UNRRA White Boats - S/S Kastelholm - Black ship leaving on July 11th, 1945 to Stockholm - UNRRAs Vita båtar förde tusentals överlevande från Förintelsen till Sverige - Många dog nästan direkt efter ankomsten.

Avliden den 7 augusti 1945 i Sigtuna - L 4044 Frymet Ajnhorn - Einhorn från Łódź i Polen som inte har hunnit fylla 16 år. I hennes Läkarkort från beredskapssjukhuset i Sigtuna finns en kort anteckning: Föräldrar döda, syskons öde ökänt... Begraven bland de första inom K-kvarteret vid Norra judiska begravningsplatsen i Stockholm. Hennes släkt mördades i Treblinka, Majdanek i Chelmno, i de 3 av 6 dödslägren. De namnen finns på de tre av sex stenar som skall sättas upp av Judiska församlingen och FFM. En viktig länk för den framtida undervisningen om Förintelsen enl. forskaren Roman Wasserman Wroblewski.

S(S Kastelholm hade ett kodnamn "Black Ship) vid avgången från Lübeck den 11 juli 1945. Ombord fanns en ensam flicka med nummer 4044. Nummer 4044 - Frymet Ajnhorn - Einhorn från Łódź i Polen som inte har hunnit fylla 16 år. I hennes Läkarkort från beredskapssjukhuset i Sigtuna finns en kort anteckning: Föräldrar döda, syskons öde ökänt... Frymet Ajnhorn Einhorn var en skolflicka i Polen knappt 11 år när tyskarna ockuperade Polen. Hon hamnade i Łódź Ghetto och därefter så passerade hon ett antal koncentrations- och arbetsläger och hamnade till sist i Bergen-Belsen. 

Ett DP-2-kort ifyllt av UNRRAs personal den 9 juli 1945 för resa med Vita båten S/S Kastelholm. Avgång från Lübeck den 11 juli 1945. Ombord fanns en ensam flicka med ett nummer 4044 (finns i DP-2-kortets övre högra hörn). Nummer 4044 - Frymet Ajnhorn - Einhorn föddes i Łódź i Polen. Hon har inte hunnit fylla 16 år. I hennes läkartkort (nedan) från beredskapssjukhuset i Sigtuna finns en kort anteckning: Föräldrar döda, syskons öde ökänt... På DP-2-kortet beskrivs att Frymetas far dog redan i Łódź-getto och att Frymet och hennes mor deporterades därefter i augusti 1944 till Oświęcim (det polska namnet för Auschwitz). Från Auschwitz blev de vidaretransporterade västerut till kvinnolägret Christianstadt. I början av 1945 blev Frymets mor skjuten under dödsmarschen till Bergen-Belsen. Frymet Ajnhorn Einhorn var en skolflicka i Polen knappt 11 år gammal när tyskarna ockuperade Polen. Hon hamnade först i Łódź-getto och därefter så passerade hon ett antal koncentrations- och arbetsläger och hamnade till sist i Bergen-Belsen. 

Nummer 4044 - Frymet Ajnhorn (Einhorn) från Łódź i Polen som inte har hunnit fylla 16 år. I hennes Läkarkort från beredskapssjukhuset i Sigtuna finns en kort anteckning: Föräldrar döda, syskons öde ökänt... Frymet Ajnhorn - Einhorn var en skolflicka i Polen knappt 10 år när tyskarna ockuperade Polen. Hon hamnade först i Łódź-getto och därefter så passerade hon ett antal koncentrations- och arbetsläger och hamnade till sist i Bergen-Belsen. Där befriades hon av brittiska styrkor den 15 april 1945. Soldaterna möttes av omkring 60 000 svältande, utmärglade och svårt sjuka fångar, och högar av döda. 

Frymet tillhörde kategorin "halvdöda". Hennes diagnos var förändringar i lungorna och. Hon skickades till Lübeck och därifrån kom hon den 15 juli med Vita Båten SS Kastelholm till Frihamnen i Stockholm och därifrån till beredskapssjukhuset i Sigtuna. På kvällen den 7 augusti 1945 dog hon i sjukhussängen i Sigtuna. Dagen därpå jordfästes hennes särade och utmärglade kropp i Stockholm. Nummer 4032, Polgarová Margit, se bilderna nedan, dog i augusti 1945. Nummer 4039, Grünberger Sari, se bilderna nedan, dog i januari 1946.

Förintelsen skördade hundratusentals liv efter befrielsen av koncentrationslägren och andra världskrigets slut. Undernäring och sjukdomar från lägren och getton var hos många en process som inte gick att stoppa!

I Bergen-Belsen dog under de två första månaderna efter befrielsen 14 000 före detta fångar i sviterna av sjukdom och undernäring. De befriade som i UNNRAs aktion skulle tas till Sverige under juni-juli dog på det svenska Transit-sjukhuset i Lübeck, under resans gång på de Vita båtarna och på beredskapssjukhusen runt om i Sverige.

Det är därför det finns ett hundratal gravar i Stockholm som tillhör just Förintelsens offer. En del tycker att det låter absurt då Sverige inte var något "förintelseland" och ingen jude från Sverige har utvisats under andra världskriget. Det handlar om gravar av huvudsakligen tonåringar och kvinnor som har lyckats överleva Auschwitz, Chelmno, Majdanek m.fl. samt getton i Warszawa, Łódź och Kraków. De befriades i Bergen-Belsen och togs därefter för vård till Sverige ombord på Vita båtar. En UNRRA-aktion som var avslutad i juli 1945.

Många överlevande dog redan ombord på de Vita båtarna. Flera, bara timmar eller dagar efter ankomsten. Det var Svenska staten som stod för begravningskostnaderna och de A3 stora gravhällar vid de enskilda offrens gravar. Varje gravhäll utgör en Förintelsehistoria. När man har vandrat bland stenarna får man en klar bild av det då de begravda kommer från de flesta europeiska länderna, de bär typiska judiska för- och efternamn, de var mellan 10 - 20 år när andra världskriget startade och så har de ett gemensamt dödsdatum, år 1945 eller 1946. At de är Förintelsens offer vet nästan inga judar i Stockholm.

Under flera år (läs 70+) har gravhällarna långsamt sjunkit i marken och till sist så hamnade de 10–20 cm under markytan.  De nedsjunkna gravhällarna på Norra judiska begravningsplatsen gjorde gräsklippning lätt. Den kunde skötas snabbt med tunga hjuldrivna gräsklippare. Till sist syntes bara små svarta pinnar med gravnummer. Inga gravstenar och ingen som brydde sig om dem eller deras historia. I över 70 år! Ingen brydde sig om de begravda där. Man åkte från Sverige i regeringsplanet till askan i Auschwitz medan historien och Förintelsens offer låg begravda i Stockholm. Att hedra minnet på plats i Stockholm gav inga politiska poäng om man inte bjöd de kungliga och regeringen! 

Fältet besöktes sällan av  Stockholms judar förutom de två gravar där det fanns syskon till de begravda kvar vid liv. Många besökare på Norra judiska begravningsplatsen trodde att fältet var "obemannat", utan begravda, klart för framtida begravningar.

Ingen brydde sig om det mest naturliga: Holocaustmonumentet i Stockholm. Detta trots alla namn, datum och att de drygt 3–4 tusen judar som stannade i Sverige efter kriget kom på samma eller liknande sätt till Sverige. De flesta Förintelseöverlevana som tillfrisknade, kände ingen samhörighet med de begravda trots att deras väg till Sverige var exakt detsamma - getton - koncentrationslägren - slavarbete - befrielse i Bergen-Belsen och slutligen färd till Sverige med de Vita båtarna och vård i de svenska beredskapssjukhusen. Förintelseöverlevarna brukade samlas vid ett KKL-minnessten vid Södra begravningsplatsen, på andra sidan av Stockholm. Varför? Vet jag inte. Jag satt i styrelsen för Föreningen Förintelsens Överlevande och därefter i Föreningen Förintelsens Minne och man pratade aldrig där om gravarna eller de som dog under resan till Sverige.

De uppgrävda 70+ gravstenarna av Förintelsens offer var ett tyst nedsjunket Holocaustmonument med en historia som borde ha berättats i årtionden. Varför har man låtit dem förfalla och komma i glömskan? Var det de Vita båtarna som var problemet? Var de i konkurrens med de Vita bussarna och tågen?

Nummer 4044 - Frymet Ajnhorn - Einhorn från Łódź i Polen som inte har hunnit fylla 16 år. I hennes Läkarkort (den övre på bilden) från beredskapssukhuset i Sigtuna finns en kort anteckning: Föräldrar döda, syskons öde okänt... Frymet Ajnhorn var en skolflicka i Polen knappt 10 år när tyskarna ockuperade Polen. Frymet är begraven i Stockholm, Både hennes för- och efternamn är felstavade. Dora Ajzensztajn Eisenstein var en av de första som transporterades från Lübeck. Hon var ombord på HMS Prins Carl och bars iland i Kalmar. Hennes Lübeck-nummer var 215. Dora har senare transporterats till Stockholm där hon dog. Hennes efternamn är felstavat på gravstenen.

Sari Grünfelds Field Medical Card. Den 25 maj 1945 har som diagnos angivits INANITION – utmattning. Bergen-Belsen-lägret befriades den 15 april 1945.

Nummer 4039 - Sari Grünberger var 11 år när andra världskriget bröt ut. Hon dog i Sigtuna och är begraven i tredje raden inom J-kvarteret. Hennes gravsten tillhörde de 50 gravstenar som lyftes upp från underjorden under hösten 2018. Den var helt oläslig. Konstnären och stenkonservatorn Justyna Bamba fick efter flera dagars arbete fram den ursprungliga texten. Hennes föräldrar, Mariska (55 år) och Salomon (60 år), mördades i Auschwitz gaskammare. Hennes systrar Regi (26), Iren (24) och Therese dog i koncentrationsläger, bl.a. i Bergen-Belsen, och begravdes i massgravar där.

Nummer 4039 - Sari Grünberger var 11 år när andra världskriget bröt ut. Hon dog i Sigtuna och är begraven i tredje raden inom J-kvarteret. Hennes gravsten tillhörde de 50 gravstenar som lyftes upp från underjorden under hösten 2018. Den var helt oläslig. Konstnären och stenkonservatorn Justyna Bamba fick efter flera dagars arbete fram den ursprungliga texten. Hennes föräldrar, Mariska (55 år) och Salomon (60 år), mördades i Auschwitz gaskammare. Hennes systrar Regi (26), Iren (24) och Therese dog i koncentrationsläger, bl.a. i Bergen-Belsen, och begravdes i massgravar där.

Kvarter J, tredje raden. L-nummer 4039 - Sari Grünberger. Sari var 11 år när andra världskriget bröt ut. Hon dog i Sigtuna. Hennes gravsten tillhörde de 50 gravstenar som lyftes upp från underjorden under hösten 2018. Den var helt oläslig. Konstnären och stenkonservatorn Justyna Bamba fick först efter flera dagars arbete fram den ursprungliga texten.

 

UNRRA White Boats - SS Kastelholm - Red ship leaving on July 19 1945 - UNRRAs Vita Båtar.

SS Kastelholm har den 19 Juli 1945 avgått från Lübeck mot Stockholm. Den stannade i södra Sverige, troligen i Malmö där de friskaste, huvudsakligen män, steg av medan resten, kvinnorna fördes till Stockholm och beredskapssjukhuset i Sigtuna.

Det var således både män och kvinnor ombord. Antalet möjliga passagerare utryckt som capacity = 235. 

På sidan 3 i förteckningen finns såsom nummer 8649 och 8650, systrarna Baum från Polen. 8649 hette Karola och inte Kajla. Båda vårdades därefter på beredskapssjukhuset i Örebro. De bosatte sig i Stockholm. Deras män var också överlevande från Förintelsen. Båda fick barn och därefter en hel del barnbarn.

UNRRA White Boats - SS Kastelholm - Blue ship leaving Lübeck on June 28, 1945 to Stockholm - UNRRAs Vita Båtar.

Tre tyska dokument som beskriver när Rozsi Weinberger flyttades mellan olika koncentrationsläger. Det börjar med en litet samhälle (200 km från Budapest) varifrån samtliga judar togs i april 1944 till ett av ungerska getton och därifrån till Auschwitz. Från Auschwitz tog som till Dachau och därifrån igen till Auschwitz den 27 oktober 1944. I slutet av december 1944 och början av januari 1945 började man tömma Auschwitz. Då hade man transporterat (eller var det kanske en dödsmarsch) Rossi Weinberger till Bergen-Belsen där hon befriades den 15 april 1945.

Rosi Weinbergers "brittiska dokument. Det bruna är hennes Field Medical Card och det vita är baksidan av hennes DP-kort (Displaced Person Index Card).

Det brittiska sjukhuset i gamla kasernområdet som låg 1.5 km ifrån koncentrationslägret. Hela området blev ett jättesjukhus med 13 400 sängplatser. Rosi Weinberger flyttades hit från lägret.

Rozsi Weinberger brittiska läkarjournal. Från koncentrationslägret flyttades hon till det brittiska sjukhuset i gamla kasernområdet som låg 1.5 km ifrån koncentrationslägret. Hela området blev ett jättesjukhus med 13 400 sängplatser.

Rosi Weinberger flyttades med tåg från det brittiska sjukhuset i Bergen-Belsen till det svenska Swedish Transit Hospital i Lübeck. Här fick hon ett nummer 410. Det kortet stämplades på redden i Trelleborg och därefter i Stockholm med 1 JULI 1945.  På kortet finns heenns namnteckning Weinberger Róza.

SS Kastelholm skulle komma till mötesplatsen för de fem Vita båtar, redden utanför Trelleborg i tid. Därför skickade man ett radiomeddelande genom HM Prins Carl om en hastig kolning i Karlskrona. En pråm med 10 man att lasta skulle vara på plats.

SS Kastelholm skulle komma till mötesplatsen för de fem Vita båtar, redden utanför Trelleborg i tid. Därför skickade man ett radiomeddelande genom HM Prins Carl om en hastig kolning i Karlskrona. En pråm med 10 man att lasta skulle vara på plats. Dahlbom var kaptenen på SS Kastelholm.

När S/S Kastelholm anlände till Stockholm den 1 juli 1945, har 11 personer förts direkt i ambulans till Epidemiska Sjukhuset i Stockholm. I sjukhusets journal från 1 juli 1945 finns de namnen registrerade med start av nr. 2055. Flera av de intagna dog efter dagar eller veckor. I mångas journaler har man inte kunnat ställa diagnosen. I flera fall då en röntgenundersökning genomfördes kunde man inte avläsa bilderna på grund av vätskemängden och de långtgångna vävnadsförändringarna.

Chevra Kadisha styrelse - Skam för det judiska i Stockholm - Untermensch och Übermensch - 95 kronor per grav och år.

After Chevradagen den 17 mars 2019 har den nästan osynliga gravstenen vid graven K-3308 vid Norra Judiska begravningsplatsen börjat saneras. Då har vi, knutna till föreningen Förintelsens Minne hunnit att ta fram och ta hand om alla stenar tillhörande Förintelsens offer begravda inom J-kvarteret. De har tagits upp och rengjorts.  K-3308 stenen som tillhörde den först begravda Vera Krémers tog vi hand om sist. Tidigare så syntes det barra ett nummer ett grav nummer i 33 raden av K-kvarteret.

Chevradagen den 17 mars 2019. Vid Vera Krémers grav. Graven, den osynliga nästan gravstenen längst ner vid rabbinens vänstra fot. Vera har haft en Auschwitznummer. Vera kom med Vita båtar till Stockholm. Dog vid Roslagstullssjukhus. Svenska staten stod för hennes vård i 5 dagar. Hon dog på femte dagen. Svenska staten stod för kostnader för hennes begravning och för gravstenen vid Norra Judiska begravningsplatsen. K-3308 var det enda som syntes av Vera Krémers grav. Nästan som i ett koncentrationsläger, inga namn, bara ett nummer.

Untermenschens grav som har legat under markytan i 74 år, K-3308 var det enda som syntes av Vera Krémers grav. Nästan som i ett koncentrationsläger, inga namn, bara ett nummer.Efter rengöringen kan man tyda VERA KREMER och att hon dog i juli 1945. 5 dagars "vårdtid" står i hennes sjukjournaler.

Samma grav som ovan (vid rabbinens fot) dock efter framtagningen av gravstenen och renoveringen. Bilden ha skickats till Vera Krémers dotter Julia som överlevde Förintelsen och bor i Budapest. Jag kunde inte ha Chevras policy att glömma bröder och systrar och tillfredsställa sig själva genom att titta på Chevras konto och spendera pengar på resor till Alsace. Tidigare syntes enbart K-3308 skylten vid Vera Krémers grav. Nästan som i ett koncentrationsläger, inga namn, bara ett nummer. Precis som nazisterna ville.

Jag har vänt mig till Chevra Kadishas styrelse med anhållan att föreningen som sitter på nära 7 miljoner kronor skulle bidra till ett projekt som skulle resultera i att Förintelsens offers gravar i Stockholm kom till yta. Kom till ytan, bokstavligt!

Det handlar om gravar där vilar flickor och kvinnor som kom från Bergen-Belsen koncentrationsläger för att få vård i Sverige. Många var i 10-12 års åldern när kriget började och begravdes innan de har hunnit fylla 16 år. Förintelsens offer som vägde 20-25 kg när de kom till Stockholm. De flesta dog inom ett år efter ankomsten till Sverige.

Judiska Församlingen och Chevra Kadisha i Stockholm som har ansvaret för gravarna har aktivt missköt "flyktingarnas gravar". De har genom åren sjunkit både gravar och gravhällar. Jag skrev ansvaret men menade det administrativa ansvaret. För egentligen ansvaret ligger på oss alla som inte delar människor i Untermensch och Übermensch.

Judiska församlingen säger öppet ja, och erkänner att de har missköt den uppgiften och hjälper till att söka medel från Staden så att åtminstone det står rätt namn på gravhällar av de begravda. Misskötsel gravarna av Förintelsens offer, offer som har bara några veckor innan de kom till Sverige har varit bara ett nummer. Ett nummer som de fick intatuerat på sin underarm. Ett nummer som talade om för de att de är untermensch undermänniskor. En undermänniska är termen som nazisterna som använde det för att beskriva "underlägsna människor" ofta även kallade "massorna från öst", då menade nazisterna  huvudsakligen judar.

Jag vände mig till Chevra Kadisha då sällskapets medlemmar tillsammans med en rabbin har i år bett Kaddish vid graven av det första av Förintelsens offer som dog Stockholm och begravders i Stockholm. Det var svårt att hitta hennes grav trots att platsen var rätt markerat med rätt gravnummer, K-3308. Gravnummer var det ända som fanns kvar. Igen, ett nummer. Svårt att hitta, då Vera Krémers gravhäll var nästan helt under markytan. Bara två bokstäver ER och två siffror 45 (dödsåret) 1945 syntes.

Jag tillfrågade den närvarande där Chevrastyrelsens ordförande Hans Fink om det var inte en av Chevras uppgifter att sköta om gravarna där. Ja absolut, var svaret. Jag skrev till styrelsen som samtyckte att något skall göras. Fick ett, snart standart svar, att styrelsen kunde INTE ta hand om gravarna för att.... marken tillhör Judiska församlingen.....

Jag skrev en motion om det till årsmötet som ägde rum igår kväll. Styrelsen kommenterade min motion som hette 95 kronor per grav och år genom att hänvisa till Gravkommittén och inhämta synpunker därifrån. Det speciella är att det finns ingen sådan kommitté och den som fanns gick i graven i slutet av förra Millenniet. Det visste styrelsen väl men medvetet hänvisar de till något som inte finns. Vidare skriver man att man är positiv till att pröva frågan. Det känns som ren hyckleri. 

Chevra Kaddisha styrelsen agerande påminner mig starkt om konflikten mellan svenska judar "massan från öst". Konflikten har funnits både före och efter andra världskriget. Var det därför de har i 74 år missköt Förintelsens offers gravar.

Nästa år blir det 75 år sedan koncentrationsläger Bergen-Belsen befriades. De blir det 75 år av misskötsel av Förintelsens offers gravar. Grattis Chevra Kadisha! Ni har lyckats!

Tillbaka till Chevras styrelse. Det kom upp till ytan att Chevra inte vill bekosta begravningsutrustning för 35 000 kronor eller installera rinnande vatten vid Kapellet. Det tillhör faktiskt till judiska begravningsritualer att tvätta händerna efter gravsättningsceremonin. Nej, inte ens det är fixat trots att frågan väcktes 1997.

Samtidigt så sitter Chevrastyrelsen på nästan 7 miljoner kronor och deras huvudglädjeämne är att pengarna växer i takt med att börsen utvecklas i positiv riktning. Detta år blev det hela 500 000:-.

Glädjen är så stor i Chevrastyrelse att man i Resultaträkningen kommer upp en summa på 142 424 kronor. Summan står under verksamhetskostnader. Hela "Verksamheten" bestod dock av en resa för hela styrelsen (med fruar och män?) till Strasbourg i franska Alasce.

Hans Flink försökte således gömma 100 000 kronors resa under Verksamhetskostnader, inköp för begravningsverksamheten, se nedan. Resten av styrelsen som var med på resan godkände detta och skrev under Årsredovisningen. Även revisorn Peter Rosenbergi sin Revisionsberättelse tillstyrkte det.

Resan är på inget sätt nämnd i hela Årsredovisningen. Det var inte en enhälligt årsmöte som röstade för ansvarsfriheten för Chevras styrelse, bara styrelse och de styrelsetrogna.

Hans Flink försökte således gömma 100 000 kronors resa under "Verksamhetskostnader, inköp för begravningsverksamheten". Resten av styrelsen som var med på resan godkände detta och skrev under Årsredovisningen. Även revisorn Peter Rosenberg i sin Revisionsberättelse tillstyrkte det.

När en av kvinnliga aktiva i Tahara-gruppen har påpekat detta i en motion som hon skickat från sin arbetsdator i ett statlig verk så kom Chevra Kadishas hämnd.  En riktig vendetta. Ordföranden i Chevra Kaddisha fd anställd av Skatteverket Hans Flink informerade om det verkets chef. Ren angiveri, enligt mig. Skam skanderade man i möteslokalen. Med all rätt. Hans Fink förklarade sitt avskyvärda beteende att han är svensk, han menade förutom att han är en jude. Men ger det honom rätt till en vendetta? Mot en ung kvinlig volontär med rötterna i Ryssland.

Hans Fink sitter kvar. Fortsätter han som ordförande? Det vore skamligt för styrelsen och alla medlemmar.

Någon påpekade att det finns en gammal kutym att lösa den typ av frågor med hjälp av rabbiner. Inte mha verksamhetschefen i en statlig myndighet!
Hans Fink har sagt att resan till Strasbourg i franska Alasce och Tyskland var bl.a. var genomförd just med syfte för att träffa rabbiner där.

Det vimlar av kyrkor och rabbiner i Strasbourg.