De första riktiga Snubbelstenar efter Förintelsens offer uppgrävda i Stockholm - TILL MINNET AV KRISTALLNATTEN I NOVEMBER 1938 SOM GAV VÄRLDEN EN FÖRANING OM VAD NAZISTERNA SKULLE GÖRA - FÖRINTELSEN

Stockholm den 28 oktober 2018. Här, 10-15 cm under gräsmattan finns ett hundratal gömda men säkra snubbelstenar - gravhällar. Under gravhällarna ligger ett hundratal Förintelsens offer begravda. Ingen klipper gräset här eller krattar bort löven. De flesta besökande betraktar kvarteret som ett reservfält för framtida begravningar.

80 års minnet av Kristallnatten högtidlighålls nu runt omkring i världen, människor ägnar sig åt ett sorgearbete då detta övergrepp var början till Förintelsen. Här är Föreningen Förintelsens Minne, min familjs och studenternas sätt att minnas. Förintelsens offers stenar skall komma upp till ytan till Stockholm. Man skall icke längre trampa på de. De skall upp till ytan på nytt. Man skall kunna snubbla på de och minnas. På bilden finns ett antal gravvårdar av Förintelsens offer. Stenen närmast kameran har vi tagit bort jord och gräs. Resten längs den vita linjen skall tas om hand idag. Minnet av Kristallnatten och Förintelsen lever trots att offren är döda.

För 80 år sedan den 9 november 1938 släpptes nazisternas krafter lösa. Över hundra judar dödades under natten som gick, tusentals misshandlades och sattes i koncentrationsläger. Denna dag plundrades 7 500 judiska affärer och 500 synagogor brändes ner. En av de synagogor som undkom förstörelse smugglades ut och finns idag i Stockholm, tyvärr, nedpackad.

Kristallnattens sammanfattning och en klar slutsats var - Nazityskland och senare Europa hade inte längre plats för judar.

80-års minnet av Kristallnatten högtidlighålls nu runt omkring i världen. Många judar ägnar sig åt ett sorgearbete då detta övergrepp var också en början till Förintelsen.

Förintelsens offer finns idag begravda på flera platser i Sverige. Deras gravstenar som bekostats av Sverige ligger i Stockholm vid Norra Begravningsplatsen.

Gravarna om de besöks så betraktas de ofta som en helhet, ett fält med synligt gravnummer och kvarter. Förintelsensoffrets namn med födelsedagen och landet de kom ifrån ligger gömda under mossan och gräsmattan som har vuxit över gravhällen.

Gräset har även vuxit över den gemensamma nämnaren, året de dog. Oftast är det 1945, ibland 1946 eller 1947 eller 1948. Flest begravningar var det under juli eller augusti 1945, således bara dagarna eller veckorna efter att de överlevande har transporterats till Sverige.

Det är numera svårt att skilja mellan gravhällar och stenbeläggningen, stigar mellan de gravarna. Även de är svåra att upptäcka.

Förintelsens offer vid Norra begravningsplatsen ligger begravda i K- och J-kvarteren. I början förstod man inte att så många av "de räddade" skulle dö. En liten lastbil som körde extra mat mm till beredskapssjukhuset i Sigtuna kom tillbaka med döda. Nästan varje dag. Först då förstod man att det inte kommer handla om enstaka döda men om många. Ibland dog flera samma dag. 

I Sigtuna och i svenska pressen beskrev man bara de patienter som höll på att tillfriskna. Man nämnde inte de som vägde 25-28 kg och fick sin sista villoplats i Stockholm. Trots att det står på deras gravstenar Stockholm där man skall ange platsen där de dog så handlar det om Sigtuna, platsen där man skulle födas på nytt. Det stämde för många men inte för alla. Därför började man att begrava Förintelsens offer i en helt ny kvarter, J.

Min sambo Justyna Bamba som är stenkonservator och jag hade svårt att se de gömda och glömda stenarna och offren av Förintelsen vars namn man kunde inte länge avläsa. Vi vände oss till Anna Nachman som är ansvarig för alla fyra judiska begravningsplatserna i Stockholm om lov att ta fram gravhällarna. Anna var positiv, entusiastisk! Gör det! Tack! Vi rengjorde först en sten, därefter en till. Ett mycket tungt och mödosamt arbete. Men plötsligt så fick i fram ett namn, en människa. Flera från Föreningen Förintelsens Minne dök upp vid begravningsplatsen. Ibland handlade det om en pratstund ibland om ett arbete.

Vi började med K kvarteret. Därefter J kvarteret. Vår firma stod för arbete, grus, jord och naturligtvis kunskap.

Under sommaren 1945 så kom före detta koncentrationslägerfångar mestadels från Bergen-Belsen till Stockholm. De anlände med lasarettsfartyg S/S. Kastelholm som la till i Frihamnen och därefter från sanitetsstationen i Ropsten så fortsatte de till beredskapssjukhuset i Sigtuna. En del fördes direkt till Epidemisjukhuset.

Idag fick vi hjälp av några studenter från Paideia folkhögskola. Föreningen Förintelsens Minne stod för soppan, bullarna och instruktioner. Innan vi började arbeta har jag berättat bakgrunden. Varför vi har Förintelsens offer begravda i Sverige. Två gravstenar har vi grävt upp från underjorden. På bilden övervakar stenkonservator Justyna Bamba (till vänster på bilden) tre studenter från Paideia folkhögskola.

Idag fick vi från Föreningen Förintelsens Minne hjälp av några studenter från Paideia folkhögskola. Innan vi började arbeta har jag berättat bakgrunden; Varför har vi Förintelsens offer begravda i Sverige, och om att under sommaren 1945 så kom före detta koncentrationslägerfångar mestadels från Bergen-Belsen till Stockholm. Att de anlände med lasarettsfartyget S/S Kastelholm som la till i Frihamnen och därefter från sanitetsstationen i Ropsten så fortsatte de överlevande till beredskapssjukhuset i Sigtuna. Några klarade inte av resan från Lübeck och avled ombord. Många dog i beredsakapssjukhuset i Sigtuna.

En av de gemensamma nämnare för judar som kom till Sverige med lasarettfartyget är platsen där de avslutade sina liv, Sigtuna. Deras kroppar transporterades nästan dagligen i en liten lastbil till Norra begravningsplatsen. För många var det dock platsen för en pånyttfödelse. Här i liggaren i Judiska Församlingen - Frömetta Einhorn från Polen som har inte hunnit fylla 16 år och Regina Posladek från Tjeckoslovakien som har precis fyllt 20.

Två stenar som låg under markytan vid Norra begravningsplatsen har idag rengjorts, bokstäver tagits fram och slipats med våtslippapper med olika grovlekar  De har blivit snubbelstenar. Gravstenar som man inte längre trampar på. Man kan dock snubbla över, stanna och läsa att Frömetta Einhorn (Frymeta Ajnhorn) från Polen som har inte hunnit fylla 16 år och Rywka (inte Regina) Posladek f. 1924 från Polen blev bara 21 år gammalt. Rywka (ev. Ryfka) är inte född 1925 och kommer inte från Tjeckoslovakien som angavs på stenen.

Ytterligare två gravstenar som låg under markytan vid Norra begravningsplatsen har idag blivit snubbelstenar. Gravstenar och gravar som man inte längre trampar på. Man kan dock snubbla över, stanna och läsa att Frömetta Einhorn (hennes riktiga namn är Frymet Ajnhorn) från Polen som har inte hunnit fylla 16 år och "Regina"  Rywka Posladek (från Polen inte Tjeckoslovakien) som har precis fyllt 21, dog som Förintelsens offer i Sverige.

Ett DP-kort tillhörande Posladek Rywka. Kortet är ifyllt den 9 juli 1945 i Lübeck. Avresedatum är 11 juli 1945 med Vita båten S/S Kastelholm. Kortet är underskrivet Posladek. RYWKA POŚLADEK borde stå på kortet och på hennes grav. Hon var inte från Tjeckoslovakien men från POLEN. Det här DP-2 kortet innehåller felaktigt födelsedatum och et felaktigt förnamn. 

Ett kort tillhörande Posladek Rywka. I kortet från koncentrationslägret Buchenwald står rätt information om Rywkas födelseår och rätt för- och efternamn. Dessutom står även vilka lägren hon tidigare var fängslad i där hon arbetade som slavarbetare.

Ett Läkarkort som jag visade för Paidea studenter. Frömmeta Einhorn - Frymeta Ajnhorn från Polen som har inte hunnit fylla 16 år. I hennes Läkarkort från beredskapssjukhuset i Sigtuna finns en kort anteckning: Föräldrar döda, syskons öde ökänt... Frymeta Ajnhorn var en skolflicka i Polen knappt 11 år när tyskarna ockuperade Polen. Hon hamnade i Lodz Getto och därefter så passerade hon ett antal koncentrations/arbetsläger och hamnade till sist i Bergen-Belsen där hon befriades av brittiska styrkor den 15 april 1945. Soldaterna möttes av omkring 60 000 svältande, utmärglade och svårt sjuka fångar, och högar av döda. Frymeta tillhörde kategorin "halvdöda". Hennes diagnos var bl.a. förändringar i lungorna. Hon skickades från Bergen-Belsen med ambulanståg till Lübeck och därifrån kom hon med Vita båten S/S Kastelholm den 5 juli 1945 till till Stockholm. Två månader senare, på kvällen den 7 augusti 1945 dog hon i sjukhussängen i beredskapssjukhuset i Sigtuna. Dagen därpå jordfästes hennes särade och utmärglade kropp i Stockholm.