Till mina barnbarn:
Så gick det till när morfar var ung
Hur gick det till när morfar var ung,
morfar var ung, när morfar var ung?
Hur gick det till när morfar var ung,
morfar var riktigt ung.
Vid Kolingsborg vid Slussen fanns ett avlöningskontor samt personalutrymmen en utropslokal för stuveriarbetarna. Som extra stuveriarbetare hade jag en leg och ett nummer.
I Kolingsborg fanns en utropslokal där man tidigt, tidigt på morgonen gick fram till till någon av små luckorna där och anmälde sig. Därefter fick man vänta bland de andra gubbarna. I den runda salen fanns två talarstolar. Båt efter båt utropades och arbetarna fördelades.
Om jag minns rätt så utropades ett antal nummer först, typ
13452, 112, 98,452, 2132, 13914, etc
därefter hördes båtens namn
Diana
och till sist
hamnnamnet
Frihamnen, Stadsgården eller Hammarbyhamnen
Kanske fick man också veta vad lasten bestod av, järn eller sprit eller fiskmjöl men det minns jag inte riktigt. Men så småningom så lärde man sig och associerade direkt båtnamnet till lasten båten brukade ha.
Utrop skedde ett antal gånger om dagen men fick man inte jobb på morgonen så var det sällan att det skulle dyka upp ett jobb senare. Man tog sig hem om man inte blev uttagen och slaffade på nytt.
In i det sista var det osäkert om det fanns arbete och jobbet i sig var tungt och skitigt. De ordinarie stuveriarbetare anlitades först, därefter extra ordinarie och tillfälliga arbetare.
Jag hittade min legitimation såsom extra stuveriarbetare. I ett brev till min dåvarande flickvän (två år senare fru) som semestrade i Italien beskriver jag min vardag enl. följande:
Jag har arbetat i hamnen måndag till fredag. Man börjar arbeta klockan 7 på morgonen. Man måste dock vara vid hamnkontoret i Gula gången på Slussen 5.45 och anmäla sitt nummer (13914). Sedan väntar man till 6.30 då de ropar ut en och talar om vilken hamn och fartyg man skall till. Om man tillhör skaran av de lyckligt lottade så åker man dit med resten av gänget. Normalt arbetar man tre dagar i veckan men jag hade tur och fick jobba fem (troligen ett fartyg med en stor last).
I Stockholm har man noterat de högsta temperaturerna i Europa + 32C i skuggan, 42C i solen och 52C i lastrummet. Efter att ha jobbat en hel dag åker jag hem, äter middag och somnar för att vakna igen 4.30.
Det som idag associerar man med auktionsfirmor och konstgallerier, såsom Magasin 3 och Magasin 5 associerade man med lossning av sprit eller kaffesäckar respektive.
Yrkeskåren hamnarbetarna har haft många olika namn. Stuveriarbetare eller sjåare. Sjåare efter holländskans sjouwen som betyder slita och släpa. Ett annat namn är kolingar (från Kolingsborg ?) och skålverkare.
Hur gick det till när morfar var ung,
morfar var ung, när morfar var ung?
Hur gick det till när morfar var ung,
morfar var riktigt ung.
 |
| Gula gången 47 år senare med extra 47 kg. |
 |
| Här anmälde man sig som sökande till dagens stuveriarbete, senast klockan 5.45. |
Vid Kolingsborg vid Slussen fanns ett avlöningskontor samt personalutrymmen en utropslokal för stuveriarbetarna. Som extra stuveriarbetare hade jag en leg och ett nummer.
I Kolingsborg fanns en utropslokal där man tidigt, tidigt på morgonen gick fram till till någon av små luckorna där och anmälde sig. Därefter fick man vänta bland de andra gubbarna. I den runda salen fanns två talarstolar. Båt efter båt utropades och arbetarna fördelades.
Om jag minns rätt så utropades ett antal nummer först, typ
13452, 112, 98,452, 2132, 13914, etc
därefter hördes båtens namn
Diana
och till sist
hamnnamnet
Frihamnen, Stadsgården eller Hammarbyhamnen
Kanske fick man också veta vad lasten bestod av, järn eller sprit eller fiskmjöl men det minns jag inte riktigt. Men så småningom så lärde man sig och associerade direkt båtnamnet till lasten båten brukade ha.
Utrop skedde ett antal gånger om dagen men fick man inte jobb på morgonen så var det sällan att det skulle dyka upp ett jobb senare. Man tog sig hem om man inte blev uttagen och slaffade på nytt.
In i det sista var det osäkert om det fanns arbete och jobbet i sig var tungt och skitigt. De ordinarie stuveriarbetare anlitades först, därefter extra ordinarie och tillfälliga arbetare.
Jag hittade min legitimation såsom extra stuveriarbetare. I ett brev till min dåvarande flickvän (två år senare fru) som semestrade i Italien beskriver jag min vardag enl. följande:
Jag har arbetat i hamnen måndag till fredag. Man börjar arbeta klockan 7 på morgonen. Man måste dock vara vid hamnkontoret i Gula gången på Slussen 5.45 och anmäla sitt nummer (13914). Sedan väntar man till 6.30 då de ropar ut en och talar om vilken hamn och fartyg man skall till. Om man tillhör skaran av de lyckligt lottade så åker man dit med resten av gänget. Normalt arbetar man tre dagar i veckan men jag hade tur och fick jobba fem (troligen ett fartyg med en stor last).
I Stockholm har man noterat de högsta temperaturerna i Europa + 32C i skuggan, 42C i solen och 52C i lastrummet. Efter att ha jobbat en hel dag åker jag hem, äter middag och somnar för att vakna igen 4.30.
 |
| Två sjåare i ett lastutrymme lägger säckarna med potatis eller lök på en pall. Pallen hissades upp genom däckluckan till kolleger på kajen som förde det vidare, ofta genom att bära säckarna på ryggen till magasinet. Man la säckarna på ett speciellt sätt så att de låste varandra och föll inte av. Ibland användes pallen för att transportera onykta sjåare som skulle aldrig kunna ta sig ut på annat sätt ur lastutrymmet! |
Yrkeskåren hamnarbetarna har haft många olika namn. Stuveriarbetare eller sjåare. Sjåare efter holländskans sjouwen som betyder slita och släpa. Ett annat namn är kolingar (från Kolingsborg ?) och skålverkare.
