 |
| Three crosses (or three +) were often used instead of a signature as the survivor was an alphabet, small child, or disabled to write. |
 |
| Three crosses were often used instead of a signature as the survivor was an alphabet, small child, or disabled to write. |
German and Allies archives are often the only source of information for children Holocaust survivors.
In DP-2 cards, "X X X", three crosses or three "+ + +", were often used instead of a signature as the survivor was an alphabet, small child, or disabled to write.
What does N.D.H. after three ++++, stand for? What does it mean? This abbreviation was found on children's DP-2 cards, the children that came during the UNRRA mission, White Boats. I found that it was just an abbreviation of registrars name, the person that was interviewing the DP.
Normally. once the card had been filled out, prior to signing it was handed to the DP to review it and sign. Cards for children would be signed by a parent or guardian; this person had to indicate their family relationship with the child. In many cases, there was no parent or guardian and the child could not read or write! Therefore, three XXX or three +++.
Above DP-2 card of Zajdman Teodor that was just 7 months old when he became an inmate in the Piotrków Trybunalski Ghetto.
The first "Holocaust relatives" were invented at the camp and later at the hospital in Bergen-Belsen. All these false family relations like sisters, cousins, mother, and the child were later repeated during the DPs registration like the one at the Cambrai Kaserne in Lübeck. Of course, it was easier to register as aunt and child and use the real names. The DPs center personnel was aware of this procedure but to obey conflicts they use to let the "Holocaust-related" travel together during UNRRAs White boat mission.
Fake mothers with Fake children - Holocaust daughterhood
As I wrote earlier, numerous new families were built in the camps and thereafter in the hospitals and DP camps. This situation actually continued later and I had during my childhood numerous uncles and aunties. None of them were blood-related. In many cases, there numerous fake cousins and as well mother-daughter relations were given as status to Allied authorities. "Holocaust daughterhood" is a fake state of being someone's daughter without blood relation.
Below is the illustrated story of Paulina and her Holocaust mother, Regina. When exactly they met it is not known. What is known is that Regina was born in the Lodz. Her husband joined RAF.
År 1944 bad fem judiska fångar i Innsbruck-fängelset rättsombudet Neuschmidt om hjälp. Innsbrucks polisinspektör Karl Dickbauer och hans kollega Anton Dietz hade redan fått i uppdrag att förbereda en transport för fångar från fängelset i Innsbruck till koncentrationslägret Auschwitz. Bland de 88 fångarna fanns fem polska judiska kvinnor- Leokadia Justman-Wisnicki, Mirjam Fuchs, Paulina Janaszewicz, Regina Litmann-Rundbaker och Ruth Litman-Eisenberg. De greps av Gestapo den 13 mars 1944 efter att ha uppgett sig vara kristna polska arbetare. Deporteringen till Auschwitz tillsammans med 88 andra fångar var förestående. I fängelset i Innsbruck bad Wolfgang Neuschmidt sin överordnade Karl Dickbauer att flytta kvinnorna till kökstjänst i fängelset. Polisinspektör Dickbauer fick flickornas papper att försvinna och på det sättet har de inte uttagits till transporten till Auschwitz, utan förblev i fängelset och där anställdes i fängelseköket. När nästa ordern kom om att transportera alla fångar i fängelset till koncentrationslägret Bergen-Belsen den 18 januari 1945 hjälpte Dickbauer två av kvinnorna att fly från fängelset. Leokadia Justman-Wisnicki och Mirjam Fuchs lyckades fly från fängelset under natten med hjälp av polisinspektörer Dietz och Dickbauer. Erwin Lutz erbjöd dem sin lägenhet i Innsbruck som deras första tillflyktsort. Leokadia Justman-Wisńicki och Mirjam Fuchs överlevde Förintelsen genom ansträngningar från de ovannämnda österrikarna, som därigenom satte sina egna liv i fara.
Paulina Janaszewicz Regina Litmann-Rundbaker
När ordern kom den 18 januari 1945 var alla fångar i fängelse till koncentrationslägret Bergen-Belsen, Dick- Bauer närmade sig flickornas flykt från fängelset att vara till hjälp. Dickbauer tvekade inte. Brottsutredaren Rudi Moser erbjöd sig också att hjälpa till att rädda tjejerna. Lorraine Justman-Visnicki och Mirjam Fuchs lyckades på natten Hjälp från polisinspektörerna Dietz och Dickbauer för att komma ur fängelset nis att fly. Lutz erbjöd dem sin första tillflyktsort Lägenhet på Ahorndorfstraße 3. Kriminalpolismannen Rudi Moser hade sig själv innan judarna flydde vände sig till Maria Stocker med förfrågan att de två tjejerna och göm dem i deras lägenhet. Mary var medvetna om den fara det utgjorde för dem att ha två judar att gömma flyktingar från fängelset i sina hem. allm. Ändå gick hon med direkt. När de två tjejerna i deras Väl framme i hennes lägenhet kramade hon dem med orden: ”Gud vare Tack, ni är här mina kära barn ". Efter några veckor Det visade sig att Gestapo hade spårat de två judiska kvinnorna förföljde. De fick byta lägenhet.och bodde hos Wanda Bottesi. Wanda Bottesi och hennes mamma Maria Petrykiewicz gömde Lorraine Justman-Visnicki och Mirjam Fuchs i sin lägenhet i Ing. Etzelstraße 28 tagen och dold i veckor. De två de judiska kvinnorna skulle överföras från fängelset i Innsbruck till koncentrationslägret i Bergen Belsen ska dömas. Polisinspektör Anton Dietz, a kände Wandas, hade de dolda tjejerna förfalskade papper bekymrad. De var i namnen på Christine Chruscik och Wanda Stolorezyk och överlämnade dem som polska kristna. Dietz hade uppgett att de två polska kristna kvinnorna var hennes Tappade papper på väg från Polen till Österrike. Med de nya identitetskorten fick flickorna NEN bekanta i Innsbruck arbetsförmedling arbetskort som Kristen-polska utländska arbetare. Wanda, en kosmetolog till yrket, färgade tjejernas hår, för att ge dem ett annat utseende. Wanda vände sig om på begäran av tjejerna tillbaka till polisinspektör Dietz, med det flickorna förs till byn St. Martin i Salzburg skulle kunna. Wanda smugglade de två tjejerna till Salzburg. Som polska utländska arbetare överlevde de kriget. Innan juden Ruth Litman-Eisenberg i ett arbetsläger för Utlänningar dömdes nära Innsbruck de Neuschmidt med förfalskade "ariska" papper och vässade hon uppmuntrar henne att inte låtsas vara judisk under några omständigheter. För att han räddade hennes liv. De andra två tjejerna följde dem snart. Som den Wanda Bottesi vände tillbaka till dold fara Dietz för hjälp. Han kom själv och hade med sig nya papper hans underskrift och Innsbruckpolisens stämpel. Wanda kunde använda dessa dokument för att begära arbetskort åt henne. komma. Lorraine Visnicki och Mirjam Fuchs började i saltet burgerbyn St. Martin för att arbeta som polska utländska arbetare. 10. Innan hon flydde hade hon träffat Maria Petrykie- wicz med sin dotter Wanda på fjärde våningen i två veckor dold. Maria Petrykiewicz behöll dem också under frekvensen Bomblarm i hennes lägenhet. De tre andra judiska flickorna som bodde i fängelset i Innsbruck nis sparades på ett liknande sätt. Paulina också Janaszewicz, Regina Litman-Rundbaker och Ruth Litman-Eisenberg kom till S: t Martin och arbetade där fram till krigets slut.
l David Janaszewicz
geboren 17.10.1900 in unbekannt
gestorben 25.4.1944 in Innsbruck
Shmuel David Janszewicz gehörte einer Widerstands-
gruppe polnischer Zwangsarbeiter an, die im März 1944
von der Gestapo aufgedeckt worden war. Über diese
Widerstandsgruppe liegen nur wenige Erkenntnisse vor.
Gesichert ist, dass die beiden jüdischen Mitglieder Jakob
Justmann und Shmuel David Janaszewicz am 25. April
1944 im Arbeitserziehungslager Reichenau ermordet wur
-
den. Näheres zu Janaszewicz ist derzeit nicht bekannt.
Justmann und Janaszewicz wurden im Dezember 1945
exhumiert und im jüdischen Teil des Innsbrucker West-
friedhofes beigesetzt.
Tiroler Landesarchiv, Opferfürsorgeakt Marianne S.
(Aussage von Leokadia Justmann).
Tiroler Landesarchiv, LG Innsbruck, 10 Vr 1745/47
(Zeugenaussage von Leokadie Justmann).
Yad Vashem Database
 |
DP-2 card of Regina Rundbaken, born Littman - the Holocaust mother of Paulina Janaszewicz. What is known is that Regina was living in the same building in the city of Piotrków Trybunalski (German: Petrikau). It is likely that they left Piotrków together with Paulinas father Dawid Janaszewicz. If they arrived to Bergen-Belsen prior or after the liberation is not known. Their DP-2 cards were issued in Lübeck, one day before departure to Sweden by White boat S/S Kastelholm. At number 8 on Rrginas DP-2 card, there is a clear statement that Regina Rundbaken in traveling with her daughter Paulina. |
Quickly found false relationships were common, for one reason, not to be separated at the hospitals and during the transport by White boats from Bergen-Belsen to Swedish emergency hospitals. It was the reason that Regina Rundbaken born Littman become quickly the mother of Paulina. Regina was registered in Lübeck as L:7842 and Paulina as L:7827 on the same DP-2 Card. They both were transported on White boat S/S Kastelholm that left Lübeck on July 25th, 1945. That was the last transport by Kastelholm in the UNRRA action White boats.
At number 8 of the DP-2 card - Number of accompanying persons there is number 1. Later at the 24 - Remarks there is a clear statement that the person is daughter Paulina Janaszewicz L number 7827. Accordingly at Paulina´s DP-2 card Regina is registered as her mother. However, her another, again non biological mother's name, Regina Littmann is on the same card at (9). Paulina Janaszewicz and Regina Rundbaken Littmann were registered by two different registrants. One card is filled in English and another in French. It is likely that during their registration and health control in Lübeck at Swedish Transit Hospital they were staying in the same room (II-2-9 and II-2-10). After two years in Sweden Paulina decided to go to Poland to Piotrków Trybunalski to see if someone from her family survived. Cousins, uncles or aunts. Like in many other families Paulina was the only survivor. She wanted to return to Sweden but Polish authorities confiscated her Swedish "Främling" passport as she was under the age of 18. First in late 1950, with help of Swedish authorities Regina Rundbaken she is allowed to come back to Sweden where she presently lives.
