Det fanns en Mosaisk kyrkogård och en judisk kyrkvakt... vid Kronoberg och Aronsberg

Insprängda mellan moderna bostadskvarter på Kungsholmen i Stockholm ligga tvenne små övergiva fridlysta områden – de äldsta stockholmarmska judarnas begravningsplatser, Aronsberg och Kronoberg. De anlades en gång långt utanför stadens larm, i en trakt av obebyggda berg och ängar, dit de första judarna beledsagade sina döda till den eviga stillheten. Staden har växt, och nu har den trängt sig fram runt alla sidor om gravarnas hem. 

Samma motiv på fotografiet (ovan) som på den nedre, konstnätnärliga tolkningen. I bakgrunden ser man Kronobergsgatan och St:Göransgatan västerut. På bildens vänstra sida ses huset som troligen tjänstgjorde som bostad för vakten (kyrkvakten) och för Chevra - begravningssällskapet.

Den näst siste som begravdes (nr. 208 - tredje raden uppifrån) vid Kronobergs gravplats var  Israel Meyer. På gravstenen anger texten att han var kyrkvakt. Vidare vet jag från boken att han tjänstgjorde som kyrkobetjänt och klockare samt att han föddes 1747 och dog 1806. Andra begravda där har alla möjliga yrken från en strumpgrosshandlare till en liktornoperatör.

Insprängda mellan moderna bostadskvarter på Kungsholmen i Stockholm ligga tvenne små övergiva fridlysta områden – de äldsta stockholmarmska judarnas begravningsplatser, Aronsberg och Kronoberg. De anlades en gång långt utanför stadens larm, i en trakt av obebyggda berg och ängar, dit de första judarna beledsagade sina döda till den eviga stillheten. Staden har växt, och nu har den trängt sig fram runt alla sidor om gravarnas hem. Men dessa ligga där, oberörda och tysta, och skola, som oförgängliga minnesgårdar, fortleva sitt döda liv till de yttersta dagarna; ty en judisk ”Friedhof” får aldrig röras eller flyttas.

Så poetiskt beskriver Ragnar Josephson, konsthistoriker och bl.a. chef för Dramaten, de båda judiska begravningsplatserna.  Han använder  benämning judisk friedhof som på tyska betyder begravningsplats. Det finns inget ord som motsvarar kyrkogård på tyska. 
Annars så användes kyrkogård, kyrkvakt m.fl. av Mosaiska församlingen rätt så ofta. Det finns t.ex. Mosaiska församlingens i Stockholm kyrkbok upprättad 1855.
Ragnar Josephson berättar om hur de judiska begravningsplatser grundades och hur de är utformade. Den största delen av boken består av bilder på gravstenar med en avskrivning av gravtexten både på svenska och hebreiska. Boken Gamla Judiska gravplatser utgiven år 1927 är på 162 sidor avslutas med ett personregister och två kartor över gravstenarnas placering. 

Gravplats Kronoberg - de första begravda där.

Judisk begravningsplats Kronoberg. Bilden tagen troligen under 1920-talet. 
Längst till vänster syns huset Parkgatan nr. 20

De sista begravda vid Gravplatsen Kronoberg

I folkmun i alla fall i fotografens mun så hette Kronoberg - Judekyrkogård.

Begravningsplatsen Aronsberg. År 1776 ansökte Aaron Isaac, grundaren av Mosaiska församlingen i Stockholm, om att få anlägga en begravningsplats för stadens judar. Staden beslöt den 10 juli 1776 att avsätta ett område om cirka 1300 kvadratmeter vid den nuvarande Alströmergatan. Platsen fick sitt namn efter Aaron Isaac, som dog 1816 och själv ligger begraven där.

Den första begravningen ägde rum år 1782. Begravningsplatsen användes till 1888 och har 300 gravplatser, men alla gravstenar är inte bevarade. Moderna hyreshus omger nu gravplatsen på tre sidor. Mosaiska församlingen ägde även mark i kvarteret Färjan norr om Alströmergatan som förvärvades på 1920-talet av HSB. Här byggdes 1928–1929 Skandinaviens största bostadshus efter ritningar av Sven Wallander.

Begravningsplatsen Aronsberg. År 1776 ansökte Aaron Isaac, grundaren av Mosaiska församlingen i Stockholm, om att få anlägga en begravningsplats för stadens judar. Staden beslöt den 10 juli 1776 att avsätta ett område om cirka 1300 kvadratmeter vid den nuvarande Alströmergatan.

Begravningsplatsen Aronsberg. År 1776 ansökte Aaron Isaac, grundaren av Mosaiska församlingen i Stockholm, om att få anlägga en begravningsplats för stadens judar. Staden beslöt den 10 juli 1776 att avsätta ett område om cirka 1300 kvadratmeter vid den nuvarande Alströmergatan.