Ingen snubbelsten för riktiga Förintelsens offer i Stockholm

En gravsten med texten, Marjan Sara Szejwak, Borde stå Marysia Miriam Szejwac. Miriam var 9 år när andra världskriget startade och 15 år när hennes utmärglade kropp bars iland i Stockholms Frihamn.

Sara Szejwac kom ensam till Sverige. Myndigheter sökte efter hennes närmaste släkt. Att hennes mor Faja och far Szmul deporterades till Treblinka, respektive Lublin (Majdanek) betydde bara att de var mördade.

Den här historien handlar om Marysia, Mirjam "Sara" Szejwac, en av de unga kvinnorna som överlevde Förintelsen men dog i Stockholm och begravdes på Norra Judiska Begravningsplatsen 1947. Svenska Förintelsens Minnesförening hittade hennes grav och städade den. Marysia fängslades först i Warszawa (trol. Warszawas getto) och deporterades under upproret i maj 1943 till koncentrationslägret Majdanek och därefter till Auschwitz. Befriades i Bergen-Belsen och kom till Sverige med UNRRA Vita Båtar. Marysia var egentligen född 1931 (ev. 1930) men för att överleva urvalet i dödlägren uppgav hon att vara född 1925. Uppgifter om att hon studerat 2 år på gymnasiet skulle bekräfta det.

Stå-celler hade en yta på mindre än 1 kvm vardera. Inget fönster. Den enda luftkällan var ett 5x5 cm hål täckt med ett metallark med hål stansade i det. Små ingångar på golvet ledde till cellerna. I varje cell trängdes fyra fångar låsta för natten. Därefter, på morgonen var de tvungna att gå på jobbet. I KL Auschwitz straffades "Sara" Marysia, Miriam Szejwac med 8 nätter i en stående cell för att ha plockat äpplen medan hon arbetade. Alla sådana straffar registrerades. Fet var Schutzhaftlagerführer Müller som skrev under sådana straff tillsammans med lägerkomendanten Kramer.

Marysia Szejwac gravsten är ingen snubbelsten eller stolpersteine. Hennes begravning inklusive gravstenen bekostades av Sverige - 200 kronor. Tills nyligen kunde man inte snubbla över hennes gravsten då den låg 10-15 cm under markytan, oläslig. Vem var hon? Vad hette hon egentligen? Vem var hennes föräldrar? Svaret på de tre korta frågorna ger nästan hela bilden av Förintelsen och Förintelsens logistik och det var tanken med uppförandet av Holocaust-monumentet "6 stenar - 6 miljoner" som Föreningen Förintelsens Minne startade år 2018.

Av gravstenen framgår att hon var 9 år när Andra världskriget startade. Hon var 15 när hon kom med den Vita båten S/S Kastelholm till Stockholm. Hon var 17 när hon dog. Men i verkligheten så hette hon annat, både för- och efternamn. Även hennes födelseår är fel.

Ingen brydde sig om att stava hennes namn rätt år 1947 när gravstenen gjordes iordning.

Ingen brydde sig om att i 70 år rätta felen. Ingen brydde sig om om gravstenen och lät det sjunka under gravytan.

Hennes gravsten har en direkt koppling till det planerade Förintelsemonumentet vid Norra judiska begravningsplatsen "6 stenar - 6 milioner" där tre av de sex stenar är direkt kopplade till hennes familjs öde: TREBLINKA, MAJDANEK och AUSCHWITZ.

Miriam eller Marysia som hon kallades för hemma hette Szejwac i efternamn, en tonårig som föddes i Warszawa märktes med en Auschwitz nummer A-47295 och begravdes i Stockholm.

Föreningen Förintelsens Minne som arbetar sedan 2018 med ett projekt om de i Stockholm begravda fd Bergen-Belsen fångar fann att Marysia-Miriam Szejwac var fånge i Warszawagettot och därefter ett antal koncentrationsläger, bl.a. Majdanek och Auschwitz innan hon befriades den 15 april 1945 i Bergen-Belsen.

I KL Auschwitz straffades Miriam Szejwac med 8 nätter i en stående cell för att ha plockat äpplen medan hon arbetade. Alla sådana straffar registrerades. A-47295 tillhandahölls av Schutzhaftlagerführer Müller.

Schutzhaftlagerführer Paul Müller, en tysk köpman, anslöt sig till SS redan i oktober 1933 (medlemsnummer 179 667). Sedan gick han med i NDSAP den 1 maj 1937 (medlemsnummer 4 486 232). I början av andra världskriget, från 1939, anställdes han i koncentrationslägret Sachsenhausen.I Auschwitz samarbetade Schutzhaftlagerführer Paul Müller med SS-Lagerführerin Maria Mandl, som ofta stod vid Auschwitz-porten och väntade på att en från arbetet återvändande fånge skulle titta på henne: alla som gjorde detta togs ur gruppen och hördes aldrig om igen. I Auschwitz var Mandl känd som Odjuret och deltog i selektioner i två år. Hon undertecknade listorna över fångar och skickade uppskattningsvis en halv miljon kvinnor och barn till gaskamrarna i Auschwitz I och II. Mandl skapade Auschwitz Women's Orchestra, som åtföljde uppställningar, avrättningar och transporter.

Ingen av Sara Szejwacs närmaste familj som var kvar i Polen överlevde Förintelsen. Deras aska finns bl.a. i Auschwitz och Treblinka.

Straffet för en stående cell (Stehbunker) infördes i början av 1942 år efter att SS-Hauptsturmführer tog över som vice lägerkommandant Hans Aumeier. Under sin tid i Auschwitz gjorde Aumeier ett namn för sig själv, ansvarig för många drakoniska metoder, inklusive tortyr, misshandel och avrättningar. Celler för att stå, som är samtidigt som fångar, skapades i Barack 3, cell 22, och delade upp den i fyra rum vardera av skiljeväggar. Två av rummen hade en yta på mindre än en kvadratmeter. Som straff skickades fyra fångar dit. Ståtiden i den stående cellen varierade, från några till flera nätter. För att komma in i den stående cellen fick fångarna krypa genom små öppningar ovanför golvet stängda med galler och bräddörrar. Ståställningen var bara en del av straffet. En annan var bristen på luft. Den enda källan för lufttillförsel till varje cell var ett litet, 5 x 5 cm hål som täcktes från utsidan av ett metallhölje genomborrat som en såll. Döden genom kvävning var nära då cellerna bara var två meter höga. Stående celler fanns också i lägret Den 19 mars 1942 sköts 144 kvinnor vid avrättningsmuren på gården i Block 10 och 11 på Aumeiers order. Aumeier dömdes och dömdes till döden. Han avrättades i Polen 1948.

Stå-celler hade en yta på mindre än 1 kvm vardera. Inget fönster. Den enda luftkällan var ett 5x5 cm hål täckt med ett metallark med hål stansade i det. Små ingångar på golvet ledde till cellerna. I varje cell trängdes fyra fångar låsta för natten. Därefter, på morgonen var de tvungna att gå på jobbet.

Lusias berättelse
Dr Wróblewskis artikel fick mig att minnas något som hände för 45 år sedan.
I maj 1975 skulle min syster gifta sig i Kibbutz Yotvata. Av en ren slump, strax före detta bröllop träffades två damer, Bluma Szandor och fru Roizman på en frisersalong i Ramat Aviv. De började småprata och visade sig snart att de båda var bjudna till ett och samma bröllop. Fru Roizman bjöds in av bruden Ola Szejwac och Bluma av brudgummen.
Först hos frisörerna insåg Bluma att Szejwac är det namn hon kände från Warszawas getto. Det var efternamnet på hennes vännina.

En månad efter bröllopet åkte jag med mina föräldrar för att besöka Bluma. Hon berättade historien om familjen Szejwac, med början från Warszawas getto. Det var där Marysia (så här kallades Miriam hemma) och Bluma blev vänner. Båda arbetade i samma gettofabrik. Marysias mamma Lea, brodern Srulik och Marysia lyckades ta sig ut ur det brinnande gettot under Ghettoupproret i april 1943. Nazisterna avrättade Srulik vid gettomuren medan Marysia med sin mor och Bluma transporterades till KL Majdanek, därefter till Auschwitz och därifrån till KL Bergen Belsen.

Bluma och Marysia (Miriam) skildes åt efter befrielsen i Bergen-Belsen. Marysias mor Lea dog där.  Marysia som var sjuk fördes till Sverige med UNRRA Vita Båtar och hon dog 1947. Hennes grav finns på Judiska begravningsplatsen i Stockholm.

Min far, Adam Szejwac, lämnade Warszawa den 1 november 1939 och lämnade efter sig sina föräldrar och tre av sina syskon. Han överlevde kriget i Ryssland och återvände 1946 tillsammans med min mor till Polen.
Han letade aldrig efter spår av sin familj förrän mötet med Bluma, som berättade historien.

Lusia’s story
Dr Wróblewski’s article made me remember something that happened 45 years ago.

In May 1975 my sister was getting married in Kibbutz Yotvata. Because of this wedding two ladies Bluma Szandor and Mrs Roizman met at a hairdressing salon in Ramat Aviv. It turned out that they both were invited to the same wedding. Mrs Roizman was invited by Ola Szejwac the bride and Bluma the groom.
Only at the hairdressers realize that Szejwac was the name she knew from the Warsaw Ghetto, it was the surname of her friend.

About a month later  I went with my parents to visit Bluma. She told us the story of the Szejwac family, starting from the Warsaw Ghetto Marysia (this is what Miriam was called at home) and Bluma became friends working together in a Ghetto factory. Marysia’s mother Lea, the brother Srulik, and Marysia during the Ghetto Uprising in April 1943 managed to get out of the burning Ghetto. The Nazis executed Srulik at the Ghetto wall but Marysia with her mother and Bluma were transported to KL Auschwitz, and from there to KL Bergen Belsen.

They were separated in Bergen Belsen. Lea was lost. Bluma met a young man and got married straight. After that, they went to Eretz Israel. Was taken to Sweden by White Boats of UNRRA, where she died in 1947. Her grave is at the Jewish Cemetery in Stockholm.

My father, Adam Szejwac, on the 1st of November  1939 left Warsaw leaving behind his parents and three of his siblings. He survived the war in Russia and in 1946 together with my Mother returned to Poland.
He never looked for traces of his family until the meeting with Bluma, who told us the story.
In 1976 he made a trip to Stockholm to see Marysia’s grave