Baltikum, Ryssland, där mobila insatsgrupper (Einsatzgruppen), SS och lokala kollaboratörer avrättade judiska män, kvinnor och barn genom masskjutningar, ofta vid gravar i skogar eller raviner. Ingen vet hur det gick till. Att judar tvingades att klä av sig nakna och ställa sig vid kanten av en ravin eller en massgrav och sköts. Hur de strax innan fick se sina män eller kvinnor och barn gå samma öde. 

Industriella förintelsen
Man är på samma sätt sparsam med informationen om den industriella förintelsen som startade 1942. Döden i gaskamrarna återges enbart som siffror. Information om själva förintelsen under Förintelsen med nazisternas egna bilder på avrättningar eller fyllda massgravar får man inte se på de ovannämnda myndigheternas lokaler eller deras installationer på stan. På Förintelsens offers minnesdag så ställdes upp, varje år, de "svenska" överlevandes fotografier. Ingen direkt information om Förintelsen och Förintelsens offer.

På svenska Museets om Förintelsens hemsida står för andra år i rad, en det felaktig information om den Industriella Förintelsens början, att det var år 1941 trots att det handlar om Wannseekonferensen i slutet av januari 1942 där det beslutades det hur deportationerna och förintandet (det industriella) skulle organiseras och implementeras administrativt och logistiskt. Protokollet från Wannseekonferensen är en av de viktigaste då den visar både effekten av Holocaust by Bullets och planering för den Industriella Förintelsen där antalet judar i varje europeisk land presenteras. Ledningen av Museets om Förintelsen borde veta att termen "Den slutgiltiga lösningen" användes för första gången i mars samma år i ett brev från Reinhard Heydrich till den tyske diplomaten Martin Luther daterat den 26 februari 1942. Heydrich följer här upp Wannseekonferensen en månad tidigare*.

(

Publicerad 2024.12.09

Uppdaterad 2026.01.21

. Museet anger år 1941.

"Den slutgiltiga lösningen. 1941 beslutade nazistledningen om den så kallade ”slutgiltiga lösningen på judefrågan” — ett industriellt organiserat och statligt sanktionerat massmordsprogram."

Så kan ett tvärsnitt av cilier (flimmerhår) i våra bronkier se ut. Det är små hårliknande utskott som täcker insidan av luftvägarna och fungerar som kroppens biologiska försvarssystem genom att rensa lungorna från slem, damm, virus och bakterier. Dessa rörliga cilier samarbetar med slemproducerande celler för att transportera orenheter uppåt mot svalget, där de antingen sväljs eller hostas upp. Diametern på en enskild cilie (eller flagell) är ungefär 250 nm (0,25 mikrometer), anmärkningsvärt konstant genom nästan alla biologiska arter, från encelliga organismer till mänskliga celler. Den delen av flimmerhåret jag tittade på under seminariet, dyneinarmar, var nog mindre än 10 nm. Bilden visas som det första fotot i bloggen för att nakenhet straffas genom internets nakenhetscensur.

Vietnamkrigets mest ikoniska bilder är "Napalmflickan" (1972) av Nick Ut, som visar skrikande barn på flykt, och "Saigon-avrättningen" (1968) av Eddie Adams, som visar en avrättning på öppen gata. Dessa fotografier förändrade den allmänna opinionen mot kriget och definierade modern fotojournalistik. De minns trots allt trauma som visas i fotografierna.

Massgrav nummer 11, inte nummer II. I massgrav nummer 2 fanns 5 000 kroppar.

Detta fotografi visar en stor folkmassa av människor från Lubny, Ukraina, den 16 oktober 1941. Alla de skall snart mördas av Einsatzgruppen. Alla vet vad det handlar om, alla väntar på sin avrättning. Alla vet att de har inga möjligheter att fly och räkna med att ukrainare skall gömma de. Bland de sitter en ung mamma och hennes barn. Bilderna togs av en tysk krigsfotograf strax innan massavrättningen av cirka 4 500 judar i området. Kvinnan på bilden tröstar sina barn medan de sitter och väntar på nästa steg från de ukrainska grannarna- kollaboratorer och Einsatzgruppens soldater. Fotot är ett dokumenterat bevis på "Förintelsen genom kulor" i de ockuperade sovjetiska territorierna. Avrättning: Offren tvingades lägga sig i rader i eller vid kanten av gropen och sköts i nacken eller ryggen av skvadroner bestående av SS-män, ordningspoliser och lokala ukrainska kollaboratörer.

Staden Mizocz ockuperades av Wehrmacht under Operation Barbarossa, invasionen av Sovjetunionen i juni 1941. Ett getto inrättades i staden. Efter drygt ett år, den 12 oktober 1942, omringades det slutna ghettot av ukrainsk hjälppolis, tysk polis och militär som förberedelse för avvecklingen av ghettot. De fängslade invånarna förstod vad det innebar och den 14 oktober sattes eld på många av husen i ghettot. Detta motstånd skapade förvirring bland de ukrainska och tyska trupperna, vilket resulterade i att många lyckades fly. Omkring 200 personer omkom i lågorna inne i ghettot. Den 14 och 15 oktober transporterades de tillfångatagna överlevarna i lastbilar till en avsides belägen ravin där de tvingades att klä av sig och nakna sköts till döds. Kvinnor med små barn för sig och deras män för sig. Skjutningarna fotograferades av förövarna.

Judar från ghettot i Mizocz har av tysk polis (Gendarmerie) och med hjälp av ukrainsk hjälppolis (Schutzmannschaft) transporterats till en ravin utanför staden. Kvinnor och män har skilts åt och tvingats att klä av sig. Fotografiet visar kvinnor och barn som beordras att klä av sig nakna innan de skjuts. Framför dem ligger kläder av kvinnor som redan har förts till platsen för arkebusering.

När man väljer att visa en bild på nakenhet i samband med Förintelsen flyttas fokus ofta i bildtexten bort från själva fotot. Detta trots att det är fotot som innehåller den primära informationen. Det förfarande minskar dock kraften i dokumentationen.

Judar från ghettot i Mizocz har av tysk polis (Gendarmerie) och med hjälp av ukrainsk hjälppolis (Schutzmannschaft) transporterats till en ravin utanför staden. Kvinnor och män har skilts åt och tvingats att klä av sig. Fotografiet visar kvinnor och barn som beordras att klä av sig nakna innan de skjuts. Framför dem ligger kläder av kvinnor som redan har förts till platsen för arkebusering.

Judar från ghettot i Mizocz har av tysk polis (Gendarmerie) och med hjälp av ukrainsk hjälppolis (Schutzmannschaft) transporterats till en ravin utanför staden. Kvinnor och män har skilts åt och tvingats att klä av sig. Fotografiet visar kvinnor och barn som beordras att klä av sig nakna innan de skjuts. Framför dem ligger kläder av kvinnor som redan har förts till platsen för arkebusering.

Bildtolkning betyder att analysera, förstå och tolka innebörden i en bild, ofta genom att titta på både vad bilden föreställer (denotation) och vilka känslor eller symboler den förmedlar (konnotation). Det handlar om att förstå bildens "språk" av symboler, färger, komposition och ljussättning för att komma fram till vad bilden vill säga.

Bilden föreställer tyska soldater från Einsatzgruppen C (mobila insatsgrupper) som genomsöker tillhörigheter från judiska offer efter en massavrättning i Babi Yar-ravinen nära Kiev. September 29.–Oktober 1, 1941.

Väntan på avrättning: En av de mest kända bilderna visar en rad nakna kvinnor, varav vissa håller spädbarn i famnen, som väntar på sin tur vid kanten av avrättningsplatsen.
Själva avrättningen och "nackskott": Det finns bilder som visar en tysk polis som skjuter kvinnor som fortfarande rör sig i ravinen efter den första masskjutningen (så kallade "nådaskott"). Ett annat foto visar en polis som förbereder sig för att skjuta två barn.
Massgraven: Bilder visar ravinen fylld med högar av nakna kroppar efter avrättningen.

Bilderna togs av den tyske polisofficeren Gustav Hille. Det är oklart varför han dokumenterade händelsen, men han gav senare bilderna till en bekant.

Mizocz ockuperades av Wehrmacht under Operation Barbarossa, invasionen av Sovjetunionen i juni 1941. Omkring 300 judar lyckades fly tillsammans med de retirerande sovjetiska styrkorna.

Den 12 oktober 1942 omringades det slutna ghettot, som rymde cirka 1 700 judar, av ukrainsk hjälppolis och tysk polis som förberedelse för avvecklingen av ghettot. Judarna gjorde motstånd i ett uppror som kan ha varat i upp till två dagar. Ungefär hälften av invånarna lyckades fly eller gömma sig i förvirringen innan upproret slogs ner.

Den 14 oktober satte de fängslade invånarna eld på många av husen i ghettot; detta resulterade i att även om många lyckades fly, omkom omkring 200 personer i lågorna inne i ghettot. Den 14 och 15 oktober transporterades de tillfångatagna överlevarna i lastbilar till en avsides belägen ravin där de sköts till döds.

Skjutningarna fotograferades. Bilderna, som ägdes av SS-Unterscharführer Schäfer fram till 1945, blev en del av Ludwigsburg-utredningen (ZSt. II 204 AR 1218/70). De publicerades och har blivit välkända. Ofta sägs fotografierna felaktigt föreställa andra avrättningar under Förintelsen.
Två av fotografierna visar den pågående "Aktionen". Bilderna ger tydliga bevis på den avrättningsmetod som var vanlig under "Förintelsen genom kulor" i Reichskommissariat Ukraine. Offren fördes till avrättningsplatsen i grupper om cirka fem personer och tvingades lägga sig bland de tidigare offren för att skjutas i nacken eller huvudet med en enda kula. Historiker har kommenterat den brutalitet som visas i fotografierna från massmordet i Mizocz.

*

* På svenska Museets om Förintelsens hemsida står för andra år i rad, en det felaktig information om den Industriella Förintelsens början, att det var år 1941 trots att det handlar om Wannseekonferensen i slutet av januari 1942 där det beslutades det hur deportationerna och förintandet (det industriella) skulle organiseras och implementeras administrativt och logistiskt. Protokollet från Wannseekonferensen är en av de viktigaste då den visar både effekten av Holocaust by Bullets och planering för den Industriella Förintelsen där antalet judar i varje europeisk land presenteras. Ledningen av Museets om Förintelsen borde veta att termen "Den slutgiltiga lösningen" användes för första gången i mars samma år i ett brev från Reinhard Heydrich till den tyske diplomaten Martin Luther daterat den 26 februari 1942. Heydrich följer här upp Wannseekonferensen en månad tidigare. Till vänster: Ett brev från Reinhard Heydrich till den tyske diplomaten Martin Luther den 26 februari 1942. Heydrich följer här upp Wannseekonferensen (januari 1942) genom förfrågan om administrativ medverkan angående genomförandet av "Endlösung der Judenfrage" som jag har markerat med rött linje. Till höger: Skärmdump från mars 2026 av Museets om Förintelsens hemsida.

51 km. do Berlina - 5 lutego 1945 roku - Trzy artykuły z gazety Rzeczpospolita i dwa z Dagens Nyheter i z Expressen.

12 stycznia do 3 lutego 1945.

Erika Patzek-Bernadotte och Kristina Söderbaum vädjar om hjälp. Glansdagar i Nazityskland tycks vara förbi. 5 februari 1945. Situationen i Tyskland för tyskar med "svensk anknytning"! Den avgörande striden om Oderlinjen och Berlin kan komma att inträffa redan denna vecka. Kristina och Erika vill åka till Sverige. BERLIN, måndag. 5 februari 1945 (Expressen) Bland dem som väntar på möjligheten att komma till Sverige så snart som möjligt finns Kristina Söderbaum och Erika Patzek-Bernadotte (Prins Sigvards av Sveriges tidigare hustru). Legationen har gott hopp om att få hem de svenskar som nu sitter och väntar på möjligheten att resa – det sista tåget från Berlin. Inga tidningar kom ut på söndagen och frontrapporterna är extremt få. De menar egentligen bara att den tyska Oderlinjen håller på att stabiliseras. Det är känt att den ryska framryckningen är i full gång på andra sidan Oder. Nästa fas av det stora dilemmat närmar sig. Den avgörande striden om Oderlinjen och Berlin kan inträffa redan denna vecka.

7 februari 1945. Den svenska tidningen Expressen rapporterar om situationen i Tyskland. I en annan artikel nämns "De storas möte" – San Francisco-konferensen (United Nations Conference on International Organization) där representanter från 50 allierade nationer skall samlas den 25 april 1945. Många trodde att strax före mötet skulle kriget ta slut. I artikeln nämns krigsreparationer, något som skulle kunna drabba även Sverige.

Den svenska tidningen Dagens Nyheter rapporterar den 29 april 1945 om Bernadotte som fredsmedlare, ansvarig för Tysklands kapitulation, med information om att Norge och Danmark är fria. Nästa dag, den 30 april 1945, dementerar tidningen uppgifterna!

Den svenska tidningen Dagens Nyheter rapporterar den 29 april 1945 om Bernadotte som fredsmedlare. Norge och Danmark är fria och Tyskland kapitulerar. Nästa dag dementerar tidningen uppgifterna!

Expressen den 23 april 1945: Sovjetiska trupper i Berlins centrum - vita flaggor har hängts ut av den civila befolkningen. Den 24 april 1945, i Lübeck, ägde rum det sista mötet mellan Folke Bernadotte och SS-chefen Heinrich Himmler. På Bernadottes förfråga om koncentrationslägerfångarna svarade svarade SS-chefen sarkastiskt att han har fria händer att transportera vem han vill, vart han vill och hur många han vill.

Greve Bernadotte befinner sig nu åter i Danmark eller Nordtyskland, dit han begav sig på fredagen med flyg. Han väntas åter till Stockholm redan på måndag. Hans uppgift nu är att utröna om den svenska hjälpaktionen kan fortsätta med hänsyn till de många olyckor som redan har drabbat Röda Korsets transporter i norra Tyskland.

Count Bernadotte is now back in Denmark or Northern Germany, where he traveled by plane on Friday. He is expected back in Stockholm as early as Monday. His task now is to determine whether the Swedish aid operation can continue, given the many accidents that have already affected the Red Cross transports in Northern Germany.

Hrabia Bernadotte przebywa obecnie ponownie w Danii lub w północnych Niemczech, dokąd udał się samolotem w piątek. Spodziewany jest z powrotem w Sztokholmie już w poniedziałek. Jego zadaniem jest teraz ustalenie, czy szwedzka akcja pomocy może być kontynuowana, biorąc pod uwagę liczne wypadki, które dotknęły już transportów Czerwonego Krzyża w północnych Niemczech.

Viktiga tidpunkter för omringningen samt för Vita buss transporter

• januari–april 1945: Berlin utsattes för konstanta flygräder. I mars 1945 drabbades staden av 4 000 ton bomber från allierat flyg. Dresden, Magdeburg, Würzburg m.fl. Varit mål för flygraider liksom alla transportvägar. I slutet av april inleddes även massiva sovjetiska artilleri- och flyganfall mot Berlin.
• 5 februari 1945: Sovjetiska trupper har brohuvud på Oderflodens västra strand – 50 km från Berlin.
• 12–13 mars 1945: Vita bussar kom fram till sin bas i Friedrichsruh, nära Hamburg, vilket ligger nära Neuegamme koncentrationsläger, platsen där alla skandinaviska fångar skulle samlas. 
• 16 april 1945: Den stora offensiven mot Berlin startade med massivt artilleribombardemang vid floden Oder.
• 20 april 1945: På Hitlers födelsedag nådde de första sovjetiska enheterna Berlins utkanter och började beskjuta stadens centrum med långdistansartilleri.
• 21 april 1945: Sovjetiska trupper trängde in i Berlins östra förorter.
• 23 april 1945: Sovjetiska trupper i Berlins centrum - vita flaggor av det civila befolkningen.
• 24 april 1945: Sista mötet mellan Folke Bernadotte och SS-chefen Heinrich Himmler ägde rum under natten till den 24 april 1945 i Lübeck. SS-chefen ger Bernadotte fria händer att transportera vem han vill och vart han vill.
• 24 april 1945: En serie av vita busshämtningar av kvinnliga fångar från koncentrationslägret Ravensbrück.  Kolonnen som tagit vägen över Schwerin attackerades av ett lågflygande allierat jaktplan - 30-tal döda inkl. en svensk chaufför.
• 25 april–26 juni 1945: San Francisco-konferensen (United Nations Conference on International Organization) ägde rum. Representanter från 50 allierade nationer samlades för att förhandla fram och anta FN-stadgan, vilket lade grunden för Förenta Nationerna efter andra världskriget. 25 april 1945: Amerikanska och sovjetiska trupper möttes vid floden Elbe i Tyskland. Denna sammankoppling delade Nazityskland i en nordlig och en sydlig del.
• 25 april 1945: Omringningen fullbordades när trupper från den 1:a vitryska fronten och den 1:a ukrainska fronten möttes väster om staden. Samma dag mötte sovjetiska och amerikanska trupper varandra vid Torgau vid floden Elbe, vilket skar av Tyskland i två delar.
• 27 april 1945: Berlin var nu helt isolerat från omvärlden

The total number of rescued non-Scandinavians from Ravensbrück during White Buses mission was 2,755. Probably 15-18% of them were Jewish. 18% of 2755 = 495.9.

"Vita Bussar - Förluster"

Förluster i manskap, förare och fd. fångar                                         30-40

SS-transport I till div. läger för att ge plats åt Skandinaver            2 000

SS-transport II till läger i Theresienstadt                                               450

SS-transport till Lübeck och fängelsefartyg                                            

för att ge plats åt Skandinaver                                                                  +

Totalt     Förluster                                                                          2 450 + (+)

Det är klart att Sverige överdrivit både expeditionens mål och antalet räddade judar. I Röda Korsets stadgar står det: rädda dem som led svårast, de har de övergett…

Många av de fångar som inte fick plats i Vita bussar och som var kvar i Neuengamme-lägret tvingades ombord på ett fartyg som låg i Lübecks hamn och därefter gick en fruktansvärd död till mötes. Igen, en förflyttning för att ge plats för Bernadottes nordiska fångar.

Rzeczpospolita - Strona 1.

51 km. do Berlina

Pod Frankfurtem osiągnięto Odrę

    Dnia 5 lutego wojska sowieckie kontynuowały walki oczyszczające półwysep Sambii na północny zachód od Królewca i zajęły szereg miejscowości.
Na północ i połudn.-wschód od Frankfurtu nad Odrą wojska sowieckie w walkach dotarły do Odry i zajęły miasto Görlitz oraz ponad 100 miejscowości, wśród nich Neumühl.
W Poznaniu wojska sowieckie kontynuowały walki celem zniszczenia okrążonego garnizonu nieprzyjacielskiego i w toku walk zdobyły arsenał z łupem wojennym, w tym 58 dział, 125 karabinów maszynowych, 130 karabinów automatycznych i 170 karabinów ręcznych

W Budapeszcie wojska sowieckie kontynuowały walki o zniszczenie okrążonego garnizonu nieprzyjacielskiego i zdobyły 16 bloków mieszkalnych.
Na południowy zachód od Budapesztu wojska sowieckie przeszły do ataku i zdobyły szereg znacznych miejscowości.
Na innych odcinkach frontu miała miejsce działalność zwiadowcza i walki o znaczeniu lokalnym.
Dnia 4. II Wojska Sowieckie uszkodziły albo zniszczyły na wszystkich frontach 136 czołgów.
W walkach powietrznych albo ogniem artylerii przeciwlotniczej strącono 55 samolotów.

POPŁOCH W PAŃSTWIE HITLERA

LONDYN, 5. II (United Press). Podróżni przybyli do Malmö w Szwecji wprost z Berlina opowiadają, że w ogóle nie wiadomo, ilu z 3 milionów Niemców uciekających w panice przed armią sowiecką zmarło w drodze. Ktoś, kto mówił z uciekinierami ze wschodu, zapewnia, że często mają miejsce „przerażające” sceny przy walkach o miejsca w pociągach. Uchodźcy podróżujący po 5 dni w otwartych wagonach kolejowych, przy temperaturze 20 stopni poniżej zera, żałują później gorzko, iż nie pozostali raczej na miejscu. Jeden z uciekinierów opowiadał: „Na każdej stacji, na której zatrzymywaliśmy się, wyrzucano z wagonu w śnieg trupy, żeby zrobić miejsce dla żywych. Na jednej ze stacji, na peronie, urodziło się troje dzieci. Matki i dzieci zmarły”.

Strona 2

Podróżni ci wyjechali z Berlina przed nalotem sobotnim na Berlin. Na pozór ulice Berlina wyglądają normalnie. Ludność raczej z rezygnacją patrzy na rosnące barykady. Hitlerowcy podwoili straże we wszystkich obozach pracy i obozach koncentracyjnych, lecz nikt naprawdę nie jest w stanie przewidzieć, co może się zdarzyć, gdy armia sowiecka będzie na przedmieściach Berlina. Szwedzi, mieszkający w Niemczech, szukają jakiejś możliwej drogi dostania się do kraju.

Drużynowy pyta na zbiórce:
– No i jak tam chłopcy? Spełniliście dzisiaj swój codzienny dobry uczynek?
– Tak, druhu! – odpowiadają chórem trzej harcerze. – Pomogliśmy pewnej staruszce przejść przez jezdnię.
– Bardzo ładnie – chwali drużynowy. – Ale dlaczego zajęło to wam trzem aż godzinę?
– Bo ona wcale nie chciała przechodzić!

Three Scouts tell their Scoutmaster about their good deeds.
“We helped an old lady cross the street,” one of them says.
“It took all three of you to do that?” asks the Scoutmaster.
“Yes, master. She didn’t want to go!”

Tre scoutpojkar berättar för sin scoutledare om sina goda gärningar.
– Vi hjälpte en gammal dam att gå över gatan, säger en av dem.
– Behövdes det verkligen alla tre för att göra det? frågar scoutledaren.
– Ja, ledaren. Hon ville inte gå över!

Swedish Red Cross - 2020 about Jews. It might sound as if Jews were number one in Swedish-Nazi German negotiations (Blue marked text). Below it, there is a statement about the action of the Swedish Foreign Ministry where Jews are not mentioned at all, only contacts with several Nazis.

Det är tveksamt om Arvid Richert framförde hela budskapet med den kraft som UD i Stockholm kanske önskade. Arvid Richert var känd för att vara extremt försiktig och mån om att inte reta upp de tyska myndigheterna. Han hade under hela kriget agerat som en "realpolitiker" och ofta bromsat propåer från Stockholm som han ansåg vara orealistiska eller provocerande för nazisterna. Det finns inga tyska eller svenska dokument eller anteckningar som bekräftar att Richert den 10–11 februari framförde ett erbjudande om att Sverige ville ta emot alla judar. Mycket tyder på att Richert lät förfrågan mogna genom att enbart nämna en begränsad skandinavisk hjälpinsats.

Vita bussarmas kontroversiella transporterna - Det mest mörka kapitlet
I mars 1945 användes de svenska vita bussarna i SS-regi för att delvis tömma koncentrationslägret Neuengamme och transportera sjuka fångar (främst från Frankrike och Östeuropa) från sjukstugan i lägret till andra läger. Detta för att ge plats åt framtida norska och danska fångar. Neuengamme-lägret skulle bli en samlingsplats för skandinaviska fångar som skulle transporteras dit från andra läger eller fängelser runt om i Nazi-Tyskland. Detta framställs som det enda sättet att få genomföra räddningen av "de egna", vilket har liknats vid att offra vissa för att rädda andra. Starkt mot IRC-principer. Man visste att de sjuka fångarna egentligen inte var i ett sådant skick att de skulle transporteras.

I mars 1945 användes de svenska Vita bussarna i SS-regi för att delvis tömma koncentrationslägret Neuengamme och transportera sjuka fångar (främst från Frankrike och Östeuropa) från sjukstugan i lägret till andra läger. Ovan är Svenska Röda Korsets officiella beskrivning från 2020. Ordet cirka kanske indikerar verkligen cirka de som dog under de omänskliga resorna kastades av de vita bussarna och ett vägdike blev deras grav. De flesta fångarna på fartyget Cap Arcona som sänktes av brittiska RAF-plan den 3 maj 1945 kom direkt från koncentrationslägret Neuengamme.

Rädslan för hur den "svenska neutraliteten" skulle i framtiden betraktas av de allierade.

För Sverige var aktionen ett sätt att bättra på landets rykte efter åren av tillämpad neutralitet, hjälp av transporter av tyska stridande trupper genom Sverige och handel med Nazityskland. 

Bernadottes motiv – "Sökte han ett scoutmärke sista minuten?"
Flera som har ifrågasatt Bernadotte-aktionen har undrat om han drevs av personlig ambition och viljan att bygga en profil som befriare och en internationell fredsmäklare. Samtidigt anklagades han för att ha tonat ner betydelsen av andra för att själv framstå som den enda hjälten i historien.
Min liknelse med scouten som tvingar en tant att gå över gatan för att få ett märke passar in på den kritiska historieskrivningen: att man genomförde en "god gärning" men som det visade sig en farlig expedition som inte var helt efterfrågad av de allierade, delvis för att uppnå egna politiska mål och delvis för att rentvå Sverige från en nazistisk stämpel.
Det är en klassisk vits som ofta används för att skämta om överdrivet nitiska scouter. Den finns i flera varianter, men grundhandlingen är densamma då en scout ser en person (ofta en gammal dam eller en blind person) vid en vägkant och bestämmer sig för att göra sin ”goda gärning” för dagen för att förtjäna ett scoutmärke. Trots att personen protesterar och absolut inte vill gå över gatan, tvingar scouten envist över dem till andra sidan (minst en gång). Scouten är mer fokuserad på sin egen prestation (märket) än på personens faktiska behov. Scoutledaren brukar påpeka: "Men hon ser ju helt förskräckt ut? 
Ja, hon ville egentligen inte gå över, så jag fick bära honom!" Många samtida ansåg att koncentrationslägerfångarna borde stanna då de var säkrare i lägren än på vägarna där allianter ville stoppa all trafik samtidigt som bombningar av stora städer pågick. Allt för att snabbast möjligt tvinga Nazityskland till kapitulation.

"Nya beskrivningar" (gissningar) vs befintliga Dokument
Det du beskriver som "nya beskrivningar" är resultatet av att Sverige efter 1945 behövde en moralisk hjältesaga.Före 1945: Sverige var restriktivt. Räddningsinsatsen var från början strikt nationell (skandinaver först).
Efter 1945: Man slog ihop alla händelser till en enda stor humanitär succé. Den sarkastiska och desperata Himmler suddades ut och ersattes av en bild där svensk diplomati "tvingade" nazisterna till eftergifter.

It is doubtful whether Arvid Richert delivered the full message with the force that the Ministry for Foreign Affairs in Stockholm might have desired. Richert was known for being extremely cautious and anxious not to provoke the German authorities. Throughout the war, he had acted as a "realpolitiker" and often broke proposals from Stockholm that he considered unrealistic or provocative to the Nazis. There are no German or Swedish documents or notes confirming that Richert, on February 10–11, presented an offer that Sweden wanted to accept all Jews. Much suggests that Richert allowed the request to "mature" by only mentioning a limited Scandinavian relief effort.

---

51 km till Berlin

Oder har nåtts vid Frankfurt
Den 5 februari fortsatte sovjetiska trupper nordväst om Königsberg rensningsstriderna på halvön Samland och intog ett antal orter.
Norr och sydost om Frankfurt an der Oder nådde sovjetiska trupper fram till Oder under strid och intog staden Göritz samt över 100 orter, däribland Neumühl.
I Poznań fortsatte sovjetiska trupper striderna i syfte att förinta den inringade fientliga garnisonen och erövrade under stridernas gång en arsenal som krigsbyte; däribland 58 kanoner, 125 kulsprutor, 130 automatkarbiner och 170 manuella gevär.
I Budapest fortsatte sovjetiska trupper striderna för att förinta den inringade fientliga garnisonen och intog 16 bostadskvarter.
Sydväst om Budapest gick sovjetiska trupper till anfall och intog ett antal betydande orter.
På andra frontavsnitt förekom spaningsverksamhet och strider av lokal betydelse.
Den 4 februari skadade eller förstörde sovjetiska trupper 136 stridsvagnar på samtliga fronter.

I luftstrider eller genom eld från luftvärnsartilleri sköts 55 flygplan ner.

PANIK I HITLERS RIKE
LONDON, 5 februari (United Press). Resenärer som anlänt till Malmö i Sverige direkt från Berlin berättar att man inte alls vet hur många av de tre miljoner tyskar som i panik flyr undan den sovjetiska armén som har dött längs vägen. Någon som talat med flyktingar från öst försäkrar att "fruktansvärda" scener ofta utspelar sig i kampen om platser på tågen. Flyktingar som färdas i fem dagar i öppna järnvägsvagnar, i temperaturer på 20 minusgrader, ångrar senare bittert att de inte stannade kvar. En av flyktingarna berättade: "Vid varje station där vi stannade kastades lik ut ur vagnen i snön för att göra plats åt de levande. På en av stationerna, ute på perrongen, föddes tre barn. Mödrarna och barnen dog."
Dessa resenärer lämnade Berlin före lördagens flygräd mot staden. Utåt sett verkar Berlins gator normala. Befolkningen ser snarare med resignation på de växande barrikaderna. Hitleranhängarna har fördubblat vakthållningen i alla arbetsläger och koncentrationsläger, men ingen kan i sanning förutse vad som kan hända när den sovjetiska armén når Berlins förorter. Svenskar bosatta i Tyskland söker efter varje möjlig väg att ta sig hem till sitt land. 

Sida 2

Szwedzki konsulat opuszcza Berlin

SZTOKHOLM, 4. II (4 luty 1945) (United Press). Oficjalnie komunikują, że część szwedzkiego konsulatu została przeniesiona z Berlina do Finsterwalde — 110 km na południe od Berlina. Biura szwedzkiego poselstwa znajdują się jeszcze w Berlinie, ale sami urzędnicy mieszkają za Berlinem.

Svenska konsulatet lämnar Berlin

STOCKHOLM, 4 februari 1945 (United Press). Det meddelas officiellt att en del av det svenska konsulatet har flyttats från Berlin till Finsterwalde – 110 km söder om Berlin. Den svenska legationens kontor ligger fortfarande kvar i Berlin, men tjänstemännen själva bor utanför Berlin.

---

De vita bussarnas transporter startade i mars 1945 under ledning av Folke Bernadotte. Den svenska räddningsexpeditionen anlände till sin bas i Friedrichsruh, Tyskland, omkring den 12–13 mars 1945.

Här är några viktiga datum i uppstarten:15 mars 1945: Den första rödakorskolonnen lämnade Friedrichsruh för de första transporterna.
19 mars 1945: Den första stora transporten genomfördes till södra Tyskland, där 559 fångar fraktades till koncentrationslägret Neuengamme.
26 mars 1945: Den första transporten av svenskfödda, tyskgifta kvinnor startade återresan mot Sverige.

Viktiga avstånd och detaljer:

• Padborg – Lübeck: 161 km Lübeck – Friedrichsruh: ca. 65 km.
• Totalt (Padborg-Lübeck-Friedrichsruh): ca. 225-230 km. 
Encirclement of Berlin on April 16. On 20 April 1945, Hitler's 56th birthday, Soviet artillery of the 1st Belorussian Front began shelling Berlin downtown. 
Adolf Hitler dismissed Heinrich Himmler from all his posts on April 28–29, 1945, after discovering that his longtime ally was attempting to negotiate a separate surrender with the 
The Cause for the dismissal was that Hitler learned that Himmler had reached out to Bernadotte to transmit a surrender offer to General Dwight D. Eisenhower, thus bypassing Hitler entirely. 

As Soviet forces near Hitler´s command bunker in central Berlin on April 30, 1945, Adolf Hitler commits suicide.

Röda korset räkenskaper när det gäller Vita buss transporter borde vara följande: