Jim bao Today with ©opyright on all pictu®es and text: 6/14/20

Wednesday, June 17, 2020

De befriade 1945 - Dokument medtagna från Tyskland - D.P. Index Card - Field Medical Card - D.P. Registration Record - Inresekort - Nummerkort och Legitimationskort

DP-kort - DP-1 och DP-2

_____________________________________________________________________

De befriade, Förintelsens överlevande tillhörde efter befrielsen från koncentrationslägen, kategorin displaced persons - fördrivna personer. Alla som t.ex. befriades från Bergen-Belsen registrerades på det sättet. Det utfärdades små, som visitkort, registreringskort. Det var den första legitimationen som de överlevande fick, utan foto, bara deras namn och registreringsnummer. Här, D.P. Index Card tillhörande Rachela Fajner. Förutom registreringsnumret G 21053829 så finns det hennes registreringsnummer hon senare fick från Lübeck transitsjukhuset L: 7863. Den typ av dokument, utan födelsedatum ger inte mycket information om de befriade. Rachela och hennes syster Estera kom till Sverige tillsammans med ett 50-tal barn samt unga mödrar med bebisar som under Bergen-Belsen tiden bodde i Barrack 211 även kallad Kinderheim. De anlände den 26 juli 1945 med Vita Båten S/S Kastelholm till Malmö.

_______________________________________________________________

22 Maj - 10 juli 1945 Bergen-Belsen sjukhuset Field Medical Card tillhörande Zofia Mandel. Zofia vårdades på Bergen-Belsen sjukhuset innan hon flyttades till Swedish Transit Hospital i Lübeck. På insidan av Field Medical Card ser ritade för hand hennes lungor med de sjuka områdena markerade. Inga andra uppgifter än om de överlevande finns med på kortet. FMC-korten förvarades ofta med Läkarkorten som utgjorde en sk Medicinsk registrering. Zofia dog i Stockholm bara några veckor efter ankomsten. Föreningen Förintelsens Minne har restaurerat år 2018 hennes gravsten på Norra judiska begravningsplatsen.

_______________________________________________________________

Juni - juli 1945, Lübeck - INRESEUPPGIFT (Inresekort) - NUMMERKORT - LEGITIMATIONSKORT
Successivt flyttades Förintelsens överlevande från det brittiska sjukhuset i Bergen-Belsen till det svenska Swedish Transit Hospital i Lübeck. På transit sjukhuset Lübeck registrerades de överlevande av UNRRA på nytt. Varje överlevande fick ett nytt registreringsnummer som stod på Inreseuppgiftkortet, Nummerkort och Legitimationskort. De två första korten skulle lämnas vid landstigningen i Sverige och Legitimationskortet skulle tjäna som en tillfällig ID-handling. Inreseuppgiftkortet och Nummerkortet skulle försedda med inresestämpeln skickas till Utlänningskommissionnen enl. Civilförsvarsstyrelsens föreskrifter från den 29 juni 1945 underskrivna av Ivar Müller.
INRESEUPPGIFT-kortet som lämnades vid inresan till den svenska gränspolisen använde baksidan av kortet för att registrera alla förflyttningar av de befriade inom riket och även informationen om en eventuell utresa eller dödsfall, se nedan. Alla tre korten såg snarlika ut, A5 format och ljusbrunt papper (200 gr) med förtryck L-serienummer.
Här fick Weinberger Rozi ett Lübecknummer L: 410. På kortet finns även hennes namnteckning Weinberger Róza. Hennes kortet stämplades tvenne gånger, på redden i Trelleborg och därefter i Stockholm med 1 JULI 1945.

_______________________________________________________________

INRESEUPPGIFT-kortet som alla de befriade hade med sig från Lübeck till Sverige. Kortet lämnades vid inresan till den svenska gränspolisen som använde baksidan av kortet för att registrera all förflyttningar av de befriade inom riket. Kvinnan kom med den Vita spöktåget från Hamburg till Padborg.

_______________________________________________________________

DP-2 kort

A.E.F D.P. Registration Record.

A.E.F betyder American Expeditionary Forces. D.P. är en förkortning av Displaced Persons, på svenska - fördrivna personer. Den här typen av kort fylldes i Swedish Transit Hospital i Lübeck och i DP- läger som inrättades efter andra världskriget i bl.a. Tyskland , Österrike och Italien. DP-läger var främst avsedda för flyktingar från Östeuropa och fd fångar i de nazityska koncentrationsläger. I DP-läger fanns förutom judar (mindre än 20%) även armenier , polacker , letter , litauer , estländare , jugoslaver, greker, ryssar, ukrainare och tjeckoslovakerna. Omedelbart efter kriget flydde många östeuropeiska judiska överlevande undan antisemitism till tryggheten i flyktingläger i Tyskland och Österriket av alla ställen. DP-läger var också ett ställe där man väntade på en visering t.ex. till USA eller Sydamerika.
D.P. Registration Record - korten har en hel del information om de överlevandens öden och familj under Förintelsen.

Olga Fodor var den enda överlevande i sin familj. Hon var 15 år vid krigets slut och vägde bara 25 kilo. Hon kom bland de första 200 patienter från Lübeck till Stockholm den 1 juli och var sedan bland de 300 som stannade året ut på beredskapssjukhuset i Sigtuna i Stiftelsens byggnad. Från kortet får vi veta att Olga var först i Nian gettot i Ungern varifrån hon fördes till Auschwitz och därifrån Grunberg och slutligen Bergen-Belsen. Hon skriver längst ner på kortet: Mamma, Pappa, Syster i Auschwitz - Hitta de! Vita båten S/S Kastelholm och avresedatumet 28 juni är markerade med rött.

Två år efter slutet på andra världskriget i Europa mer än 1 000 000 människor levde i DP läger i hela Europa.

Fyra DP-2 kort av samma person - Spitzová Greta. Det finns olika varianter av både hennes för- och efternamn. Greta kom till Sverige med Vita båtar i juli 1945. Hon återvände efter en tid tillbaks till Tyskland och därifrån reste hon 1947 till USA.

_______________________________________________________________

FMC-kort av Rossi Hirschl. Hon kom med vita båten S/S Kastelholm till Frihamnen. Hon var därefter patient på beredskapssjukhuset i Sigtuna. Hennes Lübecknummer var L: 5227.

_______________________________________________________________

Ibland arkiverades FMC-korten tillsammans med Diagnoskorten (på bild) och ibland med Läkarkorten.

_______________________________________________________________

I Passbyråns-arkivet på Riksarkivet i Marieberg finns hela 66 volymer av inresekort för flyktingar som anlände till Sverige med UNRRA:s Vita båttransporter och Röda Korsets. På baksidan av Inresekorten finns ofta kronologiska anteckningar om svensk lägerplacering, utresa m.m.

Inresekorten är uppdelade i 3 kategorier

flyktingar som 1946 var kvar i Sverige, alf. ordning (13 vol.)
avlidna 1945–1946, alf. ordning (2 vol.)
utresta flyktingar, ordnade efter nationalitet och därinom i alf. ordning (51 vol.)

Dessutom finns polisförhörsuppgifter för flyktingar utan centraldossier (4 vol.)

Blev personen kvar i Sverige längre tid, lade man upp centraldossier på samma sätt som för övriga utlänningar i landet.

Vidare finns det viseringsansökningar från danska, norska och holländska rödakorsflyktingar m.fl. för vilka det inte finns inresekort (19 vol.).

I Passbyrånsarkiv på Riksarkivet i Marieberg finns hela 66 volymer av Identitetskort och Inresekort för flyktingar som anlände till Sverige med UNRRA:s Vita båttransporter och Röda Korsets. På baksidan av korten finns ofta kronologiska anteckningar om svensk lägerplacering, utresa m.m. Av Agnes Karusz Inresekortet framgår att hon har kommit till Stockholm (trots gröna inresestämpeln Trelleborg). Denna dag anlöpte SS Kastelholm Frihamnen. Agnes dog på beredskapssjukhuset i Sigtuna. Föreningen Förintelsens Minne har restaurerade år 2018 hennes gravsten på Norra judiska begravningsplatsen i Solna.

_______________________________________________________________

I Passbyrånsarkiv på Riksarkivet i Marieberg finns hela 66 volymer av inresekort för flyktingar som anlände till Sverige med UNRRA:s Vita båttransporter och Röda Korsets. På baksidan av Inresekorten finns ofta kronologiska anteckningar om svensk lägerplacering, utresa m.m. Av Pola Ladowskas Inresekortet framgår att hon har kommit till Stockholm (gröna inresestämpeln) den 15 juli 1945. Denna dag anlöpte Vita båten SS Kastelholm Frihamnen. Föreningen Förintelsens Minne har restaurerade år 2018 hennes gravsten på Norra judiska begravningsplatsen i Solna.

_______________________________________________________________

_______________________________________________________________

I Passbyrånsarkiv på Riksarkivet i Marieberg finns hela 66 volymer av Inresekort för flyktingar som anlände till Sverige med UNRRA:s Vita båttransporter och Röda Korsets. På baksidan av Inresekorten finns ofta kronologiska anteckningar om svensk lägerplacering, utresa eller dödsdatum och platsen.

_______________________________________________________________

I Passbyrånsarkiv på Riksarkivet i Marieberg finns hela 66 volymer av inresekort för flyktingar som anlände till Sverige med UNRRA:s Vita båttransporter och Röda Korsets. På baksidan av Inresekorten finns ofta kronologiska anteckningar om svensk lägerplacering, utresa m.m. Ofta är även handlingar andra handlingar bifogade. Gertrud Lorie född i Prag kom med Vita båten SS Kastelholm, hytt 37, till Frihamnen i Stockholm den 6 juli 1945. L: 3166. Hon var i så dålig skick att hon kördes direkt till Epidemiska Sjukhuset där hon dog den 30 juli 1945. Hon begravdes i gravfältet K. År 2018, Föreningen Förintelsens Minne grävde upp hennes gravsten och rengjorde det. På stenen står hennes felaktiga förnamn- och efternamn.

_______________________________________________________________

På baksidan av Inresekorten finns ofta kronologiska anteckningar om svensk lägerplacering, utresa m.m. Ofta är även handlingar andra handlingar bifogade. Gertrud Lorie (Lorieova) född i Prag kom med Vita båten SS Kastelholm till Frihamnen i Stockholm den 6 juli 1945. Hon var i så dålig skick att hon kördes direkt till Epidemiska Sjukhuset där hon do den 30 juli 1945. Hon begravdes i gravfältet K. Bland hennes handlingar finns hennes sjukkort från Bergen-Belsen sjukhuset och ett DP-1 kort också därifrån. Föreningen Förintelsens Minne har restaurerade år 2018 hennes gravsten på Norra judiska begravningsplatsen i Solna.

Gertrud Lorie, egentligen Lorieová Gertruda född i Prag kom med Vita båten SS Kastelholm till Frihamnen i Stockholm den 6 juli 1945. Hon var i så dålig skick att hon kördes direkt till Epidemiska Sjukhuset där hon do den 30 juli 1945. Hon begravdes i gravfältet K. Gertrud har troligen arresterats i Prag varifrån hon kördes till Lodz getto den 3 november 1941 enl. transportkortet ovan. Det är troligt att därifrån har hon senare transporterats till Auschwitz och därifrån vidare till Bergen-Belsen.

Gertrud Lorie född i Prag kom med Vita båten SS Kastelholm till Frihamnen i Stockholm den 6 juli 1945. Hon var i så dålig skick att hon kördes direkt till Epidemiska Sjukhuset där hon do den 30 juli 1945. Hon begravdes i gravfältet K. Gertrud har troligen arresterats i Prag varifrån hon kördes till Lodz getto den 3 november 1941 enl. transportkortet ovan. Det är troligt att därifrån har hon senare transporterats till Auschwitz och därifrån vidare till Bergen-Belsen. Bilderna från Geni tyder på att familjen

Gertrud Lorie född i Prag kom med Vita båten SS Kastelholm till Frihamnen i Stockholm den 6 juli 1945. Hon var i så dålig skick att hon kördes direkt till Epidemiska Sjukhuset där hon do den 30 juli 1945. Hon begravdes i gravfältet K. Gertrud har troligen arresterats i Prag och fängslades i Terezin-lägret. Därifrån transporterades hon till Lodz getto den 3 november 1941 enl. transportkortet ovan. Familjens sista information om henne, hennes bror och hennes mor baserar sig på transportkortet på tjeckiska.

_______________________________________________________________

Mandel Sophia, egentligen Mandel Zofia som det står i hennes DP-2 kort född i Sosnowiec i Polen kom med Vita båten SS Kastelholm till Frihamnen i Stockholm den 15 juli 1945. Hennes Lübeck nummer var L: 4084. Hon var fånge och slavarbetare i bl.a. Auschwitz, Grüben och Bergen-Belsen. På beredskapssjukhuset har hon hela tiden varit i sängläge. Även en genomlysningsröntgen gjordes på henne i liggande ställning. Hon dog den 8 augusti 1945 och begravdes i K-sektionen av Judiska begravningsplatsen (grav K-3325. Föreningen Förintelsens Minne grävde upp hennes gravsten och rengjorde det. På stenen står hennes felaktiga förnamn Sophia och födelseland Tjeckoslovakien fast hon var född i Sosnowiec, Polen.

_______________________________________________________________

Medicinalstyrelsen

(Riksarkivet Marieberg)

I 1945 års flyktingsjukvård vård finns bl.a. Läkarkort (Medicinsk registrering enl. Civilförsvarsstyrelsen) rörande flyktingar (16 vol.), handlingar från vissa utlänningsförläggningar och beredskapssjukhus (9 vol.), patientliggare och patientrullor från olika beredskapssjukhus (21 vol.), sjukjournaler ordnade efter sjukhus och där i alfabetiskt på patientens namn (112 vol.)

I Konvalescentvård for flyktingar, Stråtenbo och Lökene 1947–1964 finns bl.a. några volymer sjukjournaler.

Arkiven efter flyktingläger som drevs av Statens utlänningskommission finns mer eller mindre bevarade i samlingen Andra världskrigets lägerarkiv (Riksarkivet Marieberg).

De befriade 1945 - Om Leib Majerowicz och Chaim Koziniecki från klass 5b i Lodz

Lolek Majerowicz

Chaim Kozienicki och Leib, Lolek Majerowicz bodde i polska Łódź när andra världskriget började.

Łódź getto, eller Der jüdische Wohnbezirk in Litzmannstadt, var ett judiskt getto i den polska staden Łódź och det näst största gettot i det av Nazityskland ockuperade Polen. Gettot fungerade liksom andra getton som mellanstation för den judiska befolkningen före deportation till utrotnings- och koncentrationsläger. Łódź getto utvecklades praktiskt taget till ett arbetsläger som försörjde Nazityskland och Wehrmacht med arbetskraft. Gettot stängdes i augusti 1944 och gettots invånare deporterades till bland annat Auschwitz. På grund av tillgången på arbetskraft och fabriker var Łódź getto det sista gettot som avvecklades i Polen.

Łódź som av nazisterna döptes om till Litzmannstadt var före kriget ett stort industriellt centrum och blev under nazisterna en viktig produktionsenhet för framställning av material till Wehrmacht. Så snart gettot inrättats etablerades tyska fabriker där gettoinvånarna mer eller mindre utnyttjades som slavarbetare. År 1942 fanns så många som hundra fabriker av olika storlek i gettot. De största fabrikerna tillverkade uniformer till den tyska armén. Förhållandena i gettot var fruktansvärda; stora delar hade varken rinnande vatten eller avlopp. Hårt arbete, trångboddhet och undernäring präglade gettolivet. Mer än 20 procent av gettoinvånarna dog på grund av de dåliga levnadsförhållandena. Den Stora Szpera (från tyska Allgemeine Gehsperre) ett totalt utegångsförbud ,var en aktion mellan den 5 och 12 september 1942 då man har fångat 15 682 "icke produktiva" personer i gettot. Alla kördes till dödslägret Chełmno och förintades där. De icke produktiva ansågs vara barn under 10 år och vuxna över 65. Barn togs från sina mödrar och nära och kära och från barnhem.

Familjen i gettot pratar med pojken som har tagits under Szpera-aktionen. Den Stora Szpera (från tyska Allgemeine Gehsperre) ett totalt utegångsförbud var en aktion mellan den 5 och 12 september 1942 då man har fångat 15 682 "icke produktiva" personer i gettot. Alla kördes till dödslägret Chełmno och förintades där. De icke produktiva ansågs vara barn under 10 år och vuxna över 65. Barn togs från sina mödrar och nära och kära och från barnhem.

I april 1944 beslutade tyskarna att avveckla gettot i Łódź (Litzmannstadt) helt och hållet och öppnade därför dödsläger Chełmno igen. Från mitten av juni till mitten av juli 1944 gasades ihjäl över 7 000 judar från gettot i Łódź. De kvarvarande judarna i Łódź gettot sändes istället till Auschwitz-Birkenau. Tio pojkar från Łódź gettot i åldern 14-7 år sändes vidare från Auschwitz till Stutthof: Norbert Żerygier, Tolek Liber, Michał Reder, Heniek i Sewek Płoński, Lolek Majerowicz, Zyga Szyper, Romek Fuks, Dawid Rozenblum och Chaim Kozieniecki. I Stutthoflägret blev de registrerade och 27 oktober satte SS de på tåget och eskorterade de till stationen Stolp [Słupsk] där fanns Deutsche Reichsbahn Reparatur Fabrik och Aussenarbeitslager Stolp. Pojkar skulle arbeta och lära sig yrket. I lägret fanns redan andra pojkar från gettot i Łódź.

Pojkarna i lägret i Stolp återvände ännu en gång till Stutthof då den 14 april gav Heinrich Himmler order om evakuering. ”Ingen fånge får levande falla i fiendens händer”, meddelade han.

Evakueringen sjövägen började den 25 april från halvön Hel. Pråmar med 500-900 personer ombord bogserades ut på Östersjön och därefter västerut. Kylan, törsten, svälten och sjukdomarna tog många liv.
Många av fångarna i Stutthof var med i de ökända transporterna som startade 15 april 1945. Evakueringen av Stutthoflägret precis som andra läger innan berodde på att de ryska arméernas framryckning som startade i januari 1945. Fångarna i Stutthof lastades ombord på pråmar. På varje pråm fanns flera tusen fångar. På pråmen Ruth fanns 1060 fångar. drygt 700 överlevde resan till Flensburg.

Kozieniecki beskrev resan: I en av pråmarna fanns en grupp av de ovan nämnda pojkarna från Łódź-gettot, som tillbringat tid i reperationsverkstäderns i underlägret Stolp. De placerades i en pråm på ett specifikt sätt. Dessa pråmar var indelade i fack, kanske 5 gånger 10 meter stora. De satte oss i ett sånt här fack. Vi satt på golvet i rader med utspridda ben. Vi satt tätt bakom varandra, för att på detta sätt få plats med så många som möjligt. Det var så tajt att ingen kunde röra sig (...). Ingen kunde resa sig eller ändra position. Jag avundade sardinerna eftersom de i burken, låg hela utsträckta och fortfarande i olivolja. Och vi låg inklämda i vår egen avföring istället för olja. Pråmen kom fram till Neustadt, en stad 40 km norr om Lübeck.

Den 11 maj 1945 kom med S/S Homberg till Malmö 1375 flyktingar från Flensburg, av de var 142 kvinnor. Bland de fanns Zofia. Om jag minns rätt (måste undersökas!) så hade S/S Homberg lämnat därefter Malmö med en last av tyska soldater, m.fl. från Norge.

Under resan från Flensburg till Malmö hade en handfull människor dödats och dumpats i havet. Brittiska underrättelser berättade att koncentrationslägervakter fanns bland de fjortonhundra flyktingarna. Vad som exakt hände på fartygen fastställdes aldrig. Svenska polisen avslutade sin förundersökning! Att Sverige blev till en fristad för krigsförbrytare läser man i många personliga skildringar, bl.a. från beredskapssjukhusen. Nazister och krigsförbrytare kom till Sverige bland övriga flyktingar. Precis som de så hade de inga dokument och fick som alla andra en blå stämpel i sina inresehandlingar till Sverige.

Till sist, efter 10 dagar nådde fångar från Stutthof staden Neustadt i Lübeckbukten, där redan tusentals fångar från andra läger samt civila flyktingar trängdes. Stutthoffångarna fick det glädjande beskedet att de skulle friges och få åka till Sverige. Men just som de hade embarkerat fartygen Cap Arcona, Thielbeck och Athen angreps dessa av brittiskt flyg. Omkring 7 000 människor innebrändes eller drunknade i mörka lastrum − en av de största katastroferna i Östersjön. Det är fortfarande oklart om fartygen visat vit flagg eller inte. Bara ett par timmar senare befriades Neustadt – av britterna.

Ett par pråmar tog sig hela vägen till Flensburg. Där fördes 1 400 fångar ombord på lastfartyget Homburg som lade ut med destination Malmö.

Hela denna sista evakuering över havet omfattade cirka 5 000 personer varav 2 000 omkom under strapatserna (40%).

Chaim Kozienickis föräldrar – pappa Shalom och mamma Chaia-Sara – mördades i Auschwitz. Själv hade han också varit i Auschwitz-Birkenau, men överförts till två andra läger – Stutthof och Stolp – och lyckats överleva.
17 år gammal och undernärd
När han nyss fyllda 17 år togs ut för att föras till Sverige med fartyget Rönnskär i juli 1945 var han märkt av undernäring och tuberkulos.
– Jag såg nog ut att vara ungefär tio år gammal.
”En annan värld”
Kozienicki beskriver hur Kerstin Olsson, numera Ehrenberg, tog hand om honom och de andra före detta koncentrationslägerfångarna på båten från Lübeck, och hur hon besökte honom på sjukhuset i Malmö.
– Hon kom med godis till mig. Det var som den första kontakten med en annan värld, säger en märkbart rörd Kozienicki.

Sommar 1946. Lägret i Furudal, Sverige."Am Yisrael Chai" (the nation of Israel lives) with their bodies shortly before immigrating to Palestine.

Vinter 1946-1947. Lägret i Furudal, Sverige (troligen). Chaim med halsduk är femte från vänster.

Han tillbringade drygt ett och ett halvt år i Sverige, han fick vård och var under konvalescens i bland annat Lund, Avesta och Långshyttan. I januari 1947 gav han sig ut till havs igen. Men den här gången gick resan inte norrut, utan söderut.

Lolek Majerowicz och Chaim Kozieniecki lämnar Sverige den 24 januari 1947 och reser till Eretz Israel eller som det hette då, till brittiska mandatet Palestina. Båten som utgick från Trelleborg byter vid Israels kust namn till Haim Arlozoroff. Brittiska marinsoldater försöker flera gånger borda och kapa fartyget för att styra det till Cypern där britterna har upprättat interneringsläger. Överlevande försöker och lyckas tvenne gånger kapningen. Under försöken att ta sig ombord blir Kozieniecki sårad. Till sist så styr det omringade fartyget rakt mot stranden och sätts på grund. Britter tar sig slutligen ombord. De sårade, bland de Kozieniecki förs till lägret Atlit söder om Haifa. Lolek Majerowicz och de 650 andra från Sverige och från Italien förs med fängelsefartyget till Cypern. Kozienicki lyckades fly från Atlit och gömmer sig i en kibbutz.