 |
| Janusz Korczak - rysunek Justyna Bamba |
Dzisiaj obchodzimy 75 rocznicę śmierci Janusza Korczaka.
Zawsze Go traktowałem jako mojego dziadka, "starszego człowieka".
Nagle okazuje się że miał tyle samo lat co ja obecnie - "młody człowiek!"
Zamordowali Go w komorze gazowej obozu zagłady w Treblince.
Więcej o Korczaku, Domu Sierot i tym strasznym dniu 5 sierpnia 1942 znajdziecie wpisujac w wyszukiwarce mojego blogu, z lewej strony na górze 5 sierpnia.
Idag är den 5 augusti, min mammas födelsedag. Denna dag är också Korczaks dödsdag. För 75 år sedan såg min mor Janusz Korczak och barnen på väg till Umschlagsplatz och döden i Treblinka. Hon såg genast att min far som arbetade vid Dom Sierot sedan 1933 var inte med. Min far (Misza Wasserman Wroblewski) hade, tack vare arbetet utanför gettot som Korczak ordnat för honom, lämnat barnhemmet tidigt den 5 augusti 1942 denna ödesdag. På det sättet undkom han deportationen. Arbetet utanför gettots murar har troligen räddat hans liv.
Min far beskrev ödesdagen, onsdagen den 5 augusti 1942:
Korczak hälsade på oss som vanligt, tidigt på morgonen, när vi gick till arbetet. Efter att ha passerat gettoportarna på väg ut märkte vi att gettot var omringad av militära och polisära styrkorna, bland annat de brutala lettiska förbanden. Utan att reflektera mera på detta gick vi i grupp till Elfte Novembergatan nr 21 som låg på andra sidan av floden Wisla, där vi arbetade vid ett magasinbygge.
Vi kom tillbaka till gettot vid sextiden på kvällen. Gatorna i Lilla gettot var helt tysta, utan liv, de gator som alltid brukade vara fyllda och bullriga. Vi uppfattade det som tecken på en katastrof. På vägen till hemmet fick vi information om att det har varit en deportation. Barnhemmet var tomt. På matborden fanns tallrikar och muggar med ouppdrucket te. Jag gick in i Korczaks rum, ett fönsterlöst utrymme som han delade med flera sjuka barn. Hans säng och barnens sängar var avdelade med små gröna skärmar. På bordet låg Korczaks tråd-(metall)glasögon. Bredvid stod en karbidlampa (i skenet av den brukade han skriva sina iakttagelser om barnen och sin dagbok). I två väskor under Korczaks säng fanns olika dokument. Vi samlade dem i en större väska. Jag tog också hans glasögon. I skydd av mörker gick min far och de tre ynglingarna över bron till Stora gettot och gömde sig hos en före detta elev från hemmet Felek Grzyb.
Mer om Korczak, deportationen till Treblinka: skriv sökordet 5 augusti i tomma fältet i vänstra högra hörnan av bloggen.
http://jimbaotoday.blogspot.se/2012/06/korczak-sista-resans-nast-sista-etapp.html
On the morning of August 5th, 1942, my father and The Boys left for work as usual. Korczak, wished them good luck and they hurried to the meeting point for construction workers who were escorted to the work outside the ghetto. When they returned in the afternoon to the Orphanage building at Sienna 16 in "Small ghetto" they found the entire orphanage empty. There was still unfinished tea and coffee on the tables.
Więcej o Korczaku, Domu Sierot i tym strasznym dniu 5 sierpnia 1942 znajdziecie wpisujac w wyszukiwarce mojego blogu, z lewej strony na górze 5 sierpnia.
Korczak hälsade på oss som vanligt, tidigt på morgonen, när vi gick till arbetet. Efter att ha passerat gettoportarna på väg ut märkte vi att gettot var omringad av militära och polisära styrkorna, bland annat de brutala lettiska förbanden. Utan att reflektera mera på detta gick vi i grupp till Elfte Novembergatan nr 21 som låg på andra sidan av floden Wisla, där vi arbetade vid ett magasinbygge.
Vi kom tillbaka till gettot vid sextiden på kvällen. Gatorna i Lilla gettot var helt tysta, utan liv, de gator som alltid brukade vara fyllda och bullriga. Vi uppfattade det som tecken på en katastrof. På vägen till hemmet fick vi information om att det har varit en deportation. Barnhemmet var tomt. På matborden fanns tallrikar och muggar med ouppdrucket te. Jag gick in i Korczaks rum, ett fönsterlöst utrymme som han delade med flera sjuka barn. Hans säng och barnens sängar var avdelade med små gröna skärmar. På bordet låg Korczaks tråd-(metall)glasögon. Bredvid stod en karbidlampa (i skenet av den brukade han skriva sina iakttagelser om barnen och sin dagbok). I två väskor under Korczaks säng fanns olika dokument. Vi samlade dem i en större väska. Jag tog också hans glasögon. I skydd av mörker gick min far och de tre ynglingarna över bron till Stora gettot och gömde sig hos en före detta elev från hemmet Felek Grzyb.
Mer om Korczak, deportationen till Treblinka: skriv sökordet 5 augusti i tomma fältet i vänstra högra hörnan av bloggen.
http://jimbaotoday.blogspot.se/2012/06/korczak-sista-resans-nast-sista-etapp.html
On the morning of August 5th, 1942, my father and The Boys left for work as usual. Korczak, wished them good luck and they hurried to the meeting point for construction workers who were escorted to the work outside the ghetto. When they returned in the afternoon to the Orphanage building at Sienna 16 in "Small ghetto" they found the entire orphanage empty. There was still unfinished tea and coffee on the tables.
My father went up to Korczak’s room. Korczak’s spectacles were still on his desk. My father gathered Korczak’s papers and threw them into a suitcase together with his spectacles. Later in the evening my father and three boys went over the bridge to the "Large Ghetto" that was supposed to be safer. They found a safe place at former orphanage child, Felek Grzyb that lived at Ostrowska street. Feleks wife and child were deported to Treblinka together with 239 children of the orphanage and seven teachers.
http://jimbaotoday.blogspot.se/2012/08/korczak-august-5th-239-children-my.html
or type August 5 in the left upper corner of my blog page.
