___________________________________________________________________________________
 |
2. 1940-1941, Kraków, Polen
Den 3 mars 1941 skulle alla judar som lagligen bodde i Kraków flytta till ett särskilt judiskt bostadsområde (läs gettot). De tyska ockupanterna skapade gettot i Podgórze, den delen av Kraków som låg på andra sidan av Wisla floden. Byggandet av muren startade ett år efter att Kraków ockuperades. Det speciella med den över 3 meter höga muren var att den var försedd med karakteristisk arkad, som påminde i formen om judiska gravstenar - matzeva. Enbart få gator i stadsdelen Podgórze avdelades till gettot med 320 fastigheter, vanligtvis envåningshus. Innan gettot etablerades hade enbart 3 000 bott inom detta område. Nu blev det en plats för cirka 17 000. Det beräknades att det bara fanns 2 kvadratmeter per person. Krakóws getto var ett av de större judiska getton som upprättades av Nazityskland i Generalguvernementet. Gettot som hade som mest omkring 20 000 invånare existerade i två år, från mars 1941 till mars 1943 då det likviderades av nazisterna.
___________________________________________________________________________________
|
Mars 1941 - flytt till gettot
Den 3 mars 1941 skulle alla judar som lagligen bodde i Krakow flytta till det "judiska bostadsområdet" (läs gettot). De tyska ockupanterna skapade det i en del av Podgórze - kristna invånare i detta område var tvungna att lämna sina hem, verkstäder, butiker och bruksanläggningar. Beslutet var slutgiltigt. Flytten skulle äga rum den 20 mars 1941. De som inte följde beställningen hotades med tvångsförflyttning. Det var då familjen Preiss. mamma, pappa och tre barn flyttade till
120 km nordost om Krakow till Staszów, till Lolas farfar. Man ansåg att där fanns större chanser att överleva.
___________________________________________________________________________________
3. Mars 1941 - Mars 1943 Krakow getto och likvidation av gettot
Krakóws getto var ett av de större judiska getton som upprättades av Nazityskland i Generalguvernementet under andra världskriget. Gettot som hade som mest 20 000 invånare existerade i två år, från mars 1941 till mars 1943.
Roman Polańskis föräldrar deporterades från Kraków getto. Hans far överlevde koncentrationslägret Mauthausen, men hans mor dog i Auschwitz. Polański själv, då 10 år gammal flydde från Krakóws getto och överlevde kriget med hjälp av falsk identitet.
Den 13 och mars 1943 kom SS-trupper in i Krakówgetto. Judarna förflyttade till Płaszów-lägret eller deporterades till dödslägret Auschwitz där de mördades.
__________________________________________________________________________________
4. 1940-1942, Staszów.
Från Krakow lyckades samtliga i familjen Preiss ta sig till Staszów, 120 km från Kraków. Lolas farfar hade i Staszów en stor järnhandel och en intilliggande bostad. Staszów ansågs vara en av de platser i Polen som var "säkrare" för judar. Staden ligger i Kielce-distrikt i sydvästra Polen. År 1931 bestod det judiska samfundet av 4 800 personer - drygt hälften av stadens befolkning. Tyskarna ockuperade staden den 7–8 september 1939. Många judiska flyktingar flydde till Staszów från andra områden bl.a. från staden Chmielnik (där bodde bl.a. Jakub Sylmans familj Sylman och Frydmans. Judarna i Staszów stängdes in i gettot i juni 1942 medan gettot i Chmielnik skapades redan i April 1941.
___________________________________________________________________________________
5. November 1942, Staszów
Staden Staszów tömdes successivt på judar. Kvällen före Svarta söndagen, 8 november 1942, beordrade Obersturmfuehrer Schild alla judar att vara på torget klockan åtta på morgonen. En del judar från Staszów flydde under natten och gömde sig i skogarna i närheten. På morgonen den 8 november samlades cirka 5 000 judar på torget. I byn Niziny, 9 km från Staszów, grävdes en massgrav och där sköts ihjäl 740 judar från Staszów. Detta händelse var rätt så ovanlig för tyskarna, efter att dödslägren byggdes hade man slutat med "Holocaust by bullets" dvs arkebusering. Lolas bröder och föräldrar gömde sig och överlevde den Stora Aktionen i Staszów. Nu fanns det kvar i staden enbart de judar som arbetade för tyskarna i ett jordbrukskollektiv och i en liten verkstad som sydde tyska uniformer. Alla andra judar i Staszów var borta och i samhället bodde nu endast polacker. Lolas föräldrar och farföräldrar fick anställning i de ovannämnda verksamheterna. Lola och hennes bröder ansåg att det inte fanns chans att gömma sig längre. De anmälde sig då hos lokala polisen som frivilliga för att arbeta i Hasag. Alla syskon hamnade direkt i fångenskap och blev slavarbetare. Bröderna dog i fångenskapen. Lola Preiss fick aldrig återse sina föräldrar.
___________________________________________________________________________________
I november 1942 deporterades 6 000 judar från Staszów till Treblinka och Belzec utrotningsläger. Jakten på judar fortsatte till 10 januari 1943 då de sista återstående judarna i Staszów infångades och deporterades till Treblinka, där de mördades i gaskammare.
Det systematiska mördandet av Staszów judar började omedelbart efter att gettot bildades i juni 1942 och stora grupper av judar avrättades. En del judar som arbetade i fabriker kände som sydde tyska uniformer och arbetade för jordbruk i tysk regi kunde känna sig någorlunda säkra. En annan möjlighet var att frivilligt anmäla sig i Staszóws Judenrat eller hos polisen som frivillig att arbeta i de två Hasag ammunitionsfabriker i Skarzysko-Kamienna eller Hasag Kielce. Naturligtvis så handlade det om ett slavarbete.
Staszów är en stad i Polen, cirka 54 kilometer sydost om Kielce, och 120 km nordost om Krakow där Lolas familj bodde. Lolas farfar hade en stor järnhandel. På baksidan av affären var deras bostad. I bostaden fanns en jätteugn som dagens pizza ugnar. Där bakades många måltider där hölls maten varm före Shabbaten. Om en farlig situation uppstod, t.ex. om tyskar kom så kunde man kravla sig fram på magen (na brzuchu som Lola berättade) genom ugnen in i den för länge sedan stängda och låsta järnvägshandeln. Där skulle ingen leta. Fast om det skulle hända så fanns i en kamouflerad hörnaen lucka som ledde till källaren där man också skulle kunna gömma sig som steg två.
Där gömde sig hela familjen Preiss, länge. Staszów staden tömdes successivt på judar. Aktivt!
Kvällen före svarta söndagen (8 november 1942) beordrade Obersturmfuehrer Schild alla judar i stan att vara närvarande klockan åtta på morgonen. Den morgonen samlades cirka 5 000 på marknadsplatsen. Klockan 10 på morgonen startade människor marschen och så snart de gick in på Krakowska gatan, skedde det en massskytte. Staszow-judarnas marsch tog dem genom Szczucin och Stopnica till Belzec utrotningsläger. Endast 1 000 judar nådde Stopnica. I byn Niziny, 9 km (6 mi) från Staszów, grävdes en massgrav för offer och där sköts 740 judar från Staszów. Detta händelse var rätt så ovanlig för tyskarna efter att dödslägren byggdes har slutat med "Holocaust by bullets".
I november 1942 deporterades 6 000 judar från Staszów till Treblinka och Belzec utrotningsläger. Jakten på judar fortsatte till 10 januari 1943 då de sista återstående judarna i Staszów infångades och deporterades till Treblinka, där de mördades i gaskammare.
Lolas bröder och föräldrar gömde sig och överlevde den Stora Aktionen i Staszów.
Nu fanns det bara i Staszów enbart judar som arbetade för tyskarna i ett jordbrukskollektiv och en liten verkstad som sydde tyska uniformer. Alla andra judar i Staszów var borta och i samhället bodde nu enbart polacker (katoliker). Lolas föräldrar och farföräldrar fick anställning i de nämnda verksamheter. Lola och hennes bröder ansåg att det inte fanns en chans att gömma sig längre och anmälde sig hos lokala polisen som frivilliga för att arbeta i Hasag. Alla tre hamnade direkt i fångenskap och slavarbete. Lolas bröder dog i fångenskapen. Föräldrar har Lola aldrig återsett...
Lolas arbete i Hasag Kielce var inte så tung och hon klarade det bra. Hon berättade att när en tysk arbetsledare såg att hon var blek så ordnades extra mat till henne. När Hasag Kielce evakuerades hamnade Lola i Ravensbruck lägret. Också där fick hon arbeta i en ammunitionsfabrik. I Hasag Kielce träffade hon något äldre Chawa - Ewa Sylman. Hon blev på sätt och viss Chavas skyddsling i alla läger därefter och även under resan med Vita bussar till Sverige. Genom Chava träffade Lola sin blivande man Jakob Sylman som var Chavas kusin.
___________________________________________________________________________________
 |
6. November 1942 Kielce-Hasag
Efter den Stora Aktionen i Staszów fanns där enbart judar som arbetade för tyskarna i ett jordbrukskollektiv och en liten verkstad som sydde tyska uniformer. Alla andra judar i Staszów var borta och i samhället bodde nu enbart polacker. Lola och hennes bröder ansåg att det inte fanns en chans att gömma sig längre och anmälde sig hos lokala polisen som frivilliga för att arbeta i Hasag. Alla syskon hamnade direkt i fångenskap och slavarbete. Lolas bröder dog i fångenskapen. På bilden en förpackning av HASAG-tillverkad ammunition.
|
___________________________________________________________________________________
 |
| Jag frågade Lola hur hon kom till Sverige. Jag visste vilken dag hon kom till Malmö och visste således med vilken Vita busskonvoj hon lämnade Ravensbrück. Lola kom ihåg allt, resan med en Vit buss till Danmark några nätter där och vidare med buss och färja till Sverige. |
___________________________________________________________________________________
 |
26 mars 1945 Malmö
En av de absolut första Vita busstransporten som det hette "av svenska tyskgifta kvinnor" kom till Sverige med ett otal av Gestapomän. Det är dock inte bara "tyskgifta kvinnor" som kommer då åtföljs av sina män, nazister. Ingen av de gifta kvinnorna eller barnen hade ett svenskt medborgarskap.
___________________________________________________________________________________ |
7. Januari 1945, Kielce - Ravensbrück
När Röda armén närmade sig Kielce stängde Hasag sin fabrik där och kvinnorna förflyttades till lägret i Ravensbrück. Detta läger var nazisternas största koncentrationsläger avsedd enbart för kvinnor. Dit fördes kvinnor från hela Europa av olika anledningar. Ravensbrück var ett arbetsläger. Kvinnorna byggde vägar, lossade järnvägsvagnar, arbetade i jordbruket, på fabriker, både i och utanför lägret. I lägret fanns skrädderier, skomakeri, väveri och pälsverkstad. Siemens hade en jättestor fabrik, alldeles utanför grindarna till Ravensbrück, där man tillverkade finmekaniska delar till flygplan. Cirka 132 000 kvinnor och barn var inspärrade i Ravensbrück. Många av dem dog av undernäring, misshandel, avrättningar, sjukdomar på grund av grymma medicinska experiment. I slutet av 1944 byggde nazisterna en gaskammare i Ravensbrück där nära sextusen kvinnor mördades.
___________________________________________________________________________________
 |
8. 25 - 26 april 1945, Ravensbrück - Padborg
Lola Preiss berättade hur hon valdes till de sista transporterna: man valde bara unga och friska! Därför kom jag med.
Lola berättade att hon kom med den sista konvojen av Vita bussar som anlände till Ravensbrück den 25 april. Under en samling framför barackerna utropades Lola Preiss fångnummer. Lola steg åt sidan. Senare berättade hon att de fortsättningsvis var inte helt klara på vart de skulle. Mot friheten eller mot döden? Denna dag tog Vita buss konvojen 706 franska, belgiska, nederländska och även polska kvinnor från Ravensbrücklägret. Röda korsets konvoj bestod av danska ambulanser och lastbilar från internationella Röda Korset. Konvojen delade sig därefter i två delar. I Padborg, dit de båda konvojerna anlände den 26 april, fick Lola veta att den andra konvojen hade beskjutits av de allierades jägarflyg. Ett 10-tal dödades och ett tretiotal blev allvarligt skadade. Det slutgiltiga dödstalet blev 25 personer.
|
Jag frågade Lola hur hon kom till Sverige. Jag visste vilken dag hon kom till Malmö och visste således med vilken Vita busskonvoj hon lämnade Ravensbrück. Lola kom ihåg allt, resan med en Vit buss till Padborg i Danmark, några nätter där och vidare med buss och färja till Sverige. Det var den 28 april 1945 hon steg iland i Malmö. Jag var intresserad om vilka och hur de valdes till de sista transporterna. Det var då som kriget var så gått som slut och Himmler sägs ha sagt till Bernadotte den 24 april 1945: Ta vem som helst och hur många ni vill. Lola sa kort:
man valde bara unga och friska! Därför kom hon med.
Lola sa att hon kom med den sista konvojen av Vita bussar anlände till Ravensbrück den 25 april. Lola sa att de fortsättningsvis var inte helt klara på vart de skulle. Mot friheten eller mot döden? Denna dag i Ravensbrücklägret blev 706 franska, belgiska, nederländska och polska kvinnor lastade i en konvoj med danska ambulanser och lastbilar från internationella Röda Korset. Konvojen delade sig därefter i två delar. I Padborg dit de båda konvojerna anlände den 26 april fick Lola veta att den andra konvojen beskjutits av de allierades jägarflyg och ett 10-tal dödades och ett tretiotal blev allvarligt skadade. Det slutgiltiga dödstalet blev 25.
Samtidigt med den sista svenska busstransporten innan Tyskland kapitulerade hade ett tåg med 50 godsvagnar med nära 4 000 kvinnor avgått från Ravensbrück den 25 april. Tåget anlände till Lübeck den 29 april och tåget rullade vidare mot Padborg i Dannmark. På det sättet, under loppet av några dagar blev cirka 7 000 kvinnor transporterade från Ravensbrück till Danmark och därefter vidare till Sverige.
I Danmark låg den stora mottagarstationen i gränsstaden Padborg där många av fångarna fick mat och läkarhjälp innan vidare transport i Danmark till Köpenhamn. Resan till Sverige gick med färja från Köpenhamn till Malmö där Länsstyrelsen och Civilförsvaret tog över. Vid ankomst till Sverige passerade alla en karantän. Det var totalt 23 förläggningar, de flesta i Malmöhus län, med 11 000 sängplatser. Ambulerande hälsocentraler, i stort sett bemannade av norska och danska läkare och sjuksköterskor som själva hade flytt, tog hand om de före detta fångarna.
___________________________________________________________________________________
 |
9. 25 - 28 April 1945, Padborg - Malmö
De Vita bussarna anlände efter två dagar till gränsstaden Padborg, Danmark. Där låg den stora mottagarstationen i vilken många av fångarna fick mat, kläder och läkarhjälp innan vidare transport till Köpenhamn. Resan till Sverige gick med färja från Köpenhamn till Malmö där Länsstyrelsen och Civilförsvaret tog över. Vid ankomsten till Sverige passerade alla en karantän. Det var totalt 23 förläggningar, de flesta i Malmöhus län, med 11 000 sängplatser. Ambulerande hälsocentraler, i stort sett bemannade av norska och danska läkare och sjuksköterskor som själva hade flytt från kriget, tog hand om de före detta fångarna. Det var den 28 april 1945 som Lola Preiss steg iland i Malmö. Här den skrattande flickan i mitten av bilden.
_____________________________________________________________________
|
 |
10. Maj - juni 1945
Efter att ha stigit i land i Malmö och efter en tre veckors karantän i södra Sverige hade Lola Preiss kommit till en judisk familj i Gränna, vid Vättern. Därifrån, efter ett par veckor hade hon skickats vidare till lägret i Forsbacka. I Forsbacka lägret fanns ett slags kontor med flera anställda judiska män och kvinnor. En av de, Uri, en israelisk shaliach, ett slags sändebud, försökte hjälpa Lola att lokalisera eller egentligen ta reda på eventuella överlevande från Lolas familj, t.ex. hennes föräldrar, syskon eller kusiner. Lola Preiss, andra från höger sittande på marken. |
_________________________________________________________________
Ben-Gurion in Forsbacka - september 1946
Flera sionistiska ledare kom under 1945-1946 till Sverige. Här fanns de unga judar som kunde bygga upp Eretz Israel. Bl.a. så kom Ben-Gurion som besökte också ett antal DP-läger i Europa. Vid den tidpunkten så har de flesta av 70 flickor att Forsbacka bestämt sig att resa till Eretz Israel. Jag vet inte ännu om de 70 flickorna åkte till Gävle eller om det var Forsbackas egen ateljéfotograf som tog deras passfoto för de väntande främlingspass som byttes före avfärden mot polska pass. Faktum är att fotografen blev förtjust i den 18 åriga Lola och gjorde stora förstoringar av bilden som han gav till henne. Bilden hamnade på en anslagstavla och det var där som Ben-Gurion stannade till förtjust i fotot.
_______________________________________________________________________
 |
11. Våren - Sommaren 1946 Forsbacka
De flesta av de 70 flickor i Forsbacka bestämde sig att resa till Eretz Israel (Brittiska Mandatet Palestina). Även Lola Preiss ansökte om ett främlingspass. Det var 21 augusti 1946. I ansökan till Polismyndigheten stod det att hon bodde på Forsbacka Internatskola (nära Gävle) och hade ett väntande arbete i Borås textilfabrik med arvode på 48 kr i veckan. Enligt polisdata var Lola 153 cm, hårfärgen var ljusbrun och ögon var bruna. Hennes näsa var rak och ansikte oval.
|
_____________________________________________________________________
När hon ansökte (21 augusti 1946) till främlingspasset var hon på Forsbacka Internatskola (nära Gävle) och hade ett väntande arbete i Borås textilfabrik för 48 kr / vecka.
Enligt polisdata var Lola 153 cm, hårfärgen var ljusbrun och hennes ögon var bruna. Hennes näsa var rak och hennes ansikte var oval.
I Lola Preiss ankomstansökan undertecknad i Lund. visumansökan, från 4 maj 1945 (innan WWII slutade) finns det en officiell stämpel Rödakorsflykting - Röda korsets flykting. Hennes adress är Klosterskolan, Solberga.
 |
12. 1946 Forsbacka
De flesta av de 70 flickor i Forsbacka bestämde sig att resa till Eretz Israel, dåvarande Brittiska Mandatet Palestina. Alla skulle skaffa sig ett passfoto. Det är dock oklart om de 70 flickorna åkte till fotografen i Gävle eller om det var Forsbackas egen ateljéfotograf som tog deras passfoton för de sökta främlingspassen. Faktum är att fotografen blev förtjust i den 18 år gamla Lola och gjorde stora förstoringar av passbilden som han gav till henne. Bilden hamnade på en anslagstavlan i lägret och det var där som David Ben-Gurion, Israels första premiärminister, stannade till, förtjust i fotot. |
Efter en två veckors karantän har Lola Preiss mellanlandat till en judisk familj i Gränna vid Vättern. Därifrån, efter ett par veckor har hon skickats vidare till Forsbacka. I Forsbacka fanns ett slags kontor med flera anställda judiska män och kvinnor. En av de, Uri, en israelisk shaliach försökte hjälpa Lola att lokalisera eller egentligen ta reda på eventuella överlevande från Lolas familj, t.ex. hennes föräldrar eller kusiner. Många andra flickor gjorde inte det, de visste exakt att hela deras familjer blev mördade. Vid ett tillfälle har man valt tre flickor som fick resa till Stockholm. Det var de yngre flickorna, bland de fanns Lola. Efter en lång tågresa kom de till Stockholm. Det var en judisk familj med två egna flickor som ville ta hand om flyktingflickan Lola. Lola fick bra kontakt och kände mkt värme från flickornas mor. Samtidigt så kände hon hur döttrarna harmades över sin mammas uppmärksamhet över nykomlingen. Lola kunde nog stanna där men hon längtade till Forsbacka och sina vänner där och skolan som skulle börja på hösten 1945.
Det finns också information som familjen Traugott, (känd för att stödja ekonomiskt judiska flyktingar) som bodde på Karlaplan 3A och tidigare bl.a. finansierade båten Julius som förde år 1944 danska judar till Sverige.
______________________________________________________________________
______________________________________________________________________
 |
| Sommar 1946. De från Förintelsens överlevande pojkarna från Furudal-lägret vilka i januari 1947 reste tillsammans med flickorna från Forsbacka, Lidingö, m.fl. med S/S båten till Eretz Israel. På bilden den första från vänster, nedersta raden är Jakub Sylman som blev senare Lola Preiss pojkvän och senare man. |
 |
Sommar 1946. De från Förintelsens överlevande pojkarna från Furudal-lägret vilka i januari 1947reste tillsammans med flickorna från Forsbacka, Lidingö, m.fl. med S/S båten till Eretz Israel.
Den andre från höger på nedre bilden är Jakub Sylman som blev senare Lola Preiss pojkvän och senare man. |
13. Hösten 1946.
De från Förintelsens överlevande ungdomarna, flickorna från Forsbackalägret och pojkarna från Furudal-lägret. På bilden i den nedersta raden, är Lola den tredje från vänster och Jakub Sylman, hennes pojkvän och senare man, är den andra från höger. I januari 1947 reste de tillsammans med fartyget S/S Ulua till Eretz Israel, dåvarande Brittiska Mandatet Palestina.
___________________________________________________________________________________
14. 24 januari 1947, Trelleborg hamn
Samtidigt som S/S Ulua anlöpte till Trelleborgs hamn kom Förintelsens Överlevande som ville åka till Eretz Israel dåvarande Brittiska Mandatet Palestina. De kom till Trelleborg med både bussar och med ett chartrat tåg från Gävle. SJ vagnar rullades in i hamnområdet precis vid kajen där S/S Ulua låg. De som skulle med S/S Ulua var huvudsakligen judar som Sverige tog emot genom UNRRA aktionen, Vita båtar, och från Ravensbrück med Vita bussar strax innan.
___________________________________________________________________________________
15. Februari 1947 ,Medelhavet
Förintelsens Överlevande ombord på S/S Ulua på väg till Eretz Israel dåvarande Brittiska Mandatet Palestina. Fotot taget troligen under resan genom Medelhavet.
___________________________________________________________________________________
16. 28 februari 1947, S/S Haim Arlozorov, tidigare S/S Ulua utanför Haifa
Förintelsens Överlevande ombord på S/S Haim Arlozorov. Nära den israeliska kusten tog ner Hondurasflaggan och hissade den israeliska med Magen David dvs med den blåa David stjärnan. Två brittiska minsvepare och ett antal jägare följde de överlevandes båt i flera timmar och närmade sig S/S Arlosorov från aktern. De lyckades att sätta ombord två officerare och tio brittiska marinsoldater. När britterna kom ombord försökte de att ta sig fram mot bryggan. Judarna, bl.a. Lola Preiss pojkvän, Jakob Sylman med flera från Furudal-lägret satte motstånd och pressade samtliga marinsoldater in i vattnet och tillfångatog de återstående. HMS Chieftan och en polisbåt från Haifa plockade samtliga från vattnet.
___________________________________________________________________________________
17. 28 februari 1947 S/S Haim Arlozorov (tid. S/S Ulua) vid Bat Galim i Haifa.
En brittisk jagare lyckades borda Haim Arlozorov och skickade 18 marinsoldater ombord. Britterna hade skarpladdade vapen och sköt varningsskott i luften. Under allt detta närmade sig Haim Arlozorov stranden och 14 överlevande hoppade överbord och började simma mot stranden men de fångades av britterna. Därefter så grundstötte man avsiktligt fartyget mittemot Bat-Galim-stranden. Slutstriden ombord varade i cirka tre timmar. Cirka 30 judar och 12 brittiska soldater skadades.
___________________________________________________________________________________
18. 28 februari 1947, Haifa hamnen
Förintelsens överlevande som tillfångatogs på fartyget S/S Haim Arlozorov överförs i Haifa hamnen till ett brittiskt fängelsefartyg för deportation till ett fångläger på Cypern. Kränkta överlevande visar missnöje med behandlingen. En del av de sårade i strid med britterna fördes ironiskt nog i boskapsvagnar till Atlit lägret.
 |
19. 28 februari 1947, Haifa hamnen - Atlit läger
De flest av Förintelsens överlevande som tillfångatogs på fartyget S/S Haim Arlozorov överfördes i Haifa hamnen till ett brittiskt fängelsefartyg för deportation till ett fångläger på Cypern. En del av de sårade i strid med britterna fördes ironiskt nog i boskapsvagnar till Atlit lägret. Fotot taget vid ett annat tillfälle.
|
20. 1947-1948, Cypern läger nr. 66
De från Förintelsens överlevande ungdomarna, flickorna från Forsbacka och pojkarna från Furudal vilka i januari 1947 lämnade Sverige för att bygga upp landet Israel. Lola Preiss och Jakob Sylman är markerade på fotot.
____________________________________________________
 |
20. 1948-1948, Israel
De från Förintelsens överlevande ungdomarna, Lola Preiss från Kraków och Jakob Sylman från Chmielnik i Polen.
De träffades i Forsbackalägret 1946. De kom 1948 från det brittiska interneringslägret på Cypern och gifte sig i Israel. På fotot syns Lola Preiss och Jakob Sylman i den israeliska arméns, IDF:s uniform.
|
_______________________________
Inrese/utresekortet av en av Lidingöflickorna som alla lämnade Lidingö och Sverige för Israel
Sökanden som tillhör den kontingent om 600 judar, vilka genom försorg av Jewish Refugees Welfare Society beretts möjlighet att emigrera till Kuba under oktober månad 1946, hat fått följande instämplat i sitt pass.
"Oförhindrad utresa före den 31/10 1946. Berättigar ej till utfående av ransoneringskort."
Tidigare för sökanden eventuellt utfärdad legitimationshandling ej infordrad.
Stockholm i oktober
K Önner
1948 -1953
När Lola Preiss och Jakob Sylman anlände till Israel från lägret på Cypern anslöt de sig till kollektivet i Kibbutzen Dovrat som låg i närheten av Ein Harod kibbutzen där Janusz Korczak bodde när han besökte Eretz Israel. Den 8 November 1949 gifte sig Lola och Jakob Sylman. Jakob Sylman blev inkallad och tjänstgjorde i den israeliska armén i två år och slutade som officer.
Jakob Sylman livshistoria påminner om många av de överlevande. Han tillhörde en monogeneration. Monogeneration var oftast de ända överlevande utan syskon eller föräldrar. Den ända släktingen Jakob Sylman hade var faktiskt systern Terna och kusinen Ewa, Chawa Sylman som kom samtidigt med Lola Preiss till Sverige. Jakob Sylman flydde i en lastbåt 1945 från Polen tillsammans systern Tema Frydman, hennes man Icek Frydman och deras dottern Hanna Friedman.
De anlände olagligt med en lastbåt från Gdynia till Trelleborg den 21 januari 1946 tillsammans med två Frydmans, Terna - hans syster och hans svåger Icek. I Polen arbetade han som lastbilschaufför och bodde med Frydmans i Kielce.
Jakob Sylmans far Leib och mamma Rosa levde inte! De sökte politisk asyl. Svenska myndigheter ville skicka tillbaka dem, men den 29 januari fick han och Frydmans ett tillstånd att stanna i Sverige och skickades från Hässleholm där Jakon Sylmans syster bodde till Kummelnäslägret (Värmdö nära Stockholm). Därefter förflyttades han till Furudal-lägret nära Gävle. I Forsbackaskola i närheten arbetade hans kusin Chawa Sylman. Det var genom Chawa som Jakob träffade Lola Preiss. De blev ett par som levde ihop i 60 år tills Jakob gick bort i Kanada.
Beskrivning av JS by Sw Police
164 cm, brunt hår, gröna ögon, ovalt ansikte och rak näsa.
Vi vet från bilderna att han var i Furudal lägret nära Gävle och lämnade Sverige på SS Ulua den 24 januari 1946.
Jag kommer att försöka senare att hitta mer data från Furudal.
