Vädret för 26 år sedan när min Pappa begravdes var precis som idag. Vid graven snö och stora vattenpölar.
Min Pappa och jag vid Röda Havet. Pappa försökte att snorkla för att ta del av koralreven. En ljus bild som jag gärna tillkallar på hans dödsdag.
Idag tänker jag starkt på Honom och hans närmaste som jag fick aldrig träffa då de har mördats under Förintelsen. De har inga gravar och eventuell gravplats ligger långt borta, någonstans utanför staden Pinsk. En massgrav!
De kan jag inte ta hand om. Men jag kan istället ta hand om andra gravar som tillhör Förintelsens offer. De ligger på ett närmare håll.
Förintelsens offer begravda i Stockholm finns inom två intilliggande gravfält vid Norra Judiska Begravningsplatsen.
Den första begravda där var Vera Krémer, gravnummer K3308 inom K-kvarteret. Efter henne i nästa rad ligger 17 kvinnor, en del egentligen flickor då många var i skolåldern när Andra världskriget började. De var födda i Ungern, Tjeckoslovakien, Polen, Rumänien, Tyskland och Österrike. Vera var en ung mamma som fördes till Auschwitz. Hon lyckades att placera bort sin dotter Julia som överlevde Förintelsen och bor idag i Budapest.
Det finns flera gemensamma nämnare i kvinnornas liv. Alla var unga judinnor som fängslades i getton och fördes till koncentrations- och dödsläger. Många bevittnade sina närmastes död då deras yngre syskon och föräldrar fick efter selektionen i lägren gå mot gaskamrarna. De som överlevde selektionen kommenderades till slavarbete. När fronten närmade sig lägren transporterades de till lägren och fabriker i Tyskland och slutligen till Bergen-Belsen. Den 15 april 1945 övertog den brittiska armén Bergen-Belsen lägret. Där fanns 10 000 obegravda lik och varje följande dagar dog nära 2 000 per dag som en följd av undernäring och sjukdomar.
De som ligger på Norra Judiska begravningsplatsen är de som ansågs kunna klara resan med de Vita Båtarna och få vård i Stockholm.
I slutet av juni lämnade den första transporten Lubeck och kom till Frihamnen i Stockholm. Båten hette S/S Kastelholm och hade Röda korsets beteckningar. De svårast sjuka fördes direkt från Kajplats 2 till Epidemiska sjukhuset vid Roslagstull. De andra åkte liggande på bår och i arméambulanser till beredskapssukhuset i Sigtuna.
I Anamnesdelen i deras Läkarkort kan man läsa om deras liv. Korta rader som utgör samtidigt Förintelsens historia i mördandets logistik. Det kan stå t.ex. I gettot sedan 1940, 1943 Auschwitz, 1944 ammunitionsfabriken, 1945 dödsmarsh. I Bergen-Belsen tyfus. Föräldrarna och syster döda i Auschwitz broders öde okänt.
I andra intyg står det Vårdtid i Sverige: 5 dagar.
Ingen inom den judiska församlingen i Stockholm har räknat med uppemot 4 begravningar per dag av de nyanlända. Man kallade de för flyktingar.
I gravboken finner man att gravraden som börjar med 3311 och slutar med 3327 fylldes under bara några veckor. Det var nog då man bestämde sig att börja begrava inom J-kvarteret.
Ja, vi har hundratals Förintelsens offer begravda på flera platser i Sverige..... Låt oss inte glömma de!
Den första begravda där var Vera Krémer, gravnummer K3308 inom K-kvarteret. Efter henne i nästa rad ligger 17 kvinnor, en del egentligen flickor då många var i skolåldern när Andra världskriget började. De var födda i Ungern, Tjeckoslovakien, Polen, Rumänien, Tyskland och Österrike. Vera var en ung mamma som fördes till Auschwitz. Hon lyckades att placera bort sin dotter Julia som överlevde Förintelsen och bor idag i Budapest.
Det finns flera gemensamma nämnare i kvinnornas liv. Alla var unga judinnor som fängslades i getton och fördes till koncentrations- och dödsläger. Många bevittnade sina närmastes död då deras yngre syskon och föräldrar fick efter selektionen i lägren gå mot gaskamrarna. De som överlevde selektionen kommenderades till slavarbete. När fronten närmade sig lägren transporterades de till lägren och fabriker i Tyskland och slutligen till Bergen-Belsen. Den 15 april 1945 övertog den brittiska armén Bergen-Belsen lägret. Där fanns 10 000 obegravda lik och varje följande dagar dog nära 2 000 per dag som en följd av undernäring och sjukdomar.
De som ligger på Norra Judiska begravningsplatsen är de som ansågs kunna klara resan med de Vita Båtarna och få vård i Stockholm.
I slutet av juni lämnade den första transporten Lubeck och kom till Frihamnen i Stockholm. Båten hette S/S Kastelholm och hade Röda korsets beteckningar. De svårast sjuka fördes direkt från Kajplats 2 till Epidemiska sjukhuset vid Roslagstull. De andra åkte liggande på bår och i arméambulanser till beredskapssukhuset i Sigtuna.
I Anamnesdelen i deras Läkarkort kan man läsa om deras liv. Korta rader som utgör samtidigt Förintelsens historia i mördandets logistik. Det kan stå t.ex. I gettot sedan 1940, 1943 Auschwitz, 1944 ammunitionsfabriken, 1945 dödsmarsh. I Bergen-Belsen tyfus. Föräldrarna och syster döda i Auschwitz broders öde okänt.
I andra intyg står det Vårdtid i Sverige: 5 dagar.
Ingen inom den judiska församlingen i Stockholm har räknat med uppemot 4 begravningar per dag av de nyanlända. Man kallade de för flyktingar.
I gravboken finner man att gravraden som börjar med 3311 och slutar med 3327 fylldes under bara några veckor. Det var nog då man bestämde sig att börja begrava inom J-kvarteret.
Ja, vi har hundratals Förintelsens offer begravda på flera platser i Sverige..... Låt oss inte glömma de!
