 |
| Ingen av de som kom med spöktågen till Padborg hade några identitetshandlingar. |
 |
| De danska sjuksköterskors dagbok: Måndagen den 30 april Klockan 14 åker de flesta av karantän stationens personal till Banegården för att ta tåget som kommer först kl. 5. - I Väntrummet har D.K.B.’s från Sønderborg tillagats med Bröd och Måltid till de tidigare koncentrationslägerfångarna. – Tåget består av 53 boskapsvagnar med ca. 4 300 kvinnor, som nu inkvarteras i karantän stationerna i Krusaa och Padborg samt i 2 tåg vid Banegården. Registreringen görs av svenskarna, både på karantän stationerna och på tågen, och hela måltiden övervakas av D.K.B., Sønderborg. Det första tåget med ca. 800 kvinnor skickas direkt efter måltiden och åtföljs av läkare och sjuksköterskor från Kolding och Aabenraa. - de flesta Sjuka och Vissa friska, ca. 1 000 skickas till Kruså. I Padborg har totalt ca. 1070, därav 540 i Tåget, de övriga i Kasernen. det är 47 sängliggande varav de flesta kommer i Barak 1. Totalt är det in Barak 1 ca. 100 ”2” 250 (alla polacker ”4” 210 ( Vid järnvägsstationen går ett annat tåg, som skickas kl 18. Härifrån skickas 600 uppkommande patienter (från Toget och Barak 4), totalt ca. 1 500. Tåget åtföljs av 2 läkare från Sønderborg och sjuksköterskor. Fröken Broe övernattar i Bov. |
 |
De danska sjuksköterskors dagbok: Onsdagen den 2 maj Man tror nu att arbetet vid karantänstationerna är över. och uppbrottet är förberett, barackerna repareras och packas. En tur till Dybbøl planeras på eftermiddagen och ett festligt avsked med D.K.B.s på kvällen. - Kl. 15 kommer ett plötsligt besked att ett tåg med ca. 3 000 kvinnor från koncentrationslägret i Ravensbrück vistas på stationen i Padborg. Lägret (i Padborg) är förberett att ta emot dem. De äter på bangården av D.K.B., Sønderborg. I väntan på maten därifrån delas knäckebröd ut till dem. De har inte fått mat på flera dagar och är så hungriga att det nästan är omöjligt för sjuksköterskor och C.B.U.s att fördela knäckebrödet mellan sig. Kl. 18 anländer en kontingent tysk-svenskar, som ryms i "Gästtåget". Kl. 19 kommer de första av Kvinnorna från Ravensbrücke till lägret, 16 sängliggande, som förs hit i Ambulans och inkvarteras i Barak 4. De flesta sjuka förs till Krusaa, men Transporten är svår då det bara finns 1 Ambulans. Sedan kommer fotgängarna, som delas ut i tåg, baracker och i halm på karantänstationen utan bad eller registrering (det görs nästa dag av svenskarna). Det är luftvarning, överflygning med kraftigt skjutande och luftstrid över lägret större delen av kvällen, inklusive skada på elnätet, och det är svårt i mörker att få patienter ledda från bangården till lägret, precis som distributionen i baracker och behandling av sjuka är mycket svårt. Det fanns totalt ca. 3 000 kvinnor: holländska, belgiska, franska, polska, tjeckiska, ungerska och 1 grek. De fördelades till Padborg och Krusaa, dit 6 sjuksköterskor sändes härifrån. 7 unga holländare hjälpte till med registreringen, - 1 tåg med ca. 800 sändes samma afton Kl. 20, direkt efter middagen |
Sanningen om "Slutet"*.
Det sista slaget innan Berlin blev helt omringat ägde rum mellan den 16 - 19 april 1945. Den 23 april var omringningen av Berlin total. De sista Vita bus transporterna från Ravensbrück startar den 24 april på kvällen (kom till Sverige 28 april). Då finns det bara en smal landremsa i nazisternas händer med den danska gränsstaden Padborg i norr.
De flesta koncentrationslägerfångarna kom inte till Sverige med Vita bussar. De kom med tåg. Tågen som fylldes med fångarna från de överfulla koncentrationslägren kallades på engelska "lost" eller "spoke trains" då de ofta snurrade runt i det ovan beskrivna landremsan som återstod av Nazityskland.
Ett flertal tåg avgick från Bergen-Belsen och Ravensbrück strax innan de befriades. Två av Spöktåg kom till Danmark.
Det första spöktåget var tåget från koncentrationslägret Ravensbrück, 53 godsvagnar där 80 fångar stuvades in i varje vagn – totalt 3 989 kvinnor. Tåget avgick från Ravensbrück den 25 april och anlände till Lübeck den 29 april och ankom till Danmark den 30 april 1945.
Det andra tåget, ett spöktåg med 2 800 kvinnor (3 000) från lägren runt Hamburg*** kom till Padborg i Danmark den 2 maj 1945. I Padborg omhändertogs kvinnorna av dansk rödakorspersonal och sedan fördes vidare nästa dag med ett DBS persontåg till Köpenhamn och därifrån med färja till Malmö. DBS-tåget hade ett antal ambulansvagnar. Bara de kördes ombord på tågfärjan.
8 personer från det andra spöktåget begravdes i Padborg.
Man läser i sjuksköterskas dagbok: Kl. 15 kommer ett plötsligt besked att ett tåg med ca. 3 000 kvinnor från koncentrationslägret i Ravensbrück vistas på stationen i Padborg. Lägret (i Padborg) är förberett att ta emot dem. De äter på bangården. Spöktåget nummer två kommer dock from Hamburg. Men då första tåget kom från Ravensbrück klassas även det andra tåget som ett sådant. På samma sätt kallade man felaktigt, och det fortgår fortsättningsvis att de som kom med UNRRAs Vita Båtar (drygt 9 300), spöktågen (6 500) räknas såsom om de kom med Vita bussar. 15 800 personer i bussar som tog mellan 15-60 personer är naturligtvis en omöjlighet.
Under dagarna 3-4 maj 1945 registrerades 2 910 personer av den svenska personalen i Malmö. 1 092 av de hade polskt medborgarskap.
I det andra spöktåget fanns även holländska kvinnor från Beendorf-lägret där många av de tillhörde Diamantgruppen som hölls fångna i Sternlägret i Bergen-Belsen.
Spöktågen - det handlar således om minst 6 500 koncentrationslägerfångar som kom vid krigslutet med tåg till Danmark.
Vi måste komma ihåg att Danmark under kriget var i princip en suverän stat – om än med tyska styrkor i landet. I praktiken var Danmark naturligtvis ockuperat.
Den 5 maj landade generalmajor Henry Dewing på Kastrups flygplats i med trehundra brittiska soldater. Hans ärende var förhandlingar med tyskarna om diverse praktiska detaljer. Hundratusentals tyska soldater som var kvar i Danmark och de som kom från Baltikum sattes i interneringsläger.
Samma dag, från Helsingborg så skeppades Danska brigaden från Sverige till Danmark. Den kom till den redan fria Danmark.
https://dsr.dk/sites/default/files/473/officiel_dagbog_padborg.pdf
*** Ett antal personer som kom med Hamburg tåget bekräftade fakta ovan. Bland de var Franska Pickel (samtal den 24 november 2021). En annan person Eva Bardos berättade om ankomsten till Sverige i en videoinspelning för Shoah foundation, se nedan, i korthet: Eva Bardos (Flesch) var född den 15 mars 1922. Eva blev tillfångatagen i Budapest 10 november och skickades den 24 november 1944 till koncentrationslägret Dachau. Därifrån fördes hon en 17 december 1944 till Bergen-Belsen. Den 3:e januari 1945 transporterades hon med lastbil tillsammans med 50 andra kvinnor till Braunschweig där hon sorterade tegel. i början av mars 1945 då vi transporterades till Beendorf där hon fick arbeta i en saltgruva (Bartensleben) som var en fabrik för flygplansdelar. Eva minns att hon var i Beendorf den 15 mars 1945 då hon fyllde 23 år. Från Beendorf fördes hon till koncentrationslägret Neuengamme. Hon fördes i en boskapsvagn i ett tåg som i 10 dagar irrande omkring, ett spöktåg (lost train). Tåget stannade då och då och kastade av döda kroppar vid banvallen. Tåget skulle från början gå till Bergen-Belsen. Kvinnorna från Beendorf den 20 april fördelade på ett antal av Neuengammes underläger.
En morgon (troligen i Hamburg då) kom ett tåg med nya boskapsvagnar och de lastades över. Tåget gick till Padborg. I Padborg i Danmark berättade Eva, lämnade vi alla våra kläder, fick duscha och fick gröt med mjölk. Eva skriver att i Padborg så lastades de i vita bussar som körde hela vägen från Padborg till Köpenhamn. Hon berättar: där vi lastades över till sjukvagnar (tåg) som transporterades med tågfärja till Malmö. Från Malmö skickades hon till Örebro den 24 maj 1945 och där till beredskapssjukhuset i Engelbrektsskolan.
Delar av ovanstående berättade Eva Bardos-Flesch för USC Shoah Foundation Video nr 29696, Yad Vashem 2014.
Estera Bergman
Jag var i Ravensbrück i tre och en halv månad. Sedan skickades vi till Beendorf, där vi tillbringade två veckor i karantän. Lägret hade tegelbyggnader som tidigare hade tillhört en fabrik. Vi bodde i en källare och sov på ett färdigt golv. Lite sågspån hade spridits här och där. När vi vaknade på morgonen var vi – och golvet – genomblöta. Det var fruktansvärt fuktigt där. Vi gick på toaletterna i grupper, eskorterade två gånger om dagen. Maten var något bättre än den hade varit på Ravensbrück. Fångarna där före oss arbetade, men det fanns inte tid att tilldela oss jobb – lägret evakuerades på grund av den närmande fronten. Vi skickades till Hamburg. Resan till Hamburg tog tolv dagar. Vi fick mat var tredje dag. Varje dag skulle det finnas ett dussintal lik [not skriven ovan text] i vagnen [/not]. Vi färdades i otäckta järnvägsvagnar, med 120 personer eller fler i varje vagn. I slutet av dessa tolv dagar fanns 1 800 människor kvar av 5 000. Den sista dagen skrek vi och skrek – vi var i uppror. Vi sa åt dem att gå vidare och skjuta oss, för vi kunde inte stå ut med lidande längre. Det var dagen vi fördes till lägret i Hamburg-Wandsbek. Fram till dess hade lägret varit ockuperat av kristna – polska kvinnor evakuerade från Warszawa. De hade jobbat där på en gummifabrik. När vi kom fram var fabriken ur drift. Vi sattes i karantän i ett enda block. Vi led hårt i det lägret; det var snuskigt. Vi sov fyra till en säng. Vår hunger var intensiv – värre än i något annat läger. Vi brukade äta grönsaksskal som vi plockade ur skräpet. Vi hölls kvar där i två veckor och återigen skickades vi iväg, utan att veta vår destination. På vägen blev vi befriade av Svenska Röda Korset i Danmark. Jag kom till Sverige den 5 maj 1945. Jag vägde fyrtiofem kilo och hade blivit extremt svag.
