Plagieraren Daniel Leviathan uppträder på nytt med Levande Historia. Den här gången i kippa.

Screen dump den 21 november 2021.

Plagieraren Daniel Leviathan spelade in tillsammans med Levande Historia en berättelse om Sigtunastiftelsen och de överlevande som kom med Vita båtar.

Föreningen Förintelsens Minne skickade innan inspelningen en information om Leviathans tidigare plagiat till Sigtunastiftelsens direktör, två veckor innan programmet skulle spelas in.

Vi beskrev för Sigtunastiftelsen innehållet i vår anmälan till Lunds Universitets rektor. Bl.a. beskrev vi Leviathans undermåliga redogörelse med massa felaktigheter som finns att tillgå hos Registrator i Riksantikvarieämbetet.

Fortsättningsvis beskriver Leviathan samma två Förintelsens offer och samtidigt hävdar han att har gjort ett fantastiskt stort arbete - en hemsida som ingen har sett.

År 2018 skrev vi: Det är numera svårt att skilja mellan gravhällar och stenbeläggningen, stigar mellan de gravarna. Åven de är svåra att upptäcka.
Förintelsens offer vid Norra begravningsplatsen ligger begravda i K- och J-kvarteren. I början förstog man inte att så många av "de räddade" skulle dö. En liten lastbil som körde extra mat mm till beredskapssjukhuset i Sigtuna kom tillbaka med döda. Nästan varje dag. Först då förstog man att det inte kommer handla om enstaka döda men om många. Ibland dog flera samma dag.
I Sigtuna och i svenska pressen beskrev man bara de patienter som höll på att tillfriskna. Man nämnde inte de som vägde 25-28 kg och fick sin sista villoplats i Stockholm. Trots att det står på deras gravstenar Stockholm där man skall ange platsen där de dog så handlar det om Sigtuna, platsen där man skulle födas på nytt. Det stämde för många men inte för alla. Därför började man att begrava Förintelsens offer i en helt ny kvarter, J. Fotot är ett avtryck av Ryska Postades gravhäll. Man gjorde ett 30-tal sådana avtryck på hösten 2018 på de gravhällar som grävdes upp och där det inte gick  att avläsa texten.

Under sitt senaste framträdande visar Leviathan bilder från Judiska begravningsplatsen där Föreningen Förintelsens Minne började sitt projekt redan 2018 och grävde upp de på bild synliga gravhällarna som på grund av Judiska församlingens misskötsel sjönk fullständigt under markytan. Judiska församlingen tyckte att det var helt OK då de kunde lätt klippa maskinellt gräset ovanför gravarna. Leviathan, precis som förr, som vi skrev i anmälan till Lunds universitets rektor. beskrev inte varifrån kom hans data och ven som gjorde arbetet.

Det är känt att Judiska församlingen i Stockholm har tagit medel som anslogs av Riksantikvarieämbetet för att gravstenar tillhörande Förintelsens offer skulle göras iordning till Leviathans lön. Tjänsten har aldrig utlyst och Leviathan hade inga kunskaper i ämnet. Bakom beslut stod församlingens ordförande Aron Verständig som ville stödja en familjevän, den arbetslöse Leviathan.

Församlingen rapporterade det till Riksantikvarieämbetet som en "avvikelse". Avvikelsen skickades in av Isak Reichel, dåvarande generalsekreterare vid församlingen som hade samtidigt en "bisyssla" vid Riksantikvarieämbetet.

Judiska församlingen och Leviathan har rakt av stulit forskningsdata och presenterar det som eget projekt. Brott lönar sig tydligen. Leviathans och Judiska församlingens förehavanden har rapporterats till RAÄ och deras jurister undersöker ärendet. Begär officiella dokument från RAÄ. Som vi har påpekat för RAÄ så har pengarna som RAÄ anslagit för stenarna gått till den arbetslöse Leviathan. Det gjorde Judiska församlingen strax innan projektperioden som började 1 sept 2019 närmade sig slutet och outnyttjade medel skulle enligt RAÄ skulle betalas tillbaka.

Leviathan i sluttampen av sin avlöningsperiod ringde till två forskare vid Linköpings Universitet och bad om information hur han skall leta efter informationen. Under zoom-mötet hänvisades han till forskargruppen vid Föreningen Förintelsens Minne och bloggen där gruppens resultat fortlöpande redovisas. Linköpingsforskarna sa inget om att Leviathan skulle plagiera resultaten och redovisa de som sina.

Leviathan har beskrivit i sin rapport till RAÄ 3 personer - två beskrivningar direkt från min blogg Jimbao today ty båda med felaktiga rekommendationer om ändringar i texten på gravstenarna. Den tredje personen är Fela Fajga Falc som jag har inte beskrivit i detalj i min blogg, där införde han felaktiga data om vilka koncentrationsläger hon var fånge i. Lägren låg 500 km från varandra och där fanns huvudsakligen franska fångar.

I Föreningen Förintelsens Minne har vi flera dokument som gäller vederbörande. Nedan en av de som sammanfattar hennes förflyttningar from Lodz Gettot till Bergen-Belsen. Fela Falc var aldrig en fånge i Mauthausen i Österiket som Leviathan gör gällande men i ett underläger till Buchenwald, 622 km från Mauthausen. Tyvärr så använder sig här Leviathan enbart av en psykiaters anteckningar om Fajga Falc som finns bevarade på Judiska museet, utan att kontrollera själv några data. 

Se även: https://jimbaotoday.blogspot.com/2018/11/de-forsta-riktiga-snubbelstenar-efter.html

Blogginlägget ovan liksom många andra är från 2018. På den tiden sägs plagierar Lewiathan studerat arkeologi i Israel.
Dossierer som Leviathan sammanställde för byte på gravhällarna.Som framförts tidigare i texten under Redovisningen och Exempel på dossierer bilaga 2. Här vill jag kommentera "resultat" av den undersökning som står till grund av de Dossierer som medsändes i Redovisningen till RAÄ. Av tidsskäl redovisar jag bara de två första dossierer. Det som borde redovisas av JF är felaktigheter när det gäller namn på gravstenar och uppgifter som är essentiella för framställan av det pedagogiska materialet.

Dossier nr. 1 - "Regina Posladek".
Gravstenen
1. Det står i projektledarens (Leviathan) anteckningar att Efternamn på graven är felskriven. Detta trots att det står POSLADEK inte POLADAK som Leviathan vill ha det till. Efternam på graven är och bör vara POSLADEK således är det helt rätt stavat. Projektledaren Daniel Lewiathan tycks inte ens har varit vid graven av "Regina Posladek", egentligen Rywka Posladek och inte heller ha tittat på bilderna av hennes gravhäll eller de avtryck som FFM gjorde. För kännedom är Rywka Posladek begraven i K-kvarteret, Norra Judiska begravningsplatsen, inte J som Leviathan hävdar.
2. Vidare skriver projektledaren att Posladek dog år 1948 medan hon dog är 1945 - hon fyller faktiskt år under överfarten från Lübeck och dör den 8 augusti 1945, drygt 3 veckor efter ankomsten.
3. Det står i projektledarens protokoll att hon är född i Polen. Samtidigt så står det på Posladeks grav står det TJECKOSLOVAKIEN. Det kommenterar inte projektledaren trots att  det bör ändras till POLEN enligt Föreningen Förintelsens Minne )FFM).
4. På samma sätt så står det på gravstenen att Rywka Posladek var född år 1925 fast Posladek var född 1924. Det bekymrar inte heller projektledaren. Detta trots att i den databasen han åberopar finns ingen person inom familjen Posladek från Lodz som är född 1925.
5. I FFMs arkiv finns det polska dokument där födelseåren för henne och hennes bror har angivits. Deras nam stavas med bokstaven Ś dvs med accent över S.

Resten av undersökning utfört av Leviathan av Reginas - Rywkas öde liksom de andra personernas påminner mera om Ancestry sidor än om ett riktigt underlag som lämpar sig för att användas för en pedagogisk verksamhet som skall bl.a. visa Förintelsens olika stadier och logistik.

Som jag har informerat RAÄ och tidigare även Anna Nachman på Judiska församlingen att en bristande undersökning som baserar sig på de lättast tillgängliga fakta kan inte ligga till grund som ett underlag till korrigeringar av uppgifter på stenarna och refererade till en artikel jag skrev redan 2013 där gravar av tre personer begravda vid Norra judiska begravningsplatsen granskas (Zofia Mendel, Frymeta Ajnhorn och Dora Ajzensztajn. (Traces of Holocaust in Stockholm III - https://jimbaotoday.blogspot.com/2013/06/traces-of-holocaust-in-stockholm-iii.html.

Jag har redan år 2018 beskrivit Posladeks grav och henne som person i samband med ett undervisning/arbete som FFM har haft med Paideia studenter som omfattade bl.a. Posladeks grav.
https://jimbaotoday.blogspot.com/2018/11/de-forsta-riktiga-snubbelstenar-efter.html

I Posladeks, DP-2 kortet (Displaced Persons) så finns det faktiskt även ett tredje födelsedatum gällande samma person, den 30 juli 1925.
På samma kort så finns Posladeks L-nummer angivet. Betydelsen av det numret tilldelat på Transit Center i Lübeck hade jag beskrivit tidigare. Det missar projektledaren i samtliga fall. Vidare missar projektledaren datum och plats när Posladek anlände till Sverige. Hon kom den 15 juli 1945 till Frihamnen i Stockholm med Vita båten S/S Kastelholm. Inte heller nämns hennes tid på beredskapssjukhuset i Sigtuna. Just de platser och tidpunkter i Sverige är mycket viktiga för den pedagogiska delen av projektet.

Undersökaren Leviathan missar helt att Posladek Ryfka (Rywka), född 13 juli 1924 har efter tiden i Lodz Getto - Litzmannstadt förflyttats till ett antal läger:
24 augusti 1944 - från Gettot till Ravensbrück
21 september 1944, Buchenwald
11 mars 1945, Bergen-Belsen
och att hon anger att hon lämnade sina föräldrar i Lodz.
Hon betraktades som judinna och politisk fånge enligt dokument från koncentrationslägret Buchenwald.
Hon har troligen inte varit fånge i Auschwitz som projektledaren anger.
Hennes föräldrar har troligen mördats i CHELMNO utrotningslägret.
Stavningen av hennes namn har bekräftats i Lodz getto originaldokument.
Vi bifogar hennes tyska Häftling-person-kort -fängelsekort som bekräftar ovanstående liksom namnet på Rywkas mor som projektledaren hade svår att fastställa.

Leviathan har beskrivit i sin rapport till RAÄ 3 personer - två beskrivningar direkt från blogg Jimbao today, ty båda med felaktiga rekommendationer om ändringar i texten på gravstenarna. Den tredje personen är Fela Fela Falc som jag har inte beskrivit i detalj i min blogg, där införde han felaktiga data om vilka koncentrationsläger hon var fånge i. Lägren låg 500 km från varandra och där fanns huvudsakligen franska fångar.

I Föreningen Förintelsens Minne har vi flera dokument som gäller vederbörande. Nedan en av de som sammanfattar hennes förflyttningar from Lodz Gettot till Bergen-Belsen. Fela eller Fajga Falc var aldrig en fånge i Mauthausen i Österiket som Leviathan gör gällande men i ett underläger till Buchenwald, 622 km från Mauthausen. Tyvärr så använder sig här Leviathan av en psykiaters anteckningar om Falc som finns bevarade på Judiska museet, utan att kontrollera själv några data.

Det kom faktiskt ut en bok i Sverige förra året (2020) "The Liberated 1945. White Boat Mission from Bergen-Belsen to Sweden" ISBN 978 - 91 - 986601 - 2 - 8. Det är Föreningen Förintelsens Minne som står bakom både hemsidan De Befriade 1945, www.shma.online och boken. Föreningen Förintelsens Minne har grävt upp alla gravstenar och gjort grundlig forskning om detta (kostnad 220 000:-).

Att läsa om de räddades gravar, egentligen Förintelsens offers gravar, Förintelsemonumentet mm.
Det finns ett flertal artiklar om Förintelsens offer gravar i Sverige där man tar upp felaktiga uppgifter på gravarna och meddelar de riktiga uppgifterna.

På engelska

Traces of Holocaust in Stockholm III - där Romuald Wroblewski, FFM, tar upp namnfrågan och felaktigheterna på gravarna där visar exempel på tre gravstenar som har felstavade namn. Skrivet och publicerat 2013.
https://jimbaotoday.blogspot.com/2013/06/traces-of-holocaust-in-stockholm-iii.html

How Stockholm is restoring dignity to the neglected graves of 100 Holocaust victims där generalsekreteraren i Föreningen Förintelsens Minne Victoria Martinez som beskriver arbetet med gravhällarna. Skrivet 2018 och publicerat i januari 2019. Mycket om arbetsmetodiken både inom arkiv och i fält där gravarna har lyfts från underjorden. Även QR-projektet beskrivs.

https://www.thelocal.se/20190127/how-stockholm-is-restoring-dignity-to-the-neglected-graves-of-100-holocaust-victims

På svenska
Specifika artiklar om inskriptioner på Förintelsens offers gravar.
Vidare finns artiklar bl.a. från januari 2019 där man specifikt diskuterar frågan av tjeckiska och polska namn där genusfråga och germanisering av namnen under och efter kriget måste beaktas vid ändringen av uppgifterna på gravstenarna. I flera slaviska språk, som ryska, tjeckiska och polska, slutar kvinnors och mäns efternamn olika. Grammatiken i de språken är otroligt könsbunden. Låt mig ge ett exempel. Det finns en kvinna från Prag begraven under namnet Gertrud Lorie f. 1918. Så har hon aldrig hetat.

Efterlysning - "1945 års räddade" begravda under åren 1945-1947 - Jag söker fakta om de och deras liv innan Förintelsen - Ett QR underlag - Del V.
https://jimbaotoday.blogspot.com/2019/01/efterlysning-1945-ars-raddade-begravda.html

De befriade 1945

Föreningen Förintelsens Minnes hemsida med komplett information of De befriade och även om de som ligger begravda över hela Sverige.

www.shma.online

 

December 1944 deportations from Piotrków Trybunalski - Ravensbrück an Buchenwald. Families reunited in Bergen-Belsen after being torn Apart for weeks.

Family Rosenblatt torn apart. At unknown railway station on December 2nd, 1944, the train from Piotrków Trybunalski  was divided and two sets wagons that were sent in different directions. Rozenblatt Moszek born 1903 and his son Jozef (Jasio) born 1931 went to concentration camp Buchenwald. Rosenblatt Ryszard born 1936 and his mother Bina Malka went to Ravensbrück. Above parts of two German Deportation lists. Women list (top) and Mens list (bottom).

As the Soviet front began to approach, the final deportations of Piotrkow Jews, families working and living in three factories there started. In November 1944 the first group of Jewish men were sent to HASAG armaments factory in Częstochowa and the Buchenwald concentration camp. The final deportation started on December 2, 1944. Woman and girls were planned to be send to Ravensbrück concentration camp and men and boys to Buchenwald. That was the general division, selection. To start with they traveled in the cattle wagons in the same train. There were woman wagons and mens wagons. The train was heading west.

At unknown railway station the train was divided in two and wagons were sent in different directions.
Rozenblatt Moszek born 1903 and his son Jozef born 1931went to Buchenwald. Rozenblatt Ryszard born 1936 and his mother Bina Malka went to Ravensbrück

On January 4, 1945. Jozef and 21 another boys were separated from their fathers in Buchenwald and sent to Bergen-Belsen. Approximately at the same time women and small girls and Ryszard Rosenblatt were sent from Ravensbrück to Bergen-Belsen.

On January 4, 1945. Jozef and 21 another boys were separated from their fathers in Buchenwald and sent to Bergen-Belsen. Approximately at the same time women and small girls and Ryszard Rosenblatt were sent from Ravensbrück to Bergen-Belsen. Top picture  - the registration card of Rosenblatt Josef in Buchenwald. The card was issued on December 3, 1944. On the same card there is also an annotation about the dat of transfer to Bergen-Belsen concentration camp, January 1, 1945. Below, The list of 21 boys sent from Buchenwald to Bergen-Belsen. Among them is Rosenblatt.

The Rosenblatt-mother that came with her son Ryszard from Piotrków to Ravensbrück, reunited with her older son Jozef (Jasio) that came from Buchenwald. 

After the liberation of Bergen-Belsen on April, 15 Bina Malka Rosenblatt and her two sons went by UNRRAs mission White Boats to Sweden. Also Binas sister and her son Sewek camel to Sweden on the same boat. Moszek Rosenblatt father of Ryszard and Jozef (Jasio) survived. Bina Malka told her family story for the registers at the UNRRA Transit Center in Lübeck.

Holocaust survivors from Piotrków that left testimonies

http://www.piotrkow-jc.com/pl/numbers.html

Rodzina Goldszmitów mieszkała przy ul. Bielańskiej 18. W 1878 roku przeprowadziła się na Krakowskie Przedmieście 77. Henryk Goldszmit = Janusz Korczak.

Fotografia Brandla z 1870 roku. Plac Zamkowy. Po lewej stronie Zamek Królewski. Na drugim planie Krakowskie Przedmieście. Najszerszy dom na drugim planie to Krakowskie Przedmieście 79 (istnieje do dzisiaj). Od niego pierwszy na lewo to Krakowskie Przedmieście 77 - trzypiętrowa kamienica gdzie od 1878 roku mieszkali Goldszmitowie.

Warszawski Rocznik Adresowy Firm Handlowych, Przemysłowych i Rękodzielniczych : z dołączeniem adresów znakomitszych firm prowincyi powiększony kalendarzem rocznym i wiadomościami pożytecznemi na rok 1878.

Krakowskie Przedmieście 77 - trzypiętrowa kamienica Celnera, z balkonem na pierwszym pietrze i trzema lukarnami w dachu.

Krakowskie Przedmieście 77 - trzypiętrowa kamienica Celnera, z balkonem na pierwszym pietrze i trzema lukarnami w dachu.

Rodzina Goldszmitów mieszkała przy ul. Bielańskiej 18 - Tam gdzie teraz północny chodnik Trasy W-Z. W 1881 roku (wg. mnie wcześniej, w 1878 r.) przeprowadziła się rodzina Goldszmitów na Krakowskie Przedmieście 77. Teraz jest tam przejście dla pieszych (zebra) i w numeracji domów brakuje nr. 75 i 77. Istnieje do dzisiaj budynek który przylegał do numeru 77 czyli Krakowskie Przedmieście nr. 79 - róg Miodowa 2. Tutaj na zdjeciu, ten budynek w 1940 roku zbombardowany przez Niemców w 1939 roku..

Rodzina Goldszmitów mieszkała przy ul. Bielańskiej 18. Tam gdzie teraz północny chodnik Trasy W-Z. W 1878 roku przeprowadziła się rodzina Goldszmitów na Krakowskie Przedmieście 77, tam gdzie teraz jest przejście dla pieszych (zebra) przez ulice Miodową. Na mapie w numeracji domów brakuje nr. 75 i 77. 

Rodzina Goldszmitów mieszkała przy ul. Bielańskiej 18 - Tam gdzie teraz północny chodnik Trasy W-Z. W 1881 roku, wg. starych biografi a wg. nowych dokumentów juz w 1878 roku  przeprowadziła się rodzina Goldszmitów na Krakowskie Przedmieście 77, tam gdzie teraz jest przejście dla pieszych (zebra) przez ulice Miodową.  Z mapy wynika ze Korczak mógł widziec z okien mieszkania rodziców Pałac Królewski w Warszawie.

Goldszmitowie przenieśli się w 1883 roku z Krakowskiego Przedmieścia 77 na ul. Miodową 19, gdzie zajmowali siedem pokoi. Następny ich adres to plac Krasińskich 3. Ostatni adres prywatny Henryka Goldszmita - Janusza Korczaka i jego siostry Anny,  w 1939 roku, to ulica Złota 8.

Rodzina Goldszmitów (rodzina Henryka Goldszmita - Janusza Korczaka) mieszkała po przeprowadzce z ulicy Podwale 44 przy ul. Bielańskiej 18 - tam gdzie obecnie jest północny chodnik Trasy W-Z. Tam urodził się Henryk Goldszmit - Janusz Korczak. Ulica Podwale 44 jako adres Goldszmitów wystepuje w warszawskich ksiązkach adresowych przynajmniej od roku 1875.

W 1881 roku, jak dotychczas podawano, ale raczej w 1878 roku, wg. danych Rafalskiego i Frendlera "Warszawskiego Rocznika Adresowego na rok 1878", przeprowadziła się rodzina Goldszmitów z Bielańskiej 18 na Krakowskie Przedmieście 77. Wtedy Henryk Goldszmit miał kilka miesięcy albo minus 1 rok, zaleznie od uporczywie dyskutowanej daty jego urodzin (1878 lub 1879).

Teraz na miejscu domu Krakowskie Przedmieście 77 jest przejście dla pieszych (zebra) a w obecnej numeracji domów brakuje nr. 75 i 77. Istnieje kolejny budynek, czyli Krakowskie Przedmieście nr. 79 - róg Miodowa 2. Oczywiście wierze bardziej w dane Rafalskiego i Frendlera w Warszawskim Roczniku Adresowym z 1878 roku gdzie jest podany adres Krakowskie Przedmieście. Ani Rafalski ani Frendler nie byli jasnowidzami by przedwcześnie podawac ten adres na Krakowskim Przedmieściu.

Skąd więc ta od lat powtarzana data przeprowadzki na Krakowskie Przedmiescie w 1881 roku? Informacja jest zaczerpana z "Józefa Ungra Kalendarz Warszawski Popularno-Naukowy Illustrowany na rok zwyczajny 1881" gdzie jest po raz pierwszy podany adres Krakowskie Przedmieście 77. W poprzednich rocznikach jest w dalszym ciągu stary adres przy ul. Bielańskiej 18.

Natomiast w publikacji Rafalskiego, "Warszawski Rocznik Adresowy Firm Handlowych, Przemysłowych i Rękodzielniczych: z dołączeniem adresów znakomitszych firm prowincyi powiększony kalendarzem rocznym i wiadomościami pożytecznemi na rok 1878" adres na Krakowskim Przedmieściu jest już w rocznikach 1878, 1879, 1880 i 1881.

Nie odnaleziono orginalnej metryki, aktu urodzenia, rejestracji Henryka Goldszmita z lat siedemdziesiatych. W Warszawskim Archiwum Państwowym istnieje tylko wtóropis księgi metrykalnej z 1881 roku, w której został zarejestrowany syn Józefa Goldszmita, Goldszmit Henryk. Brakuje w nim jednak karty z rzeczoną metryką, ale z zamieszczonego na końcu skorowidza(u) jasno wynika, że w lipcu 1881 roku, czyli 2-3 lata po przeprowadzce rodziny na Krakowskie Przedmieście (cyrkuł I/XI) został tam zarejestrowany Henryk Goldszmit (Гольдшмитъ Генрикъ). Numer aktu (88).

Goldszmitowie przenieśli się w 1883 z Krakowskiego Przedmiescia 77 na ul. Miodową.
Ostatni adres prywatny Henryka Goldszmita - Korczaka i jego siostry Anny to ulica Złota 8.

Budynki Krakowskie Przedmieście 75 i 77 wyburzono w latach 1886–1887 bowiem pierwotnie ulica Miodowa nie łączyła się z Krakowskim Przedmieściem. Połączenie tych dwóch ulic (otwarcie dla ruchu kołowego) nastąpiło w 1888.

The Goldszmit family - Janusz Korczak lived in Warsaw at Bielańska 18. In 1881 or earlier, in 1878 as documented above, they moved to Krakowskie Przedmieście 77.

Bellotto Bernardo zwany Canaletto, Krakowskie Przedmieście w stronę Kolumny Zygmunta, 1774 — Zamek Królewski w Warszawie

My private note

https://www.ushmm.org/online/hsv/person_advance_search.php?SourceId=45393&sort=name_primary_sort

Artefakts from Yad Vashem. Was Sara taken by UNRRA mission White Boats to Sweden? When arrived little Sara to Eretz Israel?

Inmate of Piotrków Trybunalski Ghetto, Gershon Henoch, made this sofisticated pendant and gave it to his wife Frania as a gift. The pendant was crafted as a book with a photograph of Frania inside, and with her initials on outside. Frania Kessel had it with her in the Ravensbrück concentration camp and thereafter in Bergen-Belsen.

In December 1944, the family was separated, and its members deported from Piotrków Trybunalski to different concentration camps. Gershon Henoch was deported to Buchenwald, while Frania and five years old Sara were deported as prisoners number 162 and 163, to Ravensbrück where they were housed in a block for women and children.

Piotrków Trybunalski - Germans and the ghetto sign..

Piotrków Trybunalski ghetto map.

In 1942 Gershon Henoch and Frania Kessel, together with their three-year-old daughter, Sara, and other members of the family were deported to the Piotrków Trybunalski ghetto where "Aktions"- brutal Nazi round-ups of Jews, starvation and disease were part of daily life. Despite the harsh conditions and the struggle to survive during this worse period, 1942-1943. Gershon Henoch managed to make a pendant to give to his wife as a present. The pendant was crafted as a book with a photograph of Frania inside, and was decorated with her initials.

In December 1944, the family was separated, and its members deported from Piotrków Trybunalski to different concentration camps. Gershon Henoch was deported to Buchenwald, while Frania and five years old Sara were deported as prisoners number 162 and 163, to Ravensbrück where they were housed in a block for women and children. Later, in 1945, Sara and Frania were transferred to the Bergen-Belsen camp. In the general chaos that reigned in the disease-ridden camp, mother and daughter waited to die together with thousands of other prisoners. Tragically, Frania Kessel died in May 1945, just three weeks after Bergen-Belsen was liberated, and six-year-old Sara was left alone armed with her mother's two possessions: a shirt painted with a large X and the little pendant.

Sara Kessel was eventually reunited with her grandmother and later discovered that her father had also survived, and all three immigrated to Israel.

Från Forskargruppen - Föreningen Förintelsens Minne. Ett födelsedagskort från beredskapssjukhuset i Herrhagsskolan i Karlstad.

Ett födelsedagskort från beredskapssjukhuset i Karlstad. Gratulanter är uppdelade efter språkgrupp. De flesta lämnade Sverige under 1946-1948 för Israel. De har kommit till Sverige huvudsakligen med UNRRAs Vita Båtar under juni-juli 1945. Vi har fått numera information att en av de i första raden till vänster är mamma till Eva P.

Bertha Schreiber DP-2 kort utfärdat den 10 juli i Lübeck. Berta kom till Sverige med UNRRAs Vita Båt M/S Rönnskär.

Ett födelsedagskort från beredskapssjukhuset i Karlstad. Berta Schreiber fyllde 20 år den 18 februari. Året innan var hon fånge i ett nazistisk fångläger.

Gratulanter är uppdelade efter språkgrupp. De flesta lämnade Sverige under 1946-1948 för Israel. Gratulanter liksom Bertha måste ha varit riktigt sjuka då de har varit i Sverige sedan slutet av juni, början av juli 1945. Åtta patienter dog på sjukhuset under 1946. Sju under 1945. Begravda i Karlstad.

Ett födelsedagskort från beredskapssjukhuset i Karlstad. Gratulanter är uppdelade efter språkgrupp. De flesta lämnade Sverige under 1946-1948 för Israel. De har kommit till Sverige huvudsakligen med UNRRAs Vita Båtar under juni-juli 1945.

Ett födelsedagskort från beredskapssjukhuset i Karlstad. Gratulanter är uppdelade efter språkgrupp. Pola Rozenbaum har skrivit sitt namn på högra sidan av gratulationskortet. Ovan Polas DP-2 kort där kan man avläsa att hon var fånge i Lodzgetto varifrån hon transporterades till Auschwitz och troligen i slutet av 1944 kom hon till-Bergen-Belsen. Pola kom till Sverige med UNRRAs Vita Båt M/S Kronprinssessan Ingrid där dr. Lisa Welander tjänstgjorde som skeppsläkare.

Ett födelsedagskort från beredskapssjukhuset i Karlstad. Gratulanter är uppdelade efter språkgrupp. Hela Moszkowicz har skrivit sitt namn på högra sidan av gratulationskortet. Ovan Helas DP-2 kort där kan man avläsa att hon var fånge i Lodzgetto varifrån hon transporterades till Auschwitz och troligen i slutet av 1944 kom hon till-Bergen-Belsen. Pola kom till Sverige med UNRRAs Vita Båt M/S Kronprinssessan Ingrid där dr. Lisa Welander tjänstgjorde som skeppsläkare.

Beredskapssjukhuset i Karlstad. De överlevande njuter av solen på skolans gård.

Berta (Bertha) kom med UNRRAs Vita Båt M/S Rönnskär till Malmö i mitten av juli 1945. Berta var i 13 månader fånge i Auschwitz enligt hennes DP-2 kort från Lübeck. Hennes mor, far och fyra syskon mördades under Förintelsen. Bertha var det enda överlevande.

Den 14 april 1945 beslutades att Herrhagsskolan i Karlstad skulle stå i beredskap för att bli ett sjukhus. Den 21 juli 1945 kom order från Medicinalstyrelsen till Landstinget i Värmland att förbereda mottagandet av 100-150 tuberkulossjuka kvinnor från Bergen-Belsen som skulle anlända fyra till fem dagar senare. Uppdraget meddelades per telefon och bekräftades skriftligt samma dag. Som första steg så hade kvinnorna hade evakuerats med Vita båtar från Lübeck till Malmö, där de delats in efter vårdbehov för vidare transport till olika vård- och konvalescensinstitutioner runt om i Sverige, bl.a. till Örebro och Karlstad.

Klockan 13.24 fredagen den 26 juli anlände de första kvinnorna till Karlstad. Tåget från Malmö växlades in på ett stickspår vid hamnen i korsningen med Vasagatan. Avståndet från avlastningsplatsen till Herrhagsskolan var några hundra meter, men allt för långt för kvinnorna att gå. Platsen hade hållits hemlig och likaså tidpunkten för ankomsten.

Bertha's dotter, Suzi Reinmann lämnade flera artefakter relaterade till Berthas tid i Sverige, bl.a. detta kort och ett flertal foton från beredskapssjukhuset.

From the Research Group of the Swedish Holocaust Memorial Association (SHMA): A collective Birthday Card created by the women Holocaust survivors in the emergency hospital in Karlstad. Note that the greetings are organized according to the nationality of the women. Most left for Israel between 1946-1948.

De överlevande. Beredskapssjukhuset i Karlstad. 

Janusz Korczak´s Orphanage - Everything started at the Children’s Hospital and the shelter at Franciszkańska street.

Jean Liffton wrote: 

...At the Children’s Hospital that September, Korczak found his old despair waiting for him. What was he doing there? What good was it to cure sick children when they only returned to their unhealthy surroundings? When a colleague, Izaak Eliasberg, a highly respected diagnostician in dermatitis and venereal disease, told him about the Orphans Aid Society, to which he and his wife, Stella, belonged, Korczak listened carefully. The Society was holding a fund-raising party for a shelter it supported (Franciszkańska street 2-4). They could draw some wealthy philanthropists if he were able to come. Korczak accepted, little knowing how fortuitous the occasion would be. He was to meet Stefania (Stefa) Wilczyńska, a woman who would not only share his dream of creating an ideal haven for poor children, but would help make it possible. 

Kinderheim w Bergen-Belsen - Czy ten chłopiec jest z Piotrkowa Trybunalskiego czy z Amsterdamu ?

Life Magazine, May 7, 1945 - The German people. Photo of Simon Maantag by George Rodger.

Life Magazine, May 7, 1945 - The German people. Photo of Simon Maantag by George Rodger. Georg Rodger był jednym z założycieli agencji Magnum Photo razem z Robert Capa, Henri Cartier-Bresson i David Chim Seymour,

Zastanawiałem się przez wiele lat czy ten chłopiec na zdjęciu w TIME magazine jest z Piotrkowa Trybunalskiego czy z Amsterdamu ? Wiedziałem że zdjęcie jest zrobione 20 kwietnia 1945 i podejrzewałem że ten chłopczyk jest na tak bardzo swoistym spacerze z baraku numer 211.

W tym baraku który nazywany był po niemiecku Kinderheim - Dom Dziecka, ulokowano dzieci, m.in. z Holandii, Polski i Słowacji. Te z Polski to głównie z Piotrkowa Trybunalskiego a te z Holandii to z Amsterdamu.

Okazało się że ten chłopczyk był z Amsterdamu i nazywał się Simon (Sieg) Maantag. Urodzony w 1937 roku był w obozie Bergen-Belsen razem z rodzicami i o rok młodszą siostrą. 4 grudnia deportowane jego ojca do obozu Sachsenhausen a 5 grudnia 1944 roku do obozu w Beendorf a tam do kopalni soli wywieziono jego matkę. Simona i jego siostrę i 50 innych osamotnionych dzieci przewieziono z baraku nr. 17 do baraku 211, tego swoistego Domu Dziecka.

Wkrótce przybyły do Baraku 211, nazywanego powszechnie Kinderheim, dzieci z Piotrkowa, chłopcy z Buchenwaldu i dzieci z matkami z obozu Ravensbrück.

Simon i jego siostra Hendrika wrócili po wojnie do Amsterdamu. Przez dłuższy okres mysleli że są pełnymi sierotami. Po pewnym czasie okazało się że ich mama uratowała się i po pobycie w szpitalu w Malmö, w Szwecji, była w obozie Robertshöjd, niedaleko miasta Göteborg. Jest wiele wspólnych zdjęć dzieci z Piotrkowa i z Amsterdamu. 

Historia dzieci z Holandii została opisana wielokrotnie dlatego ja teraz piszę książkę na temat tego swoistego Domu Dziecka i dzieci z Piotrkowa Trybunalskiego nie zapominając o Lubie Tryczyńskiej ze Lwowa dzięki której te dzieci przeżyły ten potworny obóz.

Simon Maantag w Bergen-Belsen. Photo by George Rodger.

Simona i jego siostrę i 50 innych osamotnionych dzieci przewieziono z baraku nr.17 do baraku 211, tego Domu Dziecka. Wkrótce przybyły tam dzieci z Piotrkowa, chłopcy z Buchenwaldu i dzieci z matkami z Ravensbrück.

Simon (Sieg) i jego mama w 1947 roku.

Simon i jego siostra Hendrika (tutaj na przedwojennym zdjęciu z rodzicami) wrócili po wojnie do Amsterdamu. Przez dłuższy okres mysleli że są pełnymi sierotami. Po pewnym czasie okazało się że ich mama uratowała się i po pobycie w szpitalu w Malmö, w Szwecji, była w obozie Robertshöjd, niedaleko miasta Göteborg.

Simon, Sieg Maandag was seven years old and his sister Hendrika six when they were liberated in the Bergen-Belsen concentration camp. Their mother survived camp Beendorf. The photo at the top of the page of Sieg walking along a row of bodies in liberated Bergen-Belsen was published on May 7 1945 in the Time magazine and shocked the world.