Äkta stormhatt. En humla sitter djupt inne i blomman. För att komma så djupt in, detta för att nå nektar från florala nektarier. |
Stormhatt utan övre hylleblad. |
Äkta stormhatt är, som sina släktingar i Aconitum, mycket giftig, särskilt dess rot innehåller stora mängder av alkaloidenakonitin som är ett förlamande nervgift. Stormhatt har använts som medicinalväxt, främst i salvor på ytliga skador men även invärtes, på grund av akonitinets bedövande och därmed smärtstillande verkan, men på grund av dess starka giftighet har all sådan användning upphört. Giftet har även använts för avrättning och mord, bland annat skall stormhatt ha ingått i det gift Medea gav till Theseus.
Det finns inget känt botemedel mot stormhattsförgiftning, enda möjligheten är att hålla hjärta och lungor igång på konstgjord väg tills giftet försvunnit ur kroppen. I Alistair MacLeans thriller Björnön används stormhattsrot blandad med pepparrot vid ett giftmord.
Nordisk Stormhatt, Aconitum septentrionale, Fam. Ranunculaceae.
Flerårig upp till 1,5 m hög ört med en knölliknande förtjockad rot, från vilken utgår kraftiga, vanligen ogrenade stjälkar. Bladen sitter strödda utöver hela
stjälken, skaftade. Bladskivor djupt, 5-7- delat handflikiga, huvudflikar smalflikiga med en ofta skaftad mittflik. Stormhattarnas blommor har så komplicerade byggnad att
endast humlor kan pollinera dem.
Blommorna sitter i en lång klase med en oren blåviolett färg. Det övre blombladet utbildat som en hjälm. Stormhatten blommar under hög och sensommaren och smakar intensivt bittert. Frukten består av 3-5 flerfröiga baljkapslar. Den odlas i många trädgårdar som prydnadsväxt, även som hybrider som liknar stormhatt. Stormhatt förkommer förvildad på fuktiga skogs och ängsmarker, fjällbjörkskogar, granskogar, bäckkanter, rasbranter och vid gamla gårdsruiner. I mellersta Norrland och södra fjälltrakterna kan storhatten vara mycketbesvärande i betesmarker där den kan bilda täta bestånd som konkurrerar ut andra växter.
Den nordiska stormhatten innehåller lappoconitin som huvudalkaloid. Toxiciteten kvarstår efter torkning. Den är som giftigast på hösten.