Min pappa hade en flitig korrespondens med sina kusiner som lämnade hemstaden Pinsk i slutet av 1930-talet och emigrerade till Israel och Kanada.
De hade ett gemensamt språk jiddisch.
Nu är hela den generationen borta och min egen är allt närmare 6-feet-under.
Därför söker vi. Därför fastställer vi. Därför så skyndsamt!
Efter den stora stölden har jag inte mycket efter mina föräldrar förutom en stor kartong med papper, brev, gamla bröllopsinbjudningar etc.
De flesta skulle ha slängt det men jag långsamt sorterar det och läser.
Samma sak gjorde barn till min pappas kusiner i USA och i Israel.
De hittade mig, jag hittade min halvsyster i Polen, etc.
När de var i Stockholm så visade jag de få bilder på min far från tiden före WWII. Deras reaktion var jättehärlig. Oj det är Mischa! Vi hittade just de bilderna hos våra föräldrar och ville nästan kasta de då vi inte kunde fastställa vem det var och det fanns ingen att fråga om!
Fotot: En del av min pappas korrespondens med sin kusin i Israel. Kusinens mor Ester och min pappas far var syskon. Vykortet hade kusinerna med sig.
