Saturday, May 28, 2022

German minesweepers were escorting UNRRAs White Boats - Old information found in the acts of the Royal Naval Board of Logistics and of the Naval Staff. Kinderheim children from Bergen-Belsen onboard of the last White Boat transport from the Germany.

Many messages sent through the Swedish Marine Radio were classified as secret signal messages
Many messages sent through the Swedish Marine Radio were classified as secret signal messages - see Hemlig red stamp on the top of the signal message. Here is the report about the German minesweepers moving South.






The White Boat mission by UNRRA has passed through history rather unnoticed, also among the Jews. That is most probably due to the heavy Swedish propaganda that wanted to make Mr. Bernadotte from the Swedish Red Cross was the only person that was responsible for all the actions of taking the Jews to Sweden at the end of World War II. Actually, most of the Jews arrived in Sweden with UNRRAs White boat action and by two trains that arrived from Germany to Padborg in Denmark. Few Jews, approximately 1 500 arrived in Sweden by action known later as White buses.


 its reception by British forces in Luebeck, and escort by German minesweepers as well as other items. My main sources for my book The Liberated 1945 - White Boat Mission from Bergen-Belsen to Sweden have been different Swedish archives. In this paper, the documents from the archives of the Royal Naval Board of Logistics and of the Naval Staff from the Swedish War Archive or State Archive were supplemented by the documents from the other archives, a.o. Arolsen Archives and archives of the Swedish Holocaust Memorial Association. 



Thursday, May 26, 2022

Man kan lätt följa barnens väg från Kinderheim i barack 211 i Bergen-Belsen till Sverige genom att läsa Signalmeddelanden och övrigt korrespondens i Kungl Marinforvaltningens arkiv - Krigsarkivet. Ni har dynamit i händerna"..

En del av signalmeddelanden till Marinstaben som handlar om de Vita Båtarna har hemligstämplats.



Ett av de första signalmeddelanderna som skickats genom radiotelefonen på M/S Karskär. Chefen för Swedish Transit Hospital, dr. Arnoldson informerar om de ambulanståg som anlände den 23 och 24 juni från Bergen-Belsen. Man får reda på tågets kapacitet, drygt 450 liggande samt att Swedish Transit Hospital disponerade öve 900 sängplatser. Signalmeddelandet har sänts från M/S Karskär, som lämnade Trelleborg redan den 22 juni med minsvepareskort. De övriga fyra Vita Båtar avgick på eftermiddagen den 23 juni, eskorterade av tre tyska minsvepare från basen i Kiel.

Efter ankomsten till Lübeck blev de svenska fartygen liggande ett antal dagar för att montera bullerutrustningen, ett skydd mot akustiska minor. I de två lastfartygen där de överlevande placerades i lastutrymmen förde utrustningen en jätte oväsen som de överlevande uppfattade som en riktig plåga. Utrustningen hörs i den inspelning som Manne Berggren gör när han går runt på M/S Rönnskär med sin mikrofon och ställer frågor till sjukvårdspersonalen och de före detta koncentrationslägerfångarna.

Bland handlingar och korrespondens i Kungl Marinforvaltningens (Skeppsbyggnadsavdelningens) arkiv finns sparade "Signalmeddelanden" i den omfattande signaltrafiken mellan de berörda fartygen och Marinstabens operationsavdelnings sjöfartsdetalj. Bland Signalmeddelanden finns det mesta av intresset när det gäller de Vita Båtarnas aktion i UNRRAs regi.

Man får t.ex. veta att ångfartyget Vita Båten S/S Kastelholm liksom HMS Prins Carl var koleldade och det behövdes kolpråmar med 60 ton kol på olika platser och vid olika tidpunkter för att hålla det fartyget igång.

En viktig information, ny för mig, var att flera kvinnor (namngivna) ingick i den svenska badplutonen.

I signalmeddelanden finns även uppgifter om tiderna för embarkering och debarkering av patienter samt antalet sittande och liggande patienter som direkt återspeglar patienternas medicinska status. Av de insignalerade uppgifterna framgår en stadig minskning av antalet liggande patienter och ökning av de sittande under UNRRA-operationens gång.

Signalmeddelande från den 21 juli 1945. Det handlar till stor del om Kinderheim barn och Kinderheim mödrar. Datumet den 21 juli sammanfaller med datumet då den brittiske läkaren Robert Collis besökte Lübeck ch dr. Arnoldson, chefen för Swedish Transit Hospital. Robert Collis som var chef för barnavården på Bergen-Belsen sjukhuset framförde att det fanns 75 sjuka barn samt 95 barn som skulle åtföljas av 26 sjuka mödrar samt 20 friska. Utländskvårdpersonel som nämns är en brittisk sjuksköterska och holländsk kvinna Han som var med dr. Collis från starten av barnkliniken i Bergen-Belsen.

Fortsättning på meddelandet ovan att personalen efter att ha avslutat arbete 



Man kan räkna ut antal transporterade patienter, ur de insignalerade uppgifterna. Här blir resultat av de blir den första turen från Lübeck till Sverige 1 232 personer. Inga barn fanns bland de först transporterade. Vita Båten M/S Kronprinsessan Ingrid lämnade Lübeck den 27 juni med hela 449 personer medan HMS Prins Carl skulle lämna Lübeck den 29 juni 180. Systerbåtarna M/S Karskär och Rönnskär skulle tillsammans ta ombord 368 medan båten till Stockholm, S/S Kastelholm skulle ta 235. Det var troligen kapaciteten på ambulanstransporterna mellan Transit sjukhuset i Cambrai kaserner och fartygen som var flaskhalsen vid embarkeringen.




Logbok - HMS Prins Carl. En sida över fartygets manöver under Söndagen den 24 juni 1945. Vid 20-tiden förtöjer HMS Prins Carl i Wallhafen, hamnen som ligger mitt i Lübeck.


Slutrapport till Chefen för Marinstaben som skrevs av fartygschefen på HMS Prins Carl, kapten Edvinsson.


Signaltrafiken visar, vid sidan om positionsangivelser och uppgift på antal patienter, på närmast rutinmässiga önskemål från de deltagande fartygen om smärre reparationer, kolning när det gäller ångfartygen Prins Carl och Kastelholm, förrådskomplettering, beställd mat samt personalförstärkningar eller byte av enstaka besättningsmedlemmar. De tidigare hemligstämplade signalmeddelanden omfattade ofta de tyska minsveparna som under Vita Båt missionen användes för att eskortera de deltagande fartygen.

Man kan som kommandör Sune Birke* gjorde, räkna ut antal transporterade patienter, ur de insignalerade uppgifterna, blir resultatet styvt 9 300. Jag har också fått liknande siffra då jag multiplicerade antalet avgångar per båt med deras kapacitet som var mellan 200-450 personer beroende på båttyp- Största kapaciteten hade Vita Båten M/S Kronprinsessan Ingrid som var ett danskt bil- och passagerarfärja där en förläggning på bildäck ordnades som medgav ytterligare 156 liggande patienter. Denna siffra överensstämmer i stort med den som chefen för Lübeck detachment, major dr. Arnoldsson redovisar, nämligen 9 273 så stämmer det väll med de högsta numren på Inresekorten. När jag studerade ankomster av de judiska barnen så var det lägsta Lübeck L-nummer on DP-2 så kallat L-nummer L:27 och det högsta 9516. Flera med nummer över 10 000 har också påträffats. Man måste dock komma ihåg att inte alla som har registrerats i Lübeck har kommit iväg. Fler dog redan på sjukhuset i Lübeck.

Båten S/S Kastelholm som hade kapacitet på 230 personer gjorde tre resor till Stockholm och två kortare till Malmö. Bl.a. den sista resan för UNRRA den 25 juli då bl.a Kinderheim barnen transporterades. 

Antalet transporterade patienter enligt de insignalerade uppgifterna var vid den första turen från Lübeck till Sverige totalt 1 232 personer. Inga barn fanns bland de först transporterade. Vita Båten M/S Kronprinsessan Ingrid lämnade Lübeck den 27 juni med hela 449 personer medan HMS Prins Carl skulle lämna Lübeck den 29 juni 180. Systerbåtarna M/S Karskär och Rönnskär skulle tillsammans ta ombord 368 medan båten till Stockholm, S/S Kastelholm skulle ta 235. Det var troligen kapaciteten på ambulanstransporterna mellan Transit sjukhuset i Cambrai kaserner och fartygen som var flaskhalsen vid embarkeringen.

När man sitter ett antal timmar och läser igenom gulnade signalmeddelanden och gamla skrivelser vill man gärna få fram en bild av människorna bakom texterna. Bakom de torra siffror i Signalmeddelandena och i fartygslistor med cirka 50 namn per sida. Bakom varje nan på fartygslistorna som gjordes iordning i Lübeck gömmer sig en fullständig historia och människoöden under den mörka tiden som heter på engelska Holocaust och fick den svenska benämningen Förintelsen.

Siffror i Signalmeddelanden när det gäller antalet transporterade kan jämföras med de slutliga siffror och antalet namn vid varje transport som brukade sammanräknas på första sidan av passagerarlistorna. Passagerarlistorna innehåller förutom namn även kön och medborgarskapet för de transporterade. Även det ovannämnda L-nummer, Lübecknummret för finns angivet varje person. Lübecknummret finns även inskrivet i de DP-2 kort som varje UNRRA registrerad person hade med sig. Om man studerar informationen där så får man fram stora delar av händelseförloppet under Förintelsen.

Som det nämndes i Signalmeddelandet gällande UNRRAs Vita Båt S/S Kastelholm från den 25 juli 1945 finns alla passagerare fördelade till sittande och liggande. Sittande och liggande avsåg egentligen deras hälsotillstånd då även de sittande fick en sovplats vid de längre överfarterna.

Det totala antalet Liggande på S/S Kastelholm var denna dag 56 och var fördelade enligt nedan:

  • Män - 3 st
  • Kvinnor - 16 st
  • Barn under 2 år - 3 st
  • Barn 2-7 år - 7 st
  • Barn 7-10 år - 8 st
  • Gossar över 10 år - 13 st
  • Flickor över 10 år 13 st

Det totala antalet Sittande på S/S Kastelholm var denna dag 145 och var fördelade enligt nedan:

  • Män - 20 st
  • Kvinnor - 32 st
  • Barn under 2 år - 26 st
  • Barn 2-7 år - 19 st
  • Barn 7-10 år - 14 st
  • Gossar över 10 år - 7 st
  • Flickor över 10 år - 27 st
Sittande vårdare (från Bergen-Belsen sjukhuset) 5 st.

Bland nedanstående dokumenten  så finns det en pojke Sewek Goldhersz och Ryszard Rosenblatt som reser med sina mödrar. Seweks mamma heter Bela, född Rafalowicz. Ryszards mor Bina-Malka är också född Rafalowicz. Mödrarna är systrar och Ryszard och Sevek är kusiner. Deras namn hittar man på en annan lista, en tysk sådan från december 1944 som handlar om deras deportation i boskapsvagnar från gettot i Piotrków Trybunalski i Polen till koncentrationslägret Ravensbrück.
Om man studerar noggrant de tyska, brittiska och svenska dokument så finner man bl.a. följande. Familjen Rosenblatt har vid deportationen från Piotrków Trybunalski Gettot i december 1944 delats. Bina-Malka Rosenblatt f. Rafalowicz sattes med den ena sonen, Ryszard satts i boskapsvagnen i ett tåg som skulle till koncentrationslägret Ravensbrück. Samtidigt sattes hennes man Rosenblatt Moszek tillsammans med den andra sonen, Józef på tåget till koncentrationslägret Buchenwald.  Rosenblat Moszek dog/mördades den 13 mars 1945 i Buchenwald. Innan dess har sonen Józef skickats tillsammans med en grupp barn från Ravensbrück till Bergen-Belsen. Där återförenades han med sin mor och brodern Ryszard. Pojkarna var 9 och 12 år gamla vid krigslutet.

Siffror i Signalmeddelanden kan jämföras när det gäller antalet transporterade med siffror och antalet namn vid varje Vita Båts överfart som brukade sammanräknas på första sidan av passagerarlistorna. Passagerarlistorna innehåller förutom namn även kön och medborgarskapet för de transporterade. Även det ovannämnda L-nummer, Lübecknummret för varje person finns angivet. Lübecknummret finns även inskrivet i de DP-2 kort som varje UNRRA registrerad person hade med sig. Om man studerar informationen där så får man fram stora delar av händelseförloppet under Förintelsen.


En tysk lista från december 1944 över de från Piotrków Getto deporterade kvinnorna och barnen som skulle till koncentrationslägret Ravensbrück. Ett flertal av nam finns även bland de överlevande vilka med UNRRAs Vita Båtar kom till Sverige den 26 juli 1945.  Om man studerar noggrant de tyska, brittiska och svenska dokument så finner man bl.a. följande: Familjen Rosenblatt har vid deportationen från Piotrków Trybunalski Gettot i december 1944 delats. Bina-Malka Rosenblatt f. Rafalowicz sattes med den ena sonen, Ryszard satts i boskapsvagnen i ett tåg som skulle till koncentrationslägret Ravensbrück. Samtidigt sattes hennes man Rosenblatt Moszek tillsammans med den andra sonen, Józef på tåget till koncentrationslägret Buchenwald.  

En tysk lista från december 1944 över de från Piotrków Getto deporterade männen och barnen som skulle till koncentrationslägret Buchenwald. Ett flertal av nam finn även bland de överlevande vilka med UNRRAs Vita Båtar kom till Sverige den 26 juli 1945.  Om man studerar noggrant de tyska, brittiska och svenska dokument så finner man bl.a. följande: Familjen Rosenblatt har vid deportationen från Piotrków Trybunalski Gettot i december 1944 delats. Bina-Malka Rosenblatt f. Rafalowicz sattes med den ena sonen, Ryszard satts i boskapsvagnen i ett tåg som skulle till koncentrationslägret Ravensbrück. Samtidigt sattes hennes man Rosenblatt Moszek tillsammans med den andra sonen, Józef på tåget till koncentrationslägret Buchenwald.  

Kortet från KL Buchenwald. Kortet tillhörde Goldhersz Herszlik, pappa till Sewek Goldhersz. Markeringen på två platser på kortet, en med datumet 13 mars 1945 användes för att markera fångarnas död.

När jag studerade ankomsten av de judiska barnen så var det lägsta Lübeck L-nummer on DP-2 så kallat L-nummer L: 0027 och det högsta L:9516. Flera med nummer över 10 000 har också påträffats. I de flesta fallen har de som avreste med de första UNRRA-transporterna till Sverige haft de lägsta nummer medan de sista, de högsta. 







Registreringskorten från KL Buchenwald. Kortet högst upp tillhörde Henechowicz Symcha, pappa till Henechowicz Jidel Symcha sköts till döds i Buchenwald. Det har skett efter att Jidel separerades från honom och sändes till Bergen-Belsen.

Registreringskort från KL Buchenwald. Kortet tillhörde Henechowicz Jidel. Datumet 3 december 1944 anger registrerering i KL Buchenwald  och därefter den 5 januari 1945 då Jidel separerades från sin far och skickades med en grupp av andra barn och ungdomar till KL Bergen-Belsen.


Förkortningar i texten i Signalmeddelanden
CM - Chefen för marinen
FC - Fartygschef
KMF - Kungl Marinförvaltningen
MF - Kungl Marinförvaltningen
PrC - HMS Prins Carl
RN - Royal Navy (brittiska flottan)
SHAEF - Supreme Headquarter Allied European Forces
UNRRA - The United Nations Relief and Rehabilitation Administration

* Birke Sune. De vita skeppen - en svensk humanitär operation 1945. Forum Navale, 58, s.9-38, 2002.
** Fredh, Terje W: Vita fartyg med röda kors, Lysekil 1998 (eget förlag, Fredh)

Wednesday, May 25, 2022

Majmånad 1945 - Bergen-Belsen - DP-1 kort och Field Medical Cards.

 



Field Medical Card tillhörande Polgar Margit. Hon hade i juli 1945 transporterats till Stockholm med UNRRAs Vita Båtar. Hon dog strax efter ankomsten till Sverige 25 år gammal.


I slutet av maj 1945 var de flesta fd fångar i Bergen-Belsen flyttade från det gamla lägerområdet till Bergen-Belsen sjukhuset som administrerades av den brittiska armén.
Det fanns en särskild barnavdelning där barnen som fanns i barack nummer 211 i lägret, placerades. Bland de fanns bröderna Milstein (Milsztajn) vilka senare kom med UNRRAs Vita Båtar till Sverige. Brödernas ålder framgår av deras Field Medical Card.
Foto: SHMA-arkiv

SHMA - Swedish Holocaust Memorial Association.

Monday, May 23, 2022

Piotr Korczak - Nazwisko Korczak nadawano po wojnie dzieciom które nie znały ani swojego prawdziwego imienia ani nazwiska! - One of my heros: Rózka Korczak.

Piotr (Shalom) Korczak - Nazwisko Korczak nadawano dzieciom które nie znały ani swojego prawdziwego imienia ani nazwiska!


Piotr Korczak - Nazwisko Korczak nadawano dzieciom które nie znały ani swojego prawdziwego imienia ani nazwiska. Na zdjeciu ma 6-7 lat. Które to dziecko? Trudno rozpoznac!

Lena Küchler we Francji przed wyjazdem do Izraela. Czy Piotr Korczak jest na tej fotografi? Które to dziecko? Trudno rozpoznac!


Na tej stronie internetowej Missing Identity jest informacja o Piotrze Korczaku.Ta strona to dla ludzi którzy nic albo bardzo mało wiedza o swojej przeszłosci. Jest na niej troche nieprawdziewej informacji, np. że Lena Kichler znalazła małego "Piotrka" w warszawskim getcie jesienią 1942 roku, czyli po tak zwanej Wielkiej Akcji i wyszmuglowała jego i czwórkę innych dzieci z getta w workach na ziemniaki. Reszta informacji jest jednak poprawna no i to najważniejsze że Piotr (Szalom) Korczak nic nie pamięta i nic nie wie o swojej przeszłosci.

Piotr Korczak - Nazwisko Korczak nadawano dzieciom które nie znały ani swojego prawdziwego imienia ani nazwiska. Tutaj apel na stronie Missing Identity dla ludzi którzy nic albo bardzo mało wiedza o swojej przeszłosci.


Nazwisko: Nieznane, po wojnie KORCZAK 
Imię i nazwisko: nieznany, w czasie wojny Piotr (?) 
Data urodzenia: 1940-1941 
Miejsce urodzenia: Getto Warszawskie, Warszawa, Polska 
Imię ojca: nieznane 
Imię matki: Nieznane 

HISTORIA PIOTRA  Lena Kichler znalazła małego "Piotrka" w warszawskim getcie jesienią 1942 roku, czyli po tak zwanej Wielkiej Akcji. Wyszmuglowała jego i czwórkę innych dzieci z getta w workach na ziemniaki. 
Następnie Lena Kichler zaaranżowała umieszczenie dzieci w sierocińcu klasztornym księdza Baudouina w Warszawie. Później (być może po Powstaniu Warszawskim w sierpniu 1944 r.) dzieci z tego sierocińca zostały ewakuowane z Warszawy do sierocińca przy klasztorze Bublai pod Zakopanem. Tutaj Lena Kichler odkupiła Piotra i czwórkę innych dzieci, w przeddzień wyjazdu jej sierocińca, z Zakopanego w marcu 1946 r. Dzieci zostały następnie przewiezione przez Pragę, Czechosłowację do Francji. We Francji dzieci przebywały trzy miesiące w Combault, a następnie trzy lata w Belville pod Paryżem. Piotr wyemigrował do Izraela w 1949 roku wraz z innymi dziećmi. Imię Piotr może, ale nie musi być jego prawdziwym imieniem. Nazwisko Korczak prawdopodobnie nie jest jego prawdziwym imieniem. A więc oto mały chłopiec z getta warszawskiego, urodzony około 1941 roku. Mieszka w Izraelu (2022).

MOŻESZ NAM POMÓC? Spójrz na jego twarz! Czy widzisz podobieństwo rodzinne?

Zobacz inny wpis na temat Leny Kichler i Pogromu w Zakopanem w 1946 roku.

Piotr NN / Warszawa, Poland / Zakopane. Poland

petroSurname: Unknown, after the war KORCZAK
Name: Unknown, during the war Piotr (?)
Birth Date: 1940-1941
Birth Place: Ghetto Warsaw, Warszawa, Poland
Father’s Name: Unknown
Mother’s Name: Unknown
PIOTR’S STORY
Lena Kichler found little Piotr in the Warsaw Ghetto in the autumn of 1942.
She smuggled him and four other children out of the ghetto in potato sacks.
She arranged for the children to be placed in the orphanage of the cloister of Father Baudouin in Warszawa.

Later ( possibly in August 1944) the children in this orphanage were evacuated from Warszawa to the orphanage of the Bublai cloister near Zakopane.
Here Lena Kichler redeemed Piotr and four other children, on the eve of the departure of her orphanage,
from Zakopane in March 1946. The children were then brought through Prague, Czechoslovakia to France. In France, the children stayed three months at Combault and then three years in Belville near Paris. Piotr immigrated to Israel in 1949 together with the other children. He lives in northern Israel.

The name Piotr might or might not his real name.

The name Korczak is probably not his real name.

So here we have a little boy from Ghetto Warsaw, born around 1941.

CAN YOU HELP US?
Look at his face! Do you see a family resemblance?


Inni z nazwiskiem Korczak. Najbardziej znana jest Rózka Korczak.


Tutaj trzecia od prawej stoi Rózka Korczak. Urodziła się w 1921 roku w Polsce, a do „ruchu” dołączyła wraz z wybuchem II wojny światowej. Działała w Ha-Szomer ha-Zair i objęła kierownictwo Zjednoczonej Organizacji Partyzanckiej, szmuglując broń do wileńskiego getta i pomagając Żydom w ucieczce. Była jednym z ostatnich bojowników, którzy opuścili getto we wrześniu 1943 r., niosąc na plecach archiwum ruchu. Po wyzwoleniu Wilna Korczak wyemigrowała do Palestyny. Prowadziła w Izrael Moreshet, instytut powołany do badania i publikacji literatury na temat Holokaustu.

Here, third from the right stands Rózka Korczak. She was born in 1921 in Poland and joined the “movement” upon the outbreak of World War II. She was active in Ha-Shomer ha-Za’ir and took leadership in the United Partisan Organization, smuggling weapons into the Vilna Ghetto and helping Jews escape. She was among the last of the fighters to leave the ghetto in September 1943, carrying the movement’s archives on her back. After Vilna was liberated, Korczak immigrated to Palestine and integrated into kibbutz life. She ran Moreshet, an institute established to engage in research and publication of literature and Holocaust scholarship.



"Korczak" którzy przybyli do Izraela po wojnie. Piotr - Shalom Korczak arrived in Israel in March 1949 with the group of Lena Kichler children that fled Zakopane, Poland after the pogrom in 1946. He lives in northern Israel (2022).


Actually, there were numerous "Korczaks" who arrived in Israel but numerous of them were adults. Among the children listed above, there were the following:
Three Korczak: Icek (29/3/1948), Mordchai (18/8/1948) and Zipora (14/5/1946).
Three Korczaki: Twice Icek from Cyprus on 5/2/1949 and Kopel on Negba from France 11/3/1949 which may be of interest... and one Korczash: Mordechai 15/3/1947. All of them were born after WWII. Of course, the name Korczak was carried both by the Poles and the Jews. Janusz Korczak was the pseudonim of Henryk (Hersz) Goldszmit.

Piotr - Szalom Korczak przybył do Izraela w marcu 1949 r. na statku Kedemah wraz z grupą dzieci Leny Kichler, które uciekły z Zakopanego po pogromie w 1946 r. Mieszka w północnym Izraelu (2022 r.).
Piotr - Shalom Korczak arrived in Israel in March 1949 with the group of Lena Kichler children that fled Zakopane, Poland after the pogrom in 1946. He lives in northern Israel (2022).


Not all the descriptions above about Piotr Korczak taken from the internet marked with yellow are correct. The documents from the Israeli archive are correct and well-translated.

Sunday, May 22, 2022

Zgodnie z zasadami pedagogiki Janusza Korczaka - O losach Hani Fiszgrund z Naszego Domu na Bielanach która w Zakopanem, w sierocincu prowadzonym zgodnie z zasadami pedagogiki Janusza Korczaka przeżyła progrom okolicznych górali.

Zakopane tekst listu do rodziców który napisal Janek Machauf po pogromie w Rabce. Sierociniec zlikwidowano 28 sierpnia 1945 r. Niektórzy z podopiecznych, tak jak Janek, wrócili do swych rodziców, część dzieci wysłano do domów dziecka w Otwocku i Bielsku. Te najbardziej chore i bez opiekunów trafiły do sierocińca w Zakopanem.



Zakopane - Leśny Gród gdzie Lena Kichler zorganizowała sierociniec i dokąd przewieziono dzieci żydowskie z Rabki po trzecim pogromie w sierpniu 1945. Na zdjeciu pierwsza z lewej Hania Fiszgrund ukrywana przez 2 lata w Naszym Domu na Bielanach.



Zakopane - Leśny Gród gdzie Lena Kichler zorganizowała sierociniec i dokąd przewieziono dzieci żydowskie z Rabki po trzecim pogromie w sierpniu 1945. Na zdjeciu Hania Fiszgrund która była ukrywana w czasie wojny przez 2 lata w Naszym Domu na Bielanach. 

Zakopane - Leśny Gród gdzie Lena Kichler zorganizowała sierociniec i dokąd przewieziono dzieci żydowskie z Rabki po trzecim pogromie w sierpniu 1945. Na zdjeciu Hania Fiszgrund która była ukrywana w czasie wojny przez 2 lata w Naszym Domu na Bielanach. 


Leśny Gród w Zakopanem



Leśny Gród w Zakopanem

Zakopane

Leśny Gród w Zakopanem

Zakopane. Neli - Stasia Szpajzer (po prawej) i Janka Warszawska po lewej).

Leśny Gród w Zakopanem

Zakopane tekst listu do rodziców który napisal Janek Machauf po pogromie w Rabce. Sierociniec zlikwidowano 28 sierpnia 1945 r. Niektórzy z podopiecznych, tak jak Janek, wrócili do swych rodziców, część dzieci wysłano do domów dziecka w Otwocku i Bielsku. Te najbardziej chore i bez opiekunów trafiły do sierocińca w Zakopanem.

Faktycznym przywódcą był ksiądz Józef Hojoł, wspierany przez profesora Edmunda Chodaka, polonistę, autora przedwojennego elementarza. W 2011 r. w rabczańskim kościele św. Marii Magdaleny umieszczono tablicę upamiętniającą działalność ks. Hojoła. Napis pod plakietką wzywa "Młodzież polską do naśladowania działalności ks. Hojoła".......

Pogrom zorganizowali uczniowie i nauczyciele Prywatnego Gimnazjum Sanatoryjnego Męskiego doktora Jana Wieczorkowskiego gdzie zaraz po wznowieniu działalności szkoły, w lutym 1945 r., zaczęła w niej działać komórka Ruchu Oporu Armii Krajowej, której dowódcą był Jan Stachura "Adam". Uczniowie gimnazjum należący do tej organizacji skupieni byli w kilkunastoosobowej drużynie harcerskiej. 

Faktycznym przywódcą był ksiądz Józef Hojoł, wspierany przez profesora Edmunda Chodaka, polonistę, autora przedwojennego elementarza. Napis pod plakietką wzywa "Młodzież polską do naśladowania działalności ks. Hojoła". Ks. Hojoł po napadzie pisał: nie szkodzi, jeżeli skupiska żydowskie przepędzi się, byleby wypadków nie było (.), ja pochwalałem te czyny. O jego współudziale w organizowaniu ataków na żydowskie dzieci nie wspomniano.

Pogrom w Rabce był jednym z wielu, które miały miejsce w Polsce zarówno przed, podczas jak i po wojnie.
Czechoslowacja - Praga

Żydowskie dzieci ocalone z Holokaustu przed autobusem - po napadach na wille w Rabce, kiedy zapadła decyzja o wyjeździe w Polski. Dzieci i Lena Kichler przyjechały do Izraela w 1949 roku. Zdjecie zrobione w Pradze czeskiej.

FRANCJA
Francja

Francja

Francja


W drodze do Izraela. Lena i dzieci w sierocincu w Bellevue Meudon, Francja. Po prawej Nina and Elzbietka a miedzy nimi Dziunia Ciper. Po lewej Chana - Janka Mandelbaum. 1947 rok.


W drodze do Izraela. List Leny Kichler do przyjaciólki do Polski z Bellevue Meudon, Francja. 

W drodze do Izraela. Lena i dzieci w sierocincu w Bellevue Meudon, Francja. 


IZRAEL
Dzieci z Zakopanego w kibucu Kvutzat Shiller. Kibuc zbudowany przez akademików ze Lwowa.Children, Holocaust survivors from Zakopane in Poland, who came to Israel and were absorbed into kibbutz Kvutzat Shiller..

Młodzież i dzieci, ocalałe z Holokaustu z Zakopanego w Polsce, które przybyły do Izraela i zostały przyjęte przez kibuc Kvutzat Shiller. Na zdjęciu: Janka Mandelbaum - Berliner; Tuvia - Tomek Wróbelski (po prawej, w pasiastej koszuli); Menachem Kleinman (za Tuwią). Wszyscy byli w domu dziecka w Zakopanem prowadzonym przez Lenę Kichler - Silberman.Youngsters, Holocaust survivors from Zakopane in Poland, who came to Israel and were absorbed into kibbutz Kvutzat Shiller. In the photo: Janka Mandelbaum - Berliner; Tuvia - Tomek Wrobelski (on the right, in the striped shirt); Menachem Kleinman (behind Tuvia). They had been in a children's home in Zakopane directed by Lena Kuechler - Silberman.

Youngsters, Holocaust survivors from Zakopane in Poland, who came to Israel and were absorbed into kibbutz Kvutzat Shiller.



Note:
Lena Kuechler - Silberman (in English- language publications: Lena Kuchler) was born in January 1910 in Wieliczka near Krakow. She attended a Hebrew - language gymnasia (academic secondary school) and graduated in Philosophy at the university in Krakow, majoring in Psychology and Education. Before the war, she was a teacher in a Jewish school in Bielsko and also taught in a teacher training seminary.
During the war, with an assumed "Aryan" identity, she rescued orphans from the Warsaw ghetto and placed them in a Catholic institution. After the war, she gathered sick and orphaned Jewish children ages 3 to 15, initially in cooperation with the Central Jewish Committee in Krakow, and established a residential facility, school, and sanatorium for them in Zakopane and Rabka. These facilities operated in the spirit of Janusz Korczak's legacy.
In March 1946 she succeeded in getting her charges and staff out of Poland awash with antisemitism. They eventually reached France via Czechoslovakia, and from France emigrated to Israel in early 1949. The children went to Kvutzat Shiller and were adopted there.
Lena Kuechler – Silberman relocated to Tel Aviv, studied psychology in a seminary for kindergarten and schoolteachers, worked as an educational Superintendent, and later set up an educational psychology services center in Givatayim for
kindergartens and schools. She retired in 1972, and in 1987 died at age 77.Lena Kuechler – Silberman wrote and published five books. In 1948 her book, "Mayne Kinder" (Yiddish: My Children) was published in Paris. "Meah Yeladim Sheli (Hebrew: My Hundred Children) was first published in 1959 by Yad Vashem and Kiryat Sefer. "Anu Ma'ashimim" (Hebrew: We Accuse) was published in 1961 by Sifriat Poalim. "Ha – Meah la – Gvulotam" (Hebrew: The Hundred [Will Return] to their Borders) was published in 1969 and "Beit Imi" (Hebrew: My Mother's House) in 1985, both by Schocken.
Her books have been translated into numerous languages and published in multiple editions. She received various awards for her educational activity and literary work.








Lena Kichler widząc na ulicach Krakowa bezdomne żebrzące sieroty żydowskie, wpadła na pomysł że za pieniądze, które docierały do zrujnowanej Polski i ocalałych z Holokaustu Żydów z Ameryki, kupi wille na Podhalu, m.in. w Rabce i w Zakopanem i tam zawiezie sieroty ocalałe z Zagłady. Postanowiła się nimi opiekować zgodnie z zasadami pedagogiki Janusza Korczaka. Oczywiście, podobnie jak w Domu Sierot jak i Naszym Domu na Bielanach miały dzieci własne, "prywatne" szafki. 

Pomysł utworzenia sanatorium dla żydowskich dzieci w Rabce nie cieszył się szczególnym entuzjazmem ani lokalnych władz (również wojskowych i milicji) ani znanej z antysemityzmu lokalnej społeczności. Ostatecznie po różnych perturbacjach otworzono sanatorium/internat w trzech willach: Stasin, Juras i Niemen* gdzie umieszczono 116 dzieci. Z Krakowa do Rabki dzieci pojechały ciężarówkami. W Rabce czekały na dzieci nie tylko jedzenie w ilości, jakiej nigdy wcześniej nie widziały, czy normalne łóżka, ale też własne ubrania, buty, pościel... Były problemy, żeby zapisać dzieci do szkoły.

Rabka ruszyła już w czerwcu, a Leśny Gród w Zakopanem 11 lipca 1945 r.

Pogrom w Rabce zaczął się w sierpniu, właściwie to były trzy pogromy, trzy napady na żydowskie dzieci. Ten pierwszy to dzień po pogromie w Krakowie 11 sierpnia 1945 r. W Krakowie, podobnie jak w 1946 roku w Kielcach ktoś rozpuścił plotkę, że Żydzi w Kazimierzu porwali chrześcijańskie dziecko, by dokonać rytualnego mordu. W Kazimierzu plądrowano mieszkania, synagogę Kupa, pobito wielu ludzi. I zastrzelono 56-letnią Różę Berger. Strzałem przez drzwi.

12 sierpnia 1945 roku zaatakowano żydowski sierociniec w Rabce po raz pierwszy. Tam w trzech willach przebywało wtedy 96 dzieci. W nocy wrzucono granat do willi Niemen. Decyzja o zamknięciu sanatorium w Rabce zapadła krótko po trzeciej napaści.

Dzieci z Rabki zawieziono do Zakopanego, gdzie w Leśnym Grodzie** Lena Kichler zorganizowała równolegle z Rabką drugi sierociniec.
Również w Zakopanem, w Leśnym Grodzie do napadu doszło w nocy z 28 na 29 sierpnia, czyli już po wyjeździe dzieci z Rabki. Po atakach na sierocińce najpierw w Rabce, a potem w Zakopanem, za którymi stał Ogień, dzieci nie mogły czuć się bezpiecznie na Podhalu. 

Po dalszych szykanach w Zakopanem 18 marca 1946 roku wyruszyła Lena Kichler dzieci (bylo ich 75) do Czechosłowacji, nie uprzedzając o swojej decyzji Komitetu Żydowskiego w Krakowie. To jej ostatni zapisek z Polski:
Piszę o godz. 2-giej w nocy po bardzo ciężko przepracowanym dniu, dlatego będę się skracać. Wyjeżdżam prawie że z wszystkimi moimi dziećmi i personelem za granicę. Wyjeżdżamy wszyscy legalnie w warunkach nawet dla najmłodszych dzieci doskonałych. Nie widzę warunków bezpieczeństwa dla dzieci ani w Zakopanem, ani w innej miejscowości, zaś uważam, że po tym piekle, które przeszły, nie mamy prawa narażać je i walczyć ich kosztem o demokrację. Dlatego wywożę je w bezpieczne miejsce, gdzie będą miały ten sam dom, w tym samym składzie dzieci i personelu w warunkach pełnej swobody i bezpieczeństwa. (…) Zdaję sobie sprawę, że Komitet nie może im teraz zapewnić warunków swobodnego rozwoju, zaś uważam, że to jest najważniejszym prawem wolnego człowiek.

Lena Kichler z dziećmi przez Czechosłowację dotarła do Francji a następnie, na początku 1949 roku dotarła do Izraela. Hania Fiszgrund (Gdalewicz) przyjechała do Izraela 20 lat pózniej. Mieszka w Tel-Avivie.

* W Rabce w willach Stasin i Niemen sa obecnie Domy Pracy Twórczej należące do
Uniwersytetu Jagiellońskiego.
** W Zakopanem w willi Leśny Gród jest dziś Szkoła Podstawowa nr 5, która nosi imię Janusza Korczaka.
*** Zdjęcia w wiekszości z Archiwum Kibucu Bojowników Getta, od córki Leny Kichler Küchler.
**** O Pogromie w Rabce w 1946 roku.
http://partyzanciakpodhale.pl/attachments/328_NAPAD%20NA%20SIEROCINIEC%20W%20RABCE%201946.pdf


Wśród dzieci były ciężkie przypadki gruźlicy, dzieci, które niemal nie opuszczały infirmerii. Dlatego w sanatoriach musiał być lekarz rezydent i pielęgniarka.

Epilog. 
Hania Fiszgrund podobnie jak inne dzieci z Sanatoriów z Zakopanem które miały rodziny, wróciły do rodzin podczas gdy "pełne sieroty" wyjechały z Lena Kichler do Izraela.

Hania Fiszgrund po prawej z córka przed emigracja z Polski do Izraela w 1969 roku.

Kuchler's children's house functioned both as a school and a clinic for physical and mental injuries. Her unique approach, which was inspired by Janusz Korczak, was extremely progressive and highly experimental for its time because the horrors it had to deal with had no precedent. Due to violent anti-Semitic attacks on the house, Lena had to flee with her 100 children out of Poland, with false passports and great danger. She crossed Europe with them until they found a safe shore in France. She nursed the children to rehabilitation, until the founding of the new state of Israel # where she resettled the children as citizens. In 1959 Lena Kuchler published "My Hundred Children", the first of her Best-seller books, that was translated into 14 languages. Her book became a 1 h movie and can be found on Youtube.

https://www.youtube.com/watch?v=uN2_itvawgo

https://naszahistoria.pl/lena-kichler-gorale-oddzial-ognia-i-zydowskie-dzieci/ar/c1-10785710