Flera som överlevt Förintelsen har begått självmord, varav den mest kände är författaren Primo Levi. Men svaret på varför är inte särskilt komplicerat. Det var år1987, fyrtiotvå år efter befrielsen av Auschwitz, tog Primo Levi sitt liv. Han är känd som författare till den allra främsta överlevnadsskildringen från Auschwitz - Är detta en människa? Varför han tog sitt liv vet vi inte, men Imre Kertész, som ju delat Levis överlevaröde har nu skrivit en roman,
Likvidation, som ger ett slags förklaring.
Förintelsen och självmord började redan under Krisallnatten. Alla skriver följande: ristallnatten mellan och 10 november 1938 var kulmen på de våldsamma ... Omkring 400 judar dödades eller begick självmord. Ingen förklarar det här med tvingades begå självmord eller begick självmord. Varför?
Enskilda självmord, ett sätt att möta döden på egen hand och på egna villkor
I Warszawas getto begick flera dagligen självmord, ensamma eller kolektivt, hela familjen. Min moster Sabins förstod på tidigt stadium vad skulle hända. Hon försökte övertyga sin make och sina föräldrar. Vi äter en sista måltid tillsammans och sedan tar vi giftet tillsammans. Sabina ville dö som människa inte naken med sitt barn i handen i en nazistisk gaskammare.
Enskild mord, hopplöshet, början, uppmaning till motståndskampen
Den 22 juli 1942 fick Judenrat ordförande, Adam Czerniakow instruktioner från SS att alla Warszawas judar skulle "omlokaliseras" till öst. Czerniaków försökte utverka undantag för bl.a. föräldralösa barn från gettos barnhem, bl.a. Janusz Korczaks Dom Sierot. Den Stora Aktionen gick inte att stoppa. Czerniakow skrev två avskedsbrev.
De kräver att jag ska döda barn i mitt land med mina egna händer. Jag kan inget annat göra än att dö... skrev han till sin hustru.
I det andra brevet var adresserad till
Judenrat, skrev Czerniakow:
De krävde (av mig) att förbereda
transporter av barn. Jag kan inte ta det längre, jag kan inte tillåta de oskyldiga barns död. Därför bestämde jag mig för att borttaga med mig själv. Detta är inte feghet eller flykt. Jag är maktlös, mitt hjärta
är sönder från sorg och medkänsla och jag kan inte längre bära detta. Min gärning kommer att visa sanningen för alla och kanske det kommer att uppmuntra
(de) rätta åtgärderna (Detta var troligen en uppmaning till ett Uppror, en väpnad Masadakamp, enl. mig). Jag är medveten om att jag lämnar er med ett svårt
arv.
Dena kväll, ensam på sitt kontor, begärde Czerniakow en
glas vatten och svalkade en av de tjugofyra cyanidpillerna (en
för varje medlem av Judenraten) som han hade hållit i sitt skrivbord.
Janusz Korczak, vid sin väns grav. ... Gud har tilldelat dig ditt folkets och Guds värdighet. Du har givit denna värdighet tillbaks.
Kollektivt självmord som en del av det väpnade motståndet
Judarna besatte begstoppen, fästningen Masada, år 66 efter Kristus. Men detta gillades förstås inte av romarna! Redan sex år senare kom en romersk armé med 15 000 man (!) för att belägra fästningen, där det fanns ca 1000 judiska män, kvinnor och barn.
Istället för att bli tillfångatagna av romarna valde judarna att begå kollektivt självmord, genom att dra lott om vilka som skulle dräpa de andra. Männen la sig bredvid sina kvinnor och barn, och blottade strupen för den som fått lotten att döda. När romarna intog fästningen möttes de av … tystnad. De enda som hade överlevt var två kvinnor och fem barn som gömt sig djupt ner i en grotta. På grund av den här historien har Masada blivit en symbol för det judiska motståndet mot allt främmande herravälde.
Masada självmord uppreppades år 1943 i Warszawas Getto. Inne i Warszawagettot organiserades två motståndsgrupper ZOB (Zydowska Organizacja Bojowa, på svenska Judiska kamporganisationen) och ZZW (Zydowski Zwiazek Wojskowy – Judiska militärunionen) och ZOB. ZOB, den största gruppen med några hundra unga män och kvinnor leddes av Mordechai Anielewicz. När tyskarna återigen började deportera judar från gettot i januari 1943, försökte ZOB göra väpnat motstånd. När tyska SS- och polisenheter gick in i ghettot den 19 april 1943 för att likvidera, möttes de på nytt av väpnat motstånd. ZZW flera gånger lyckades tränga tillbaka SS-, armé- och polisenheterna.
Judarna hade dock ingen chans att stå emot i längden. De var isolerade och utan resurser, ensamma mot den tyska övermakten. Genom att sätta eld på eller spränga byggnaderna, tvingade soldaterna ut invånarna på gatorna, där de togs tillfånga. De flesta av ZOB:s medlemmar tillfångatogs och dödades. Bunkern där upprorets ledare Mordechai Anielewicz och andra ur ZOB ledning fanns omringades av tyskarna som slängde granater och gas i bunkern. Anielewicz tillsammans med flera medkämpar begick då en kollektiv självmord den 8 maj 1945 i en omringad bunker på Mila 18 gatan, precis som Masadakämparna.
Självmord i protest
Sommaren 1942 deporterades 275 000 gettoinvånare till förintelselägret Treblinka. Som representant hos den polska exilregeringen i London försökte Szmul Zygielbojm upprepade gånger att uppmärksamma Storbritanniens och USA:s regeringar på de polska judarnas katastrofala situation. Den 19 april 1943 utbröt upproret i Warszawas getto och Zygielbojm vädjade för de kvarvarande gettoinvånarnas räkning. I början av maj 1943 mottog Zygielbojm bud om att hans hustru och son hade dödats i upproret. Den 12 maj 1943, begick Zygielbojm självmord i protest mot de allierades likgiltighet och passivitet inför nazisternas folkmord på judarna. Han efterlämnade ett brev, i vilket han bland annat skrev:
Jag kan inte leva när återstoden av det judiska folket i Polen, som jag representerar, hela tiden utplånas. Mina kamrater i Warszawas ghetto föll med vapen i händerna, i den sista hjältemodiga striden. Jag var inte lycklig nog att dö som de och tillsammans med dem. Men jag tillhör dem och deras massgravar. Genom min död vill jag ge uttryck åt min kraftfulla protest mot den apati med vilken världen betraktar och finner sig i slakten av det judiska folket.
Själmord, Själamord och Självmord.
Det här med själen är svårt. Det finns flera ord som kan ersätta det. En del kopplar den till religionen, mystiken, en del anser att det är en del av kroppen som anser att själen har en viss materia och när man dör så lämnar själen korppen och kroppen blir lättare med ett antal gram. Ellen Key liksom Janusz Korczak var de tongivande pedagoger i början av förra seklet. Ellen Key i Barnets århundrade introducerade ett sedermera bevingat uttryck som ”själamorden i skolorna”. Det var så hon benämnde dåtidens skolsystem (1910-talet). De kraftiga orden har dock allmämt intresse då man anser att om ens själ dör har man inget att leva för. Således själen kan dör före kroppen. Även August Strindberg skriver om själamord.
Hos Förintelsens överlevande som man hittade halvdöda har nog själen lämnat kroppen och de väntade på att kroppen skulle dö. Denna kategori hette musselmänen i lägrets språk. De var inte kontaktbara, de åt inte, reagerade inte men deras hjärta slog fortsättningsvis.
