Rosh Hashanah 2021 eller 5782.
Rachela ringde mig idag. Jag är hos systern, Tusia (Estera) och hon will träffa dig så fort så möjligt. Hon vill höra om Piotrków som Du besökte förra veckan. Jag blev jätteglad då pandemin och det jättevarma sommaren stoppade mig för att besöka Tusia.
Tusia vet allt och kan allt om oss, sa Rachela. Det är 10 års skillnad mellan systrarna. Rachela var bara 3 år gammal när kriget bröt ut. Hon brukar understryka det. Hennes stora syster, född 1926 ersatte tidigt deras mor Ita som dog under första dagar efter befrielsen av Bergen-Belsen. När Rachela kom till sverige den 26 juli 1945 har hon precis fyllt 9 år. Av de nio år var hon över 5 år i Piotrków Trybunalski getto och ett halvt år i Ravensbrück och Bergen-Belsen. Hon minns nästan inget från Piotrków, hennes minnen är systers minnen förklarade hon. Hon har tidigare sagt samma om den första tiden i Sverige men när jag samtalade med henne så öppnade sig en lucka hos henne och hon började berätta.
Då en av mina bröder var adopterad av mina föräldrar frågade jag henne bl.a. om adoptioner. Jag visste att många av min mammas och pappas vänner fick ett extra barn efter kriget. Inom familjerna så talade man aldrig om de barnen som adoptions barn. De fick ofta veta det först sent under livet. Föräldrarna hade oft lite svårt att förklara hur det kom till sig att "det äldsta barnet", det adopterade var född lång innan de gifte sig, ofta under studietiden.
Jag anmärkte till Rachela att det kom till Sverige hundratals föräldrarlösa judiska barn, troligen över tusen och det är så få som jag känner till som adopterades och stannade här. Rachela svarade, det är egentligen bara Jidele som adopterades till Finland, jag som hade min stora systern som mamma och Mirka som hade sin riktiga mamma som stannade i Sverige och så Paulina som fick en lägermamma i Bergen-Belsen.
Märkligt tyckte jag då det fanns många svenska, danska och även norska judar inom Sveriges gränser när de föräldrarlösa barnen anlände till Sverige. Intresset var dock svalt att adoptera de huvudsakligen östeuropeiska judiska barn.
Det fanns insamlingar i Sverige till de inkomna judar, flyktingar som man kallade de. Barnen fick t.o.m permissioner för att tillbringa de judiska helger hos en svensk judisk familj i storstäderna. Många fick bo hos de svenska judiska familjerna i Stockholm men många hänvisades till utlänningskommissionens läger i Fagersjö som tidigare beboddes av lettiska flyktingar.
Man fick ansöka om permissioner och ett godkännande kom till de läger och internat där de judiska barn vistades.
 |
| DP-2 kort av Tusia - Estera Fajner |
 |
| Deportationslista daterad den 2 december 1944 från Piotrków Trybunalski till koncentrationsläger Ravensbrück |
Det var inte så lätt att träffa sin närmaste släkting efter att man har blivit skilt efter ankomsten till Sverige. Här är ett svar till Estera Kalkopf från Bedzin som ville träffa sin lila syster Dorotka. Det fanns tre föräldrarlösa systera i Bedzin när andra världskriget bröt ut i september 1939.
Esterka, Ester född 1922, Guta, Gitla född 1926, Dorotka, Dwojra född 1930. De var föräldralösa innan kriget bröt ut. Alla tre lyckades hålla ihop både i Bedzin getto och ett antal koncentrationsläger.
Efter befrielsen av Bergen-Belsen så har systrarna placerats inom det enorma sjukhusområdet som britterna iordningställde i tyska kaserner som låg i närheten av lägret. På det brittiska sjukhuset började systrarna Kalkopf återhämta sig. De placerades inom det stora sjukhusområdet i ett hus som Dorotka beskrev såsom "Rundhus". Under resan från Lübeck höll de ihop ombord på den Vita Båten M/S Kronprinsessan Ingrid som förde de från Lübeck till Malmö under första veckan i juli 1945.
I lägren blev de tre systrarna Kalkopf vänner med den flera år äldre och mera livs erfarna, Lola Amsterdam Pemper. När exakt vänskapen startade vet man inte. Det säkra är att alla fyra befriades den 15 april 1945 i Bergen-Belsen. De tycks ha serverat en Vit lögn när de skulle skiljas före av färden från Bergen-Belsen och Lübeck till Sverige. Lola fick ett inresenummer 1975 i Lübeck. Hon kom således till Swedish Transit Hospital före systrarna Kalkopf som registrerades med L:3002, 3003 och 3004. Systrarna var nog i bättre skick än Lola så för att inte skiljas och för att resa till samma ställe med samma båt skrev de på sina DP-2 kort att de var systrar... Detta trots att det var helt klart att de hade olika föräldrar. Personalen vid inskrivningsenheten i den stora gymnastiksalen spelade med, de fick åka med samma båt. En annan person, Lola Amsterdam som tycks har tagit hand om de tre Kalkopf systrarna har även uppgivit de som släkt på det egna DP-2 kortet.
