Sigtuna - Platsen där man dog eller föddes på nytt

I Sigtuna hade man inte mycket med andra världskriget att göra utom det man läste i tidningarna. Även när sjukhuset för 1945-överlevande etablerades utanför staden hade man nästan ingen kontakt med de överlevande. Enbart de direkt engagerade, sjukvårdspersonal, kökspersonal och vakter hade en direkt kontakt med de överlevande som kom i slutet av juli till Sigtuna. När sommaren var över stängdes sjukhuset och de svenska eleverna började ett nytt skolår. Badförbudet och taggtrådstängslet försvan. Foto: Anton Andersson.

En av de gemensamma nämnare för judar som kom till Sverige med lasarettfartyget S/S Kanholm är platsen där de avslutade sina liv Sigtuna. Deras kroppar transporterades nästan dagligen i en liten lastbil till Norra begravningsplatsen. För många var Sigtuna platsen för pånyttfödelse men för många innebar det döden. Här är en sida från Gravboken och månadsskiftet juli-augusti 1945. Norra begravningsplatsens Gravbok har flera sidor där platsen där döden inträffat anges som Sigtuna.

På ett flertal av Holocaust Namnmonumentets tavlor finns namn på dem som dött på väg till Sverige, eller efter ankomsten, av sviter från koncentrationslägren. Bland dem finns många som vårdades i Sigtuna under den korta tiden som sjukhuset var öppet där. Bland de fanns Frimett Einhorn från Polen. Hon kom till Sigtuna i slutet av juli och dog den 7 augusti. Inte ens 2 veckor har hon levt efter ankomsten till Sverige.

På ett flertal av Holocaust Namnmonumentets tavlor finns namn på dem som dött på väg till Sverige. Här är information om Wiesz Szylvia som dog på Lasarettsfartyget Prins Carl. Det står "Hospital Prins C" på Namnmonumentet. Bland platser där de 1945-överlevande dog hör Kalmar. Dit, till lasarettet kom 300 patienter under juli 1945.

När jag planerade Holocaust Namnmonumentet i Stockholm ville jag att att den skulle användas i framtiden i undervisningen om Förintelsen. År 1993 skrev jag:
Uppgifter på Namnmonumentet kommer att visa att judar som föddes i olika länder i hela Europa, barn, unga och gamla, dog eller förintades på platser såsom Auschwitz,
Majdanek, Treblinka, Bergen-Belsen och olika getton. För flertalet av de döda kommer platsen för Förintelsen att behöva beskrivas som - Okänd!
På samma sätt kommer födelsedatum för de ihågkommna vara utspritt från 1850-talet
till krigets dagar. Datum då de förlorade livet kommer att vara koncentrerat till krigsåren 1939-1945.

Vidare skrev jag:
Många judiska familjer har utplånats helt och det finns inte någon som kan minnas deras namn. Många av de överlevande har redan dött utan att lämna några uppgifter om sina närmastes öden.

Här tänkte jag bl.a. på gruppen 1945-räddade som jag hade kontakt med i Malmö. Bland de fanns en stor grupp som kom till Sverige med lasarettfartyg och troligen också de som kom i sk Vita bussar. Plötsligt uppenbarade sig ännu en grupp som hade gemensamma nämnare som jag tyckte att ha med på Namnmonumentet. I rubriken på monumentet skulle man hitta förutom Treblinka, Auschwitz och Majdanek även hitta en annan gemensam nämnare, platser såsom Sigtuna, Norrköping, Malmö, Kalmar och Lärbro. Bredvid namnet på de svenska orterna står ofta dödsåret 1945, 1946 eller 1947.

I Sigtuna hade man inte haft kontakt med kriget som t.ex. i en annan stad vid Mälaren, Mariefred där det fans stora dela av den polska ubåtsflottan internerad. Men efter den stora firandet av freden på Kungsgatan i maj så kom i juni 1945 civilförsvarets order: Sigtunas internat skulle bli sjukhus. Dock inte för evakuerade från Stockholm, enligt det gamla beredskapsplanen, utan för vårdbehövande från nazisternas koncentrationsläger. Platsernas iordningställdes för 1200. Det kom 600, de flesta av de var unga judinnor, från olika europeiska länder.

Den Vita båten S/S Kastelholm med fd Bergen-Belsen fångarna som kom kom till Frihamnen i tre gånger under sommaren 1945(1, 8, 15 juli). Svenska Amerika Linjen använde fartyget innan kriget för transporter från städer runt Östersjön till Göteborg. Under kriget var den upplagt vid kajen vid Gamla Stan i Stockholm.

När vid krigsslutet 1945 uppstod ett behov av en humanitär insats i form av att föra en del av de överlevande som var i behov av vård  från de tyska koncentrationslägren, UNRRA-aktion, övergick fartyget i Marinförvaltningens tjänst, under juni - juli 1945. Marinförvaltningens ansvarade för planläggningen av operationen och redan den första juni beslutades att Lasarettsfartyget MS Prins Carl samt fyra andra inhyrda fartyg skulle delta i denna omfattande humanitära insats med start i slutet av juni och fortsätta fram till slutet av juli. Förutom S/S Kastelholm så rekvirerade Marinförvaltningen fyra andra fartyg:  M/S Kronprinsessan Ingrid, M/S Karskär och M/S Rönnskär och marinens lasarettfartyg HMS Prins Carl för samma uppdrag.

Från boken "6 tusen av 6 miljoner. ett requiem", 1995 av Romuald Wroblewski. Lägret Bergen-Belsen låg 150 km söder om Lübeck och den sträckan trafikerades av Röda korsets tåg med britisk sjukvårdspersonal.

Fartygen förbereddes omgående genom att bland annat besättningarna kompletterades med sjukvårdspersonal, fartygen avmagnetiserades, och minskydd kompletterades, lastrum ställdes i ordning som förläggningsrum, fartygen försågs med röda kors samt annan märkning så att man klart såg att fartygen kom från Sverige. Detta trots att kriget var slut. Den 22:dra och 23:dje juni lämnade de Vita båtarna Trelleborgs redd med kurs mot Travemündes redd. Därefter, med tysk minsvepareskort, fortsatte färden mot Lübeck. Sjukhuset i Bergen-Belsen låg 150 km söder om Lübeck och den sträckan trafikerades av Röda korsets ambulanståg med brittisk sjukvårdspersonal som flyttade patienterna från Bergen-Belsen till Swedish Transit Hospital där patienterna registrerades.

Från  Lübeck till Frihamnen i Stockholm. Markerad plats - här la SS Kastelholm till.

Båda fotona är tagna mellan Frihamnen och Lilla Värtan i Stockholm.

Området i Frihamnen där man tog emot fd koncentrationslägerfångar. Precis såsom tidigare i södra Sverige I etablerades en tältstad. Fd fångar, numera patienter, förflyttades därefter till Sanitetsstationen i Ropsten. Från Ropsten kördes patienterna till beredskapssjukhuset i Sigtuna. Röd prick markerar Sillot och den båa ringen platsen där tälten stod.

Den 10 juni 1945 meddelade Svenska Dagbladet att Sverige skulle, enligt avtal med UNRRA, ta emot en grupp på 10 000 för detta koncentrationslägerfångar varav 1 200 skulle placeras på ett beredskapssjukhus i den lilla staden Sigtuna. Det kom knappt 400. UNRRA - United Nations Relief and Rehabilitation Administration, en flyktingorganisation som skapats 1943 av de allierade för att ge humanitär hjälp.

De första patienterna kom från lägren till hamnen Lübeck med tåg sista dagarna i juni. De flesta från koncentrationslägret Bergen – Belsen. Efter att patienterna tagits ombord satte fartygen kurs mot flera svenska hamnar, bl a Kalmar, Norrköping och Stockholm. Operationen avslutades den 26 juli och då hade fartygen sammanlagt gjort 36 resor till Lübeck och lyckats transportera ca 9 300 patienter, huvuddelen kvinnor samt ett fåtal barn, som bedömdes vara sjukast och i behov av vård i Sverige. 

Vita båten S/S Kastelholm gjorde tre resor mellan Lübeck och Stockholm. Första resan påbörjades den 28 juni och fartyget anlöpte Frihamnen 1 juli. Den andra resan startade den 11 juli och fartyget kom till Stockholm söndagen den 15 juli. Att resan ha var så lång berodde dels att fartygen från Lübeck måste eskorteras första sträckan p.g.a. minor i vattnet. Fartygen la till (ibland) i Karlskrona eller Trelleborg innan de kom till Stockholm.

S/S Kastelholm gjorde tre resor mellan Lübeck och Stockholm. Här är läkarkortet av Eva Jakubovitz med bl.a. feberkurvan. Resan startade från Lübeck den 11 juli och fartyget kom till Frihamnen i Stockholm den 16-17 juli. Eva Jakubovitz kördes direkt till Epidemisjukhuset.

Patienterna fördes från Frihamnen till en sanitetsanstalt i Ropsten och därifrån till beredskapssjukhuset Sigtuna. De flesta i bussar med liggplatser (Inga Vita bussar). Utmärglade människospillror bars in skolbyggnader på bår. 

En del patienter transporterades direkt från kajen i Frihamnen till Epidemisjukhuset vid Roslagstull. Ibland patienter kördes först till Sigtuna och när man fastställde diagnosen så kördes patienten tillbaka till Epidemisjukhuset i Stockholm som hade så mycket bättre resurser än beredskapsjukhuset i Sigtuna.

En del patienter transporterades direkt från kajen i Frihamnen till Epidemisjukhuset vid Roslagstull. Ibland patienter kördes först till Sigtuna och när man fastställde diagnosen så kördes patienten till Epidemisjukhuset i Stockholm som hade så mycket bättre resurser än beredskapsjukhuset i Sigtuna.

Beredskapssjukhuset* i Sigtuna inrymdes i fyra skolor där: Sigtunastiftelsen som var en folkhögskola, Svenska kyrkans lekmannaskola, diakonistyrelsens anstalt för utbildning av frivilliga för kyrkligt församlingsarbete, Sigtunaskolan, ett internat för pojkar och Humanistiska läroverket, en skola för både pojkar och flickor.

Sigtuna 1945. Elsa Bach och Frida Kreuzmann från Tjeckoslovakien tittade ut genom ett fönster på Sigtunaskolan, troligen på Stora skolhemmet, nuvarande Hotell Kristina. På armarna syns de tatuerade fångnumren. 

Vårdutrustning – av förkrigskvalitet – fanns lagrad under simhallen. Simhallen och stentrappan bredvid finns kvar, till skillnad från vaktmästarbostaden Skogshöjden. Internatskolor var naturligtvis det bästa inkvateringsalternativet då de hade egna kök, flertal toaletter och tvätt- och badmöjligheter vilka saknades i ett flertal skolor som användes av Civilförsvarsstyrelsen för ändamålet.

Sträng karantän gällde i tre veckor. egentligen längre då de sista överlevande anlände 15 juli 1945. Vaktpersonal fanns utplacerad vid förläggningar och stränder. Kontroll av vattnet gjordes då Sigtunabefolkningen blev skrämda. Prover tagna vid badplatserna Blackan och Munkholmen, visade endast på förekomst av tarmbakterier således från avföring då dåtidens avlopp i Sigtuna gick orenat ut i fjärden. 

Staket och taggtråd drogs runt området och en sträng karantän gällde i tre veckor.

Det svenska flyktingmottagandet av f d koncentrationslägerfångar vid Lärbro krigssjukhus 1945–1946 har studerats i en uppsats vid Gotlands Högskola 2007 . Magdalena Andersson har studerat brev och andra dokument ur de förvånansvärt rika arkiven från Lärbro. Hon redogör bl a för bråk som uppstod bland patienterna, först vad gäller den svenska söta maten, sedan mellan olika patientgrupper, där det t ex förekom en uttalad antisemitism. Några patienter fick avföras till fängelset i Visby. Det var flera kristna och judiska patienter som dog i Lärbro. De begravdes vid Lärbro kyrka. Mosaiska Församlingen införskaffade för de judiska gravarna samma typ av stenar som finns för de som dog i Sigtuna och ligger begravda vid Norra begravningsplatsen.

Vita båten, Röda Korsets lasarettsfartyg H.M.S. Prins Carl anländer till Slite den 25 juli 1945 med 151 patienter från koncentrationslägren. Prins Carl anlöpte till Slite tvenne gånger med före detta koncentrationsfångar, som skulle placeras vid krigssjukhuset i Lärbro. Vid de båda resorna medfördes totalt 300 fångar från i första hand Bergen-Belsen. Många av dem befann sig i mycket dåligt skick och måste bäras av båten till de på Krokiga kajen väntande ambulansfordonen. 

Röda Korsets lasarettsfartyg H.M.S. Prins Carl anländer till Slite på Gotland den 25 juli 1945 med 151 patienter från koncentrationslägren. Prins Carl anlöpte till Slite tvenne gånger med före detta koncentrationsfångar, som skulle placeras vid krigssjukhuset i Lärbro. Vid de båda resorna medfördes totalt 300 fångar från i första hand Bergen-Belsen. Många av dem befann sig i mycket dåligt skick och måste bäras av båten till de på Krokiga kajen väntande ambulansfordonen. Observera det stora antalet bårar i bakgrunden.

Nästa dagligen transporterades döda utmärglade kroppar från Sigtuna och Epidemiska Sjukhuset till Judiska Norra begravningsplatsen i Solna. Bland de fanns Frimett Einhorn, egentligen Frymeta Ajnhorn från Polen som har hunnit fylla 16 år.

Vita båten, Sveabolagets M/S Rönnskär behöll under UNRRA-aktionen sin gråa färg. Det som målades på sidan var SVERIGE och Röda Korsmarkering. Samma sak gällde systerfartyget M/S Kärrskär. De båda Sveabåtarna byggdes om från lastfartyg till ett lasarettsfartyg. Lastrum blev sjuksalar.

Majoriteten av de befriade i de läger som amerikanarna befriade var inte judar. Majoriteten av de överlevande som togs Vita bussarnas aktion och UNRRA aktion inte heller var judar. Det fanns inte heller några planer att hjälpa den gruppen som tidigt utsattes för förföljelse och som fram till april-maj 1945 varit instängda i getton och koncentrations- och arbetsläger. Jag tror inte att det är en välunderbyggd sanning över antalet judar som har kommit med "Vita bussar" - Svenska Röda Korsets räddningsaktion". Man vet inte heller eller egentligen förtiger vilka var de 1500 nazistfruar och barn som kom med de första transporterna med extra skydd av Gestapo. Det gjordes dock aldrig en större hemlighet av det och Vera Oredsson åkte till Sverige i full nazistuniformmundering av BDM (Bund Deutscher Mädel) där på vänster ärm fanns en svastika (hade hon kar den?).

I boken "Den livsfarliga glömskan" hävdar Inga Gottfarb med uppgifter från en handskriven statistik från den Judiska församlingens arkiv i Stockholm att 3 112 judar (2 983 kvinnor och 129 män) kom till Sverige genom Bernadotte-aktionen. Vidare hävdar Gottfarb att 5 112 (3 901 kvinnor och 1 211 män) judar räddades till Sverige genom UNRRA. Enligt Gottfarbs beräkningar skulle således sammanlagt 8 224 judar räddats till Sverige. Jag använder speciellt ordet "hävdar" och hoppas att nya data kan tas fram. Jag har på samma sätt svårt att hantera i många fall verben "räddades" då de flesta egentligen "överfördes" till Sverige. Som förklaring hänvisar jag till min blog där jag beskriver datum för de olika aktionerna och datumet då kriget tog slut. Boken är en riktig dokument men bör redigeras ordentligt då Gottfarb blandar ihop Vita båts aktion med Röda korsets aktion och med de som hon nämner kom med spöktågen. De som Röda korset vill så gärna ha i sin statistik de de som kom med de två spöktåg till Padborg i Danmark var många i jämförelse med de som transporterades me Vita bussar och att många av de var Dörintelsens överlevande.

En nära vän till mig, Halina Neujahr kom med Vita båten till Norrköping. Det var marinens lasarettfartyg, M/S Prins Carl. Fartyget tog ombord i Lübeck den 27 och 28 juni 180 patienter. I Sverige anlöpte det först Kalmar med de svåraste fallen och därefter till Norrköping. Där den 1 augusti togs de övriga iland, bland bars på bår Halina Neujahr. M/S Prins Carl gjorde sammanlagt fyra resor mellan resor Lübeck och Sverige. Ett antal resor gjordes mellan svenska hamnar där t.ex. patienter från Malmö med TBC-diagnos fördes till hamnen i Slite, Gotland och Lärbro sjukhuset där för att behandlas vid Lärbro krigssjukhus. .Enligt rapporten mottogs i Lübeckdetachementet under tiden 23 juni till 25 juli 1945 totalt 9 373 patienter, de flesta kvinnor från uppsamlingsplatsen i Bergen-Belsen. Till Sverige överfördes 9 273. Dessa fördelade sig på nationaliteter enligt följande:
Polacker 5 739, Ungrare 1242, Italienare 58, Albaner 4, Palestinier 23, Österrikare 60, Fransmän 2, statslösa 25, estlandssvenskar 2, Amerikaner 2, Greker 73, Letter 2, Jugoslaver 132, Britter l, Tjecker 920, Tyskar 43, Norrmän 30, Holländare 18 Spanjorer l Rumäner 845, Litauer l. Judar finns inte i statistiken. Troligen fanns judar i alla grupper inklusive "23 Palestinier" då Israel kallades vid den tiden för Palestina.

Vita båtarnas UNRRA-aktionen har alltid varit i skuggan av Vita bussarnas eller som många vill kalla den för Bernadotte-aktionen. Många överlevade berättade för mig att de kom med Bernadotteaktionen trots att de kom till Sverige med UNRRA-aktionen som varade under juni-juli 1945 kom ytterligare cirka 10 000 befriade koncentrationslägerfångar till Sverige. Det var på något sätt finare att säga så.

UNRRA-aktionen, fick det namnet eftersom den genomfördes efter en förfrågan från United Nations Relief and Rehabilitation Administration. Med UNRRA transporter kom 10-12 000 fd fångar i koncentrationslägren till Sverige och bestod av 50% judar. Med Vita Bussarnas aktion kom troligen enbart ca. 3 000 judar således 10% om man antar den höga siffran av de räddade på 30 000 eller 20% om man tar dem också för mig uppskruvade siffran på 15 000. 

I Sverige försökte man huvudsakligen marknadsföra Folke Bernaddotes aktion (även nu) för att rentvå kungahuset och Sverige från Nazistkolaboration. Winston Churchill om Sverige under andra världskriget: "beräknande själviskhet". Man ville ge Churchill Nobelpriset 1953 men han tackade nej... Nuvarande kungen gick tog studenten i Sigtuna.

Konstigt nog så vill Bernadottesläkten ihågkomma sina nazister inom den närmaste familjen. Estelle, dotter till Victoria, är uppkallad efter den pronazityske greve Folke Bernadottes fru Estelle som under sin levnad kom att träffa minst 100-talet tyska nazistledare och den nuvarande konungen är uppkallad efter sin nazistiske morbror Hubertus och så är ju även Carl Philips son född 2017 uppkallad efter nazisten Carl Walther Sommerlath som deltog i ”ariseringen”, utträngandet av judarna ur det ekonomiska livet i Tyskland. Hovets pressavdelning skrev tydligt, en gång: "Drottningens pappa har aldrig varit en del av den svenska kungafamiljen". Det stämmer och varse sig Silvia eller hennes barn är ansvariga för sin pappas/morfars nazistiska förflutna. Däremot genom att kungabarnen använde sina nazistiska förfädernas namn har man på tydligt sätt struntat i den mörka tiden. Sama sak gäller det kungens släkt med Estelle och hans tyske morfar Carl Eduard von Sachsen-Coburg och Gotha (också medlem från maj 1933 i NSDAP och SA) som dömdes för nazistisk medlöperi. Hans son prins Hubertus av Sachsen Coburg Gotha tillhörde nazismens mest framstående furstefamilj och därmed Nazitysklands elit. Därför tycker jag att hovets val av namn till de nyfödda Bernadotte uppseendeväckande.

För mig känns det hela lite konstigt, obehagligt. Man vet att knappt någon i Europa döpte sitt barn till Adolf efter andra världskriget på grund av kopplingen till Hitler (och NSDAP-nazistpartiet där Walther Sommerlath blev medlem ganska tidigt: 1 december 1934. Medlemsnummer: 3592030).

.Men detta är inte hela sanningen, statiskien över givandet av förnamnet Adolf har inte haft haft Hitlereffekt i Sverige. I Sverige såsom i Nazityskland ser man en uppgång i slutet av 1930-talet men inte en kraftig nedgång efter 1945, som i övriga Europa.

När före detta koncentrationslägerfångarna kom till Sverige var det en del i ett internationellt samarbete som ur svensk synvinkel skulle leda till ett bättre anseende. Jag lär ha minnas att Chrchill gjorde ett särskilt träffande uttalande om det.

Det var flera svenska båtar som skulle hjälpa den överlevande skaran av judar. Tidningen Expressen 10 mars 1945 berättar om att Sverige fått förfrågan att ordna transport för flera hundra tusen judar från Marseille i Frankrike till Jaffa i det blivande Israel. Vad det exakt blev av det vet jag inte. Där är däremot känt att den britiska regeringen gav sitt samtycke till aktionen.

Jag vill gärna identifiera på riktigt gruppen 1945-års räddade. Det finns nog en del arkivhandlingar i Krigsarkivet, t. ex. loggböcker och troligen även passagerarlistor från fartyg som deltog i UNRRA-aktionen. Det skulle kunna vara en ovärderlig källa till opolitisk och opartisk forskning. Vi vet att varje fartyg hade ca. 150 patienter med sig och alla resor finns registrerade.

Tyvärr, det har varit lite som i en visklek när det gäller identitet och namn på de överlevande. Lägerfångarna själva hade oftast inga identitetshandlingar. De som var talbara kunde uppge sitt namn och fångnummer. När de kom på de svenska fartygen så har de kanske registrerats på nytt och så ännu en gång när de kom iland. För många blev den sista registreringen den i böcker över de avlidna hos Mosaiska Församlingen.

Frälsningsarmén var med med nio personer i Sigtuna och tog emot patienter, överlevande judar från Bergen-Belsen. En av frälsningssoldaterna var brigadör Ragnar Åberg, som dokumenterade insatsen och sina intryck och tog många bilder.
Han skriver bland annat:
- Vid åttatiden kom som först de första två bussarna körande fram till skolhemmet. Det var inte utan att vi fick erfara något av en chock då vi fick se de första magra varelserna. De allra flesta är unga kvinnor i 17 – 20 års åldern. Samtliga kvinnor är mellan 13 och 45 år. Där kom unga flickor på 14-15 år som tillbringat sex-sju år i koncentrationsläger och som knappast minns något annan tillvaro än skräck och pina. De kom oerhört utmärglade, man kan inte tro det om man inte sett, men snart ändrades de flestas utseende. Rekordet torde väl innehas av en kvinna som efter ett par veckor ökat i vikt med 22 kg.

Flickor och kvinnor placerades i beredskapssjukhusets olika skolbyggnader, Om man tittat på de snart 75 år gamla läkarkorten ser man ofta namn på byggnaderna såsom Backa, Berga och Sandvreten. SSHL är beläget på den västra kullen i Sigtuna, på samma plats där SHL tidigare låg. Det finns sju elevhem, tre pojkhem och tre flickhem, samt ett elevhem för både pojkar och flickor i årskurs 7–9. Pojkhem: Midgården, Backa (f.d. Tallåsen), Sandvreten. Flickhem: Berga, Skoga, Haga. Blandat: Herrgården.

Flickor och kvinnor placerades i beredskapssjukhusets olika skolbyggnader, Om man tittat på de snart 75 år gamla läkarkorten ser man ofta namn på byggnaderna såsom Backa, Berga och Sandvreten. Här listan av patienter från SandvretenI

Från dödslägret i Belsen har en liten procent av överlevande, utpinade, utmärglade människor, vilka dödsmaskinerna ej fick tid att avliva, kommit, för att genom svensk samaritgärning återfå fysisk och om möjligt psykisk hälsa. En del av dessa har kommit till oss i Sigtuna - skrev tidningen lokalbygden. Där slutar deras rapportering. I det här mörka stora fältet ligger rader av "1945 års räddade" som dogi Epidemisjukhuset vid Roslagstull och  i Sigtuna. De vita blocken markerar de 6 tomma platser som lämnades kvar på gravfältet. Detta är Justyna Bambas och mitt projekt för det framtida Monumentet där. Egentligen en markering, en klar koppling av de döda i Sverige och de 6 000 000 mördade i de 6 förintelsenlägren. De 6 stenar av ljust granit markerar släkten till de flickor och kvinnor som ligger begravda där. Föreningen Förintelsens Minne kommer att fortsätta arbetet med de osynliga gravstenarna. Förutom det vill vi berätta deras livshistoria som ofta inbegriper deras föräldrar och syskon som mördades i de 6 utrotningsläger som har markerats symboliskt på de 6 tomma platser. Vi hoppas att denna tillfälliga installation ersätts snart med värdiga 6 stenblock med namn - AUSCHWITZ, BELZEC CHELMNO MAJDANEK SOBIBOR och TREBLINKA.

Från dödslägret i Belsen har en liten procent av överlevande, utpinade, utmärglade människor, vilka dödsmaskinerna ej fick tid att avliva, kommit, för att genom svensk samaritgärning återfå fysisk och om möjligt psykisk hälsa. En del av dessa har kommit till oss i Sigtuna. Även däri ser vi en stor uppgift för vår stad med dess rika möjligheter både när det gäller lämpliga lokaliteter och en underbar rogivande natur. skrev lokaltidningen Sigtunabygden. Vidare skriver tidningen att Sigtuna inte längre bör kallas »Ungdomsskolornas stad» utan snarare »De sjukas stad», men betonar ändå vilken dramatisk förändring ankomsten till Sigtuna måste utgöra för flyktingarna.

* Införande av beredskapssjukhus och vårdinrättningar för flyktingar i Sigtuna

Kungl. Medicinalstyrelsen hade vid den här tiden det övergripande ansvaret för organiseringen av vården och påverkade i högsta grad utformningen av vårdmöjligheter i Stockholm. De ansvarade även för inrättandet av beredskapssjukhusen med mera och över vaktade att arbetet fungerade så effektivt som möjligt. I syfte av underlätta arbetet på beredskapssjukhusen publicerade styrelsens beredskapsavdelning år 1944 en övergripande handledningsmanual om bland annat beredskapssjukhusen organisation. Dessa vårdenheter skulle underlätta krigsorganisationen i Sverige och i guiden görs en sammanställning av enhetens åtagande enligt lagen om krig och vård. Kungl. Medicinalstyrelsen delgav beredskapssjukhusen allmänna direktiv men även individuella enskilda mer detaljerade direktiv. Direktiven innefattade bestämmelser om iordningställande, hur driften skulle ske, vilka patienter som skulle vårdas på de olika sjukhusen, hur rapportering, transporter med mera skulle ske. De orter som valdes ut för etablering av beredskapssjukhus var tvungna att uppnå flera krav, både såväl strategiska och praktiska. De strategiska kraven innebar att sjukhuset skulle vara lämpligt placerat för att kunna ta emot skadade, samtidigt som att det inte skulle riskera att slås ut i ett tidigt skede av kriget. De praktiska kriterierna var att det på orten redan skulle finnas ett större sjukhus med kapacitet att vårda 400 patienter och att det skulle finnas möjlighet att inrätta sängplatser för 1200-1300 patienter. Vårdinrättningarna som inbegreps i beredskapssjukhuset skulle fungera som en enhet och huvudsakligen styras från kärnhuset även om annexlokaler av praktiska skäl placerades en bit bort från sjukhuset.

Det inrättades beredskapssjukhus på flera ställen bl.a. ifall kriget skulle komma till Stockholms och sjukhusen därifrån måste evakueras., förlades ytterligare en vårdinrättning för flyktingar. 

Allt skulle ske mycket snabbt. Det kom flyktingar till Sverige från alla håll. Till exempel, den 19 april år 1945 fattades ett beslut av Kungl. Medicinalstyrelsen att ett av Sveriges beredskapssjukhus skulle etableras i Växjö. Direktören för Sankt Sigfrids Sjukhus mottog denna order den 3 maj och skulle enligt vissa uppgifter ansvariga haft endast 24 timmar på sig att verkställa beslutet. 

Beredskapssjukhusens iordningställande skulle visserligen ske väldigt snabbt, men enligt manualen skulle alla nödvändiga förberedelser redan vara gjorda för att kunna tjäna i den nya kapaciteten. Beredskapssjukhusen gavs rätten att överta andra verksamheters lokaler för att kunna fungera på bästa sätt. Den rättigheten utnyttjades i Växjö, då sjukhuset övertog den kommunala flickskolans lokaler för att kunna göra plats till att vårda 132 flyktingar med epidemiska symptom.

Kungl. Medicinalstyrelsen beredskapsavdelningen, Handledning rörande expeditionstjänsten m.m. vid beredskapssjukhus Ivar Haeggströms boktryckeri, Stockholm, 1944 s. 11-15. 45 Landstingsarkivet Kronoberg, Skrivelser från kungliga medicinalstyrelsen 1944 -45 S:t Si