Den andra och tredje (och fjärde) av de 10 oäkta snubbelstenen i Stockholm - Insinuationer och sanning - Det skändar 70 000 av de som deporterades och mördades under Förintelsen - Skamlig insinuerande text - Levande Historia ansvarig! - Man relativiserar Förintelsen!

Från början var det 12 snubbelstenar. I maj 2019 skulle de ha varit 4 (oäkta) snubbelstenar. I juni sattes ut bara 3. Varför?  O.s.a. Myndigheten för Levande Historia.

Från början var de 12 snubbelstenar. I maj 2019 skulle de ha varit 4 (oäkta) snubbelstenar. I juli sattes ut bara 3. Varför?  O.s.a. Myndigheten för Levande Historia. Konstiga rubriker i de svenska tidningarna.

Polisens info om avisningar daterade 14 augusti 1936 för Curt Moses och 13 april 1938 för Hans Szybilski. För kännedon - Andra världskriget bröt ut 1 september 1939.

Sveriges regering tycks med alla medel, genom att använda våra skattemedel, vilja göra Sverige till ett "Förintelseland". För det använder sig regeringen av Myndigheten för Levande Historia och deras följsamma medarbetare.

Projektet med snubbelstenar har gått trögt. Mycket trögt och länge. Officiellt i bara 12-13 år. Kostat däremot massor (troligen 1 500 000 kr).
Först räckte det att man använde orden som värdegrund, minoritet och Förintelsen för att driva det och så Ola Larsmo som var dirigerat att skriva flersideartiklar om det. Långa artiklar blev det då man betalar författarna per tecken. Det skulle bli ett tiotal stenar att börja med (10-12).

Tyvärr, trots den stora ansträngningen och flera välbetalda artiklar så har Ola Larsmo inte hittat en enda person som passar in i de regler som gäller för projektet Stolpersteine- snubbelstenar.

Dagens Nyheter publicerar gärna tidningsankor. T.ex. "Konstnären tackar ja" medan konstnären själv, en tysk med namn Gunter Demnig visste inget om det!. DN skriver vidare: Demnig är redo att komma till Stockholm i början av 2019 för att placera minnesstenar på Stockholms gator. – Det är väldigt roligt att få ett positivt besked från Demnig, han är ju mycket upptagen och det är ju ett konstnärligt projekt där han äger rätten att bestämma vilka namn som ska uppmärksammas, säger Ingrid Lomfors på Forum för levande historia, som sedan 2007 drivit frågan om att placera ut minnesskyltar. Ankuppfödning fortsätter!

I tjänsteutlåtandet om snubbelstenar i Stockholm har man tidigt påpekat att ytterligare utredningar kvarstår, där förankring och bearbetning av textinnehållet tillsammans med konstnären samt ytterligare samråd och godkännande av respektive berörd fackförvaltning behöver göras. Sverige stod genom neutraliteten utanför de direkta krigshändelserna. 
De direkta förföljelserna och deportationerna av människor förekom inte här jämfört med de länder som var styrda, ockuperade eller invaderade av nazisterna. Men förvaltningen menar att det skulle vara möjligt att genomföra detta projekt i Stockholm om texten anpassas till de förhållanden som gällde här.

Problemet som alla journalister och "ansvariga, utvalda forskare" stötte på i sina utredningar var att egentligen ingen av de 10-12 personer som man valde passade in i de kriterier som man hade för snubbelstenarna i Europa.

Man valde dock 2018 fyra stycken (se nedan) och år 2019  bara tre (3) tyska handelsresande och köpmän som vistades tillfälligt i Sverige på 30-talet, flera år, månader innan 2 världskriget bröt ut.

Erich Holewa (se länken genom att klicka på Holewas namn).
Eduard Szybilski
Curt Moses
Günther Abrahamsohn - tidigare med på listan nu första reserv.

På Apelbergsgatan 36, på Söder i Stockholm sattes en sten till minne av Hans Eduard Szybilski. Han har vistats där och det bara det och ansökan om uppehållstillstånd som binder honom till Sverige. Precis som den förste som tilldelades stenen, Erich Holewa.

Precis som på den första oäkta snubbelstenennummer 1, på Kungsholmen skriver man att Szybilskis uppehållstillstånd gick ut och i slutet av 1938 åkte han från Sverige till Finland.

Först långt efter att andra världskriget bröt ut (1939) så deporterades Szybilski från Helsingfors till Tallin. Han var en av de åtta judar tvingades ombord den 6 november 1942 på fartyget S/S Hohenhörn i Helsingfors. Två dagar senare kom de iväg, och den 8 november utlämnades flyktingarna till tyska SS-män i Tallin, Estland. Från Tallin son var tyskoccuperad så flyttades Szybilski till Berlin. Först från Berlin deproterades han till Auschwitz i februari 1943.

Det var bara under en kort period som Hans Szybilski hade uppehållstillstånd i Sverige. Hans tvingades lämna Sverige i all hast i slutet av 1938. Detta på grund av säkerhetspolisens anklagelser om att han var spion. Igen, samma sak, Szybilski enbart vistades i under kort tid i Sverige. Han hade inte fast adress, bodde på en pensionat och han deporterades inte till Auschwitz från Sverige. 

Därför borde det finnas en snubbelsten med hans namn i Berlin varifrån hand deporterades. Inte i Stockholm. Hans Szybilskis namn finns redan på ett monumentet i Helsingfors över de åtta som deporterades därifrån i november 1942.

Ett tillfälligt boende Stockholm år 1938 och en ansökan om uppehållstillstånd har ingen direkt koppling till Förintelsen.

bodde

Sverige

utvisad

deporterad

mördad

Auschwitz

På Gumshornsgatan 6 har en tredje sten placerats. Denna gång till minne av Curt Moses. Curt Moses var tysk jude och föddes i Breslau i Tyskland 1886. Curt Moses vistades i Sverige ett antal gånger under 1930-talet. Bl.a. med sin mor. Då bodde han hos sin syster och svåger på Gumshornsgatan 6 i Stockholm. Han har inte hittat något sätt att försörja sig och fick pengar att försöja sig från Mosaiska Församlingen. Till sist fick hans mor en returbiljett till Tyskland betalt av Mosaiska församlingen som inte ha velat att försörja två personer med sina veckounderstöd.

Curt Moses ansökte om permanent uppehållstillstånd ett antal gånger men fick avslag. I slutet av maj 1937 tvingades han lämna landet och åkte då till Danmark och Norge och tog sig in illegalt två gånger in i Sverige. Curt Moses fick till slut uppehållstillstånd i Lettland i september 1938 som gällde till 1940. Ovan, ett hemligt PM från polisens rapport där man förklara varför de inte kan stödja ansökningar om uppehållstillstånd. Bl.a. påpekas Curt Moses illegala gränspassage samt att vare sig han eller hans svåger uppfylld plikten att anmälla hans vistelse i riket.

Curt Moses ansökte om permanent uppehållstillstånd ett antal gånger men fick avslag.
I slutet av maj 1937 tvingades han lämna landet och åkte då till Danmark och Norge och tog sig in illegalt två gånger in i Sverige.  Curt Moses fick till slut uppehållstillstånd i Lettland i september 1938 som gällde till 1940. Han bodde en tid i Riga och man vet inte hur och när han dödades. Mest troligt blev han offer av pogromer som sattes igång av det lokala befolkningen, letter.

Ett tillfälligt vistelse Stockholm år 1937 (hos sin svåger) och en ansökan om uppehållstillstånd har ingen direkt koppling till Förintelsen.


Den fjärde stenen  skulle ha lagts på Drottninggatan 48 framför fd Hotell Arvfursten. Den skulle bära namn av Günther Abrahamsohn, tysk, f. 10.12.96 i Berlin Charlottenburg. Där bodde han när han lämnade in sin ansökan om uppehållstillstånd den 19 juli 1938. Günter Abrahamsohn var en köpman i spannmåls-, utsädes och foderbranschen.  Günther Abrahamsohn förflutna i Sverige var dock, precis som de 3 andra snubbelstensinnehavarnas ej fläckfri. Bl.a. en firma i Malmö anklagade honom för att vara skyldig dem och andra svenska firmor pengar och uppmanade vid upprepade tillfällen myndigheterna att utvisa honom. Därför, vägrades Günther Abrahamsohn uppehållstillstånd år 1937 och därefter. Till sist utvisades i augusti 1938 men trotsade svenska myndigheter och återkom igen. Abrahamsohn dödades i koncentrationslägret Stutthof utanför Danzig, den 15 december 1941. 

Ett tillfälligt boende Stockholm år 1938 och en ansökan om uppehållstillstånd har ingen direkt koppling till Förintelsen.

Det bör tilläggas att ingen av de 4 snubbelstenskandidaterna åberopade politiska skäl i sina ansökningar om uppehållstillstånd. Jag tror inte att det skulle hjälpa de men det är en annan historia.

Expressen skriver: Dan Korn, rabbin och författare, är inte motståndare till snubbelstenar generellt men tycker att de inte har något att göra i Stockholm. – Det är inget fel med att minnas de här människorna som inte fick uppehållstillstånd. Men – gör det inte på samma sätt som med människorna som fördes bort från sina hem medan grannarna såg på. Man relativiserar vad som hände i våra grannländer. Man relativiserar Förintelsen.

Finns det verkligen inga anställda med historieexamen/kunskaper på Forumet Levande Historia? Bara politiker? 

I Stockholm finns i en UDs akt ovan beskrivna Curt Moses förehavanden. Om man läser dokumentet ovan och använder sig av samma typ av tolkning som Levande Historia gjorde när det gäller de tre snubbelsteninnehavare så var egentligen Mosaiska församlingen i Stockholm som "deporterade" Moses mor tiil Breslau (i Nazityskland). Då året var 1933 så var det också under "Förintelsen" enligt en del svenska normer.

Om Regeringen/Myndigheten har ett öveskott av våra skattemedel eller arbetar enl. principen "öppen räkning" så skall de kanske istället bekosta den komplettering av Namnmonumentet vid Synagogan som är aktuell och där det finns en säker anknytning till Sverige och de familjer/överlevande som kom till Sverige.

Läs även:
http://jimbaotoday.blogspot.se/2017/07/snubbelstenar-med-kors.html

*Att läsa om Szybilskifallet: Den gemensamma kampen, Samarbetet mellan den finska och den svenska säkerhetspolisen åren 1938-1941 av Viktor Rantala (2013), https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/44840/dengemen.pdf?sequence=1