Varför faller gravstenar - enkel fysik bakom de vältande gravstenars gåta - Dubbar är inte det ända problemet!

Militär begravningsplats i Bayeux. Uniform och lätt att sköta.

När det gäller gamla, kulturhistoriskt värdefulla gravvårdar så är det ofta de sönderrostade dubbar eller dåligt förankring av gravstenen och sockeln i marken som är orsaken att de välter. När de har vält eller är på väg att välta så brukar de plockas ner och där blir de liggande eftersom det finns inga kända gravrättinnehavare vid liv. Det stora problemet är att allt färre personligen sköter om sina bortgångnas gravplatser bl.a. på grund av den kraftigt ökade rörligheten i samhället.

Liggande gravstenar välter inte men de förstörs snabbt av väta, gräsklipp och fukten från nederbörden och bevattningen. Solen bestrålar ofta gravvårdarna i flera timmar i sträck. Beroende av stentypen kan skriften eller dylikt snabbt försvinna.

Tiotusentals gravstenar runt om i Sverige måste förankras bättre för att inte riskera att välta och skada människor. Många helger de folk besöker gravarna infaller unde höste de det är mycket väta i marken vilket gör att just under den perioden då marken run gravstenen är uppmjukad som risken att en gravsten faller är som störst. 

De gravstenar som vid en trycktestkontroll (35 kg) bedömts som osäkra ska åtgärdas av gravrättsinnehavaren. 

Om gravstenen bedöms som akut farlig måste huvudmannen företa åtgärder för att säkra gravstenen omedelbart. Huvudmannen kan antingen säkerhetstötta gravstenen eller lägga gravstenen ner. 

På grund av att de vältande gravstenar har blivit ett problem så ger olika stenhuggerier ett 10 års monteringsgaranti. Problemmet är att dubbar och andra system för förankring brukar ge vika just efter den här perioden.

När det gäller gamla, kulturhistoriskt värdefulla gravvårdar så är det ofta de sönderrostade dubbar eller dåligt förankring av gravstenen och sockeln i marken som är orsaken att de välter. Växande trädrötter kan både underminera marken och pressa upp sockeln och gravstenen oavsett dennes vikt. De öldre stenarna är oftast högre och tyngpunkten i de ligger högre upp vilket gör vältrisken större.

Ett barngrav med flera stenelement. Livstenen har ramlat över stigen mellan gravarna. Troligen en dålig förankring av gravstenen och sockeln i marken var orsaken att den välte. När det gäller gamla, kulturhistoriskt värdefulla gravvårdar så är det ofta de sönderrostade dubbar eller en dålig förankring av gravstenen och sockeln i marken som är orsaken att de välter. När de har vält eller är på väg att välta så brukar de plockas ner och där blir de liggande i åratal. Liggande gravstenar välter inte men de förstörs snabbare av gräsklipp och fukten från nederbörden och bevattningen. Solen bestrålar ofta gravvårdarna i flera timmar i sträck. Beroende av stentypen kan skriften eller dylikt snabbt försvinna.

En gravsten med en kraftig sockel har successivt pressats ut ur jorden av de kraftiga trädrötterna. Mycket vanlig företeelse vid gamla begravningsplatser.

Liggande gravstenar förstörs snabbt av väta, gräsklipp och fukten från nederbörden och bevattningen. Solen bestrålar ofta gravvårdarna i flera timmar i sträck. Beroende av stentypen kan skriften eller dylikt snabbt försvinna. På högra sidan samma sten efter rengöringen. Tvätt av gravstenen tog senare de bort de mörkgråa områderna, som var tidigare utan lavpåväxt således exponerade direkt mot luftföroreningarna.

Om dubbarna melan sockeln och livsstenena rostar eller har en felaktig diameter i förhållande till de uppborrade hålen i gravstenen så förskjuts vridpunkten uppåt samtidigt så ändras även stenens tyngpunkt. Här byter man till en mycket tyngre sockel (med en undersockel) som har långa rostfria dubbar av rätt diameter i förhållande till de hål som finns i gravstenen.

Livstenen och sockeln. Här har man tagit isär de två komponenter för att ersätta de sönderrostade dubbarna.

Här var dubbarna gjorts av metall som inte korroderade men var för mjuk för ändamålet.

Den vänstra gravstenen har två socklar. Om dubbarna melan socklarna rostar eller har en felaktig diameter i förhållande till de uppborrade hålen i gravstenen så förskjuts vridpunkten uppåt samtidigt så ändras även stenens tyngpunkt. Om man trycker mot en 1 meter hög gravsten som sitter på 10 cm djup från markytan så har man fått en utväxling på 1:9, vilket innebär att vid tryck mot gravstenens översta del med 50 kg (500 N) ger en kraft på andra ändan, vid sockeln under marken) av 450 kg (4500 N) vilket kanske kan få den att välta. Därför behövs inga stora krafter att välta dåligt förankrade gravstenar och barnolyckor förekommer årligen i Sverige. Den nämnda utväxlingen (1:9) minskar naturligtvis jo djupare stenen sitter för då ändrar sig vridpunktens läge. Om man rubbar en sten med den nämnda kraften ökar kraften om stenen börjar ge vika då tyngdpunkten förändras och en ny kraft läggs på den ursprungliga kraften. Lös jord runt gravstenen bidrar till att vridpunkten sänks och kraften som man behöver att välta stenen minskar avsevärd. 

Lös jord runt gravstenen eller trädrötter bidrar till att vridpunkten sänks och kraften som man behöver att välta stenen minskar avsevärd.  Här sitter stenen fast vid sockeln som har ändrat sitt läge p.g.a. sättningarna i marken eller växande underifrån trädrötterna.

Om dubbarna melan socklarna rostar är för korta eller har en felaktig diameter i förhållande till de uppborrade hålen i gravstenen så förskjuts vridpunkten uppåt samtidigt så ändras även stenens tyngpunkt. Den här dubben satt i en betong fundament (den högra delen på bilden) och betongen krakelerade runt dubben. Gravstenen utan förankreing föll.

Övere bilden visar tvärrstääda betongfundament som är en bra idé. I det här fallet har de nog varit för smala. för korta och för lätta. Nedre bilden: Om dubbarna melan socklarna rostar är för korta eller har en felaktig diameter i förhållande till de uppborrade hålen i gravstenen så förskjuts vridpunkten uppåt 

De modernare begravningsplatserna i Sverige karakteriseras av sammanhängande välklippta gräsmattor och påfallande likartade gravvårdar i raka rader. Många ser ut som militära begravningsplatserna i t.ex. Normandie av soldater som stupade under första eller andra världskriget. Detta gör skötseln billigare och lättare, men inte heltproblemfri.

Det är mycket svårare, bl.a. på grund av tillgängligheten att ta hand om skötseln av de gamla gravvårdar. De gamla gravvårdar i stan är oftast höga, har flera stenelement och är ofta inramade av stenramar, järnstaket eller häckar.