Cargo från Leningrad - Ленингрaд till Novosibirsk Новосиби́рск - 1944

Min Ciocias story som gjorde mig sömnlös i flera nätter i hennes lägenhet på Manhattan. Det handlar om några få dagar i hennes över 90-års långa liv.

Belägringen av Leningrad var en del i den nazityska offensiven mot Sovjetunionen i samband med Operation Barbarossa under andra världskriget och varade i cirka 900 dagar; från 8 september 1941 till 27 januari 1944. Belägringen anses ha börjat när tyska trupper den 8 september skar av de sista vägarna in till Leningrad (dagens Sankt Petersburg) och kom att bli en av de mest förödande belägringarna i världshistorien i termer av stupade och döda p.g.a. hunger och epidemier.

Vid den nazityska offensiven mot Sovjetunionen befann sig Ciocia, då i tonåren i sin hemstad Równe. Hennes far förstod direkt faran och såg till att Ciocia och hennes mor sattes på en lastbil som körde österut. Pappan skulle följa efter de strax....

Ciocia och hennes mor förflyttades, liksom den rysk-tyska fronten ständigt österut, Till sist hamnade de i den tredje största staden i Sovjet, Novosibirsk i Sibirien. Där kändes det "ruskigt långt" ifrån kriget och fronten.

Ciocia började studera arkitektur. Hennes mamma jobbade som pianolärare. Sommaren 1944 då motoffensiven mot tyskarna avancerade snabbt gjorde alla på bättre tankar. Stora ryska städer befriades på löpande band och Röda Armén har hunnit in i Polen.

Då kom det en förfrågan till studentkåren om volontärer som skulle åka med en flodbåt uppför Ob-floden och ta upp vid en av mindre stad längs floden en grupp föräldralösa barn från ett barnhem i Leningrad. De skulle komma dit med tåg.

Ciocia fick på båten en lyxig hytt med fönster och låg på natten och tänkte ut olika spel som hon skulle angagera de föräldralösa barn med. Det var en underbar dag dagen därpå. Båten la till i hamnen och det återstod väntat. Tåget skulle komma först på kvällen. Studenter satt på däck och diskuterade mottagandet, valde sånger lekar mm.

Det var en varm juli kväll. Så kom tåget. Volontärer på land började röra sig. Dörrarna till vagnarna öppnades. Ciocia liksom de andra i gruppen blev tysta, förstenade. Ciocia sa till mig det var inte barn, det var "ett cargo"! Flertalet barn bars upp på båten. Det var inte tal om lekar och sånger. Båten la ut.

Getto i Warszawa

Studenterna började med att ordna ett fältsjukhus i båtens matsal. Madrasser lades på borden. Ingen av studenter hade någon skolning i sjukvård. De bytte på barnens omslag så gott de kunde. Natten blev en kort sådan. Studenterna efter schocken att se och ta emot "cargo" var över. Ciocia sa att barnen såg ut som de nakna döda barn från Warszawas getto som fördes till de stora gravarna. Men det var en jämförelse hon kunde göra nu, Sommaren 1944 kände hon inte till vad häde i Warszawas- och andra getton, vad hände i koncentrations- och utrotningslägren.

Leningrad 1942, barn på sjukhus. Leningrad befriades först i slutet av januari 1944.

Det är nästan 4000 km mellan Leningrad och Novosibirsak. En resa med tåg tog troligen 4-5 dagar om inte längre. Transporter mot fronten hade då företräde! Från Leningrad det är 650 km till Moskva och mellan Moskva och Novosibirsk är järnvägsavståndet 3333 km.

Transsibiriska järnvägen (Транссибирская магистраль, Transsibirskaja magistral) går genom Ryssland från Moskva till Vladivostok. Den byggdes mellan 1891 och 1916 och är världens näst längsta järnväg med sina nästan 9 300 kilometer. Bron över floden Ob byggdes 1898, och den lilla staden Novonikolajevsk som grundats 1883 förvandlades till ett stort sibiriskt centrum, Novosibirsk. 

Efter en hel natt och dag färd la båten till ett litet samhället. Barnen hämtades med hästdragna vagnar. Studenter gick bredvid. Efter några kilometer kom de fram till ett skogsomgivet hus. Barnhemmets föreståndarinna stelnade till vid åsynen av de halvdöda barnen. Studenter fick stanna över natten. Deras uppgift var fullbordad.

Nästa dag gick de tillbaka till den lila hamnen vid Ob floden. Resan tillbaka var inte ordnad på något sätt. De väntade några dagar. Sedan kom en prom fylld med salt som skulle till Novosibirsk men det är en annan historia. Precis som den då hon året därpå åkte till sin hemstad Równe och där fanns inte hennes far eller någon annan släkting. Kvar var deras hus....

Först efter en dag efter att jag har hört och läst hennes berättelse så sa Ciocia fort När vi väntade på båten för att ta oss tillbaka så fick vi höra att föreståndarinnan på barnhemmet tog sitt liv.

Ob flodens vatten flyter.


Mina tankar efteråt. Barnen måste ha sett ännu mera utmärglade vid Leningrads befrielse, Deras resa till Novosibirsk ägde rum 6 månade senare!

What will Swedish Press Ombudsman and Swedish Press Council do about "Singing Korczak on "die Himmelstrasse" on his way to the gas chamber in the death camp Treblinka" as published by DN

I just wrote to the Swedish Press Ombudsman and Swedish Press Council about

"Singing Korczak (on die Himmelstrasse) on his way to the gas chamber in the death camp Treblinka" - a false story in Dagens Nyheter by Elisabeth Åsbrink that affects me and many others.


In the next sentence Elisabeth Åsbrink writes: Korczak was born in 1878 in a family of proud Polish nationalists, who neither followed Jewish faith or tradition,

Nationalism and patriotism both show the relationship of an individual towards his or her nation. The two are often confused and frequently believed to mean the same thing. However, Elisabeth Åsbrink should know that there is a vast difference between nationalism and patriotism. George Orwell said that nationalism is ‘the worst enemy of peace’. According to him, nationalism is a feeling that one’s country is superior to another in all respects, while patriotism is merely a feeling of admiration for a way of life.  Both Korczak parents were born Jewish, died as Jewish and were buried Jewish at Jewish cemetery in Warszawa. They followed all the Jewish traditions. In Korczaks Orphanage Dom Sierot, all the Jewish traditions were followed. There was also a special room for them who wanted to pray.

I asked Åsbrink wherefrom she got all the inaccurate informations and she gave me the link to a page of University of Minnesota. However, I found there following. Janusz Korczak was born in Warsaw. His birthname was Hersz Goldszmit, but they all called him Henryk. The family was Jewish. His parents did not practice their religion; they considered themselves liberated Jews as well as Polish patriots. 



The Press Ombudsman (PO) and the Press Council (PON) are independent self-disciplinary bodies which deals with complaints about the editorial content of newspapers, magazines and their websites. The complainant must be personally affected (i e identified in some way) by the publicity and the complaint should be made in three month time from the publicity. Companies, government authorities and organizations can also file complaints. The remedy for such institutional complaints is the right to reply or the right of a correction.



From the article above:

Janusz Korczak, en man som gick sjungande in genom de 7,5 centimeter tjocka trädörrarna till sin död i en av Treblinkas gaskammare, fast han hade kunnat fly. Och hans tankar lägger grunden till barns rättigheter, så som de formuleras i FN:s barnkonvention, vars grund lades på dagen för 26 år sedan.

Korczak föddes 1878 i en familj av stolta polska nationalister, som varken följde judisk tro eller tradition,

Google Translate
Janusz Korczak, a man who went singing through the 7.5 centimeter thick wooden doors to his death in the gas chambers of Treblinka camp, though he had been able to escape. And his thoughts lay the foundation for children's rights, as expressed in the UN Convention, which was founded the day 26 years ago.

Korczak was born in 1878 in a family of proud Polish nationalists, who neither followed Jewish faith or tradition,

Janusz Korczak - Barnkonventionen - anmälan till Allmänhetens Pressombudsman (PO)

För en vecka sedan, den 20 november 2015, publicerade Dagens Nyheter Elisabeth Åsbrinks artikel om Janusz Korczak.

Inget ändrades i artikeln trots att jag bad både Åsbrink och DN om det. Därför skrev jag nyss en anmälan till Allmänhetens Pressombudsman (PO) och avslutade med:
Tacksam om PO kan se till att texten redigeras med tanke på framtiden! DNs falska påståenden skall inte vara en källa till framtida skämt av typen "Kolla vad glad var Janusz Korczak och barnen när de gick längs "Himmelstraße" (Vägen till himlen)".
.
Man vet att från järnvägsvagnarna dirigerades de ankomna till avklädningsbarackerna. En för kvinnor en för män. Invalider m.fl. togs hand i en sk lassarett. Efter avklädning föstes de nakna männen och kvinnorna genom "der Schlauch" ("slangen"), en small passage med ett högt taggtrådsstängsel. Observera "föstes nakna", de föstes skräckslagna! Ingen sjöng! Hela min familj föstes den här vägen till gaskammaren. Att beskriva att någon marscherade och sjöng är hån mot mig och hela det judiska folket. 375 000 judar från Warszawa mördades där, 920 000 sammanlagt.

Anmälan till PO

Janusz Korczaks var min fars bäste vän. Vänskapen "ärvde" jag efter honom och är personligen involverad i saker som berör Honom (Korczak), hans liv och gärning (bl.a. Barnkonvention/Deklaration).

Först såg jag med glädje att DN uppmärksammade Barnkonventionen och Janusz Korczak gm en artikel i DN.
http://www.dn.se/arkiv/dn-kultur/elisabeth-asbrink-var-syn-pa-barn-ar-en-matare-for

Tyvärr, innehåller artikeln flera grava fel och måste ändras. Jag bad om det Elisabeth Å ett flertal gången, först gm ett privat mail och därefter på hennes FB-sida där hon gjorde reklam för sin artikel.

Jag påpekade huvudsakligen fem saker (fast det finns fler).

I. Elisabeth Åsbrink (EÅ) nämner bl.a. Barnkonventionen i samband med Korczak men nämner ej att Korczak var bland de som undertecknade den första Barnkonvention/Deklarationen i Geneve på 20-talet. Se min blogg och pkt. VI.
http://jimbaotoday.blogspot.se/2012/11/korczak-och-fn-konventionen-om-barn.html

II. EÅ skriver vidare att Korczaks familj var polska nationalister - de var kanske polska patrioter.... se nedan

III. EÅ hävdar att Korczak växte i ett hem utan judiska traditioner. Fel igen. Hans familj (liksom min) var inte religiösa men firade judiska helger, föräldrarna gifte sig i synagogan och ligger begravda på en judisk begravningsplats. I det judiska barnhemmet Dom Sierot fanns ett bönrum och Korczak kämpade f att liknande skulle införas i det kristna daghemmet Nasz Dom vars föreståndare, Maryna Falska, var ateist.
Korczak föddes i en familj av stolta polska nationalister, som varken följde judisk tro eller tradition, skriver DN

IV. DNs och EÅ värsta övertramp är dock att införa ny absurd legend om Korczak som sjunger på väg till gaskammare i Treblinka. jag har varit i kontakt med 2 personer förutom min far och mor som beskrev Korczaks sista timmar.
Du finner mera info i min blog, se nedan
http://jimbaotoday.blogspot.se/2012/06/korczak-sista-resans-nast-sista-etapp.html
Janusz Korczak, en man som gick sjungande in genom de 7,5 centimeter tjocka trädörrarna till sin död i en av Treblinkas gaskammare, skriver DN.

V. Hans pedagogiska system är felaktigt beskrivet. Då barnen bestämde inte över sin vardag, Korczak gjorde det och livet styrdes mha lagar skrivna av Korczak vilka exekverades av barnen.
Till omvärldens förvåning inrättade Korczak ett parlament där barnen själva bestämde över sin vardag, och en kamratdomstol där vuxna och barn dömdes på samma villkor och lagtexten främst bestod av förlåtelseparagrafer, skriver DN.

VI. Artikeln beställdes av DN med tanke på årsdagen av Barnkonventionen men Åsbrink nämner ej ens att Korczak var bland de som undertecknade den första Barnkonvention/Deklarationen i Geneve på 20-talet. När andra världskriget bröt ut åberopade Korczak den 3§ i Geneve Deklarationen att man skulle se till att hjälpa barn. Något som är så aktuellt i den svenska flyktingspolitiken.
http://jimbaotoday.blogspot.se/2014/08/genewa-warszawa-janusz-korczak.html

Jag förstår inte att Elisabeth Åsbrink som är så duktig författare har kunnat åstadkomma ett sådant hafsverk.

Bronek från Gęsia reporter för Janusz Korczaktidning Lilla Revyn - Mały Przegląd

Janusz Korczak startade år 1926 en veckotidning Lilla Revyn - Mały Przegląd.
Nu hade en av hans unga reportrar (nu i 90 minus åldern) hört av sig till mig genom sin brorson (bilden ovan). Han ville läsa sina artiklar som han publicerade i tidningen 1938-1939. Artiklarna var undertecknade,
Bronek från Gęsia (gatan).
.
Jag hänvisade honom till det polska digitala arkivet som heter polona och hoppas att han hittar artiklarna. 

Bronek från Gęsia var min "Holocaust uncle" under de 17 år jag bodde i Polen. Jag visste inte, tills nu att han var Mały Przegląds reporter!
Nu har han att bläddra bland de 80-tal tidningar som är aktuella för hans del, dvs utgivna under 1938-1939.

Sista numret av Korczaks tidning med utgivningsdatum den 1 september 1939. Samma dag utbröt Andra världskriget.

Korczaks tidning med utgivningsdatum år 1937. Listan över korrespondenterna.

Inte ett enda hus av Gęsiagatan finns kvar!

Inte ett enda hus av Gęsiagatan finns kvar! (vy mot Nalewki (gatan). Hus från höger är Gęsiagatan nr. 11 (hörnhus med Zamenhofgatan), därefter 9...Från vänster Gęsia 16/18, Gęsia 14. Längst bort, i mitten av gatan syns huset i hörnan av Nalewki och Franciszkańska.

Gęsiagatan år 1941 - Warszawa getto (vy mot Nalewki (gatan). 

Korczak - I z takich bzdur tworzy się nowa legenda - "Littera scripta manet" czyli "Napisane listy pozostają".

Mój ojciec czytając poprzednie "pseudo-dzieła o Korczaku" czyli fałszywki napisał:

   Uznać wszakże trzeba to niezaprzeczalne prawo pisarzy: fakty stają się dla nich inspiracją twórczego zamysłu. Fikcja literacka nie przekreśla utworu, mimo że u kogoś wywołuje zdziwienie czy wręcz niesmak. 

   Daleko większe natomiast wymagania stawiam komentatorom życia i dzieła Starego Doktora. Chyba mamy prawo żądać od nich pełnej odpowiedzialności, zwłaszcza za drukowane słowo, bo  ich relacje i racje, przekazywane są współczesności, młodemu pokoleniu i potomnym 

 Littera scripta manet  Napisane listy pozostają

Artykuł - fałszywka w szwedzkiej gazecie Dagens Nyheter napisany przez Elisabeth Åsbrink. Sporo błędów, za dużo, wg, mnie!

M.in. 

"Rodzice Korczaka byli polskimi nacjonalistami..."

"Korczak nie przestrzegał żydowskich tradycji..." i 

"Poszedł śpiewając do komory gazowej w Treblince która miała drewniane drzwi o grubości 7.5 cm....", itp. itd.