Förintelsen - När gav Du upp det aktiva. sökandet?

Flera frågor i Enkät 3 som jag sammanställde år 1994 handlar om sökandet av de närmaste efter Förintelsen. På sidan 1 ställde jag flytta frågor som gällde bara syskonen då jag visste att de flestas föräldrar var döda, läs mördade. De som mirakulöst överlevde var ett slags monogeneration. Utan föräldrar och oftast utan syskon.

På sidan 7 i samma enkät ställde jag en följdfråga:

Hur stor del av Din närmaste vän- och umgängeskrets före kriget, överlevde kriget?

Svar att välja var:     Inga     en fjärdedel      hälften     tre fjärdedelar      alla

Svaret var oftast: Inga

Hur sökte man? När sökte man? En del återvände till sina hem. Satte i ruinerna på sitt hem en papperslapp. En del av de befriade i lägren i Tyskland reste mellan lägren som omvandlades till Displaced persons läger. De letade oftast efter syskonen då de ofta såg sina föräldrar att gå mot lägrets gaskammare som markerades av en intilliggande krematorieskorsten.

Från Ravensbrück med Vita bussar till Sverige. Fördelningen mellan de olika sjukhusen skedde direkt vid ankomsten. Listan med överlevande skickades över hela världen, se den röda texten..

Hur sökte man? I Polen och i flera länder gjorde man det genom Röda korset och Judiska församlingarna.I Sverige var det svenska Röda Korset som samordnade eftersökningarna. Troligen samarbetade de flitigt med World Jewish Congress i Stockholm som förmedlade informationen om de sökta (och de döda) genom Radio Stockholm till New York kontoret. Varför Radio Stockholm ställer sig många frågan. På den tiden fanns ingen Atlantkabel eller TAT (Trans Atlantic Telephone Cable för telefonkontakt. Kommunikation mellan Europa och Amerika kunde bara ske genom telegrafer. Först på 1950-talet fanns sjökablar med inbyggda förstärkare och då blev det möjligt ringa.

Med hjälp av register från de ursprungliga transporterna till Sverige och sjukhusregister, rapporterades de personer som vistades i Sverige till det centrala registret. 

Den överlevande, som ville eftersöka sina anhöriga eller andra närstående, fick beställa blanketter från Röda Korset och erlägga en expeditionsavgift om 1 krona för varje person man letade efter. Timlönnen i Sverige räknades i öre och dagsförtjänst var ca. 5 kronor.

Detta måste ha varit en stor summa pengar för de överlevande vilka fick ett bidrag på 50 öre om dagen. Fyra dagars sparande för att söka efter föräldrarna och ytterligare fyra dagars sparande för att leta sina två syskon.


Peter Vig frågade mig om Eva Fish som var på Reservsjukhuset Borgarskolan i Malmö Eva kom till Borgarskolan samma dag som Rozy och Regina Malek.

Eva föddes den 3 oktober, 1929, i Kiskunfelegyhaza, i Ungern. och var då 15 år. 

 Hon flyttade tillsammans med

Hon avled året efter befrielsen och ankomsten till Sverige, den 4 mars 1946.  Peter Vig hittade hennes grav

DP-läger som den i Bergen-Belsen fungerade som informationscentral. Ett år efter befrielsen fanns hela 11 000 judar i lägret. Det var inte enbart de som befriades i april 1945 som bodde i lägret men även de som överlevde i andra läger eller de som ville ej återvända till sina "hemländer" och väntade på visering till Eretz Israel, USA eller Sydamerika. Ovan en lista med uppräkning av de som lämnade lägret.