Stockholms snubbelstenar är oäkta snubbelstenar - ”Ein Mensch ist erst vergessen, wenn sein Name vergessen ist”

Vet
Robert Hannah och Juno Blom, 
Liberalerna bakom
motionen 2018/19:497 
vad de motionerar om?
Tydligen inte!

robert.hannah@riksdagen.se
juno.blom@riksdagen.se

De två motionerar om det som kallas på tyska för Stolpersteine och på svenska snubbelstenar.  Syftet med snubbelstenar är att hedra judar och övriga förföljda som fördrevs eller mördades av nazisterna. 

Mannen bakom konstprojektet är den tyske konstnären Gunter Demnig. Varje sten skall ha en kortfattad inskription: Hier wohnte (här bodde), namnet, födelseåret, vilket datum han/hon deporterades, namnet på lägret och när personen mördades. 
I ett litet antal fall så kan det även stå überlebt (överlevde). Om offret inte var jude står det även vilken annan grupp jagad av nazisterna som personen tillhörde. Stenen placeras framför offrets sista bostad.

I Norge fanns 540 judar som deporterades sjövägen till Stettin och därifrån kördes till Auschwitz. Bara 8 överlevde!

Därför i Norge finns ett större antal snubbelstenar. Riktiga, äkta snubbelstenar enl. de krav som har ställts.

Däremot i Sverige finns/fanns inga personer som motsvarar de kraven. Därför kommer fram ett nytt begrepp Oäkta snubbelstenar. Sverige skall vara först (hur eljest)  med oäkta snubbelstenar. Naturligtvis så om det finns oäkta snubbelstenar så måste det även finnas äkta. 

Politikerna i L har inte fördjupat sig i problematiken. Det viktikaste att de själva lyser upp som en zirkonia sten.Under 11 år så har man sagt i Stockholms Stadshus klart nej till det döfödda projektet som drivs av Forum Levande Historia. Nu, i november 2018, efter kraftiga politiska påtryckningar från L, tillåter Kulturnämnden att Forum för Levande Historia får sätta ut 4 stycken oäkta snubbelstenar. Det står tydligt i deras beslut! Det värsta är att de oäkta snubbelstenar skall se ut på samma sätt som de äkta - smågatstensstora handgjorda betongstenar med en topp av mässing med ingraverad text. Det enda skillnaden skall vara texten!
Oäkta för att de motsvarar inte de ställda kraven. Stockholms oäkta snubbelstenar skall bl.a. ha en annan text. Andra människor än de som i andra länder skall hedras. De som nämns på stenen skall inte tillhöra kategori deporterade, deporterade från Sverige. De var handelsresande. Bara det faktum nedvärderar de 50 000 stenar och 50 000 Förintelsens offer i hela Europa som faller inom ramen av de äkta snubbelstenarna.

Ingen jude har deporterats från Sverige till koncentrationsläger efter krigsutbrottet.

Fyra judar och 4 adresser i Stockholm som efter 11 års sökande Forum Levande Historia tog fram tillhör handelsresande judar och ingen av adresser var deras fasta adress. En av de fyra är även spionanklagad.

Ingen av de 4 judar bodde i Sverige efter krigsutbrottet den 1 september 1939.

Det fanns tusentals judar som sökte uppehållstillstånd i Sverige före den 1 september 1939. Borde inte alla de få en oäkta snubbelsten, sk om de har vistats i Sverige före kriget.

Att uppmanna i Sveriges Riksdag att sätta ut oäkta snubbelstenar upplever jag som är son till Förintelsens överlevande som ett klart försök att trivialisera och bagatelisera Förintelsen.

En del politiker och myndighetsutövare tycks tro att bara de använder sig i sina motioner av orden som "värdegrund", "Förintelse", "antisemitism", mm och avslutar med "moralisk skyldighet"så låter det bra! Inget annat än äcklig populism, nu med judar som schackpjäser, de döda och oss, de levande!

Man har i flera år försökt att avstyra de oäkta snubbelstenar i Stockholm. Inte för att man vill  glömma Förintelsen. Man tycker däremot, med all rätt, att konceptet med snubbelstenar är inte relevant för Stockholm och för Sverige. 
Har Ni, motionsskrivare tänkt på det? Stockholm Stad gav 1 500 000 kronor år 1994 till Namnmonumentet i Stockholm. Även Regeringen gav en mindre summa. Projektet var dock äkta!

Det finns andra öäkta snubbelstenar än de som Levande historia myndigheten avser montera i Stockholm. De finns i Lund och de också avviker från Gunter Demnigs idé. De finns bl.a. i Lund.

En mycket ensidig tolkning av Kulturnämndens beslut. Kulturnämnden sa klart ja till att minnas Förintelsen men inte till de oäkta snubbelstenarna.

”Ein Mensch ist erst vergessen, wenn sein Name vergessen ist” (En människa glöms bort först när hans namn glöms bort) är Gunter Demnigs devis. Och genom att placera minnesstenar på gatan framför husen där personerna bodde, anser han att han säkerställer minnet av dem som bodde där. 

För ett bidrag på 1400 kr till hans firma/stiftelse kan vem som helst ta del i projektet och föreslå någon som bör hedras. 
Om kriterierna för konstverket följs eller inte är det okänt för mig. Jag hoppas dock innerligt att Sveriges Riksdag följer kriterierna.

Det finns andra oäkta snubbelstenar än de 4 som planeras i Stockholm. I Lund, på samma sätt som de planerade har de ett annat budskap i inskriptionerna, avvikande från Gunter Demnigs projekt som Myndigheten Levande Historia hela tiden åberopar trots att "deras stenar" är avvikande, oäkta.

Skall de så kallade "stolpersteine", snubbelstenar påmmina oss om Ola Larsmo eller Förintelsens offer? Kommer flera ankor i dagspressen?

Flera ankor och mycket vatten genom näbben. Det är inte första gånger som "Projektgruppen via Forum för levande historia" serverar oriktigheter som publiceras i pressen. Förra gången så har "de" sagt till massmedia att idégivaren till snubbelstenar godkände idéen (och att med andra ord allt skulle vara färdigt). När konstnären Demnig ringdes upp av författaren Dan Korn var han och hans assistenter helt ovetande om saken.

Stockholm den 28 oktober 2018. Den här gräsmattan innehåller ett hundratal säkra snubbelstenar. Under stenarna ligger ett hundratal Förintelsens offer begravda.

En säker snubbelsten. En polsk judinna från koncentrationslägret  Bergen-Belsen som transporterades till Stockholm med UNRRA/Röda Korsets Vita Båtar till Frihamnen.  Hon dog, 17 år gammal bara 2 veckor efter ankomsten till Sverige i beredskapssjukhusets sal i Sigtuna. Levande Historia konceptet att uppmärksamma minnet av Förintelsens offer innehåller enbart tyska snubbelstenar som man trampar på. Man vill dock inte ta upp gravstenarna av de riktiga Förintelsensoffer där varje sten har en riktig historia bakom. Detta till skillnad till det som herr Larsmo och Forum f Levande Historia gräver fram i olika arkiv. Ett arbete vars kostnader överstiger flera gånger det som en framtagning och restaurering av gravstenarna skulle kosta.

Vi, judar i Stockholm med kunskap om Förintelsen (utom de poLitiSk aktiva, läs politisk korrekta), har förkastat Ola Larsmos och Forum f Levande Historia, m.fl. ideér om den typen av tyska stenar som de vill skall påminna oss (svenskar) om Förintelsen.

Det finns redan hundratals färdiga minnesstenar tillverkade av stenfirman Flink och designade av arkitekten Albert Flink. Allt under 1945. Inte bara i Stockholm! Stenar som tillhör riktiga Förintelse offer.

De ovan nämnda stenarna, tillverkades under 1945-1948 och har ett mått på 30 x 40 cm. Alla likadana ich av granit. Det handlar om gravstenar vilka bär Förintelsens offers namn, födelseort och dödsort. Utmärkande är att nästan alla har dödsdatum som är en gemensam nämnare - år 1945.

Samma typ av stenar, gravstenar som de i Stockholm finns i ett antal svenska städer där det fanns år 1945 sk beredskapssjukhus. Beredskapssjukhusen som tog emot de överlevande från koncentrationslägren vilka kom till Sverige i slutet av andra världskriget. Kanske i nuläge är det svårt att snubbla över Förintelsensoffers gravstenar i Stockholm de de efter år av misskötsel ligger gömda under gräsmattan som besöks gärna av rådjuren från hela Norra begravningsplatsen.

Forum f Levande Historia och Larsmos ideér med svenska stolperstenar - snubbelstenar förkastades av Stockholms Stad för ett år sedan med en saklig motivering (2017). Nu när Pittsburghs döda judar (massaker igår den 28 oktober 2018 som var det dödligaste antisemitiska hatbrottet i USA:s historia) aktualiserar antisemitismen och Förintelsen tycks projektgruppen Forum f Levande Historia, m.fl använda det som en språngbräda för sitt gamla ogenomtänkta projekt. Detta bara för att får sitt och Larsmos idé genomförd. Fy!

Hur kan man misstolka det?

Det finns inga "säkra snubbelstenkandidater" i Stockholm.

Dagens Nyheter publicerar gärna tidningsankor. Konstnären tackar ja medan konstnären Gunter Demnig visste inget. DN skriver vidare: Demnig är redo att komma till Stockholm i början av 2019 för att placera minnesstenar på Stockholms gator. – Det är väldigt roligt att få ett positivt besked från Demnig, han är ju mycket upptagen och det är ju ett konstnärligt projekt där han äger rätten att bestämma vilka namn som ska uppmärksammas, säger Ingrid Lomfors på Forum för levande historia, som sedan 2007 drivit frågan om att placera ut minnesskyltar.

1.    Andra ankor i DN heter  Stolpersteine snart på väg till Stockholm. 

Tidigare "ankor". Forum Levande Historia och DN hävdade att konstnären Gunter Demnig godkände de okända stenarna i Stockholm. Han visste dock inget. Anka, tidningsanka är en oriktig uppgift i en tidning.

Liberalernas tolkning av beslutet i Stockholms Stadshus är ännu en snubbelstenanka. Stadshuset nämnde aldrig att de godkänner snubbelstenarna eller gav ett grönt ljus för projektet. Snarare gav de ett rött ljus som inte kan missuppfattas. Så en enig kulturnämnd ställde sig i juni 2017 bakom att välkomna snubbelstenar handlar bara att man godkänner enbart konceptet att uppmärksamma minnet av Förintelsens offer. Hur och var detta koncept ska utformas är som i andra konstnärliga sammanhang inte en fråga för politiken, anser man.

Den så kallade "Projektgruppen via Forum för levande historia" har den 23 augusti 2018 inkommit med en ny ansökan till trafikkontoret. Liberalerna passar på att i valvimlet lägga ånyo sin ansökan vill att staden skyndsamt säger ja till dessa minnesmärken över nazismens offer i Förintelsen.

De skriver egen tolkning av det avslag som Kulturnämnden gav Liberalenas 2017 ansökan. De skriver att "En enig kulturnämnd ställde sig i fjol sig bakom Liberalernas initiativ att stödja införandet av snubbelstenar i Stockholm". De är en oriktighet. då Kulturnämnden sa klart NEJ till snubbelstenar, bara att de gjorde det på ett mycket snällt sätt. Tidningen DN skrev om NEJ ett antal artiklar.De har sagt att de däremot stöder att man stöder att Kulturförvaltningen fortsätter att arbeta vidare med samma koncept som man har haft när man ville införa snubbelstenarna. Således att man uppmärksammar minnet av Förintelsens offer. De nämnde aldrig att de godkänner snubbelstenarna eller gav ett grönt ljus för projektet. Snarare gav de ett rött ljus som inte kan missuppfattas. Så en enig kulturnämnd ställde sig i juni 2017 bakom att välkomna snubbelstenar handlar bara att man godkänner konceptet att uppmärksamma minnet av Förintelsens offer. Hur och var detta koncept ska utformas är som i andra konstnärliga sammanhang inte en fråga för politiken, anser man.


Den döfödda idéen om snubbelstenar i Sverige har även godkänts av Sveriges Riksdag. Riksdagen skall hjälpa Forum för Levande Historia att underlätta.... Även den här gången inga riktiga fakta med det gamla systemet att använda Förintelsen, Offer, Nazism etc. Det står naturligtvis ett enda ord om att det saknas kandidater till snubbelstenar i Sverige men the show must go on. 
Vems show är det? Det man vet säkert är att idégivarens ej undersökta projekt har kostat hundratusentals svenska kronor i 11 år.
L skriver i sin motivering:

Det finns svenska kommuner som vill öppna upp för utplacering av snubbelstenar. I vissa av dessa kommuner kan det saknas en judisk församling eller tillräckligt med historik kring de personer som skulle beröras av att få en snubbelsten uppkallad efter sig. Dessa kommuner kan behöva stöd från en expertmyndighet. ....

För att alla kommuner som har intresse av snubbelstenar ska ha möjlighet att göra nödvändiga efterforskningar inför beslutet bör Forum för levande historia ges i uppdrag att erbjuda stöd.

Den döfödda idéen om snubbelstenar i Sverige har även godkänts av Sveriges Riksdag. Riksdagen skall hjälpa Forum för Levande Historia att underlätta.... Även den här gången inga riktiga fakta med det gamla systemet att använda Förintelsen, Offer, Nazism etc. Det står naturligtvis ett enda ord om att det saknas kandidater till snubbelstenar i Sverige men the show must go on. 

Vems show är det? 

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/underlatta-for-fler-snubbelstenar_H502409


Nu, i slutet av augusti 2018, så använder Liberalerna ånyo stora ord i sin nya ansökan (till Trafiknämnden den här gången)-  "Förintelsen" och "Vi får aldrig glömma". Liberalerna diskuterar att det saknas grund till ansökan. De anser att deras värdegrund är det viktigaste samt de nämna orden. Man tar således inte upp något namn på person som snubbelstenen skall påminna oss om.  Namn som passar Gunter Demnigs projekt finns nämligen inte! Detta trots Ola Larsmos letande, nu i åratal och 100 000-tals kronor (kanske över 1 miljon kronor under 11 år) som Forum Levande Historia använde av våra skattepengar för att driva igenom projektet.  "Grunden" att genomföra projektet saknas. Larsmos kandidater har deporterats från Finland eller var spionanklagade.

Stenar vid Norra begravningsplatser har däremot en ren historia. Människor som fängslades och torterades i getton och koncentrationslägren bara för att de var judar. Människor var livsöden var kända. Människor som dog p.g.a Förintelsen i Sverige.
De stenar stämmer med "konceptet" som har godkänds av Stockholms Stad.

Det är inte första gånger som "Projektgruppen via Forum för levande historia" serverar oriktigheter. Förra gången så har "de" sagt till massmedia att idégivaren till snubbelstenar godkände idéen. När konstnären Demnig ringdes upp av författaren Dan Korn var han och hans assistenter helt ovetande om saken. Till Dan Korn sa Gunter Demnig klart att han är INTE involverad i några planer för snubbelstenar i Sverige. Det är inte heller hans sak att vara det eller att ge sitt godkännande. Ich bin ein Künstler und kein Historiker.

Alla oriktigheter m.fl. är samlade här.
och
En utmärkt artikel av författaren Dan Korn.

Istället för ett rött "J" implanteras i Stockholm Oäkta snubbelstenar - Varför decennielånga diskussioner ?

En riktig svensk snubbelsten. J-passen kallas de pass som innehöll ett rött "J" och som utfärdades av Nazityskland till tyska judar efter den 5 oktober 1938 då alla judars pass blev ogiltiga. Det var Sverige som lå bakom begäran att Nazityskland skulle stämpla in ett rött "J" i de tyska judarnas pass.

DN meddelar att Konstprojektet med snubbelstenar blir efter långvariga diskussioner nu verklighet.

Kostnaden för projektet uppskattar jag till 1 000 000 skattekronor. Om 2 veckor blir det nog 200 000 kronor mera. Myndigheten som den 14 juni placerar ut stenar på tre adresser i Stockholm har gjort till sist "egna snubbelstenar" som inte stämmer överens med det europeiska projektet.
Svenska snubbelstenar har också egen text som inte överensstämmer med de andra som är minne över personer som har deporterats från givna adresser och mördades under Förintelsen. På så sätt urlakas projektet.

Ingen av de snubbelsteninnehavare har deporterats från Sverige. Alla har inte fått förlängt uppehållstillstånd innan andra världskriget bröt ut, bl.a. år 1937. En vet man inte om och hur han dog. Man förmodar med all rätt att han delade ödet med 6 000 000 judar som mördades.

Jag har svårt att se meningen med de meningslösa, falska snubbelstenarna. Skall vi svenskar känna oss skyldiga?

Om vi skall känna oss skyldiga så handlar det om en (S)vensk mycket restriktiv flyktingpolitik. I det fallet skulle man resa en, bara en monument, enligt bilden ovan med ett rött J som stämplades på svensk begäran i miljontals judars tyska pass. Begäran kom då det var svårt för den svenska gränspolisen att veta vilka som var judar som man helst skulle avvisa. Därför, från 1938 stämplades alla judiska pass i Nazityskland med bokstaven J för jude.

Fram till andra världskrigets utbrott under 30-talet tog Sverige inte emot mer än omkring 5 000 flyktingar från Tyskland. Cirka 3 000 av flyktingarna var judar. Kritik riktades då mot Sverige att man inte tog emot fler flyktingar innan krigsutbrottet.

J

Syftet med snubbelstenar är att hedra judar och övriga förföljda som fördrevs eller mördades av nazisterna. Stenen placeras framför offrets sista bostad.

Mannen bakom konstprojektet är den tyske konstnären Gunter Demnig. Varje sten skall ha en kortfattad inskription: Hier wohnte (här bodde), namnet, födelseåret, vilket datum han/hon deporterades, namnet på lägret och när personen mördades. 

I Norge finns ett större antal snubbelstenar. Riktiga, äktasnubbelstenar enl. de krav som har ställts.

I Norge fanns 540 judar som deporterades sjövägen till Stettin och därifrån kördes till Auschwitz. Bara 8 överlevde!

Däremot i Sverige finns/fanns inga personer som motsvarar de kraven. Därför kommer fram ett nytt begrepp Oäkta snubbelstenar. Sverige skall vara först (hur eljest) med oäkta snubbelstenar. Naturligtvis så om det finns oäkta snubbelstenar så måste det även finnas äkta som de i Norge och på många, många platser i Europa.

Att sätta ut oäkta snubbelstenar i Stockholm är att trivialisera Förintelsen.

Vi som vet att snubbelprojektet i Europa omfattar inte den typ av personer som skall tilldelas
de oäkta snubbelstenarna förstår inte meningen med det hela i Sverige. Skall vi svenskar känna oss skyldiga, frågade jag förr. Visst, skatteskyldiga. Projektets planerade pompösa avslutning med att flyga hit konstnären från Tyskland som har fortsättningsvis inte förstått att den texten som skall stå på de 3 stenarna avviker från de 70 000 andra kommer ytterliggare fördyra projektet utan att nämna trivialisera resten av projektet och Förintelsen.

Varför skall Stockholms Stad och Sveriges regering bekosta det? Efter min starka kritik förr har man minskat antalet snubbelstenar, alltid något.

Igen, en av de "hedrade" är spionanklagad i Sverige, en av de vet inte om och hur han dog. Man vet att samtliga bodde inte i Sverige vid andra världskrigets utbrott men långt tidigare, åren 1937-1938 då Förintelsen av judar har inte startat. De nämnda har vid deportationstillfället bott i Finland där man har uppmärksammat deras deportation med ett monument nära färjeterminalen.

Samtidigt så har Stockholms Stad avslagit en ansökan att hedra 101 Förintelseoffer som ligger begravda vid Stockholms Stads största begravningsplatser, Norra Begravningsplatsen. Deras levnadsöden är kända - getton, dödsmarscher och koncentrationsläger. Öden av deras syskon och föräldrar är också kända, de flesta mördades i gaskamrarna i Auschwitz. Slutligen vet man hur och var de dog. I Sverige, bara några dagar eller veckor efter att ha tagits hit med Vita båtar som la till i Stockholms Frihamn. Vi bör också komma ihåg hela den svenska fantastiska organisationen som gjorde det möjligt för 9 300 fd koncentrationslägerfångar som med UNRRAs och Röda korsets aktion har under juni-juli 1945 kommit med Vita båtar till Sverige och fått den vård de behövde.

De personer som föll offer för Förintelsen får vi aldrig glömma bort, säger Jonas Naddebo (C) som skall avtäcka de oäkta snubbelstenar, kultur- och stadsmiljöborgarråd i Stockholm i ett pressmeddelande. De flickor och kvinnor som är Förintelsens offer och som är begravda i Stockholm glömmer han dock, selektivt! Stockholms Stadshus politiker borde skämmas för sin politiska selektivitet!

SvD följde trenden när de skrev i juli 1945 om fd Bergen-Belsen fångar. Ljuset i den nyväckta framtidstron, skriver SvD som inte nämner att huvuddelen av de som kom är judinnor och att flertal av de som kom med den första transporten har avlidit och begravvts i Stockholm.

"Stockholms Förintelseoffer" - en skrattrettande tittel där SvD följer PK-trenden, precis som på 40-talet. Stockholms Förintelseoffer är inte handelsresande som skall få de sk "oäkta snubbelstenar". Således de som reste vidare till Findland år 1937-1938. Stockholms Förintelseoffer är de flickor och kvinnor som ligger begravda vid Norra Judiska begravningsplatsen i Stockholm. De som kom hit med Vita båtar i juni-juli 1945 och vilkas vårdtid på svenska sjukhusen var ofta bara dagar eller veckor.

Svenska myndigheter och politiker trivialiserar Förintelsen - Svenska Snubbelstenar ett sätt att förinta Förintelsen.

Var det ett hotell eller pensionat på Kungsholmstorg 6 som Erich Holewa tog in på under sin korta vistelse i Sverige då han sökte uppehållstillsånd? Han hade ett rum 3 tr upp och tillgång till telefon. Då han överträdde tiden som han skulle stanna i Sverige har kriminalpolisen satt honom på tget till Trelleborg och därefter på färgan till Tyskland. Nästa dag skulle Holewas återresetillstånd till Tyskland löpa ut.

Erich Holewas fullständiga ansökan om uppehållstillstånd i Sverige.

Sverige är inte ett Förintelseland. Inga judar har förts från Sverige till Nazityska koncentrations- och utrottningsläger.
Snubbelstenar skall markera de platser, oftast bostadsadresser varifrån judar deporterades.

Att sätta den typ av stenar vid hotell och pensionat i Stockholm där judisk-tyska handelsresande tillfälligt bodde är löjligt och oroväckande då det styrs av en av svenska regeringens myndigheter.

Detta förfarande nedvärderar naturligtvis de riktiga snubbelstenar i andra länder och trivialiserar Förintelsen.

Idag diskuterar jag "innehavaren till den första snubbelstenen" i Stockholm Erich Holewa.

I enbart nio (9) veckor bodde lagligt Erich Holewa vid Kungsholmstorg 6, tre trappor, på Nedre Kungsholmen. Enligt hans ansökan om Uppehållstillstånd ankom han till Sverige den 17 juni 1938. Han hade en tysk främlingspass med återresevisum som var gilltig till 20 september 1938. Erich Holewa hade i Sverige skrivit under en förbindelse, att han, ifall han inte får uppehållstillstånd i Sverige så återvänder han till Tyskland före den 14 augusti 1938. Hans vistelse i Sverige skulle vara då högst 9 veckor. I Tyskland bodde hans fru och son (hade en fast adress i Berlin).

Erich holewas ansökan om Uppehållstillstånd ankom till Socialstyrelsen den 5 augusti 1938.

Vad som hände därefter att han nekades uppehållstillstånd. Erich Holewa återvände inte till Tyskland till sin fru och son i Berlin. Det skulle ske före den 14 augusti 1938 som han skulle göra enligt den av honom underskrivna förbindelsen. Ytterliggare fyra veckor bodde han, då olagligt, vid Kungsholmstorg. Olagligt då han inte fullföljde den av honom underskrivna förbindelsen att han skulle lämna Sverige före den 14 augusti 1938.  Därför blev han den 29 september 1938 av den svenska polisen satt på tåget från Centalen och därefter på färjan från Trelleborg till Tyskland.

Ett år efter att Holeva har sökt uppehållstillstånd i Sverige bröt Andra världskriget ut (den 1 september 1939). Holewa som många andra tyska judar lämnade Tyskland och bosatte sig i Belgien. 

Innan dess så försökte han på nytt från Berlin ansöka om ett inresetillstånd och uppehållstillstånd till Sverige för sig själv och familjen. Den ansökan avslogs i november 1938 med samma motivering som förr men från svensk sida. Förutom de skäl de angav innan så fanns ett tillägg,  en anmärkning att Holewa inte fullföljde den tidigare av honom underskrivna förbindelsen att lämna Sverige inom föreskriven tid i augusti 1938 och var därför avvisad av den svenska polisen.

Var det ett hotell eller pensionat på Kungsholmstorg 6 som Erich Holewa tog in på under sin korta vistelse i Sverige då han sökte uppehållstillsånd? Han hade ett rum 3 tr upp och tillgång till telefon. Då han överträdde tiden som han skulle stanna i Sverige har kriminalpolisen satt honom på tget till Trelleborg och därefter på färgan till Tyskland. Nästa dag skulle Holewas återresetillstånd till Tyskland löpa ut.

I mars 1939 ansökte han igen om inresetillstånd, denna gång från Antwerpen i Belgien. I maj 1940 arresterades Erich och hans son på öppen gata i Antwerpen av belgisk polis. Detta skedde i samband med den tyska invasionen av landet. Erich och sonen fördes till interneringslägret Camp de Noé, 35 km söder om Toulouse i Sydfrankrike där hans son dog i februari 1942. Några månader senare har man transporterat judar med annat medborgarskap än franskt från  Camp de Noé till Drancy. Drancy var ett slags läger och transitpunkt i utkanten av Paris. Bland judar som förflyttades från  Camp de Noé till Drancy fanns Erich Holewa. I augusti 1942 deporterades han från Drancy till Auschwitz där han mördades. Samma månad deporterades Lotte Holewa från lägret i Malines i Belgien till Auschwitz.



Författaren Dan Korn skrev: De snubbelstenar som finns på den europeiska kontinenten, i Norge och i Finland, framför hus där människor bodde som därifrån deporterades till förintelselägren, är viktiga påminnelser om det oerhörda som hände, inte minst därför att det bara kunde ske därför att andra valde att inte se.

Något sådant hände inte i Sverige. Flyktingar sökte sig till Sverige och under 1930-talet och de första krigsåren avvisade Sverige de flesta. Sveriges handlande är inte någon ärofull historia. Men om man jämför den med de brott mot mänskligheten som då bedrevs av Nazityskland blir enda resultatet att man relativiserar Tysklands brott.

Jag anser att om Myndigheten för Levande Historia absolut vill spendera våra skattemedel så tycker jag att de kan finnansera tre (3) stycken snubbelstenar framför Holewas bostad i Berlin Tre snubbelstenar då Holewas fru och son dog också under Förintelsen). Vi skall komma ihåg deras tragiska situation i tretiotalets Tyskland, deras försök att fly, deras internering i lägren i Frankriket och Belgien och slutligen deras död i Auschwitz. Jag hjälper gärna Myndigheten Forum f. Levande Historia med fam. Holewas fasta adress i Berlin.

Finns det inga med historieexamen på Forumet Levande Historia? Bara politiker? I en UDs akt beskrivs den andres som tilldelades en snubbelsten - Kurt Moses förehavanden. Om man läser dokumentet och använder sig av samma typ av tolkning som Levande Historia gjorde när det gäller de tre snubbelsteninnehavare så var egentligen Mosaiska församlingen i Stockholm som "deporterade" Moses mor tiil Breslau (i Nazityskland) då de betalade hennes returbiljett. Då året var 1933 så var det också under "Förintelsen".

Exempel på två typiska platser där snubbelstenar har placerats.

Norska snubbelstenar
Norska judarnas snubbelstenar sitter framför deras forna bostäder inte framför pensionat och hotell som var tillfälliga boende och uttnyttjades av de tyska judarna i Stockholm. De norska judarna deporterades t.ex. från sina hem i Oslo med fartyg till Stettin i Polen och därifrån till Auschwitz där de mördades. Därför att sätta snubbelstenar i Stockholm vid tillfälliga boenden för de tyska handelsresande åren 1937 och 1938 är fel. 

Det var 26 november 1942 när den omfattande så kallade jøderazzian i Oslo startade. Både den norska polisen och Gestapo (och Oslo-taxi) deltog i aktionen som ledde fram till att sammanlagt 42 barn, 116 män och 188 kvinnor tillfångatagas. De fördes från sina hem ombord på ångskeppet SS Donau och transporteras till Stettin och till gaskamrarna i Auschwitz. Det är med all rätt att snubbelstenar finns framför de adresser varifrån de deporterades och mördades. Igen året var 1942, inte 1937.

Tyska snubbelstenar

I Berlin finns det ett otal snubbelstenar. Många av de avser tyska judar som har deporterats till stora getton i Polen, bl.a. till Warszawas getto. I Warszawas getto inspärrades de fram till Den Stora Aktionen under sommaren 1942 då de flesta judar i Warszawas getto förintades i dödslägret Treblinka. Deras snubbelstenar finns framför deras hem i Tyskland.

Före andra världskriget bodde 525 000 judar i Tyskland (ca. 0.75% av Tysklands befolkning) och i Österriket 191 000. Totalt efter Anschluss i mars 1938 i runda siffror 716 000. Många judar lämnade Nazityskland och bosatte sig i andra länder i Europa, många försökte resa utanför Europa. Efter Anschluss i Tjeckoslovakien kom ytterliggare 357 000 under den Nazityska regimens herravälde.

Trots terrorn och restriktioner enbart 36 000 judar lämnade Tyskland och Österiket år 1938 och 77 000 under 1939.

Fram till september 1939 har ca. 282,000 judar lämnat Tyskland. Österriket lämnade 117 000- Av de emigrerade 95 000 till USA, 60 000 till Israel (Palestina) och 40 000 to Stor Britanien. 75,000 emigrerade till Argentina, Brasilien, Chile, Bolivia och andra länder i Central- och Sydamerika. 18,000 tyska judar emigrerade till Shanghai.

När man i otober 1941 förbjöd tyska judar att emigrera fanns det kvar endast 163 000 judar kvar.

Karta över läger i Frankrike med markerade koncentrationsläger. Camp de Noé, 35 km söder om Toulouse och Drancy utanför Paris är markerade med stora aterisker *.

Dokument från SS till Resebyrån hos Deutsche Bahn - DB om transporter av statslösa judar från Frankriket.

Under 1941 skärptes den antisemitiska lagstiftningen som tillämpades i båda zonerna i Frankriket (Tyskockuperad och Vichy-kontrollerade). Fransk polis genomförde den första massarresteringarna i Paris i maj 1941 då 3.747 män internerades. Ytterligare två svep ägde rum innan det första deportationståget (godståg från franska staten järnvägar SNCF) började rulla i mars 1942.
Den 16 juli 1942 franska polisen grep, i Paris, 12.884 judar, däribland 4.501 barn och 5.802 kvinnor under en raid som blev känt som La Grande Rafle. De flesta tillfälligt internerades i en idrottsarena under eländiga. Efter några dagar avgick tågransporterna till gaskamrarna i Auschwitz.

Många historiker anser att ett värre brott begicks i Vichy-kontrollerade södra Frankrike, än i norra. I augusti 1942 var gendarmer skickades för att jaga utländska flyktingar. Men som det framgår av deportationslistorna sammanställda av den franska polisen så deporterade man på samma sätt barn med franskt medborgarskap som med polskt eller statslösa. Cirka 11.000 judar transporterades till Drancy som var den viktigaste transfer läger på väg till förintelsen i Auschwitz. Under 1942 sände tjänstemän 41.951 judar till Tyskland, även om deportationerna kom till ett tillfälligt uppehåll när vissa religiösa ledare varnade Vichyregeringen för eventuella allmänhetens reaktioner. Efteråt genomfördes arresteringarna mer diskret. 1943 och 1944, deporterades regimen 31.899 människor - det sista tåget lämnade i augusti 1944. Detta trots att den 6 juni 1944 de allierade steg i land i Normandie. De allierade trupperna intog Paris (25 augusti 1944). Av de totalt 75.721 deporterade, överlevde färre än 2.000.

Trivialisera inte Förintelsen på Förintelsens Minnesdag

Erich Holewa har inte deporterats från Stockholm till Auschwitz. Det försöker  Levande Historia att antyda.

"Stockholms Förintelseoffer". De som får heta det är enbart de fångarna, huvudsakligen tonåringar och unga kvinnor från lägren Auschwitz, Majdanek och Treblinka som fick sin sista vila efter krigslutet vid Norra judiska begravningsplatsen i Solna. Allt annat är en Trivialisering av Förintelsen.

En del fortsätter driva geschäft med Förintelsen. Mitt i Stockholm. De guidar "I Stockholms Förintelseoffrens fotspår". De pekar ut tre "oäkta snubbelstenar". Att visa tre oäkta snubbelstenar så trivialiserar man Förintelsen.

De 3 stenar tillhör visserligen tre judar som blev utvisade från Sverige. De blev dock utvisade långt före utbrottet av Andra världskriget den 1 september 1939. Inte deporterade till getton och koncentrationsläger.

På Snubbelstenar skall enbart ha en inskrift med ett offers namn och placeras i trottoaren framför offrets sista bostad. Sista bostad! Kungsholmstorg var aldrig Erich Holewa sista bostad. Han och hans familj bodde i Berlin. Erich Holewa flydde inte till Sverige som Levande Historia vill påstå. Han har kommit för att besöka sin bror Hans. Under sin vistelse hos sin bror sökte Erich Holewa uppehållstillstånd i Sverige för sig själv och sin familj i Berlin. Han fick det förklarad av Socialstyrelsen att egentligen så skall man göra det från utlandet. Man tog dock emot hans ansökan och svaret skulle komma till hans hem i Berlin. Erich Holewa skrev under en försäkran att han skulle lämna landet ca. 10 dagar efter inlämnandet av ansökan om uppehållstillstånd.

Jag frågade den tyska konstnären Demnig om han vet att texten i Stockholm är avvikande från de övriga snubbelstenarna och att Erich Holewa har inte deporterats från Stockholm till Auschwitz. Han visste det och det gjorde inget, enl. honom. Jag sa att det är orätt mot de andra offren som har riktiga snubbelstenar med riktiga, sista deportationsadresser. Demnig sa ja, ja. Han kunde inte heller svara om det finns på annat ställe i Europa snubbelstenar vid tillfälliga bostäder, hotell och pensionat där offren bodde under åren 1937-1938. Det visste han inte heller.

Holewa och de andra steninnehavarna blev utvisade från Sverige. Det var flera år innan de blev deporterade. Från ett annat land, annan adress. Jag fattar inte varför man sätter upp snubbelstenar här i Sverige. De bör sättas upp på den adressen där deporteringen skedde. Om man sätter upp snubbelstenar på dessa grunder kommer hela Europa bestå av snubbelstenar mer eller mindre

"Stockholms Förintelseoffer". De som får heta det är enbart de fångarna, huvudsakligen tonåringar och unga kvinnor från lägren Auschwitz, Majdanek och Treblinka som fick sin sista vila efter krigslutet vid Norra judiska begravningsplatsen i Solna. Allt annat är en Trivialisering av Förintelsen.

Äkta stenar och äkta "Stockholms Förintelseoffer". De som får heta det är enbart de fångarna, huvudsakligen tonåringar och unga kvinnor från lägren Auschwitz, Majdanek och Treblinka som fick sin sista vila efter krigslutet vid Norra judiska begravningsplatsen i Solna. Allt annat är en Trivialisering av Förintelsen. Gravhällar tillhör de som befriades i april 1945 i Bergen-Belsen och kom till Stockholm med Vita båtar. De flesta dog några dagar eller veckor efter ankomsten.

Förintelsens Minne - Stulna äkta snubbelstenar i Rom - Via della Madonna dei Monti 82.

20 medlemmar från en och samma familj som bodde Via della Madonna dei Monti 82.
Hälften av familjen mördades i Rom, resten i Auschwitz.

Förintelsens Minne - Stulna äkta snubbelstenar (Pietre d’inciampo) i Rom.  20 äkta snubbelstenar till minnet av familjen Di Consiglio har stulits från Via della Madonna dei Monti 82.

Förintelsens Minne - Stulna äkta snubbelstenar (Pietre d’inciampo) i Rom.

20 äkta snubbelstenar till minnet av familjen Di Consiglio har stulits från Via della Madonna dei Monti 82.

Varför skriver jag äkta? Därför att Myndigheten för Levande Historia i Stockholm vill sätta upp 4 oåkta snubbelstenar till minnet av fyra (4) handelsresande som bodde i Stockholm under en viss tid på tretiotalet. Alla de lämnade dock Stockholm före utbrottet av andra världskriget (1 september 1939). Att sätta upp oäkta snubbelstenar är ett sätt att trivialisera snubbelstenprojektet och Förintelsens offer, en ren skymf mot familjen Di Consiglio och min egen familj (som inte har några stenar). Om man skulle sätta upp snubbelstenar vid Twardagatan nr. 3 i Warszawa så skulle man inte få plats där.

Stenar tillhörde Mosè Di Consiglio och hans fru Orabona Moscato Di Consiglio.
Under Förintelsen mördades merparten alla deras barn och barnbarn, se nedan.

Deras son Salomone, hans fru Gemma Di Tivoli och deras 8 barn
Virginia,
Marco,
Santoro, 

Franco,
Rina Ester,
Marisa,
Lina
Cesare

Deras dotter Clara, och hennes man Angelo Di Castro och deras 2 barn
Giuliana
Giovanni

Deras son Graziano, och hans fru Enrica och deras son
Mario Marco
och Enrica’s bror,
Leonello.

Deras son Cesare Di Consiglio mördades i Fosse Ardeatine 24 mars1944.
Cesares fru, Celeste Vivanti och deras 3 barn under 3 år
deporterades från Rom den 16 oktober 1943 och mördades i Auschwitz den 23 oktober 1943.
(Snubblestenar för de finns vid Via Amerigo Vespucci 41).

Överlevande: Deras dotter Ester, gifte sig med Cesare Spizzichino och deras 3 barn överlevde Förintelsen.

Cesare Di Consiglio mördades i Fosse Ardeatine 24 mars 1944. Här bilden då man framför Palazzo Bernini samlar de som skulle senare bli mördade i Fosse Ardeatine.

När Prestige vinner över förnuftet och sanningen - Snubbelstenar - Stolpersteinen i Stockholm - Forum för Levande Historia eller Histeria?

Lenins sten i Stockholm får ett sällskap.

Nyhet om snubbelstenar (till minnet av Förintelsen) - de kommer till Stockholm. Detta trots att den kategorin av judar som man vill hedra med dessa stenar (tysk konstverk) skall omfatta fanns inte i Stockholm.

”Inte relevant i Stockholm”, menar kulturförvaltningen i Stockholm  i en stor utredning om idén att införa så kallade snubbelstenar på stadens gator. Helt riktigt!

Det tycks har varit en prestigefråga då Regeringens myndighet (och DN-Kultur) som har lagt hundratusentals kronor för att driva projektet i flera år.

Det handlar ånyo om samma judar som deporterades från Finland och Norge som hade viss, oviss anknytning till Sverige (observera anknytning) och har fått sina stenar i Norge o Finland. En del judar på den tidigare listan har varit anklagade för spioneri för "Tredjemaktens" räkning. Visst kommer man att snubbla på sådana stenar. Det finns redan en snubbelsten till Lenins ära. 

Inga svenska judar eller judar från Sverige har deporterats till Auschwitz eller andra döds- och koncentrationslägren, ett öde som är en gemensam nämnare för så många av norska judar. Det blir ett nytt Levande Historia precis såsom i Sagan om Vita bussar som sattes i trafik för att rädda 1 500 svenska Nazifruar och barn och därefter andra arier (från Norge och Danmark). Till sist när Berlin var omringad så hämtades en del judar till Sverige. Då ville man rädda Sveriges ansikte... I Sverige har man försökt att glömma den delen av historien och för att rädda sitt rykte och sin forna starka koppling till Nazityskland så embalerade man samma händelse med en annan titel - Vita Bussar - Att rädda judar från Nazister. De flesta gick på det och namnen på de som kom med de första 40 busslaster är hemligstämplade och troligen kommer att suddas bort från arkiven.
Sanningen om de Vita bussarna kom fram till bredare kretsar tack vare just Ingrid Lomfors, då historiker. Hon kritiserades för det av flera, bl.a. av före detta fångar/överlevande som hämtades med de sista turerna. Tyvärr, så kunde de överlevande sin egen historia (min erfarenhet också från styrelsen av FFÖ) men inte helheten av Förintelsen eller historien bakom de Vita Bussarna och blev jätte stundom upprörda när de fick läsa sanningen flera år efter räddningsaktionen.

Snubbelstenar - Tre "oriktigheter" (minst) i DN den 8 februari 2018

1. Första personen, Arnold Herrman. Fick inte stanna i Sverige 1938. Det året avslogs det många, många fler ansökningar. År 1938 kunde man dock resa fritt från Tyskland (relativt). Kriget bröt ut i september 1939. Arnold Herrmann ansökte i mars 1938 om uppehållstillstånd hos Socialstyrelsen anger han lärare i religion som yrke och han har en anställning på den judiska internatskolan i Västraby. Om man skall tillämpa principen "de judar som sökte ett uppehållstillstånd i Sverige och nekades och dog/mördades senare, under Förintelsen skall hedras med en snubbelsten" är helt absurd. Antalet sådana är mycket stort och att ihågkomma 1 person från den så stora, homogena gruppen är fel och olyckligt. 

Sverige och Schweiz var de länder som anmodadeTyskland att stämpla ett J i judars pass. Den 5 oktober 1938 beslöt de nazityska myndigheterna att samtliga tyska och österrikiska judars pass skulle stämplas med ett rödfärgat "J".

2. Mycket av ovannstående gäller även för Hans Szybilski. Hans S. anklagades i Sverige för spioneri. Hans S. utvisades dock inte från Sverige men från Finland och har fått ett monument och en snubbelsten där.

3. Myndigheten Levande Historia har inte fått ett ja från Stockholms Stad till att sätta upp snubbelstenar som det hävdas i artikeln, snarare ett nej. Staden sa dock ja till andra former av konst eller liknande för att ihågkomma Förintelsen. Nedan finns länken till protokollet.

Adresser som DN uppger där de ovannämnda bodde i Stockholm tycks dock vara (de enda) riktiga uppgifter

"Levande Historia" sökte hjälp hos Liberalerna i Stadshuset. De skrev en mycket känsloladdat men ej faktaladdad skrivelse, ett ärende som behandlades på kulturnämndens sammanträde 2017-06-13. Nedan länk till protokollsutdraget för ärendet:
https://insynsverige.se/documentHandler.ashx?did=1896474
Nämnden beslutade dock enligt ett eget gemensamt förslag till beslut där man snällt säger Nej till snubbelstenar i Stockholm men säger sig stödja andra förslag som har med Minnet av Förintelsen att göra. Forum för Levande Historia och Dagens Nyheters journalisten Torbjörn Ivarsson, tycks ha det svårt att förstå inehållet i beslutet. 

Beslut - Kulturnämndens sammanträde 2017-06-13Kulturnämnden beslutar enligt förslag från nämnden: 1) att ge kulturförvaltningen i uppdrag att i fortsatt kontakt med Forum för levande historia och andra intressenter arbeta för att på olika sätt uppmärksamma minnet av förintelsens offer, exempelvis genom koncept i enlighet med de tankar som finns bakom snubbelstenarna. Hur och var detta ska utformas är som i andra konstnärliga sammanhang inte en fråga för politiken.

Således så finns det en Ola Larsmo lista över ett antal judar men det finns däremot inga grunder som stöder ideen med införandet av snubbelstenar i Stockholm eller Sverige. 

Dagens Nyheter nämner idag i sin artikel Hans Szybilski som huvudfigur och en av de två kandidater till de första snubbelstenarna. Szybilski deporterades dock från Finland och var en av de åtta judar tvingades ombord den 6 november 1942 på fartyget S/S Hohenhörn i Helsingfors. Szybilskis namn finns på ett monument i parken invid Silja Line terminalen i Helsingfors en en snubbelsten finns nog också placerad i H-fors.

Protokollet fårn Helsingfors Stadsfullmäktige tyder att Staden invänder sig inte mot snubbelstenarna. Länken till protokollet nedan (på svenska och på finska).
https://www.hel.fi/static/public/hela/Kaupunginvaltuusto/Suomi/Paatos/2017/Kanslia_2017-01-18_Kvsto_1_Pk/4DEEF86F-6D3B-C4F4-92DE-59DEC8400002/Den_av_ledamoten_Mika_Ebeling_vackta_motionen_om_h.pdf

Szybilski, läs Szybilskifallet* har undersökts efter andra världskriget av den svenska Sandlerkomissionen men vare sig den rapporten eller de vetenskapliga publikationer som finns att tillgå från Helsingfors Universitet ger en klar bild om honom. Särskilt under hans Sverigetid där han anklagades för spioneri.

Om Regeringen/Myndigheten har ett öveskott av medel eller arbetar enl. principen "öppen räkning" så skall de kanske istället bekosta den komplettering av Namnmonumentet vid Synagogan som är aktuell och där det finns en säker anknytning till Sverige och de familjer/överlevande som kom till Sverige.

Läs även:

http://jimbaotoday.blogspot.se/2017/07/snubbelstenar-med-kors.html

*Att läsa om Szybilskifallet: Den gemensamma kampen, Samarbetet mellan den finska och den svenska säkerhetspolisen åren 1938-1941 av Viktor Rantala (2013), https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/44840/dengemen.pdf?sequence=1

Den andra och tredje (och fjärde) av de 10 oäkta snubbelstenen i Stockholm - Insinuationer och sanning - Det skändar 70 000 av de som deporterades och mördades under Förintelsen - Skamlig insinuerande text - Levande Historia ansvarig! - Man relativiserar Förintelsen!

Från början var det 12 snubbelstenar. I maj 2019 skulle de ha varit 4 (oäkta) snubbelstenar. I juni sattes ut bara 3. Varför?  O.s.a. Myndigheten för Levande Historia.

Från början var de 12 snubbelstenar. I maj 2019 skulle de ha varit 4 (oäkta) snubbelstenar. I juli sattes ut bara 3. Varför?  O.s.a. Myndigheten för Levande Historia. Konstiga rubriker i de svenska tidningarna.

Polisens info om avisningar daterade 14 augusti 1936 för Curt Moses och 13 april 1938 för Hans Szybilski. För kännedon - Andra världskriget bröt ut 1 september 1939.

Sveriges regering tycks med alla medel, genom att använda våra skattemedel, vilja göra Sverige till ett "Förintelseland". För det använder sig regeringen av Myndigheten för Levande Historia och deras följsamma medarbetare.

Projektet med snubbelstenar har gått trögt. Mycket trögt och länge. Officiellt i bara 12-13 år. Kostat däremot massor (troligen 1 500 000 kr).
Först räckte det att man använde orden som värdegrund, minoritet och Förintelsen för att driva det och så Ola Larsmo som var dirigerat att skriva flersideartiklar om det. Långa artiklar blev det då man betalar författarna per tecken. Det skulle bli ett tiotal stenar att börja med (10-12).

Tyvärr, trots den stora ansträngningen och flera välbetalda artiklar så har Ola Larsmo inte hittat en enda person som passar in i de regler som gäller för projektet Stolpersteine- snubbelstenar.

Dagens Nyheter publicerar gärna tidningsankor. T.ex. "Konstnären tackar ja" medan konstnären själv, en tysk med namn Gunter Demnig visste inget om det!. DN skriver vidare: Demnig är redo att komma till Stockholm i början av 2019 för att placera minnesstenar på Stockholms gator. – Det är väldigt roligt att få ett positivt besked från Demnig, han är ju mycket upptagen och det är ju ett konstnärligt projekt där han äger rätten att bestämma vilka namn som ska uppmärksammas, säger Ingrid Lomfors på Forum för levande historia, som sedan 2007 drivit frågan om att placera ut minnesskyltar. Ankuppfödning fortsätter!

I tjänsteutlåtandet om snubbelstenar i Stockholm har man tidigt påpekat att ytterligare utredningar kvarstår, där förankring och bearbetning av textinnehållet tillsammans med konstnären samt ytterligare samråd och godkännande av respektive berörd fackförvaltning behöver göras. Sverige stod genom neutraliteten utanför de direkta krigshändelserna. 
De direkta förföljelserna och deportationerna av människor förekom inte här jämfört med de länder som var styrda, ockuperade eller invaderade av nazisterna. Men förvaltningen menar att det skulle vara möjligt att genomföra detta projekt i Stockholm om texten anpassas till de förhållanden som gällde här.

Problemet som alla journalister och "ansvariga, utvalda forskare" stötte på i sina utredningar var att egentligen ingen av de 10-12 personer som man valde passade in i de kriterier som man hade för snubbelstenarna i Europa.

Man valde dock 2018 fyra stycken (se nedan) och år 2019  bara tre (3) tyska handelsresande och köpmän som vistades tillfälligt i Sverige på 30-talet, flera år, månader innan 2 världskriget bröt ut.

Erich Holewa (se länken genom att klicka på Holewas namn).
Eduard Szybilski
Curt Moses
Günther Abrahamsohn - tidigare med på listan nu första reserv.

På Apelbergsgatan 36, på Söder i Stockholm sattes en sten till minne av Hans Eduard Szybilski. Han har vistats där och det bara det och ansökan om uppehållstillstånd som binder honom till Sverige. Precis som den förste som tilldelades stenen, Erich Holewa.

Precis som på den första oäkta snubbelstenennummer 1, på Kungsholmen skriver man att Szybilskis uppehållstillstånd gick ut och i slutet av 1938 åkte han från Sverige till Finland.

Först långt efter att andra världskriget bröt ut (1939) så deporterades Szybilski från Helsingfors till Tallin. Han var en av de åtta judar tvingades ombord den 6 november 1942 på fartyget S/S Hohenhörn i Helsingfors. Två dagar senare kom de iväg, och den 8 november utlämnades flyktingarna till tyska SS-män i Tallin, Estland. Från Tallin son var tyskoccuperad så flyttades Szybilski till Berlin. Först från Berlin deproterades han till Auschwitz i februari 1943.

Det var bara under en kort period som Hans Szybilski hade uppehållstillstånd i Sverige. Hans tvingades lämna Sverige i all hast i slutet av 1938. Detta på grund av säkerhetspolisens anklagelser om att han var spion. Igen, samma sak, Szybilski enbart vistades i under kort tid i Sverige. Han hade inte fast adress, bodde på en pensionat och han deporterades inte till Auschwitz från Sverige. 

Därför borde det finnas en snubbelsten med hans namn i Berlin varifrån hand deporterades. Inte i Stockholm. Hans Szybilskis namn finns redan på ett monumentet i Helsingfors över de åtta som deporterades därifrån i november 1942.

Ett tillfälligt boende Stockholm år 1938 och en ansökan om uppehållstillstånd har ingen direkt koppling till Förintelsen.

bodde

Sverige

utvisad

deporterad

mördad

Auschwitz

På Gumshornsgatan 6 har en tredje sten placerats. Denna gång till minne av Curt Moses. Curt Moses var tysk jude och föddes i Breslau i Tyskland 1886. Curt Moses vistades i Sverige ett antal gånger under 1930-talet. Bl.a. med sin mor. Då bodde han hos sin syster och svåger på Gumshornsgatan 6 i Stockholm. Han har inte hittat något sätt att försörja sig och fick pengar att försöja sig från Mosaiska Församlingen. Till sist fick hans mor en returbiljett till Tyskland betalt av Mosaiska församlingen som inte ha velat att försörja två personer med sina veckounderstöd.

Curt Moses ansökte om permanent uppehållstillstånd ett antal gånger men fick avslag. I slutet av maj 1937 tvingades han lämna landet och åkte då till Danmark och Norge och tog sig in illegalt två gånger in i Sverige. Curt Moses fick till slut uppehållstillstånd i Lettland i september 1938 som gällde till 1940. Ovan, ett hemligt PM från polisens rapport där man förklara varför de inte kan stödja ansökningar om uppehållstillstånd. Bl.a. påpekas Curt Moses illegala gränspassage samt att vare sig han eller hans svåger uppfylld plikten att anmälla hans vistelse i riket.

Curt Moses ansökte om permanent uppehållstillstånd ett antal gånger men fick avslag.
I slutet av maj 1937 tvingades han lämna landet och åkte då till Danmark och Norge och tog sig in illegalt två gånger in i Sverige.  Curt Moses fick till slut uppehållstillstånd i Lettland i september 1938 som gällde till 1940. Han bodde en tid i Riga och man vet inte hur och när han dödades. Mest troligt blev han offer av pogromer som sattes igång av det lokala befolkningen, letter.

Ett tillfälligt vistelse Stockholm år 1937 (hos sin svåger) och en ansökan om uppehållstillstånd har ingen direkt koppling till Förintelsen.


Den fjärde stenen  skulle ha lagts på Drottninggatan 48 framför fd Hotell Arvfursten. Den skulle bära namn av Günther Abrahamsohn, tysk, f. 10.12.96 i Berlin Charlottenburg. Där bodde han när han lämnade in sin ansökan om uppehållstillstånd den 19 juli 1938. Günter Abrahamsohn var en köpman i spannmåls-, utsädes och foderbranschen.  Günther Abrahamsohn förflutna i Sverige var dock, precis som de 3 andra snubbelstensinnehavarnas ej fläckfri. Bl.a. en firma i Malmö anklagade honom för att vara skyldig dem och andra svenska firmor pengar och uppmanade vid upprepade tillfällen myndigheterna att utvisa honom. Därför, vägrades Günther Abrahamsohn uppehållstillstånd år 1937 och därefter. Till sist utvisades i augusti 1938 men trotsade svenska myndigheter och återkom igen. Abrahamsohn dödades i koncentrationslägret Stutthof utanför Danzig, den 15 december 1941. 

Ett tillfälligt boende Stockholm år 1938 och en ansökan om uppehållstillstånd har ingen direkt koppling till Förintelsen.

Det bör tilläggas att ingen av de 4 snubbelstenskandidaterna åberopade politiska skäl i sina ansökningar om uppehållstillstånd. Jag tror inte att det skulle hjälpa de men det är en annan historia.

Expressen skriver: Dan Korn, rabbin och författare, är inte motståndare till snubbelstenar generellt men tycker att de inte har något att göra i Stockholm. – Det är inget fel med att minnas de här människorna som inte fick uppehållstillstånd. Men – gör det inte på samma sätt som med människorna som fördes bort från sina hem medan grannarna såg på. Man relativiserar vad som hände i våra grannländer. Man relativiserar Förintelsen.

Finns det verkligen inga anställda med historieexamen/kunskaper på Forumet Levande Historia? Bara politiker? 

I Stockholm finns i en UDs akt ovan beskrivna Curt Moses förehavanden. Om man läser dokumentet ovan och använder sig av samma typ av tolkning som Levande Historia gjorde när det gäller de tre snubbelsteninnehavare så var egentligen Mosaiska församlingen i Stockholm som "deporterade" Moses mor tiil Breslau (i Nazityskland). Då året var 1933 så var det också under "Förintelsen" enligt en del svenska normer.

Om Regeringen/Myndigheten har ett öveskott av våra skattemedel eller arbetar enl. principen "öppen räkning" så skall de kanske istället bekosta den komplettering av Namnmonumentet vid Synagogan som är aktuell och där det finns en säker anknytning till Sverige och de familjer/överlevande som kom till Sverige.

Läs även:
http://jimbaotoday.blogspot.se/2017/07/snubbelstenar-med-kors.html

*Att läsa om Szybilskifallet: Den gemensamma kampen, Samarbetet mellan den finska och den svenska säkerhetspolisen åren 1938-1941 av Viktor Rantala (2013), https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/44840/dengemen.pdf?sequence=1