Friday, January 28, 2022

Birdwatcher's thoughts - Holocaust survivors in Sweden and in Poland - Jews, Holocaust survivors on S/S Ulua and in the DP-camps throughout the Europe were like Homing Pigeons - going home!




Curiously, Jews, Holocaust survivors emigrating from Sweden to Eretz Israel* on S/S Ulua were not like migrating birds but like homing birds, and the home was of course Israel. It was similar to other Jewish Displaced Persons (DPs) in entire Europe. Escaping from the DP-camps in France, Germany, Austria, and Italy, they were homing south to Eretz Israel.

A ketubah, tuba, a Jewish marriage contract issued by rabbi Kronheim in Stockholm. The marriage was between two Holocaust survivors from Poland that came to Sweden by UNRRA White Boat mission at the end of WWII and left Sweden on January 24, 1947 on S/S Ulua/Haim Arlosoroff.

Birdwatcher's thoughts
Every spring I am watching the birds from my boat. Spring is a special time for both boat owners and for birds. I am always amazed by the fact that just three weeks after the birds build the nest I can hear the noise of the newborn. Only a few days later, clusters of small ducks are swimming around. The age at which birds fledge, or begin to fly, varies widely from species to species but usually, it is a question of only 3-5 weeks. Just a few months later in the fall, I can watch bird migration from north to south. A young bird born in the spring is mature enough to follow its parents on the path south.

Poland
My parents (although their wings were cut by the Holocaust era) started to build their nest just one week after the end of WWII. My father was allowed to leave the Berlin area where his army group dissolved and he drove with his driver Felek on Willys the distance between Berlin and the city of Łowicz, a town in central Poland approximately 500 km east of Berlin.

My father arrived in Łowicz on May 15th, 1945. He was amazed to see that my mother's little flat was filled with flowers. He forgot that my mother's "war name" was now Zofia, not Lucyna, her name before the war. On May 15th was her "imieniny, her name day. As she was a teacher at the school in Łowicz she received hundreds of bouquets of flowers from the children and their parents. Counting back from the date of my brother's birth, I understand that it was on that particular day my parents started building their nest... But according to my father, on two occasions (1946 and 1956), he and my mother were thinking of leaving Poland for Israel. Why? One of the reasons was that the miracle that they hoped to happen, did not materialize. The miracle they were counting on was that they might find family members who survived the Holocaust. Of the large Rozental and Wasserman families, only one person from each survived besides my parents. The Kielce pogrom in 1946 was both the first alarm signal and the first possibility to emigrate. However, at that time, my brother was a newborn, suffering from heart dysfunction. As a Polish officer, my father was commandeered to monitor the biggest Polish Jewish emigration after WWII. With him was another responsible officer, major Rudawski, chief of the border forces at the time. Approximately 175 000 Jews left Poland legally at that time. Major Rudawski and major (Wasserman) Wroblewski were happy to shake hands with the army troop officers at the Tcheckoslovak border and Bricha representatives. Both Wroblewski and Rudawski left Poland in 1969. They were among the group of about 12 000 Jews who left Poland in the aftermath of the so-called "March-1968" events, following the 1967 six-day war and a wave of antisemitism. Their graves in Stockholm are just five meters from one another. Both were active fighting in WWII and both were closely bound to the State of Israel throughout their lives.







Sweden
Thinking about Jews, Holocaust survivors in Europe after WWII, I am always thinking about the homing pigeons! Homing pigeons have an innate ability to find their way home, even from a long distance. Homing pigeons cannot be directed to fly to a particular address or a person. However if taken away from home, they can always find their way back. This ability has made them valuable as messengers since at least the time of ancient Egypt.

Curiously, Jews, Holocaust survivors emigrating from Sweden to Eretz Israel* on S/S Ulua were not like migrating birds but like homing birds, and the home was of course Israel. It was similar to other Jewish Displaced Persons (DPs) in entire Europe. Escaping from the DP-camps in France, Germany, Austria, and Italy, they were homing south to Eretz Israel.

Similar to my parents' reunion after WWII and their wish to build a family, there were many other young survivors, hoping to start a new life and raise a new generation. As in other places, survivors in Sweden were forming couples and getting married while waiting for the possibility to go to Israel. In Sweden as in other places, there were four to five times more males than females, making it a difficult task. 

In Harrison report to the President Truman one can read following analysis and thereafter the conclusions concerning the Jews in DPs camps.
With respect to possible places of resettlement for those who may be stateless or who do not wish to return to their homes, Palestine (Eretz Israel) is definitely and pre-eminently the first choice. Many now have relatives there, while others, having experienced intolerance and persecution in their homelands for years, feel that only in Palestine will they be welcomed and find peace and quiet and be given an opportunity to live and work. 
In the case of the Polish and the Baltic Jews, the desire to go to Palestine is based in a great majority of the cases on a love for the country and devotion to the Zionist ideal. It is also true however, that there are many who wish to go to Palestine because they realize that their opportunity to be admitted into the United States or into other countries in the Western hemisphere is limited, if not impossible. Whatever the motive which causes them to turn to Palestine, it is undoubtedly true that the great majority of the Jews now in Germany do not wish to return to those countries from which they came.


* During the League of Nations mandatory period (1920–1948) the term "Eretz Yisrael" or the "Land of Israel" was part of the official Hebrew name of Mandatory Palestine. Official Hebrew documents used the Hebrew transliteration of the word "Palestine" פלשתינה (Palestina) followed always by the two initial letters of "Eretz Yisrael", א״י Aleph-Yod.

** The Law of Return (Hebrew: חֹוק הַשְׁבוּת, ḥok ha-shvūt) is an Israeli law, passed on 5 July 1950, which gives Jews the right to relocate to Israel and acquire Israeli citizenship. Section 1 of the Law of Return declares that "every Jew has the right to come to this country as an oleh [immigrant]". Knesset July 5th 1950.

Following S/S Ulua (S/S Haim Arlosorof) - Holocaust survivors dancing Hora after they left Trelleborg on January 24, 1947, heading port of Le Havre in France

The S/S Ulua ship departed from Trelleborg in Sweden on January 24, 1947. After the horrors of Holocaust and the brief period of recuperation in Sweden, Ulua was to bring a group of 650 Holocaust survivors to their destination, Eretz Israel. Most of them were woman that came to Sweden by UNRRA White Boats. 

However, not all of them that came to Sweden at the end of WWII got their health back. Several of survivors on board left their closest relatives buried in Sweden.

The wish of going to Israel was already written down on their Displaced Person card issued at the Swedish Transit Hospital in Lübeck. Now they were finally on their way dancing Hora after they left Trelleborg on January 24, 1947, heading port of Le Havre in France.

Holocaust Survivors dancing Hora at afterdeck. Photo provided by Eli Nusbaum. His father is on the photo. The voyage had taken 34 days, the ship had traveled a distance of 4,500 nautical miles, and had called at 5 ports and 3 other stops.

Medical card of Blanka Gross. She died after one day at the hospital in Norrköping. Her sister, Dora was one of the Holocaust survivors that left Sweden for Eretz Israel on S/S Ulua. I visited recently Blankas grave and put the memory stone at her matzeva.  

S/S Ulua was about to be stopped in Denmark, Sweden and in France.

Monday, January 24, 2022

Efter 4 år av "den nya glömskan" fortsätter äntligen Föreningen Förintelsens Minne projekt vid Holocaust Monumentet och Förintelsens offers gravar i Stockholm - Judiska församlingens Svarta bok.

Oktober 2021. Besiktning av gravarna av Förintelsens offer - Judiska begravningsplatsen, Solna. Skötseln har begränsats till gräsklippning, två gånger om året. Gräsklippet har lämnats kvar vid varje tillfälle och gav bra men oönskad tillväxt av lavar, alger och mossa. Efter det var texterna på nytt oläsbara även om man tog bort gräset!

Så fint ordnade Föreningen Förintelsens Minne Förintelsens offers gravar.

Först glömde Judiska församlingen Förintelsens offers gravar i 7 decennier. När vi, Föreningen Förintelsens Minne - (FFM) startade projektet med Holocaust Monumentet och Förintelsens offers gravar år 2018 blev Judiska församlingens ledning riktigt sura. De struntade i att Föreningen Förintelsens Minne har lagt drygt 250 000 kronor på projekt vid Holocaust Monumentet och Förintelsens offers gravar. De ville ha det som alldeles eget projekt.

Kopian av projektbeskrivningen som FFM författat skickades utan att FFM informerats till Riksantikvarieämbetet. I ansökan underskriven av medarbetare till  Riksantikvarieämbetet  och samtidigt generalsekreterare i församlingen står det att vissa arbeten har "påbörjats av en grupp". Rent lögn då de beskrivna arbeten som omfattades av ansökan var redan gjorda. Det får man inte göra enligt Riksantikvarieämbetet och egentligen så borde medlen återbetalas tillbaka.

Det kom dock 200 000:- från RAÄ och Judiska församlingen har, enligt ansökan, reserverat 200 000:- av egna medel att bidra med till projektets totala 400 000:-, allt enligt ansökan till RAÄ.

Pengarna från RA har legat i 9 månader på Judiska församlingens konto. Under tiden gjorde församlingen samma sak som under de gångna 70 åren - ingenting! Församlingen tyckte att nu när gravstenar är framme så kan man inte köra med gräsklipparen som förr över de nedgrävda gravstenarna.

Regler från Riksantikvarieämbetet är tuffa. Har man inte använt pengarna skall de återbetalas. Plötslig uppenbarade sig på församlingen en arbetslös arkeolog, en nära bekant till Aron Verständig. Den sistnämnde bestämde att stödja den arbetslöse Daniel Leviathan med... med pengar från Riksantikvarieämbetet som skulle gå till renovering av stenar och iordningställandet av begravningsfältet där Förintelsens offer som kom till Sverige med UNRRA Vita Båtar ligger begravda.

Understödet till Leviathan tömde nästan helt anslaget från RAÄ och Judiska församlingen har "glömt" att själv bidra till projektet.

Det fanns dock lite kvar av det ursprungliga anslaget från RA och Judiska församlingen skulle göra något på självaste begravningsplatsen. Igen så använde man sig av Föreningen Förintelsens Minne projekt och modeller. Man flyttade en skulptur som liknar bokstaven T eller "Jesus armar" till kortsidan av fältet. Det arbete skulle kosta egentligen mellan 2 800 - 4 900 kronor beroende vem man anlitade. En räkning till RA från Judiska församlingen gick på 50 000:-. Varför? Det var en mycket speciell räkning som bifogades, speciell då den kom från firman som är kontraherad att ta sköta alla fyra judiska församlingsplatserna i Stockholm och sköter även att gräva gravar vid behov. Men vad har egentligen nästan 50 000:- som betalades i sista stund ur anslaget för att inte förfalla gått till.

Denna fråga ställde jag till den tillträdande Riksantikvarieämbetets generaldirektör. Jag frågade tidigare särskilt om vad räkningen stod för då jag befarade att räkningen även omfattade skändningen av Holocaustmonumentet "6 stenar - 6 miljoner" ett tidigare gemensamt projekt arv Judiska församlingen och Föreningen Förintelsens Minne. Jag skrev tidigare rakt på sak att om det är så fallet så har Riksantikvarieämbetet bidragit finansiellt till sändningar ett Holocaustmonument. Det sista brevet i ärendet, nedan har inte besvarats av Riksantikvarieämbetet trots att det har gått ett helt år och Riksantikvarieämbetet som är en statlig myndighet bör undersöka missförhållandena och besvara skrivelsen från Föreningen Förintelsens Minne inom en rimlig tid. Vi kommer påminna riksantikvarie Joakim Malmström om det (se brevet från 19 februari 2021, nedan). 

Bara Info: Sedan 2021 har förutom Aron Verständig. (tidigare) även Isak Reichel fått en hög statlig tjänst.

Riksantikvarieämbetet
Kulturmiljöavdelningen
Solveig McKenzie
solveig.mckenzie@raa.se

Avser: RAÄ-2019-409

Bästa Solveig,

Tack för Ditt brev.

Jag hoppas att RAÄ granskare och jurister tar verkligen hand om ärendet. Det är oerhört viktigt att redovisningen insänt av Judiska församlingen bedöms utan hänsyn att de ledande inom JF, Aron Verständig och Isak Reichel, besitter höga poster i statliga myndigheter och den sistnämnde även anlitas även av RAÄ.

Vi finner att inga medel som RAÄ anslagits har använts som de borde och Judiska församlingen förfarande har resulterat att de gravhällar som borde ha restaurerats har ytterligare förfallit.

Det undermåliga arbetet som har tillsänts såsom "bevis" att Judiska församlingen har gjort något inom projektet har kommenterats tidigare. Det finns vare substans eller trovärdighet i de uppgifter som har tillsänts till RAÄ.

Tyvärr, det blev de försvarslösa Förintelsens offer och deras minne som har blivit offer på nytt på grund av Judiska församlingens oförklarliga handlande och användning av medel på ett enligt mig otillbörligt sätt.

Hälsningar,
Romuald Wasserman Wroblewski, Fil. dr.
Ordförande
FFM/SHMA
Föreningen Förintelsens Minne
Swedish Holocaust Memorial Association



Till Registrator
RAÄ

Föreningen Förintelsens Minne, FFM vidhåller samtliga sina forskningsresultat, som RAÄ kallar för "påståenden", bland annat att Judiska församlingen har felaktiga uppgifter i sin dokumentation över de begravda på det aktuella gravfältet. FFM tillbakavisar att man lagt fram ”påståenden”, utan håller fast vid de fakta som sammanfattats i en skrivelse om Redovisningen från JF, där Daniel Leviathan redovisar sitt arbete till RAÄ. Få uppgifter i de dossierer som Leviathan lämnade till RAÄ är korrekta. Detta kan ni kontrollera då redovisningen om de få dossierer som presenterats finns hos Er. FFM anser det vara fel att  godkänna dem som korrekta, när det föreligger så många oriktigheter.

Vidare har Föreningen Förintelsens Minne, FFM, fullständig fotodokumentation över det utförda arbetet. Det är oroande att RAÄ har godkänt den muntliga redovisningen från Judiska församlingen, JF,  utan att de även lämnade några bevis i form av dokumentation. Arbetets undermåliga nivå blir ännu tydligare när man analyserar underlaget, som inlämnats av Leviathan, till det QR-projekt som FFM föreslog redan år 2018. Leviathan blandar ihop koncentrationsläger där en av de beskrivna fanns, detta trots att lägren har olika namn och det ena låg i Österriket och det andra i Tyskland (600 km emellan) och på inget sätt passande i redovisningen av en persons öde under Förintelsen.
 
Föreningen Förintelsens Minne, som har bedrivit flerårig grundlig forskning i ärendet, önskar att de gavs möjlighet att presentera korrekta fakta, som kan bidra till att RAÄ kan bilda sig en egen uppfattning om händelseförloppet. FFM är medvetna om att Judiska församlingen äger marken vid Norra begravningsplatsen och att JFs generalsekreterare har anlitats av RAÄ men vill i sammanhanget understryka att det viktigaste är att  korrigeringen av de felaktiga gravhällarna görs på ett riktig sätt, så att alla de felaktigheter, som lämnades till RAÄ som slutredovisning, korrigeras.

FFM uppskattar att FFMs projekt fortsätter,  men är samtidigt oroade över är alla de förändringar som tillkommit, bl a nya felaktigheter som Leviathan föreslagit och som nu finns hos RAÄ som redovisning.

FFM ställer sig undrande till att JF lämnar oriktiga uppgifter, och även till att RAÄ godkänner dem.

För styrelsen
Föreningen Förintelsens Minne

Romuald Wroblewski

Stockholm 2021 02 05



Till Joakim Malmström
RAÄ,

Föreningen Förintelsen Minne, FFM, har läst korrespondensen mellan företrädare från Judiska församlingen, JF, och Riksantikvarieämbetet, RAÄ, som kom med post från RAÄs Registrator den 15 februari 2021.

Skriftväxlingen innehåller ett antal grova oriktigheter, och även påhopp och hot, därför vill vi från FFMs sida framföra följande:

Projektet, som grundar sig i ett intresse för de människor som kom till Sverige med de Vita båtarna, startade år 1994-1995, då FFM gav ut boken ”6 tusen av 6 miljoner - ett requiem”. I samband med utgivningen av boken och också den transfer av namn som FFM gjorde till United States Holocaust Memorial Museums databas, hade FFM fått frågor om de personer som ligger begravda i Stockholm och på andra platser i Sverige. FFM har sedan dess samlat uppgifter om tusentals personer, som kommit med Vita båtar och Vita bussar. Man upptäckte att uppgifterna i FFMs arkiv inte stämde med uppgifterna på gravarna (1995).

Vi, den andra generationer av Förintelsens överlevande, har sällan eller aldrig enskilda gravar att gå till, våra närmastes gravplatser kan bl a  vara Treblinka, där det i marken finns aska och rester av nermalda benrester. Med detta i åtanke ansåg FFM det vara förkastligt att de som begravts  i Stockholm har felaktiga uppgifter på sina gravstenar. I många fall hade den döda givits fel för- och efternamn, även många uppgifter om  födelseland och  födelsedatum var felaktiga.

För att korrigera felaktiga uppgifter på gravstenarna var vi från FFM tvungna att gräva upp och rengöra dem. Det var vår utgångspunkt. Detta hade JF inget emot, vilket bör ses i ljuset av de listor över de begravda, som JF överlämnade till FFM. Listorna, som överlämnades från JF,  var ofullständiga och innehöll ännu en annan variant på stavningen av namnen.

Föreningen Förintelsens Minne var nödsakad att göra manuella avtryck av gravhällarna då det inte gick att visuellt tyda skriften. Parallellt med det fysiska arbete med gravarna så pågick även forskningsarbete och didaktiskt arbete.

När folkhögskolans studenter kom till begravningsplatsen,  så hade FFM förberett med mat och verktyg, och även tagit fram uppgifter om innehavare av de två gravstenar som skulle tas upp. En av dess gravstenar låg på Rywka Posladeks grav.

Ett bestående starkt minne från arbetet på begravningsplatsen var en studentska, som efter arbetet satt med sin hand mot hällen. Hon satt där länge och grät. Det var för mig personligen, och för FFM, den största uppskattning vi fått för vårt projekt. Vi såg aldrig någon representant från JF på begravningsplatsen under vårt arbete där.

Att JF presenterar i sin redovisning just de personer, som FFM skrivit om, förvånar inte. Det FFM finner märkligt i sammanhanget är att de uppgifter Leviathan lägger fram om Posladek är felaktiga. Trots att data om Posladek redan har publicerats av FFM, vänder han sig till Riksarkivet och tar där ett mobilfoto av samma dokument som redan finns i FFMs dokumentation och är tillgängliga i bloggen skriven av FFMs ordförande. Det är brukligt i den akademiska världen att referera till annan forskarens arbete, men inte att presentera redan dokumenterade och publicerade uppgifter som ett eget, nystartat projekt.

FFM har lagt mycket möda på att beskriva för RAÄ de många fel, som finns i Leviathans rapportering, bl a alla de felaktiga uppgifter han introducerar och förslagen till ändringar för just Posladek. Han lämnar fel data på fyra av fem uppgifter på gravstenen. Endast dödsdatumet är korrekt.

I RAÄs korrespondens i ärendet finns ingen rimlig förklaring till Leviathans undermåliga arbete. Ingen skriftlig förklaring ges av Leviathan. Om hans förslag till ändringar fastställs, skulle det innebära stora och onödiga kostnader för svenska skattebetalare. På samma sätt saknas förklaring till felaktiga uppgifterna i de av Leviathan presenterade ”dossierer".

Om RAÄ behöver stöd för att förstå felen i Leviathans rapportering, så kan Forskargruppen från Föreningen Förintelsens Minne bistå och redogöra för alla de felaktigheter som lagts fram av Leviathan och som presenterats av JF.

Som framgår av Judiska församlingens ansökan, så har JF avsatt  200 000:- kr för projektet (se ansökan nr. RAÄ-2019-409), men bara använd en drygt 1000-lapp. Uppskattningsvis bör det finnas kvar 199 000:- kr avsatta för projektet.

Föreningen Förintelsens Minne, FFM vidhåller att samtliga rättelser som FFM gjort av Leviathans redovisning, och som RAÄ kallar för "påståenden", är riktiga och väldokumenterade. FFM tillbakavisar att man lagt fram ”påståenden”, utan håller fast vid de fakta som sammanfattats i en tidigare skrivelse om Redovisningen från JF, där Daniel Leviathan redovisar sitt arbete till RAÄ. Få uppgifter i de dossierer som Leviathan lämnade till RAÄ är korrekta. Detta kan RAÄ kontrollera, eftersom redovisningen om de få dossierer som presenterats finns hos Er och numera med en kopia hos FFM. FFM anser det vara fel att godkänna dem som korrekta, när det föreligger så många och så väldokumenterade oriktigheter.

Vidare har Föreningen Förintelsens Minne, FFM, fullständig fotodokumentation över det utförda arbetet både vid begravningsplatsen och när det gäller QR-projektet, se nedan. Det är oroande att RAÄ har godkänt den muntliga redovisningen från Judiska församlingen, JF,  utan att JF även bifogat några bevis i form av dokumentation.

Arbetets undermåliga nivå blir ännu tydligare när man analyserar underlaget, som inlämnats av Leviathan, till det QR-projekt som FFM föreslog redan år 2018.
Leviathan blandar ihop koncentrationsläger där en av de beskrivna fanns, detta trots att lägren har olika namn och det ena låg i Österriket och det andra i Tyskland (600 km emellan) och på inget sätt passande i redovisningen av en persons öde.

FFM, som har bedrivit flerårig grundlig forskning i ärendet, önskar att de gavs möjlighet att presentera korrekta fakta, som kan bidra till att RAÄ kan bilda sig en egen uppfattning om händelseförloppet. FFM är medvetna om att Judiska församlingen äger marken vid Norra begravningsplatsen och att JFs generalsekreterare har anlitats av RAÄ, men vill i sammanhanget understryka att det viktigaste är att  rättelsen av de felaktiga uppgifterna på gravhällarna görs på ett korrekt sätt, så att alla de felaktigheter, som lämnades till RAÄ som slutredovisning, korrigeras nu och i fortsättningen.

FFM är av den meningen att FFMs projekt fortsätter på begravningsplatsen, men är samtidigt oroade över alla de förändringar som tillkommit, bl a nya felaktiga uppgifter som Leviathan föreslagit.

Judiska församlingen redovisar inte att FFM utfört hela det omfattande fysiska arbetet med gravarna, ett arbete, vars kostnader inklusive material, uppskattas till 250 000:- kr.

FFM har ett genuint, och inte ett PR-intresse, att gravinnehavare ligger under gravstenar med deras rätta namn och att de inte glöms bort, vilket var nära att hända i det aktuella fallet.

Daniel Leviathan uppges i den aktuella korrespondensen ha gjort en polisanmälan mot Föreningen Förintelsens Minnes ordförande. Någon sådan anmälan har inte kunnat hittas.

I en kopia av en skrivelse med heading Judiska församlingen i Stockholm (till vem?) med datum den 25 augusti 2020, hävdas att det är "Judiska församlingens projekt". Det enda som är korrekt i det som står i skrivelsen är, att Norra judiska begravningsplatsen tillhör JF, men det förtjänar att påpekas att Förintelsens Offers öde inte tillhör  Judiska församlingen.

FFM har tillgång till alla officiella protokoll från Judiska församlingen under den aktuella tiden. Där omnämns inte projektet överhuvudtaget.
Annars har företrädare för Judiska församlingen i Stockholm, Verständig och Reichel, gjorts sig kända som de enda företrädare för en judisk församling som beordrade en skändning av ett Förintelsemonument "6 stenar - 6 miljoner". Skändningen, borttagandet av monumentet från Norra begravningsplatsen har skett i det tysta på 75-årsdagen då Vita båten med de Förintelsens överlevande anlöpte till Frihamnen i Stockholm. Judiska församlingen har därefter återbetalat bidraget till monumentet de själv äskade från Heckscherska stiftelsen (dokumentation finns).

Roman Romuald Wasserman Wroblewski, fil.dr., docent
Ordförande
Föreningen Förintelsens Minne
19 februari 2021.

Nu, efter 4 år av "den nya glömskan" fortsätter äntligen Föreningen Förintelsens Minne projekt vid Holocaust Monumentet och Förintelsens offers gravar i Stockholm. Har Judiska församlingen fått nya pengar för samma projekt.

Kommer projektet att genomföras enligt de riktlinjer som Föreningen Förintelsens Minne sammanfattade ett antal gånger, bl.a. i skrivelser till RA eller blir det ett slarvarbete avslutat med en högtidligt öppnande med politiker, massmedia och kanske kungaparet?


Jag fortsätter att skriva på Judiska församlingens Svarta bok. De som har läst Svarta boken som initierades av Allbert Einstein. Boken beskriver grava brott mot mänskligheten. 

Sunday, January 23, 2022

Nowe i stare projekty znaczków pocztowych na 5 sierpnia 1942 roku.


Rysunek Korczaka - BamBa - Justyna Bamba

Projekt Jurek Snopek - Zdjęcie Korczaka Hanna Rudniańska

Jurek Snopek napisał:
Witam, chciałbym, aby uczczono
dobrego człowieka Janusza Korczaka
w 80 rocznicę Jego śmierci, wydając np. znaczek pocztowy.
Zrobiłem nawet projekt, może komuś posłuży za inspirację.
Gdyby, ktoś mógł pomóc w wydaniu – byłoby dobrze.
W dowolnym kraju.
Korczak zapatrzony teraz na nas.
Tory są z Umschlagplatzu i prowadzą do Treblinki,
Na końcu drogi światło, do którego doktor z pewnością dotarł,
bez względu na to - w co wierzył.
Tory, to też droga jaką co dzień mozolnie pokonywał,
A niełatwe miał życie. (1)
Nie po to był, aby Go kochać,(2)
ale, żeby kochać dzieci. (3)
Kolor liter w kolorze pasiaka, napis z dworca Treblinka.
Napis Polska (czy inny kraj) zielony – kolor nadziei, że to się nie powtórzy.
Myślę, że historia Tego Istnienia, wymaga pamięci….(4)
Nie chciałbym, żeby kamienie za nas wołały….
Zakończę proroczymi słowami Starego Doktora do rodziców:
„Dziękuję, żeście nauczyli słyszeć szept zmarłych i żywych, dziękuję, że poznam tajemnicę Życia w pięknej godzinie śmierci” – tak zakończył w 1922 roku Korczak książkę „Sam na sam z Bogiem.” (wymowny tytuł).
Jurek Snopek
1.„Życie moje było trudne, ale ciekawe. O takie właśnie prosiłem Boga w młodości” – napisał w swoim pamiętniku Janusz Korczak.
2. „Jestem nie po to, aby mnie kochali i podziwiali, ale po to, abym ja działał i kochał. Nie obowiązkiem otoczenia pomagać mnie, ale ja mam obowiązek troszczenia się o świat, o człowieka”.
J. Korczak – Pamiętnik W: Pisma wybrane. T. IV. 1978, s.344
3. Nie najłatwiejszą prowadź ich drogą, ale najpiękniejszą. A jako prośby mej zadatek przyjmij jedyny mój klejnot: smutek: smutek i pracę”.
J. Korczak – Pisma wybrane. T IV s.272 (Modlitwa wychowawcy)
4.„Kto ucieka od historii, tego historia dogoni. Godność zachować w niedoli…”
(Z odezwy Korczaka „Do Żydów!”)
PS. Dwie wersje do wyboru. Możecie doradzić, która lepsza 1 czy 2

S/S Kastelholm, S/S San Basilo, S/S Ulua (San Miguel?) - Confidential British Foreign Office political correspondence [mikroform] : Palestine, 1947-1948.

New Jew-Transport on its way from Gothenburg according to London.

New Jew-Transport on its way from Gothenburg according to London wrote Swedish newspaper Svenska Dagbladet..



26-FO 371/68515. E 820/2/31/48 : Jewish illegal immigration into Palestine. 2. Covers illegal Jewish immigration from,France, Romania, Bulgaria, and Greece. Includes intelligence updates on suspect ships; Panama consideration of revocation of suspect ships' registries; U.S. State Department on illegal Jewish immigration; British efforts to prevent illegal Jewish immigration; and return of L. J. Perry from working committee in Italy on prevention of illegal Jewish immigration. Also covers fate of Jews detained in Cyprus camps and transport to Palestine by Jewish Agency for Palestine after British evacuation from Palestine; and other related issues -- 26-68515:2. E 870/2/31/48 : Jewish illegal immigration from Italy. Ambassador to Italy, Jan-21-48 (Dec-31-47), S., 32 s. -- 26-68515:31. E 877/2/31/48 : Jewish illegal immigration Roumania. Minister to Romania, Jan-21-48 (Jan-20-48), 2 s. -- 26-68515:33. E 906/2/31/48 : S.S. Las Tamplas. Cairo Embassy, Jan-22-48 (Jan-14-48), 5 s. -- 26-68515:37. E 908/2/31/48 : Jewish affairs, Roumania. Bucharest Legation, Jan-22-48 (Jan-14-48), 3 s. -- 26-68515:39. E 970/2/31/48 : Sette Fratelli. Consul-General at Marseilles, [Jan-22-48] (Jan-22-48), S., 2 s. -- 26-68515:[40a]. E 978/2/31/48 : Documents retained in department of origin under Section 3 (4) of the Public Records Act, 1958, [Jan-48], 1 s. -- 26-68515:41. E 992/2/31/48 : Illegal immigrant ships. Minister to Panama, Jan-23-48 (Jan-13-48), 3 s. -- 26-68515:44. E 993/2/31/48 : Illegal immigration, Bulgaria. Sofia Legation, Jan-23-48 (Jan-17-48), 6 s. -- 26-68515:50. E 995/2/31/48 : 100,000 Jews to Palestine. Caracas Embassy, Jan-23-48 (Jan-12-48), 2 s. -- 26-68515:52. E 1010/2/31/48 : Illegal immigration. Washington Embassy, Jan-23-48 (Jan-23-48), 2 s. -- 26-68515:54. E 1065/2/31/48 : S.S. Kastelholm. Stockholm Embassy, Jan-26-48 (Jan-16-48), 2 s. -- 26-68515:[55a]. E 1075/2/31/48 : Documents retained in departmen
Feb-24-48 (Feb-19-48), S., 5 s. -- 26-68517:63. E 2569/2/31/48 : S.S. San Basilio, S.S. San Spyridon and S.S. San Eusebia. Stockholm Embassy, Feb-24-48 (Feb-17-48), S., 3 s. --



S/S San Basilio had several owners and names before it was bought by Cia Cerro Pando de Nav. SA, Panama.  When it came for reparation to Gothenburg in February 1947 it was reported by British Intelligence as possible ship for illegal transports of Jews


S/S San Basilio had several owners and names before it was bought by Cia Cerro Pando de Nav. SA, Panama.  When it came for reparation to Gothenburg in February 1947 it was reported by British Intelligence as possible ship for illegal transports of Jews to Eretz Israel that was administrated by Great Britain as Mandat of Palestine. The information was send to all the countries from where transport could easily reach the Israel coast. Also information was sent to Swedish newspapers by London corespondents.

S/S San Basilio 

1934 - 1939. Insatt mellan Stockholm - Härnösand - Holmsund - Umeå.

1940 09 26 - 1946 03. Rekvirerad av Marinen och ändrad till logementsfartyg med beteckningen H 78.

1946 03 06. Återlämnades till Svea.

1946 09 02. Såld till Cia Cerro Pando de Nav. S A , Panama. Omdöpt till SAN BASILIO.

1946 12 01. Avgick Stockholm.

1946 12 05. Gick på grund i Drogden rännan utanför Köpenhamn.

1947 02. Sprang läck i isen i Kattegatt.

1947 02 06. Ankom Göteborg och lades upp.


S/S San Basilio had several owners and names before it was bought by Cia Cerro Pando de Nav. SA, Panama.  When it came for reparation to Gothenburg in February 1947 it was reported by British Intelligence as possible ship for illegal transports of Jews. Here it is reported together with another Swedish ship X/S Kastelholm.