Dzięki - Wydział Studiów Edukacyjnych Uniwersytetu im. Adama Mickiewicza w Poznaniu oraz Centrum Myśli Janusza Korczaka

Dzięki - Wydział Studiów Edukacyjnych Uniwersytetu im. Adama Mickiewicza w Poznaniu oraz Centrum Myśli Janusza Korczaka

Ostatnim razem byłem w Poznaniu w 1963 roku. Miałem 14 lat. Wtedy jeszcze chyba myślałem ż Korczak to mój dziadek.

Tak mnie opisano przed wykładem:

Cztery "budowle" Janusza Korczaka: Dom Sierot, Nasz Dom, Różyczka, Mały Przegląd  –  prof. em. Karolinska Medical School dr Romuald (Roman) Wasserman Wróblewski 

Romuald (Roman) Wróblewski urodził się w Warszawie w 1949 roku gdzie ukończył XXVII Liceum im. Tadeusza Czackiego. Po maturze (w 1967 roku) wyjechał do Sztokholmu, gdzie mieszka do dzisiaj. Roman jest najmłodszym synem Michała Wassermana (Wróblewskiego), „Pana Miszy”, jedynego wychowawcy z Domu Sierot, któremu udało się cudem uniknąć deportacji 5 sierpnia 1942 roku, kiedy to wywieziono Korczaka i dzieci do Treblinki. Michał Wróblewski ocalił rękopis ostatniego dzieła Korczaka pt. „Pamiętnik” i jego okulary, a po wojnie był jednym z głównych popularyzatorów pamięci o Korczaku i jego dziedzictwie, aż do swojej śmierci w Szwecji w 1993 roku.

Roman kontynuował edukację w Sztokholmie gdzie studiował slawistykę i biologię wieńcząc swoją karierę akademicką doktoratem z fizjologii w 1978. Od 1981 był profesorem nadzwyczajnym na Karolinska Medical School. Jest autorem ponad 100 naukowych publikacji. Najpierw równocześnie z pracą naukową w dziedzinie medycyny, a po przejściu na emeryturę już w pełnym wymiarze, Roman poświęcił swój czas na badania dotyczące dwóch kwestii: 1. Zachowania prawdziwego dziedzictwa myśli pedagogicznej i biografii Janusza Korczaka; 2. Historii Zagłady i edukacji młodego pokolenia o Zagładzie. Roman jest autorem pierwszej książki o Zagładzie opublikowanej w Szwecji w minionym roku "Liberated 1945", współpracował także przy licznych badaniach dotyczących Korczaka, prowadzonych między innymi przez ośrodek Korczakianum w Warszawie. Od 2006 roku prowadzi blog http://jimbaotoday.blogspot.com, na którym publikuje komentarze i unikalne dokumenty dotyczące między innymi nieznanych lub niewyjaśnionych epizodów z biografii Korczaka. Roman Wróblewski jest przewodniczącym dwóch stowarzyszeń liczących obecnie ponad 1700 członków: Korczak Living Heritage (KLHA) and Swedish Holocaust Memorial Association (SHMA).

 

Local history - Malmö and the Holocaust - Graves of Holocaust Victims at the Jewish Cemetery.

Matarasso Maurice from Saloniki (Thessaloniki) and his brother Sami were liberated on April 15, 1945 in Bergen-Belsen and brought (through Lübeck) on the UNRRA White Boat M/S Kronprinsessan Ingrid (ferry) to Sweden. Chief doctor on that ship was dr. Lisa Welander. White Boat M/S Kronprinsessan Ingrid, on July 11, 1945, left several severe sick survivors in Malmö before it continued to its final destination - Gothenburg and hospitals there. The picture was taken on the car deck that was rebuild to accept as many Holocaust survivors as possible.  

Matarasso Maurice from Saloniki (Thessaloniki) and his brother Sami were liberated on April 15, 1945 in Bergen-Belsen and brought (through Lübeck) on the UNRRA White Boat M/S Kronprinsessan Ingrid to Sweden. The chief doctor on that ship was dr. Lisa Welander. White Boat M/S Kronprinsessan Ingrid, on July 11, 1945, left several severe sick survivors in Malmö before it continued to its final destination - Gothenburg and hospitals there.

At the end, of WWII thousands of Jews came to Sweden in missions called White Boats, White buses, and by Spoke trains that ended in Padborg. The biggest number of Holocaust survivors were brought by UNRRAs White Boat mission that started in June 1945. Many Jews died at Swedish hospitals, numerous shortly after their arrival. Several died and were buried in the Jewish cemetery in Malmö. There are several rows of gravestones there. Also, the Holocaust monument honors their memory. On the monument, one can read the names of the countries of origin of the Jews buried in Malmö, Holocaust victims.

One of the gravestones is white, not gray or brown like most of the Holocaust victim's stones in Malmö. It belongs to young Greek Matarasso Maurice from Saloniki (Thessaloniki). He and his brother Sami were liberated on April 15, 1945, in Bergen-Belsen and brought (through Lübeck) on the UNRRA White Boat M/S Kronprinsessan Ingrid. The chief doctor on the ship was dr. Lisa Welander. White Boat M/S Kronprinsessan Ingrid, on July 11, 1945, came to Malmö with numerous survivors before the ship continued to its final destination - Gothenburg and hospitals there. Matarasso Maurice was off the boat in Malmö and was first hospitalized at Nya Museet and thereafter at Borgarskolan wherefrom he was moved to Garnisonssjukhuset on July 24, 1945. Matarasso Maurice died on February 18th, 1946. There are several documents concerning Matarasso Maurice in the archives of the Swedish Holocaust Memorial Association.

One of the gravestones is white, not gray or brown like most of the Holocaust victim's stones in Malmö. It belongs to young Greek Matarasso Maurice from Saloniki (Thessaloniki). He and his brother Sami were liberated on April 15, 1945, in Bergen-Belsen and brought (through Lübeck) on the UNRRA White Boat M/S Kronprinsessan Ingrid.

Mattarasso Maurice and Matarasso Sami with Lübeck numbers L: 5442 5457 arrived to Malmö on July 11, 1945 with White Boat Kronprinsessan Ingrid from Lübeck. Brothers were deported to start with to Auschwitz.

The biggest number of Holocaust survivors were brought by UNRRAs White Boat mission that started in June 1945. Many Jews died at Swedish hospitals, numerous shortly after their arrival, and were buried in the Jewish cemetery in Malmö. There are several rows of gravestones there. Also, the Holocaust monument honors their memory. On the monument, one can read the names of the countries of origin of the Jews buried in Malmö, Holocaust victims.

Matarasso Maurice and Mattarasso Sami with Lübeck numbers L: 5442 5457 arrived to Malmö port on July 11, 1945 with UNRRAs White Boat M/S Kronprinsessan Ingrid from Lübeck. Two brothers were deported to start with to Auschwitz, thereafter to Dachau and Bergen-Belsen. Here are, the registration cards of Sami Mattarasso from Auschwitz and Dachau concentration camps.

The history of Matarasso family. In February 1943, German authorities concentrated the Jews of Thessaloniki - Salonika in two ghettos. The ghetto in the western quarter was near the old railway station that was thereafter used for the deportations in the cattle wagons to the death- and concentration camps. Between March and August 1943, the Germans deported more than 45,000 Jews from Thessaloniki to the Auschwitz death camp. Most of the deportees were gassed on arrival in Auschwitz.

Entire Matarasso family, father Abraham 47 years old, mother Sara. 45 years old and their four sons were brought in cattle wagons to Auschwitz on April 18th, 1943. Mother and father and two youngest sons, brothers of Maurice, and Sami were murdered in gas chambers upon arrival. Maurice, born in 1919, and his brother Sami, born 1925 (1924) were transferred to the Dachau concentration camp. When Dachau was evacuated at the beginning of 1945 by means of death marches both brothers ended in Bergen-Belsen.

Almost 1 700 Thessaloniki-born Jews were deported from France to the death camps in the east.

300 Jews that were holders of Spanish identity papers ended up in Bergen-Belsen. About 500 Thessaloniki Jews escaped to nearby mountains and joined partisans.

Sami Matarasso left Sweden after his brothers death and went to Germany to one of hundreds of DP-camps close to Munich  There he married Serin Weis (Szerena Weisz ?), another Holocaust survivor that was prisoner of Auschwitz, Dachau and Buchenwald concentration camps.

From Bergen-Belsen Emergency Hospital to Swedish Beredskapssjukhus - Health Status of the Holocaust Survivors brought to Sweden by UNRRAs White Boat Mission.

Medical cards - Läkarkort often have several enclosures as here the X-ray photo of the lungs. The dark areas in both lungs are pathological.

Field Medical Card issued in Bergen-Belsen in May 1945 with an insert with patient status until June 13, 1945. Later the patient was transported to Sweden by UNRRA mission White Boats. His health status in Sweden, starting in July 1945, can be studied in the Swedish Läkarkort - Medical Cards.

Field Medical Card issued in Bergen-Belsen in May 1945 with an insert with patient status until June 13, 1945. Later the patient was transported to Sweden by UNRRA mission White Boats. Her health status in Sweden can be studied in the Swedish Läkarkort.

Swedish Läkarkort (Medical card) of the patient that was transported to Sweden by UNRRA mission White Boats. Her health status is described and also the day she died .

Holocaust and Nazi concentration camp survivors were subjects to prolonged and multi-dimensional trauma and stress. The food quality and quantity was low during several years when in ghettos, concentrations camps, during death marches and like in the Bergen-Belsen concentration camp a total lack of food and water prior to the liberation in April 15.

Directly after the liberation most consistent diagnosis were dealing infections diseases, with lung disorders and stomach and intestine disorders.

Later it has been showed that Holocaust survivors have a minor but consistent increase in the risk of developing cancer, in particular colorectal and lung cancers. However, the "exposure to the Holocaust and World War II Concentration Camps is not Associated with Increased risk for dementia at Old Age.

Swedish Holocaust Memorial Association and its Medical Research group is presently studying Swedish and British medical cards of Holocaust survivors that were brought to Sweden at the end of WWII. 

Information about experiments on humans in Auschwitz can also be found on Swedish Läkarkort - Medical cards.

Z-4517 - Hanna Brzezinska (Brzezińska) - Från Saltgruvan i Beendorf med "”Spøgelsestoget”, ett spöktåg till Sverige.

Fabriken i saltgruvan i Beendorf där Hanna Brzezinska arbetade.

Hanna Brzezinska (Brzezińska) föddes 1 maj 1931. År 1939 bröt andra världskriget ut. Tyska armén into Polen på bara några dagar. avrättades Hannas familj av tyska soldater, endast Hanna och hennes lillasyster Anita fick leva. De fördes till koncentrationslägret Auschwitz. Hanna fick leva som slavarbetare medan hennes femåriga lillasyster Anita mördades i Auschwitz. Hanna fick fångnumret Z-4517 intatuerat på armen. Från Auschwitz förflyttades till olika läger under sex år. Vid krigets slut var Hanna 14 år fick och arbetade i en fabrik som låg i saltgruvan och tillverkade delar till tyska attackflygplan och V-1 och V-2 raketer.

Hela lägret evakuerades en dag i boskapsvagnar. De kördes omkring i samma tåg i 12 dagar. Slutligen kom tåget till Hamburg. Det fanns tusental fångar på tåget och nästan ingen mat. Från Hamburg, på Hitlers dödsdag den 30 april startade tåget på nytt i den smala landremsan som var kvar av Nazityskland. Till sist så körde tåget norröver. Den 2 maj kom tåget till stationen i Padborg där den danska Röda korset tog hand om nästan 3 000 kvinnor som fanns med på tåget. Under kommande dagarna fördes kvinnorna vidare mot Köpenhamn. Den här gången med persontåg och bussar.

Ett annat spöktåg. Detta lämnade Bergen-Belsen i den 10 april 1945 och snurrade runt tills den hittades de amerikanska trupperna stående nära staden Farsleben. 2 500 fångar fanns packade i de gamla vagnarna.

I Köpenhamn fick kvinnor gå ombord på ångfärjan S/S Malmö. Efter drygt 2 timmar var de framme i hamnen i Malmö. Efter karantänen på beredskapssjukhuset, namnet okänt, vistades Hanna på beredskapssjukhuset i Nya museet i Malmö.

Från beredskapssjukhuset flyttades Hanna till ett antal internat och lägre på flera platser i Sverige. Till sist kom Hanna till ett flickhem i Katrineholm.

Trots att Hanna Brzezinska (Brzezińska) inte kom med Vita Bussar så tillägnas massa tid deras transporter och herr Bernadotte.

Här berättar jag (det börjar vid den 28 minuten av reportaget) om Hanna Brzezinska (Brzezińska) för hennes barnbarn Mattias Kallander under en promenad i Malmö

https://www.svtplay.se/video/KQdmVaV/den-romska-forintelsen/avsnitt-5?id=KQdmVaV

Fabriken i saltgruvan där Hanna Brzezinska arbetade låg på ena sidan av lägret. På andra sidan fanns en fabrik in en byggnad ovanför jorden.

Hanna Brzezinska i Sverige

På kartan från Polen finns de platser, bl.a. Turek, som Hanna Brzezinska nämnde vid ankomsten till Sverige. Alla platser ligger väst om staden Lodz i en radie på 70 kilometer.

Ångfärjor som gick i trafik mellan Köpenhamn och Malmö. Hanna Brzezinska kom med en sådan färja.

Inresekort till Sverige för Hanna Brzezinska

Inresekort till Sverige för Hanna Brzezinska. På backsidan ser man vilka platser hon vistades på i Sverige uppskrivna i kronologisk ordning.

Läkarkort för Hanna Brzezinska

Lokalhistoria i Malmö och Förintelsen - Äkta och Oäkta Vita bussar.

 

Lokalhistoria i Malmö och Förintelsen. Av platsen där de överlevande kom till Sverige, både de som kom med Vita tåg och Vita bussar finns endast resterna av förtöjningsplatserna för tågfärjan S/S Malmö.

Sanningen om "Slutet" - Om Spöktågen från koncentrationslägren som nådde Danmark vid krigslutet.

Ingen av de som kom med spöktågen till Padborg hade några identitetshandlingar.

De danska sjuksköterskors dagbok: Måndagen den 30 april
Klockan 14 åker de flesta av karantän stationens personal till Banegården för att ta tåget som kommer först kl. 5. - I Väntrummet har D.K.B.’s från Sønderborg tillagats med Bröd och Måltid till de tidigare koncentrationslägerfångarna. – Tåget består av 53 boskapsvagnar med ca. 4 300 kvinnor, som nu inkvarteras i karantän stationerna i Krusaa och Padborg samt i 2 tåg vid Banegården. Registreringen görs av svenskarna, både på karantän stationerna och på tågen, och hela måltiden övervakas av D.K.B., Sønderborg.
Det första tåget med ca. 800 kvinnor skickas direkt efter måltiden och åtföljs av läkare och sjuksköterskor från Kolding och Aabenraa. - de flesta Sjuka och Vissa friska, ca. 1 000 skickas till Kruså.
I Padborg har totalt ca. 1070, därav 540 i Tåget, de övriga i Kasernen.
det är 47 sängliggande varav de flesta kommer i Barak 1. Totalt är det in
Barak 1 ca. 100 
    ”2” 250 (alla polacker
    ”4” 210 (
Vid järnvägsstationen går ett annat tåg, som skickas kl 18. Härifrån skickas 600 uppkommande patienter (från Toget och Barak 4), totalt ca. 1 500. Tåget åtföljs av 2 läkare från Sønderborg och sjuksköterskor. Fröken Broe övernattar i Bov.

De danska sjuksköterskors dagbok:  Onsdagen den 2 maj
Man tror nu att arbetet vid karantänstationerna är över. och uppbrottet är förberett, barackerna repareras och packas. En tur till Dybbøl planeras på eftermiddagen och ett festligt avsked med D.K.B.s på kvällen. - Kl. 15 kommer ett plötsligt besked att ett tåg med ca. 3 000 kvinnor från koncentrationslägret i Ravensbrück vistas på stationen i Padborg. Lägret (i Padborg) är förberett att ta emot dem. De äter på bangården av D.K.B., Sønderborg. I väntan på maten därifrån delas knäckebröd ut till dem. De har inte fått mat på flera dagar och är så hungriga att det nästan är omöjligt för sjuksköterskor och C.B.U.s att fördela knäckebrödet mellan sig.

Kl. 18 anländer en kontingent tysk-svenskar, som ryms i "Gästtåget". Kl. 19 kommer de första av Kvinnorna från Ravensbrücke till lägret, 16 sängliggande, som förs hit i Ambulans och inkvarteras i Barak 4. De flesta sjuka förs till Krusaa, men Transporten är svår då det bara finns 1 Ambulans. Sedan kommer fotgängarna, som delas ut i tåg, baracker och i halm på karantänstationen utan bad eller registrering (det görs nästa dag av svenskarna).

Det är luftvarning, överflygning med kraftigt skjutande och luftstrid över lägret större delen av kvällen, inklusive skada på elnätet, och det är svårt i mörker att få patienter ledda från bangården till lägret, precis som distributionen i baracker och behandling av sjuka är mycket svårt. Det fanns totalt ca. 3 000 kvinnor: holländska, belgiska, franska, polska, tjeckiska, ungerska och 1 grek. De fördelades till Padborg och Krusaa, dit 6 sjuksköterskor sändes härifrån.

7 unga holländare hjälpte till med registreringen, - 1 tåg med ca. 800 sändes samma afton Kl. 20, direkt efter middagen

Sanningen om "Slutet"*.

Det sista slaget innan Berlin blev helt omringat ägde rum mellan den 16 - 19 april 1945. Den 23 april var omringningen av Berlin total. De sista Vita bus transporterna från Ravensbrück startar den 24 april på kvällen (kom till Sverige 28 april). Då finns det bara en smal landremsa i nazisternas händer med den danska gränsstaden Padborg i norr.
De flesta koncentrationslägerfångarna kom inte till Sverige med Vita bussar. De kom med tåg. Tågen som fylldes med fångarna från de överfulla koncentrationslägren kallades på engelska "lost" eller "spoke trains" då de ofta snurrade runt i det ovan beskrivna landremsan som återstod av Nazityskland.
Ett flertal tåg avgick från Bergen-Belsen och Ravensbrück strax innan de befriades. Två av Spöktåg kom till Danmark.
Det första spöktåget var tåget från koncentrationslägret Ravensbrück, 53 godsvagnar där 80 fångar stuvades in i varje vagn – totalt 3 989 kvinnor. Tåget avgick från Ravensbrück den 25 april och anlände till Lübeck den 29 april och ankom till Danmark den 30 april 1945.

Det andra tåget, ett spöktåg med 2 800 kvinnor (3 000) från lägren runt Hamburg*** kom till Padborg i Danmark den 2 maj 1945. I Padborg omhändertogs kvinnorna av dansk rödakorspersonal och sedan fördes vidare nästa dag med ett DBS persontåg till Köpenhamn och därifrån med färja till Malmö. DBS-tåget hade ett antal ambulansvagnar. Bara de kördes ombord på tågfärjan. 

8 personer från det andra spöktåget begravdes i Padborg.

Man läser i sjuksköterskas dagbok: Kl. 15 kommer ett plötsligt besked att ett tåg med ca. 3 000 kvinnor från koncentrationslägret i Ravensbrück vistas på stationen i Padborg. Lägret (i Padborg) är förberett att ta emot dem. De äter på bangården. Spöktåget nummer två kommer dock from Hamburg. Men då första tåget kom från Ravensbrück klassas även det andra tåget som ett sådant. På samma sätt kallade man felaktigt, och det fortgår fortsättningsvis att de som kom med UNRRAs Vita Båtar (drygt 9 300), spöktågen (6 500) räknas såsom om de kom med Vita bussar. 15 800 personer i bussar som tog mellan 15-60 personer är naturligtvis en omöjlighet.

Under dagarna 3-4 maj 1945 registrerades 2 910 personer av den svenska personalen i Malmö. 1 092 av de hade polskt medborgarskap.

I det andra spöktåget fanns även holländska kvinnor från Beendorf-lägret där många av de tillhörde Diamantgruppen som hölls fångna i Sternlägret i Bergen-Belsen. 

Spöktågen - det handlar således om minst 6 500 koncentrationslägerfångar som kom vid krigslutet med tåg till Danmark.

Vi måste komma ihåg att Danmark under kriget var i princip en suverän stat – om än med tyska styrkor i landet. I praktiken var Danmark naturligtvis ockuperat.

Den 5 maj landade generalmajor Henry Dewing på Kastrups flygplats i med trehundra brittiska soldater. Hans ärende var förhandlingar med tyskarna om diverse praktiska detaljer. Hundratusentals tyska soldater som var kvar i Danmark och de som kom från Baltikum sattes i interneringsläger.

Samma dag, från Helsingborg så skeppades Danska brigaden från Sverige till Danmark. Den kom till den redan fria Danmark.

https://dsr.dk/sites/default/files/473/officiel_dagbog_padborg.pdf

* Slutet, en bok som skrevs av Folke Bernadotte, enligt mig i ren propagandasyfte.** I slutet av kriget förhandlade de danska myndigheterna (enskilt utan svensk inblandning) med tyskarna om att låta danskar i tysk fångenskap få återvända till Danmark. Därefter, i mars och april 1945 transporterades från Tyskland omkring 10 000 danska och norska fångar till koncentrationslägret Frøslev utanför Padborg. Från Frøslev, när de fortsatte sina resor, passerade de Röda korsets Padborg läger.

*** Ett antal personer som kom med Hamburg tåget bekräftade fakta ovan. Bland de var Franska Pickel (samtal den 24 november 2021). En annan person Eva Bardos berättade om ankomsten till Sverige i en videoinspelning för Shoah foundation, se nedan, i korthet: Eva Bardos (Flesch) var född den 15 mars 1922. Eva blev tillfångatagen i Budapest 10 november och skickades den 24 november 1944 till koncentrationslägret Dachau. Därifrån fördes hon en 17 december 1944 till Bergen-Belsen. Den 3:e januari 1945 transporterades hon med lastbil tillsammans med 50 andra kvinnor till Braunschweig där hon sorterade tegel. i början av mars 1945 då vi transporterades till Beendorf där hon fick arbeta i en saltgruva (Bartensleben) som var en fabrik för flygplansdelar. Eva minns att hon var i Beendorf den 15 mars 1945 då hon fyllde 23 år. Från Beendorf fördes hon till koncentrationslägret Neuengamme. Hon fördes i en boskapsvagn i ett tåg som i 10 dagar irrande omkring, ett spöktåg (lost train). Tåget stannade då och då och kastade av döda kroppar vid banvallen. Tåget skulle från början gå till Bergen-Belsen. Kvinnorna från Beendorf den 20 april fördelade på ett antal av Neuengammes underläger.
En morgon (troligen i Hamburg då) kom ett tåg med nya boskapsvagnar och de lastades över. Tåget gick till Padborg. I Padborg i Danmark berättade Eva, lämnade vi alla våra kläder, fick duscha och fick gröt med mjölk. Eva skriver att i Padborg så lastades de i vita bussar som körde hela vägen från Padborg till Köpenhamn. Hon berättar: där vi lastades över till sjukvagnar (tåg) som transporterades med tågfärja till Malmö. Från Malmö skickades hon till Örebro den 24 maj 1945 och där till beredskapssjukhuset i Engelbrektsskolan.
Delar av ovanstående berättade Eva Bardos-Flesch för USC Shoah Foundation Video nr 29696, Yad Vashem 2014.

Estera Bergman

Jag var i Ravensbrück i tre och en halv månad. Sedan skickades vi till Beendorf, där vi tillbringade två veckor i karantän. Lägret hade tegelbyggnader som tidigare hade tillhört en fabrik. Vi bodde i en källare och sov på ett färdigt golv. Lite sågspån hade spridits här och där. När vi vaknade på morgonen var vi – och golvet – genomblöta. Det var fruktansvärt fuktigt där. Vi gick på toaletterna i grupper, eskorterade två gånger om dagen. Maten var något bättre än den hade varit på Ravensbrück. Fångarna där före oss arbetade, men det fanns inte tid att tilldela oss jobb – lägret evakuerades på grund av den närmande fronten. Vi skickades till Hamburg. Resan till Hamburg tog tolv dagar. Vi fick mat var tredje dag. Varje dag skulle det finnas ett dussintal lik [not skriven ovan text] i vagnen [/not]. Vi färdades i otäckta järnvägsvagnar, med 120 personer eller fler i varje vagn. I slutet av dessa tolv dagar fanns 1 800 människor kvar av 5 000. Den sista dagen skrek vi och skrek – vi var i uppror. Vi sa åt dem att gå vidare och skjuta oss, för vi kunde inte stå ut med lidande längre. Det var dagen vi fördes till lägret i Hamburg-Wandsbek. Fram till dess hade lägret varit ockuperat av kristna – polska kvinnor evakuerade från Warszawa. De hade jobbat där på en gummifabrik. När vi kom fram var fabriken ur drift. Vi sattes i karantän i ett enda block. Vi led hårt i det lägret; det var snuskigt. Vi sov fyra till en säng. Vår hunger var intensiv – värre än i något annat läger. Vi brukade äta grönsaksskal som vi plockade ur skräpet. Vi hölls kvar där i två veckor och återigen skickades vi iväg, utan att veta vår destination. På vägen blev vi befriade av Svenska Röda Korset i Danmark. Jag kom till Sverige den 5 maj 1945. Jag vägde fyrtiofem kilo och hade blivit extremt svag.