Min Ciocias story som gjorde mig sömnlös i flera nätter i hennes lägenhet på Manhattan. Det handlar om några få dagar i hennes över 90-års långa liv.
Belägringen av Leningrad var en del i den nazityska offensiven mot Sovjetunionen i samband med Operation Barbarossa under andra världskriget och varade i cirka 900 dagar; från 8 september 1941 till 27 januari 1944. Belägringen anses ha börjat när tyska trupper den 8 september skar av de sista vägarna in till Leningrad (dagens Sankt Petersburg) och kom att bli en av de mest förödande belägringarna i världshistorien i termer av stupade och döda p.g.a. hunger och epidemier.
Vid den nazityska offensiven mot Sovjetunionen befann sig Ciocia, då i tonåren i sin hemstad Równe. Hennes far förstod direkt faran och såg till att Ciocia och hennes mor sattes på en lastbil som körde österut. Pappan skulle följa efter de strax....
Ciocia och hennes mor förflyttades, liksom den rysk-tyska fronten ständigt österut, Till sist hamnade de i den tredje största staden i Sovjet, Novosibirsk i Sibirien. Där kändes det "ruskigt långt" ifrån kriget och fronten.
Ciocia började studera arkitektur. Hennes mamma jobbade som pianolärare. Sommaren 1944 då motoffensiven mot tyskarna avancerade snabbt gjorde alla på bättre tankar. Stora ryska städer befriades på löpande band och Röda Armén har hunnit in i Polen.
Då kom det en förfrågan till studentkåren om volontärer som skulle åka med en flodbåt uppför Ob-floden och ta upp vid en av mindre stad längs floden en grupp föräldralösa barn från ett barnhem i Leningrad. De skulle komma dit med tåg.
Ciocia fick på båten en lyxig hytt med fönster och låg på natten och tänkte ut olika spel som hon skulle angagera de föräldralösa barn med. Det var en underbar dag dagen därpå. Båten la till i hamnen och det återstod väntat. Tåget skulle komma först på kvällen. Studenter satt på däck och diskuterade mottagandet, valde sånger lekar mm.
Det var en varm juli kväll. Så kom tåget. Volontärer på land började röra sig. Dörrarna till vagnarna öppnades. Ciocia liksom de andra i gruppen blev tysta, förstenade. Ciocia sa till mig det var inte barn, det var "ett cargo"! Flertalet barn bars upp på båten. Det var inte tal om lekar och sånger. Båten la ut.
Studenterna började med att ordna ett fältsjukhus i båtens matsal. Madrasser lades på borden. Ingen av studenter hade någon skolning i sjukvård. De bytte på barnens omslag så gott de kunde. Natten blev en kort sådan. Studenterna efter schocken att se och ta emot "cargo" var över. Ciocia sa att barnen såg ut som de nakna döda barn från Warszawas getto som fördes till de stora gravarna. Men det var en jämförelse hon kunde göra nu, Sommaren 1944 kände hon inte till vad häde i Warszawas- och andra getton, vad hände i koncentrations- och utrotningslägren.
Ciocia och hennes mor förflyttades, liksom den rysk-tyska fronten ständigt österut, Till sist hamnade de i den tredje största staden i Sovjet, Novosibirsk i Sibirien. Där kändes det "ruskigt långt" ifrån kriget och fronten.
Ciocia började studera arkitektur. Hennes mamma jobbade som pianolärare. Sommaren 1944 då motoffensiven mot tyskarna avancerade snabbt gjorde alla på bättre tankar. Stora ryska städer befriades på löpande band och Röda Armén har hunnit in i Polen.
Då kom det en förfrågan till studentkåren om volontärer som skulle åka med en flodbåt uppför Ob-floden och ta upp vid en av mindre stad längs floden en grupp föräldralösa barn från ett barnhem i Leningrad. De skulle komma dit med tåg.
Ciocia fick på båten en lyxig hytt med fönster och låg på natten och tänkte ut olika spel som hon skulle angagera de föräldralösa barn med. Det var en underbar dag dagen därpå. Båten la till i hamnen och det återstod väntat. Tåget skulle komma först på kvällen. Studenter satt på däck och diskuterade mottagandet, valde sånger lekar mm.
Det var en varm juli kväll. Så kom tåget. Volontärer på land började röra sig. Dörrarna till vagnarna öppnades. Ciocia liksom de andra i gruppen blev tysta, förstenade. Ciocia sa till mig det var inte barn, det var "ett cargo"! Flertalet barn bars upp på båten. Det var inte tal om lekar och sånger. Båten la ut.
 |
| Getto i Warszawa |
Studenterna började med att ordna ett fältsjukhus i båtens matsal. Madrasser lades på borden. Ingen av studenter hade någon skolning i sjukvård. De bytte på barnens omslag så gott de kunde. Natten blev en kort sådan. Studenterna efter schocken att se och ta emot "cargo" var över. Ciocia sa att barnen såg ut som de nakna döda barn från Warszawas getto som fördes till de stora gravarna. Men det var en jämförelse hon kunde göra nu, Sommaren 1944 kände hon inte till vad häde i Warszawas- och andra getton, vad hände i koncentrations- och utrotningslägren.
 |
 |
| Leningrad 1942, barn på sjukhus. Leningrad befriades först i slutet av januari 1944. |
 |
Det är nästan 4000 km mellan Leningrad och Novosibirsak. En resa med tåg tog troligen 4-5 dagar om inte längre. Transporter mot fronten hade då företräde! Från Leningrad det är 650 km till Moskva och mellan Moskva och Novosibirsk är järnvägsavståndet 3333 km.
|
 |
Transsibiriska järnvägen (Транссибирская магистраль, Transsibirskaja magistral) går genom Ryssland från Moskva till Vladivostok. Den byggdes mellan 1891 och 1916 och är världens näst längsta järnväg med sina nästan 9 300 kilometer. Bron över floden Ob byggdes 1898, och den lilla staden Novonikolajevsk som grundats 1883 förvandlades till ett stort sibiriskt centrum, Novosibirsk.
|
Efter en hel natt och dag färd la båten till ett litet samhället. Barnen hämtades med hästdragna vagnar. Studenter gick bredvid. Efter några kilometer kom de fram till ett skogsomgivet hus. Barnhemmets föreståndarinna stelnade till vid åsynen av de halvdöda barnen. Studenter fick stanna över natten. Deras uppgift var fullbordad.
Nästa dag gick de tillbaka till den lila hamnen vid Ob floden. Resan tillbaka var inte ordnad på något sätt. De väntade några dagar. Sedan kom en prom fylld med salt som skulle till Novosibirsk men det är en annan historia. Precis som den då hon året därpå åkte till sin hemstad Równe och där fanns inte hennes far eller någon annan släkting. Kvar var deras hus....
Först efter en dag efter att jag har hört och läst hennes berättelse så sa Ciocia fort När vi väntade på båten för att ta oss tillbaka så fick vi höra att föreståndarinnan på barnhemmet tog sitt liv.
Ob flodens vatten flyter.
Mina tankar efteråt. Barnen måste ha sett ännu mera utmärglade vid Leningrads befrielse, Deras resa till Novosibirsk ägde rum 6 månade senare!
Nästa dag gick de tillbaka till den lila hamnen vid Ob floden. Resan tillbaka var inte ordnad på något sätt. De väntade några dagar. Sedan kom en prom fylld med salt som skulle till Novosibirsk men det är en annan historia. Precis som den då hon året därpå åkte till sin hemstad Równe och där fanns inte hennes far eller någon annan släkting. Kvar var deras hus....
Först efter en dag efter att jag har hört och läst hennes berättelse så sa Ciocia fort När vi väntade på båten för att ta oss tillbaka så fick vi höra att föreståndarinnan på barnhemmet tog sitt liv.
Ob flodens vatten flyter.
Mina tankar efteråt. Barnen måste ha sett ännu mera utmärglade vid Leningrads befrielse, Deras resa till Novosibirsk ägde rum 6 månade senare!
